Torbjörn Tännsjö har i bl a SvD försvarat sitt tidigare uttalande att judar borde ta avstånd från Israel med anledning av aktionen mot Ships to Gaza. Nu är ju i och för sig Tännsjö något så när logisk och skriver att också muslimer bör ta avstånd från muslimsk terror, och socialister från Stalins illdåd etc. Det är ju åtminstone konsekvent. Men att man är konsekvent bevisar inte att man har rätt. Tännsjö skriver, ” Jag har hävdat att judar, och i synnerhet judiska organisationer, bör ta avstånd då den självutnämnda judiska staten Israel begår brott.” [vad menar han med det? – är inte Sverige också en självutnämnd stat, eller är det någon annan som proklamerat Sverige och därmed gett Sverige legitimitet, och i så fall vem?].
Det finns dock en viktig skillnad mellan att vara jude och att vara socialist eller muslim. Om man är socialist ansluter man sig på något sätt till den socialistiska ideologin, en gång formulerad av Karl Marx. Detta är ett personligt val man gör. Eftersom Stalin betraktade sig som socialist, kan det vara klargörande om socialister offentligt distanserar sig från hans (och Maos, Röda Khmerernas etc, etc) tolkning av Marx teorier (Stalins etc tolkning innebar mördandet av oräkneliga miljoner ”klassfiender”). Detta med tanke på att flera politiska partier vill implementera den socialistiska ideologin i vårt land. Svenska folket har rätt att få veta om företrädarna för dessa partier planerar socialistiska dödsläger eller ej. Det kan ju påverka valresultatet.
Samma sak gäller islam, eftersom islam inte bara är en religion utan också utgör ett politiskt system (målet för islam är ett samhälle styrt av prästerna). De flesta terrordåd idag begås av islamister, som anser sig vara de rätta uttolkarna av Koranen. Denna innehåller verser som tycks uppmana muslimer att angripa ”de otrogna” (dvs de som inte är muslimer). Därför är det rimligt att begära att muslimer skall ta avstånd från den terror som sker i islams namn. Helt enkelt för att vi skall kunna lita på att de muslimer som t ex kommer till Europa, har förutsättning att integreras här. De muslimer, som inte är beredda att ta avstånd från islamistiska terrordåd, kan omöjligen anpassa sig till att leva i en demokratisk stat, utan kan mer ses som femtekolonnare, vilka bidar sin tid i väntan på att ta över Europa. Någon kanske tycker jag överdriver. Inte alls! Islams mål är (enligt Koranen, enligt hadítherna, och enligt Sharíalagen, dvs enligt varje rättrogen muslims absoluta övertygelse) att erövra hela världen, med våld om så krävs, och sedan upprätta Kalifatet och tvinga alla människor att bli muslimer. Kristna och judar har rätt att behålla sin tro om de underkastar sig islam och lever i ett slags apartheidtillstånd, vilket bl a innebär att de betalar en straffskatt plus att de diskrimineras på många, många olika sätt. Ateister får välja mellan att bli muslimer eller att dö. Observera, det är inte jag som säger detta, det är vad Sharíalagen uttryckligen säger. Nu har givetvis inte alla muslimer denna syn, det finns ju avfälliga muslimer, precis som det finns avfälliga kristna. Därför kan man kräva att de muslimer som vill slå sig ner i Västvärlden deklarerar sin syn på ovanstående. Flyktingmottagning betyder inte terroristmottagning, anser jag.
