Läste i Expressen den 5/7 2011 att Sjätte AP-fonden nu har satsat 570 miljoner av våra pensionspengar i ett bolag som bygger TV-nät i Ghana, Kenya, Uganda och Kina. Vi svenskar är numera lyckliga ägare till 78 procent av detta bolag. Jag ber att få gratulera mina läsare!
Dessvärre har företagets värde skrivits ned på senare tid och värderas idag till 0 (noll) kronor! Grattis Sjätte AP-fonden! 570 miljoner kronor borta, bara så där... Vilken tur att det inte var era egna pengar ni spelade med! Jag utgår från att vd, förutom sin månadslön på minst en miljon kronor (antar jag), nu kommer att få en väl tilltagen bonus till jul (på si så där en hundra miljoner kronor). Jag menar, är man så oerhört skicklig som man uppenbarligen är, ja då är det fullt rimligt med en jättebonus som belöning för väl förrättat värv. Ha en bra dag!
måndag 18 juli 2011
måndag 11 juli 2011
Hur står det till i huvudet på grekerna?
Det är svårt att låta bli att skriva något om den ekonomiska krisen i Grekland. Och idag klarade jag inte av att stå emot längre.
Jag vet inte om man skall kalla det hela för ofattbart eller korkat eller absurt. Det är egentligen ännu värre. Svenska Dagbladet hade den 2/7 2011 en artikel med rubriken ”(50 000 kr kronor för att tvätta händerna?)” . Där ger man några exempel på de absurda grekiska arbetsvillkoren. Jag citerar:
Som om detta inte vore nog så går många grupper i pension i 50-årsåldern (t ex frisörer). Vissa betalar noll i skatt (taxichaufförer, läkare, advokater och andra egenföretagare). Etc, etc. Dessutom har man ett långt gånget korruptionssystem med välavlönade statliga och kommunala skenarbeten, där man inte ens behöver gå till jobbet. Den typen av arbeten delas frikostigt ut till släktingar och vänner och andra.
I DN den 9/7 2011 skriver kolumnisten Richard Swartz om problemet Grekland. Rubriken är ”Sjunga högt i skogen”. Swarz jämför situationen i Grekland med hur det var när Östeuropa befriades från kommunismens ok
Swartz skriver också:
Det kommer inte att bli lätt för Grekland att återvända till verkligheten. Landet har i princip ingen industri, ingen teknologi och inga råvaror och jordbruket är inte speciellt omfattande. Det man lever på är huvudsakligen turism och sjöfart. Byråkratin är synnerligen omständlig och gör det svårt att förändra någonting (byråkratin gör det också svårt att ta in skatteintäkter). Detta i kombination med en långt gången korruption bådar inte gott för framtiden.
Hur kan det då ha gått så långt? Kan folk verkligen vara så dumma eller okunniga att de tror att man kan pensionera sig vid 55 års ålder med 90 procent av lönen och få höga löner utan att egentligen göra någonting? Är grekerna fullständigt tiltade i roten? Dumma i huvudet helt enkelt?. Nja, så enkelt är det nog inte. Svaret heter snarare långsam tillvänjning. Långsamt, långsamt har systemet, från att ha varit lite lagom korrupt och byråkratiskt, utvecklats till att bli fullständigt hjärndött, absurt korrupt (det är liknande mekanismer som ligger bakom den politiska korrekthetens Sverige, där folk gradvis vant sig vid de mest absurda åsikter, som t ex att könen är en social konstruktion). Grekerna har gradvis anpassat sitt tänkande och så småningom börjat tycka att det är helt naturligt att vi greker jobbar till 50, får 90 procent av lönen i pension och dessutom inte betalar någon inkomstskatt! Samtidigt som människor i andra länder i Europa betalar en tredjedel av lönen i skatt och sedan arbetar till 65 eller 67 och då får kanske 70 procent eller mindre av sin lön i pension.
Frågan är hur det skall gå. Europa sitter som i ett skruvstäd. Låter vi Grekland bli bankrutt kommer detta att påverka hela Europas ekonomi dramatiskt. Risken finns att vi kommer att få fortsätta att betala för grekernas imbecilla ekonomiska tänkande. Nu kommer det nog inte att bli så. Anders Borg har t ex sagt att det är orimligt att vi svenskar skall arbeta till 65 och sedan skicka vårt överskott till Grekland så att medborgarna där kan gå i pension vid 50. Tyskland och Frankrike har gjort liknande uttalanden. Så risken finns i alla fall att man på sikt låter Grekland gå i konkurs. Och sedan får man ta smällen i Europa. Chansen att Grekland på egen hand skulle kunna ta sig ur krisen är antagligen mikroskopisk. Om ens det. Av det man sett i media verkar det som att de privilegierade grupperna i Grekland helt saknar verklighetsinsikt.
Hur kan då människor i Grekland hota med strejk? Borde de inte inse hur allvarligt läget är och att något måste göras? Problemet är att en hel del av de som strejkar är vanliga greker som inte haft de fördelar och förmåner som beskrivs ovan. Det de strejkar över är att det nu blir de som kommer att få betala kalaset genom stora lönesänkningar och skatter, medan den korrupta eliten kommer att fortsätta sin blodsugarfest. Det skall bli intressant att se hur det går. Illa, tror jag!
Jag vet inte om man skall kalla det hela för ofattbart eller korkat eller absurt. Det är egentligen ännu värre. Svenska Dagbladet hade den 2/7 2011 en artikel med rubriken ”(50 000 kr kronor för att tvätta händerna?)” . Där ger man några exempel på de absurda grekiska arbetsvillkoren. Jag citerar:
Jag trodde att jag hade hört det mesta, men den tyska tidningen Handelsblatt gjorde i veckan en sammanställning av grekiska arbetsvillkor, vissa så generösa att man inte tror det är sant.
Men jodå, tidningen har på noggrant tyskt vis tydliga källhänvisningar vid varje påstående. Ett axplock:
• Busschaufförerna i Aten får åka till och från jobbet på arbetstid och den som klarar att komma i tid får dessutom en bonus på 310 euro.
• Bud på de olika ministerierna får ett lönetillägg på 290 euro i månaden – för att bära akter och pärmar.
• På det delvis privatiserade telefonbolaget OTE får man 25 euro i månaden för ”uppvärmandet av tjänstebilen”. Enligt Handelsblatt meddelade facket i måndags att bonusen avskaffats – men de anställda kräver nu att den återinförs.
• Den statliga järnvägen ger lokförarna (som har upp till 7000 euro i månadslön, dvs bortåt 70 000 kr/mån) en premie för varje kilometer de kör. De får dessutom över 5 000 euro (nästan 50 000 kronor) extra om året för att tvätta händerna (det får 25 procent av all tågpersonal).
Som om detta inte vore nog så går många grupper i pension i 50-årsåldern (t ex frisörer). Vissa betalar noll i skatt (taxichaufförer, läkare, advokater och andra egenföretagare). Etc, etc. Dessutom har man ett långt gånget korruptionssystem med välavlönade statliga och kommunala skenarbeten, där man inte ens behöver gå till jobbet. Den typen av arbeten delas frikostigt ut till släktingar och vänner och andra.
I DN den 9/7 2011 skriver kolumnisten Richard Swartz om problemet Grekland. Rubriken är ”Sjunga högt i skogen”. Swarz jämför situationen i Grekland med hur det var när Östeuropa befriades från kommunismens ok
I Östeuropa fanns en realistisk bild av vad man hade att göra och varför. I Grekland är det Europas fel att man levt över sina tillgångar och på just Europas bekostnad. Och är det inte Europas fel så är det de egna politikernas, samma politiker som grekerna röstat fram i val efter val, sannolikt just därför att de lät dem leva över sina tillgångar.
Swartz skriver också:
Kan ett land som avsiktligt och systematiskt förtigit sina verkliga skulder, och dessutom förfalskat statistik och så fuskat sig till euron, räkna med andras solidaritet? Är det inte snarare Grekland som visat sig osolidariskt mot Europa.
Det kommer inte att bli lätt för Grekland att återvända till verkligheten. Landet har i princip ingen industri, ingen teknologi och inga råvaror och jordbruket är inte speciellt omfattande. Det man lever på är huvudsakligen turism och sjöfart. Byråkratin är synnerligen omständlig och gör det svårt att förändra någonting (byråkratin gör det också svårt att ta in skatteintäkter). Detta i kombination med en långt gången korruption bådar inte gott för framtiden.
Hur kan det då ha gått så långt? Kan folk verkligen vara så dumma eller okunniga att de tror att man kan pensionera sig vid 55 års ålder med 90 procent av lönen och få höga löner utan att egentligen göra någonting? Är grekerna fullständigt tiltade i roten? Dumma i huvudet helt enkelt?. Nja, så enkelt är det nog inte. Svaret heter snarare långsam tillvänjning. Långsamt, långsamt har systemet, från att ha varit lite lagom korrupt och byråkratiskt, utvecklats till att bli fullständigt hjärndött, absurt korrupt (det är liknande mekanismer som ligger bakom den politiska korrekthetens Sverige, där folk gradvis vant sig vid de mest absurda åsikter, som t ex att könen är en social konstruktion). Grekerna har gradvis anpassat sitt tänkande och så småningom börjat tycka att det är helt naturligt att vi greker jobbar till 50, får 90 procent av lönen i pension och dessutom inte betalar någon inkomstskatt! Samtidigt som människor i andra länder i Europa betalar en tredjedel av lönen i skatt och sedan arbetar till 65 eller 67 och då får kanske 70 procent eller mindre av sin lön i pension.
Frågan är hur det skall gå. Europa sitter som i ett skruvstäd. Låter vi Grekland bli bankrutt kommer detta att påverka hela Europas ekonomi dramatiskt. Risken finns att vi kommer att få fortsätta att betala för grekernas imbecilla ekonomiska tänkande. Nu kommer det nog inte att bli så. Anders Borg har t ex sagt att det är orimligt att vi svenskar skall arbeta till 65 och sedan skicka vårt överskott till Grekland så att medborgarna där kan gå i pension vid 50. Tyskland och Frankrike har gjort liknande uttalanden. Så risken finns i alla fall att man på sikt låter Grekland gå i konkurs. Och sedan får man ta smällen i Europa. Chansen att Grekland på egen hand skulle kunna ta sig ur krisen är antagligen mikroskopisk. Om ens det. Av det man sett i media verkar det som att de privilegierade grupperna i Grekland helt saknar verklighetsinsikt.
Hur kan då människor i Grekland hota med strejk? Borde de inte inse hur allvarligt läget är och att något måste göras? Problemet är att en hel del av de som strejkar är vanliga greker som inte haft de fördelar och förmåner som beskrivs ovan. Det de strejkar över är att det nu blir de som kommer att få betala kalaset genom stora lönesänkningar och skatter, medan den korrupta eliten kommer att fortsätta sin blodsugarfest. Det skall bli intressant att se hur det går. Illa, tror jag!
fredag 1 juli 2011
Godhet på vetenskapens grund
Enligt KD:s Göran Hägglund så kan det finnas anledning att se över den nuvarande abortgränsen. Han säger, när det gäller tidsgränsen för sena aborter, att den kan komma att ”så småningom ses över, men det är den medicinska expertisen som skall avgöra det och inte politiker”. Detta med anledning av den nyligen uppflammade abortdebatten (som jag skrivit om i tidigare bloggar). Enligt Hägglund är det således inte politikerna som skall avgöra etiska frågor som har med abortproblematiken att göra, utan den ”medicinska expertisen”.
Ovanstående visar att Hägglund inte förstått det mest grundläggande när det gäller vetenskap (oavsett vad han exakt menar med sitt uttalande – han säger ju faktiskt att "det är den medicinska expertisen som skall avgöra det"). Han har helt enkelt ramlat ned i den fallgrop som Richard Dawkins och hans lärjungar grävt. Hägglund förstår inte att frågan handlar om moral och etik och inte om vetenskap och logik (den medicinska vetenskapen kan förse politikerna med fakta men kan inte själv göra moraliska ställningstaganden). Vetenskap handlar, som jag påpekat i tidigare bloggar, om det som ”är” (vetenskapen beskriver och förklarar den fysiska verkligheten) medan moral handlar om hur det ”bör” vara. Och ”är” kan aldrig bli ”bör”, hur många och hur sofistikerade logiska operationer man än gör. Mellan ”är” och ”bör” finns en avgrund som inte kan överbryggas med logikens eller vetenskapens hjälp. Som jag diskuterat på andra bloggar och på min hemsida finns mängder av exempel på hur logik och vetenskap använts för de mest fasansfulla illdåd. Sovjetkommunismen och de Röda Khmerernas revolution i Kampuchea var båda exempel på hur man genom förnuftet (logik och vetenskap) skulle skapa det nya paradiset. Filosofen Herbert Spencer beskriver detta mycket träffande i sin bok Social Statics:
Varje hinder mot ”den stora lyckan” måste således elimineras när man på vetenskaplig väg försöker nå Utopia. När fanatiska ideologier på förnuftets grund försöker skapa det nya paradiset kantas vägen dit alltid av likhögar. Och det sluttillstånd man eventuellt uppnår, brukar mer ge en försmak av Helvetet (Gulag, Auschwitz etc) än av Paradiset.
