Inför valet 2014 – del 4 (en knapp vecka kvar till valet)

Royal Society är namnet på Storbritanniens vetenskapsakademi. Den grundades redan 1660 och har haft många berömda medlemmar; Isaac Newton, Michael Faraday, James Clark Maxwell, Charles Darwin, Ernest Rutherford och Paul Dirac för att nu nämna några. Alla dessa tillhör de absolut främsta inom sina respektive områden. Valspråket för denna illustra akademi är ”Nullius in verba”, vilket är latin och betyder ungefär ”Genom ingens ord” (On the word of no one). Innbörden är att man inte skall godta något bara för att en viss person (eventuellt en auktoritet) säger att det är så. Man skall enbart acceptera såsom varande sant, det som kan bevisas genom logiska argument, grundade på fakta. Och de fakta man utgår från måste i sin tur vara baserade på objektiva experiment och observationer, vilka kan granskas, kontrolleras och upprepas av andra forskare. Detta är själva essensen av det som kallas vetenskap (jag talar i första hand om naturvetenskap – inom beteendevetenskaperna tvingas man dessvärre att också använda andra och mindre säkra metoder).

(Jodå, jag vet att jag tagit upp detta med "nullius in verba" i tidigare artiklar, men många läsare kanske bara läser just den här artikeln. Dessutom brukar man ju säga att "repetition är all kunskaps moder".)

”Nullius in verba” innebär således att det som är sant är sant oberoende av vem som säger detta. Om ett visst påstående är sant, så är det sant även om det står i Hitlers Mein Kampf! Och det är i så fall lika sant som om Moder Théresa eller påven eller Fredrik Reinfeldt eller Albert Einstein skulle ha sagt samma sak (under förutsättning att det verkligen är sant).

I den svenska debatten tycks man tillämpa motsatsen till ”Nullius in verba”. Skulle t ex en kristen hävda att 2+2=4, så skulle många ateister omedelbart avfärda detta som lögn, eftersom allt som en kristen säger, i deras ögon per definition måste vara fel. Skulle en Sverigedemokrat säga att Stockholm är huvudstad i Sverige, skulle på samma sätt Godhetskören omedelbart kalla detta för århundradets lögn, enbart för det sagts av en Sverigedemokrat (jag överdriver givetvis – men läsaren förstår säkert vart jag vill komma). Ändå inser (förhoppningsvis) alla människor att det är Royal Society och inte Godhetskören i Sverige som har den korrekta definitionen av sanning (om vi nu med sanning menar ”det som stämmer överens med fakta, dvs såsom det i själva verket är”). Absoluta sanningar är absolut sanna, och står över ideologier och trender och majoritetens åsikt, och vad som är politiskt korrekt. Sanningen i ett påstående kan inte heller avgöras genom att t ex kasta tvivel över den person som uttalat detta påstående, och hänvisa till vederbörandes förment låga moral eller stora okunnighet (hur vanligt är inte detta som debattknep – där retorik alltför ofta får ersätta logik). Inga debattknep kan motbevisa det som är sant (däremot kan debattknep, använda av en skicklig debattör, få åhörarna att tro att denne debattör har rätt fast han/hon har fel, men det är en helt annan historia)!

Detta var en liten inledning och grundmålning inför att jag nu skall citera lite grand från sajten Avpixlat.info. Denna sajt betraktas ju av media som rasistisk och full av fördomar etc. Jag håller inte med om detta, men låt oss inte spilla tid på att penetrera den frågan här. Då tappar vi fokus. Ovan har jag försökt visa att det inte spelar någon roll vem som uttalar ett påstående, när det gäller att bedöma om påståendet är sant eller falskt. Är det sant så är det sant vare sig det står i Expressen eller Aftonbladet eller sänds i SVT eller skrivs på Avpixlat eller står som klotter i en tunnelbanenedgång eller står på min hemsida. Och om den absoluta sanningen är att ett påstående är falskt, ja då är det falskt även om SVT eller DN eller våra partiledare påstår att det är sant. Ja till och med om 100 procent av mänskligheten hävdar att det är sant, så är det i alla fall falskt.

För några dagar sedan hade Avpixlat en ganska intressant artikel där man tog upp tio skäl mot Sveriges nuvarande invandringspolitik. Jag hävdar att alla dessa angivna skäl är relevanta (fast förvisso inte politiskt korrekta). Här följer dessa 10 punkter plus lite av mina egna kommentarer.

1. Svensk invandringspolitik är extrem. Se min föregående blogg, där jag klart och tydligt, utifrån odiskutabla fakta, visar att så är fallet.

2. Invandringen gör Sverige fattigare. Eftersom den kostar oerhört mycket pengar. Detta har både Fredric Reinfeldt och Anders Borg erkänt under senaste månaderna. Svenska folket kommer att få dra åt svångremmen rejält för att betala vad invandringen kostar. Ja inte bara rejält, utan på sikt kommer konsekvenserna att bli förödande för vårt land.

3. Invandringen har skapat en ny underklass. 1990 fanns 3 ”utanförskapsområden” i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 och 2013 till 186. I dessa områden frodas kriminalitet och gängförtryck plus att de som bor där inte har det speciellt bra. Och dessa områden breder ut sig alltmer och polisen är i princip maktlös.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land. Detta på grund av att vissa invandrargrupper är extremt överrepresenterade när det gäller brottslighet och då speciellt våldsbrott (framför allt gäller detta muslimer och bland dessa framför allt de som kommer från Somalia, men även från andra länder i Mena – dvs Mellanöstern/Nordafrika plus Somalia). Om detta har jag skrivit i många andra artiklar. Där finns också mängder av källor som visar att detta inte bara är ett tomt påstående (jag skulle verkligen, av hela mitt hjärta önska att det vore ett tomt påstående).

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt. Som jag skrev i en tidigare artikel så är det vanligaste mansnamnet i Oslo nu Muhammed. Något säger väl detta i alla fall. Och vad kommer att hända när Sverige har 50 procent muslimer? Ja du, käre läsare, fundera lite över det! Tror du paradiset kommer till Sverige då? Eller helvetet? Tja, titta på hur det ser ut i muslimvärlden så kanske du får en föraning vad som väntar vårt land!

6. I journalistkåren finns ett stort stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik. Detta förklarar varför medias rapportering inte handlar om analys och nyhetsrapportering utan snarare om propaganda för det gränslösa samhället, vilket är marxisternas våta dröm. De tror nämligen att i det kaos som då uppstår så kommer marxismen att resa sig och skapa det nya paradiset (där givetvis alla oliktänkande omedelbart kommer att mördas i godhetens namn). Och det är ju därför marxister och islamister kan samarbeta. Muslimerna hoppas att på samma sätt kunna utnyttja kaoset för att skapa det världsomspännande kalifatet. Problemet är att om detta kaos nu skulle inträffa (vilket inte kan uteslutas helt) så skulle marxister och islamister omedelbart börja kriga mot varandra. Den som har minsta lilla gnutta hjärnsubstans kvar inser givetvis att dessa två ideologier är 100 procent inkompatibla.

7. Sverige är inte demokratiskt (när det gäller invandringsfrågor, eftersom svenska folket inte får reda på sanningen om invandringen och dess konsekvenser både på kort och lång sikt). Våra folkvalda politiker och våra journalister (undantag finns men alltför få) bedrar hela svenska folket och manipulerar landet mot en kommande mardröm.

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är tydligen att fortsätta den extrema invandringspolitiken. De flesta politiker är helt fångna i den politiska korrekthetens hjärngrepp och överbjuder varandra i sin iver att framstå som så goda som möjligt. Ju mer invandrare man säger sig vilja ta emot, och ju mer förmåner man säger sig vilja ösa över dessa, desto mer applåder får man. Än så länge har inte SM i godhet avgjorts, men vi börjar antagligen närma oss finalen.

9. Invandringsförespråkare är hycklare. De bor inte själva på de ställen där vanliga invandrare bor. Och speciellt inte där muslimska invandrare bor. De bor på Högalid på Söder i Stockholm och liknande platser, och de enda invandrare de kommer i kontakt med är kinesiska docenter i nanoteknologi. När en badstrand vid Hornsbergs strandpark i Stockholm (det är i de trakterna som många av Godhetskörens medlemmar bor) för några månader sedan togs över av (jag citerar här från en artikel i Avpixlat):

omkringliggande förorternas mångkulturella klientel. Som väntat har en våg av misshandel, öppen knarkhandel, omfattande störomål [jag har aldrig hört detta ord förut men tydligen så existerar det, fast inte i Svenska Akademiens Ordlista] dygnet runt, sanitär olägenhet och allmänt hotfull stämning samtidigt kommit som ett brev på posten, och stadsdelens invånare är nu fullständigt chockerade över denna lilla glimt av klassisk kulturberikning.

Och nu, när kultureliten själv fick möta mångkulturen, ja då snålade man inte på resurserna:

Enligt den lokala polisledningen har nu “all ledig tid och personal” beordrats till platsen, vilket har resulterat i dygnetruntpatrullering på den lilla badplatsen av både vanlig polis, tunnelbanepolis och ridande polis. Men endast det bästa är gott nog åt innerstadens journalister, politiker och i övrigt Miljöpartiröstande elit, så utöver detta lät man även civilpoliser förstärkta med personal från Kronofogdemyndigheten kontrollera samtliga bilar som körde in i området(!).