När det gäller judar, så utgör judendomen inte ett politiskt system. Jude är man definitionsmässigt om ens mamma är judisk (det finns några ytterligare möjligheter att räknas som jude). Man föds således till jude (med vissa undantag). Går vi tillbaka till Bibelns historia finner vi att det judiska folket inte har styrts av präster utan av domare (vilket beskrivs i Domarboken) och kungar (t ex David och Salomo). Prästerna har haft hand om den religiösa sidan av judendomen i det att de lett lovsång och tillbedjan av Herren Jehova och gjort tempeltjänst. Israel är en sekulär stat och långt ifrån alla judar är troende. Det är sant att judendomen har stort inflytande i Israel, och speciellt då i Jerusalem, men den judiska religionen styr inte Israel när det gäller praktiska frågor (självklart kan även troende judar verka politiskt i det offentliga rummet, precis som alla andra människor, men de har inte mer att säga till om än någon annan). De mest religiösa judarna (de ultraortodoxa) lever i viss mån utanför det politiska systemet (de behöver t ex inte göra värnplikt).
Om staten Israel gör fel, finns därför ingen som helst anledning för judar i Sverige eller någon annanstans att offentligt ta avstånd från Israel (självklart kan man välja att göra detta, men det är inget som kan krävas). Israel hotar inte någon nation. Israel har inte någon som helst strävan efter att ta över Sverige eller något annat land och tvångskonvertera alla till judendomen. Inte heller har judarna i Sverige några planer på att ta över vårt land.
Dessutom kan man ställa sig frågan varför judar, eller någon annan, skall ta avstånd från Israel. Det förutsätter ju att Israel har gjort något allvarligt fel. Jag stöder personligen fullt ut Israel i den aktion som företogs mot Ships to Gaza (även om man kan diskutera om själva utförandet var optimalt). Jag är övertygad om att de flesta judar i vårt land också gör det (undantag finns – även judar kan frestas att vara politiskt korrekta eller kan vara okunniga eller fega). Bordningen av fartygen var juridiskt försvarlig (bordning på internationellt vatten strider inte mot internationell rätt om krigstillstånd eller krigsliknande tillstånd råder, vilket det gör när det gäller Hamas) och Israel har dessutom fått i uppdrag, enligt Osloavtalet 1995, att genomsöka fartyg som vill gå till hamnar i Gaza, för att förhindra att vapen kommer in där.
Gaza gränsar ju också till Egypten och jag har inte hört några röster som med samma hat och upprördhet kritiserar den egyptiska blockaden, som för övrigt är mycket hårdare än den israeliska. Tänk om Mankell och grabbarna skulle ordna en busskaravan med nödhjälp, ”Buses to Gaza”, som försöker forcera egypternas barriär mot Gaza! Det skulla man gärna vilja se. Dessvärre lär vi nog aldrig få se något sådant.
Israel har deklarerat att man nu skall lätta på blockaden mot Gaza (men garanterat kommer detta inte att få Hamas att mjukna – de ser detta bara som ett tecken på Israels svaghet, och kommer därför att frestas att bli än mer aggressiva). Enligt den israeliska tidningen Haaretz så har palestiniernas president, i samtal med USA:s president Obama, sagt att han vill att Israels blockad av sjöfarten till Gaza skall behållas. Han fruktar nämligen att Hamas kommer att stärkas om blockaden bryts (och det har han säkert helt rätt i). Även Egypten har sagt att man vill behålla blockaden. Det är nog ingen större risk att man får läsa om detta i våra svenska tidningar eller höra det på public service. Men vem vet. Sent skall syndaren vakna. Man kan alltid hoppas att den mentala gråstarren försvinner och journalisterna plötsligt ser verkligheten utan sitt ideologiska antiisraelfilter. För övrigt håller Egypten på och bygger en underjordisk mur mot gränsen till Gaza för att stoppa alla smugglingstunnlar. Hu så hemskt! Nu vill jag höra lite fördömanden av Egypten från Henning Mankell och Matthias Gardell et al. Jaså inte det. Undrar varför.
Man kan för övrigt också undra varför man måste vara 600 personer för att transportera en hjälpsändning. Det torde stå helt klart att det inte i första hand handlade om hjälp, utan att det handlade om att bryta blockaden mot Gaza (och på sikt avlegitimera Israels existens). Det förstnämnda har erkänts av flera av de som deltog i konvojen.
