Varje gång jag lyssnar på P1 skäms jag över att vara svensk, ja jag skäms nästan över att vara människa. Men egentligen borde man väl inte förvånas. Sverige har ju en uråldrig tradition av att instinktivt ta parti för onda diktaturer. Vi behöver ju bara tänka på Andra Världskriget, där Sverige bidrog till att många, många judar dog (det var vi som tipsade nazisterna att man skulle stämpla ett ”J” i judars pass så att andra länder lättare kunde vägra dem inresetillstånd – tänk om någon skulle föreslå att alla muslimer skulle få ett ”M” i sina pass, för att det skall vara lättare att avvisa dem direkt, hur skulle reaktionen då bli?). Vi bidrog också till att kriget varade längre än nödvändigt (det finns historiker som menar att de svenska leveranserna av järnmalm till Nazityskland förlängde kriget med ett år – hur många judar hann inte mördas under detta år och hur många allierade soldater dog inte). Raoul Wallenberg räddade visserligen livet på ett stort antal judar (kanske till och med upp mot 100 000), men det hade inte så mycket med Sverige att göra. Det är tveksamt om hans insats överhuvudtaget uppskattades av UD (till största delen bekostades den av pengar från USA). Många norrmän föraktade svenskar efter kriget för vår ynkliga feghet. En äldre norrman berättade för mig att när någon under eller efter kriget var feg sade norrmännen, ”Han svenskar sig”. Visst är det smickrande! Vårt kryperi inför den onda Sovjetstaten är ett annat exempel på samma sak. Och idag ser vi hur Sverige totalt solidariserar sig med islamismen, Turkiet, Iran etc, etc, samtidigt som man demoniserar Israel, Mellanösterns enda verkliga demokrati. Carl Bildts huvudsakliga mål i livet verkar att få med Turkiet i EU, samtidigt som jag aldrig hört honom säga något gott om Israel eller något som visar att han på något sätt har förståelse för Israels situation. Aldrig!
Gunnar Hökmark, känd moderatprofil, skrev i sin blogg den 27/5:
Det går ett långt band mellan dem som föll i farstun för Stalinregimen och sedan inför de ”sociala undren” i Östeuropa, de afrikanska enpartistaterna, Maos Kina, Kuba, Irak under Saddam Hussein och Kambodja. Och nu alla de som seglar för att bryta en blockad som inte finns för att stödja en demokrati som inte finns för att föra in varor som redan förs in. Det är att gå över ån efter vatten. Men det är också att förväxla demokrati med diktatur.
Man har i en del media (dock inte Sveriges Radios nyhets- eller aktualitetsprogram (Ekot, God Morgon Världen etc) under de senaste dagarna hört röster som inte enbart stöder Ships to Gaza. Dels har man nämnt att IHH (som är en av organisatörerna av konvojen) är en islamistisk organisation, dels har man kunnat läsa några artiklar där jurister stött Israels rätt att borda Gazakonvojens fartyg på internationellt vatten (i en tidigare blogg har jag något exempel på detta), dvs de menar att Israels aktion inte strider mot internationell lag.
I P1:s program Människor och Tro den 4/6 fanns ett intressant inslag från Turkiet, där Maria Persson-Löfgren gav en del intressanta fakta om det turkiska fartyget Mavi Marmara (där dödsskjutningarna ägde rum). Bl a framkom att det fanns många islamister ombord och att män och kvinnor (även gifta par) förbjöds att dela sovutrymmen. De muslimska kvinnorna tvingades att vistas längst ner i fartyget. Vidare påpekades i inslaget att islamisterna enbart solidariserade sig med islamisterna i Gaza och att de inte hade något till övers för kristna palestinier (som jämställs med hundar) eller de sekulariserade palestinierna (som inte ens har hundstatus). Och det är ju precis detta jag påstår i olika artiklar och bloggar. Detta är en av islams motbjudande sidor.