Intellektet är ett synnerligen bräckligt verktyg, som i bästa fall kan leda oss rätt inom vissa begränsade områden. Men att skapa ett samhälle byggt på enbart intelligens och logiska slutsatser är som att navigera ett fartyg med en kompass, där man tagit bort magneten. En sådan kompass kan inte känna av det jordmagnetiska fältet och försöker man styra efter den så kommer man för evigt att irra omkring på havet som den Flygande Holländaren.
Historien ger oss många skrämmande exempel på vad som kan hända när människan enbart förlitar sig på sitt intellekt. Åtskilliga högt utbildade akademiker var t ex djupt insyltade i Förintelsen. Två tyska nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Phillip Lenard, stödde Hitler redan från början och kom båda med uppseendeväckande antisemitiska uttalanden. Dessa båda fysiker anses ha haft stor betydelse för att nazisterna så snabbt kom att accepteras av den tyska medelklassen (när t o m nobelpristagare stöder Hitler kan det ju inte vara något fel på honom, eller hur?).
De s k Einsatzgruppen, som följde efter när tyska armén ryckte in i Sovjetunionen, sköt ca 1,5 miljoner människor (varav merparten var judar) innan man gick över till den ”humanare” metoden gasning (dvs humanare ur bödlarnas synpunkt – många av de som deltog i Einsatzgruppens skjutningar blev sinnessjuka eller alkoholiserade). De högsta cheferna för Einsatzgruppen var jurister, som alla hade doktorerat i juridik. En av dem, Dr Rasch, var t o m dubbeldoktor (och brukade därför kallas Dr Dr Rasch). Dr Joseph Mengele, ibland kallad den mänskliga historiens ondaste man, gjorde fruktansvärda medicinska experiment på barn i Auschwitz. Mengele var både filosofie och medicine doktor!
Stora kunskaper och hög intelligens (dvs logisk förmåga) har således ingenting med moral och rättfärdighet att göra. Intelligensen kan användas till att göra goda gärningar men också till att begå illdåd. En obegåvad människa som är ond kanske hinner mörda ett par stycken innan han åker fast. En högt begåvad person som är ond kanske t o m hinner utrota hela folk innan han (eller hon) stoppas (eller dör av ålderdomssvaghet som massmördaren Stalin).
Det är närmast ofattbart att ledaren för KD anser att medicinsk expertis skall avgöra moraliska aspekter när det gäller abort (vilket han faktiskt gör oavsett om han talar om livduglighet eller ej). I Nazityskland fick medicinsk och juridisk expertis på samma sätt stå som garanten för att mordet på över sex miljoner människor var legitimt ur både moralisk och juridisk synvinkel. Det finns dessvärre stora likheter mellan Nazityskland och dagens Sverige (och rent generellt Västvärldens dekadenta kultur). Hägglund om någon borde väl som ledare för ett parti som står på kristen grund (eller gör inte KD det längre?), i stället för att lita på politiskt korrekta läkare, vars åsikter är som vindflöjlar, lita på den moraliska källa som den europeiska kulturen faktiskt bygger på, och som gett oss den människosyn som vi tidigare haft anledning att vara stolta över – nämligen Bibeln! Den moral som Jesus Kristus förmedlar är en mycket säkrare kompass än den politiska korrektheten. Om ledaren för KD hellre hänvisar till abortläkarnas abortsyn än till den kristna människosynen, ja då borde antingen KD ta bort bokstaven ”K” i sitt namn, eller också borde Hägglund snarast avgå. När man hör politikern Göran Hägglund så får begreppet politisk korrekthet en helt ny och djupare innebörd.
En annan sak som är värd att kommentera är den s k samvetsfriheten. I början av oktober 2010 beslutade Europarådet att anta en resolution som deklarerar rätten till samvetsfrihet för vårdpersonal och vårdinrättningar som inte vill delta i eller medverka till eller utföra aborter. Även FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter garanterar samvetsfrihet. Där finns bl a följande formulering, ”…var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”.
Den 11/5 2011 beslutade Sveriges Riksdag att vi inte skall ha någon samvetsfrihet för vårdpersonal och att Sverige aktivt skall arbeta för att riva upp Europarådets resolution om samvetsfrihet. Katolska Kyrkans ärkebiskop i Sverige, Anders Arborelius, sade ett par dagar efter riksdagsomröstningen i Vatikanradion (klicka här för att läsa!):
Att Sverige går emot den grundläggande principen om samvetsfrihet är märkligt och illavarslande. Minst lika märkligt är röstsiffrorna; 271 riksdagsmän röstade för förslaget att samvetsfriheten skall slopas medan 20 röstade mot. Dessa 20 tillhörde alla SD. Vad gjorde KD då? Jo de lade ned sina röster (Pastor Jansson). Varför röstade då inte KD mot? Jo de ville inte rösta med SD!!!! När jag läste detta svindlade det för ögonen. Om vi tänker oss att en enorm naturkatastrof inträffar i Norge och Sveriges Riksdag då skall rösta om vi skall sätta in extraordinära åtgärder för att hjälpa Norge (jag talar då inte om sådant som Räddningstjänsten själv kan besluta om) och SD röstar för, skulle då KD antingen rösta mot eller lägga ned sina röster?! Eller om Riksdagen skulle rösta för om 2+2=4 eller ej, och SD då röstade för detta, skulle då KD lägga ned sina röster?! Hur långt skall dumheten få fortgå kan man undra. Det är ungefär som att om en bok skriven av en SD-ledamot innehåller ordet ”grön” så skulle aldrig en KD-ledamot sedan använda det ordet. Han skulle i stället för ”Gräsmattan är grön” fortsättningsvis säga ”Gräsmattan är den där färgen som vi inte kan säga längre eftersom vi inte vill förväxlas med Sverigedemokraterna”.
Det roliga (eller oroliga) är att de politiskt korrekta svenskarna anser sig godare än alla andra människor. ”Moder Therésa var bara blahablaha jämför med oss. Vi är de godaste människor som någonsin funnits”, säger man ungefär. När abortförespråkarna talar om abort som den ultimata kärlekshandlingen mot barnet så ser man hur de nästan chockeras över hur goda de själva är och hur djävulskt onda abortmotståndarna är. Tårarna rinner av rörelse när de tänker på sin egen oerhörda godhet. Man förväntar sig nästan att de skall explodera som en ballong. Dessvärre verkar det som jag brukar kalla Godhetskören sjunga alltmer falskt. Att de inte själva hör detta kanske beror på att de är tondöva. Eller också har det blivit något fel på stämgaffeln.
Röstsiffrorna 270 mot 20 visar på den politiska korrekthetens fördummande effekt. Och på en makalös feghet. Ett så kontroversiellt ämne som sena aborter, där foster (som eventuellt skulle kunna överleva) ibland får ligga och sprattla på en diskbänk tills de självdör – och konsensusen är total! Detta vill vi ha! Till varje pris! Och alla utom SD tycker lika!!! Jag tror jag skall rösta på SD nästa val. Skojar jag? Nja, vem skall jag annars rösta på? Ett kristet politiskt parti, som inte är kristet, eller något annat Alliansparti, som gynnar rövardirektörernas miljardbonusar och som säljer ut hela Sveriges tunga industri (Volvo, ABB, Saab, etc etc) och som dessutom lagt ned vårt försvar? Knappast! Sossarna, som förstört svenska skolan, och som inte heller verkar ha något emot miljardbonusar, och som nu genom sin nye partiledare tycks vilja vrida klockan tillbaka och återgå till fornstora dagar av tankeförtryck och nepotism? Knappast! Men sossarna framstår nästan som mer sympatiska än Alliansen, eftersom de åtminstone står för det de står för. Man vet var man har dem. Alliansen, som tycks tävla med sossarna om att vara sossar, har svikit sin ideologi. Att t ex Moderaterna aktivt skulle arbeta på att lägga ned Sveriges försvar är nästan svårt att greppa. Försvarsfrågan har i alla tider varit en av deras käpphästar.
Den politiska korrekthetens blytäcke har förkvävt den fria tanken i vårt land på ett sätt som inte ens Gestapo eller KGB lyckades med i sina respektive länder.. T o m i Nazityskland fanns viss samvetsfrihet. De SS-soldater som kommenderades till utrotningslägren och som upplevde att de inte ville arbeta där, eftersom de tyckte det var obehagligt, förflyttades omedelbart till annan tjänst. De blev inte straffade på något sätt alls.
Men det är inte nog med ovanstående. Det svenska etablissemanget arbetar på att också exportera den svenska synen på abort. I Riksdagen diskuterade man den 9/6 2011 de mänskliga rättigheterna och frågor som har koppling till detta (dödsstraff, tortyr, kvinnovåld etc). Endast SD invände mot utskottsförslaget som bl a säger, ”Sverige stöder insatser som syftar till att göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor” (underförstått alla kvinnor i hela världen). Riksdagen kommer att besluta i frågan den 15/6 och vad som kommer att beslutas torde vara helt klart. Det blir naturligtvis lika stor konsensus som i omröstningen om samvetsfrihet.
Carin Runeson (S) deklarerade under debatten att abort är en ”mänsklig rättighet” och avfärdade Polens, Irlands etc mer restriktiva abortlagstiftning som ”oacceptabel”. Oacceptabel för vem? En liten obetydlig tant från Sverige (det är inget fel på tanter i sig, men när tanter vill göra sig till världshärskare ber jag att få protestera) betraktar således andra länders lagstiftning som oacceptabel! Hon underkänner alltså invånarna i dessa länder som mindre vetande. Vad har hon med polsk eller irländsk lagstiftning att göra? Ingenting! Invånarna i Polen etc bestämmer genom fria val hur de vill ha det.
Det är ju akut storhetsvansinne, men ack så typiskt svenskt, när man avfärdar andra demokratiska länders lagstiftning som oacceptabel. Hans Linde (V) menade i debatten att de länder som har behovsprövade aborter (Storbritannien och Island och Finland) måste tvingas ändra sin lagstiftning. Hur då? Skall Sverige anfalla England och Finland och Island och tvinga dem att böja sig för den svenska synen? Dessvärre har vi ingen armé längre så det går ju inte. De här människorna har uppenbarligen problem med sin verklighetsuppfattning! Återigen är det intressant att SD går emot strömmen. Och vad hade KD att säga? Den enda KD-politiker som talade under debatten om mänskliga rättigheter var Desirée Pethrus och hon berörde överhuvudtaget inte abortfrågan. Vad har hänt med KD?
Intressant att man i debatten berörde dödsstraffet. Att skyldiga mördare får sona sitt brott med döden anses tydligen oändligt mycket värre än att oskyldiga barn dödas för vår egen egoistiska bekvämlighets skull. Varför skulle en mördares liv vara heligt när inte våra egna ofödda barns liv är heliga?
Det skall bli intressant att se vad som kommer att hända när läkarvetenskapen med hundraprocentig säkerhet kan rädda 15 veckor gamla foster (detta kommer obevekligt att inträffa, om man inte med lagstiftning förbjuder forskning inom prenatal medicin – det skulle inte förvåna mig om ett sådant förbud kommer, ungefär som att man förbjöd all forskning på kärnkraft). Kommer man fortfarande då att envisas med 22 veckor som övre gräns för abort? Förmodligen, och därmed visar människan sin vilddjursnatur. Sin nakna, djävulska ondska som hon har mage att kalla godhet.
Kan det vara så att någonstans allra längst in så vet t o m den mest infernaliske abortförespråkare att någonting är fel. Alla människor har ju ett av Gud givet samvete oavsett vilken väg de valt i livet. Och då gör det så ont när någon öppet kritiserar aborter eller vägrar att delta i aborter. Då blir man ju påmind om sin egen ondska. En person som på en arbetsplats aldrig talar illa om andra, väcker på samma sätt ett visst obehag hos många. De känner då ett stygn av dåligt samvete när de själva talar illa om någon annan. Och så börjar man hata den personen. ”Han/hon har ingen rätt att ge mig dåligt samvete!” Och på samma sätt har den barnmorska som vägrar delta i aborter ingen rätt att ge de andra i personalen dåligt samvete (tycker man). Det var kanske f ö därför som man snabbt förflyttade SS-vakter som inte vill delta i Förintelsen. De andras samveten kunde ju vakna när de såg att någon tvekade. Därför är konsensusen så viktig när det gäller ondskan. En enda god människa, som vågar ställa sig upp för Sanningen, är livsfarlig. Han eller hon kan ju förstöra allt. Alltså, locket på, håll käften och rätta in dig i ledet! Eller dö!
