Och vad har vi för nyheter idag då, när det gäller Ships to Gaza?
1. Av de ca 500 passagerare, som fanns ombord på det turkiska fartyget Mavi Marmara, har det visat sig att ca 50 är medlemmar i olika terrororganisationer. Deras uppgift var uppenbarligen att attackera israeliska soldater, om dessa försökte ta sig ombord. Efter genomsökning av båten har man hittat en vapengömma med knivar, rökgranater, metallstänger, käppar, påkar, hammare, brandbomber och gasmasker, dvs allt sådant som en hederlig fredsaktivist kan behöva för att lindra nöden i Gaza.
2. Föräldrarna till den israeliske soldaten Gilad Shalit, som Hamas hållit fången i Gaza i ett och ett halvt år (vilket utgör ett klart brott mot internationell lag och mot folkrätten), frågade organisatörerna bakom Ships to Gaza om de kunde ta med mat och en hälsning till sin son. Det blev blankt nej. Fredsaktivister? Bistånd? Hjälp? Knappast! Och varför protesterar inte svenska media och politiker (t ex Carl Bildt) mot att Shalit av Hamas olagligt hålls som gisslan?
3. Efter att Israel hade deklarerat att man till varje pris tänkte stoppa konvojen, erbjöd sig Egypten att låta fartygen anlöpa en egyptisk hamn. Varorna skulle sedan transporteras vidare med lastbil till Gaza. Organisatörerna bakom Ships to Gaza avböjde. Därmed bevisar man att hjälpsändningen bara var en förevändning, och att det egentliga målet var att skada Israel.
4. Varje vecka transporteras från Israel med lastbil ca 15 000 ton varor (mat, mediciner etc) in i Gaza. Det finns allting väsentligt i Gaza. Vad sägs t ex om nedanstående, nytagna bild från Gaza?
(klicka här för att se fler bilder)5. Israel har kallats massmördare i samband med aktionen mot Ships to Gaza. Låt mig då påminna läsaren om att kung Hussein av Jordanien (eller snarare hans trupper) i september 1970 (därav uttrycket ”Svart September”) dödade fler palestinier, än som dött som en följd av israeliska aktioner från 1948 och fram till våra dagar. Orsaken till striderna mellan Jordanien och palestinierna var att dessa, under ledning av Arafat, hade försökt ta över Jordanien. Man hade också gjort ett flertal mordförsök på kung Hussein. Var någonstans var media då, när flera tusen palestinier slaktades (enligt Arafat så dödades mellan 10 000 och 25 000)? Varför löpte inte media amok mot Jordanien 1970? Svaret är ganska enkelt. Media hatar inte Jordanien, men man hatar Israel.
7. Världen idag hade en intressant artikel idag (4/6 2010), där man granskade Matthias Gardell, en av initiativtagarna till Ships to Gaza. Några intressanta fakta framkom i artikeln. I en intervju i ICA-kuriren, oktober 2001, beskrev Gardell sig som asatroende och att han var ”med i en krets som samlas till blot ett antal gånger per år”. Gardell är professor i religionshistoria vid Uppsala Universitet (hedendomen håller tydligen på att återvända till Sverige). I sin doktorsavhandling studerade han den muslimska rörelsen Nation of islam, som finns i USA. Denna organisation leds av den omstridde och starkt antisemitiske Louis Farrakhan. Per Ahlmark skriver i sin bok Det är demokratin, dumbom att Gardell i sin avhandling förnekar och urskuldar ”judehataren” Louis Farrakhan, vars rörelse enligt många bedömare har fascistiska och rasistiska drag. När Gardell skrev sin avhandling levde han en längre tid tillsammans med medlemmar i rörelsen. Gardell har också bott i Egypten, där han levt med och studerat Muslimska brödraskapet (som hade många medlemmar ombord på Ships to Gaza). Gardell har öppet försvarat Hamas och i sin bok bin Ladin i våra hjärtan… försvarar han också Yusuf al-Qaradawi. Denne har i TV-kanalen al-Jazeera sagt att Allah förde fram Hitler och att denne ”satte judarna på plats”. Al-Qaradawi betraktas som Hamas andlige ledare. Enligt Gardell befinner sig al-Qaradawi i den ”islamistiska mittfåran” och är en slags ”muslimsk socialdemokrat”. Mycket tycks tala för att Gardell tillhör Israels, och även kristendomens, svurna fiender. Detta framkommer också tydligt ur de artiklar han regelbundet skriver i olika media.
