Några reflektioner inför valet 2014

Så här inför riksdagsvalet, som jag ser som ett ödesval för vårt land, har jag tänkt skriva ett par artiklar, som på olika sätt anknyter till valet. Här kommer den första.

En av vår tids mest kända ateister har utan tvekan varit den brittisk-amerikanske journalisten och författaren Christopher Hitchens (död i cancer 2011). Han har, förutom att han skrivit ett stort antal böcker, också varit flitigt förekommande i debatter, och var något av en kändis i England och USA. Hitchens hade en betydligt mer sympatisk framtoning än Richard Dawkins (som har en ganska obehaglig utstrålning när han debatterar), eftersom den förstnämndes inlägg ofta var humoristiska. Han var utan tvekan en duktig debattör, men av den typ som jag inte har mycket till övers för, eftersom inläggen förvisso ofta var fyndiga och välformulerade, men mer handlade om att vrida och vända på orden och använda semantiska knep än att på allvar försöka närma sig den sanning som trots allt finns. För mig förkroppsligade han retorikens mörka baksida, där retorik blivit ”konsten att vinna en diskussion fast man har fel”. Christopher Hitchens brukade kalla de tre stora monoteistiska religionerna judendom-kristendom-islam för ”ondskans axel” (man får väl ändå vara glad att han i alla fall räknade in islam där också – de flesta ateister uttrycker sällan någon kritik mot andra religioner än den kristna). Enligt Hitchens var dessa tre religioner roten till allt ont i världen. Han var också oerhört kritisk till Moder Théresa. Och trots att han hade judisk bakgrund så var han emot staten Israel och tog kraftfullt avstånd från sionismen. Kort sagt så stod han för allt som jag inte står för.

Christopher Hitchens har jag känt till sedan lång tid tillbaka, och läst om och hört honom många gånger. Det jag inte visste var att han har en bror, Peter Hitchens, som också är känd och som också är journalist.

Jag har läst lite på Wikipedia om båda bröderna och det är ganska intressant att se hur de utvecklades åt helt olika håll. Båda var i sin ungdom marxister och ateister. Så småningom drog de åt var sitt håll. Peter blev kristen och alltmer konservativ. Han är precis som jag emot globalisering och för dödsstraff (jo, jag vet precis vad du tänker nu, men du tänker fel – jag talar inte om dödsstraff för misshandlade kvinnor, som efter åratal av misshandel till slut sticker kökskniven i sitt kräk till karl när han hotar att döda barnen – det jag tänker på är t ex den person som 1989 kidnappade 10-åriga Helén Nilsson i Hörby och höll henne fången i en källare i nästan en vecka, där han våldtog och torterade henne och sedan slog ihjäl henne och dumpade kroppen i en svart sopsäck plus att han också hann med att mörda en vuxen kvinna innan han åkte fast). Peter Hitchens har fått oerhört mycket kritik i England för att han inte velat böja sig för den politiska korrekthetens vindar, vilka även blåser i England. Men rakryggad har han stått på sig och varken gjort pudlar eller hukat sig. Han har försvarat sin kristna tro och sina konservativa åsikter. Och han har också mött sin bror i ett antal debatter, både inför publik och skriftligt. Brödernas olika åsikter ledde till att de bröt med varandra, men tydligen försonades de igen innan Christopher dog.

Peter Hitchens är en man värd all respekt, i mina ögon i alla fall (den som vill ha fler detaljer om bröderna Hitchens rekommenderas att läsa på Wikipedia, företrädesvis engelska Wikipedia, vilken som vanligt innehåller mycket mer information än den svenska versionen). Givetvis respekterar jag också Christopher Hitchens. Han hade all rätt att ha de åsikter han hade och all rätt att stå upp för dem, vilket han gjorde. Skillnaden är att det idag knappast krävs något mod för att offentligt stå upp för ateism och att vara negativ till Israel. Dessa ståndpunkter ingår ju i den politiskt korrekta Godhetskörens påbjudna åsiktspaket och ger per automatik tillgång till alla mediakanaler, plus att man får alla applåder och hyllningar.

Jag kan inte låta bli att reflektera över de två bröderna Hitchens. Ofta påstås, från ateistiskt håll, att människor som tror på Gud är mindre intelligenta, har lägre utbildning och/eller har mindre personlig integritet än ateister. Eller också att gudstron är ett arv från hemmet, dvs från påverkan under barndomen. Christopher och Peter Hitchens visar, tycker jag i alla fall, att detta knappast kan stämma. Bröderna var förmodligen ungefär lika intelligenta. De hade i stort sett samma uppväxt (de växte ju upp i samma hem och åldersskillnaden var bara 2 år). De hade med all sannolikhet ungefär samma bakgrund när det gäller utbildning (båda var ju journalister) och allmänbildning. Och de hade från början ungefär samma världsbild – marxism och ateism. Och ändå utvecklades de åt helt olika håll. Den ene blev radikal ateist och den andra blev varmt troende kristen. Detta antyder att det är helt andra faktorer än intelligens och uppväxt och utbildning som avgör om man blir kristen eller ej.

En av mina läsare tipsade mig nyligen om en artikel den 17/8 2014 i den brittiska tidningen Daily Mail, skriven av Peter Hitchens (det var på så sätt jag fick höra talas om honom). Den handlar om många saker, bl a hur Överhuset i England har förändrats under 1900-talet. I England har man nämligen två parallella parlament; Överhuset (House of Lords) och Underhuset (House of Commons). Tidigare valdes man inte till Överhuset utan platsen där var ärftlig. Om man hade titeln Lord, hade man automatiskt en stol i Överhuset. Underhuset fungerar och fungerade ungefär som i Sverige, dvs medlemmarna tillsätts genom val.

Givetvis är det lätt att förfasa sig över en så antik och odemokratisk relik som Överhuset, där platserna ärvs. Men det fanns faktiskt en god och förnuftig tanke bakom detta. Eftersom medlemmarna där inte behövde behaga någon eller muta någon (med t ex orealistiska vallöften eller pengar) och inte hade någon partipiska eller annan ideologisk piska över sig, och inte var möjliga att rösta bort, kunde de ärligt stå för sina åsikter. De var så att säga inte påverkbara vare sig genom lock eller pock. Detta gjorde att Överhusets medlemmar (i bästa fall) hade en integritet som inte var möjlig att ha om man satt i Underhuset (böjer man sig inte under t ex partipiskan, åker man ju ut i nästa val). Givetvis fanns det medlemmar i Överhuset som var ganska korkade och okunniga och som kanske också lät sig mutas. Men alla system har svagheter, och för övrigt finns precis samma problem och risker i ett demokratiskt valt parlament (där korruption också kan vara utbrett, och jag talar då inte bara om ekonomisk korruption utan också om ideologisk sådan). Generellt så var medlemmarna i Överhuset äldre än i Underhuset och de var oftast mer konservativa. Detta gjorde det svårare för politikerna att ändra på saker och ting, eftersom man måste få igenom sina förslag i båda Husen. Men det garanterade också mer kontinuitet och att nya förslag blev mer genomtänkta och utprovade innan de implementerades. Risken för ogenomtänkta förändringar, baserade på ideologi eller politiska vindkast, minskade på så sätt.

USA har också två parlament, Senaten och Kongressen, vilket är modellerat efter det brittiska systemet.

Sverige hade tidigare ett liknande system. Ända fram till 1971 hade vi ett s k tvåkammarsystem. De två parlamenten (riksdagarna) kallades Första Kammaren och Andra Kammaren. Första kammaren svarade lite grand mot Överhuset i England, fast ledamöterna valdes in. Val till Andra Kammaren skedde vart tredje år och till Första Kammaren vart sjätte år (eftersom man satt längre där kunde man också arbeta mer långsiktigt). För att ett förslag skulle gå igenom krävdes att det godkändes i båda kamrarna. De två kamrarna delade lika på makten och den ena Kammaren kunde genom ett veto blockera ett beslut som tagits i den andra Kammaren. Även här var tanken att landet skulle få en bättre kontinuitet och att alltför tvära och ogenomtänkta (och kanske för landet skadliga) kursändringar skulle förhindras.

Att tvåkammarssystemet avskaffades 1971 är symptomatiskt. 1968 skedde de stora studentupproren i Europa och Europas nedmontering påbörjades. Palme var en av de drivande krafterna i Sverige (i mina ögon var han en farlig manipulatör och har förstört Sverige mer än kanske någon annan person i modern tid). För att få igenom det moderna projektet i Sverige insåg Palme och hans likar (Alva Myrdal var förmodligen den allra värsta av dem, hon betydde med all sannolikhet lika mycket som Palme när det gällde att förstöra vårt land) att man måste börja med att avskaffa tvåkammarsystemet. En helt politiskt korrekt, men för vårt land ack så ödesdiger, slutsats. En viktig del av detta projekt, ja till och med en förutsättning, var att förändra skolan för att skapa den nya, socialistiska människan. Den gamla skolan, som bidragit till att skapa Sveriges välstånd gick ut på att överföra tidigare generationers kunskaper (både allmänbildning och praktiska och teoretiska kunskaper) till nästa generation, plus att den skulle ge unga människor en god karaktär (ansvar, ärlighet, sanning, rättvisa, mod, trofasthet mm). Den nya skolan skulle visserligen också överföra kunskaper, men nu skulle kunskaperna också förmedla ett ideologiskt perspektiv, ja de skulle tjäna ideologin (en av biologiämnets viktigaste uppgifter blev nu att genom evolutionsundervisningen få de kristna eleverna att tappa sin tro och på sikt göra Sverige till ett ateistiskt land). Som Palme uttryckte det, så skulle skolan vara en ”spjutspets mot framtiden” (och framtiden definierades givetvis av Palme och gänget kring honom). Eleverna skulle bli goda socialister och helst också ateister, och detta skulle skolan verka för på olika sätt. Enligt Alva Myrdal så skulle lärarna inte längre vara kunskapsförmedlare utan handledare och inspiratörer. Det utsades klart och tydligt att lärarna egentligen inte behövde ha mer kunskaper än eleverna. I så fall fanns ju risken att de förtryckte eleverna med sina överlägsna kunskaper (exakt så uttryckte man sig faktiskt!). Sviterna av dessa hjärndöda tankegångar lider vi fortfarande av.

Grundskolan, kom att bli en nationell katastrof, vars konsekvenser vi fortfarande lider under. När man hör Socialdemokraternas talesman i skolfrågor, Ibrahim Baylan, skylla svenska skolans problem helt och hållet på Alliansen, ja då tappar man all respekt för politiker. Åtminstone om man känner till hela bakgrunden. Jag har ju av och till arbetat som lärare ända sedan 1962 och med egna ögon kunnat följa utvecklingen, som kan sammanfattas i en klatschig slogan, ”Från utbildning till inbillning”. Elaka tungor brukade för övrigt säga att Ingvar Carlssons valspråk, när han var socialdemokratisk utbildningsminister, var ”Mot bättre vetande!”.

Den katastrofala omdaningen av skolan hade förmodligen inte kunna ske om vi hade haft kvar det gamla tvåkammarsystemet. Visserligen kom den nya skolan 1969, två år innan tvåkammarsystemet avskaffades, men med all sannolikhet hade detta system i praktiken upphört att fungera redan då. Även många andra förändringar (fri abort, avskaffande av värnplikt etc, etc) hade nog inte blivit som de blev, om vi fortfarande haft ett tvåkammarsystem. Avskaffandet av detta system möjliggjorde nedmonteringen av landet Sverige. Och det visste Palme. Han var utan tvekan intelligent. Tyvärr var hans agenda ödesdiger för Sveriges framtid.

Och det är ju precis detta som är problemet. Det är därför vi idag har politiker som inte har några åsikter alls. Idag ser man ytterst få människor som sticker ut. Alla är en i mängden, och alla tycker som mängden, och förfasar sig över den som inte underordnar sig. Så går det när man ersätter objektiva kunskaper och förutsättningslöst sanningssökande med ideologins slutna och statiska åsiktspaket. Så gott som alla politiker (undantag finns och har funnits – Göran Persson var ett sådant undantag och Jimmy Åkesson är ett sådant undantag) är livrädda för att säga något som gör att de får media på sig. De slickar hit och bugar dit, och kryper och ljuger och slingrar sig, och gör pudlar om och när de avslöjas med att ha otillåtna åsikter, och skutan Sverige, våldtagen av den politiska korrekthetens gissel, kontrollerat av hjärndöd vänsterideologi, fortsätter framåt, utan vare sig karta och kompass, mot katastrofen som väntar.

Ovanstående ger jag som en bakgrund till Peter Hitchens artikel. Jag tycker den är mycket bra skriven, relevant och viktig och har därför översatt valda delar. Hitchens kommer också lite grand in på detta med invandring och ett lands kultur och språk och identitet (Läs originalartikeln här)

Avskaffa Överhuset och bli av med alla kryp och tvivelaktiga givare.
Av Peter Hitchens

Låt oss avskaffa Överhuset. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men när fakta förändras så förändrar jag mitt tänkande. Och det har förändrats.