Även Sjöpolisen kom dit med Stridsbåt 90. Och man fortsatte att patrullera en avsevärd tid framåt, så att ”buset” inte skulle komma tillbaka. Samtidigt har polisen i Landskrona, när de ser brott begås i invandrartäta områden, order att sitta kvar i sina bilar för att inte provocera invandrarna och få ett upplopp på halsen (och speciellt inför valet vill man inte ha några upplopp – det kunde ju gynna SD). Detta enligt Helsingborgs Dagblad. (titta också på det här videoklippet för fler detaljer – 3,5 min).

När det gäller Hornsbergs strand så läs gärna vad som skrivits i den lokala tidningen Vårt Kungsholmen. Där försöker man förvisso låtsas som att det mer handlar om lite stökighet i största allmänhet (folk som är glada och högljudda och kanske lite på lyran), men läs kommentarerna under artikeln, där vanligt folk i området skriver, så får du kanske en sannare bild (dvs inte politiskt korrekt tillrättalagd) av verkligheten.

10. Visionen om folkhemmet har ersatts av visionen om det mångkulturella samhället. Och inget pris är för högt när det gäller att betala för den nya visionen. Vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Svenska folket skall offras på den etniska mångfaldens altare, medan kultureliten, som är drivande bakom detta projekt, själv lever i sina isolerade ghetton, skyddade från mångkulturens verkliga problem av Stridsbåt 90 och poliser och väktare. Ynkligt! Vidrigt!

Man kan förvisso ha olika synpunkter på hur mycket invandring Sverige (och Europa) tål. Och hur mycket vi skall vara beredda att minska vår levnadsstandard etc för att hjälpa andra människor. Och hur vi skall hjälpa dem (ta hit så många som möjligt eller hjälpa mångdubbelt fler på plats). Alla dessa viktiga frågor borde man rimligen kunna diskutera. Men tyvärr är detta inte tillåtet! Då får man omedelbart rasiststämpeln på sig och riskerar att få sparken från jobbet, förlora sina politiska uppdrag och förlora många av sina vänner (eller snarare de man trodde var ens vänner).

Men oavsett vilka åsikter man har i dessa frågor, så finns det i alla fall några grundläggande saker när det gäller invandring, som man borde kunna enas om. Och dessa saker är nödvändiga att införa om vi inte vill få en galopperande rasism i vårt. Visst kan media och politiker, genom manipulation och falsk information, hålla folket lugna ytterligare en tid. Men inte hur länge som helst. Och då kan vad som helst hända. Det som skrämmer mig är att jag ibland tänker på hur det var i Tyskland innan nazisterna kom till makten. Hur var det möjligt att ett förbrytargäng som Hitler och hans hejdukar kunde få total makt i Tyskland på bara några år?. Jo politikerna hade förberett marken. Människor var desperata och såg Hitler som Räddaren. De var beredda att underkasta sig nazisterna bara det blev ordning och reda i Tyskland. Även kapitalisterna resonerade på detta sätt. De trodde att de skulle kunna kontrollera Hitler när han fått makten, men där missbedömde de honom totalt. Sanna mina ord, vi är inte långt ifrån en liknande situation i Sverige (och hela Europa). Tiden närmar sig när Europas urbefolkning (ett uttryck som kanske börjar bli relevant) desperat kommer att längta efter en Ledare som kan få ordning och hindra att Europa hamnar under islams vidriga förtryckarsystem. Och människor kommer att vara beredda att ge upp demokratin bara för att det egna landet skall räddas.

Det talas om att vår invandringspolitik måste vara rättvis och generös mot invandrare. Jadå, men invandringspolitiken måste också vara rättvis och rättfärdig och generös mot svenska folket (urbefolkningen) för att inte skapa ett snabbt växande hat mot invandrare. Den måste också vara realistisk. Låt mig nu ge några exempel på saker som måste ändras:

1. Invandrare som begår brott (hur grova kan diskuteras – personligen tycker jag det skall gälla alla brott bortsett från parkeringsböter och liknande) innan de fått sitt PUT (permanent uppehållstillstånd) skall omedelbart utvisas utan någon som helst pardon (det skall inte spela någon roll om de riskerar fattigdom eller hårda straff när de återvänder hem – det skulle de ha tänkt på innan de begick brottet).

2. Invandrare som fått sitt PUT och som begår grova brott (våldtäkt, mord, rån, grov misshandel och liknande) skall alltid utvisas utan pardon och utan hänsyn till vad som väntar dem när de återvänder hem. Det skulle de ha tänkt på innan de våldtog eller rånade eller misshandlade eller mördade.

3. Det skall vara betydligt svårare och ta längre tid, än som det är nu, att få ett svenskt medborgarskap. Då kommer också ett svenskt medborgarskap att ses som mer värdefullt och inte bara en biljett till livslång försörjning utan krav på motprestationer. Den som beslås med att ljuga om sin bakgrund skall normalt inte kunna få ett svenskt medborgarskap. Den som slängt sitt pass och andra liknande dokument, skall inte släppas in i landet (annat än i mycket speciella undantagsfall). Enligt vissa uppgifter slänger så mycket som 80 procent (eller mer) av asylinvandrarna sina pass och papper när de väl kommit in i Sverige (några läsare har skrivit till mig och påpekat att det antagligen snarare handlar om 95 procent eller mer, men säger jag 80 procent så överdriver jag i alla fall inte). Detta borde omöjliggöra för dem att få stanna här.

4. Speciellt med tanke på att man bara efter några år i vårt land kan få ett svenskt medborgarskap, borde man lagstifta om att medborgarskapet, under de första 10 åren, kan återkallas vid grov kriminalitet (och detta skall gälla även om de inte har dubbla pass – i så fall blir de statslösa, men de har sig själva att skylla). Det svenska medborgarskapet är synnerligen eftertraktat. Visste invandrare att de riskerar att inte kunna bli svenska medborgare. eller förlora medborgarskapet om det begår grova brott, skulle de allra flesta sköta sig. Och de som inte sköter sig har vi ingen anledning låta stanna här.

Om vi säger att det efter förändrad lagstiftning skulle ta 7 år att få ett svenskt medborgarskap, och att detta medborgarskap sedan kan dras in under ytterligare 10 år om man begår grova brott, så tror jag att vi skulle få se en dramatisk minskning av vissa invandrargruppers brottslighet (som är groteskt hög för vissa grupper, främst då muslimska invandrare). Unga människor (det gäller generellt) är överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott (t ex våldsbrott) och har man skött sig i 17 år (7+10 år) är nog risken ganska liten att man sedan hamnar i en brottskarriär. Då har man förmodligen ett jobb, man har gift sig och har barn, och man har vant sig vid att leva ett normalt, hederligt liv. Detta skulle vara en hjälp för vissa invandrargrupper.

5. Som det nu är kan invandrare som saknar dokument inte utvisas. Så riskerar man utvisning är det bara att slänga sina dokument (om man inte gjort det tidigare), så får man stanna här resten av sitt liv. Detta är absurt och måste ändras. Sverige borde ingå avtal med något afrikanskt land att ta emot papperslösa invandrare från Sverige. Detta skulle kunna vara en del av ett handelsavtal eller att vi helt enkelt betalar en viss summa för var och en de tar emot.

6. När det gäller vissa invandrares ”borttappade” svenska pass så har media faktiskt tagit upp detta problem (läs vad Merig Wager, som tidigare arbetade på Migrationsverket, skriver på sin blogg om denna skandal). Hur vissa invandrare ”tappar” sitt pass kanske 20 gånger eller mer under kort tid (det handlar huvudsakligen om icke-västliga invandrare) och hela tiden får nya pass. Man vet att ett svenskt pass är eftertraktat och kan användas för att smuggla ytterligare invandrare in i EU. Det kan säljas för stora summor pengar. Hur mycket beror givetvis på köparen. Jag har sett siffror på ända upp till 80 000 kr och man förstår frestelsen

Förr kunde en skicklig förfalskare med ganska enkla verktyg (tuschpenna, linjal och lite annat) göra ett fungerande falskt pass, men idag, när man använder alla möjliga tekniker i passtillverkningen, bl a chips och inlagda metalltrådar, är det oerhört mycket svårare att förfalska ett pass. Ja det är nästan omöjligt. Alltså tvingas man att stjäla riktiga pass, där passinnehavaren har ett liknande utseende som den som skall använda det falska passet (förr var fotot inklistrat i passet och kunde lätt bytas ut – numera är ju fotot printat på själva papperet i passet, dvs utgör en integrerad del av passet och är mycket svårt att byta ut eller ändra). Pass som tillhör blåögda, blonda svenskar är därför tämligen oanvändbara i flyktingindustrin (som det de facto handlar om). Det är därför pass tillhörande invandrare från Afrika och Mellanöstern har så högt värde. Och det är därför som just sådana invandrare frestas att "tappa" sina pass.

Farsen kring de svenska passen är oacceptabel. Varje år tappas ca 50 000 pass bort och totalt rör det sig om 250 000 pass eller mer. Och enligt lagen kan en person tappa bort sitt pass hur många gånger som helst och få nya pass till samma låga kostnad (f n 350 kr). Poliser har berättat om hur de är så förbannade (ursäkta uttrycket) att de knappat kan behärska sig, när de skall lämna ut det 20:e passet på några månader till en och samma person. Invandrarna kan ju inte tro att vi är kloka här i Sverige. Och det är vi ju inte heller.

