Några av mina läsare har hört av sig och menar att mina artiklar om 11-åringen varit alltför spekulativa och inte byggt på fakta och att jag därför inte borde skrivit dem. Problemet är att det är väldigt svårt att hitta några klara fakta i målet, eftersom tidningarna tycks mörka det mesta. På en bild i Nerikes Allehanda kunde man se 11-åringen samtalande med en kvinnlig polis. Hennes ansikte var helt bortretuscherat och var inte till någon hjälp för att avgöra flickans ålder. Man kunde dock se att hon hade ganska stora bröst, vilket i varje fall talar för att hon såg äldre ut än 11 (nu mognar ju som sagt flickor i vissa folkgrupper betydligt snabbare än svenska flickor). Att hon ser äldre ut än 11 torde i alla fall vara ganska klart. Enligt både Örebropolisens talesman och facket (som konduktören tillhör) så ser flickan betydligt äldre ut än 11 (läs gärna fackets kommentar). Något som tidningarna försökt tona ned.
När det gäller att jag spekulerar så stämmer det. Dock inte helt, eftersom det finns vissa fakta, t ex att Grace är 22 år. Att Nema ser äldre ut än 11 kan nog också betraktas som ett faktum. Jag har, via "upplysning.se" letat reda på hennes adress i Nora och det visar sig att tre unga kvinnor med samma efternamn delar på lägenheten. Nema finns inte med, eftersom upplysning.se tydligen inte anger barn under 15 år.
Hur som helst kan jag inte se något fel i att spekulera. Den konduktör som korsfästs i media mådde mycket dåligt efteråt, och vem vet, hon kanske i värsta fall har fått hela sitt liv förstört. För en vanlig människa, som inte är van att stå i rampljuset, kan ett sådant här mediadrev, där man blir ett hatobjekt för hela Sverige, säkert vara fruktansvärt traumatiskt och man kanske aldrig hämtar sig. Jag är förvånad över att media så lättsinnigt kan offra människor på detta sätt. Och eftersom media inte rapporterar trovärdigt (tyvärr!) återstår att spekulera utifrån de få fakta som finns och på så sätt hitta indicier som talar till konduktörens fördel.
Det kan ju inte vara förbjudet att försöka ta reda på vad som verkligen hänt. Om konduktören handlade korrekt, så borde media göra avbön och be henne om förlåtelse och ge henne upprättelse (men det lär vi nog inte få se). Jag redovisar öppet mina resonemang, och även de fakta jag utgår från. Läsaren kan till fullo följa min argumentering och se vad som är fakta och vad som är mina slutledningar utifrån dessa fakta. Jag visar i första artikeln om 11-åringen på tre olika möjliga scenarion och talar sedan om vilket av dessa som jag personligen betraktar som mest troligt. Självklart måste jag ha rätt att deklarera min personliga syn på saken. Hade jag kommit med negativa påståenden om 11-åringen, utan att på något sätt redovisa grunden för dessa påståenden, så hade det varit en helt annan sak. Då hade jag förtjänat kritik.
Någon kanske tycker att jag kränker Nema. Jag tycker inte det, men även om så vore så är konduktören också en part i målet! Den sistnämnda är ju fruktansvärt kränkt av media och har lika mycket rättigheter som Nema. Även barn kan ha fel och göra fel!
Enligt vad den äldre flickan, Grace, säger i en artikel i Nerikes Allehanda, åkte flickorna buss från Nora, där de bor, till Örebro, där de skulle ta tåget till Borås (vilket innebär byte i Herrljunga) för att hälsa på bekanta. Flickorna hann inte köpa biljett i automaten på Örebro C (att detta var ett alternativ visar att åtminstone en av dem klarar sig ganska bra på svenska eller engelska), eftersom bussen från Nora var försenad. Grace säger, ”Vi satte oss på övervåningen och när konduktören kom så köpte jag en biljett till mig och en till min syster”. Nu hör till saken att barn som ej fyllt 16 reser gratis i vuxens sällskap (Grace är enligt upplysning.se född 1989 och således 22 år och därmed vuxen). Om man bokar biljetter via Internet eller telefon så får man betala en bokningsavgift (5 kr) för varje barn under 16 men inget mer. Hur det normalt är på tågen vet jag inte, men i det här fallet brydde sig konduktören inte om att ta någon avgift för Nema (enligt vad Grace säger i en intervju i Expressen – se nedan).