Före Blair-revolutionen var Överhuset fullt av oberoende själar, som inte var skyldiga någon någonting, som inte kunde påverkas av Downing Street. Det fanns ingen logik i detta, som ofta är fallet i vårt land, men det fungerade.

Överhuset var en sådan bra tanke att till och med revolutionärer brukade vara avundsjuka på den. Fram till 1913 var Senaten i USA modellerad efter det brittiska Överhuset – och dess medlemmar valdes därför inte. Jag kan inte se några tecken på att Amerika har blivit bättre styrt sedan man började välja senatorer. Och jag kan se mängder av tecken på att Storbritannien har styrts sämre sedan Blairiterna tog över landet.

Nu verkar det som att man endast kan komma in i Överhuset efter att man krupit för de stora partierna, eller efter att ha skänkt dem högar av kontanter, eller båda dessa saker på en och samma gång. Det är givetvis bara en tillfällighet, naturligtvis, att krypare och donatorer blir adlade, men så är det.

Som det nu är så är Överhuset en värdelös och ganska skamlig relik, fyllt till brädden med exakt den sorts människor som inte borde ha någonting alls med makt att göra.

Jag avskyr det hela, eftersom jag minns hur det en gång var. Jag kan också erinra mig allt spott och spe jag fick ta emot, när jag varnade för att förändringen skulle göra saker och ting värre, och för att jag försvarade det gamla, ärftliga systemet.

Jag är ganska säker på att nästa Regering kommer att sopa Överhuset åt sidan och ersätta det med en vald senat. Såvida vi inte enas om att påtvinga dem en bättre idé, så kommer detta inte att innebära någon positiv förändring.

Eftersom en sådan senat kommer att utses av de stora partierna, och gissa vad slags människor som kommer att stå högst upp på deras listor – jamen självklart, donatorer och krypare, naturligtvis.

Precis som i Underhuset, kommer vi att presenteras med intetsägande, lydiga, i förväg utvalda kandidater och uppmanas att godkänna dessa i val, som avgörs av stora summor pengar och dominerande media, där människor med integritet inte har en chans.

De valda ombuden kommer sedan att göra vad Regeringen befaller dem att göra, i utbyte mot inkomster och betalda utgifter i en skala som de flesta människor inte ens kan drömma om. Detta är vad vi i vårt land kallar ’demokrati’.

Det bästa vi kunde göra vore att ta tillbaka det gamla ärftliga systemet, men våra media och de politiska klasserna är alltför dumma och ondskefulla för att tillåta detta.

Så vad sägs om en vald brittisk senat, men en som är väldigt olik det underdåniga Underhuset?

Här är några förslag: Den som har tillhört eller skänkt pengar till något parti under de senaste fem åren, skall vara absolut diskvalificerad [dvs icke valbar]. Varje senator som senare går med i, eller skänker pengar till, ett parti, eller tar emot någon form av betalning, favör, titel eller tjänst för Regeringen, skall automatiskt tvingas avsäga sig sin plats i senaten.

Jag skulle vilja föreslå en minimiålder av 50 och speciella stolar reserverade för hemmafruar, krigsveteraner, brottsoffer och pensionärer, dvs alla som är föraktade och ignorerade av vårt existerande etablissemang.

Men framför allt måste vi förstöra de tre zombiepartiernas tyranni. Jag talar då om Labour, Liberal Democrat and Tory, som inte talar för någon annan än för sig själva och som har förstört landet.

…

Starka gränser räddar världen.

Naturligtvis hade Sir John Major rätt i att immigranter i allmänhet kommer för att få det bättre för sig själva.

Jag har alltid beundrat modet och beslutsamheten hos människor som reser tusentals, och ofta farliga, mil, i sitt sökande efter ett bättre liv för sig själva och sina familjer.

Men vadå? Argumenten mot massmigration har inget att göra med den personliga kvaliteten hos migranterna. Det har att göra med vår vilja att bevara vår egen kultur, våra egna lagar och vårt språk. Det har också något att göra med vår önskan att inte få lönedumpning genom en stor pool av billig, lättutnyttjad arbetskraft.

Det är också värt att ta i beaktande att de länder, som dessa människor flyr från, lider utav förlusten av sina modigaste och mest företagsamma unga män och kvinnor.

Globalisering handlar enbart om rikedom. Den känner till priset på allt och värdet av ingenting. Utan gränser kommer världen – ja den håller redan, efter vad vi kan se, på – att bli en ylande öken av avgaser, plast och betong, där ingen känner sig hemma och det enda språket är pengar.

Hitchens avslutar med:

Jag tror inte heller att våra ledare bryr sig speciellt mycket om demokrati, där eller här. De säger bara att de gör det.

Som jag ser det så gäller Peter Hitchens beskrivning av vår tids politiker i lika hög grad Sverige. Och generellt sett så gäller problemet hela Västvärlden. Grundläggande så är det demokratin som är själva problemet. Den moderna demokratin har bara existerat i drygt 100 år. Och det finns inget som säger att Västvärldens demokratier kommer att bestå. Den största faran för det demokratiska systemet är utan tvekan människans dumhet, vilken så tydligt framgår av dagens infantila politiska debatt. Alltför många människors feghet gör inte precis saken bättre. Demokratin är synnerligen skör, vilket visas av att så fort det blir krig så ersätter man demokratin med samlingsregeringar eller ger presidenten (eller vad nu den högste styrande ledaren kallas) extraordinära befogenheter (detta gällde både England och USA under Andra Världskriget – och även Sverige). En demokrati är helt enkelt för svag för att leda ett land i en allvarlig kris. Då kan man inte hålla på med tjuv- och rackarspel i maktens korridorer. Det är t ex svårt att se hur Mexiko skulle kunna bli av med sina förödande knarkkarteller inom demokratins ram, när kartelledarna kan lägga ner miljarder på försvarsadvokater, och där vittnen och deras familjer hotas och mördas, och där åklagare mördas och de poliser som vägrar ta mutor mördas tillsammans med hela sin familj etc, etc. Inför en sådan kompakt ondska står sig demokratin slätt. Tyvärr! I sådana lägen måste man tillgripa extraordinära åtgärder (förhoppningsvis tillfälliga sådana).

Speciellt gäller detta den typ av demokratier som vi ser i det moderna Europa, där det enda som bestämmer heter politisk korrekthet. Där media har mer makt än politikerna och där många av politikerna antingen är obegåvade dumbommar eller beräknande politruker. Givetvis finns också bra politiker, men frågan är om de är tillräckligt många för att leda Europas länder i rätt riktning. Det jag observerar när det gäller Europas utveckling antyder snarare att vi är på väg mot en katastrof av fruktansvärda mått. Inte minst på grund av den växande andelen muslimer, vilka kommer att visa sin sanna natur när de börjar närma sig majoritet i Europas länder. Att det är absolut förbjudet att ens knysta om detta, talar inte gott för demokratin.

Alla våra politiker talar i mun på varandra när det gäller att fördöma IS (Islamiska Staten) och deras illdåd. Men de talar också i mun på varandra för att förklara att IS har absolut ingenting med islam att göra. Dessvärre vet de inte vad de talar om, eftersom de aldrig gjort sig besväret att ta reda på vad islam verkligen står för. Det anser de sig inte behöva, eftersom Aftonbladet säger att islam tillhör de goda krafterna i världen. Och då finns inte mer att tillägga. Problemet är att Koranen och islams övriga heliga skrifter inte håller med Aftonbladet. Och måste man välja auktoritet, när man skall definiera islam, tycks det mig mer förnuftigt att utgå från islams egna heliga skrifter än från Aftonbladet. Och läser man islams heliga skrifter (vilket jag ägnat åratal åt) så framgår klart att IS är de sanna muslimerna. De gör EXAKT vad Muhammed befaller sina efterföljare, dvs varje muslim, att göra. EXAKT, EXAKT, EXAKT!!! In i minsta detalj. Varje muslim är skyldig att delta i, eller stödja, jihad. Men vad spelar fakta för roll i ett samhälle där politisk korrekthet upphöjts till själva definitionen av sanning?! Det är därför som merparten av våra politiker inte är kapabla att leda vårt land. Ett land måste ledas utifrån sanningen som princip. När ideologi och politisk korrekthet upphöjs till absolut sanning, ja då är undergången nära.

På något sätt känns det som att demokratin arbetar på sin egen undergång. I långa loppet är det svårt att tro att Europas befolkning kommer att acceptera en allt snabbare islamisering av våra länder och då öppnas Pandoras ask, och en avgrund av nya partier kommer att poppa upp. Partier jämfört med vilka SD kommer att framstå som en del av Miljöpartiet.

Invandringsfrågan, är som jag ser det, den just nu absolut viktigaste frågan under det här valet. Genom sin totala ovilja att ens diskutera eller tillåta diskussion rörande invandringens nuvarande omfattning och karaktär, idiotförklarar samtliga politiker från de etablerade partierna hela svenska folket! Förutom att de idiotförklarar sig själva!

Jag tänker inte föreslå hur människor skall rösta. Men en sak är i alla fall säker, det finns bara ett enda riksdagsparti som vågar ta upp invandringsfrågan. Deras politiker mordhotas. De hindras från att komma fram i media etc (motvilligt släpps de fram ibland för att det inte skulle bli alltför uppenbart att Sverige inte längre är en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet). De får klä spott och spe på alla sätt och vis. De marginaliseras i kommunpolitiken över hela vårt land. Etc. Jag känner inte Jimmy Åkesson, så jag kan inte uttala mig om honom som person. Men en sak vet jag, han är i alla fall modig. Han är ingen fegis, vilket nästan alla andra toppolitiker tycks vara. De övriga partiernas ledare har klart uttryckt att de kommer att marginalisera SD oavsett hur valresultatet blir. Får SD en vågmästarroll, ja då tänker man ingå olika oheliga allianser för att hindra SD från att kunna påverka. Allt för att översvämma vårt land med jihadister i hundratusental. Det senare kanske inte är avsikten, men det blir resultatet, oavsett vad avsikten är.

Bara på grund av den odemokratiska behandlingen av SD, skulle jag kunna tänka mig rösta på detta parti. Men det har inget med SD att göra. Det är för att näpsa de odemokratiska krafter, som inte respekterar vanliga människors ökande oro för vilka konsekvenser massinvandringen till Sverige kommer att få. Om V (som jag har föga sympati för) behandlades på samma sätt, skulle jag kunna tänka mig att rösta på detta parti. Jag tror nämligen på demokratin och för mig innebär demokrati rätten att ha även åsikter som jag själv inte delar. Eller som Voltaire förmodligen inte sade, ”Jag hatar dina åsikter, men jag är beredd att dö för att du skall få uttrycka dem” (detta citat tillskrivs ofta Voltaire, men tycks inte komma från honom).

Oavsett övriga politiska frågor så står det helt klart att det enda parti som har en invandringspolitik som stämmer överens med min egen uppfattning är SD. Punkt slut.

Jag kan inte stillatigande se på när mitt land förstörs. Våldtas och utarmas av främmande inkräktare (jag talar då inte om riktiga flyktingar, jag talar om de muslimer som kommer hit och vars avsikt är att ta vårt land ifrån oss, därtill befallda av sina heliga skrifter – detta gäller i princip varje muslim, eftersom varje muslim är befalld att erövra hela världen och tvinga alla människor att böja sig under islam – tror du mig inte läs då den sista tredjedelen av den här artikeln). Den dag IS börjar operera i Europa är jag övertygad om att majoriteten av Europas muslimer kommer att solidarisera sig med IS. Jag kan ju ha fel här, men jag är ganska övertygad om att jag tyvärr har rätt (jag skulle sannerligen önska att jag hade fel).

Det intressanta är att skulle man fråga Fredrik Reinfeldt och de andra toppolitikerna, så skulle de alla säga att jag är landsförrädare. En dålig svensk, som man måste skämmas över. Helst skulle de förmodligen vilja utvisa mig. En följdfråga blir då hur dessa politiker definierar begreppet landsförräderi. Det skulle vara väldigt intressant att få ta del av deras definition. Kanske är det något jag inte förstått här. Personligen anser jag att de som står för dagens invandringspolitik är landsförrädare i en klass, jämfört med vilken Stig Wennerström (Sveriges kanske värste spion någonsin) framstår som en varm fosterlandsvän, som enbart verkade för Sveriges bästa.

Den tröttsamma, tröttsamma, tröttsamma ondskan…

Även om det sista Gazakriget, eller vad man nu vill kalla det för, tycks vara slut, så fortsätter Hamas raketattacker. I senaste Israel Report från Livets Ord kan man läsa följande:

Fram till nu har Israel låtit Hamas bestämma konfliktens takt genom att acceptera varje vapenvila de bett om och bara svarat på Hamas initiativ, dvs rakethoten och tunnlarna. Detta håller nu på att slita ut befolkningen som lever utanför Gaza, som måste stanna inom ett avstånd på femton sekunder från sina skydd. Det är omöjligt att leva ett normalt liv under sådana omständigheter.