Den svenska passlagstiftningen måste ändras, med det snaraste. Fick jag bestämma skulle man ha ungefär följande system. När man tappar sitt pass första gången får man ett nytt pass för samma kostnad som det första. Nästa pass kostar runt 1 000 kr och fjärde passet 10 000 kr. Dessutom skall man inkallas till polisförhör efter att man tappat passet för tredje gången. Och sedan skall det vara stopp. Sedan blir det inga fler pass under t ex en tioårsperiod (och sedan börjar systemet om igen, dvs man skall normalt endast kunna få ut 4 pass per 10 år). Under den period man är stoppad på ytterligare pass skall man kunna få ett tillfälligt resedokument (som inte skall vara gratis, utan ganska dyrt) om man måste göra någon resa (detta dokument skall bara vara giltigt under den begränsade tid som resan beräknas vara). Jag har för mig att Kanada har något liknande system. Det är ju fullständigt ofattbart hur vi kan ha en så korkad lagstiftning som vi har. Jag skäms över att tillhöra svenska folket. De måste vara Jordens dummaste folk (hur kan man annars förklara ovanstående?). Att man kan tappa sitt pass ett obegränsat antal gånger och få ett nytt har väl inget med godhet och kärlek och snällhet att göra. Det är bara dumhet och feghet och ynklighet!

7. Nu hörde jag, jag vet inte för vilken gång i ordningen, om några somalier, som bara några veckor efter att de fått sina uppehållstillstånd, reste tillbaka till Somalia på ”semester” (förmodligen betald av oss skattebetalare). Om de nu flytt från Somalia med fara för sina liv (annars har de inga asylskäl), hur kan de då, bara några månader senare resa tillbaka dit? Om faran tydligen är över i Somalia, borde de ju inte få stanna här. Då har de inga flyktingskäl längre. Jag anser att de omedelbart skulle förlora sitt PUT och inte få återvända hit. Återigen, svenskarna, jordens dummaste folk (eller kanske snarare – våra politiker, jordens dummaste politiker – jojo, visst finns undantag, men ack så få).

8. Invandrare skall inte ha några förmåner som inte vanliga svenskar har. De skall inte ha förtur till arbeten eller utbildningsplatser. Detta är fullständigt livsfarligt och kommer att leda till att vi får rena nazistpartier i vårt land. Det invandrarhat som sådant här ger upphov till kommer också att gå ut över de värdefulla invandrare (ja du drar helt rätt slutsats, jag anser inte att alla invandrare är värdefulla för vårt land) som finns i vårt land.

9. En stor del av invandringen till Sverige är så kallad anhöriginvandring. Den som har fått PUT har rätt att ta hit sina anhöriga. Jag vet inte exakt var gränsen går för att kallas anhörig (om det inkluderar mormor och morfar och kusiner), men jag misstänker att gränsen är synnerligen frikostigt vald. 2013 fick 40 000 anhöriga uppehållstillstånd i Sverige (enligt Migrationsverkets hemsida). En liten del av dessa är förstås ”kärleksinvandrare” (Migrationsverket använder denna term), dvs när en svensk medborgare har gift sig med någon från ett annat land och de bestämmer sig för att bo i Sverige, eller någon adopterar ett barn från ett annat land. Den absolut största delen är dock anhöriga till flyktingar och invandrare. Vem betalar då för anhöriginvandringen? Jag tycker det är rimligt att den som blivit svensk medborgare också har rätt att ta hit sin familj. Men det är en sak när det gäller egna barn och maka eller make, där måste kanske Sverige vara generöst. Men vill man ta hit fler anhöriga (mormor, farfar, kusiner), ja då skall man stå för detta själv ekonomiskt. Morfar skall inte ha någon svensk pension (han har ju inte bidragit till systemet) utan måste försörjas av den som tagit hit honom. Och om denne inte försörjer morfar ja då skall principen vara att morfar skickas tillbaka (annat än i speciellt ömmande fall). Så är det i många länder. När det gäller somaliska anhöriga (och kanske också fler grupper) så har jag läst att samhället betalat deras flygresa hit (jag vet inte om det alltid är så eller om det var ett undantag). Det anser jag vara helt fel. Principen skall vara att den som vill ta hit sina anhöriga, men inte har pengar till deras flygbiljett, då får ta ett lån för att betala resan (själva låneproceduren kan samhället hjälpa till med), som de sedan måste betala tillbaka. Dessvärre är jag inte riktigt säker på hur anhöriginvandringen fungerar. Det är lite svårt att få reda på sådant här, eftersom Migrationsverket uppenbarligen manipulerar statistiken för att den inte skall lysa i ögonen på folk. Om någon av mina läsare är insatt i detta, vore jag tacksam för information.

Tillägg: En läsare har informerat mig om att det tydligen är tänkt att invandrare som får ta hit sina anhöriga skall stå för deras uppehälle. Men detta tillämpas tydligen inte i praktiken på grund av "ömmande skäl" och liknande undantag. Det är bara någon enstaka procent av asylinvandrarna som betalar för sina anhöriga. Och när det gäller pension för invandraranhöriga (som inte kallas pension utan äldrestöd) så betalar svenska staten detta för alla anhöriginvandrade. Så var det med den saken.

10. Invandrare skall inte gå före i vårdköer för att de är invandrare. Däremot kan de givetvis gå före om de har akuta problem, precis som att en vanlig svensk går före när han är akutsjuk. Men de skall inte gå före för att de är invandrare. I nästa bloggartikel skall jag ge ett skrämmande exempel på detta.

11. Sista punkten. Invandrare, som inte betalat ett öre i skatt, och som inte bidragit med någonting till Sverige (som 65-åriga anhöriginvandrare som kommer hit), skall aldrig kunna ha en högre pension (vilket i detta fall kallas äldrestöd) än en etnisk svensk. Inte heller skall de kunna ha andra ekonomiska förmåner som en vanlig svensk inte har.

Låt mig ta ett exempel från min tid till sjöss. Befälhavaren på ett fartyg kallas kapten. Och kapten blir man genom att man börjar som matros och sedan läser till styrman och så till sjökapten, och sedan arbetar i många år till sjöss för att skaffa sig erfarenhet. Men vi har en ytterligare grupp sjöbefäl förutom befälhavare och styrmän, nämligen maskinister. Man börjar som motorman och sedan läser man till maskinist och slutligen till sjöingenjör. Och efter åratal till sjöss blir man till slut maskinchef, dvs chef för maskinavdelningen. Maskinchefen, eller chiefen som han ofta kallas, är högsta chefen ombord för maskinavdelningen. Men han är underställd kaptenen, som är högsta chef för hela fartyget (det kan bara finnas en högsta chef). När det gäller löner till sjöss så ökar dessa ju längre man jobbat inom yrket (ålderstillägg), precis som i land. Detta kan leda till att en äldre chief kan ha högre lön än en yngre kapten på samma fartyg. Trots att kaptenen är chef för chiefen. Eftersom principen är att högste chefen (som ju har yttersta ansvaret) alltid skall vara bäst betald inom företaget (eller fartyget eller vad det handlar om), så säger sjöavtalet att i så fall skall kaptenens lön höjas så att den ligger en viss fastställd summa över chiefens lön (vad den är idag och om systemet fortfarande finns kvar vet jag inte – när jag arbetade till sjöss som telegrafist var det jag som hade hand om löneberäkningar ombord, det ingick i telegrafistens jobb – därför är jag väl insatt i hur det var på den tiden).

Detta system upplevdes som rättvist av alla ombord. På samma sätt måste pensioner och bidrag vara rättvisa. Att svenska fattigpensionärer kan ha lägre ersättning från svenska samhället än nyanlända äldre invandrare, som aldrig betalat skatt eller någonting till Sverige, är inte rätt (jag har gett flera exempel på detta i andra artiklar). Till detta kommer dessutom att invandrarna får i stort sett gratis tandvård, sjukvård etc, medan den svenske pensionären får gå där med sina tandstumpar, eftersom han inte har råd att göra något åt saken. Detta är fel. Det är orättfärdigt. Det är så fel som det bara kan bli! Ja, det är rent ut sagt ondskefullt! Och en sak är säker, våra toppolitiker, som sett till att det är på detta sätt, går före i alla vårdköer etc plus att de tjänar så mycket pengar att de har råd till all tandvård etc de önskar. Sveriges behandling av svenska pensionärer är skamlig!

Om invandrarna får förmåner som inte etniska svenskar får, kommer detta som sagt att leda till en ökande främlingsfientlighet i vårt land. Vår släpphänthet när det gäller de invandrare, som missbrukar vår välvilja genom att begå brott, utnyttja vårt välfärdssystem på ett felaktigt sätt etc, kommer på sikt att skada vårt land allvarligt. Det kommer bl a att skapa oerhörda och antagligen oöverstigliga motsättningar mellan olika grupper i Sverige. Detta betyder inte att de invandrare som vi släpper in i vårt land inte skall behandlas väl. Men de skall inte behandlas bättre än infödda svenskar (obs med infödda svenskar menar jag inte anbart blonda och blåögda utan sådana som bott här en längre tid, känner gemenskap och solidaritet med Sverige och är skötsamma).