Grace köpte således biljetter ombord efter att tåget lämnat Örebro. Under tiden som Grace väntade på att konduktören skulle komma, gick Nema ner till cafeterian för att köpa ett äpple, enligt Grace. På dubbeldäckartågen, som det tydligen handlar om (vilket framgår av att Grace till Nerikes Allehanda säger att de satte sig på ”övervåningen”), så finns efter vad som framgår av SJ:s hemsida, ingen cafeteria utan en dryck- och en fikabrödautomat. Nåja, att hon säger ”cafeteria” kan ju bero på att hon trodde att det fanns en sådan. På dubbeldäckartågen är det många skrymslen och vrår och man kanske aldrig ser automaterna om man inte råkar gå förbi dem. Det som talar emot detta är att Grace säger sig ha gått runt på tåget och letat efter sin syster. Eftersom hon visste att Nema gått till cafeterian, borde cafeterian vara det första ställe Grace gick till för att leta efter systern (och hon kunde definitivt fråga sig fram, eftersom det tycks som att hon talar bra svenska). Och då borde hon ju ha sett att det inte var en cafeteria utan automater. Nåja, hon kanske bara uttrycker sig slarvigt. Hur som helst, strax efter att Grace köpt sin biljett av konduktören så gick hon på toaletten (Nema hade ännu inte kommit tillbaka från cafeterian) och när Grace kom tillbaka från toaletten så var Nemas plats fortfarande tom (eftersom Nema under mellantiden blivit avvisad från tåget).
Restiden för SJ regionaltåg mellan Örebro C och nästa hållplats som är Örebro Södra är ca 1 minut och sedan tar det ytterligare 11 minuter till Kumla (enligt det utmärkta programmet "Tågtavlan", som jag har i min iPhone), som var den station där Nema avvisades från tåget. Det verkar osannolikt att konduktörerna börjar kontrollera biljetter under enminutsresan från Örebro C till Örebro S. Vid ankomsten till Örebro Södra måste de ju i så fall avbryta biljettkontrollen för de rutiner som görs vid varje stopp.
Grace kan således knappast ha köpt sin biljett förrän efter att tåget lämnat Örebro Södra. Och sedan avvisades Nema från tåget när det stannade i Kumla 11 minuter senare. Om konduktören sålt en biljett till Grace strax efter avgången från Örebro Södra, bör det ha varit kanske maximalt 10 minuter kvar till Kumla (under förutsättning att biljettkontrollen började ungefär där flickorna satt). Förmodligen betydligt mindre eftersom tåget, enligt vad Grace säger i Nerikes Allehanda, var helt fullsatt när det lämnade Hallsberg (stationen efter Kumla), vilket gör att man kan förmoda att det i alla fall var ganska mycket folk på tåget redan i Örebro. Alla som åkt tåg vet hur lång tid det tar innan konduktören kommer för första biljettkontrollen efter att tåget avgått från första stationen när det är mycket folk ombord. Nu startar de här regionaltågen från Stockholm och Örebro var inte första station. Men ändå, så tar det oftast en stund innan konduktören kommer när det är mycket folk. Och först när konduktören kom kunde Grace köpa sin biljett.
För att sammanfatta: Konduktören måste alltså ha sålt en biljett till Grace (medan Nema var och köpte frukt) strax efter avgången från Örebro Södra. Om nu Grace gick på toaletten och Nema kom tillbaka med sitt äpple, måste konduktören ha kommit tillbaka för att än en gång kontrollera biljetter i samma avdelning av tåget. Det låter inte speciellt troligt i ett tåg med mycket folk, att konduktören gör flera kontroller av samma platser inom 10 minuter eller mindre (om inte konduktören observerat något misstänkt). Normalt börjar konduktörerna i var sin ände av tåget och när de möts är alla platser kontrollerade. Sedan gör de nya kontroller mellan stationerna. Men Kumla var första nya station (Örebro Södra räknas inte).