Medan kriget mot Hamas i Gaza fortsätter, har terrororganisationens avdelning i Judéen och Samarien (Västbanken) planerat och förberett en rad terrorattacker. På måndagen släppte Israel informationen att 93 Hamas-medlemmar arresterats under perioden av ett par månader, anklagade för inblandning i denna terrorkampanj. Målet var att öppna en front mot Israel i Judéen och Samarien, som skulle leda till hårt israeliskt gensvar, som i sin tur skulle destabilisera den Palestinska Myndigheten (PA) och störta dess ledare Mahmoud Abbas.

Terrorattackerna mot israeliska mål skulle leda till många offer och inkluderade attacker mot judar på Tempelberget. Det skulle fungera som en start på vad Hamas kallade "den tredje intifadan" som inte är något annat än ett terrorkrig. Under ledning av den Turkiet-baserade palestinske araben Saleh al-Arouri, hade Hamas inrättat 46 terrorceller i Judéen och Samarien och kommit över 30 automatgevär, sju raketavfyrare och en massa ammunition.

Kommentar:
Ibland kan man höra västerländska politiker, ganska motvilligt, säga att "Israel har rätt att försvara sig" - innan de kommer med sin kritik mot Israels handlingar. Det är som om att uttala det självklara ger dem moralisk amnesti för deras obalanserade kritik. Västvärlden behöver komma bort från hyckleri och dubbelmoral och se fakta som de är. Då blir bilden glasklar: Hamas är onda! Det är verkligen så enkelt. Men frågan är om Västvärldens politiker och journalister alls bryr sig om sanningen - för den är verkligen inte så svår att upptäcka.

I Aftonbladet och SVT/SR fortsätter som vanligt demoniseringen av Israel. Rubriken i dessa media kan vara ”Israel bombar åter Gaza” och sedan, i texten, kan man läsa helt kort om att Israels bombardemang var ett svar på raketbeskjutning från Gaza. Den 19/8 avsköt t ex Hamas 50 raketer mot Israel mellan kl 16 och 24. Hamas bryter ständigt vapenvilorna och sedan får Israel hela skulden, åtminstone i medias rubriker. Jag har överhuvudtaget svårt att förstå hur man kan vara så vinklad som vad Aftonbladet, SVT/SR och vissa andra media är. Det är obegripligt! Det är en ondska av så ofattbar dignitet att tanken svindlar! Public Service! Tvi vale! Snarare Högalid Service (det är på Högalid på Södermalm i Stockholm som många av de vänsterintellektuella och vänsterjournalister bor) eller varför inte Hamas Service. Men någon service gentemot den svenska allmänheten (general public) handlar det knappast om.

Konflikten i Mellanöstern kan inte förstås utan att man förstår hur islam fungerar. Titta på det här filmklippet (knappt 7 minuter långt), där en islamist, som säger sig befinna sig i Sverige, intervjuas i den kristna arabiska TV-kanalen al Hayat! Intervjun är för ovanlighetens skull översatt till svenska. Observera hur reportern på al Hayat verkligen ställer den här islamisten mot väggen (till skillnad mot svenska journalister som intervjuar muslimer och då nöjer sig med ödmjuka frågor om den underbaraste och fridsammaste och mest kärleksfulla av alla religioner). Översättningen är korrekt, vilket även Aftonbladet erkänner (om det hade varit fel översatt kan man vara säker på att Aftonbladet hade gjort stor sak av detta).

Om det är någon tidning som varit föredömliga under det pågående Gazakriget så har det varit SvD (och givetvis också Världen idag, men det är så självklart så det behöver vi inte nämna). Där har man kunnat läsa ett flertal artiklar som också försökt se situationen ur Israels perspektiv, och där man synnerligen skarpt kritiserat Hamas. Häromdagen kunde man läsa en mycket bra artikel, en av de bästa jag läst, som tar upp väsentliga och viktiga aspekter på Israel och Hamas och även PLO. Många av synpunkterna som där förs fram har jag själv diskuterat på min hemsida och blogg, men artikeln är en mycket bra sammanfattning. Om du inte hinner gå till länkarna ovan, läs åtminstone den artikeln! Författaren var tidigare judisk fredsaktivist, som verkade för att Israel skulle lämna Gaza, men har nu bytt ståndpunkt inför verkligheten. Han menar att Israel kanske borde återockupera Gaza – både för det judiska folkets skull, men också för det palestinska folkets skull. Klicka här för att läsa artikeln!

I The Times of Israel kunde man den 11/8 2014 läsa en artikel med rubrik, ”Hamas sägs ha avrättat dussintals tunnelbyggare”. Läs själv artikeln! Även om detta kanske inte är helt bekräftade uppgifter så ligger det helt i linje med hur Hamas behandlar det palestinska folket.

För någon dag sedan kunde man läsa om att Hamas avrättat 18 palestinier, vilka påstods ha spionerat för Israels räkning. Hamas har själva gått ut med detta som en nyhet. Och som jag påpekat i tidigare artiklar, så uppvisar Hamas en brottslig likgiltighet inför sitt eget folks bästa genom att använda palestinierna som mänskliga sköldar. Det råder ingen som helst tvekan om att palestinierna skulle få det oerhört mycket bättre och tryggare under israeliskt styre än vad de har det nu.

Orsaken till att man avrättat dessa spioner är, enligt Hamas, att tre höga chefer inom Hamas dödades av Israel för ett par dagar sedan, och att de avrättade skulle försett Israel med uppgifter om var dessa ledare befann sig. Man undrar om de avrättade fick någon rättegång, värd namnet. Eller rättare sagt, det undrar man inte alls. Det kan de inte rimligen ha fått. Varje gång det av Godhetskören så hatade USA avrättar en massmördare (som i mina ögon därmed får sitt välförtjänta straff – jag talar således inte om misshandlade kvinnor som i självförsvar sticker en kniv i sitt kräk till karl – jag talar om mördare som planerat och avsiktligt kanske torterat och sexmördat flera barn eller liknande), tuggar den svenska journalistkåren fradga av raseri. Och fördömelserna haglar över USA. Avrättningar i USA föregås alltid av åratal av juridiska processer och överklaganden inför olika typer av domstolar. Ofta handlar det om minst 5 och ibland upp till 20 år av processande innan avrättningen sker. Och här avrättar man 18 personer dagen efter det brott de anklagas för! Och ingen journalist på SVT/SR eller Aftonbladet har något att säga. Ingen!!!! Ingen!!! Inga fördömanden! Ingenting! Ynkligt! Som sagt, Godhetskörens omsorg om det palestinska folket tycks vara synnerligen begränsad. Däremot framstår stödet för Hamas som monumentalt.

Det är uppenbart att den svenska Godhetskören inte är intresserad av palestiniernas väl och ve. Deras högsta prioritet ligger i utplånandet av landet Israel. Vilket är märkligt med tanke på att många av Godhetskörens medlemmar kallar sig liberaler. Israel är ju trots allt den enda verkliga demokratin i hela Mellanöstern. Där kan homosexuella och transpersoner leva som de vill. Där kan ateister leva i trygghet och även muslimer (så länge de inte försöker mörda judar). Men detta tycks inte betyda någonting för Godhetskörens medlemmar. Det tycks som att Godhetskören har många dirigenter. Några av dem heter uppenbarligen Lenin och Marx. Vem chefsdirigenten är behöver vi inte fundera en sekund på. Han har ingen vanlig taktpinne, utan en eldgaffel. Med andra ord så är det Djävulen själv. Och hela Godhetskören låter sig ledas i ondskans symfoni. Som tycks gå mot sitt crescendo.

Media håller svenska folket i ett hjärngrepp!

Enligt den tyske filosofen Immanuel Kant finns det två sätt att ljuga:
1. Lögn
2. Vilseledande sanning
Vill man verkligen bedra människor är nr 2 det i särklass mest effektiva.

Så tycks ”Gazakriget” vara slut för den här gången. Mer eller mindre. Under loppet av 29 dagar avfyrade Hamas ca 3 350 raketer mot Israel. Mot köpcentra, mot skolor, mot förskolor och mot bostadsområden inne i Israel. Tack vare att Israel lagt ned miljarder på antiraketsystemet Iron Dome (som sköt ner mängder av palestinska raketer), plus att man byggt tillräckligt med skyddsrum, så har inte fler än tre civila dödats, förutom 64 israeliska soldater, vilka dödades i strid. Den palestinska raketbeskjutningen har dock inte lämnat Israel opåverkat. Omkring 75 % av israelerna, som bor i kommuniteter nära gränsen till Gaza, lämnade under de pågående striderna sina hem på grund av de palestinska raket- och tunnelhoten. Vi får heller inte glömma att raketer hela tiden skjuts mot Israel fast givetvis inte i samma omfattning som den senaste månaden. Men även ett sådant lågintensivt bombardemang tär på människors psyke. Den israeliska sjukvården rapporterar att många israeliska barn i de utsatta områdena är traumatiserade av att hela tiden leva under hot från raketer. Även under mer fredliga perioder tvingas befolkningen, speciellt i Gazas närhet, att springa till skyddsrummen med jämna mellanrum. Ibland mitt i natten. Detta är ju självklart helt oacceptabelt. Inget land på jorden skulle acceptera något sådant. Men av Israel kräver Sverige och andra islamkramande nationer just detta!

Under de pågående operationerna i Gaza upptäckte och förstörde den israeliska armén 32 tunnlar, som ledde till Israel, och där avsikten varit att ta sig in i Israel för att utföra massakrer och kidnappningar. Israel har hittat lager av israeliska militäruniformer (äkta eller möjligen kopierade), som terroristerna skulle bära för att lättare kunna ta sig in i kibbutzer och samhällen. Där skulle man mörda så många judar som möjligt (inklusive barn – man undrar om Allah ger pluspoäng ju fler barn man mördar – det tycks ju nästan så med tanke på hur den palestinska sidan beter sig) plus att man planerat att ta gisslan. Avsikten med gisslan är givetvis att man vill ha något att köpslå med för att få palestinska terrorister frigivna från israeliska fängelser.

De palestinska tunnlarna utgör ett stort hot mot civilbefolkningen i Israel. Avsikten med dessa tunnlar är att kunna smuggla in palestinska terrorister, iklädda israeliska uniformer, i Israel för mörda och skada och såra och skapa kaos. Därför var det en absolut nödvändighet att dessa tunnlar förstördes. Israel planerar också ett nätverk av sensorer i marken runt gränserna mot Gaza som skall registrera försök att bygga nya tunnlar. Bilden ovan, som kommer från IDF (Israel Defence Forces), visar några av dessa tunnlar. De är mycket ambitiöst gjorda och har utan tvekan kapacitet att få in tusentals Hamassoldater i Israel. Man vill inte ens tänka tanken på vad som skulle hända om ett sådant scenario blev verklighet.

Israelerna har känt till dessa tunnlar under en längre tid och det har pågått diskussioner om att man förr eller senare måste göra något åt dessa. Så oavsett vad som hänt hade Israel inom en inte alltför avlägsen framtid ändå varit tvungna att gå in i Gaza för att förstöra dessa tunnlar. Att bygga sådana anordningar, vilket innebär en direkt förberedelse för anfallskrig, berättigar ett land att agera, enligt internationell lag. Men nu hann ju palestinierna före, genom att man trappade upp raketangreppen mot Israel till en oacceptabel nivå (egentligen är redan en raket en oacceptabel nivå). Vad skulle hända om Ukraina sköt en enda raket in i Ryssland? Ja, vi vet alla svaret på den frågan. Men Israel förväntas acceptera vilka angrepp som helst.

De siffrorna som angetts, när det gäller dödade palestinier, handlar om flera hundra barn och sammanlagt 1 500 eller fler offer. Plus alla skadade. Plus all förstörelse. Men siffrorna är mycket osäkra. Hamas har uppgett att totalt 1 939 palestinier dött och att mer än 300 av dessa var barn (den högsta siffra jag sett när det gäller dödade barn är 486) plus ca 10 000 skadade. Enligt Hamas är merparten av de dödade och sårade civila (FN har uppgett siffran 72 procent och enligt Palestinian Center for Human Rights är den 84 procent). Israel å sin sida hävdar att någonstans runt hälften av de palestinska offren varit stridande Hamassoldater. Eftersom Hamassoldaterna ofta uppträder i civila kläder är det lätt att räkna dem som civila offer om de dödas eller såras.