De som nu är arga på invandrare borde i stället vara arga på våra politiker, vilka säljer ut sitt eget folk. Jag har full förståelse för att människor flyr till Sverige, där de kan leva i ett fritt land, och bli rikligen försörjda om de inte själva kan försörja sig. Jag har full förståelse för detta. Men jag förstår inte våra politiker, som tycks älska alla världens människor utom sitt eget folk. Och älska alla andra länders kulturer utom den svenska kulturen som de bara tycks ha förakt till övers för (Fredric Reinfeldt, Mona Sahlin, Maud Olofsson m fl har i diverse olika sammanhang klart visat hur mycket de föraktar sitt eget land och sin egen kultur – jag har källor till detta i andra bloggar, sök på deras namn!). Detta har jag svårt att förstå.

Om vi blev mindre godtrogna mot de invandrare som utnyttjar vår välvilja och blev stenhårda mot de som missbrukar det svenska systemet, så skulle vi få en betydligt mindre invandrarfientlighet i vårt land. Plus att vi dessutom skulle få ett betydligt bättre land att bo i (även för de invandrare som kommit hit). Den som inte förstår varför, förstår nog inte även om jag skulle försöka motivera detta påstående, så därför skall jag inte ens försöka.

Fortsätter vi på den inslagna vägen, kommer under alla förhållanden invandrarfientligheten att växa, och jag förutspår att SD i nästa val, om 4 år, kommer att ha 25 procent av rösterna, eller kanske mer. Jag har svårt att tro att majoriteten av svenska folket vill leva i ett kalifat, där alla som inte är kristna eller judar får välja mellan att bli muslimer eller halshuggas. Där kvinnor tvingas bära niqab eller liknande, och där yttrandefrihet och åsiktsfrihet och religionsfrihet är ett minne blott. Och där homosexuella stenas och tjuvar får händerna avhuggna och den som har sex utanför äktenskapet halshuggs. Men visst, är det så ni vill ha det – kära Svenska Folk – rösta på Alliansen eller den Rödgröna Röran!

Fortsättning följer...

Inför valet 2014 – del 3

I föregående blogg lovade jag att med fakta underbygga mina påståenden att asylinvandringen till Sverige är orimligt hög. I föreliggande artikel försöker jag uppfylla detta löfte.

Jag skall försöka göra det hela så kort som möjligt. Den här artikeln handlar inte i första hand om argumentering utan om att med kalla fakta styrka mitt resonemang i andra, tidigare artiklar. Först några källor:

1. På Statistiska Centralbyråns (SCB) hemsida kan man se Sveriges folkmängd (plus en del andra fakta som folkökning och invandringsöverskott) mellan 2006 och 2013. Klicka här för att läsa!

2. Man kan ladda hem ett dokument (på engelska) från EU:s statistikbyrå, vilket visar antalet asylsökande till olika länder inom EU plus andra länder i Europa som Schweiz, Norge etc. Man beställer på nedan angiven sida och sedan skickas dokumentet som en pdf-fil till den angivna mailadressen – det tar någon timme att få hem dokumentet. Den intressanta sidan är sidan 4, som innehåller en tabell, där man för de olika länderna kan följa antalet asylsökande från första kvartalet 2013 till och med första kvartalet 2014, dvs från 1/1 2013 till och med 31/3 2014. Om du störs av att tabellen är ”på tvären” kan du högerklicka i dokumentet och välja ”Rotera medurs”. Klicka här för att beställa dokumentet!

Det finns en intressant blogg som heter Affes Statistik-blogg. Där presenteras politiskt inkorrekt statistik. Ibland finns där riktigt intressanta fakta, som bättre än långa utläggningar belyser sakernas tillstånd. Affe redovisar alltid sina källor. För säkerhets skulle kontrollerar jag alltid den här typen av uppgifter (åtminstone genom stickprov). Även om man inte avsiktligt vill bedra (vilket ju våra vanliga media vill i högsta grad) så kan det bli fel ändå (något som alla som skriver vet av egen erfarenhet). Nyligen hade Affe gjort ett mycket talande diagram, som visar på asylinvandringen till Europas länder under sista kvartalet 2013 och första kvartalet 2014, dvs från 1/10 2013 – 31/3 2014. Diagrammet bygger på data från den EU-rapport som refereras till i punkt 2 ovan. Men i denna rapport kan inte de uppgifter som presenteras i diagrammet utläsas direkt, utan man måste räkna fram dem. För att inte läsaren skall kunna säga ”det där tror jag inte på, det är bara påhitt”, så skall jag detaljerat redovisa hur man kan kontrollera Affes diagram (jag kunde naturligtvis gjort ett eget diagram över t ex invandringen under första kvartalet 2014 – dessa siffror finns ju direkt i diagrammet, men av lathet så använder jag Affes diagram).

Om vi tittar på Sverige så ser vi i bilden ovan siffrorna för kvartal fyra 2013 (Q4 2013) och kvartal ett 2014 (Q1 2014). Näst sista raden gäller Sverige. Siffrorna är redovisade månadsvis, men för Q1 2014 så finns också summan för hela kvartalet angiven (i kolumnen längst till höger). För att få totala antalet under Q4 2013 summeras för de tre månaderna (okt, nov, dec) dvs:

7910+5530+5325=18765

Och så adderar vi till detta antalet asylsökande för Q1 2014, dvs 12 945 och får då:

18765+12945=31710

Antalet invånare i Sverige den 31/12 2013 var enligt Statistiska Centralbyrån (källa 1 ovan) 9 644 864, dvs 9,644864 miljoner (kommat i det sista talet är alltså ett decimalkomma). Eftersom den 31/12 2013 ligger mitt emellan kvartal fyra 2013 och kvartal ett 2014, tar vi denna siffra som representativ för Sveriges folkmängd under den aktuella perioden. Nu skall vi räkna fram antalet asylsökande per miljon invånare i Sverige under perioden 1/10 2013 till 31/3 2014 och får då:

31710/9,644864=3288

Enligt Affes diagram är siffran 3 320. Skillnaden mellan mitt resultat och Affes beror förmodligen på att han använt en annan siffra för Sveriges folkmängd. Kanske har han också avrundat. Men skillnaden är helt betydelselös i sammanhanget.

Jag har inte kollat alla siffrorna i Affes diagram, men jag gjorde ett stickprov på Danmark. Om man räknar enligt ovan utifrån EU-statistiken, så får jag för Danmark 604 asylsökande per miljon invånare under samma period. Affe anger 605, dvs i princip samma som jag kommer fram till. Återigen kan det handla om avrundningar eller bero på var Affe hämtat underlaget för folkmängderna i Europas länder. Den siffra jag använt för Danmark har jag hämtat från svenska Wikipedia (uppslagsord ”Danmark”) som anger 5,6 miljoner 1/7 2014. Detta är av uppenbara skäl antagligen en något för hög siffra. Följande lista, hämtad från EU:s hemsida, visar folkmängderna i Europa 1/7 2103, och där uppges Danmarks folkmängd vara 5,5 miljoner (vilket kanske är en något för låg siffra). Hur som helst så spelar decimaler ingen roll här, eftersom det är så stor skillnad mellan hur många asylsökande som kommer till Sverige jämfört med övriga länder i Europa.

Den intresserade och kanske tvivlande läsaren kan använda ovan nämnda källor för att själv kontrollera Europas övriga länder. Hittar du något fel är jag tacksam om du meddelar mig detta.

De källor jag angett ovan kan knappas anklagas för att vara tvivelaktiga. Det handlar ju om officiella källor.

Låt mig nu presentera slutresultatet – Affes diagram:

(klicka på bilden för att förstora)

Behövs några kommentarer? Observera att siffran för Sverige är 2,6 gånger högre än för tvåan i diagrammet, Schweiz. Vårt land är helt enkelt unikt och extremt när det gäller invandring. Visserligen handlar siffrorna ovan om asylsökande, men observera att alla asylsökande från Syrien (som just nu utgör merparten) automatiskt får PUT (permanent uppehållstillstånd). Man kan också misstänka att det endast är ett fåtal av övriga asylsökande som avvisas. Och många av de som avvisas kommer tillbaka igen, eller stannar kvar som illegala invandrare.

Observera, att om du tittar på tabellen på sidan 4 i EU-dokumentet (källa 2) så ser du att det längst till höger står (på tvären om du redan roterat sidan), ”Sweden by far the country with the highest number of asylum applicants per million inhabitants in Q1 2014, followed by Switzerland and Luxembourg” (Sverige, utan jämförelse det land med det högsta antalet asylsökande per miljon invånare under kvartal ett 2014, följt av Schweiz och Luxemburg). Så även EU erkänner officiellt det anmärkningsvärt höga antalet asylsökande till Sverige. Jag förmodar att våra politiker känner sig goda i proportion till staplarna i diagrammet. Våra nuvarande svenska politiker är med andra ord, i sina egna ögon, absolut godast i hela världen!!! Frågan är om svenska folket kommer att instämma i denna bedömning om 50 år.