Maria Persson-Löfgren frågade sig vad Matthias Gardells hustru, Edda Manga, tycker om behandlingen av kvinnorna ombord på fartyget. Manga kallas idéhistoriker, föreläsare och debattör. Enligt Wikipedia var titeln på hennes doktorsavhandling ”Gudomliga uppenbarelser och demoniska samlag” (hon verkar vara inne på ungefär samma religionsspår som sin man). Hon har också studerat begreppet ”rättfärdiga krig” (Sartre myntade det snarlika begreppet ”rättfärdigt våld”, vilket Röda Khmererna tillämpade när de i demokratins och folkets namn mördade 25 procent av Kampucheas befolkning). Det skall bli intressant att se om fru Manga kommer att skriva en glödande appell där hon kritiserar islams fruktansvärda kvinnosyn. Garanterat inte!!! Det är det här som är så intressant när det gäller ondskan. Den är så tydlig och så genomskinlig (Läs gärna min artikel om detta här).
Hur som helst var det i alla fall positivt att Människor och Tro vågade bryta den politiska korrektheten i P1. Hoppas inte Maria Persson-Löfgren får sparken nu! Det har ju drabbat flera andra, inte tillräckligt israelnegativa, rapportörer från Mellanöstern.
När Israelerna på VHF-radio uppmanade fartygen i Gazakonvojen att vända blev svaret ”Håll tyst och stick tillbaka till Auschwitz” (israelerna har släppt en ljudinspelning med detta). En annan röst säger ”Vi hjälper araber att gå emot USA, glöm inte 11/9”. Nu kan man förstås invända att den som sade detta inte nödvändigtvis representerade Ships to Gaza. Det fanns ju ca 600 personer ombord på fartygen och enstaka rötägg kan ju alltid smyga sig med. Men detta argument håller knappast.
VHF-radion finns normalt på ett fartygs kommandobrygga. Där befinner sig däcksbefäl (styrmän och/eller kaptenen) och någon utkik och/eller rorgängare. Att de senare, som är vanligt manskap, skulle vågat använda VHF:en är uteslutet (jag har själv seglat i handelsfartyg i 10 år så jag vet, och hierarkin på turkiska fartyg är mycket, mycket värre än på svenska). Alltså måste det antingen varit något av befälen (vilket är mycket osannolikt, de är ju sjömän, dvs yrkesmän, och skulle antagligen inte våga missbruka radion på detta sätt) eller någon annan person på bryggan. Men vilken annan person skulle få tillstånd att komma upp på bryggan? Ja, knappast någon av fotfolket, dvs den absoluta majoriteten av de 500 passagerarna på Mavi Marmara (det bör rimligen ha varit detta fartyg som besvarade de israeliska radioanropen). Det måste ha varit någon mer uppsatt, och därmed för Ships to Gaza representativ person. Ingen annan skulle släppas in på kommandobryggan. Dessutom skedde denna radiotrafik när fartygen närmade sig den gräns som Israel hade förbjudit dem att överträda. Vi kan vara förvissade om att vid detta tillfälla fanns, förutom den nautiska personalen, gräddan av ”freds”aktivisternas ledare på bryggan. Det är ju därifrån hela fartyget leds. ”Håll tyst och stick tillbaka till Auschwitz” representerar således Ships to Gazas inställning till judar. Kanske inte alla ombord, men definitivt en tillräckligt stor del av konvojens ledning, för att man bara utifrån detta kan konstatera att skeppen i första hand inte var lastade med mat, utan med hat!.
Än mer intressant blir det när man betänker att 99 procent (jag har inga exakta siffror – förmodligen är 99 procent en för låg siffra) av alla islamister i världen förnekar Förintelsen (jag vet också att en förskräckande hög procent av alla troende muslimer har samma inställning). Här ser vi hur motsägelsefull ondskan är. Visserligen har Förintelsen aldrig ägt rum, men det var bra att den ägde rum i alla fall. I arabiska tidningar kan man läsa artiklar, där man tackar Hitler för Förintelsen och beklagar att han inte hann utrota alla judar. I samma nummer kan sedan finnas en artikel som förnekar att Förintelsen någonsin ägt rum. Var det någon som sade att ondskan var dum? Ja, den tyske prästen Dietrich Bonhoffer, som mördades av nazisterna strax innan krigsslutet, brukade säga just detta. Ondskan är dum, dum, dum, dum, dum, dum… Ofattbart dum! Pinsamt dum! Möjligen kan den vara bakslug och på så sätt vinna vissa poäng. Det märkliga är att så få människor ser ondskans dumhet.