Oavsett om det handlar om 84 procent eller 50 procent så slår dessa siffror snarare tillbaka mot Hamas själva än mot Israel. De visar tydligt hur lite Hamas gjort för att skydda sin egen befolkning (det var ju Hamas som angrep Israel och inte tvärtom, så Hamas kan inte skylla på att de blev tagna på sängen). Även media (få svenska och många utländska) har tagit upp att Hamas överdriver och ljuger när de anger palestinska offer (så länge uppgifterna är till nackdel för Israel publiceras de gärna av svenska media, utan någon som helst kontroll eller förbehåll). Det finns goda skäl att betvivla procentsatserna när det gäller civila offer. Och skulle siffrorna stämma något så när, så slår detta dessutom hårt mot Hamas trovärdighet som företrädare för det palestinska folket. I så fall visar dessa siffror snarare att Hamas är sitt eget folks största fiende, och att de bara utnyttjar det palestinska folket i sina ondskefulla planer att utplåna staten Israel. Hamas har i stort sett inte gjort något alls för att förbereda sitt folk för ett anfallskrig mot Israel. Tvärtom, så hoppas man uppenbarligen att så många palestinier som möjligt skall dö eller såras. Ju fler offer desto mer tycker ju svenskarna och många andra aningslösa, hjärndöda, hjärntvättade människor synd om palestinierna och ger Israel hela skulden. Det är därför som Hamas placerar sina raketramper och andra installationer nära skolor, sjukhus etc. Och det är därför de tycker det är bra ju flera palestinier som dödas. Dessa betraktas som martyrer och kommer därför enligt islam till paradiset, så egentligen gör man dem en tjänst.

Antalet dödade och sårade civila palestinier, både när det gäller vuxna och barn, säger helt enkelt att Hamas inte gjort något alls för att skydda sina barn eller sin civilbefolkning. Under Blitzen, när Nazityskland bombade London och andra brittiska städer, evakuerades i princip alla barn till landsbygden, utanför räckvidden för de tyska bombplanen (vilka hade begränsad räckvidd). Plus att man hade tillgång till skyddsrum. Bl a så användes tunnelbanan i London som sådant. Tyvärr dog ändå alltför många barn (ca 5 000), vilket berodde på att tyskarnas bombardemang, till skillnad från israelernas, var direkt riktade mot civilbefolkningen för att skapa terror.

När det gäller Israels attacker så har dessa enbart varit inriktade på att slå ut Hamas raketramper och liknande. Men eftersom Hamas medvetet valt att ha sina vapendepåer, sina skyddsrum (för Hamassoldater), sina högkvarter etc under skolor, sjukhus och så vidare, och eftersom Hamas ofta hindrat civilbefolkningen att söka skydd, så har det ändå blivit alltför många civila offer. Israel har gång på gång förvarnat Gazas befolkning om angrepp via mobilsamtal och SMS och flygblad (vilket verkar till deras nackdel, eftersom överraskningsmomentet försvinner) och uppmanat människor att lämna sina hus eller ett visst område. Hamas har å sin sida uppmanat, och ibland tvingat, människor att stanna kvar.

Eftersom nästan alla svenska journalister (och många andra journalister med för den delen, både engelska och amerikanska etc) tycks vara antisemiter, så kommer Hamas undan med detta. Få svenska media har tagit upp hur Hamas använder civila som sköldar. SVT och SR tycks vara värst i Sverige när det gäller hatpropaganda mot Israel (Public Service – pyttsan!). Media i arabvärlden har varit mycket mer kritiska till hur Hamas utnyttjat civila än svenska media (jag har gett exempel på detta i tidigare bloggar).

Svenska och en del andra journalister har stor skuld när det gäller dödade palestinska civila, inkluderande barnen. Hade svenska journalister påtalat hur skamligt Hamas beter sig mot sin egen civilbefolkning, och skoningslöst kritiserat Hamas i detta avseende, är jag övertygad om att Hamas hade ändrat taktik. De kan omöjligen besegra Israel militärt. Israel kan när som helst gå in i Gaza och återockupera Gaza, om de skulle vilja. Hamas är beroende av världssamfundet för att komma någon vart. Det är uppenbart att deras taktik går ut på att framställa sig själva som offer och få världssamfundet att tro att Israel sysslar med apartheid och folkmord. I bästa fall, hoppas man, kommer världssamfundet att ingripa mot Israel, ungefär som man gjorde i Libyen, och montera ned staten Israel och låta palestinierna få hela området. Det näst bästa är att man får en internationell bojkott mot Israel, som får Israel att gå ned på knä ekonomiskt och sedan göra stora eftergifter. Men det senare är ingen slutlösning. Den icke förhandlingsbara slutlösningen för Hamas är Israels totala utplånande och mord på eller fördrivning eller förslavning av alla judar i området!

Eftersom Hamas är helt och hållet beroende av världssamfundets välvilja, skulle man aldrig våga fortsätta med taktiken att använda sin befolkning som sköldar, om detta kraftfullt och skoningslöst och konsekvent fördömdes av samtliga västerländska media och politiker. Därför har svenska och andra journalister (och politiker) en personlig skuld för varje dött palestinskt barn! JAG ANKLAGAR DÄRFÖR VARJE JOURNALIST PÅ SVT/SR, AFTONBLADET ETC, SOM RAPPORTERAT FRÅN GAZA DEN SENASTE MÅNADEN, OCH SOM INTE KRITISERAT HAMAS BEHANDLING AV DET PALESTINSKA FOLKET, FÖR ATT VARA MÖRDARE, BARNAMÖRDARE OCH ANTISEMIT!!! BARNENS BLOD KOMMER ÖVER DIG! DU ÄR MEDSKYLDIG TILL VARJE BARNS DÖD!

JUST DU! JAG PEKAR PÅ DIG! Genom att vara kollaboratör i Hamas ondskefulla taktik, som slår mot det egna folket, drar journalistkåren en enorm skuld och skam över sig! Och en vacker dag kommer varje journalist att stå inför Gud som Domare och få svara för sina onda gärningar! För sina lögner och för sitt svek mot sanningen och allt som är rättfärdigt!

Hamas har under pågående konflikt gång på gång försökt isolera små grupper av israeliska soldater med avsikt att kidnappa dem och sedan kunna byta ut dem mot tusentals palestinska fångar som finns i israeliska fängelser (de sitter inte där för snatteri utan för att de mördat eller skadat israeler eller för att de förberett sådana dåd). Kidnappade soldater är oerhört traumatiskt i judarnas ögon och man gör allt för att förhindra sådant. Vid några tillfällen under den gångna månaden öste Israel artillerigranater över de palestinska ställningarna för att rädda inringade soldater, varvid en hel del civila palestinier dog. Men jag har full förståelse för att Israel gjorde så. Ett land är skyldigt att prioritera sina egna soldater framför fienden (och även framför civilpersoner som tillhör fiendesidan). Det skulle vara svårt att motivera de egna soldaterna att riskera sina liv för sitt land, om dessa soldater visste att deras eget land prioriterar fiendens liv mer än de egna soldaternas och den egna befolkningens liv.

( CNN skrev på sin hemsida för några dagar sedan apropå att Gaza är så tättbefolkat:

När det sker luftangrepp, när artillerigranater slår ner, så innebär att ha fler människor på ett litet område ofta högre dödssiffror. Även om palestinierna får och åtlyder varningar att lämna ett område innan ett luftangrepp skall äga rum, är det sannolikt att de inte har något säkert ställe att fly till. Det finns inga skyddsrum eller varningssirener i Gaza. Och det finns ingen möjligt att ta sig ut. Det finns ett stängsel runt Gaza [den ökända Muren]. Israel kontrollerar luftrummet runt Gaza och gränserna runt Gaza. Egypten kontrollerar den södra gränsen och den övergången är också stängd.

CNN är en genuint israelfientlig TV-kanal, i klass med svenska media och här snubblar de nästan på sina egna finter. Avsikten är uppenbarligen att kritisera Israel och framställa den palestinska sidan som offer (det palestinska folket är offer, det är sant, men det är inte Israel som ockuperar Gaza och förtrycker dess befolkning, utan Hamas). Man erkänner i alla fall att även Egypten håller sin gräns mot Gaza stängd. Varför då? Jo inte heller Egypten vill ha in terrorister i sitt land. Det har förekommit mängder av palestinska angrepp mot egyptiska polisposteringar etc. Muren, och att Israel kontrollerar luftrummet (man glömde nämna att Israel också kontrollerar havet utanför Gaza), finns till enbart på grund av den palestinska terrorismen. Den dag palestinierna ingår ett varaktigt och trovärdigt fredsavtal med Israel, rivs muren och blockaderna upphör. Israel måste skydda sig och sin befolkning. De tunnlar som nu avslöjats och förstörts har Hamas grävt just på grund av att muren och Israels andra försvarsåtgärder är så effektiva. Vilket visar att muren är nödvändig och att den dessutom måste kompletteras med ytterligare åtgärder för att förhindra att nya tunnlar grävs.

CNN skriver aningslöst ”Det finns inga skyddsrum eller varningssirener i Gaza” utan att själva förstå vad detta implicerar. Utan att rikta någon som helst kritik mot Hamas (vilket avslöjar dem, dvs CNN – Hamas är ju redan avslöjade) konstaterar man detta. Men frågan blir ju då, ”Varför finns det inga skyddsrum i Gaza?” Varför inleder Hamas ett angrepp mot Israel utan att ha vidtagit några som helst åtgärder för att skydda sin egen befolkning? Frågor som varje seriös journalist borde ställa. Att man inte ställer dessa frågor, gör att CNN får stå där i journalismens egen skamvrå och skämmas.

Flera utländska media har granskat hur media rapporterat från senaste Gazakriget. Inte bara texterna är starkt vinklade till Hamas fördel. När det gäller bilder (vilka ofta påverkar mer än text) så är det om möjligt ännu värre. Cirka 97 procent av bilderna (jag har sett lite olika siffror) föreställde antingen sårade eller döda eller gråtande palestinier – företrädesvis barn – eller förstörda bostadshus och sjukhus i Gaza, eller också visade de ”grymma israeliska soldater” i full stridsmundering med vapen i hand eller stridsvagnar eller stridsplan. Några futtiga, ynkliga procent av bilderna visade Hamassoldater med vapen i hand eller skadade israeler eller raserade byggnader i Israel (vilket tack och lov inte var så många på grund av att Israel, till skillnad från Hamas, skyddar sin egen civilbefolkning)! De exakta siffrorna spelar inte så stor roll. Var och en som läst tidningar de senaste veckorna har med egna ögon sett allt detta. DN hade bara för några dagar sedan ett jättebild av den förstnämnda typen. Många människor orkar inte läsa om det som sker i Gaza (de är trötta på det och resignerade) och bläddrar snabbt fram till sportsidorna eller serierna eller sidan med sudoko eller något annat avkopplande. Så det enda de minns efter att ha läst morgontidningen är givetvis bilderna. Och dessa bilder talar sitt tydliga språk. Israel är en grym, barbarisk stat, värre än Nazityskland, och sysslar med etnisk rensning, folkmord och apartheid, medan palestinierna, inklusive Hamas, bara vill ha fred och frihet.

Som jag skrivit om tidigare så är Hamas version av fred och frihet lika med Israels utplånande och fördrivning av, eller mord på, alla judar i området. Något som DN, Aftonbladet, SVT/SR och de flesta andra media underlåter att upplysa sina läsare och tittare om. Undantaget är möjligen SvD, som faktiskt haft en del artiklar där man kraftfullt kritiserat Hamas.

I utländska media har det förekommit en hel del mycket vass och avslöjande kritik mot Hamas. Läs t ex på den israeliska nyhetssajten Ynetnews. Där kan man bl a se några videoklipp. Ett av dem är filmat av en indisk reporter och visar hur Hamas sätter upp en raketramp mitt i ett bostadsområde. Det andra klippet från France 24 visar på ungefär samma sak. Och alldeles i bakgrunden ser man en FN-flagga vaja. Vilket är en annan anklagelse som Israel har fört fram. Dvs hur FN samverkar med Hamas och tillåter Hamas att sätta upp raketramper intill sina installationer, vetande att Israel då förmodligen kommer att undvika att slå tillbaka, för att inte anklagas för att angripa FN. Detta har förekommit i tidigare konflikter också och visar att FN inte är en opartisk fredsorganisation, utan att FN är en del av konflikten (och därmed har frånhänt sig varje möjlighet att medla – vilket inte heller är avsikten – FN:s inställningen idag är förmodligen att Israel skall utplånas). Och det är precis vad man kan förvänta sig av en organisation där skurkstater numera utgör majoriteten. UN, dvs den internationella förkortningen för FN, uttolkas i Israel som ”United Nothing”. Visste du för övrigt att Irak, under Saddam Husseins ledning, var ordförandeland i FN:s nedrustningskommission och Libyen, under Khadaffi, var ordförandeland för FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Behöver mer sägas?!

En reporter som inte vill skylta med sitt namn (eftersom detta kan vara farligt) intervjuas i Ynetnewsartikeln och säger:

Hamas kontroll av de utländska journalisternas bevakning under Gazakriget var inte speciellt sofistikerad men mycket effektiv.