I tidningarna har man till och med kunnat läsa om asylsökande som tagit taxi genom hela Europa till Sverige, eftersom de varit fast beslutna att komma hit (de har hört hur väl mottagen man blir här). Självklart är detta extremt ovanligt, men något som är vanligt är att invandrare söker sig till Sverige hellre än till andra EU-länder (vilket avspeglas i siffrorna ovan). Detta beror givetvis på att de vet att det är betydligt lättare att få stanna i Sverige och att man här behandlas bättre och mer generöst än i något annat land (ja till och med i vissa avseenden bättre än Sveriges egna medborgare behandlas). Man kan kasta sitt pass innan man söker asyl utan att det påverkar möjligheten att få stanna här. Samma sak gäller om man avslöjas med att ljuga om sin bakgrund. Man kan begå grova brott, t o m mord, och kan ändå få stanna här (om man t ex riskerar dödsstraff eller tortyr i sitt hemland, om man skickas tillbaka, får man alltid stanna här oavsett vad man gjort). Och dessutom blir man försörjd livet ut om man inte får något arbete eller inte vill arbeta, plus att man får ta hit familj och mor- och farföräldrar etc, etc. Man får gratis sjukvård, gratis tandvård, och får i princip lika mycket pension som många svenskar har (även om man kommer hit som gammal och aldrig bidragit till det svenska samhället med ett enda öre).

Ingen människa som kan tänka självständigt kan tro att detta inte kommer att påverka vårt land. Och med tanke på att merparten som kommer hit är muslimer (det skulle vara intressant att se någon statistik på detta – men sådan statistik är givetvis förbjuden numera), så kommer denna massinvandring att sluta med en stor katastrof för vårt land. Och ett lidande som det grundlurade svenska folket än så länge är lyckligt omedvetet om.

PS. Är det någon som undrar varför jag har planer på att flytta till Portugal? Ja det finns tre faktorer; Två av dem heter fado och klimatet. Den tredje faktorn torde framgå ganska klart av diagrammet ovan. DS.

Inför valet 2014 – del 2

För mig är invandringsfrågan en ödesfråga för vårt land och den absolut viktigaste frågan i det kommande valet.

Min inställning när det gäller invandring och u-hjälp är att Sverige (och andra länder som har kapacitet att hjälpa) skall verka för att skapa en bättre värld. Dels genom att kortsiktigt hjälpa människor som befinner sig i fattigdom och förtryck och annat lidande och som behöver omedelbar hjälp, dels genom att på lång sikt verka för att världen skall förändras till det bättre, så att fattigdom, ojämlikhet och förtryck minskar och så småningom försvinner helt. Världen förändras genom att vi hjälper fattiga länder att lyfta sig själva, inte genom att vi skickar mat och filtar och liknande. Det senare kan avhjälpa akut nöd men ger ingen varaktig förbättring av människors levnadsvillkor. Hörnstenarna för en bestående hjälpinsats är att skapa ett bra utbildningssystem, bra och effektiv sjukvård, förbättring av jordbruksmetoder etc, och att vi genom diverse åtgärder motverkar olika sorters förtryck (genom sanktioner och andra politiska åtgärder och ibland också genom direkta militära insatser, som när det gäller Islamska Statens vidriga framfart i Irak och angränsande länder).

Det långsiktiga målet måste vara att hjälpa u-länderna att lyfta sig själva. När det gäller att hjälpa människor som individer, t ex vid akut nöd, så anser jag att detta bäst sker genom att vi hjälper dem på plats eller i närområdet i stället för att låta dem komma till Sverige och slå sig ner. Då kan vi hjälpa 100-tals gånger fler människor (det kostar inte 2 000 till 5 000 kr/dygn att hjälpa en enda person i t ex Somalia eller dess grannländer). Dessutom undviker vi på så sätt de oöverstigliga kulturkollissioner som blir följden av att i ett relativt litet land som Sverige ta emot hundratusentals människor från kulturer som inte har något alls gemensamt med den europeiska kulturen. Ja, som är helt inkompatibla med vår kultur.

Genom att låta flyktingar från länder som Somalia, Afghanistan etc stanna i Sverige permanent, så gör vi dessutom dessa länder en björntjänst, eftersom detta dränerar länderna på deras mest dugliga medborgare. Att lämna sitt land och med fara för sitt liv ta sig till en annan del av världen, kräver ett visst mått av både initiativförmåga och mod och skicklighet. De dugligaste och mest begåvade medborgarna i ett land utgör ett viktigt kapital för landet. När dessa individer försvinner, utarmas landet ifråga.

Men allt detta har jag redan skrivit om i både bloggartiklar och på hemsidan, så min inställning torde vara helt klar i dessa frågor. Jag får hänvisa dit (använd sökmotorn för att hitta) för mer detaljer. I den här artikeln tänkte jag knyta an till den just nu pågående invandringsdebatten, som egentligen inte handlar om invandring i sig (hur många skall vi ta emot etc), utan om huruvida det skall vara tillåtet att diskutera invandringsfrågor.

Som jag påpekat så många gånger tidigare så tycks den intellektuella eliten i Sverige lida av någon slags godhetsnoja. De verkar känna, att ju mer de förstör Sverige och Sveriges (och därmed även sina egna barns) framtid, desto godare är de. Det får mig att tänka på en ganska nyutkommen bok, Pathological Altruism (av Barbara Oakley, Ariel Knafo m fl). Boken, som kan köpas på Amazon, innehåller ett antal artiklar skrivna av psykologer etc, och handlar om just denna godhetsnoja, som äntligen fått ett vetenskapligt namn (dvs patologisk altruism). I förordet läser vi (läs gärna mer om boken på Amazon och på nätet, eventuellt återkommer jag med en recension av den):

Fördelarna med altruism (medmänsklighet, oegennytta, osjälviskhet, dvs motsatsen till egoism) och empati är uppenbara. Dessa egenskaper är så högt värderade och utgör en så stor del av både sekulära och religiösa gruppers agenda, att det nästan känns som hädelse att antyda att dessa egenskaper kan orsaka skada. Som de flesta goda saker kan emellertid altruism perverteras och dras ut till det osunt extrema. Pathological Altruism presenterar ett antal nya, utmanande teser som undersöker en mängd skadliga effekter av altruism och empati.

Begreppet patologisk altruism (PA) är ett ganska nytt begrepp, som inte skrivits speciellt mycket om, eftersom ämnet är ytterst känsligt. Vi vill ju alla vara goda och vill också, vilket kanske är ännu viktigare för oss, att andra skall tycka att vi är oerhört goda, och helst beundra oss för denna enorma godhet. PA kan definieras som ett ärligt försök att hjälpa andra, men som i stället skadar både andra och en själv, och innebär ”ett osunt fokus på andra på bekostnad av de egna behoven”.

I boken diskuterar man hur extrem altruism (när man t ex ger bort allt man äger och kanske förstör sin egen och sina barns framtid) ger upphov till en endorfinchock i kroppen, vilken ger ett rus fullt i klass med vad en knarkare kan uppleva. Själv brukar jag ibland använda ordet ”gorgasm” (godhetsorgasm) för detta tillstånd. När man lyssnar på en del av våra politiker i Almedalen, och det väller fram tirader av paradord ur deras munnar (tolerans, nysvenskar, inkludera, öppenhet etc) i en aldrig sinande ström, så beter de sig nästan som att de när som helst kommer att få orgasm där i talarstolen. Man ser riktigt hur varma vågor av extremt välbehag sköljer genom deras kropp, och man kan föreställa sig hur oerhört imponerade de är över sin egen ultimata godhet. ”Wow, sade jag verkligen det? Tänk att jag är så god! Oj vad de skall beundra mig. Jag måste vara godast i världen!” Intressant att min intuitiva analys stämmer ganska väl överens med vad bokens författare, utifrån mer vetenskapliga studier, kommit fram till.

Självklart är altruism och empati goda egenskaper. Det tycker jag verkligen. Jag försöker inte på något sätt förlöjliga människor som eftersträvar det goda. Tvärtom så behövs fler människor som står upp för det goda. Men allt som glimmar är inte guld! Och allt som kallas gott är inte godhet. I Nordkorea anser sig regimen vara inkarnationen av den sanna godheten. Det tycks som att alla människor, även genuint onda sådana, har behov av att känna sig goda och även framställa sig som goda.

I den kristna tron är altruism och empati bland de finaste egenskaper en människa kan ha. Dessa två, i kombination med mod och rättfärdighet, är det som formar verkliga hjältar. Att kanske med fara för eget liv rädda ett barn som håller på att drunkna kan givetvis aldrig vara fel. Tvärtom!

Men, i den kristna tron finns två grundpelare som man aldrig kommer förbi; kärlek och sanning! Och dessa två kan inte skiljas från varandra. Kärlek utan sanning blir bara en sötsliskig sirap och sanning utan kärlek blir iskall lagiskhet och paragrafrytteri. Altruism och empati måste underställas kärlek och sanning. Det är inte säkert att all självuppoffring är kärlek. Den kan också vara kärlekens absoluta motsats.

Enligt Bibeln, och det är också vad de flesta människors samveten säger dem, så har man ett ansvar för sin egen familj (bl a sina barn) och sitt eget land. Altruism blir patologisk, och destruktiv om man i sin iver att hjälpa andra, förstör för sina egna barn och sitt eget land. Aposteln Paulus skriver i brevet till Titus:

Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott (1 Ti 5:8).

Den som säljer ut sina egna barns bästa för att hjälpa andra är alltså, enligt Paulus, sämre än den som aldrig har trott. Man kan givetvis tolka detta på lite olika sätt, men en möjlig tolkning, ja kanske den mest troliga, är att Paulus här menar att man tappar sin frälsning om man inte sörjer för den egna familjen (den som aldrig trott kan omöjligen vara frälst, dvs kristen, eftersom man blir kristen genom sin tro på Jesus – och är man, som Paulus uttrycker det, ”sämre än den som aldrig trott” så tolkar jag det som att man inte är frälst).