Det fel som Israel gjorde, enligt min mening, var att man felbedömde situationen. Hade man vetat att man skulle mötas av vältränade soldater och inte av vanliga fredsaktivister (låt vara att de kanske skulle vara arga och upprörda), hade man agerat annorlunda. Men även om Israel gjorde en felaktig bedömning, ursäktar detta inte det våld som utövades av soldat-”freds”aktivisterna. De har sig själva att skylla för att det gick som det gick. De israeliska soldaterna hade stränga order att inte använda skjutvapen (annat än i yttersta nödfall) och deras beväpning var paintballgevär och elpistoler (plus en pistol).Vi får inte heller glömma bort att det var först efter ca 40 minuters konfrontation och inför överhängande hot mot deras liv som israelerna öppnade eld. Givetvis är det alltid beklagligt när människoliv går till spillo, men israeliska soldater måste, precis som alla andra, ha rätt att försvara sig när man riskerar att dödas. Det är fullt möjligt att flera israeliska soldater hade dött om man inte hade skjutit skarpt och stoppat vidare angrepp från aktivisterna. Nu skadades fjorton israeler, varav några allvarligt (skallskador, knivstick och skottsår).
IHH-soldaterna (IHH, som var en av initiativtagarna till Ships to Gaza, är en turkisk biståndsorganisation, som flera experter anser har starka kopplingar till terrorgrupper, och som soldattränar många av sina medhjälpare) var där för att offra sina liv som martyrer. Deras provokation syftade till att tvinga israelerna att skjuta. De visste ju att världspressen skulle ta deras parti och att det skulle bli ett ramaskri mot Israel (det var säkert inte en slump att det i konvojen fanns många sympatiserande journalister och kändisar). Att islams martyrer, enligt Koranen etc, kommer till Paradiset, där de i evigheters evighet får förlusta sig med 72 högbarmade jungfrur, som alla har mörka, fuktiga ögon (jag skojar inte, allt detta står i Koranen), blir ju liksom lite extra bonus.
Man måste erkänna att islamisterna är smarta. De har uppfunnit ett win-win-game, dvs hur det än går vinner de. Blir några av aktivisterna skjutna, ja då kastar sig hela världen över Israel (och de som dör kommer till Paradiset). Om de inte blir ihjälskjutna, går man visserligen miste om paradiset (åtminstone för den här gången), men i stället har man chansen att ta israeliska soldater som gisslan och få en stark förhandlingsposition (detta kunde mycket väl ha inträffat). Även då tar hela världen parti för terroristerna och tycker att israelerna får skylla sig själva. Var det någon som sade att det inte existerade ondska?
Israel har mycket dålig erfarenhet från sådana här gisslansituationer. Gång på gång har Hamas och Hizbollah etc kidnappat israeliska soldater och sedan krävt frisläppandet av hundratals terrorister från israeliska fängelser för att gisslan skall släppas. När Israel fullgjort sin del av avtalet, brukar man få tillbaka sina soldater i bodybags eller askan av dem i en kartong (för att det inte skall framgå hur fruktansvärt de torterats). Jag känner inte till ett enda fall där Israel fått tillbaka gisslan levande (rätta mig gärna om jag har fel). Jag har stor förståelse för att Israel inte vill hamna i en sådan situation en gång till. Detta kan ha starkt bidragit till att man öppnade eld.