För det första bestämde Hamas att organisationens talesman endast fick intervjuas på gården till Al-Shifa sjukhuset. Resultatet blev att det bildades en lång kö av journalister, som väntade på en intervju, och under sin väntan fick de se skadade människor som anlände till sjukhuset för vård – detta skapade precis det intryck som Hamas försökte förmedla – ett tillstånd av svår nöd och en humanitär katastrof.

För det andra har Hamas aldrig tillåtit utländska journalister att besöka militära installationer som attackerats av Israel, vare sig dessa är baser, raketramper eller andra Hamasmål. Dödade och sårade medlemmar av organisationen fångades inte heller på film, och således, ur ett mediaperspektiv, existerade de inte ens. Allt detta tjänade Hamas mål att skapa ett intryck av att alla offer var civila.

För det tredje så stod det klart att Hamas avfyrade raketer från befolkade områden, men organisationen krävde att pressfotograferna inte dokumenterade detta för att inte avslöja Hamas taktik, eller var deras raketramper fanns.

I The Times of Israel kunde man den 28/7 2014 läsa en artikel med rubrik ”Hamas hotar journalister i Gaza som avslöjar utnyttjandet av civila”. Där skriver man bl a:

Reportrar hotas, får utrustning konfiskerad, stängs ute från känsliga områden… Men de rapporterar inte detta. ”De är alltför rädda”, säger en israelisk talesman, som beklagar denna kapitulation inför trakasserierna.

Flera västerländska media, som för närvarande arbetar i Gaza har trakasserats och hotats av Hamas för att de dokumenterat fall som visar hur terroristgruppen involverar civila i kriget mot Israel, sade israeliska talesmän, och uttryckte upprördhet över att vissa representanter för internationell media uppenbarligen låter sig skrämmas och inte rapporterar sådana incidenter.

Fotografer som dokumenterar beväpnade män i civila kläder och terrorister som skjuter raketer från områden nära skolor blir rutinmässigt utsatta för Hamas trakasserier… ”När de befinner sig här [i Israel] så klagar de [de utländska journalisterna] över restriktioner och censur etc. Men när de blir hotade i Gaza är de alltför rädda för att säga någonting, och allt sopas under mattan.

Man tycker att journalisterna borde bli uppretade och arga på Hamas när de hindras att rapportera vissa saker. Men kanske är deras antisemitism (maskerad som antisionism och medkänsla med det palestinska folket) starkare är deras sanningskärlek. I ideologins värld spelar ju sanningen föga roll. Det man säger och skriver avser endast att gynna ideologin, oavsett om det man säger är sant eller ej.

Har då Hamas strategi lyckats? Möjligen i Sverige. Men även här har, trots allt, media i någon mån tagit upp problemen med att Hamas utnyttjar civila som sköldar. I utländska media har sådant kritik varit betydligt vanligare. Och i arabiska media har den varit ganska massiv (om vi bortser från i Iran, som ju numera tycks stödja Hamas). Generellt kan man nog säga att Hamas misslyckats. Dessutom har förmodligen Hamas tappat stora delar av stödet från Gazaborna. Dessa vågar visserligen inget säga något när de intervjuas av västerländska journalister, eftersom detta skulle vara fullständigt livsfarligt. Vi får inte glömma bort att även om det dog strax under 2 000 palestinier under den sista kraftmätningen mellan Israel och Hamas, så har Hamas mördat betydligt fler palestinier än så (plus att Hamas och västerländska journalister kan lastas för den civila delen av dessa 2 000).

Den dåliga träffsäkerheten hos Hamas primitiva, men inte ofarliga, raketer bidrog givetvis till att hålla nere israeliska förluster och materiella skador. En del av de palestinska offren har f ö dödats eller skadats av Hamasraketer som farit iväg i en helt annan bana än som varit tänkt. En god vän till mig som bor i Jerusalem skrev följande i ett mail jag fick under den pågående konflikten:

Ganska fantastiskt att av alla raketer som skjutits mot Jerusalem så har de flesta landat i Betlehem, Hebron eller Ramallah. Jag tror vi har en osynlig hand över våran stad. Det står ju att Gud blick är på denna stad ständigt.

Man kan förutsäga att Hamas inte på något sätt gett upp sina planer när det gäller Israels utplånande. Redan nu har de satt igång med att tillverka nya vapen, bygga nya tunnlar, och smuggla in vapen och ammunition för nästa konfrontation. Och Israel å sin sida måste göra allt för att motverka Hamas slagkraft i kommande konflikter.

Men konflikten kommer inte att upphöra så länge islam utgör en faktor i Mellanöstern. Ett område som en gång tillhört islam, tillhör för alltid islam och måste återerövras om det en gång förlorats (detta gäller också Spanien och Portugal). Bibeln förutsäger också att när vi närmar oss den yttersta tiden så skall hela världen dra upp mot Israel för att tillintetgöra landet. Profeten Sakarja skriver:

Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när Jerusalem bliver belägrat.
Och det skall ske på den tiden att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla sig mot det (Sak 12:2-3).

Det tycks nästan vara precis upptakten till detta som vi ser just nu. Men, säger Sakarja, Gud kommer att ingripa och strida för sitt folk:

Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra alla folk som komma mot Jerusalem (Sak 12:9).

Självklart har en ateist svårt att hålla sig för skratt när hen (nej vad säger jag, jag menar förstås han/hon) läser detta. Och jag har full förståelse. Men sanningen har många gånger blivit skrattad åt. Skrattet tenderar dock ibland att fastna i vrångstrupen när man får se sina förutfattade meningar krossade. Under alla förhållanden är det omöjligt att psykologiskt/vetenskapligt förstå hatet mot det judiska folket och landet Israel. Det trotsar varje försök att förstå på rationell grund. Som jag ser det kan antisemitismen endast förklaras andligt. Om det skulle vara dumhet och ointelligens som får våra journalister att rapportera som de gör från Mellanöstern, ja i så fall krävs en sådan ofattbar dumhet att de omöjligen skulle kunna hitta till jobbet själva. Och när de äter skulle de definitivt behöva någon som matar sig. Hur skulle de annars kunna veta om de skall stoppa maten i örat eller näsan eller munnen?

Kanadas premiärminister Stephen Harper besökte i början av detta år Israel och talade då i Knesset (Israels parlament). Han är uppenbarligen en modig man som vågar gå emot den politiska korrekthetens piska (klicka här för att höra Harpers tal).

Harper sade i sitt tal att det är rätt att stödja Israel därför att efter generationer av förföljelser förtjänar det judiska folket sitt eget hemland och de förtjänar att bo där tryggt och fredligt. Kanada stödjer Israel därför att det är rätt att göra det. Han talade även om en ny form av antisemitism och menade att ”på samma sätt som judiska affärer en gång bojkottades, påkallar samhällsledare i dag en bojkott av Israel. Vissa kallar till och med Israel för en apartheidstat. Tänk efter en stund och fundera över den konstiga logiken och illviljan i dessa uttalanden: en stat, grundad på frihet, demokrati och rättsstatsprincipen, som grundades så att judar kunde leva och blomstra som judar, och söka skydd från skuggorna av det värsta rasistiska experimentet i historien, och som fördöms, ett fördömande som maskeras genom åberopande av antirasism. Det är den nya antisemitismen.”

”Jag anser att historien om Israel är ett lysande exempel för världen. Det är en historia om ett folk som svarat på lidande genom att bygga ett samhälle, en levande demokrati och ett frihetsälskande land.
Ni har tagit det kollektiva minnet av död och förföljelse för att bygga ett optimistiskt och framåtsträvande land som värderar liv så högt att ni ibland frisläpper tusen brottslingar och terrorister för att rädda en av era egna.”

En bättre värld skapas genom mod, rättfärdighet och sanning!

Idag vill jag tipsa om en ny artikel på min hemsida. Den har samma rubrik som denna bloggartikel.

Jag utgår där från slutet av ett tal som Ronald Reagan höll 17 år innan han blev USA:s president (27/10 1964). I slutet av talet tar han upp konfrontationen mellan Västvärlden och Sovjetstaten, dvs det Kalla Kriget.

Reagans tal handlade bl a om hur ett land skall förhålla sig vid en konfrontation med ett annat land, eller i svåra tider överhuvudtaget. Det han säger är mycket viktigt, och det är lika aktuellt idag som det var för 50 år sedan, när talet hölls.

Jag vill varna dig som är intellektuell eller som tillhör Godhetskören i Sverige. Du läser artikeln på egen risk, eftersom Reagan står för allt du avskyr och hatar (mod, trofasthet, tacksamhet, rättfärdighet, sanning etc – dvs allt det som Sveriges intellektuella s k elit hånskrattar åt). Jag friskriver mig från allt ansvar om du får stroke eller hjärtinfarkt under läsandet av min artikel.

Klicka här för att läsa artikeln!

I artikeln länkar jag till en Youtubefilm som visar de fyra sista minuterna av talet (den del som jag diskuterar i artikeln). Du kan också läsa talet som text, på engelska. Och dessutom så har jag gjort en översättning till svenska av talet.

Ha en fin helg!

Några ytterligare kommentarer gällande den oändliga historien

Jag nämnde i tidigare bloggar om S-ledaren, Stefan Löfven, som i samband med den upptrappade kraftmätningen mellan Israel och Hamas, hävdade att Israel hade rätt att försvara sig, och som dessutom stod för denna åsikt när han blev skarpt kritiserad. För ett kort ögonblick trodde jag att det fanns en tongivande politiker som vågade gå sin egen väg. Men icke sade Nicke. Till slut orkade han inte sjunga i en annan tonart än Godhetskören, och har nu stämt in i samma tonart som de övriga körmedlemmarna – feg moll. Så, så var det med det!

Dagens Aftonbladet berättade om Jerker Nordlund, MP-politiker och andranamn på listan till kommunfullmäktige i Herrljunga. Rubriken var ”MP-politiker: ’Israel är en sinnessjuk stat’”. I texten läser vi:

Israel är en sinnessjukdom och en av de största terroriststaterna i världen. Det tycker Jerker Nordlund, 56, som är Miljöpartiets andranamn på listan till kommunfullmäktige i Herrljunga.

– Jag är för en skyndsam och fredlig nedmontering av staten Israel, säger han till Aftonbladet.

Nordlunds påståenden är fullständigt absurda. Israel är inte alls någon terroriststat. Däremot är Israel omgivet av terroriststater, vars mål är att utplåna landet från jordens yta och fördriva, alternativt mörda, alla judar i området (och helst i hela världen om det går). Det är inte Israel som angriper Gaza. Israel försvarar sig mot angrepp från Gaza! Gaza är angriparen och Israel är offret (men inte ett försvarslöst offer – tack och lov!

Vad Israel håller på med just nu är en aktion med två viktiga mål:

1. Att slå ut Hamas alla raketramper och förstöra deras lager av raketer.
2. Att förstöra den myriad av tunnlar som Hamas och andra grupper byggt för att kunna infiltrera Israel och begå terrordåd där. Den så förhatliga muren, som alla ”goda” svenskar så kraftfullt kritiserat, har fyllt sin funktion oerhört väl. Hamas har erkänt att det är mycket svårt att ta sig in i Israel på grund av muren. Alltså satsar man på tunnlar. Och dessa vill nu Israel förstöra.

Målet är att slå ut så mycket av Hamas infrastruktur att det kommer att ta lång tid innan Hamas åter kommer att kunna angripa Israel. Vilket de givetvis kommer att göra så snart de kan.

Eftersom Hamas konsekvent har sina vapenlager under sjukhus och skolor (smart va?) och eftersom Hamas använder skolor och sjukhus etc som skyddsrum åt sig själva, blir det tyvärr en hel del civila offer när Israel försöker slå ut Hamas anläggningar. Att inte angripa dessa anläggningar är inget alternativ för Israel. Inget land i världen skulle acceptera att bli beskjutet på det sätt som Israel blivit utan att försvara sig. Varje palestinsk civil, varje palestinskt barn, som dör av israeliska granater och bomber är offer för Hamas. Det är Hamas och inte Israel som mördar dem.

An använda sig av civila som sköldar, är något som muslimska terrororganisationer använt sig av sedan lång tid tillbaka. Det är en mycket effektiv taktik, under en förutsättning; att journalister och kommentatorer är intelligensbefriade intill hjärndödhet, alternativt att de är fullfjädrade antisemiter som helt och hållet stöder muslimerna. Hittills har denna taktik fungerat utmärkt.

Hamas användande av civila som sköldar är en solklar krigsförbrytelse. Svenska och andra västerländska media ger Israel skulden och utnämner Israel till krigsförbrytare samtidigt som man hjälteförklarar Hamas. Upp och nedvända världen med andra ord. Jerker Nordlund är ett av många exempel på detta. Hamas tar dock en risk. När som helst kan vinden vända. Det finns redan indikationer på detta. Nu tror jag inte Aftonbladet och uppenbara israelhatare som Nordlund eller MP/vänstermaffian på SVT/SR kommer att ändra sig. Men det finns trots allt rättfärdiga människor som tror på sanningen och som tror att det finns rätt och fel. Till och med inom journalistkåren finns sådana människor.

