En honnör för Danmark… Detta skulle mycket väl kunna hända här på vår kontinent…
Mellan 1978-79 bodde och studerade jag i Danmark. 1978 såg man inte muslimska immigranter, inte ens i Köpenhamn.
Det danska folket omfamnade besökare, firade det exotiska, gjorde allt för att beskydda alla sina medborgare. Landet var stolt över sin nya variant av socialliberalism, som hade utvecklats sedan de konservativa hade förlorat makten 1929 – ett system där ingen arbetare behövde kämpa för att överleva, där man ytterst kunde räkna med Statens hjälp på ett sätt som kanske inte förekom i någon annan västerländsk nation vid den här tiden.
Resten av Europa betraktade skandinaverna som fritänkande, progressiva och oändligt generösa i sin välfärdspolitik. Danmark kunde skryta med låga brottssiffror, omsorg om miljön, ett överlägset utbildningssystem och en historia av humanism [författaren avser då inte det de militanta ateisterna kallar humanism – den senare varianten har inget alls att göra med att vara medmänsklig, utan det handlar bara om att lägga beslag på ett ord som ger positiva associationer].
Danmark var också i högsta grad generöst i sin invandringspolitik – landet erbjöd det bästa välkomnandet i Europa för sina nya immigranter: generösa ekonomiska bidrag direkt vid ankomsten plus ytterligare bidrag till resor, boende och utbildning. Landet ville sätta ett exempel för hela världen när det gällde inkluderande och mångkultur. Hur kunde man ha förutsett, att en dag 2005 så skulle några teckningar i en tidning utlösa en våldsspiral, som skulle leda till dussintals döda på gatorna – allt detta på grund av att det mångkulturella samhälle man överlåtit sig till, skulle vända sig om och bita sin egen välgörare.
På 1990-talet blev den växande, urbana, muslimska befolkningen alltmer uppenbar – och dess ovilja att integreras i det danska samhället blev också i högsta grad påtaglig. Åratal av ankommande immigranter hade bosatt sig i enklaver. Allt eftersom det muslimska ledarskapet alltmer öppet kritiserade dekadansen hos Danmarks liberala livsstil, började danskarna – en gång så välkomnande – att känna sig föraktade [av muslimerna]. Många danskar hade börjat se islam som oförenligt med deras traditioner; tron på personlig frihet och det fria ordet, jämställdhet för kvinnor, tolerans för etniska grupper och en djup stolthet över Danmarks arv och historia.
I en artikel av Daniel Pipes och Lars Hedegaard, förutsäger författarna att de ökande problemen med immigranter i Danmark kommer att explodera. I artikeln skriver de:
Muslimska immigranter utgör 5 procent av befolkningen, men konsumerar omkring 40 procent av de sociala bidragen.
Muslimer är 4 procent av Danmarks drygt fem miljoner invånare [antingen är detta ett tryckfel eller också avser siffran ett tidigare årtal än den första uppgiften på 5 procent], men utgör majoriteten av landets dömda våldtäktsmän. Något som är extra brännbart i sammanhanget är att praktiskt taget alla våldtäktsoffren är icke-muslimska kvinnor. Liknande, fast mindre disproportioner, återfinns när det gäller andra brott.
Allt eftersom tiden går, när de muslimska immigranterna ökar i antal, vill de allt mindre beblanda sig med den inhemska befolkningen. En undersökning gjord nyligen visar att endast 5 procent av unga muslimska immigranter är beredda att gifta sig med en danska.
Tvångsäktenskap – där man utlovar en nyfödd dotter i Danmark till en manlig kusin i hemlandet och sedan tvingar henne att gifta sig med honom, ibland under dödshot – är ett problem.
Muslimska ledare deklarerar öppet sitt mål att introducera islamsk lag så snart Danmarks muslimska befolkning blir stor nog – en inte alltför avlägsen framtidsutsikt. Om nuvarande trend håller i sig, kommer var tredje invånare i Danmark att vara muslim om 40 år.
Det är lätt att förstå varför ett växande antal danskar upplever att muslimska immigranter visar föga respekt för danska värderingar och lagar.
Ett exempel är ett fenomen, som också gäller för andra europeiska länder och Canada; vissa muslimer i Danmark, som valt att lämna islam, har mördats i islams namn, medan andra gömmer sig av fruktan för sina liv. Judar hotas också och trakasseras öppet av muslimska ledare i Danmark, ett land där en gång i tiden kristna medborgare hjälpte till att nattetid smuggla ut nästan alla Danmarks 7 000 judar till Sverige. …Jag tänker på min danska vän Elsa – vilken som tonåring dristade sig att gå över gatan varje dag till bageriet, övervakad av nazistiska soldater – jag undrar vad hon skulle säga idag [jag misstänker att bageriet var ett judiskt bageri, annars förstår jag inte varför det skulle varit någon fara att gå dit – kanske ett tryckfel?].