När Gardell kom hem till Sverige häromdagen, använde han uttryck som massmord, blodbad, avrättning etc om den israeliska aktionen. Ingen av de andra svenskarna använde sådana uttryck. Ordvalet bekräftar uppgifterna i föregående stycke. Den kristne socialdemokraten Ulf Carmesund, som också deltog i gazakonvojen, sade under presskonferensen i samband med hans hemkomst, ”De israeliska militärerna betedde sig ganska korrekt. Det måste man säga för att vara rättvis. De var väldigt aggressiva och målmedvetna när de tog kontroll över båten. Men det var inget övervåld som innebar att de slog mot försvarslösa.”
Hade man enbart varit ute efter att lindra nöden i Gaza (en nöd som inte finns) hade man nöjt sig med att den hopsamlade hjälpen kom fram, oavsett på vilka vägar. Israel hade klart deklarerat att man inte tänkte släppa igenom konvojen till något pris, och hade erbjudit sig att ta emot varorna och transportera dem via lastbil till Gaza. Egypten hade, som vi sett ovan, kommit med ett liknande erbjudande. Men dessa alternativ var inte intressanta, eftersom aktionen inte handlade om mat – utan om hat.
Visst är gazaborna fattiga, men alla varor finns (möjligen är det viss brist på vapen). Och fattigdomen beror inte på Israel, utan på att Hamas inte försökt bygga ett samhälle, utan enbart varit ute efter att förstöra Israel.
Visst kan en hjälpinsats vara fokuserad på ett visst område, men alla verkliga fredsaktivister och hjälparbetare, ställer upp för alla lidande människor på jorden. Hade Matthias Gardell etc också arbetat för att hjälpa människorna på Haiti och i Nordkorea hade det hela känts mer trovärdigt ur det humanitära perspektivet. Det fanns i och för sig säkert med personer i konvojen, som också är engagerade i hjälpverksamhet på annat håll. Det tragiska är att dessa är villiga att agera nyttiga idioter åt ondskans krafter.
Så fort någon ställer sig upp och anklagar media för att vara vinklade i konflikten mellan Israel och arabstaterna och palestinierna, dyker det upp ett standardargument, nämligen att all kritik mot Israel kallas antisemitism, vilket i praktiken innebär att det är förbjudet att kritisera Israel. Det är en invändning som inte håller. Många av Israels värsta kritiker är utan tvekan antisemiter. Huruvida Gardell, Mankell etc är det, vet jag inte, men jag har ju mina funderingar. Ofta försöker man dölja sin antisemitism bakom argumentet, ”Jag är inte antisemit, jag är antisionist, dvs jag har inget mot judar men jag är emot staten Israel”. Och så kan ju ibland vara fallet. Men alltför ofta är detta säkert bara ett sätt att maskera sitt judehat, som skiner igenom alltför tydligt då och då.
Självklart är det tillåtet att kritisera Israel (precis som det är tillåtet att kritisera andra länder). Israel gör inte alltid rätt, men vem gör det? De befinner sig i ett mycket utsatt läge, vilket kan leda till att man kanske ibland överreagerar. Gazakriget var dock inte en överreaktion (efter ca 10 000 raketer hade man fått nog). Inte heller var stoppandet av gazakonvojen någon överreaktion. Den blodspillan som skedde faller helt och hållet över de som startade våldet. Israel hade legal rätt att stoppa och borda fartygen, därom råder knappast någon tvekan. Enligt Osloavtalet från 1995 skall Israel patrullera vattnen utanför Gaza och hindra att vapen kommer in i Gaza den vägen.