Nyhetsbyrån TT har tidigare varit oerhört vinklade när det gäller Mellanöstern. Huruvida de bättrat sig den här gången vet jag inte. Deras internationella storebror, Reuters, har dock än en gång trampat i klaveret rejält och blivit avslöjade med byxorna nere. Det har visat sig att man beskurit bilder från det turkiska fartyget Mavi Marmara. På originalbilderna kunde man se knivar i händerna på några ”freds”aktivister ombord på fartyget. Men innan Reuter publicerade bilderna beskar man bilderna så att knivarna försvann. Dessutom ”försvann” också en skadad och blodig israelisk soldat. Av de beskurna bilderna ser det nästan ut som att israelerna får första hjälpen av representanter för Moder Therésas hjälporganisation (här kan den som är intresserad läsa mer om detta). Huruvida beskärningen var avsiktlig eller ej, går givetvis inte att bevisa. Det kan ju vara ett misstag, t ex att man inte lade märke till knivarna. Journalism handlar ju om att arbeta snabbt och då kan misstag göras. Reuters har nu bytt ut de beskurna bilderna mot de korrekta. Men detta kan nog mer ses som omvändelse under galgen, och det är inte första gången som Reuters fuskar med bilder i det här sammanhanget. Senast var det i Libanonkriget, där en fotograf från Reuters bl a lade till extra rök över Beirut för att visa hur hela Beirut brann efter Israels ”terrorbombningar”. Visserligen fick den skyldige sparken från Reuters (det var man ju tvungen till), men det betyder inte att alla israelhatare därmed försvunnit från Reuters.
För några dagar sedan hade Hamas ännu inte släppt in hela hjälpsändningen som kom med Ships to Gaza. Man vägrar att släppa in allt innan Israel släpper alla de som var ombord på fartygen (jag vet inte ens om man överhuvudtaget har släppt in någonting av lasten). Bernhard-Henri Lévy skriver i Expressen den 17/6:
Ytterligare ett resultat av desinformationen: omvärldens nästan totala tystnad inför Hamas orimliga agerande. Nu när konvojen har fyllt sin symboliska funktion, när den har skapat möjlighet att än en gång avslöja och svartmåla den judiska staten talar man tyst både om att Hamas hindrar hjälpsändningarna att passera gränskontrollen vid Kerem Shalom och att israelerna tänker tillåta transporterna sedan de kontrollerats. Hamas låter hjälpen stå och ruttna: Åt helvete med varor som passerat genom de judiska tullarnas händer!
Detta visar hur lite Hamas bryr sig om det palestinska folket. Hjälpsändningen är precis som allt annat, inklusive det palestinska folket, bara medel som Hamas utnyttjar för att pressa Israel. Jag kan f ö nämna att i april släppte Israel in 2 405 lastbilar till Gaza med 58 367 ton varor inkluderande 5 278 798 liter diesel. Israel låter också dussintals palestinier varje dag komma till israeliska sjukhus. 2009 behandlades totalt 10 544 palestinier från Gaza på israeliska sjukhus. Av dessa dog 27 i väntan på behandling (Aftonbladet har tagit upp en av dessa 27 utan att nämna de övriga 10 517 som fick behandling – men det är precis vad man kan förvänta sig av Aftonbladet, vars judefientliga rötter går tillbaka till WW2). Hamas stjäl dessutom stora delar av den hjälp som kommer in i Gaza (inkluderande mediciner) och säljer sedan dessa varor till sin egen befolkning och använder pengarna för att köpa vapen (läs t ex här ). Ja det är sannerligen eländigt ställt.
Cecilia Uddén har i ett kritiskt reportage i P1 (9/6 05:55) skildrat hur Hamas plågar Gazaborna i skuggan av ShiptoGazakrisen. Det är ju helt otroligt. Har Cecilia Uddén vaknat upp möjligen? Det vore ju trevligt. Hoppas det inte bara är tillfälligt! På Sveriges Radios hemsida finns en sammanfattning av hennes reportage. Jag saxar några avsnitt:
Ibrahim är arg när han berättar om hur Hamas drar fram som dinosaurier och slukar allt i sin väg. Det är ovanligt att någon i Gaza höjer rösten när han kritiserar Hamas. De flesta brukar viska förskräckt om talibaniseringen, övergreppen, förhören, tortyren.
Men Ibrahim förbannar och skriker ut sitt hat. Han har inget att förlora längre. Hamasmyndigheternas grävskopor rev hans enkla hus. Kvinnlig hamaspolis misshandlade hans fru, och själv liknar han Hamas vid dinosaurier som slukar allt som kommer i deras väg.