En annan nyhet är att man i Turkiet skadeglatt släppt bilder som visar tillfångatagna, blödande israeliska soldater som gråter och ser allmänt förskrämda ut. Israelerna hade tydligen beslagtagit alla mobiltelefoner och kameror ombord och raderat deras minneskort, eftersom de inte ville ha bilder som förödmjukar israeliska soldater. Tydligen hade man inte raderat tillräckligt väl, eftersom man i Turkiet lyckats återskapa några av de raderade filmerna. Israels militär har tacksamt tagit emot bilderna, eftersom dessa visar precis det som Israel försökt säga hela tiden, nämligen att det fanns legosoldater ombord, vars syfte var att skada eller döda israeliska soldater. Att inte fler israeler skadades (flera har knivstick i magen och skottsår) eller dog, beror på att de hade hjälmar och skyddsvästar.
Enligt Jerusalem Post den 6/6 har man identifierat en grupp av ca 50 passagerare på Mavi Marmara, vilka hade rekryterats som ”legosoldater”. De var vältränade och försedda med skottsäkra västar, mörkerkikare och gasmasker. Dessa låg och väntade i bakhåll på de israeliska soldaterna. Just detta med skottsäkra västar var en intressant uppgift. Israels underrättelseorganisation Mossad brukar vara synnerligen välunderrättade (annars hade inte Israel överlevt allt attacker). Förmodligen kände man till allt detta. Att flera av ”freds”aktivisterna sköts i huvudet kan förklaras just av att de hade skottsäkra västar. Det är militär standardprocedur i strid (som det handlade om här), att om motståndarna har skottsäkra västar, eller kan misstänkas ha det, så skjuter man dem i huvudet, alternativt benen (men i mörkret och det tumult som försiggick var det kanske svårt att urskilja vems ben som var vems, även om israelerna hade ljusförstärkande sikten). Detta är fullt logiskt och tillämpas även av svenska soldater.
Det påminner mig om när debatten för några år sedan handlade om klusterbomber. Någon hög företrädare för Flygvapnet fick av en journalist frågan om Sverige hade sådana vapen. Svaret blev ja och journalisten utbrast förskräckt, ”Men sådana vapen är ju farliga?!” Flygvapenföreträdaren trodde antagligen inte sina öron inför denna korkade fråga och röt, ”Är du så j-a dum att du tror att vi har ofarliga vapen i Flygvapnet?” Det tragiska är att journalisten ifråga antagligen var precis så dum.
Att den israeliska bordningen skedde mitt i natten motiverar ytterligare varför man använde lasersikten, vilket Israel kritiserats för (och mörkerkikare). Allt annat vore ju idiotiskt (om man nu inte vill ta död på sina egna soldater – de flesta krigsmakter brukar dock prioritera de egna soldaternas liv framför fiendens). ”Skjuta i huvudet, men det är ju mord”, säger förstås den snälla, goda svensken. Nej det inte mord. Inte om det är krig. Att överfalla commandosoldater, försöka ta deras vapen ifrån dem, slå dem allt vad man orkar i huvudet med järnrör och vara försedd med skottsäkra västar och gasmasker ger inga bra odds för ens egen överlevnad.
Även om det i svenska media, och även från en del av de svenska deltagarna i Ships to Gaza, förekommit inlägg som nog försökt att vara sansade och rättfärdiga, så har svenska media förtjänat sitt IG i journalistik med acklamation. I Israel förstår man ingenting. Man bara gapar när man tar del av mediaraseriet i Europa. Jag förstår frustrationen i Israel, när bovarna framställs som fredsduvor och det land som angrips och försöker försvara sig, blir boven. Detta sätt att extremt särbehandla Israel, som nu skett, gör det ohållbart för journalisterna etc att fortsättningsvis maskera sin ensidiga kritik av Israel som antisionism och inte antisemitism. ”Det är Israel jag kritiserar, inte judarna”, brukar man säga. Särbehandlingen av Israel bevisar emellertid bortom varje rimligt tvivel att det handlar om antisemitism. Filosofiprofessorn och ateisten Torbjörn Tännsjö har för övrigt häromdagen fört fram åsikten att alla judar offentligt måste ta avstånd från Israel. Om de inte gör det får de skylla sig själva om antisemitismen växer. Men borde man inte då begära av muslimerna att de ta tar avstånd från terrordåd?! Eller….?