2001 valde Danmark den mest konservativa regeringen på 70 år – en regering som definitivt inte har speciellt generösa idéer när det gäller immigration. Idag har Danmark den hårdaste immigrationspolitiken i Europa (landets försök att skydda sig har mötts med anklagelser för ”rasism” från liberala media i Europa, samtidigt som andra regeringar kämpar med att rätta till de sociala problem som skapats genom åratal av alltför slapp immigration).
Om man vill bli dansk medborgare måste man numera läsa danska under tre år. Man måste klara ett prov på Danmarks historia och kultur och ett danskt språktest.
Man måste bo i Danmark i 7 år innan man kan ansöka om medborgarskap.
Man måste visa att man har för avsikt att arbeta och att man har ett arbete som väntar. Vill man ta in en make eller maka i Danmark, måste båda vara fyllda 24 och man kommer att finna att det inte är lika lätt längre att ta med sina vänner och familj till Danmark.
Man får inte bygga en moské i Köpenhamn Även om muslimerna kan välja mellan ett 30-tal arabiska kultur- och språkskolor, uppmuntras de starkt att assimilera sig i det danska samhället på ett sätt som man inte gjorde med tidigare immigranter.
2006 höll den danske arbetsmarknadsministern Claus Hjort Frederiksen ett offentligt tal, där han tog upp den börda som de muslimska immigranterna utgör för det danska välfärdssystemet, och fakta är skrämmande: regeringens välfärdskommitté hade räknat ut att om immigration från tredje världen stoppades helt, skulle 75 procent av de nedskärningar som nu är nödvändiga för att välfärdssystemet skall hålla, vara onödiga. Med andra ord, välfärdssystemet, som det fungerar idag, har utnyttjats av immigranter till den punkt att samhället riskerar att göra konkurs. ”Vi är helt enkelt tvingade att anta en ny immigrationspolitik”.
”De beräkningar som gjorts av välfärdskommittén är skrämmande och visar hur misslyckad integrationen av invandrare har varit fram till nu”, sade han.
En tagg i sidan hos Danmarks imamer är ministern för immigration och integration, Rikke Hvilshoj. Hon sticker inte under stol med den nya integrationspolitiken. ”Antalet främlingar som kommer in i landet gör skillnad”, säger Hvilshoj. ”Det finns en omvänd korrelation mellan hur många som kommer hit och hur bra vi kan ta emot de som kommer.” När det gäller nödvändigheten för muslimska immigranter att visa en vilja att smälta in säger hon, ”Enligt min åsikt, skall Danmark vara ett land med utrymme för olika kulturer och religioner. Vissa värderingar är dock viktigare än andra. Vi vägrar att ifrågasätta demokratins lika rätt för alla och yttrandefriheten.”
Hvilshoj har fått betala ett pris för att hon visat att hon har ryggrad. Kanske för att testa hennes beslutsamhet har den ledande radikala imamen i Danmark, Ahmed Abdel Rahman Abu Laban, krävt att staten betalar blodspengar [en tradition som finns inom islam] till familjen till en muslim, som mördades i en förort i Köpenhamn. Imamen menar att familjens hämndbegär kan stillas genom pengar [kravet visar att mördaren också var muslim, annars hade det knappast varit tal om blodspengar]. När Hvilshoj avfärdade hans krav menade Laban att det är vanligt i den muslimska kulturen att man köper sig fri från skuld. Hvilshoj svarade då att det som görs i muslimska länder inte nödvändigtvis är det som görs i Danmark.
Muslimernas svar kom strax därefter: Hennes hus brändes ner. Detta skedde på natten när hon, hennes man och barn låg och sov. Alla lyckades ta sig ut oskadda, men hon och hennes familj flyttades till hemlig plats och hon och andra ministrar fick livvakter för första gången – i ett land där sådant mordiskt våld en gång var så sällsynt.
Danmarks regering har glidit åt höger och landets gränser har stramats till. Många tror att vad som händer under nästa decennium kommer att avgöra om Danmark överlever som ett bålverk för ett gott liv, humant tänkande och socialt ansvar, eller om det blir en nation som befinner sig i inbördeskrig med förespråkarna för Sharíalagen.