Frågan är om nu alla kristna försvinner från vården, kommer detta att gagna vården? Kommer det att gagna vårdtagarna? Knappast! Skulle det vara en fördel för patienterna om man ersätter alla som tror att varje människa har ett oändligt värde med vårdpersonal som anser att människan är en biologisk maskin som inte har något egentligt värde mer än vilket djur som helst (denna människosyn är en absolut och oundviklig konsekvens av evolutionsperspektivet)?! Men det är kanske så man vill ha det när man så småningom kommer att påbörja nästa stora dödsprojekt, Ättestupan. Ungefär som att abort utgår från sloganen ”Allas rätt att födas önskade” så kommer avlivandet av gamla människor att utgå från ”De gamlas rätt till en värdig död”. Och sedan blir väl nästa steg att börja avliva långtidssjuka under parollen "Allas rätt till ett värdigt liv". Dit strävade ju också nazismen och använde sig av liknande slogans. Det tycks som att ondskan alltid förr eller senare kommer till samma plats, oavsett vilken väg den tar. På Ondskans Torg samlas de onda, även om de kommit dit på olika vägar. Tyvärr vilar alla paradis, som skapas utifrån enbart nyttoperspektiv och logik, på en bräcklig grund och slutresultatet kommer nog snarare att framstå som en mardröm än som drömmen om Utopia!
I ett mail fick jag följande kommentar till ovanstående, "Det Hägglund menar att den medicinska expertisen ska avgöra är ingalunda etiken utan 'livsdugligheten'. Vad Hägglund gör är bara att han ”följer” lagtexten. Så därmed tycks ditt inlägg utgår från en felaktig premiss".
Jag tycker inte att det framgår klart ur citatet av Hägglund att det förhåller sig så. Men det kan ju vara så. Jag har inte tillgång till hela sammanhanget där Hägglund säger det han säger. Men även om han nu talar om "livsdugligheten" så är detta inte enbart ett medicinskt problem. Det finns ingen direkt koppling mellan "biologisk livsduglighet" och vad som skall anses vara en skyddsvärd individ. I Nazityskland fanns något som kallades T4-programmet (som initierades av läkare och jurister innan nazisterna kom till makten), vilket jag beskriver på min hemsida. Det var ett dödshjälpsprogram som byggde på tanken att det fanns "livsodugligt liv", "liv som inte var värt att leva" etc, t ex förståndshandikappade och långtidssjuka (det handlade således inte om något rastänkande utan drabbade "vanliga" tyskar. Långt över 200 000 människor, varav 20 000 barn mördades i detta program.
De som arbetade med T4-programmet var just läkare, som således fick avgöra vem som skulle få leva och vem som skulle dö. Därför litar jag inte för fem öre på läkare när det gäller sådana här saker. De kanske tekniskt kan avgöra begreppet livsduglighet, om man med livsduglighet menar förmågan att överleva som självständig individ utan komplex medicinsk hjälputrustning, etc. Men frågan är ju inte så enkel. Frågan handlar t ex om ett befruktat ägg är en skyddsvärd individ eller ej. Det finns många kristna som menar att livet börjar vid befruktningen (trots att ett befruktat äggs livsduglighet, definierad enligt ovan, är lika med noll). Den frågan kan inte avgöras av läkare, i varje fall inte läkare i sin professionella läkarroll (sedan är ju läkare också människor, men deras medicinska kunskaper kan inte hjälpa dem att fatta moraliska beslut).
När det gäller att följa lagtexten så är en ministers uppgift inte bara att följa lagtexten. Det är i första hand domstolarnas och polisens uppgift. En ministers uppgift kan också vara att ändra lagen så att den t ex bättre avspeglar medborgarnas rättsuppfattning. Och en minister som företräder ett parti på kristen grund (?) borde således företräda de kristna väljarnas syn (som givetvis varierar men där ändå en stor del av de som traditionellt stött KD har samma syn som jag). Jag menar att KD här sviker sina väljare, vilket man kan komma att få betala ett högt pris för vid nästa val.
Ovanstående visar att Hägglund inte förstått det mest grundläggande när det gäller vetenskap (oavsett vad han exakt menar med sitt uttalande – han säger ju faktiskt att "det är den medicinska expertisen som skall avgöra det"). Han har helt enkelt ramlat ned i den fallgrop som Richard Dawkins och hans lärjungar grävt. Hägglund förstår inte att frågan handlar om moral och etik och inte om vetenskap och logik (den medicinska vetenskapen kan förse politikerna med fakta men kan inte själv göra moraliska ställningstaganden). Vetenskap handlar, som jag påpekat i tidigare bloggar, om det som ”är” (vetenskapen beskriver och förklarar den fysiska verkligheten) medan moral handlar om hur det ”bör” vara. Och ”är” kan aldrig bli ”bör”, hur många och hur sofistikerade logiska operationer man än gör. Mellan ”är” och ”bör” finns en avgrund som inte kan överbryggas med logikens eller vetenskapens hjälp. Som jag diskuterat på andra bloggar och på min hemsida finns mängder av exempel på hur logik och vetenskap använts för de mest fasansfulla illdåd. Sovjetkommunismen och de Röda Khmerernas revolution i Kampuchea var båda exempel på hur man genom förnuftet (logik och vetenskap) skulle skapa det nya paradiset. Filosofen Herbert Spencer beskriver detta mycket träffande i sin bok Social Statics:
De krafter som arbetar på den stora lyckans projekt tar ingen hänsyn till lidanden av underordnad betydelse, utan utrotar sådana sektorer av mänskligheten som står i dess väg... Mänsklig varelse eller djur – hindret måste bort [kapitel XXX §4].
Varje hinder mot ”den stora lyckan” måste således elimineras när man på vetenskaplig väg försöker nå Utopia. När fanatiska ideologier på förnuftets grund försöker skapa det nya paradiset kantas vägen dit alltid av likhögar. Och det sluttillstånd man eventuellt uppnår, brukar mer ge en försmak av Helvetet (Gulag, Auschwitz etc) än av Paradiset.
Intellektet är ett synnerligen bräckligt verktyg, som i bästa fall kan leda oss rätt inom vissa begränsade områden. Men att skapa ett samhälle byggt på enbart intelligens och logiska slutsatser är som att navigera ett fartyg med en kompass, där man tagit bort magneten. En sådan kompass kan inte känna av det jordmagnetiska fältet och försöker man styra efter den så kommer man för evigt att irra omkring på havet som den Flygande Holländaren.
Historien ger oss många skrämmande exempel på vad som kan hända när människan enbart förlitar sig på sitt intellekt. Åtskilliga högt utbildade akademiker var t ex djupt insyltade i Förintelsen. Två tyska nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Phillip Lenard, stödde Hitler redan från början och kom båda med uppseendeväckande antisemitiska uttalanden. Dessa båda fysiker anses ha haft stor betydelse för att nazisterna så snabbt kom att accepteras av den tyska medelklassen (när t o m nobelpristagare stöder Hitler kan det ju inte vara något fel på honom, eller hur?).
De s k Einsatzgruppen, som följde efter när tyska armén ryckte in i Sovjetunionen, sköt ca 1,5 miljoner människor (varav merparten var judar) innan man gick över till den ”humanare” metoden gasning (dvs humanare ur bödlarnas synpunkt – många av de som deltog i Einsatzgruppens skjutningar blev sinnessjuka eller alkoholiserade). De högsta cheferna för Einsatzgruppen var jurister, som alla hade doktorerat i juridik. En av dem, Dr Rasch, var t o m dubbeldoktor (och brukade därför kallas Dr Dr Rasch). Dr Joseph Mengele, ibland kallad den mänskliga historiens ondaste man, gjorde fruktansvärda medicinska experiment på barn i Auschwitz. Mengele var både filosofie och medicine doktor!
Stora kunskaper och hög intelligens (dvs logisk förmåga) har således ingenting med moral och rättfärdighet att göra. Intelligensen kan användas till att göra goda gärningar men också till att begå illdåd. En obegåvad människa som är ond kanske hinner mörda ett par stycken innan han åker fast. En högt begåvad person som är ond kanske t o m hinner utrota hela folk innan han (eller hon) stoppas (eller dör av ålderdomssvaghet som massmördaren Stalin).
Det är närmast ofattbart att ledaren för KD anser att medicinsk expertis skall avgöra moraliska aspekter när det gäller abort (vilket han faktiskt gör oavsett om han talar om livduglighet eller ej). I Nazityskland fick medicinsk och juridisk expertis på samma sätt stå som garanten för att mordet på över sex miljoner människor var legitimt ur både moralisk och juridisk synvinkel. Det finns dessvärre stora likheter mellan Nazityskland och dagens Sverige (och rent generellt Västvärldens dekadenta kultur). Hägglund om någon borde väl som ledare för ett parti som står på kristen grund (eller gör inte KD det längre?), i stället för att lita på politiskt korrekta läkare, vars åsikter är som vindflöjlar, lita på den moraliska källa som den europeiska kulturen faktiskt bygger på, och som gett oss den människosyn som vi tidigare haft anledning att vara stolta över – nämligen Bibeln! Den moral som Jesus Kristus förmedlar är en mycket säkrare kompass än den politiska korrektheten. Om ledaren för KD hellre hänvisar till abortläkarnas abortsyn än till den kristna människosynen, ja då borde antingen KD ta bort bokstaven ”K” i sitt namn, eller också borde Hägglund snarast avgå. När man hör politikern Göran Hägglund så får begreppet politisk korrekthet en helt ny och djupare innebörd.
En annan sak som är värd att kommentera är den s k samvetsfriheten. I början av oktober 2010 beslutade Europarådet att anta en resolution som deklarerar rätten till samvetsfrihet för vårdpersonal och vårdinrättningar som inte vill delta i eller medverka till eller utföra aborter. Även FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter garanterar samvetsfrihet. Där finns bl a följande formulering, ”…var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”.
Den 11/5 2011 beslutade Sveriges Riksdag att vi inte skall ha någon samvetsfrihet för vårdpersonal och att Sverige aktivt skall arbeta för att riva upp Europarådets resolution om samvetsfrihet. Katolska Kyrkans ärkebiskop i Sverige, Anders Arborelius, sade ett par dagar efter riksdagsomröstningen i Vatikanradion (klicka här för att läsa!):
Sverige går emot Europarådets linje i fråga om samvetsfrihet. I och med det står det även klart att Sverige går emot en av de mänskliga rättigheternas grundpelare: personens frihet att agera efter sitt samvete. I förrgår röstade Sveriges Riksdag nej till samvetsfrihet för vårdpersonal. Sveriges Riksdag begär även att Europarådet ska riva upp resolutionen som i oktober 2010 fastslog att vårdpersonal har rätt att avstå från att utföra vissa uppdrag om de strider mot deras samveten, som till exempel dödshjälp och aborter, forskning på embryon osv.
Att Sverige går emot den grundläggande principen om samvetsfrihet är märkligt och illavarslande. Minst lika märkligt är röstsiffrorna; 271 riksdagsmän röstade för förslaget att samvetsfriheten skall slopas medan 20 röstade mot. Dessa 20 tillhörde alla SD. Vad gjorde KD då? Jo de lade ned sina röster (Pastor Jansson). Varför röstade då inte KD mot? Jo de ville inte rösta med SD!!!! När jag läste detta svindlade det för ögonen. Om vi tänker oss att en enorm naturkatastrof inträffar i Norge och Sveriges Riksdag då skall rösta om vi skall sätta in extraordinära åtgärder för att hjälpa Norge (jag talar då inte om sådant som Räddningstjänsten själv kan besluta om) och SD röstar för, skulle då KD antingen rösta mot eller lägga ned sina röster?! Eller om Riksdagen skulle rösta för om 2+2=4 eller ej, och SD då röstade för detta, skulle då KD lägga ned sina röster?! Hur långt skall dumheten få fortgå kan man undra. Det är ungefär som att om en bok skriven av en SD-ledamot innehåller ordet ”grön” så skulle aldrig en KD-ledamot sedan använda det ordet. Han skulle i stället för ”Gräsmattan är grön” fortsättningsvis säga ”Gräsmattan är den där färgen som vi inte kan säga längre eftersom vi inte vill förväxlas med Sverigedemokraterna”.
Det roliga (eller oroliga) är att de politiskt korrekta svenskarna anser sig godare än alla andra människor. ”Moder Therésa var bara blahablaha jämför med oss. Vi är de godaste människor som någonsin funnits”, säger man ungefär. När abortförespråkarna talar om abort som den ultimata kärlekshandlingen mot barnet så ser man hur de nästan chockeras över hur goda de själva är och hur djävulskt onda abortmotståndarna är. Tårarna rinner av rörelse när de tänker på sin egen oerhörda godhet. Man förväntar sig nästan att de skall explodera som en ballong. Dessvärre verkar det som jag brukar kalla Godhetskören sjunga alltmer falskt. Att de inte själva hör detta kanske beror på att de är tondöva. Eller också har det blivit något fel på stämgaffeln.