Det där med altruism är tydligen inte så enkelt. Man kan offra sig själv, och kanske uppleva självbelåtenhetens ljuvliga berusning, utan att man egentligen hjälper någon. Ja resultatet kanske till och med blir att man inte bara förstör för sig själv, utan också förstör för de man säger sig vilja hjälpa. Låt oss ta ett exempel. Efter att Titanic sjunkit, flöt det omkring många överfulla livbåtar bland isflaken. En del människor hade inte haft möjlighet att komma med i någon livbåt utan hade hamnat i vattnet. I iskallt vatten stelnar man snabbt till och efter bara några minuter har de flesta människor förlorat förmågan att bidra till sin egen räddning. De som inte hade flytväst, sjönk därför ganska snart. De som hade flytväst, och ännu inte försjunkit i medvetslöshet, försökte ta sig ombord på livbåtar i närheten. Om det fanns plats tog man givetvis ombord dem, men om båten var full, ja kanske till och med överfull, så fick de ingen hjälp, och försökte de aktivt ta sig ombord, hindrades de. Kan tyckes grymt, men hade man låtit dem ta sig ombord, hade ju livbåten riskerat att sjunka och därmed hade alla i båten dött. Och det kan väl knappast kallas godhet. Och det hade ju inte hjälpt någon. Den som nu hindrades att ta sig upp i livbåten, hade ju ändå dött när livbåten sjönk. Tyvärr måste man ibland fatta sådana hemska beslut. Att ta ombord en person för mycket i livbåten, så att alla dör, är ett exempel på patologisk altruism.

Nu kan ju någon i livbåten givetvis välja att offra sig för någon annan. Om jag finns i livbåten, och det kommer ett barn simmande, kanske jag skulle valt att hoppa i vattnet och låta dem ta ombord barnet i stället. Jag är ju drygt 70 och har levt ett liv och upplevt mycket underbart. Personligen tycker jag barnet har större rätt att leva än vad jag har. Nu vet jag ju inte om jag verkligen skulle göra ett sådant offer. Sådant vet man bara när man ställs inför en verklig situation (de flesta hoppas att vara en hjälte, men verkligheten visar vilka som är hjältar). Under alla förhållanden är den som räddar någon genom att offra sitt eget liv en sann hjälte. Men, den som är befälhavare i livbåten har ingen rätt att kommendera någon annan att offra sitt liv (det enda liv denne har rätt att offra är sitt eget). Att offra sig, måste alltid vara ett val man själv gör.

När det gäller skutan Sverige, som uppvisar oroväckande likheter med Titanic, så kan Fredric Reinfeldt och de andra politikerna välja att offra sina egna liv och sin egen ekonomi på invandringens altare. Men de kan inte kommendera andra människor att offra sig. De måste fråga svenska folket om svenska folket verkligen är beredda att sänka sin levnadsstandard dramatiskt (välfärd, pensioner, sjukvård), och på sikt ge bort sitt land till en annan kultur (den muslimska). Denna fråga har inte öppet ställts till svenska folket såvitt jag vet!

Förmodligen skulle politikerna svara att den har visst ställts, genom att man kan välja vart fjärde år. Folk har valt Alliansen och då får de också ta Alliansens politik. Det låter ju rimligt, men är inte någon acceptabel förklaring. Hade man öppet redovisat kostnader och konsekvenser av massinvandringen till Sverige, och sedan gått till val på detta, hade det varit en sak. Men nu har man i stället smugit och manipulerat och försökt att få det att se ut som att invandringen är ekonomiskt lönsam och att den inte kommer att påverka vårt land på något sätt – annat än positivt. Dessutom har man försökt hindra all debatt rörande dessa frågor. Ja det har inte ens varit tillåtet att ställa frågor rörande invandringens konsekvenser.

Om vi verkligen vill vara goda, måste vår godhet och hjälpsamhet vara kopplad till sanning och till vad som är rätt och fel. Man måste i verkligheten ofta göra prioriteringar. Att offra sina egna barn för att rädda andra barn är inte rätt! Det är fel! Det är ondska! Att offra av sig själv och sitt eget välstånd, kan självklart vara helt rätt! Men det kan också vara helt fel! Hur mycken u-hjälp har inte varit totalt bortkastad! Hasse och Tage hade en gång en sketch, där de definierade den typen av missriktad u-hjälp som, ”Man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de fattiga länderna”. En mästerlig sammanfattning av en alltför stor del av u-hjälpen, där de pengar som vanliga svenskar skänkt, hamnat i fickorna på rika diktatorer och tjänstemän (visste du att Arafat, när han dog, var en av världens rikaste regenter? – den som inte är helt hjärndöd inser nog direkt var de pengarna kom från). Det finns mängder av rapporter som visar hur mycket (eller snarare lite) av u-hjälpen som kommer de verkligt behövande till del. En stor bov i det hela är den utbredda korruptionen i många fattiga länder (och det är just precis därför som dessa länder är så fattiga).

Jag skulle kunna berätta mängder av självupplevda (från min tid som sjöman) historier om detta. T ex hur det stod långa rader av fina svenska jordbruksmaskiner på kajen i ett afrikanskt land (jag vill minnas att det var Elfenbenskusten) jag besökte (skänkta av Sida eller något liknande organ). De var fullständigt oanvändbara, fick jag veta, på grund av att jordarna i landet i fråga inte kunde bearbetas på samma sätt som i Sverige. Svenska maskiner passade helt enkelt inte där. Och nu stod de på kajen och rostade sönder.

Vi måste således på allvar fundera över hur vi bäst skall kunna hjälpa människor. Så att vi hjälper rätt människor, dvs de mest behövande, och så att vi kan hjälpa så många som möjligt. Hade vi haft obegränsade ekonomiska resurser hade vi kunna hjälpa alla, men nu är våra resurser inte obegränsade. Det är bara att titta på hur sjukvården och äldrevården ser ut i vårt land, så inser man att våra ekonomiska resurser är synnerligen begränsade. För att inte tala om skolan. Tyvärr tycks det nästan omöjligt att föra en seriös debatt om hur vi bäst skall hjälpa människor utan att förstöra vårt eget land och vår egen framtid. Om någon försöker ta upp dessa frågor så framställs vederbörande omedelbart som rasist och nazist. Vilket är oerhört tragiskt, eftersom detta på sikt kommer att minska både vår förmåga och vår vilja att hjälpa andra. Det finns ju trots allt en verklighet, och förr eller senare kommer denna ikapp även våra mest omhuldade lögner och ideologier.

Precis när jag skriver detta är tidningarna fulla av upprörda kommentarer till en debattartikel i DN den 30/8 2014. Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) ordförande, Sara Skyttedal, vågade nämligen i denna artikel sig på att efterlysa en seriös och faktabaserad diskussion om hur många invandrare Sverige faktiskt kan ta emot. Hon menar att vi måste få andra länder att också ta sitt ansvar. Som det nu är så tar Sverige emot mångdubbelt fler asylinvandrare än något annat europeiskt land (både i absoluta och relativa termer). Reaktionerna lät inte vänta på sig. Även från det egna partiet. ”Skäms och skräms när jag som kristdemokrat läser detta.” ”Förmodligen det sämsta jag läst.” ”Jag mår illa.” Ja så lyder några av kommentarerna (dessa kommentarer höjdes till skyarna i media och på Twitter etc såsom varande modiga och befriande – tja så värst mycket mod krävs inte för att yla med vargarna). Ja du Sara, du visste nog inte riktigt vad du gav dig in i. Eller också visste du det, och i så fall lyfter jag på hatten för dig!

Beträffande omfattningen av invandringen till Sverige så återkommer jag i morgon eller övermorgon med en kort artikel, där jag ger några ovedersägliga fakta.

Reaktionerna på Skyttedals debattartikel visar klart och tydligt på det nästan omöjliga i att för närvarande föra en seriös diskussion när det gäller invandring. En diskussion som ändå verkligheten till slut kommer att tvinga oss att föra, vare sig vi vill eller ej.

Alla knep används för att inte behöva se verkligheten i vitögat. På SVT kunde man nyligen läsa om att Sveriges kommuner förra året gick med rekordöverskott. Och bäst av alla gick Botkyrka kommun (som har massor av invandrare – det var givetvis precis detta man i sin nästan oändliga godhet ville bevisa). Överskottet var 9 590 kr per invånare (dvs totalt 844 miljoner kr, eftersom Botkyrka enligt kommunens egen hemsida, har 88 000 invånare). Vad man glömde att berätta (och inte hade räknat in) var att Botkyrka under förra året tog emot 16 000 kr i bidrag per invånare från övriga kommuner och staten (det är ju staten som betalar största delen av vad invandrarna kostar). Totalt fick man således ca 1,4 miljarder utifrån, vilket innebär att kommunen totalt gick back med ca 556 miljoner (844 miljoner minus 1,4 miljarder)! Dvs kommunen gick inte back, om man räknar in bidragen från staten och från andra kommuner. Men vill man verkligen veta hur det går för Sverige (och inte bara hur det går för Botkyrka eller någon annan enskild kommun), kan man inte hålla på med sådana här knep (det är ju ungefär så de stora bolagen trixar när de skall presentera sina halvårsrapporter). Då måste man se till hela bilden och inte bara en viss kommuns isolerade budget. Man måste se till hela Sveriges ekonomi. Och då ligger Botkyrka på kraftigt minus (vilket förmodligen också gäller de flesta andra svenska kommuner).