För den som menar sig komma med rättfärdig kritik mot Israel, finns ett lackmustest. Detta avgör om kritiken är seriös och värd att tas på allavar, eller om kritiken bottnar i antisemitism och israelhat. För att klara testet måste man visa att man mäter Israel med exakt samma mått som man mäter andra nationer. För att inte klassas som antisemiter, måste SR, SVT etc mäta Israels handlingar med exakt samma mått som man mäter Hamas, Turkiets, USA:s etc handlingar. Och där fallerar SR, SVT etc å de grövsta.
Om vilket annat land som helst i världen hade attackerat ett grannland, som beskjutit dem med tusentals raketer under flera år, så hade världen reagerat med förståelse. Samma sak gäller kriget i Libanon för några år sedan. Om något annat land än Israel hade utsatts för samma provokationer som Hizbollah utsatte Israel för, hade detta land för eller senare slagit tillbaka kraftfullt. Etc, etc. Och alla hade förstått. Hade en liknande konvoj, som den till Gaza, varit på väg mot Irak eller Afghanistan, hade den stoppats på internationellt vatten av USA eller Nato, och sedan hade båtarna förts in i någon hamn, där de genomsökts. Om lasten hade bestått av legitima varor, hade dessa transporterats per lastbil till mottagaren. Och, hade de amerikanska, eller brittiska (eller svenska för den delen) soldaterna mötts av samma typ av motstånd, när de tog sig ombord, som mötte de israeliska soldaterna, hade man agerat på precis samma sätt (antagligen med större blodspillan). Men då hade media och politiker etc reagerat med förståelse. Under inga förhållanden hade vi fått den mediala hatorgie som vi sett exempel på de senaste dagarna. Och vare sig Reinfeldt eller Bildt hade sagt så ofattbart korkade saker som de nu har sagt.
När attackplan från Nato råkar bomba fel hus i Afghanistan eller Irak, och flera hundra personer dör, ja visst reagerar media, men inte speciellt mycket. Man har förståelse för att misstag ibland kan ske. När Israel råkar döda en enda civilperson, går media och många politiker i taket, och fördömandena haglar över Israel. Och då hör till saken att Hamas medvetet gömmer sig bland civila när de avfyrar sina raketer. Ibland tvingar de till och med civila, även barn, att samlas runt avfyrningsramperna, och hoppas att så många civila som möjligt skall dö, när Israel slår tillbaka. Hamas respekt för människoliv är lika med noll. Israelerna har mycket stor respekt för mänskligt liv. Det är inbyggt i judendomen.
Genom att mäta Israel efter en helt annan standard än man mäter något annat land på jorden, avslöjar sig alltför många journalister, kulturpersonligheter, politiker och även vissa företrädare för kristenheten som direkta israelhatare och i värsta fall också antisemiter.
Det skall bli intressant att se om media så småningom kommer att moderera bilden av den israeliska bordningen av gazakonvojen, när fler fakta blir tillgängliga. Vi får väl se. Men förmodligen kommer man att förtiga dessa fakta så långt det går, och därmed gå allt längre ut i sin orättfärdighet. Häromdagen kommenterade Aftonbladet filmsekvenserna på ”freds”aktivister som går löst på israeliska soldater med järnrör med att man med datorteknik kan manipulera videofilmer. Man sade inte att detta skett, men man antydde att möjligheten fanns (dvs att Israel skulle ha manipulerat bilderna för att i efterhand rättfärdiga sitt agerande). Man måste beundra Aftonbladet för att man i alla fall håller en linje konsekvent. Redan under Andra Världskriget avslöjade sig tidningen såsom varande antisemitisk. Det känns skönt att vi i alla fall kan lita på någon. Kanske inte när det gäller sanning. Men i alla fall när det gäller att stå för sina åsikter. Hur vidriga dessa än må vara.