– De har inget med islam att göra, säger Ibrahim.
Det var den 16 maj som 20 hem i Rafah på Gazaremsan jämnades med marken. De saknade bygglov, enligt Hamas myndigheter, och marken är statlig sades det… [tidningarna ropar högt när israelerna river arabiska hus i Jerusalem som saknar bygglov, varför tiger man nu? — Kristers kommentar]
…Under räden mot NGO-organisationerna i förra veckan beslagtogs datorer och utrustning som skulle användas för musik och hip-hop-kurser för barn under sommaren. Och på kafé-galleriet Gallery är det ovanligt ödsligt numera sedan ägaren misshandlades av Hamaspolis och förhördes om de olika författare, musiker och konstnärer som brukade komma till hans café, men nu inte längre vågar gå dit.
Hamas popularitet sjunker i takt med islamiseringen av Gaza, enligt Uddén. Man undrar hur en framgångsrik författare som Henning Mankell kan stödja Hamas och tro att de är lösningen på palestiniernas problem. Att en förmodligen minst normalbegåvad person kan dra så sjuka slutsatser, tyder på att grunden för Mankells engagemang inte utgår från det palestinska folket bästa, utan har sin grund i ett intensivt hat mot staten Israel (om hatet också inkluderar det judiska folket vet jag inte, men jag utesluter det inte).
I den kuwaitiska tidningen Al-Watan fanns en intressant artikel den 7/6, skriven av krönikören Nabil al-Fadi. Han skrev att fotona från Mavi Marmara som publicerats i turkisk press bevisar att de israeliska soldaterna blivit brutalt attackerade. Därför var de berättigade att försvara sig. Passagerarna på Mavi Marmara ”var inte civilister, som försökte hjälpa sina bröder i Gaza… De tillhörde grupper som tränats att konfrontera israeliska kommandosoldater, ta deras vapen och ta dem som gisslan.”
Även i Turkiet har Ships to Gaza kritiserats. I den engelskspråkiga upplagan av Hurriyet den 7/6 konstaterar krönikören Samih Idiz att Erdogans regering (Erdogan är Turkiets mer eller mindre islamistiska regeringschef – antagligen mer än vad vi skulle önska med tanke på världsfreden) har nära relationer med IHH och menar att Ships to Gaza hotar Turkiets långsiktiga intressen. Han skriver, ”Hur kan ett så stort land som Turkiet… låta sig ledas till randen av ett krig av en icke statlig organisation?” Idiz oroas också över att de bilder från Turkiet, som nu kablas ut över hela världen, och som visar turbanklädda protestanter sjungande islamistiska slogans under islamistiska flaggor, åkallande Allahs namn dagarna i ända, kommer ge Västvärlden en negativ bild av Turkiet. Redan har det börjat dyka upp artiklar i inflytelserika tidningar i Europa och USA, som starkt kritiserar Turkiet, skriver Idiz.
Vi ser således att det även i muslimvärlden förekommer artiklar som inte är lika positiva till Ships to Gaza som t ex Aftonbladet. Jag misstänker att det så småningom kan komma en backlash för Hamas, Turkiet, Syrien, Iran och alla de andra som försöker dra växlar på Gazakonvojen. Kanske kommer det på sikt att visa sig att Ships to Gaza inte blev någon propagandaseger för Hamas. Kanske har konvojen till och med skadat det palestinska folkets sak. Det är vad jag tror. Verklig hjälp till palestinierna måste bygga på Sanning och kompromissvilja från båda sidor. Båda parter måste leva upp till sina avtal. Palestinierna har i stort sett inte hållit ett enda avtal som ingåtts med Israel. Arafat brukade för övrigt kallas ”mannen som aldrig hållit ett enda avtal och som aldrig missat en chans att missa en chans”.