Röstsiffrorna 270 mot 20 visar på den politiska korrekthetens fördummande effekt. Och på en makalös feghet. Ett så kontroversiellt ämne som sena aborter, där foster (som eventuellt skulle kunna överleva) ibland får ligga och sprattla på en diskbänk tills de självdör – och konsensusen är total! Detta vill vi ha! Till varje pris! Och alla utom SD tycker lika!!! Jag tror jag skall rösta på SD nästa val. Skojar jag? Nja, vem skall jag annars rösta på? Ett kristet politiskt parti, som inte är kristet, eller något annat Alliansparti, som gynnar rövardirektörernas miljardbonusar och som säljer ut hela Sveriges tunga industri (Volvo, ABB, Saab, etc etc) och som dessutom lagt ned vårt försvar? Knappast! Sossarna, som förstört svenska skolan, och som inte heller verkar ha något emot miljardbonusar, och som nu genom sin nye partiledare tycks vilja vrida klockan tillbaka och återgå till fornstora dagar av tankeförtryck och nepotism? Knappast! Men sossarna framstår nästan som mer sympatiska än Alliansen, eftersom de åtminstone står för det de står för. Man vet var man har dem. Alliansen, som tycks tävla med sossarna om att vara sossar, har svikit sin ideologi. Att t ex Moderaterna aktivt skulle arbeta på att lägga ned Sveriges försvar är nästan svårt att greppa. Försvarsfrågan har i alla tider varit en av deras käpphästar.
Den politiska korrekthetens blytäcke har förkvävt den fria tanken i vårt land på ett sätt som inte ens Gestapo eller KGB lyckades med i sina respektive länder.. T o m i Nazityskland fanns viss samvetsfrihet. De SS-soldater som kommenderades till utrotningslägren och som upplevde att de inte ville arbeta där, eftersom de tyckte det var obehagligt, förflyttades omedelbart till annan tjänst. De blev inte straffade på något sätt alls.
Men det är inte nog med ovanstående. Det svenska etablissemanget arbetar på att också exportera den svenska synen på abort. I Riksdagen diskuterade man den 9/6 2011 de mänskliga rättigheterna och frågor som har koppling till detta (dödsstraff, tortyr, kvinnovåld etc). Endast SD invände mot utskottsförslaget som bl a säger, ”Sverige stöder insatser som syftar till att göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor” (underförstått alla kvinnor i hela världen). Riksdagen kommer att besluta i frågan den 15/6 och vad som kommer att beslutas torde vara helt klart. Det blir naturligtvis lika stor konsensus som i omröstningen om samvetsfrihet.
Carin Runeson (S) deklarerade under debatten att abort är en ”mänsklig rättighet” och avfärdade Polens, Irlands etc mer restriktiva abortlagstiftning som ”oacceptabel”. Oacceptabel för vem? En liten obetydlig tant från Sverige (det är inget fel på tanter i sig, men när tanter vill göra sig till världshärskare ber jag att få protestera) betraktar således andra länders lagstiftning som oacceptabel! Hon underkänner alltså invånarna i dessa länder som mindre vetande. Vad har hon med polsk eller irländsk lagstiftning att göra? Ingenting! Invånarna i Polen etc bestämmer genom fria val hur de vill ha det.
Det är ju akut storhetsvansinne, men ack så typiskt svenskt, när man avfärdar andra demokratiska länders lagstiftning som oacceptabel. Hans Linde (V) menade i debatten att de länder som har behovsprövade aborter (Storbritannien och Island och Finland) måste tvingas ändra sin lagstiftning. Hur då? Skall Sverige anfalla England och Finland och Island och tvinga dem att böja sig för den svenska synen? Dessvärre har vi ingen armé längre så det går ju inte. De här människorna har uppenbarligen problem med sin verklighetsuppfattning! Återigen är det intressant att SD går emot strömmen. Och vad hade KD att säga? Den enda KD-politiker som talade under debatten om mänskliga rättigheter var Desirée Pethrus och hon berörde överhuvudtaget inte abortfrågan. Vad har hänt med KD?
Intressant att man i debatten berörde dödsstraffet. Att skyldiga mördare får sona sitt brott med döden anses tydligen oändligt mycket värre än att oskyldiga barn dödas för vår egen egoistiska bekvämlighets skull. Varför skulle en mördares liv vara heligt när inte våra egna ofödda barns liv är heliga?
Det skall bli intressant att se vad som kommer att hända när läkarvetenskapen med hundraprocentig säkerhet kan rädda 15 veckor gamla foster (detta kommer obevekligt att inträffa, om man inte med lagstiftning förbjuder forskning inom prenatal medicin – det skulle inte förvåna mig om ett sådant förbud kommer, ungefär som att man förbjöd all forskning på kärnkraft). Kommer man fortfarande då att envisas med 22 veckor som övre gräns för abort? Förmodligen, och därmed visar människan sin vilddjursnatur. Sin nakna, djävulska ondska som hon har mage att kalla godhet.
Kan det vara så att någonstans allra längst in så vet t o m den mest infernaliske abortförespråkare att någonting är fel. Alla människor har ju ett av Gud givet samvete oavsett vilken väg de valt i livet. Och då gör det så ont när någon öppet kritiserar aborter eller vägrar att delta i aborter. Då blir man ju påmind om sin egen ondska. En person som på en arbetsplats aldrig talar illa om andra, väcker på samma sätt ett visst obehag hos många. De känner då ett stygn av dåligt samvete när de själva talar illa om någon annan. Och så börjar man hata den personen. ”Han/hon har ingen rätt att ge mig dåligt samvete!” Och på samma sätt har den barnmorska som vägrar delta i aborter ingen rätt att ge de andra i personalen dåligt samvete (tycker man). Det var kanske f ö därför som man snabbt förflyttade SS-vakter som inte vill delta i Förintelsen. De andras samveten kunde ju vakna när de såg att någon tvekade. Därför är konsensusen så viktig när det gäller ondskan. En enda god människa, som vågar ställa sig upp för Sanningen, är livsfarlig. Han eller hon kan ju förstöra allt. Alltså, locket på, håll käften och rätta in dig i ledet! Eller dö!
Frågan är om nu alla kristna försvinner från vården, kommer detta att gagna vården? Kommer det att gagna vårdtagarna? Knappast! Skulle det vara en fördel för patienterna om man ersätter alla som tror att varje människa har ett oändligt värde med vårdpersonal som anser att människan är en biologisk maskin som inte har något egentligt värde mer än vilket djur som helst (denna människosyn är en absolut och oundviklig konsekvens av evolutionsperspektivet)?! Men det är kanske så man vill ha det när man så småningom kommer att påbörja nästa stora dödsprojekt, Ättestupan. Ungefär som att abort utgår från sloganen ”Allas rätt att födas önskade” så kommer avlivandet av gamla människor att utgå från ”De gamlas rätt till en värdig död”. Och sedan blir väl nästa steg att börja avliva långtidssjuka under parollen "Allas rätt till ett värdigt liv". Dit strävade ju också nazismen och använde sig av liknande slogans. Det tycks som att ondskan alltid förr eller senare kommer till samma plats, oavsett vilken väg den tar. På Ondskans Torg samlas de onda, även om de kommit dit på olika vägar. Tyvärr vilar alla paradis, som skapas utifrån enbart nyttoperspektiv och logik, på en bräcklig grund och slutresultatet kommer nog snarare att framstå som en mardröm än som drömmen om Utopia!
onsdag 22 juni 2011
Jerusalem en helig stad – för vem?
Käre läsare, får jag be dig att titta på följande youtubefilm: (klicka här!).
Den handlar om Jerusalem och judarnas rätt till denna stad. Palestinska grupper har försökt att få Youtube att ta bort filmen men inte lyckats (ännu i alla fall). Men eftersom de tidigare lyckats med sådana bedrifter, bör man nog se filmen så snart som möjligt. Tyvärr är den på engelska men det mesta är text på ganska enkel engelska så de flesta kan nog förstå vad det handlar om.
I filmen citeras Koranen 5:24 och 17.106. I Zetterstéens svenska översättning från 1917 lyder dessa verser (exakta verser skiljer mellan olika översättningar och filmen anger 5:21 och 17:104):
Jag kan själv lägga till några verser i Koranen.
Koranen själv säger alltså att Allah (Gud) har gett landet Israel till det judiska folket och att han gett dem en säker boning och att Skriften (dvs Gamla Testamentet i Bibeln) kommer från Allah (Gud). Man kan då tycka att den inställning som dagens företrädare för islam har när det gäller Israel och det judiska folket inte riktigt stämmer överens med vad Koranen själv säger.
Problemet är att Koranen säger emot sig själv när det gäller många grundläggande saker. På andra ställen i Koranen finns verser som inte är lika positiva till judarna. Enligt den muslimska tolkningsprincipen gäller den sist skrivna suran om två suror säger emot varandra. Eftersom man inte vet med säkerhet i vilken ordning surorna skrivits (de har definitivt inte skrivits i den ordning de har i Koranen), finns möjligheter till olika tolkningar. Olika teologer har försökt att finna den rätta ordningen, men dessvärre har de kommit fram till olika resultat (Läsaren kan läsa mer om detta här – sista tredjedelen av artikeln inkluderande en länk till en lista med några olika sådana resultat).
Hur som helst så tycks det som att Koranen garanterar judarnas rätt till landet Israel. Av filmen jag länkar till framgår också att Jerusalem inte är någon helig stad för islam (i egentlig mening). Jerusalem nämns inte en enda gång vid namn i Koranen (i Gamla Testamentet i King Jame's bibelöversättning förekommer ordet "Jerusalem" 629 gånger! – förutom att staden också refereras till otaliga gånger som Sion, Davids stad etc). Snarare tycks det vara så att man inom islam använder helighetsbegreppet för politiska syften. Så fort någon säger att något är heligt för den personen tystnar ju alla invändingar. Utom förstås när judar hävdar att Jerusalem är deras heliga stad. Då blir i stället människor rasande. Det eviga judehatet…. Tröttsamt och djävulskt!
Den handlar om Jerusalem och judarnas rätt till denna stad. Palestinska grupper har försökt att få Youtube att ta bort filmen men inte lyckats (ännu i alla fall). Men eftersom de tidigare lyckats med sådana bedrifter, bör man nog se filmen så snart som möjligt. Tyvärr är den på engelska men det mesta är text på ganska enkel engelska så de flesta kan nog förstå vad det handlar om.
I filmen citeras Koranen 5:24 och 17.106. I Zetterstéens svenska översättning från 1917 lyder dessa verser (exakta verser skiljer mellan olika översättningar och filmen anger 5:21 och 17:104):
Än när Mose sade till sitt folk: ”Mitt folk kommen ihåg Guds nåd mot eder, då han förordnade profeter han icke givit någon annan i all världen!
Mitt folk träden in i det helgade landet, som Gud bestämt för eder, och ryggen ej tillbaka så att I vänden åter med förlust.” (sura 5:23-24 – jag tog också med vers 23 som bakgrund).
Därefter sade vi [Allah] till Israels barn: ”Bebon landet!” Och då löftet sista gången uppfylles, skola vi föra eder fram utan åtskillnad. Med sanning hava vi sänt den ned [här avses tecken som Gud gett Mose], och med sanning har den kommit ned (sura 17:106).
Jag kan själv lägga till några verser i Koranen.
Vi hava ju givit Israels barn en säker boning och beskärt dem goda ting… (sura 10:93)
Vi hava ju frälst Israels barn från det nesliga straffet. Och från Farao. Han var förvisso en hög herre; ja, han hörde till de hänsynslösa.
Vi hava ju med flit utkorat dem [Israels barn] framför all världen (sura 44:29-31).
Vi hava ju givit Israels barn skriften, visheten och profetkallet, beskärt dem goda ting och givit dem företräde framför all världen (sura 45:15).
Koranen själv säger alltså att Allah (Gud) har gett landet Israel till det judiska folket och att han gett dem en säker boning och att Skriften (dvs Gamla Testamentet i Bibeln) kommer från Allah (Gud). Man kan då tycka att den inställning som dagens företrädare för islam har när det gäller Israel och det judiska folket inte riktigt stämmer överens med vad Koranen själv säger.