Jag har många, många gånger sett folk som köper konduktörsbiljett (vilket för övrigt medför en extraavgift på 100 kr) och det brukar ta åtskilliga minuter. När Graces biljettköp var klart och konduktören gick vidare bör det därför maximalt ha varit 7 minuter kvar till Kumla (förmodligen mindre). Sedan måste det ha dröjt ytterligare några minuter innan konduktören kom tillbaka. Det kan ju vara så att biljettkontrollen var klar och konduktören var på väg till sin tjänstehytt, och då fick se en ny person som inte suttit där då biljettkontrollen gjordes (konduktörer tränar upp ett fenomenalt personminne). Sedan måste det rimligen ha dröjt någon eller några minuter innan konduktören beslutade sig för att avvisa Nema från tåget. Det är väldigt svårt att förstå hur det rent tidsmässigt skulle vara möjligt att avvisa henne redan i Kumla. Dessutom kan man undra varför hon inte blev avvisad i Hallsberg. Det är ju en större station med bemanning (Kumla var obemannad vid den tidpunkt när Grace avvisades). Här kan ju möjligen viss kritik riktas mot konduktören. Å andra sidan kanske konduktörsinstruktionen uttryckligen säger att man skall avvisa personer utan biljett så snart som möjligt.
I artikeln i Nerikes Allehanda skriver man bl a, "Det skulle bli en trevlig vecka hos vänner i Borås för systrarna Grace och Nema från Nora." Här målar man upp en bild av hur trevligt systrarna skulle ha det i Borås och så kommer den här hemska konduktören in i bilden. I och för sig är det inte fel att ge en bakgrund till det man skriver om. Men, låt oss tänka oss ett annat scenario. En känd Sverigedemokrat skall resa och hälsa på vänner i Borås. På tåget blir han svårt misshandlad (kanske just på grund av att han arbetar för SD) och måste avbryta resan. Jag har svårt att tro att tidningen då skulle ge en lika mysig inramning till reportaget om det som hänt. "Det skulle bli en trevlig vecka hos partikollegor i Borås...". Nerikes Allehanda, och i stort sett vilken svensk tidning som helst, skulle akta sig väldigt noga för att på något sätt skapa sympati för den misshandlade Sverigedemokraten. Snarare skulle man antyda (mer eller mindre öppet) att han fick skylla sig själv med tanke på de fruktansvärda åsikter han står för (till och med Reinfeldt har ju kommit med sådana antydningar, när Sverigedemokrater blivit misshandlade). Att jag påpekar detta skall inte tolkas som att jag är Sverigedemokrat. Det skall tolkas som att jag är demokrat, som tror på alla människors rätt att framföra sina åsikter, även de som har andra åsikter än vad jag har.
Expressen skrev den 4/8 2011:
Storasystern berättar att hon och hennes lillasyster skulle åka tåg från Örebro till Herrljunga. Eftersom de var nära att missa tåget blev de tvungna att köpa biljetter ombord.
Hon förklarade för konduktören att hon även ville betala för sin lillasyster – som hade gått i väg för att köpa ett äpple.
– Hon frågade mig hur gammal min syster var. Jag sade att hon var elva år. "Okej", sade hon. Men hon skrev bara ut en vuxenbiljett. Jag sade att vi var två stycken, men hon sade att det inte spelade någon roll, säger storasystern till Rapport.
Samma konduktör
Bara några minuter senare tvingade samma konduktör av lillasystern från tåget i Kumla.
– Hon frågade inte om hon var ensam eller hade sällskap. Hon tvingade henne att gå av tåget direkt och sade att hon inte fick gå på. Min syster fick ingen chans att förklara sig.
Grace säger, "Min syster fick ingen chans att förklara sig". Detta talar starkt för att Nema kunde tala bra svenska (hur skulle hon annars ha en "chans att förklara sig"). Media har framställt Nema som att hon nästan inte talar någon svenska alls. Förmodligen för att väcka sympati för henne genom att spela på människors känslor – den som är hjälplös väcker ju vår sympati eller empati eller vad vi nu vill kalla det för.