När de turkiska deltagarna i Ships to Gaza återvände till Turkiet, möttes de av tusentals hurrande skurkar, förlåt jag menar turkar. Bland flaggorna kunde man se följande:
Gulligt eller hur?! Visst är hakkorset snyggt, och vältaligt?! Texten ”Ellerinize Saglik” betyder ungefär ”Bra gjort!” och avser attacken mot de israeliska soldaterna, inte transporterandet av en hjälpsändning. Än en gång får vi svart på vitt på vilken inställning de här människorna har till det judiska folket. Som sagt, ett skepp kommer lastat, inte med mat, utan med hat! Klicka gärna här för att ta del av några axplock från arabiska tv-sändningar, översatta till engelska av MEMRI (Middle East Media Research Institute). En bild säger mer än ord och en film säger mer än en bild.
Händelserna i samband med Ships to Gaza, liksom det som sker i Afghanistan, Irak etc, etc, visar att begreppet krig fått en ny innebörd. Fram till 1970-talet utkämpades krig i huvudsak mellan arméer och flottor etc. Ibland talar man i detta sammanhang om symmetrisk krigföring (armé mot armé, flotta mot flotta, flygvapen mot flygvapen). Soldaterna bar uniform, civila bar inte uniform. Soldaterna hade vapen, civila hade inte vapen. Soldater och militära installationer var legitima mål, medan civila inte var det.
Idag är i stort sett alla krig osymmetriska (konventionell försvarsmakt mot guerrillagrupp). Krigets lagar har inte hängt med och när man säger att Israel bryter mot dessa, så är egentligen detta påstående ganska meningslöst. Terroristerna vill åtnjuta både de privilegier som civila åtnjuter (skydd mot angrepp, rätten att bära civila kläder etc) samtidigt som de vill ha de privilegier som soldater åtnjuter (rätten att bära vapen, rätten att använda dessa etc). Men med rättigheter följer normalt skyldigheter. En soldat måste t ex bära uniform (under WW2 sköts alla beväpnade soldater som inte hade uniform). En civilist får inte bära vapen. I så fall straffas han som terrorist eller sabotör eller spion eller som en ren brottsling.
Terrorister är ungefär som tonåringar, som vill ha vuxnas rättigheter, men inte vuxnas skyldigheter. Ett skolexempel på detta är just det som hände på Mave Marmara. IHH-soldaterna (”freds”aktivisterna) tog sig rätten att attackera de israeliska soldaterna (dvs agerade soldater) samtidigt som de krävde civil immunitet. Men vill de ha det skydd som civila har, måste de också bete sig som civila. Det är inte lätt för ett land, eller snarare det är omöjligt för ett land, att komma till rätta med fullständigt hänsynslösa terrorister, och samtidigt följa krigets omoderna lagar om behandling av civila.
Terrorister som Hamas etc uppträder utan uniform (enligt krigets lagar borde Israel skjuta alla icke uniformerade Hamassoldater man får tag på, men det gör man inte). Man gömmer sig bland civila. Man bygger militära installationer i civila områden (under skolor etc). Allt detta är olagligt enligt krigets lagar. Man hör få röster som kritiserar Hamas för detta, utan all kritik riktas mot Israel för att landet har oförskämdheten att försvara sig.
Israel kritiseras ofta för att man ”mördar” Hamasledare (USA gör hela tiden riktade anfall mot al-Qaidaledare utan att bli speciellt kritiserade). Formellt är sådana handlingar brott mot krigslagarna. Men dessa är som sagt inte längre adekvata för den nya situation som uppstått. De skrevs i en tid när krigföringen var symmetrisk. Att slå ut terrorledare på deras hemmaplan bryter inte mot meningen i krigets lagar, även om det kanske bryter mot bokstaven. Att en terrorledare skulle ha någon slags immunitet mot att bli angripen bara för att han är civilklädd och omges av sin familj, är inte rimligt. Väljer han att hela tiden ha sin familj runt sig, borde han kritiseras för att han försätter sin familj i livsfara. Det vore orimligt om någon kunde sitta hemma vid sitt skrivbord och sända ut självmordsbombare etc och sedan ingen fick röra honom enligt lagen. Han är lika skyldig, ja egentligen ännu mer skyldig, än de självmordsbombare och andra terrorister han sänder ut. Det vore som att förbjuda bombandet av militärstaber, vilka leder militära insatser. Det är precis tvärtom. Militära staber är högprioriterade mål (att slå ut en sådan kan vinna hela kriget). När jag gjorde militärtjänsten fick vi lära oss att i strid först skjuta fiendens officerare och sedan manskapet. Allt annat vore idioti. Därför anser jag det inte vara mord när Israel eller USA tar livet av terrorledare. Dessa är soldater och dör som soldater. Punkt slut. De kan inte på något sätt åberopa den immunitet som gäller för civila.