För några månader sedan basunerade man på samma sätt ut vilket klipp invandringen var för Sandvikens kommun och hur mycket pengar kommunen tjänat. Även där glömde man att ta hänsyn till statsbidragen och bidragen från andra kommuner. Konsten att lura svenska folket – the noble art of politics.

Nu har ju Reinfeldt, som inte är helt korkad, insett att avslöjandets tid närmar sig. Man kan inte mörka sådana här saker hur länge som helst, även om nästan alla media glatt löper med i den stora lögnen. Sverige är ju ändå någon slags demokrati, om och ganska skakig just nu, och på grund av bl a Internet är det nästan omöjligt att helt tysta sanningens röst. Så i ett tal nyligen berättade han för svenska folket att invandringen inte alls är den kassako som man tidigare trott, och han bad svenska folket att öppna sin hjärtan och sina plånböcker för att vi inte skall behöva minska vår flyktingmottagning, utan snarare kunna öka den. Så talar en god man!

Migrationsverket har nyligen aviserat att man sammanlagt behöver ytterligare 48 miljarder för flyktingmottagning i år och kommande mandatperiod. Observera, Migrationsverket behöver inte 48 miljarder. De behöver 48 miljarder mer än vad de redan tilldelats! Normalt hade givetvis en sådan stor förändring av budgeten orsakat en våldsam debatt i Riksdagen och i media och mycket kritik från oppositionen (vilket SvD påpekat i en ledare). Men nu har det nästan varit helt tyst. Ja inte bara tyst. Socialdemokraternas finanspolitiska talesman/-kvinna/-person, Magdalena Andersson, har gjort ett uttalande, där hon menar att de av alliansregeringen aviserade extra kostnaderna för asylmottagandet på 48 miljarder kr, inte behöver tas med i budgeten, eftersom de asylsökande kommer att betala dessa kostnader själva genom att de kommer i arbete. Ja det låter ju bra, eller hur? Under förutsättning att alla dessa invandrare får arbete och att man bortser från all anhöriginvandring, där t ex 60-åriga analfabeter från Somalia kommer hit. Och att man generellt sett bortser från det mesta. Inte ens Anders Borg eller Fredrik Reinfeldt tycks hålla med Magdalena Andersson, eftersom de ju numera erkänner att invandringen kostar oerhört mycket pengar för svenska folket. Det har gått ganska långt när en socialdemokratisk talesman försöker trolla bort förlustsiffror i en borgerlig budget. Godhetsnojan tycks kunna få mer eller mindre normala människor att fortsätta i tangentens förlängning, i en bana ut i dumrymdens oändlighet. Den kurdiske nationalekonomen Tino Sanandaji analyserar Anderssons utspel i sin blogg. Väl värt att läsa.

Det är lätt för Reinfeldt och hans likar att be svenska pensionärer och ensamstående mammor att öppna sina plånböcker. Många av dessa lever ganska nära existensminimum och invandringen kommer att göra att pensioner och bidrag ytterligare kommer att minska (utom för politikerna och invandrarna förstås). För många svenskar kommer massinvandringen till Sverige att innebära en rejält sänkt levnadsstandard. Reinfeldt har en lön och en förmögenhet som en vanlig svensk bara kan drömma om. För 5 år sedan eller mer så såg jag f ö att en svensk statsministerpension låg runt 93 000 kr/månad. Idag är den säkert mer (plus att jag starkt misstänker att våra toppolitikers pensioner är värdesäkrade på ett helt annat sätt än vanliga människors pensioner – jag skulle bli förvånad om där t ex finns någon så kallad ”broms”). Dvs Reinfeldt kommer, förutom att han förmodligen samlat ihop en rejäl förmögenhet, att på sin ålders höst håva in runt 100 000 kr per månad brutto plus att han kommer att resa runt som föreläsare och säkert få 200 000 kr per föredrag, plus att han kommer att sitta i ett antal bolagsstyrelser etc. Han kommer också att ha privat sjukvård och tandvård och behöver inte bekymra sig om några vårdköer, etc, etc. Och han kommer definitivt inte att bo i Rosengård eller Husby. Och skulle Reinfeldt bli sjuk idag, kommer han inte att dela rum med 4 andra, snarkande patienter. Inte heller behöver han vänta i månader eller halvårsvis på operation. Det är gräddfilen som gäller hela dagen. Det är lätt att då tycka att vi andra, som kanske har en åttondel av Reinfeldts lön (idag tjänar han 156 000 kr/mån) och kommande pension, skall öppna våra plånböcker.

I decennier har de självutnämnda Godhetens företrädare i vårt land hävdat att asylinvandringen är en kassako. Och de har blivit oerhört upprörda när någon dristat sig att ifrågasätta detta påstående. Vem som helst, som inte är fullständigt hjärndöd, eller hypnotiserad intill medvetslöshet av ideologiska droger, kan direkt inse att den typ av asylinvandring som vi har och har haft de senaste 15 åren, inte kan vara en kassako. Två tredjedelar av invandrarna från Somalia, Afghanistan etc är analfabeter (enligt uppgifter från Migrationsverket). Många av dem är sjuka och traumatiserade och i behov av vård. Och en stor ström av anhöriga i form av föräldrar och morföräldrar kommer till vårt land, för att omedelbart bli pensionärer. Hur skulle detta kunna vara en kassako? Ja möjligen för de som driver flyktingförläggningar.

Nu säger inte jag att invandringen måste vara en kassako. Självklart kan vi hjälpa människor även om detta kostar. Även om vi inte tjänar på det. Men då skall vi erkänna vad det kostar. Och svenska folket skall få säga hur mycket de är beredda att betala för att hjälpa andra människor. Men så går det inte till i Sverige.

I Norge är man inte lika politiskt korrekt som i Sverige. Där finns, och har sedan flera år tillbaka funnits, en debatt värd namnet, och det är tillåtet att ha synpunkter på invandring och närbesläktade ämnen. I den norska tidningen Aftenposten fanns för ett par år sedan (19/11 2011 – men det finns ingen anledning att tro att artikeln blivit inaktuell, snarare är den mer aktuell än någonsin) en artikel med rubrik ”Alla oljerikedomarna kan gå förlorade”. Underrubriken lyder Låg yrkesaktivitet bland invandrare kan leda till enorma kostnader för Norge under de nästa 10 åren. Integrationspolitiken måste förändras för att undgå allvarliga nationalekonomiska problem”. Artikeln bygger på en rapport från NHO (Näringslivets Huvudorganisation i Norge). I artikeln tar man upp att Norges Statistiska Sentralbyrå har förutsagt att andelen invandrare i befolkningen kommer att fördubblas från 2011 till 2015! Och man påpekar att speciellt den manliga gruppen bland invandrarna har stora problem att ta sig genom utbildningssystemet (detta gäller framför allt invandrare från Somalia, Afghanistan etc och inte i lika hög grad invandrare från Iran och definitivt inte invandrare från länder som Kina och Korea). Samma sak gäller för manliga invandrarelever i Sverige, det vet alla lärare. Men i vårt land är det, till skillnad från Norge, förbjudet att ens nämna något sådant.

Nu finns det andra synpunkter på invandringen än de ekonomiska. Hur Sverige kommer att förändras som land, när vi går mot en muslimsk majoritet är en sådan? Hur kommer detta att påverka trygghet, brottslighet, kvinnosyn, syn på homosexualitet, syn på judar och mycket, mycket annat. Och om det nästan är förbjudet att diskutera invandringen i ekonomiska termer, så är det fullständigt, absolut tabubelagt att ta upp dessa andra aspekter (t ex att islam påbjuder att homosexuella skall dödas och att den som lämnar islam skall dödas). Då är man inte bara rasist, utan jämfört med en sådan avskyvärd ondska (dvs att påstå att islam är oförenlig med den typ av demokrati och tolerans som vi tar för självklar i Västvärlden) så framstår Hitler som en av mänsklighetens stora humanister och välgörare (mer om detta i en kommande blogg).

Apropå andelen invandrare i Norge, så tycks det som att norska statistikbyrån fick mer rätt än de förmodligen själva trott. På norska motsvarigheten till SVT/SR, dvs NRK:s hemsida (norsk public service), kunde man läsa den glada rubriken ”Nu är Muhammed det vanligaste namnet i Oslo ”. I artikeln får vi också läsa att Jørgen Ouren på Statistisk sentralbyrå säger, med anledning av den glada nyheten, ”Det är väldigt spännande”. Jo visst är det spännande. Frågan är dock om det är speciellt positivt för Norge. Det är klart att ett litet inbördeskrig är ju alltid spännande. En avkoppling från den vardagliga tråkigheten. Men en sak är säker, den dag muslimerna är i majoritet i Norge, kommer Norge att bli ett muslimskt land med sharíalagar. Och om de riktiga norrmännen inte accepterar detta, ja då blir det krig.

Ett stort tack till Europas politiker, som så visligt, under de senaste 30 åren, konsekvent har lett sina länder mot undergången! Tack! I stället för att värna om ert eget folk och era egna länder, valde ni att i den missriktade godhetens namn offra ert eget folk och förstöra ert eget land! Europas befolkning kommer att minnas er insats i tusen år (fast knappast med tacksamhet).

Några reflektioner inför valet 2014

Så här inför riksdagsvalet, som jag ser som ett ödesval för vårt land, har jag tänkt skriva ett par artiklar, som på olika sätt anknyter till valet. Här kommer den första.