Problemet är att Koranen säger emot sig själv när det gäller många grundläggande saker. På andra ställen i Koranen finns verser som inte är lika positiva till judarna. Enligt den muslimska tolkningsprincipen gäller den sist skrivna suran om två suror säger emot varandra. Eftersom man inte vet med säkerhet i vilken ordning surorna skrivits (de har definitivt inte skrivits i den ordning de har i Koranen), finns möjligheter till olika tolkningar. Olika teologer har försökt att finna den rätta ordningen, men dessvärre har de kommit fram till olika resultat (Läsaren kan läsa mer om detta här – sista tredjedelen av artikeln inkluderande en länk till en lista med några olika sådana resultat).
Hur som helst så tycks det som att Koranen garanterar judarnas rätt till landet Israel. Av filmen jag länkar till framgår också att Jerusalem inte är någon helig stad för islam (i egentlig mening). Jerusalem nämns inte en enda gång vid namn i Koranen (i Gamla Testamentet i King Jame's bibelöversättning förekommer ordet "Jerusalem" 629 gånger! – förutom att staden också refereras till otaliga gånger som Sion, Davids stad etc). Snarare tycks det vara så att man inom islam använder helighetsbegreppet för politiska syften. Så fort någon säger att något är heligt för den personen tystnar ju alla invändingar. Utom förstås när judar hävdar att Jerusalem är deras heliga stad. Då blir i stället människor rasande. Det eviga judehatet…. Tröttsamt och djävulskt!
fredag 10 juni 2011
Vetenskap och politisk korrekthet
En av de mer politiskt inkorrekta bloggarna drivs av en civilingenjör och teknologie doktor, Tanja Bergkvist. Jag kan verkligen rekommendera mina läsare att gå dit då och då (om de inte redan gjort det). Tanja har ett speciellt gott öga till genusdebatten och på hennes blogg hittade jag för ett par veckor sedan ett tips om en av Skolverkets eminenta skrifter med titeln ”Genus och Text – När kan man tala om jämställdhet i fysikläromedel?” I sammanfattningen på Skolverkets hemsida skriver man:
Efter att ha läst lite i denna skrift, skriver Tanja Bergkvist att hon var tvungen att stoppa två fingrar i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos hon uppenbarligen drabbats av (i den verkliga verkligheten borde en dylik text inte vara möjlig). Dessvärre fanns texten kvar när hon vaknande upp ur elchocken.
(hela texten kan laddas hem som en pdf-fil)
Låt mig ge några talande citat och kommentera dessa.
Hehehe… ”Symboliskt våld”. I så fall kan man väl säga att all kunskapsinhämtning utgör ett symboliskt våld. Påstår en lärare att det finns obestridliga fakta som naturlagar, att jorden har en måne, att massan hos planeten Mars är en tiondel av Jordens massa och att ljusets hastighet i vakuum är ca 299792 km/s, så handlar det om symboliskt våld mot eleverna. Eleverna måste själva få bestämma vilken massa planeten Mars har (eller om denna planet överhuvudtaget existerar) och hur snabbt ljuset färdas. Tongångarna känns igen från det glada 70-talet när man på fullt allvar menade att stavningsreglerna utgjorde ett förtryck av de arbetande massorna och att man därför måste få stava precis som man vill. De som påstod detta tillhörde knappast själva ”de arbetande massorna” utan var en osalig blandning av intellektuella psykopater och nyttiga idioter, som inte förstod att de arbetande massornas enda möjlighet att höja sin status var att skaffa sig verkliga kunskaper. Att genom omdefiniering av kunskapsbegreppet göra arbetarklassen allvetande utan att anstränga sig (defintion: verklig kunskap är det som den arbetande massan känner till) är att göra de man säger sig vilja hjälpa en otjänst. Dessutom är det oerhört korkat.
Den som skriver ovanstående har uppenbarligen inte förstått vad vetenskap är. Vetenskap handlar inte om att ersätta vardagsförståelsen med vetenskaplig förståelse. Vetenskapen utgör en metod, vars spelregler utvecklats under tusentals år. Målet har varit att försöka beskriva och förklara den fysiska verkligheten så objektivt som det bara är möjligt och att sedan kommunicera resultaten så exakt som möjligt till andra forskare, som kan bygga vidare på tidigare landvinningar. En forskare kan mycket väl som människa ha en vardagsförståelse, samtidigt som han i sitt laboratorium som yrkesman arbetar efter vetenskapens spelregler. Att skilja på fysikens begrepp och motsvarande vardagsbegrepp är normalt inga problem. I den mån elever upplever sådana svårigheter så är deras lärare en dålig lärare (eller sysslar med ideologisk indoktrinering).
Det är anmärkningsvärt att den som så uppenbart saknar förståelse för den vetenskapliga metoden skall få komma med synpunkter på fysiken som vetenskap (det är ju vad man sysslar med på fysiklektionerna). Ännu mer anmärkningsvärt är att detta sker med Skolverkets välsignelse.
Samtidigt kan jag i någon mån förstå varför Moira von Wright skriver som hon gör. Militanta ateistiska forskare, som Richard Dawkins i England och Dan Larhammar i Sverige, skördar här frukterna av sin sterila vetenskapssyn, som är precis så förtryckande och inskränkt som Moira von Wright uttrycker det. Man kan säga att de har missuppfattat vetenskapens natur i lika hög grad som von Wright, fast på ett annat sätt. De anser att alla meningsfulla frågor har ett vetenskapligt svar. Och några andra svar finns inte att söka. Det som vetenskapen inte kan svara på eller handskas med har ingen verklig existens och utgör bara pseudofenomen och felaktigt ställda frågor. Dawkins et al kanske inte uttryckt sig exakt med de orden, men utifrån vad de säger och skriver framgår klart och tydligt att det är precis så de menar. Att låta vetenskapen uttala sig om sådant den inte kan uttala sig om, och på så sätt göra sig allvetande, innebär inte att man blivit av med Gud (vilket Dawkins m fl tror) utan bara att man har börjat tillbe en ny gud. En gud som tyvärr inte kan leverera det man förväntar sig (som t ex moral och ge livet en mening). Dawkins och hans lärjungar gör i själva verket vetenskapen en stor otjänst och kommer på sikt att få många människor att ta avstånd från vetenskap, vilket inte kommer att gagna vårt samhälle. Det finns redan tecken på detta. Inte minst i von Wrights skrift.
Att vissa militanta ateister missbrukar sin ställning och blandar ihop vetenskap och ideologi ursäktar emellertid inte Moira von Wright. Hon har uppenbarligen inte förstått vetenskapens natur, och borde därför inte få skriva handledningar för lärare i naturvetenskap.
Ja, här tar man sig åter för pannan och jag känner precis som Tanja Bergkvist en impuls att stoppa två fingrar i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag tydligen hamnat i. Hur kan man kommentera något sådant? Formuleringarna i det sista citatet kan knappast ursäktas såsom varande en protest mot Dawkins infantila scientiscism. Om det stämmer att ”faktabaserad, objektiv kunskap” i ett feministisk perspektiv utgör ”manlig kunskap”, ja då är det nog dags att idiotförklara feminismen. Då ger jag inte fem öre för det feministiska perspektivet. Den vetenskapliga metoden, som bygger på fakta och objektivitet, är grundförutsättningen för välfärden och den höga levnadsstandarden i Västvärlden. Visst kan politiker ha en viss betydelse, genom att t ex skapa förutsättningar för vetenskap och teknik (bra utbildningssystem som bl a lär ut objektiva fakta och inspirerar ungdomar att ägna sig åt vetenskap, anslag till forskning etc, etc), men politiker kan inte fördela det som inte finns. Vetenskapen har gett oss teknologin, som i sin tur har möjliggjort industrialiseringen, och den senare har i sin tur gjort varor så billiga att i stort sett alla människor i Västvärlden kan ha en bil etc. Hade man på 1500-talet fördelat allt som fanns i Sverige lika till alla medborgare (tagit från de rika och gett till de fattiga), hade inte alla blivit lika rika utan lika fattiga.
Vetenskapen utesluter inte religion eller poesi eller musik eller konst. Förekomsten av religion etc visar att vetenskapen måste kompletteras med andra vägar till kunskap och förståelse. En dikt kan hjälpa oss att förstå oss människor som människor i mycket högre grad, och i vidare bemärkelse, än vad vetenskapen kan. Å andra sidan kan inte diktläsande bota oss från benbrott och cancer eller åstadkomma mat på bordet (i varje fall inte direkt).
Skolans uppgift är inte att förmedla en inskränkt världsbild, där vetenskapen har svar på allt, vilket Dawkins, Larhammar etc tycks mena. Men så sker inte heller inom fysikämnet om allt går rätt till. Skolans styrdokument stöder inte på något sätt den typen av perspektiv (däremot finns det givetvis enskilda lärare om undervisar på detta sätt utan att någon klagar – däremot, om en lärare skulle ta upp skapelse och intelligent design på en biologilektion, ja då riskerar vederbörande sparken – det går således i praktiken bra att kantra åt det ateistiska hållet men inte åt det kristna hållet).
Vad menas med ”snäv kunskap”? All vetenskap sysslar med snäv kunskap i den bemärkelsen att man enbart arbetar inom en given domän av verkligheten. Fysiken beskriver framför allt den fysiska verklighetens beståndsdelar medan kemin beskriver hur dessa beståndsdelar i bulk (ca tio upphöjt till 23 atomer – dvs ungefär det som kallas Avogadros tal) samverkar och växelverkar med andra ensembler av beståndsdelar. Biologin beskriver levande system, vars delar visserligen kan beskrivas av fysik och kemi och som utnyttjar fysikens etc lagar för sin funktion, men som inte fullt ut kan förstås utifrån fysik och kemi (det handlar om beskrivningar på olika hierarkiska nivåer). Etc, etc. Den indelning vi har av olika vetenskapliga områden bygger inte på ideologi eller att någon "påbjudit" något, utan har på ett naturligt sätt vuxit fram under vetenskapens utveckling.
Att man inom vetenskapen ger olika fenomen en ”given mening” är också helt i vetenskapens anda. Vetenskap (det vi talar om just nu är naturvetenskap och framför allt fysik) strävar efter (även om man inte alltid lyckas) att utgå från exakta definitioner och objektiva mätningar och fakta och att sedan använda logisk induktion och deduktion för att tolka det man observerat. Det är detta som ger vetenskapen dess styrka och användbarhet. Samtidigt innebär detta en begränsning av vad vetenskapen kan studera och uttala sig om (något som de militanta ateisterna tycks lyckligt omedvetna om). Objektiviteten har nämligen sitt pris. Ibland brukar man säga att det är just vetenskapens begränsning som är dess styrka. Skulle vetenskapen försöka uttala sig om det som inte går att mäta eller analysera objektivt (t ex det övernaturliga), tappar den sin objektivitet och övergår till metafysik eller poesi. Metafysik och poesi har utan tvekan sin plats, men inte inom vetenskapens domäner.
Idealisterna (jag använder här ordet i en viss mening) menar att fysikens världsbild (om vi nu begränsar oss till fysiken) skapas av oss själva, dvs vi konstruerar den värld vi tror oss studera. Få framstående fysiker torde vara idealister. Realisterna å sin sida menar att fysiken studerar en objektivt existerande verklighet, som vi försöker lära känna så detaljerat som möjligt. Jag skulle tro att i stort sett 100 procent av alla fysiker, värda namnet fysiker, är realister. Vi försöker helt enkelt närma oss verkligheten steg för steg. Och det råder knappast någon tvekan om att det vetenskapliga projektet har haft stor framgång. Hela vår teknologi bevisar detta.
Uppfinningar och teknologiska konstruktioner måste utgå från verkligheten för att fungera. Att utifrån genusvetenskap försöka begränsa fysiken förefaller inte bara fel utan också farligt. Politiskt korrekta ideologier kan inte begränsa verkligheten. Den är vad den är. Och maskiner kommer bara att fungera om de tar hänsyn till naturens lagar. Dessa lagar är absoluta och om genusperspektivet står i strid mot dessa lagar är det genusperspektivet som får ge sig. Naturen ändrar sig inte.
Att använda ordet ”påbjudandet” ger dessutom en helt felaktig bild av vetenskap. Det handlar inte om att människor bestämmer eller ”påbjuder” vad vi får tro och tycka. Som jag skriver ovan så har den vetenskapliga metoden utvecklats utifrån våra erfarenheter under tusentals år till vad den är idag. Ordet påbjudande är inte relevant här (i varje fall inte om vi menar att det är människor som påbjuder något). Det handlar om erfarenheter och upptäckter vunna genom hårt arbete och med en ödmjuk inställning till sanningen och verkligheten.