Helen Thomas är en gammal Vitahuskorrespondent (hon är nästan 90 år) och har varit något av en institution i USA. Alldeles nyligen gjorde hon en makalöst uttalande under en intervju utanför Vita Huset i samband med att man där firade judendomen i USA. Enligt henne borde judarna ”försvinna [get the hell out of] från Palestina”, detta land är palestinskt, inte ”tyskt eller polskt”. Då hon fick frågan vart judarna då skulle ta vägen, sade hon att de skulle ”Åka hem…. Till Polen, Tyskland… och Amerika och andra ställen.” Detta väckte givetvis ett ramaskri och trots att hon kom med en lam ursäkt, dumpades hon omedelbart av sin agent. Det otäcka är att det här visar vad många människor tänker, dvs ”Judarna har ingen legitim rätt att vara i Israel”. Detta är en infam lögn, som underhålls av islams agenter och dess nyttiga idioter.
Araberna har uppenbarligen gett upp hoppet att kunna besegra Israel militärt för att sedan anställa ett blodbad på judarna. Och så har man kommit på något mycket smartare, nämligen att ifrågasätta legitimiteten i Staten Israel. Resonemanget går ungefär så här: "Sedan urminnes tider har det bott araber i området. Sedan kom judarna på 1800-talet, köpte upp mark, trängde undan araber och 1948 fick man ta över hela området på grund av Västmakternas dåliga samvete för Förintelsen (som dessutom, enligt samma personer, aldrig ägt rum)." Allt detta är så fel som det bara kan bli, vilket jag diskuterar mer detaljerat i min avdelning om Israel. Det tragiska är att media sväljer dessa lögner, både krok, sänke och flöte. Var är den undersökande journalistiken? Ja, den sparar man tydligen till kristna skolor, kristna organisationer, Katolska Kyrkan, Israel och annat som det är fritt fram att håna, förlöjliga och kritisera.
Jag är övertygad om att vi snart kommer att få se öppen antisemitism i vårt land. Och att media mer eller mindre, givetvis med vissa undantag, kommer att stödja detta. Jag befarar att det om 20-30 år kommer att vara straffbart i Sverige att hävda att Förintelsen ägt rum och även att äga en Bibel (den är ju inte politiskt korrekt).
Låt mig till sist ge röst åt israelernas frustration. Följande är några inlägg från israeler i debatten:
Araberna har alltid bedragit världen, mördat oskyldiga och låtsats vara offren. När några terrorister dödas i Gaza kallar man detta för en massaker, när hundratals eller tusentals kurder dödades i Irak av Saddam Hussein, var detta en myt och man ville inte ens höra talas om det. Samma sak i Darfur, där araberna har mördat hundratusentals icke araber och våldtagit tusentals kvinnor, och detta struntar araberna i, de nämner det knappast på TV. Araberna är hycklare precis som sin falske profet (observera det är inte jag som säger detta, jag citerar).
En annan israel skrev
Hur kommer det sig att varje gång det är en aktion mot palestinska terrorister startar media med ett högt antal offer och sedan går antalet ner, dag för dag, medan i alla andra krig, katastrofer eller olyckor i världen är det alltid tvärtom.
Några israeliska journalister och artister har i sin frustration gjort en parodi på den kända fredssången ”We are the World”. Titeln är ”We con the World [Vi lurar världen]” (Klicka här för att se videon). Någon kanske kan tycka att den är smaklös. Nja, det handlar nog snarare om svart humor. Denna typ av humor var något som judarna lärde sig i det Auschwitz, dit ”freds”aktivisterna per radio uppmanade judarna att återvända. ”Enda vägen till frihet, går genom skorstenen” var ett stående ”skämt” i Auschwitz. Det tycks som att många svenska journalister också tycker att de israeliska judarna borde återvända till Auschwitz. Och även om de inte gör det innerst inne, arbetar de på det. Genom sina lögnaktiga skriverier och vinklingar vänder man allt fler människor mot Israel och det judiska folket, och lägger grunden för nya vågor av antisemitism i Sverige och Europa. En sak är säker, jag skulle inte vilja vara journalist på Domens Dag! Vad skall de säga, när de står inför den omutlige och rättvise Domaren, som känner varje människas innersta tankar och som därför inte går att lura.