En satirtecknares bild av hur Hamas skyddar det palestinska folket. Medan Israel bygger skyddsrum åt sin befolkning och utvecklar robotar som kan skjuta ner de palestinska raketerna, och dessutom gör allt för att undvika civila offer på den palestinska sidan, så bygger Hamas skyddsrum åt sig själva (och inte åt det palestinska folket), och dessa "skyddsrum" utgörs av palestinska barn. Dessutom koncentrerar sig Hamas på att försöka döda så många civila israeler som möjligt!

Beträffande civila palestinska offer, så är en hel del av dessa offer för Hamas egna raketer som går fel och hamnar på palestinskt område. Vi vet också sedan tidigare att Hamas våldsamt överdriver sådana här siffror plus att en del som påstås vara civila offer i själva verket är Hamassoldater som dödats eller sårats. Många av Hamassoldaterna uppträder nämligen utan uniform vilket också det är ett krigsbrott. När Hamas angriper israeliska soldater, iförda civila kläder, och sedan beblandar sig med sin egen civilbefolkning, så utsätter de civila palestinier för stor fara.

Vi har också på TV sett en del inslag med palestinier som utgjuter sitt hat mot Israel och kallar judarna för mördare och allt möjligt annat. Självklart är många palestinier arga på Israel. Men många av de som bor i Gaza är ännu mer arga på Hamas, som orsakat deras nuvarande elände, genom sin korkade och meningslösa raketbeskjutning av Israel. Och då undrar kanske glad skattebetalare varför de inte säger det, när de intervjuas. Ja du, begriper du inte det, finns nog föga hopp för dig. Det är i själva verket så att Hamas håller det palestinska folket i ett järngrepp. De har helt enkelt tagit Gazaborna som gisslan. Och den som öppet skulle uttrycka kritik gör Hamas processen kort med. Mord, tortyr och hot är vardagsmat för Gazas olyckliga invånare. Och den som mördar och hotar och torterar är Hamas!

Den 22/7 2014 hade DN en artikel med rubrik ”Stark EU-kritik mot Israel och Hamas”. Hehehe. Typiskt att man nämner Israel först. Om man nu skall vara neutral i en konflikt så brukar man räkna upp namn och länder, eller vad det nu handlar om, i bokstavsordning. Och H kommer före I. Eller hur? Man kan också välja en annan ordning, och räkna upp den som är "värst" först, för att poängtera att orsaken till problemet i första hand är den ena parten och inte den andra (det är givetvis så man gör här). Man vill tydligen, genom rubriken, ge sken av att det är Israel som är den stora boven och inte Hamas. DN har för övrigt gått från att vara något så när neutrala i Mellanösternkonflikten till att bli lika rabiata israelhatare som Aftonbladet. Under den pågående konflikten har det nästan bara publicerats hatartiklar mot Israel i DN. Tragiskt! Det tycks som att tokvänstern också håller på att ta över DN, precis som de redan tidigare tagit över SVT och SR. Frågan är om inte Aftonbladet idag, trots allt, är en mer sansad tidning än DN.

Hur som helst, i DN-artikeln läser vi:

Ministrarna brännmärkte Hamas raketbeskjutning mot bebodda områden i Israel som kriminell, och anklagade islamiströrelsen för att använda Gazas civila som mänskliga sköldar för att skydda sina militära installationer. Hamas och Jihad i Gaza måste avrusta och lämna ifrån sig sina missiler, hette det i EU-uttalandet.

Israel uppmanades samtidigt agera proportionerligt under bombardemangen av Gaza, och kritiserades för sin ockupation av Västbanken.

Vi ser således att EU:s ministrar är betydligt mer kritiska mot Hamas än mot Israel, dvs rubriken var således missvisande, vilket väl var avsikten. EU är alltså starkt kritiska till både Hamas beskjutning av civila områden i Israel och att Hamas använder sin egen befolkning som sköldar.

MEMRI hade den 23/7 2014 en artikel på sin hemsida med rubrik, ”Utländska journalister erkänner Hamas taktik med mänskliga sköldar”. Några citat ur artikeln:

På Shifasjukhuset i Gaza City samlades skaror för att kasta skor och ägg på den palestinska myndighetens (PA) hälsominister, som representerar den vacklande ”enhetsregeringen” i Ramallah på Västbanken. Ministern transporterades iväg innan han nådde sjukhuset, som har blivit ett de-facto-högkvarter för Hamas ledare, vilka kan ses i korridorer och kontor (Washington Post 15/7).

I Shejaiyya såg vi också flera Hamaskrigare. En passerade klädd i en kvinnas huvudduk… mynningen på ett gevär stack ut från under kappan (Janis Mackey Frayer, kanadensisk TV-korrespondent).

Närvaron av militanta stridande i Sjejaia blev uppenbar på söndag eftermiddag när det, under skydd av en humanitär vapenvila som skulle göra det möjligt för båda sidor att ta hand om sina döda och sårade, skyndade flera beväpnade palestinier iväg från platsen.
En del bar sina vapen helt öppet, hängande över axeln, men åtminstone två, förklädda som kvinnor, kunde ses gå därifrån med vapnen delvis dolda under deras kappor. En annan hade sitt vapen insvept i en babyfilt och höll denna mot sitt bröst som om det var en litet barn (Globe and Mails korrespondent i Gaza).

Det är till och med så att Israel även nu erbjuder sjukvård till sårade palestinier. Israel har inget otalt med det palestinska folket. Men Hamas hindrar skadade palestinier och även journalister att ta sig in i Israel från Gaza. Jag kan f ö nämna att den palestinske ledaren Mahmoud Abbas hustru Amina, för en dryg månad sedan, opererades på ett israeliskt sjukhus – något som svenska journalister hellre skulle dö än berätta för svenska folket. Jag har i varje fall inte sett detta nämnas i någon av de stora drakarna eller i Public Service media.

Följer man media noggrant så ser man att det läcker igenom en hel del sann information. Men det är alltför sporadiskt för att vanliga människor skall kunna sätta ihop detta till en korrekt helhetsbild. Därför så tror svenska folket (med vissa undantag) att Israel är det mest ondskefulla som existerar och någonsin har existerat i hela universum, och Hamas och islam är det mest fantastiska, det mest kärleksfulla, toleranta, fredsälskande etc etc etc som finns och någonsin kommer att finnas. Amen!

Som jag skrev i föregående blogg så är det inte acceptabelt att vara antisemit i Västvärlden. I varje fall inte just nu. Då tillhör man inte de goda. Därför så säger Israels fiender, med sin allra lenaste röst, ungefär så här, ”Jag är inte antisemit, oooohh neeejjj”. Däremot är jag antisionist!” Det är ganska uppenbart att detta är ren och skär lögn! Om man uttrycker sig som Jerker Nordlund, MP-politikern jag nämnde i början, är man inte antisionist. Då är man fullfjädrad antisemit! Att helt bortse från Hamas raketbeskjutningar (som sporadiskt pågått i flera år, men nu maximerats) och mena att Israel har ingen som helst rätt att försvara sig, eller ens att existera, har inget med kritik mot den judiska staten att göra.

Dessutom är inte heller antisionismen moraliskt försvarbar. Det har bott judar i området sedan urminnes tider. Inget annat folk har haft detta område som sitt land lika länge som det judiska folket. Islam erövrade Palestinaområdet på 600-talet. Men även med detta i beaktande, så har det bott judar där oavbrutet sedan mer än tusen år före Kristi födelse. Varför skulle då inte judarna ha lika stor rätt som muslimerna till sin del av området? De har i själva verket oerhört mycket större rätt till detta än vad muslimerna har (sedan kan vi diskutera vad vi exakt menar med Israel, dvs inom vilka gränser Israel skall existera, men det är annan fråga som ligger utanför dagens ämne). Jag diskuterar det judiska folkets rätt till ett eget land mer i detalj på min hemsida, i min avdelning om Israel. Börja med första artikeln och läs framåt!

Sammanfattningsvis: Godhetskören visar, genom sitt sätt att förhålla sig till den pågående konflikten, att de inte bara är antisionister. De är lika mycket antisemiter som vad någonsin Adolf Hitler var. Men han stod åtminstone för sin ondska. Godhetskören är inte bara onda. De är dessutom hycklare, som inte står för sina åsikter. Och en hycklare förtjänar inte någon som helst respekt!

Jag mår illa!

Historien utan slut tycks aldrig ta slut…

 

Hur en israelisk satirtecknare ser på den palestinska sidans taktik.

För mig som kristen så exponerar den pågående konflikten mellan Hamas och Israel en av den kristna trons hörnstenar – striden mellan det goda och det onda. Inte så att jag menar att Israel endast står för det goda. Självklart gör Israel fel ibland. Och självklart så finns det onda människor också bland det judiska folket. Och varje individ är dessutom en blandning av ont och gott. I varje människa pågår ständigt en strid mellan dessa båda motpoler. Inte heller påstår jag att Hamas enbart står för det onda. Och det jag alldeles nyss skrev om judar (som individer), gäller givetvis också för araber i allmänhet och muslimer i synnerhet.

Framför allt handlar det om en strid mellan ideologier. Inte heller ideologier är enbart goda eller onda. Ideologier, formulerade och formade av komplexa människor, har, precis som sina upphovsmän, alltid goda och onda sidor. Kristendomen är, som jag ser det, ingen ideologi utan en uppenbarelse från en allvetande och allgod Gud – kristendomen definierad utifrån Jesu undervisning är därför enbart god. Vilket inte betyder att alla kristna är goda. Överallt där människor är involverade finns mörka sidor. Men, trots dessa nyanseringar, kan ändå en ideologi övervägande vara god eller ond. Och detta illustreras tydligt i vad som just nu pågår. Både det som pågår i Mellanöstern och den av detta orsakade, pågående debatten i Sverige. I den senare avlöser det ena lågvattenmärket det andra, även om det också finns ljuspunkter.

I Aftonbladet den 29/7 2014 skrev Somar Al Naher (namnet antyder att hon antagligen är en del av konflikten och inte en objektiv iakttagare) en artikel med rubriken, ”Att döda ett barn är inte självförsvar”. Hon avser då att palestinska barn dör under israeliska angrepp mot Gaza. Visst, det är aldrig bra att barn dödas. Självklart inte. I varje fall inte för normala människor. Hitler tyckte visserligen att det var bra att judiska barn dödades, men Hitler var ju också själva sinnebilden för ondskan. Israel tycker däremot inte att det är bra att palestinska barn dödas. Och de gör allt för att undvika detta så gott det går. Och Hamas gör allt för att så många palestinska barn som möjligt skall dödas. Och de gör detta med gott samvete. Barnen kommer, enligt vad Hamas tror, till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull. Och att barnen dör, används sedan i den skickliga, psykologiska krigföring som Hamas bedriver mot Israel. Dvs skicklig och skicklig. Den typen av psykologisk krigföring borde inte fungera, om vi hade journalister värda namnet. Riktiga journalister, värda namnet, som kunde tänka logiskt och objektivt, och inte var ideologiskt förblindade, skulle förfasas över en organisation som inte skyddar sina barn, utan tvärtom med flit låter dem dödas för att vinna propagandapoäng. Riktiga journalister skulle visa sin avsky mot Hamas och öppet och totalt ta avstånd från denna vidriga organisation, och uppmana alla världens politiker att göra detsamma. Sådana journaliströster finns och har hörts, men de är få. Ytterst få.

Stefan Löfven skrev nyligen (se föregående bloggartikel) på Facebook att båda sidor måste ta sitt ansvar och att Hamas måste upphöra med sina beskjutningar av Israel, samtidigt som Israel måste undvika att skada civila, men att Israel, trots allt, måste ha rätt att försvara sig. Stora delar av mediavärlden och hela vänsterrörelsen gick omedelbart i taket. Som sagt, skillnaden mellan det goda och det onda blir allt mer uppenbar och tydlig.

Aftonbladet är idag Sveriges största tidning och försöker nog trots allt att ta sitt ansvar och vara, i varje fall lite grand, objektiva (även om det säkert tar emot, eftersom deras hjärta uppenbarligen ligger helt och hållet hos islam). Den 14/7 (2014) tog de i alla fall in ett inlägg, skrivet av Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman. Rubriken var, ”Hamas bär skulden för den palestinska offren”. Ambassadör Bachman avslutar med:

Gång på gång har merparten av det internationella samfundet valt att se mellan fingrarna med Hamas ständiga kränkningar av internationell rätt och grundläggande moral. Just denna immunitet tjänar som uppmuntran för Hamas att fortsätta med sina terrorhandlingar, dag efter dag, år efter år. Det är dags för det internationella samfundet att agera, att lägga det fulla ansvaret på Hamas och därmed få ett slut på våldet mot både de egna och Israels civila.