Frågan är, skall man bränna alla genusokänsliga fysikböcker? Formuleringen ger en otäck påminnelse om häxprocesser och nazisternas bokbål. Dessutom är den så ofattbart korkad att tanken svindlar. Den som skriver detta kan inte veta mycket om fysik som vetenskap. Vad är ”det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken”? Jo det är den kunskap som vuxit fram under årtusenden som resultatet av många, många oerhört intelligenta människors hårda och hängivna arbete. Även om fysiken inte handlar om verkligheten i någon absolut bemärkelse (ontologi – som är oåtkomlig för vetenskap i någon form), utan ger oss användbara modeller av verkligheten, så fungerar den fantastiskt bra. Kvantmekanik i kombination med speciell relativitetsteori kan t ex intill mätnogrannheten förklara alla kända fysikaliska fenomen (både storskaliga och småskaliga) relaterade till alla växelverkningar utom gravitation (som förklaras av Einsteins allmänna relativitetsteori). Detta har möjliggjort konstruktionen av flygplan, elmotorer, bilar, datorer etc, etc. Plus att biologin gör att vi genom växtförädling har lärt oss producera överskott på mat. Att lite föraktfullt avfärda detta som traditionell kunskap som skall plockas bort, talar inte gott för den som skrivit detta.
Att det finns människor med absurda åsikter är en sak. Att dessa människor av Skolverket får i uppdrag att skriva lärarhandledningar, är en annan sak. Det är absurt och visar hur illa ställt det är (om det nu inte handlar om ett rent olycksfall i arbetet). Det tycks som att även den borgerliga regeringen hårdflörtar med flumpedagogiken.
Här upprepas samma sak. Självklart insisterar vetenskapen på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och vissa tolkningar. Skolans uppgift är att överföra en generations kunskaper till nästa generation. På så sätt växer hela tiden vår verklighetsförståelse. Det är en sak som skiljer oss från djuren. Schimpanserna kommer aldrig vidare, eftersom de har mycket begränsad förmåga att överföra kunskaper till nästa generation. Nästa schimpansgeneration börjar inte där föregående generation slutade (som människan), utan där föregående generation började. Dagens fysik (begrepp och tolkningar) bygger på tusentals år av ackumulerat mänskligt tänkande och experimenterande. Det är ju precis detta som skall överföras till nästa generation. Det är inte eleven som skall delge läraren sin fysikaliska världsbild, det är läraren som till eleverna skall överföra fysikens världsbild (på fysiktimmarna).
Att 15-åriga elever skulle kunna komma med bättre fysikaliska tolkningar än nobelpristagare i fysik bygger på ett totalt världsfrånvänt tänkande, där en fanatisk ideologi tagit över intellektet. Det är ju en fullständigt absurd tanke. Skulle en nybörjare i violin har något att lära Yehudi Menuhin och David Oistrakh (legendariska violinvirtuoser) när det gäller violinspel? Nej violineleverna förväntas sitta som tända ljus (och i princip hålla käften, möjligen kan de få komma med några ödmjuka frågor) när mästaren undervisar. Allt annat vore idiotiskt och det vet varenda violinelev. Den som verkligen vill lära sig något vet att man måste underordna sig den som kan mer. Det handlar inte om förtryck eller despoti utan om ett nödvändigt förhållningssätt hos den seriöse eleven. Moira von Wrights inställning till den etablerade fysiken uttrycker i själva verket ett djupt förakt för fysikersamhället och dess landvinningar.
Sedan är det givetvis så att en duktig lärare utgår från elevernas världsbild för att kunna kommunicera med dem. Han kan t ex låta några elever förklara vad de tror kommer att hända vid ett visst experiment. Sedan utförs experimentet och något helt annat kanske inträffar. Och så pratar man om detta och eleverna har lärt sig något som de kommer att minnas. En duktig lärare uppmuntrar också sina elever att ifrågasätta, men att ifrågasätta på ett meningsfullt sätt (vilket bl a innebär att också ifrågasätta sig själv). En 15-åring som ifrågasätter speciella relativitetsteorin bara för att han inte begriper den, är bara korkad och barnslig (fast det är ju tillåtet att vara barnslig när man är ett barn, men då skall man också behandlas som ett barn). Eleverna måste nämligen lära sig ödmjukhet och inse att om man inte omedelbart förstår så behöver det inte vara fel vare sig på lärare eller lärobok. Det kanske helt enkelt handlar om saker som är svåra att förstå och som tar tid och kräver ansträngning för att förstå. Eller man kanske inte är tillräckligt intelligent för att någonsin förstå vissa svåra saker.
Sann vetenskap lägger inte ”beslag på vardagliga begrepp”. En atomforskare betraktar inte sin fru och sina barn som enbart atomer. Även om det är sant att de består av atomer, är detta inte hela sanningen – ja man kan till och med säga att det är en större lögn än vad det är en sanning med tanke på vad en sådan beskrivning utelämnar. En kunnig, intelligent forskare inser inte bara vetenskapens möjligheter utan också dess begränsningar. Som jag påpekat tidigare så förstår jag i viss mån vart von Wright (i all sin okunnighet om fysik) vill komma. Hon känner instinktivt, och inte utan orsak, att ”vetenskapen” försöker lägga beslag på oss som människor och reducera oss till robotar. Detta är emellertid inte något som sann vetenskap strävar efter. Fanatiska ateister som Richard Dawkins och Dan Larhammar har i sina böcker och artiklar för länge sedan lämnat allt vad vetenskap heter (sedan kanske de arbetar vetenskapligt med sin egen forskning) och ersatt detta med vetenskapism. För dem har vetenskapen blivit en totalitär ideologi – en -ism ungefär som marxism eller existentialism – som är höjd över varje form av kritik. Jag avser då kritik utifrån – en viss vetenskaplig teori kan nämligen inte själv avgöra om den är ”sann” i någon absolut bemärkelse, det är vetenskapsfilosofins uppgift. Inomvetenskapliga bevis handlar till stora delar om implikation och inget annat, dvs om postulaten (det man utgår från) är sanna, ja då är slutsatsen sann. Punkt slut. Det är därför man brukar säga att vetenskapen inte ger oss sanningar utan användbara modeller av verkligheten.
Här sätter von Wright tummen på spiken eller vad det nu heter. Det är ju precis detta jag kritiserar i flera artiklar på min hemsida. Hon skriver visserligen ”…vetenskapligt tänkande är mer rationellt…” och därmed accepterar hon rationalismen som den högsta styrande principen. Jag vill gå längre och ifrågasätter själva rationalismen, dvs tron att allting kan förstås och förklaras enbart utifrån förnuft och logik. Rationalismen är grunden för själva vetenskapen och vill man ha något utanför vetenskapen måste man också söka något utanför rationalismen. Vetenskap och rationalism kan t ex inte ge oss moral och etik. Vetenskap handlar om det som är medan moral handlar om hur det bör vara. Och är kan aldrig bli bör genom logiska manipulationer.
Vetenskapliga studier kan aldrig hota personlighetens frihet. I så fall är studierna inte vetenskapliga utan ideologiska (som t ex delar av gymnasiets biologikurs, där man får lära sig att evolutionen utgör ett absolut faktum, som är sannare än sanningen själv). Vetenskapen är ett verktyg som rätt använt är oerhört värdefullt. Men om man gör detta verktyg till något allomfattande, som man menar kan besvara varje meningsfull fråga och som kan ge människan allt vad hon behöver som människa, ja då har vetenskap blivit en ond ideologi, som leder oss vilse. Som tvingar in människan i en ideologisk tvångströja. För en sann vetenskapsman är den vetenskapliga metoden ett oerhört värdefullt, men samtidigt begränsat, verktyg för att förstå vissa aspekter av den fysiska verkligheten. Men den är underordnad det mänskliga. Lika lite som snickarens såg kan ge oss en heltäckande världsbild så kan vetenskapens verktyg ge oss detta. Endast människor med ett förkrympt intellekt kan tro något annat. Och dessa människor försvagar i själva verket vetenskapens ställning. De tror sig vara vetenskapens försvarare men har genom sin fanatism blivit dess dödgrävare.
Moira von Wright har hamnat i det ena diket, där vetenskapen är underordnad ideologin. Richard Dawkins och Dan Larhammar har hamnat i det andra diket, där vetenskapen också är underordnad ideologin, eller om man så vill där verkligheten är underordnad vetenskapen, dvs där vetenskapen inte bara är ett sätt att förstå vissa delar av verkligheten, utan där vetenskapen blivit verkligare än verkligheten själv. I båda fallen handlar det om ideologi – fanatisk genusideologi respektive fanatisk ateism. Jag vet inte riktigt vilken av dessa avarter som är farligast. Skolverket tycks försöka balansera på slak lina när man släpper in båda dessa varandra motsägande ideologier i svenska skolan. Normalt tillåter man inte motsägelser, eftersom existensen av sådana gör att den logiska metoden bryter samman. Men i den politiskt korrekta verkligheten är motsägelser tillåtna, eftersom den verkliga verkligheten är underordnad det politiskt korrekta. Frågan är dock om sådana tankesystem kan skapa en bättre värld. Eller ens ett fungerande samhälle. Jag tillåter mig att tvivla.
Genus och text handlar om jämställdhet i fysikläromedel. Moira von Wright för oss in på frågan om manligt och kvinnligt, hur genus konstrueras symboliskt och vilka krav vi kan ställa på en jämställd text, och studerar utifrån detta hur fysiken presenteras i olika läromedel.
Efter att ha läst lite i denna skrift, skriver Tanja Bergkvist att hon var tvungen att stoppa två fingrar i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos hon uppenbarligen drabbats av (i den verkliga verkligheten borde en dylik text inte vara möjlig). Dessvärre fanns texten kvar när hon vaknande upp ur elchocken.
(hela texten kan laddas hem som en pdf-fil)
Låt mig ge några talande citat och kommentera dessa.
En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening. (sid 7)
Hehehe… ”Symboliskt våld”. I så fall kan man väl säga att all kunskapsinhämtning utgör ett symboliskt våld. Påstår en lärare att det finns obestridliga fakta som naturlagar, att jorden har en måne, att massan hos planeten Mars är en tiondel av Jordens massa och att ljusets hastighet i vakuum är ca 299792 km/s, så handlar det om symboliskt våld mot eleverna. Eleverna måste själva få bestämma vilken massa planeten Mars har (eller om denna planet överhuvudtaget existerar) och hur snabbt ljuset färdas. Tongångarna känns igen från det glada 70-talet när man på fullt allvar menade att stavningsreglerna utgjorde ett förtryck av de arbetande massorna och att man därför måste få stava precis som man vill. De som påstod detta tillhörde knappast själva ”de arbetande massorna” utan var en osalig blandning av intellektuella psykopater och nyttiga idioter, som inte förstod att de arbetande massornas enda möjlighet att höja sin status var att skaffa sig verkliga kunskaper. Att genom omdefiniering av kunskapsbegreppet göra arbetarklassen allvetande utan att anstränga sig (defintion: verklig kunskap är det som den arbetande massan känner till) är att göra de man säger sig vilja hjälpa en otjänst. Dessutom är det oerhört korkat.
Den som skriver ovanstående har uppenbarligen inte förstått vad vetenskap är. Vetenskap handlar inte om att ersätta vardagsförståelsen med vetenskaplig förståelse. Vetenskapen utgör en metod, vars spelregler utvecklats under tusentals år. Målet har varit att försöka beskriva och förklara den fysiska verkligheten så objektivt som det bara är möjligt och att sedan kommunicera resultaten så exakt som möjligt till andra forskare, som kan bygga vidare på tidigare landvinningar. En forskare kan mycket väl som människa ha en vardagsförståelse, samtidigt som han i sitt laboratorium som yrkesman arbetar efter vetenskapens spelregler. Att skilja på fysikens begrepp och motsvarande vardagsbegrepp är normalt inga problem. I den mån elever upplever sådana svårigheter så är deras lärare en dålig lärare (eller sysslar med ideologisk indoktrinering).
Det är anmärkningsvärt att den som så uppenbart saknar förståelse för den vetenskapliga metoden skall få komma med synpunkter på fysiken som vetenskap (det är ju vad man sysslar med på fysiklektionerna). Ännu mer anmärkningsvärt är att detta sker med Skolverkets välsignelse.
Samtidigt kan jag i någon mån förstå varför Moira von Wright skriver som hon gör. Militanta ateistiska forskare, som Richard Dawkins i England och Dan Larhammar i Sverige, skördar här frukterna av sin sterila vetenskapssyn, som är precis så förtryckande och inskränkt som Moira von Wright uttrycker det. Man kan säga att de har missuppfattat vetenskapens natur i lika hög grad som von Wright, fast på ett annat sätt. De anser att alla meningsfulla frågor har ett vetenskapligt svar. Och några andra svar finns inte att söka. Det som vetenskapen inte kan svara på eller handskas med har ingen verklig existens och utgör bara pseudofenomen och felaktigt ställda frågor. Dawkins et al kanske inte uttryckt sig exakt med de orden, men utifrån vad de säger och skriver framgår klart och tydligt att det är precis så de menar. Att låta vetenskapen uttala sig om sådant den inte kan uttala sig om, och på så sätt göra sig allvetande, innebär inte att man blivit av med Gud (vilket Dawkins m fl tror) utan bara att man har börjat tillbe en ny gud. En gud som tyvärr inte kan leverera det man förväntar sig (som t ex moral och ge livet en mening). Dawkins och hans lärjungar gör i själva verket vetenskapen en stor otjänst och kommer på sikt att få många människor att ta avstånd från vetenskap, vilket inte kommer att gagna vårt samhälle. Det finns redan tecken på detta. Inte minst i von Wrights skrift.