Och under tiden, kräver kanadensarna striktare invandringspolitik och ett slut på statliga välfärdsprogram som tillåter många invandrare att leva på statliga understöd. När vi i Canada ser på de muslimska enklaver som finns mitt ibland oss, och ser hur de som går iland på våra stränder alltför lätt tar sig friheten att leva på våra skatter och ändå vägrar omfatta vår kultur, respekten för våra traditioner och vägrar vara en del av vårt legala system, lyda våra lagar, tala vårt språk och uppskatta vår historia… skulle det vara nyttigt för oss att titta på Danmark och be för landets framtid och också för vår egen framtid.
Ja det var denna artikel, som jag ville delge läsaren. Jag påpekar som vanligt; jag är inte rasist, jag är inte främlingsfientlig, jag har inga problem med att vårt land hjälper människor som har det svårt, både genom att ge dem skydd i vårt land och genom att hjälpa på plats. Det jag har problem med är att vi släpper in människor, som vi försörjer och låter ta hit sina anhöriga som får full tillgång till vårt välfärdssystem utan att ha betalat in ett enda öre till systemet, och att vissa grupper av dessa människor, inte har annat än förakt till övers för oss. De föraktar vår kultur, den kristna tron, vårt rättssystem och vår yttrande- och tryckfrihet, de hotar judar, och hotar också personer som lämnar islam, och dödar dessutom sina barn, när dessa inte lyder, och alltför många av dem bidar bara sin tid (medan vi försörjer dem) i väntan på att kunna ta över vårt land och förslava dess befolkning (icke muslimska grupper har i alla tider levt som ett slags undermänniskor i muslimska länder). Ja de till och med hatar oss och kallar oss ”otrogna hundar”, och tycker dessutom att vi är korkade och aningslösa som låter dem hållas, men utnyttjar givetvis glatt detta.
Jag säger inte att alla muslimer har denna inställning. Men alltför många för att det skall kännas bra. Men inte kan de väl vara så nedriga, tänker nu den normale ”gode, snälle” svensken. Jo, det är precis så nedriga människor kan vara. Ondskan är precis så nedrig. Den kan bara ”stjäla, slakta och förgöra” som Jesus säger.
De människor som inte ställer upp på vara lagar och friheter etc, skall skickas tillbaka dit där de kommer från. Är de svenska medborgare skall deras medborgarskap tas ifrån dem innan de skickas tillbaka. De har ingenting här att göra. Vill de mörda våldtagna kvinnor etc, får de göra det inom sin kultur och inte här. Speciellt skall man slänga ut de imamer som kommer hit för att vigla upp muslimerna i vårt land. De lurar unga muslimer att jihad är vägen till paradiset och de muslimer som faktiskt vill anpassa sig till vårt samhälle, hotas och trakasseras (och mördas ibland – det senare är än så länge inte så vanligt, men kommer definitivt att bli det allt eftersom islams makt ökar). Media har vid flera tillfällen skrivit om hur unga kvinnor i Rosengård, som inte bär slöja, trakasseras. Därför måste de muslimer som vill integreras uppmuntras och stödjas så långt det går. Och de muslimer som predikar hat och våld skall omedelbart, utan vidare spisning, kastas ut ur vårt land. Utan någon som helst pardon eller rätt att överklaga. Bort med dem bara!!! Det hotar allt som vår kultur står för!!!
Kommer man som flykting, och säger sig ha flytt från förtryck, hur kan man då vara så otacksam mot det land som välvilligt, och till ekonomisk kostnad, tar emot och försörjer en, så att man t ex försöker hindra demonstrationer för Israel? Då kan jag inte se att man är flykting. Då är man en förtryckare, som kommit hit för att förtrycka det fria ordet i vårt land. Det är ju helt oacceptabelt och jag kan inte förstå att så många svenskar accepterar situationen som den är. De politiker som släpper in alla dessa muslimer är, som jag ser det, inget annat än landsförrädare.
Ett signifikativt exempel bland många andra, när det gäller förakt för den egna kulturen, var när Mona Sahlin intervjuades i Turkiska Ungdomsförbundets tidning Euroturk:
— Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är, svarar Mona Sahlin. Jag tror att det är lite som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana "töntiga" saker. Det jag skulle vilja lägga in i svensk kultur är i stället de viktiga värderingarna som demokrati, tolerans och respekt för tjejers villkor och rättigheter. Jag önskar att alla som bor i Sverige kände att det är det som är allas vår kultur.Det ligger för all del något i det Sahlin säger. Många invandrargrupper har en stark familjesammanhållning som de flesta svenska familjer saknar. Och hon har också rätt i att dessa invandrargrupper har "en kultur, en identitet, en historia" som binder dem samman. Samtidigt är hon väldigt motsägelsefull när hon sedan uttrycker sig föraktfullt gentemot sin egen kultur ("midsommarafton och sådana töntiga saker" — att hon sedan framhåller att vi har tolerans, och då speciellt mot "tjejers rättigheter" etc, handlar om politik — att hävda att svensk kultur enbart innefattar politiska ståndpunkter är i mina ögon oerhört kränkande mot Sverige som land och svenskarna som folk).