I Livets Ords ”Israel Report”, som kommer ut en gång i veckan, hade man den 11/7 2014 en artikel, som på ett mycket bra sätt sammanfattar konflikten i 12 punkter (jag tar med alla 12 punkterna här – kanske överskrider det gränsen för hur stor del av en text som det anses etiskt försvarbart att citera, men eftersom det här är en så viktig fråga, och texten är så klargörande, så tror jag Israel Report inte har något emot mitt eventuella övertramp):

1. Hamas är en terroristorganisation med ett klart mål – utplånandet av Israel.
2. Hamas angriper civila. Israel angriper militära mål. Det innebär att en liten skara Gaza-innevånare är i farozonen, medan miljoner israeler är levande måltavlor. Det faktum att Hamas (brist på) förmåga inte låter dem fullfölja sina planer och att det därför är få israeler som verkligen dödas, gör inte Hamas bättre eller ger dem högre moral än Israel – som media försöker låta påskina.
3. Israel har investerat miljarder shekel i byggandet av skyddsrum och antiraket-system, dess armé arbetar dygnet runt för att förhindra attacker innan de hinner utföras. Att skydda de civilas liv är högsta prioritet.
4. Hamas har inte gjort något för att förse sina invånare med skydd, tvärtom använder de civila byggnader, dvs bostäder, moskéer, skolor och sjukhus, som högkvarter, vapenlager och raketavfyrningsplatser. För Hamas är deras egna civilas liv umbärliga, om de kan användas i propagandasyfte. (Myntets andra sida är att då IDF inte angriper civila, är skydd mindre nödvändiga där än i Israel – men det är inte Hamas till heder, utan Israel).
5. Hamas har investerat miljoner, kanske miljarder, i att bygga underjordiska utrymmen för sina egna kämpar och att förstärka sin raketarsenal, så de ska kunna döda fler israeler.
6. Israel är den av parterna som gör mest för att skydda Gazas civila. Detta genom att använda den senaste vapenteknologin och ständigt förbättra träffsäkerheten, genom att varna områden innan de attackeras, och genom att avbryta uppdrag om civila finns där.
7. Baserat på tidigare erfarenhet kommer Hamas att använda lögner för att få Israel att framstå som boven, och de har redan börjat publicera foton som påstås visa förödelse i Gaza – med hjälp av bilder från Irak och Syrien.
8. Alla döda i Gaza har inte dödats av IDF. Omkring 30% av terroristernas raketer, möjligen fler, landar inne i Gaza. I den senaste konflikten påstods Israel ha dödat barn som i själva verket hade dödats av egna raketer. Påståenden från Hamas kan aldrig förutsättas vara sanna.
9. Hamas blåser ofta upp antalet dödade och skadade, och räknar sina väpnade kämpar som civila, för att få sympatier.
10. Gaza är fyllt av sprängämnen som terrorceller ska använda, och ”arbetsplatsolyckor” dödar ofta personer som hanterar dem. När Israel slår ut ett vapenlager, leder det ibland till sekundära explosioner. Hamas är ansvariga för såväl skador som eventuella civila dödsfall, eftersom de väljer att placera sådana anläggningar i bostadsområden.
11. Israel, liksom alla andra länder, har full rätt att göra vad som krävs för att få stopp på attacker mot sin befolkning, inklusive att stänga av gas och el till Gaza. Anklagelser om kollektiv bestraffning är felaktiga, eftersom Gaza är fientligt territorium, där Hamas är valda till ledare. Tvärtom borde Hamas anklagas för att använda kollektiv bestraffning när de beskjuter civila israeler.
12. Israel följer krigets lagar i internationella konventioner. Hamas struntar blankt i dem.

Som jag ser det, så finns inte mycket mer att tillägga. Bra sammanfattat!

Även om stödet för Hamas är starkt i Sverige (vilket kanske beror på att hatet mot Israel är så starkt att alla Israels fiender automatiskt blir israelhatarnas vänner) finns mycket kritik mot Hamas i arabvärlden. MEMRI (Middle East Media Research Institute), som översätter intressanta artiklar från arabiska etc media (och även översätter predikningar från de viktigaste moskéerna i världen) hade för några dagar sedan en artikel där man citerade olika tidningar i Egypten, Saudiarabien etc (läs artikeln själv, tyvärr är den på engelska – orkar inte/hinner inte översätta).). Några av rubrikerna är:

En egyptisk kolumnist skriver, ”Hamas håller på att förlora sin legitimitet.”

En egyptisk pro-MB (Muslimska Brödraskapet) intellektuell (som således stöder Hamas i princip) säger, ”En svältande civilbefolkning som berövats sina rättigheter kan inte delta i befriandet av Jerusalem.”

En egyptisk författare jämför Hamas och MB med Hitler (en mycket relevant jämförelse, som jag ser det).

Salman Al-Dosare, som är redaktör för den londonbaserade saudiska tidningen Al-Sharq Al-Awsat skriver, ”Hamas köpslår med sitt folks blod”.

En saudisk journalist skriver, ”Hamas offrar Gazas befolkning”.

Den egyptiske TV-värden Osama Mounir hade häromdagen, i ett program som sändes på Mehwar TV, följande budskap till Hamas ledare, ”Fortsätt att drömma! Ni hör hemma på ett mentalsjukhus!”

Den saudiske författaren Abdallah Hamid Al-Dine gav i den londonbaserade arabiskspråkiga dagstidningen Al-Hayat följande råd till Hamas, ”Slagorden för motståndskampen är tomma ord. Enda sättet att stoppa Israel är att ingå fred med dem”.

Titta gärna på det här (knappt två minuter långa) klippet från den libanesiska TV-stationen, Mayadeen, sänt den 14/7 2014 (översatt till engelska av MEMRI). Klippet är hämtat från en intervju med Abd Al-Bari Atwan, tidigare chefredaktör för tidningen Al-Quds Al-Arabi. Al-Bari Atwan säger,

Majoriteten av de länder som deltar i [Arabförbundets] toppmöte [det pågår just nu ett sådant toppmöte med anledning av striderna mellan Hamas ocvh Israel] anser Hamas vara en terroristorganisation. Dessa länder ber – alla dessa länders utrikesministrar ber – att Israel skall lyckas med att få slut på Hamas en gång för alla. De stöder de israeliska flygplan som bombar Gazaremsan för att göra slut på Hamas och stoppa deras missiler.

Al-Bari Atwan avslutar sin drapa med,

Yitzhak Rabin sade en gång att han hoppades att vakna upp en dag och se att Gaza hade sjunkit ner i havet. Vid Gud, arabregimerna och deras ledare har överträffat Rabin i detta avseende. De skulle önska att Västbanken, Gazaremsan och hela det palestinska folket skulle sjunka ned i havet utan några överlevande.

Observera, det sistnämnda är inte något jag önskar. Tvärtom! Jag citerar bara. Jag vill det palestinska folkets bästa. Men deras bästa ligger inte i Israels utplånande, utan i en verklig och varaktig och trovärdig fred med Israel, vilket skulle kunna ge ett välmående Palestina sida vid sida med Israel. Hamas är inte samhällsbyggare utan mördare och terrorister, som inte drivs av omsorg om, och kärlek till, sitt folk och sitt land, utan vars enda drivkraft är hat! De leder inte sitt folk mot en framtid värd namnet, och de respekterar inte sitt folk, utan förtrycker sitt folk (och fängslar och/eller mördar alla som försöker skapa ett bättre samhälle på Gaza). Jag unnar palestinierna något bättre än Hamas. Det gör tydligen inte Godhetskören i Sverige! Fy skäms på er!

I arabvärlden finns, som framgått ovan, betydligt mer och vassare kritik mot Hamas än vad som finns i svenska mainstream media. Som jag skrivit tidigare, ”Sveriges kulturelit – Europas byfånar”.

Det råder knappast någon tvekan om att många av arabvärldens ledare är hjärtligt trötta på Hamas och andra terrororganisationer. Att MEMRI skulle ha gjort allvarliga översättningsfel i de artiklar och TV-inslag, som nämns ovan, tror jag inte på. Några gånger, när jag själv varit tveksam till deras översättningar (det som sagts har framstått som så absurt att jag haft svårt att tro att någon verkligen kunde ha sagt så), har jag bett arabisktalande personer jag känner att kontrollera översättningen och alla dessa gånger har översättningarna visat sig vara korrekta. MEMRI skulle aldrig medvetet översätta fel, eftersom det skulle slå undan fötterna på dem själva. Deras möjlighet att påverka bygger just på att man kan lita på deras översättningar.

Många av de som stöder Israels rätt att försvara sig (som Löfven), menar att Israel använder oproportionerligt våld i konflikten. Och vid en första anblick så kan det kanske tyckas så. Det går runt 100 döda palestinier på varje död israel. Men, då måste vi komma ihåg att Israel, som påpekats ovan i punkt 3, lagt ned miljarder på att skydda sin egen civilbefolkning, medan Hamas inte lyft ett finger för att skydda sina egna. Israel anstränger sig mer för att skydda den palestinska befolkningen på Gaza än vad Hamas gör. Israel gör allt för att undvika skador på civila. Och Hamas strävar inte bara efter att döda och skada så många israeler som möjligt, de gör också allt för att så många civila palestinier som möjligt skall skadas och dödas, bl a genom att placera sina raketramper, vapenlager etc i eller nära civila bostadsområden, skolor, sjukhus etc och försöker också tvinga civilpersoner att uppehålla sig på farliga platser. De är som vampyrer som vältrar sig i sitt eget folks blod.

Då kanske du tycker att i så fall borde Israel helt avstå från att gensvara på Hamas raketbeskjutningar. Detta är knappast något alternativ. Och om du inte förstår varför detta inte är något realistiskt alternativ, ja då tror jag inte att det är någon idé ett jag försöker förklara det för dig. Då är du nog så ideologiskt blockerad att du inte är mottaglig för ett logiskt, objektivt resonemang.

Avslutningsvis kan man undra över vad ett proportionerligt, israeliskt gensvar på raketbeskjutningarna skulle innebära. Att för varje raket som Hamas avskjuter mot israeliska bostadsområden och stadskärnor (de allra flesta av Hamas raketer riktas, i brott mot Genèvekonventionen, mot civila mål), så avskjuter Israel en liknande raket mot palestinska bostadsområden etc? Det skulle ju innebära en 1:1-relation, dvs perfekt proportionalitet. Men detta skulle också innebära en dramatisk ökning av antalet dödsoffer i Gaza.

Hamas mål är att utplåna staten Israel. Detta mål är icke förhandlingsbart. Flera höga företrädare för Hamas har, vid ett flertal tillfällen, sagt att de skall döda alla judar i området, ja helst alla världens judar. Nu tycker, som tur är, inte alla araber så, och kanske inte ens alla inom Hamas. Men utplånandet av staten Israel och eventuellt fördrivandet av alla judar i området är Hamas icke förhandlingsbara slutmål. Möjligen att ett mindre antal judar skulle kunna få stanna kvar om de böjer sig för islams överhöghet, och lever i ett herre-slav-liknande förhållande som dhimmis. (vilket är vad islams heliga skrifter föreskriver).

Ett eventuellt fredsavtal mellan Hamas och Israel skulle inte innebära något verkligt fredsavtal, utan en hudna, dvs en tillfällig fred för att Hamas skall hinna bygga upp sin styrka, för att till slut, någon gång i framtiden, en gång för alla kunna utplåna den förhatliga judiska staten Är någon förvånad över att israelerna inte ställer upp på detta slutmål? Är någon förvånad över att Israel inte vill förhandla med Hamas? Jag är det inte! Vad skall Israel förhandla om? Hur utplånandet av Israel och det judiska folket skall gå till rent praktiskt (gasning eller skjutning eller halshuggning?) och när detta skall ske (inom en vecka eller ett halvår eller fem år)? Eller vad? Det skulle vara intressant att höra någon medlem i Godhetskören förklara vad förhandlingarna mellan Israel och Hamas i så fall skall gå ut på och hur dessa förhandlingar skulle kunna vara meningsfulla ur Israels perspektiv. Det skulle vara mycket intressant! Mycket, mycket intressant! Men någon sådan förklaring lär vi nog aldrig få. Hatet behöver inte förklara sig. Hatet bara hatar. Och hatar. Och hatar…

Jag kan, trots allt känna viss sympati, eller kanske snarare medkänsla, för till och med Hamas. Unga palestinier som växer upp i läger, i stor fattigdom och utsatthet, och som hela tiden matas med hat och propaganda riktat mot Israel och judar, där judarna får hela skulden för det palestinska folkets elände och misär. Jag kan förstå att dessa ungdomar ansluter sig till en organisation som Hamas. Kanske hade jag gjort det själv om jag fötts i ett palestinskt flyktingläger? Men, det är skillnad på att vara frustrerad och olycklig och att ha rätt. Man har inte automatiskt rätt för att man är frustrerad eller för att man hatar eller för att man har det eländigt. Men som sagt, jag kan känna viss sympati för dessa ungdomar. Ledarna för Hamas kan man kanske begära mer av, men de har givetvis också vuxit upp i samma hatiska miljö. Islams oförsonlighet gör ju inte precis saken bättre.