Att vissa militanta ateister missbrukar sin ställning och blandar ihop vetenskap och ideologi ursäktar emellertid inte Moira von Wright. Hon har uppenbarligen inte förstått vetenskapens natur, och borde därför inte få skriva handledningar för lärare i naturvetenskap.
Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet. (sid 59)
Ja, här tar man sig åter för pannan och jag känner precis som Tanja Bergkvist en impuls att stoppa två fingrar i vägguttaget för att vakna upp ur den psykos jag tydligen hamnat i. Hur kan man kommentera något sådant? Formuleringarna i det sista citatet kan knappast ursäktas såsom varande en protest mot Dawkins infantila scientiscism. Om det stämmer att ”faktabaserad, objektiv kunskap” i ett feministisk perspektiv utgör ”manlig kunskap”, ja då är det nog dags att idiotförklara feminismen. Då ger jag inte fem öre för det feministiska perspektivet. Den vetenskapliga metoden, som bygger på fakta och objektivitet, är grundförutsättningen för välfärden och den höga levnadsstandarden i Västvärlden. Visst kan politiker ha en viss betydelse, genom att t ex skapa förutsättningar för vetenskap och teknik (bra utbildningssystem som bl a lär ut objektiva fakta och inspirerar ungdomar att ägna sig åt vetenskap, anslag till forskning etc, etc), men politiker kan inte fördela det som inte finns. Vetenskapen har gett oss teknologin, som i sin tur har möjliggjort industrialiseringen, och den senare har i sin tur gjort varor så billiga att i stort sett alla människor i Västvärlden kan ha en bil etc. Hade man på 1500-talet fördelat allt som fanns i Sverige lika till alla medborgare (tagit från de rika och gett till de fattiga), hade inte alla blivit lika rika utan lika fattiga.
Vetenskapen utesluter inte religion eller poesi eller musik eller konst. Förekomsten av religion etc visar att vetenskapen måste kompletteras med andra vägar till kunskap och förståelse. En dikt kan hjälpa oss att förstå oss människor som människor i mycket högre grad, och i vidare bemärkelse, än vad vetenskapen kan. Å andra sidan kan inte diktläsande bota oss från benbrott och cancer eller åstadkomma mat på bordet (i varje fall inte direkt).
Skolans uppgift är inte att förmedla en inskränkt världsbild, där vetenskapen har svar på allt, vilket Dawkins, Larhammar etc tycks mena. Men så sker inte heller inom fysikämnet om allt går rätt till. Skolans styrdokument stöder inte på något sätt den typen av perspektiv (däremot finns det givetvis enskilda lärare om undervisar på detta sätt utan att någon klagar – däremot, om en lärare skulle ta upp skapelse och intelligent design på en biologilektion, ja då riskerar vederbörande sparken – det går således i praktiken bra att kantra åt det ateistiska hållet men inte åt det kristna hållet).
Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)
Vad menas med ”snäv kunskap”? All vetenskap sysslar med snäv kunskap i den bemärkelsen att man enbart arbetar inom en given domän av verkligheten. Fysiken beskriver framför allt den fysiska verklighetens beståndsdelar medan kemin beskriver hur dessa beståndsdelar i bulk (ca tio upphöjt till 23 atomer – dvs ungefär det som kallas Avogadros tal) samverkar och växelverkar med andra ensembler av beståndsdelar. Biologin beskriver levande system, vars delar visserligen kan beskrivas av fysik och kemi och som utnyttjar fysikens etc lagar för sin funktion, men som inte fullt ut kan förstås utifrån fysik och kemi (det handlar om beskrivningar på olika hierarkiska nivåer). Etc, etc. Den indelning vi har av olika vetenskapliga områden bygger inte på ideologi eller att någon "påbjudit" något, utan har på ett naturligt sätt vuxit fram under vetenskapens utveckling.
Att man inom vetenskapen ger olika fenomen en ”given mening” är också helt i vetenskapens anda. Vetenskap (det vi talar om just nu är naturvetenskap och framför allt fysik) strävar efter (även om man inte alltid lyckas) att utgå från exakta definitioner och objektiva mätningar och fakta och att sedan använda logisk induktion och deduktion för att tolka det man observerat. Det är detta som ger vetenskapen dess styrka och användbarhet. Samtidigt innebär detta en begränsning av vad vetenskapen kan studera och uttala sig om (något som de militanta ateisterna tycks lyckligt omedvetna om). Objektiviteten har nämligen sitt pris. Ibland brukar man säga att det är just vetenskapens begränsning som är dess styrka. Skulle vetenskapen försöka uttala sig om det som inte går att mäta eller analysera objektivt (t ex det övernaturliga), tappar den sin objektivitet och övergår till metafysik eller poesi. Metafysik och poesi har utan tvekan sin plats, men inte inom vetenskapens domäner.
Idealisterna (jag använder här ordet i en viss mening) menar att fysikens världsbild (om vi nu begränsar oss till fysiken) skapas av oss själva, dvs vi konstruerar den värld vi tror oss studera. Få framstående fysiker torde vara idealister. Realisterna å sin sida menar att fysiken studerar en objektivt existerande verklighet, som vi försöker lära känna så detaljerat som möjligt. Jag skulle tro att i stort sett 100 procent av alla fysiker, värda namnet fysiker, är realister. Vi försöker helt enkelt närma oss verkligheten steg för steg. Och det råder knappast någon tvekan om att det vetenskapliga projektet har haft stor framgång. Hela vår teknologi bevisar detta.
Uppfinningar och teknologiska konstruktioner måste utgå från verkligheten för att fungera. Att utifrån genusvetenskap försöka begränsa fysiken förefaller inte bara fel utan också farligt. Politiskt korrekta ideologier kan inte begränsa verkligheten. Den är vad den är. Och maskiner kommer bara att fungera om de tar hänsyn till naturens lagar. Dessa lagar är absoluta och om genusperspektivet står i strid mot dessa lagar är det genusperspektivet som får ge sig. Naturen ändrar sig inte.
Att använda ordet ”påbjudandet” ger dessutom en helt felaktig bild av vetenskap. Det handlar inte om att människor bestämmer eller ”påbjuder” vad vi får tro och tycka. Som jag skriver ovan så har den vetenskapliga metoden utvecklats utifrån våra erfarenheter under tusentals år till vad den är idag. Ordet påbjudande är inte relevant här (i varje fall inte om vi menar att det är människor som påbjuder något). Det handlar om erfarenheter och upptäckter vunna genom hårt arbete och med en ödmjuk inställning till sanningen och verkligheten.
En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort. (sid 65)
Frågan är, skall man bränna alla genusokänsliga fysikböcker? Formuleringen ger en otäck påminnelse om häxprocesser och nazisternas bokbål. Dessutom är den så ofattbart korkad att tanken svindlar. Den som skriver detta kan inte veta mycket om fysik som vetenskap. Vad är ”det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken”? Jo det är den kunskap som vuxit fram under årtusenden som resultatet av många, många oerhört intelligenta människors hårda och hängivna arbete. Även om fysiken inte handlar om verkligheten i någon absolut bemärkelse (ontologi – som är oåtkomlig för vetenskap i någon form), utan ger oss användbara modeller av verkligheten, så fungerar den fantastiskt bra. Kvantmekanik i kombination med speciell relativitetsteori kan t ex intill mätnogrannheten förklara alla kända fysikaliska fenomen (både storskaliga och småskaliga) relaterade till alla växelverkningar utom gravitation (som förklaras av Einsteins allmänna relativitetsteori). Detta har möjliggjort konstruktionen av flygplan, elmotorer, bilar, datorer etc, etc. Plus att biologin gör att vi genom växtförädling har lärt oss producera överskott på mat. Att lite föraktfullt avfärda detta som traditionell kunskap som skall plockas bort, talar inte gott för den som skrivit detta.
Att det finns människor med absurda åsikter är en sak. Att dessa människor av Skolverket får i uppdrag att skriva lärarhandledningar, är en annan sak. Det är absurt och visar hur illa ställt det är (om det nu inte handlar om ett rent olycksfall i arbetet). Det tycks som att även den borgerliga regeringen hårdflörtar med flumpedagogiken.
Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft. (sid 24)
Här upprepas samma sak. Självklart insisterar vetenskapen på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och vissa tolkningar. Skolans uppgift är att överföra en generations kunskaper till nästa generation. På så sätt växer hela tiden vår verklighetsförståelse. Det är en sak som skiljer oss från djuren. Schimpanserna kommer aldrig vidare, eftersom de har mycket begränsad förmåga att överföra kunskaper till nästa generation. Nästa schimpansgeneration börjar inte där föregående generation slutade (som människan), utan där föregående generation började. Dagens fysik (begrepp och tolkningar) bygger på tusentals år av ackumulerat mänskligt tänkande och experimenterande. Det är ju precis detta som skall överföras till nästa generation. Det är inte eleven som skall delge läraren sin fysikaliska världsbild, det är läraren som till eleverna skall överföra fysikens världsbild (på fysiktimmarna).
Att 15-åriga elever skulle kunna komma med bättre fysikaliska tolkningar än nobelpristagare i fysik bygger på ett totalt världsfrånvänt tänkande, där en fanatisk ideologi tagit över intellektet. Det är ju en fullständigt absurd tanke. Skulle en nybörjare i violin har något att lära Yehudi Menuhin och David Oistrakh (legendariska violinvirtuoser) när det gäller violinspel? Nej violineleverna förväntas sitta som tända ljus (och i princip hålla käften, möjligen kan de få komma med några ödmjuka frågor) när mästaren undervisar. Allt annat vore idiotiskt och det vet varenda violinelev. Den som verkligen vill lära sig något vet att man måste underordna sig den som kan mer. Det handlar inte om förtryck eller despoti utan om ett nödvändigt förhållningssätt hos den seriöse eleven. Moira von Wrights inställning till den etablerade fysiken uttrycker i själva verket ett djupt förakt för fysikersamhället och dess landvinningar.
Sedan är det givetvis så att en duktig lärare utgår från elevernas världsbild för att kunna kommunicera med dem. Han kan t ex låta några elever förklara vad de tror kommer att hända vid ett visst experiment. Sedan utförs experimentet och något helt annat kanske inträffar. Och så pratar man om detta och eleverna har lärt sig något som de kommer att minnas. En duktig lärare uppmuntrar också sina elever att ifrågasätta, men att ifrågasätta på ett meningsfullt sätt (vilket bl a innebär att också ifrågasätta sig själv). En 15-åring som ifrågasätter speciella relativitetsteorin bara för att han inte begriper den, är bara korkad och barnslig (fast det är ju tillåtet att vara barnslig när man är ett barn, men då skall man också behandlas som ett barn). Eleverna måste nämligen lära sig ödmjukhet och inse att om man inte omedelbart förstår så behöver det inte vara fel vare sig på lärare eller lärobok. Det kanske helt enkelt handlar om saker som är svåra att förstå och som tar tid och kräver ansträngning för att förstå. Eller man kanske inte är tillräckligt intelligent för att någonsin förstå vissa svåra saker.
Sann vetenskap lägger inte ”beslag på vardagliga begrepp”. En atomforskare betraktar inte sin fru och sina barn som enbart atomer. Även om det är sant att de består av atomer, är detta inte hela sanningen – ja man kan till och med säga att det är en större lögn än vad det är en sanning med tanke på vad en sådan beskrivning utelämnar. En kunnig, intelligent forskare inser inte bara vetenskapens möjligheter utan också dess begränsningar. Som jag påpekat tidigare så förstår jag i viss mån vart von Wright (i all sin okunnighet om fysik) vill komma. Hon känner instinktivt, och inte utan orsak, att ”vetenskapen” försöker lägga beslag på oss som människor och reducera oss till robotar. Detta är emellertid inte något som sann vetenskap strävar efter. Fanatiska ateister som Richard Dawkins och Dan Larhammar har i sina böcker och artiklar för länge sedan lämnat allt vad vetenskap heter (sedan kanske de arbetar vetenskapligt med sin egen forskning) och ersatt detta med vetenskapism. För dem har vetenskapen blivit en totalitär ideologi – en -ism ungefär som marxism eller existentialism – som är höjd över varje form av kritik. Jag avser då kritik utifrån – en viss vetenskaplig teori kan nämligen inte själv avgöra om den är ”sann” i någon absolut bemärkelse, det är vetenskapsfilosofins uppgift. Inomvetenskapliga bevis handlar till stora delar om implikation och inget annat, dvs om postulaten (det man utgår från) är sanna, ja då är slutsatsen sann. Punkt slut. Det är därför man brukar säga att vetenskapen inte ger oss sanningar utan användbara modeller av verkligheten.
Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande. (sid 24)
Här sätter von Wright tummen på spiken eller vad det nu heter. Det är ju precis detta jag kritiserar i flera artiklar på min hemsida. Hon skriver visserligen ”…vetenskapligt tänkande är mer rationellt…” och därmed accepterar hon rationalismen som den högsta styrande principen. Jag vill gå längre och ifrågasätter själva rationalismen, dvs tron att allting kan förstås och förklaras enbart utifrån förnuft och logik. Rationalismen är grunden för själva vetenskapen och vill man ha något utanför vetenskapen måste man också söka något utanför rationalismen. Vetenskap och rationalism kan t ex inte ge oss moral och etik. Vetenskap handlar om det som är medan moral handlar om hur det bör vara. Och är kan aldrig bli bör genom logiska manipulationer.
Vetenskapliga studier kan aldrig hota personlighetens frihet. I så fall är studierna inte vetenskapliga utan ideologiska (som t ex delar av gymnasiets biologikurs, där man får lära sig att evolutionen utgör ett absolut faktum, som är sannare än sanningen själv). Vetenskapen är ett verktyg som rätt använt är oerhört värdefullt. Men om man gör detta verktyg till något allomfattande, som man menar kan besvara varje meningsfull fråga och som kan ge människan allt vad hon behöver som människa, ja då har vetenskap blivit en ond ideologi, som leder oss vilse. Som tvingar in människan i en ideologisk tvångströja. För en sann vetenskapsman är den vetenskapliga metoden ett oerhört värdefullt, men samtidigt begränsat, verktyg för att förstå vissa aspekter av den fysiska verkligheten. Men den är underordnad det mänskliga. Lika lite som snickarens såg kan ge oss en heltäckande världsbild så kan vetenskapens verktyg ge oss detta. Endast människor med ett förkrympt intellekt kan tro något annat. Och dessa människor försvagar i själva verket vetenskapens ställning. De tror sig vara vetenskapens försvarare men har genom sin fanatism blivit dess dödgrävare.
Att hålla vetenskapen i ära betyder att respektera dess gränser: Vetenskapen är inte och kan inte vara och bör inte heller försöka vara något uttryck för den yttersta verkligheten. När vetenskapen försöker vara filosofi, inte blott överskrider den sina rättigheter utan försvagar på samma gång sin egen ställning (Hugo Münsterberg, amerikansk filosof och psykolog).
Moira von Wright har hamnat i det ena diket, där vetenskapen är underordnad ideologin. Richard Dawkins och Dan Larhammar har hamnat i det andra diket, där vetenskapen också är underordnad ideologin, eller om man så vill där verkligheten är underordnad vetenskapen, dvs där vetenskapen inte bara är ett sätt att förstå vissa delar av verkligheten, utan där vetenskapen blivit verkligare än verkligheten själv. I båda fallen handlar det om ideologi – fanatisk genusideologi respektive fanatisk ateism. Jag vet inte riktigt vilken av dessa avarter som är farligast. Skolverket tycks försöka balansera på slak lina när man släpper in båda dessa varandra motsägande ideologier i svenska skolan. Normalt tillåter man inte motsägelser, eftersom existensen av sådana gör att den logiska metoden bryter samman. Men i den politiskt korrekta verkligheten är motsägelser tillåtna, eftersom den verkliga verkligheten är underordnad det politiskt korrekta. Frågan är dock om sådana tankesystem kan skapa en bättre värld. Eller ens ett fungerande samhälle. Jag tillåter mig att tvivla.
Sedan 2010 är Moira von Wright rektor vid Södertörns Högskola. Är någon förvånad?!
söndag 22 maj 2011
Apropå ickediskussioner
Med anledning av en av mina tidigare bloggar fick jag följande mail från en vän:
Cellklump? – Knut strax efter födelsen
Knut 1 år gammal
Hur kan det vara så att ett foster i vecka 22, som mamman inte vill föda, kallas cellklump medan ett foster i vecka 22, som mamman vill föda, kallas barn? Ett helt läkarlag kämpade för att rädda livet på Knut (och lyckades). Samtidigt kanske ett 22 veckor gammalt foster ligger och självdör i operationssalen bredvid (och kallas cellklump, eftersom vi inte vill erkänna vad det handlar om – mord!). Inte kan väl människovärde bygga på om en mamma önskar föda sitt barn eller ej?
Att inte kunna erkänna det etiska dilemmat i sena aborter, eller aborter överhuvudtaget, och kalla detta för en icekdiskussion, är som jag ser det ett exempel på den nakna ondskan i all sin vidrighet (att förespråkarna för sena aborter anser sig vara stämledare i Godhetskören visar att de inte bara är onda utan att de dessutom är hycklare).
Krister
Du skrev om abortdiskussionen på din blogg häromdagen. Sänder ett par bilder på vårt barnbarn Knut, som föddes för ett år sedan mitt emellan graviditetsvecka 22 och 23 på Umeå universitetssjukhus. Han vägde endast 498 gram men p.g.a. god vård och många förböner har det gått bra och på onsdag fyller han 1 år. (Hans lilla tvilling var för svag, och levde endast några timmar).
Som syns på bilderna är han en pigg liten grabb nu, så man inser att ett foster verkligen är en skyddsvärd individ.
Hur kan det vara så att ett foster i vecka 22, som mamman inte vill föda, kallas cellklump medan ett foster i vecka 22, som mamman vill föda, kallas barn? Ett helt läkarlag kämpade för att rädda livet på Knut (och lyckades). Samtidigt kanske ett 22 veckor gammalt foster ligger och självdör i operationssalen bredvid (och kallas cellklump, eftersom vi inte vill erkänna vad det handlar om – mord!). Inte kan väl människovärde bygga på om en mamma önskar föda sitt barn eller ej?
Att inte kunna erkänna det etiska dilemmat i sena aborter, eller aborter överhuvudtaget, och kalla detta för en icekdiskussion, är som jag ser det ett exempel på den nakna ondskan i all sin vidrighet (att förespråkarna för sena aborter anser sig vara stämledare i Godhetskören visar att de inte bara är onda utan att de dessutom är hycklare).
torsdag 19 maj 2011
Vill verkligen palestinierna leva under islams styre?
Den här gången har jag faktiskt lagt upp min artikel på hemsidan i stället för som en blogg. Artiklar som inte är så tidsbundna, utan som kan läsas även långt efter att de skrivits, föredrar jag att ha på hemsidan. När det gäller bloggar så finns ju vissa oklarheter beträffande vem som äger texter och bilder. Och man har inte någon kontroll över blogghotellets server. När som helst kan det hända något, och bloggen är borta för gott. En hemsida har man kontroll över på ett helt annat sätt. Jag har ju hela sidan i min dator och vill jag flytta den till någon annan server är det mycket enkelt.
Så jag hänvisar läsaren till min nya artikel som återfinns här (klicka!). I artikeln diskuterar jag den viktiga frågan om Jerusalems eventuella delning och visar på en nyligen gjord stor undersökning som visar att det endast är en liten minoritet av araberna i östra Jerusalem som är helt säkra på att de vill bli medborgare i en framtida palestinsk stat. 70 % av dem vill fortsätta att vara israeliska medborgare eller är osäkra på om de vill vara palestinska medborgare. Det stämmer ju inte precis med det intryck man får av svenska media och den svenska debatten.
För övrigt så rör det sig ordentligt när det gäller abortfrågan. Till och med facktidningen Dagens Medicin har diskuterat det oetiska i att barn som överlever sena aborter lämnas att självdö. Där nämns också att man i vissa länder dödar barnet med en injektion av kaliumklorid i hjärtat, vilket inte tillämpas i Sverige. Detta var en av favoritmetoderna när nazistläkare skulle mörda människor i mindre skala (gasning var givetvis mer effektivt när miljoner skulle mördas). En otäck påminnelse om vad abort i själva verket innebär. Mord på oskyldiga barn!!!!!!!
I The Economist (en av världens mest respekterade tidskrifter – i stort sett varje engelsktalande beslutsfattare av dignitet prenumerar på The Economist). Där kunde man den 4/3 2010 läsa en artikel med rubriken "Det världsomspännande kriget mot flickbebisar". I artikeln visar man vad som kan hända i ett land där inte flickbebisar räknas. Genom moderna tekniker som ultraljudsscanning konstaterar man vilka foster som är flickor och aborterar sedan dessa. Detta har lett till att det idag i Kina föds mellan 120 och 130 pojkar på 100 flickor. Om 10 år kommer en av fem kinesiska män aldrig att kunna hitta en brud, på grund av bristen på unga kvinnor. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt så kommer Kina om 10 år att ha lika många unga män som inte kommer att hitta någon att gifta sig med som totala antalet unga män i USA. 2020 kommer Kina att ha 30-40 miljoner fler män under 20 än kvinnor i samma ålderskategori. I artikeln kallar man flickaborterna för ”gendercide” (mord på grund av kön). Enbart i Kina har minst 100 miljoner flickbebisar mördats på grund av sitt kön! Människan är sannerligen i behov av frälsning från sin ondska. Att inte erkänna sina onda handlingar gör inte att man blir god. Det visar helt enkelt att man inte bara är ond, utan att man dessutom är en hycklare.
Förutom det oetiska i gendercide, är det dessutom oerhört farligt med miljoner unga män som inte har någon möjlighet att bli gifta och inte har tillgång till sex. Någon uttryckte det så här, "Den ogifte mannen, utan familj och utan tillgång till sex är någonting mycket, mycket farligt! Ta 100 miljoner sådana unga män tillsammans, vilka lever under en auktoritär regim i ett utvecklingsland och du har ett recept på totalt kaos."
Så jag hänvisar läsaren till min nya artikel som återfinns här (klicka!). I artikeln diskuterar jag den viktiga frågan om Jerusalems eventuella delning och visar på en nyligen gjord stor undersökning som visar att det endast är en liten minoritet av araberna i östra Jerusalem som är helt säkra på att de vill bli medborgare i en framtida palestinsk stat. 70 % av dem vill fortsätta att vara israeliska medborgare eller är osäkra på om de vill vara palestinska medborgare. Det stämmer ju inte precis med det intryck man får av svenska media och den svenska debatten.
För övrigt så rör det sig ordentligt när det gäller abortfrågan. Till och med facktidningen Dagens Medicin har diskuterat det oetiska i att barn som överlever sena aborter lämnas att självdö. Där nämns också att man i vissa länder dödar barnet med en injektion av kaliumklorid i hjärtat, vilket inte tillämpas i Sverige. Detta var en av favoritmetoderna när nazistläkare skulle mörda människor i mindre skala (gasning var givetvis mer effektivt när miljoner skulle mördas). En otäck påminnelse om vad abort i själva verket innebär. Mord på oskyldiga barn!!!!!!!
I The Economist (en av världens mest respekterade tidskrifter – i stort sett varje engelsktalande beslutsfattare av dignitet prenumerar på The Economist). Där kunde man den 4/3 2010 läsa en artikel med rubriken "Det världsomspännande kriget mot flickbebisar". I artikeln visar man vad som kan hända i ett land där inte flickbebisar räknas. Genom moderna tekniker som ultraljudsscanning konstaterar man vilka foster som är flickor och aborterar sedan dessa. Detta har lett till att det idag i Kina föds mellan 120 och 130 pojkar på 100 flickor. Om 10 år kommer en av fem kinesiska män aldrig att kunna hitta en brud, på grund av bristen på unga kvinnor. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt så kommer Kina om 10 år att ha lika många unga män som inte kommer att hitta någon att gifta sig med som totala antalet unga män i USA. 2020 kommer Kina att ha 30-40 miljoner fler män under 20 än kvinnor i samma ålderskategori. I artikeln kallar man flickaborterna för ”gendercide” (mord på grund av kön). Enbart i Kina har minst 100 miljoner flickbebisar mördats på grund av sitt kön! Människan är sannerligen i behov av frälsning från sin ondska. Att inte erkänna sina onda handlingar gör inte att man blir god. Det visar helt enkelt att man inte bara är ond, utan att man dessutom är en hycklare.
Förutom det oetiska i gendercide, är det dessutom oerhört farligt med miljoner unga män som inte har någon möjlighet att bli gifta och inte har tillgång till sex. Någon uttryckte det så här, "Den ogifte mannen, utan familj och utan tillgång till sex är någonting mycket, mycket farligt! Ta 100 miljoner sådana unga män tillsammans, vilka lever under en auktoritär regim i ett utvecklingsland och du har ett recept på totalt kaos."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)