måndag 15 februari 2010

Förklaring från Hoppets Stjärna

Efter att jag i frustration hade skrivit förra bloggen om ”fallskärmar” på Hoppets Stjärna, satte jag mig ned och skrev ett mail dit för att få en förklaring. Jag har ju gett till Hoppets Stjärna i många år och har alltid haft förtroende för dem. Jag vet att grundaren, Erik Gunnar Eriksson, var en rättskaffens man, som utifrån kärlek startade en organisation för att hjälpa fattiga och lidande människor. Nu kan allting gå snett, hur bra början än är, men jag hoppades i alla fall att få en godtagbar förklaring. Jag bifogar nedan huvudtexten i det mail jag fick från Hoppets Stjärnas verksamhetschef Lennart Eriksson (son till Erik Gunnar).
Jag tar tillfället i akt att sanningsenligt och grundligt berätta för dig vad som föranlett Aftonbladet att skriva som de gjorde i söndags. Precis som du ”tar i ” i din blogg med rysk kaviar och sånt, så har ju Aftonbladet ett intresse att hårdvinkla och sätta skandalrubriker. De ska ju sälja lösnummer, så det är väl inget att förvånas över.

Jag vet att du varit en trogen understödjare, och du har varit en av dem som gjort vår utveckling möjlig. Min pappa ErikGunnar, som var en enkel person från norra Ångermanland, men en driven entreprenör, hade alltid enkelhet och anspråklöshet som sitt rättesnöre. Det är vår organisations DNA, och det är något vi vill bevaka och vara rädda om. Därför är den här historien om David Roos och ”miljonfallskärm” extra sorglig. Nåt sånt hör inte hemma i vår organisation. Vi är ju egentligen sprungna från enkla bönder och arbetare. Men då undrar du, hur kunde det hända att ni skrivit på ett avtal med en uppsägningstid på 18 månader? Låt mig säga precis hur det gick till:

David Roos rekryterades direkt från näringslivet som administrativ direktör under 2002. Hoppets Stjärna var vid tidpunkten i ett stort behov av professionell hjälp för att få en väl fungerande förvaltning och administration, som kunde motsvara de allt större krav som ställdes från myndigheter och givare. Under drygt sju år genomförde han i den rollen en rad nödvändiga omstruktureringar och rationaliseringar av organisationens förvaltning och administration. Vår omsättning nära tredubblades under dessa år och våra overhead-kostnader minskade dramatiskt. Ur detta perspektiv har han besparat Hoppets Stjärna många miljoner kronor som kan användas till hjälparbetet.

Under 2009 kom vi till en punkt då det stod klart att han rationaliserat bort sin egen tjänst. Vi beslutade då att ta bort tjänsten administrativ direktör och samtidigt koncentrera den svenska verksamheten till Örnsköldsviks kommun. Kontoret i Stockholm lades ner, och all förvaltning och administration flyttades tillbaka till Norrland. Förutom tjänsten administrativ direktör avvecklades ytterligare en tjänst genom stängningen av Stockholmskontoret. Genom denna åtgärd gör vi mycket stora besparingar.

I anställningsavtalet, som skrevs 2002, finns en paragraf som anger uppsägningstiden till 18 månader. De siffror som redovisats anger alltså lön under uppsägningsperioden, en period som David Roos står till förfogande under, dock ej som administrativ direktör.

Det visar sig också att flesta större insamlingsorganisationerna har liknande avtal med sina ledningsfunktionärer, nåt som dock inte ursäktar oss.

För min egen del tror jag att frågan om ersättningar inom hjälporganisationer, och om vi verkligen kan jämföra oss med näringslivet, kommer att leva vidare i vårt land. Troligen blir det en diskussion om hjälparbete ska få ledas av professionella personer, som har bra betalt. Vi ser ju exempelvis hur hårt media bevakar Röda Korset, som trots deras ständiga förklaringar inte kan få fotfolket att acceptera ledningens löner och ersättningsnivåer. Din reaktion är ett bra exempel på detta.

Tillsist, vi har lyssnat och tagit åt oss av kritiken från dig och andra. Vi beslutade redan i höstas att aldrig tillåta sådana avtal i framtiden. Hoppets Stjärnas verksamhet fungerar mycket bra och effektivt, både här hemma och i fält. Hjälpen når verkligen fram, och de senaste veckornas insatser i Haiti har betytt oerhört mycket. Jag var själv på plats i Haiti förra veckan och fick med egna ögon se hur hjälpen når fram.

Tillsist, Förlåt mig och förlåt oss alla att vi gjort dig ledsen och upprörd. Jag förstår den besvikelse du känner över det inträffade. Jag lovar att det inte kommer att hända igen.

Med en förhoppning om att återvinna ditt förtroende,

Lennart Eriksson
Verksamhetschef

Jag tar ovanstående som en godtagbar förklaring. Det var inte bra det som skedde, men vi kan alla göra fel. Jag förstår att uppsåtet var gott. Men jag tror, att även om en chef eller konsult med mycket hög lön, kanske kan tjäna in åt organisationen mer än vad han kostar, så är det inte så enkelt när det gäller hjälparbete. Här kan man inte bara vara logisk och tänkta strikt ekonomiskt, utan man måste också se det utifrån givarnas perspektiv. Det är oerhört viktigt att då förklara för givarna hur man tänker, så att de förstår hur och varför man gör som man gör, och kanske till och med fråga givarna om deras syn på saken. Rak och öppen kommunikation med givarna gör att dessa då slipper bli chockads av feta rubriker i Aftonbladet. Av mailet från Lennart Eriksson framgår att man på Hoppets Stjärna blivit varse just detta, och att man i fortsättningen kommer ha en sådan kommunikation med givarna.
Så sammanfattningsvis: Jag kommer att fortsätta att ge till Hoppets Stjärna och mitt förtroende är orubbat. Och jag fortsätter att oreserverat rekommendera människor att ge dit (vilket jag inte gör när det gäller Röda Korset).

Jag ber Hoppets Stjärna och mina läsare om ursäkt för att jag reagerade så starkt och impulsivt i min förra blogg. Men så blir det ju lätt när man upplever eller tror att något/någon, som ligger en nära om hjärtat, sviker. Men nu var det ju tack och lov inte så. Vilket gläder mig oerhört!

Aftonbladet borde dessutom skämmas, när de inte tar reda på bakgrunden innan de skriver en sådan artikel. Men det är i och för sig inte att förvåna. Aftonbladet är en utpräglat kristendomsfientlig tidning.