Enligt Expressen (och enligt Grace, eftersom det är Grace som intervjuas) var det således samma konduktör som både sålde biljetterna till Grace och sedan avvisade Nema. Skulle den konduktör, som sålde biljetterna till Grace, ha glömt bort allt detta fem minuter senare (och även glömt bort att Grace berättade om sin yngre syster som var och handlade frukt)? Om Grace, som hon själv säger, ”köpte en biljett till mig och en till min syster”, borde samma konduktör (om hon nu kom tillbaka och såg Nema sitta där utan biljett) kommit ihåg att hon några minuter tidigare sålt en biljett till en ung svart kvinna, som berättat att hon hade en 11-årig syster med sig (enligt intervjun i Nerikes Allehanda sade Grace att hon köpte "en biljett till mig och en till min syster" medan i Expressen så säger hon att hon bara köpte en biljett – men kanske uttycker hon sig än en gång lite slarvigt). Eftersom båda flickorna har afrikanskt utseende borde det varit ännu lättare för konduktören att koppla ihop dem.
Även om nu Nema talade dålig svenska (mycket tyder dock på motsatsen), borde hon väl kunna peka mot toaletten (om hon är från Kongo bör hon kunna franska och toalett på franska heter WC eller möjligen toilette, vilket konduktören säkert hade begripit). Dessutom kan man fråga sig varför ingen av medpassagerarna reagerade. Någon måste rimligen ha sett Grace lämna sin plats. De som satt runt omkring måste också ha hört konduktörens samtal med Nema som utmynnade i att Nema avvisades från tåget. Nog borde väl någon då ha sagt något i stil med, ”Ja men den äldre flickan som satt här gick iväg om det nu var till toa eller till cafeteriaautomaten”. Jag har svårt att tro att ingen skulle reagerat när konduktören ledde bort Nema. Jag hade definitivt gjort det. Dessutom är konduktörer yrkesmän. De har givetvis koll på alla toaletter, eftersom att gömma sig på toaletten är ett standardknep när man vill tjuvåka. Ser de att en toalett är upptagen när de kontrollerar biljetterna, lägger de detta på minnet och kommer tillbaka för att göra en ny kontroll. Är toalettdörren låst länge knackar konduktören på och om ingen svarar så låser han/hon upp dörren. Jag måste erkänna att jag har väldigt, väldigt svårt att köpa Graces historia. Jag får det inte att gå ihop.
Att en kvinnlig konduktör kvällstid skulle slänga av en flicka som hon uppfattar som 11 år på en obemannad station känns inte trovärdigt. Och även om hon uppfattade flickan som mer eller mindre vuxen verkar det inte heller trovärdigt med hänsyn till de faktorer jag diskuterar ovan. Något annat märkligt är den äldre dam som tog hem Nema och lät henne sova där. Det var ju snällt i och för sig, men om nu flickan såg ut att vara 11 tror jag nog damen i fråga hade kontaktat polisen direkt (nu säger hon att hon hade tänkt göra det nästa morgon). Innan damen hann kontakta polisen var det någon som tipsade polisen om var flickan fanns. Så även detta känns lite märkligt. Men det är en annan historia som inte har med själva incidenten på tåget att göra.
De slutsatser som media dragit, och utifrån vilka de korsfäst konduktören, är svåra att förena med fakta. Expressenintervjun med Grace är säkert korrekt återgiven, men som jag ovan har visat så uppstår det alltför många frågetecken när man kritiskt undersöker detaljerna. Om inte konduktören blivit demoniserad på det sätt som hon blivit, hade jag överhuvudtaget inte skrivit något om det här. Jag struntar väl i om några flickor tjuvåkt på ett tåg (om de nu gjort det) eller om någon blir avvisad från ett tåg. Men nu handlar det faktiskt om en kvinna – konduktören – som mått väldigt dåligt av vad som hänt, och som i värsta fall har orsakats stor och långvarig skada. Då måste man ha rätt att ställa frågor, eller hur? Men som jag skrivit på många andra ställen, när det gäller invandrare så är alla besvärande frågor förbjudna. När vanliga människor märker detta, vilket de gör, ökar deras negativa inställning till speciellt vissa invandrargrupper (de som är särskilt omhuldade av media). Och frågan är om media då gjort dessa invandrargrupper någon tjänst. Snarare har de gjort Sverigedemokraterna en stor tjänst. Och det kanske inte var avsikten. Men det mest allvarliga är att media genom sin vinklade rapportering hindrar rättvisa att skipas.
”Det tragiska med vanligt sunt förnuft är att det inte är speciellt vanligt”, som Albert Einstein lär ha sagt.