Socialdemokraterna menar sig stå för rättvisa och välfärd för alla. Vad har det med att förakta sitt eget land att göra? Uppnår vi större rättvisa för de fattiga om vi ser ner på allt som är svenskt? Visar vi större solidaritet med de lidande om vi skäms för vår egen kultur? Jag tror snarare att det är tvärtom. För att älska andra måste man ha en god självkänsla. Att betrakta sin egen kultur och sitt eget land som något positivt kanske snarare utgör en drivkraft för att göra goda gärningar.
Orsaken till att så många svenskar är historielösa och okunniga om sin egen kultur, är att sossarna oförtrutet arbetat på just detta mål (för dem börjar mänsklighetens historia med Karl Marx och Hjalmar Branting). Ett historielöst folk är mycket lättare att manipulera och kontrollera. Visst finns det skamliga saker i Sveriges historia. Men det gör det också i den turkiska historien (t ex folkmordet på armenier och syrianer). Den självföraktets kultur som Sahlin och många intellektuella står för är synnerligen destruktiv. Det är sant att många invandrare har en helt annan familjesammanhållning än vad vanliga svenska familjer har (i allmänhet). Tyvärr! Men det har inget med svensk kultur att göra. Familjens upplösning i Sverige har manipulerats fram av en liten grupp intellektuella psykopater som totalt dominerar media och den politiska sfären. Ingen vågar ställa sig upp och säga det som är sant. Homoadoptioner klubbades igenom i Riksdagen, trots att samtliga remissinstanser var emot. Ingen vågade rösta mot den intellektuella pöbeln, av rädsla för att bli slaktad i media. Rättning i leden i den svenska demokratin (eller kanske demon-kratin)!
Man kan för övrigt undra, om nu den islamska kulturen (enligt Mona Sahlin m fl) är så överlägsen vår kultur, varför flyr då myriader av muslimer till Väst? Varför flyr inte myriader av européer till "den underbara" islamvärlden? Varför görs alla stora upptäckter etc i Västvärlden och inte av muslimerna? Utan sin olja skulle de flesta muslimska länder ha samma levnadsstandard som på Medeltiden. Islamvärlden har inte gjort en enda betydelsefull uppfinning eller upptäckt de senaste 1000 åren! Noll! Ingenting! Överlägsen – baaahh!!
Och du som just nu är jättearg på mig och tycker jag är en fruktansvärd rasist, får jag fråga dig hur mycket pengar har du skänkt till de lidande på Haiti? Du som är så god och har alla de rätta åsikterna (om du får säga det själv). Jag kan nämna att jag häromdagen skickade 10 000 kr till Hoppets Stjärna och jag tjänar säkert mindre än vad du gör, eftersom jag är pensionär numera. Jag säger inte detta för att skryta. Normalt berättar jag aldrig sånt. Men eftersom jag inser hur kontroversiellt det jag skriver är, vill jag bara visa att jag visst har hjärta för lidande människor. Kanske till och med mer hjärta än vad du har. Men att jag vill hjälpa de som har det svårt, betyder inte att jag stillatigande vill stå och se på när vårt land förstörs av onda människor som kommer hit just för att förstöra. Kärlek innebär inte att man längtar efter självutplåning. Ondskan måste stoppas. Ondskan går inte att kompromissa med, eftersom den uppfattar varje kompromiss som en tecken på svaghet, vilket bara leder till att ondskan flyttar fram sina positioner. Islamismen är ett uttryck för samma ondska, och lika stor ondska, som nazismen och kommunismen. Och precis som att dessa två onda ideologier mördade 100-tals miljoner människor, kommer islamismen antagligen att mörda lika många i det stora europeiska inbördeskriget som kommer om kanske 40 år. Och lyckas inte islamismen mörda otaliga miljoner, så beror det inte på bristande vilja, utan bristande förmåga.
En sak är säker, den dag vi har facit i handen (om kanske 100 år), och ser konsekvenserna av att ha släppt in så många muslimer i Europa, då kommer det att vara fler än jag som kallar vår tids politiker för landförrädare!