Visst kan man kritisera Israel precis som man kan kritisera USA, Ryssland, Sverige etc. Men det media sysslar med är inte kritik. I så fall hade kritiken varit symmetrisk. Dvs man hade kritiserat Hamas lika mycket som Israel. Man hade nämnt bakgrunden till dagens situation. Man hade överhuvudtaget behandlat Israel på samma sätt som man behandlar andra länder (vilket land skulle acceptera att bli beskjutet med 10 000 raketer under flera års tid – många barn och vuxna i de städer som beskjutits har svåra psykiska trauma av detta). Hade något annat land slagit tillbaka efter en sådan aggression (vilket Israel gjorde för ett och ett halvt år sedan), hade EU, media etc visat stor förståelse. Men när Israel till slut reagerade (till och med många arabstater uttryckte viss förståelse för Israel), tuggade journalisterna fradga av raseri. Det handlar som sagt inte om kritik, när det gäller Israel. Det handlar om en häxjakt, som hämtar sin näring från ett djupt liggande hat mot staten Israel. Min absoluta övertygelse är att detta hat ytterst har sin grund i antisemitism. Men ingen kan erkänna detta öppet. Ja man vågar knappast erkänna det ens för sig själv.
Det tycks som att det finns hur mycket som helst att säga i ämnet. Jag känner att jag inte har så mycket mer att säga den här gången. Så mycket som jag bloggat senaste veckorna har jag aldrig gjort tidigare. Israel kommer säkert att rida ut även den här stormen. Och vem vet, kanske går till slut Hamas och deras bröder (Hizbollah, Iran etc) för långt, så att världen till slut kommer att förstå vad dessa organisationer och länder står för. Och kanske kommer man också att inse att Turkiet inte platsar i EU (trots att Carl Bildt tycks vara beredd att göra vad som helst för att få med Turkiet – jag undrar vad som driver den mannen). Jag menar att det vore en total katastrof om Turkiet blev medlem i EU. Och kanske kommer människor även att förstå att Israel är Mellanösterns enda demokrati, som är värd vårt stöd och inte våra förbannelser. I Israel finns yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och frihet att välja livsväg på ett sätt som inte finns i något muslimskt land.
Det tycks som att den västerländska civilisationen är på väg att upplösas. Människor verkar inte längre vara beredda att stå upp för yttrandefrihet och demokrati (i så fall borde vi inte solidarisera oss med Hamas utan med Israel). Står vi inte upp för friheten till blods, kommer den obevekligt att tas ifrån oss. Alexis de Tocqueville, uttrycker detta så väl i Den gamla regimen och revolutionen (1856):
Andra folk tröttnar på friheten mitt i sitt välstånd, och i fruktan att genom en ansträngning äventyra det välstånd som de kan tacka friheten för finner de sig motståndslöst i att man rycker den ur deras händer. Vad saknar de för att förbli fria? Vad? Själva längtan att vara det.
Är vi all vår bekvämlighet och välstånd inte längre beredda att slåss för vår frihet? I så fall kommer friheten att ryckas ur våra händer, och därmed kommer vi också att förlora det välstånd som vi inte ville riskera genom att försvara vår frihet. Vi har således allt att förlora om vi inte solidariserar oss med friheten.