Något jag dock har svårt att känna sympati för, är de vänstermänniskor i Sverige och andra Västländer, som instinktivt tar ställning mot Israel. När man talar med sådana människor ser man hur hatet lyser i deras ögon och det känns som att de skall kasta sig över en vilken sekund som helst. Och det skulle de nog göra, om de bara vågade. För mig är detta den verkliga, nakna ondskan. Här talar vi inte om människor, som i likhet med många palestinska ungdomar, lever under fruktansvärda förhållanden, utan vi talar om människor som lever i största trygghet och ekonomiskt välstånd (i varje fall jämfört med en normal palestinsk familj). Här finns inga förmildrande faktorer (möjligen skulle det kunna vara den orättfärdiga bild som de flesta av våra media ger av konflikten i Mellanöstern och som givetvis påverkar människor – samtidigt som människor har ett ansvar att själva ta reda på saker och ting, vilket nu för tiden kan göras ganska lätt tack vare Internet, så någon ursäkt härvidlag finns knappast!). Här skådar vi rakt in i ondskans vidriga ansikte!!! Människor som själva, och av fri vilja, valt att ställa sig på ondskans sida! Dessa människor är så uppfyllda av hat mot Israel att det palestinska folket för dem bara är ett medel för att uppnå ett mål – Israels totala utplånande!

Bibeln säger klart och tydligt att Israel är Guds ögonsten! Den säger också att den som förbannar Israel skall själv vara förbannad. Att Sverige så starkt tar ställning mot Israel, kommer att drabba vårt land hårt, det är min absoluta övertygelse. Kanske är det så att vår bödel redan har anlänt och just nu förbereder sig för sitt värv. Kanske gör vårt hårdflörtande med islam att Gud kommer att låta Sverige få smaka på islams sanna natur. Ske dig som du vill! Nu får du precis vad du bett om!

Det judiska folket är (trots all sin ofullkomlighet) det folk Gud utvalde, för att människan skulle kunna räddas undan ondskans konsekvenser (det var ju genom det judiska folket vår Frälsare, Jesus Kristus, föddes till denna världen). Det instinktiva hat mot staten Israel och den återigen framväxande antisemitismen (i Sverige föga övertygande maskerad som antisionism) har sin grund i att Ondskan själv, dvs den personliga andemakt som Bibeln kallar Djävulen, hatar Israel över allt annat på jorden. Det uppenbara hat som så många människor känner gentemot Israel och judar (tyvärr gäller detta också många kristna idag – att de bara vågar!) är omöjligt att förklara ur enbart psykiska och logiska mekanismer. Det kan bara ha en andlig förklaring. Detta var en av flera avgörande orsaker till att jag lämnade ateismen och blev kristen vid 36 års ålder. Ateismen kunde inte på ett trovärdigt sätt förklara, som jag såg det, det hat som i tusentals år funnits mot det judiska folket. Och en världsbild som inte kan förklara allt vi kan observera, kan inte vara den yttersta sanningen och måste därför överges för en bättre och mer korrekt världsbild.

The never ending story…

Den som vill veta mer om den pågående konfrontationen mellan Israel och Hamas rekommenderas att leta reda på mina gamla artiklar om förra gången det begav sig (sök på Gaza i min blogg). Det är bara att ändra datum i artiklarna så är de lika aktuella som om jag skulle skrivit nya, fräscha artiklar om det som sker just nu.

Förra gången ingrep Israel efter att palestinierna i Gaza avskjutit omkring 12 000 missiler mot Israel. Till och med Egyptens dåvarande utrikesminister uttryckte den gången förståelse för Israels reaktion och kritiserade starkt Hamas. Även den här gången har Egypten uttryckt skarp kritik mot Hamas, för att de utsätter det palestinska folket för ett stort lidande.

Denna gång utlöstes det hela av att tre judiska tonåringar kidnappades på Västbanken och sedan brutalt mördades. Detta ledde till att en grupp judiska ungdomar några dagar senare mördade en palestinskt tonåring. Det sistnämnda har enhälligt fördömts i Israel och premiärminister Netanyahu har till och med ringt till den mördade palestinske tonåringens föräldrar och bett om förlåtelse. Även om den palestinske presidenten Abbas kritiserat mordet på de tre judiska tonåringarna, har varken han eller någon annan på den palestinska sidan kraftfullt tagit avstånd från detta illdåd. I Sverige har Godhetskören uttryckt viss förståelse för mordet på de judiska ungdomarna, typ ”Vad hade de där att göra – Västbanken är ju palestinskt område” Det är sant att det finns judiska bosättningar på Västbanken och det är givetvis något som kan diskuteras, men att mörda unga människor på det sättet kan aldrig ursäktas. Aldrig någonsin!

Dessutom, den judiska närvaron på Västbanken gör nog varken till eller från. När judarna ensidigt och hundraprocentigt 2005 utrymde Gaza, hade Hamas nu chansen att visa om de var fredssträvande statsbyggare eller simpla terrorister. Det visade sig snart att det senare alternativet var det aktuella. En kort tid efter att Israel lämnat Gaza började raketerna regna över Israel, vilket till slut gjorde att Israel gick in i Gaza. Och något samhälle byggde aldrig Hamas upp. Tvärtom har de åstadkommit ett elände för sitt eget folk och de palestinier som kritiserar Hamas terror mördas ovillkorligt! Det är Hamas (och de palestinska ledarna) som är det palestinska folkets fiende och inte Israel! Hade palestinierna accepterat ett eget land på Västbanken och Gaza 1948 hade det idag funnits en välmående palestinsk stat vid sidan av Isrel. Men, ondskan kräver allt! Och skapar lidande och död, och i slutändan ingenting i stället för allt.

För att återvända till den aktuella situationen, så började snart raketer att regna över Israel, efter mordet på den palestinske tonåringen. Eftersom Israel inte accepterar att bli beskjutet, började man med luftangrepp mot avfyrningsplatserna för raketerna. Israelerna är mycket noggranna med att få så små civila förluster som möjligt (det går dessvärre inte att undvika helt – när Nato bombade Serbien i samband med inbördeskriget i forna Jugoslavien dog tusentals serber – och inga skrev något om det och Godhetskören hade inget som helst att säga om saken). Man ringer till och med och varnar den lokala befolkningen inför ett förestående angrepp (vilket är till stor militär nackdel för Israel, eftersom överraskningsmomentet då försvinner). Problemet är att Hamas gör allt för att så många civila som möjligt skall dö. Dessa kommer ju ändå till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull (vilket är enda sättet att hundraprocentigt säkert komma till islams Paradis). Hamas vet att de aldrig någonsin får någon skuld för att de till och med tvingar civila (inklusive barn) att vistas intill raketramper och liknande, för att sedan kunna gråta krokodiltårar över att så många civila dött. I stort sett inga västerländska journalister vågar ifrågasätta det Hamas säger (det finns undantag, men de är få). Hamas har till och med uppmanat medborgarna i Gaza att stå på hustaken när Israel bombar, så att så många som möjligt skall dö (detta har faktiskt nämnts i svenska media). Och Israel har sagt att de kommer att bomba i alla fall. Och så måste de göra, annars skulle ondskan alltid segra. På samma sätt har Hamas sina bunkrar och vapenförråd etc, under sjukhus och skolor. Smart va? Och nästan ingen västerländsk journalist kritiserar detta. I varje fall inte skarpt. Detta är ett direkt krigsbrott, eftersom det strider mot Genèvekonventionen (man använder här civila som sköldar).

Man kan säga att Hamas har Hitlers ondska (deras mål är detsamma – att utrota det judiska folket), men använder (ibland) Gandhis metoder (passivt motstånd). Och denna kombination av ren, djävulsk ondska och en offermentalitet, gör tydligen våra journalister förvirrade. De får helt enkelt hjärnsläpp.

Men inte bara det som sker på plats (dvs i Israel och Gaza) utan också Godhetskörens (den svenska kultureliten – Europas byfånar) reaktioner i svenska media är identiskt lika som förra gången, intill tröttsam upprepning.

En intressant sak är att socialdemokraternas hittills ganska oprövade partiledare, Stefan Löfven, nu ”klampat i klaveret”. Åtminstone om man får tro kultureliten (kulturdräggen). Han har nämligen på Facebook gjort det otillåtna, att också kritisera Hamas. I sitt inlägg menade han att Hamas också har ett ansvar för situationen just nu och måste stoppa fortsatt avskjutning av raketer mot Israel. Han var mycket noga med att påpeka att Israel också har ett ansvar och att så många civila dött är oacceptabelt. Men som han säger, ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig.” Genast gick vänstermaffian igång. Det de flesta kommentarerna vände sig mot var just formuleringen att Israel ”självfallet har rätt att försvara sig”. Och Löfven blev inte bara kritiserad, många av kommentarerna var fyllda av hat. Löfven uttrycker förvåning över de skarpa reaktioner som hans tämligen lamt formulerade Facebookinlägg gav upphov till. Till TT säger han, ”Jag måste säga att jag blir ju väldigt bekymrad när jag ser tonen och oförsonligheten och i vissa fall hatet i en del kommentarer”.

Intressant är också att Löfven säger sig stå fast vid det han skrev. Heder åt honom! Löfven har ju sin bakgrund i facket (han var bl a ordförande i Metall under ett antal år). Han är således ingen ideolog utan en vanlig människa, som står med båda fötterna på jorden och som till och med vågar använda sitt sunda förnuft. Jag hoppas han fortsätter att våga stå för sina åsikter, även när snålblåsten viner. Lite grand påminner han om Göran Persson, som också försvarade Israel många gånger.

En och annan artikel i DN och SvD har uttryckt ungefär samma sak som Stefan Löfven, dvs att Israel måste iaktta internationell rätt, men att landet samtidigt har rätt att försvara sig. Aftonbladet firar nya orgier i israelhat (som vanligt). Det är otroligt att en hel redaktion tycks vara så förblindad. Jag läser givetvis Aftonbladet varje dag, inte för att ta reda på vad som hänt i konflikten, utan eftersom det är intressant att ta del av hur de resonerar. Ungefär på samma sätt som att en biolog, av vetenskapliga skäl, kan vara intresserad av att analysera hundspyor.

Jag misstänker att Löfven nu fått en hel del att fundera över, på grund av de hatiska reaktioner han fick på sitt Facebookinlägg. Kanske lägger han ihop två och två och kommer fram till en slutsats. Förmodligen kan han inte dela den slutsatsen med någon annan, eftersom hans karriär som partiledare då omedelbart skulle ta slut.

Att vara antisemit är idag inte gångbart (i varje fall inte i Sverige – i muslimvärlden och de muslimska ghettona i Europa är antisemitismen allmänt vedertagen). Ingen i Godhetskören vill kallas antisemit (eftersom man då omedelbart kopplas ihop med nazister – och då skulle inte Godhetskören kunna fortsätta att stoppa all debatt genom att kalla motståndarna för, just nazister). I stället säger man sig vara antisionister. Det är ganska lätt att påvisa att detta är en ren lögn. Godhetskören är antisemiter, och inget annat!

Om de enbart vore antisionister så skulle de också kritisera Hamas raketbeskjutningar av Israel, och de skulle skarpt ta avstånd från mordet på de tre judiska tonåringarna, samtidigt som de skulle kritisera Israel för att landet använder övervåld (jag är dock inte så säker på att Israel verkligen använder övervåld). Löfven kanske är antisionist, det vet jag inte, men hans inlägg på Facebook är förenligt med en sådan ståndpunkt (men det är också förenligt med att han tillhör Israels vänner). Men det hat som hans relativt försiktiga inlägg utlöste, visar att de som skrivit hatinläggen är antisemiter i ordets verkliga bemärkelse och inget annat. Dvs, dessa tragiska människor, vilka reflexmässigt kallar alla, som inte håller med dem om allt, för nazister, är i själva verket de som är de verkliga nazisterna och rasisterna (precis som att islam är en rasistisk och antisemitisk ideologi – kanske därför som Godhetskören reflexmässigt solidariserar sig med islam).

Det intressanta är att Godhetskören, med all sannolikhet, inom kanske 20-40 år kommer att få skåda rakt in i islams verkliga ansikte. När islam härskar i vårt land (som jag är övertygad om kommer att ske). Då kommer Godhetskören inse att marxism och islam är absolut oförenliga. Även om båda är en del av ondskan är de varandra motpoler (ungefär som Stalin och Hitler). Men denna insikt kommer inte Godhetskören att ha någon glädje av, eftersom det då kommer att vara för sent.

Låt mig då påminna läsaren om den berömda dikten av den tyske prästen Martin Niemöller (som under Första Världskriget var ubåtskapten), vilken hamnade i nazistiskt koncentrationsläger på grund av sin kritik mot nazisterna;

I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.

Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.