En av vår tids mest kända ateister har utan tvekan varit den brittisk-amerikanske journalisten och författaren Christopher Hitchens (död i cancer 2011). Han har, förutom att han skrivit ett stort antal böcker, också varit flitigt förekommande i debatter, och var något av en kändis i England och USA. Hitchens hade en betydligt mer sympatisk framtoning än Richard Dawkins (som har en ganska obehaglig utstrålning när han debatterar), eftersom den förstnämndes inlägg ofta var humoristiska. Han var utan tvekan en duktig debattör, men av den typ som jag inte har mycket till övers för, eftersom inläggen förvisso ofta var fyndiga och välformulerade, men mer handlade om att vrida och vända på orden och använda semantiska knep än att på allvar försöka närma sig den sanning som trots allt finns. För mig förkroppsligade han retorikens mörka baksida, där retorik blivit ”konsten att vinna en diskussion fast man har fel”. Christopher Hitchens brukade kalla de tre stora monoteistiska religionerna judendom-kristendom-islam för ”ondskans axel” (man får väl ändå vara glad att han i alla fall räknade in islam där också – de flesta ateister uttrycker sällan någon kritik mot andra religioner än den kristna). Enligt Hitchens var dessa tre religioner roten till allt ont i världen. Han var också oerhört kritisk till Moder Théresa. Och trots att han hade judisk bakgrund så var han emot staten Israel och tog kraftfullt avstånd från sionismen. Kort sagt så stod han för allt som jag inte står för.

Christopher Hitchens har jag känt till sedan lång tid tillbaka, och läst om och hört honom många gånger. Det jag inte visste var att han har en bror, Peter Hitchens, som också är känd och som också är journalist.

Jag har läst lite på Wikipedia om båda bröderna och det är ganska intressant att se hur de utvecklades åt helt olika håll. Båda var i sin ungdom marxister och ateister. Så småningom drog de åt var sitt håll. Peter blev kristen och alltmer konservativ. Han är precis som jag emot globalisering och för dödsstraff (jo, jag vet precis vad du tänker nu, men du tänker fel – jag talar inte om dödsstraff för misshandlade kvinnor, som efter åratal av misshandel till slut sticker kökskniven i sitt kräk till karl när han hotar att döda barnen – det jag tänker på är t ex den person som 1989 kidnappade 10-åriga Helén Nilsson i Hörby och höll henne fången i en källare i nästan en vecka, där han våldtog och torterade henne och sedan slog ihjäl henne och dumpade kroppen i en svart sopsäck plus att han också hann med att mörda en vuxen kvinna innan han åkte fast). Peter Hitchens har fått oerhört mycket kritik i England för att han inte velat böja sig för den politiska korrekthetens vindar, vilka även blåser i England. Men rakryggad har han stått på sig och varken gjort pudlar eller hukat sig. Han har försvarat sin kristna tro och sina konservativa åsikter. Och han har också mött sin bror i ett antal debatter, både inför publik och skriftligt. Brödernas olika åsikter ledde till att de bröt med varandra, men tydligen försonades de igen innan Christopher dog.

Peter Hitchens är en man värd all respekt, i mina ögon i alla fall (den som vill ha fler detaljer om bröderna Hitchens rekommenderas att läsa på Wikipedia, företrädesvis engelska Wikipedia, vilken som vanligt innehåller mycket mer information än den svenska versionen). Givetvis respekterar jag också Christopher Hitchens. Han hade all rätt att ha de åsikter han hade och all rätt att stå upp för dem, vilket han gjorde. Skillnaden är att det idag knappast krävs något mod för att offentligt stå upp för ateism och att vara negativ till Israel. Dessa ståndpunkter ingår ju i den politiskt korrekta Godhetskörens påbjudna åsiktspaket och ger per automatik tillgång till alla mediakanaler, plus att man får alla applåder och hyllningar.

Jag kan inte låta bli att reflektera över de två bröderna Hitchens. Ofta påstås, från ateistiskt håll, att människor som tror på Gud är mindre intelligenta, har lägre utbildning och/eller har mindre personlig integritet än ateister. Eller också att gudstron är ett arv från hemmet, dvs från påverkan under barndomen. Christopher och Peter Hitchens visar, tycker jag i alla fall, att detta knappast kan stämma. Bröderna var förmodligen ungefär lika intelligenta. De hade i stort sett samma uppväxt (de växte ju upp i samma hem och åldersskillnaden var bara 2 år). De hade med all sannolikhet ungefär samma bakgrund när det gäller utbildning (båda var ju journalister) och allmänbildning. Och de hade från början ungefär samma världsbild – marxism och ateism. Och ändå utvecklades de åt helt olika håll. Den ene blev radikal ateist och den andra blev varmt troende kristen. Detta antyder att det är helt andra faktorer än intelligens och uppväxt och utbildning som avgör om man blir kristen eller ej.

En av mina läsare tipsade mig nyligen om en artikel den 17/8 2014 i den brittiska tidningen Daily Mail, skriven av Peter Hitchens (det var på så sätt jag fick höra talas om honom). Den handlar om många saker, bl a hur Överhuset i England har förändrats under 1900-talet. I England har man nämligen två parallella parlament; Överhuset (House of Lords) och Underhuset (House of Commons). Tidigare valdes man inte till Överhuset utan platsen där var ärftlig. Om man hade titeln Lord, hade man automatiskt en stol i Överhuset. Underhuset fungerar och fungerade ungefär som i Sverige, dvs medlemmarna tillsätts genom val.

Givetvis är det lätt att förfasa sig över en så antik och odemokratisk relik som Överhuset, där platserna ärvs. Men det fanns faktiskt en god och förnuftig tanke bakom detta. Eftersom medlemmarna där inte behövde behaga någon eller muta någon (med t ex orealistiska vallöften eller pengar) och inte hade någon partipiska eller annan ideologisk piska över sig, och inte var möjliga att rösta bort, kunde de ärligt stå för sina åsikter. De var så att säga inte påverkbara vare sig genom lock eller pock. Detta gjorde att Överhusets medlemmar (i bästa fall) hade en integritet som inte var möjlig att ha om man satt i Underhuset (böjer man sig inte under t ex partipiskan, åker man ju ut i nästa val). Givetvis fanns det medlemmar i Överhuset som var ganska korkade och okunniga och som kanske också lät sig mutas. Men alla system har svagheter, och för övrigt finns precis samma problem och risker i ett demokratiskt valt parlament (där korruption också kan vara utbrett, och jag talar då inte bara om ekonomisk korruption utan också om ideologisk sådan). Generellt så var medlemmarna i Överhuset äldre än i Underhuset och de var oftast mer konservativa. Detta gjorde det svårare för politikerna att ändra på saker och ting, eftersom man måste få igenom sina förslag i båda Husen. Men det garanterade också mer kontinuitet och att nya förslag blev mer genomtänkta och utprovade innan de implementerades. Risken för ogenomtänkta förändringar, baserade på ideologi eller politiska vindkast, minskade på så sätt.

USA har också två parlament, Senaten och Kongressen, vilket är modellerat efter det brittiska systemet.

Sverige hade tidigare ett liknande system. Ända fram till 1971 hade vi ett s k tvåkammarsystem. De två parlamenten (riksdagarna) kallades Första Kammaren och Andra Kammaren. Första kammaren svarade lite grand mot Överhuset i England, fast ledamöterna valdes in. Val till Andra Kammaren skedde vart tredje år och till Första Kammaren vart sjätte år (eftersom man satt längre där kunde man också arbeta mer långsiktigt). För att ett förslag skulle gå igenom krävdes att det godkändes i båda kamrarna. De två kamrarna delade lika på makten och den ena Kammaren kunde genom ett veto blockera ett beslut som tagits i den andra Kammaren. Även här var tanken att landet skulle få en bättre kontinuitet och att alltför tvära och ogenomtänkta (och kanske för landet skadliga) kursändringar skulle förhindras.

Att tvåkammarssystemet avskaffades 1971 är symptomatiskt. 1968 skedde de stora studentupproren i Europa och Europas nedmontering påbörjades. Palme var en av de drivande krafterna i Sverige (i mina ögon var han en farlig manipulatör och har förstört Sverige mer än kanske någon annan person i modern tid). För att få igenom det moderna projektet i Sverige insåg Palme och hans likar (Alva Myrdal var förmodligen den allra värsta av dem, hon betydde med all sannolikhet lika mycket som Palme när det gällde att förstöra vårt land) att man måste börja med att avskaffa tvåkammarsystemet. En helt politiskt korrekt, men för vårt land ack så ödesdiger, slutsats. En viktig del av detta projekt, ja till och med en förutsättning, var att förändra skolan för att skapa den nya, socialistiska människan. Den gamla skolan, som bidragit till att skapa Sveriges välstånd gick ut på att överföra tidigare generationers kunskaper (både allmänbildning och praktiska och teoretiska kunskaper) till nästa generation, plus att den skulle ge unga människor en god karaktär (ansvar, ärlighet, sanning, rättvisa, mod, trofasthet mm). Den nya skolan skulle visserligen också överföra kunskaper, men nu skulle kunskaperna också förmedla ett ideologiskt perspektiv, ja de skulle tjäna ideologin (en av biologiämnets viktigaste uppgifter blev nu att genom evolutionsundervisningen få de kristna eleverna att tappa sin tro och på sikt göra Sverige till ett ateistiskt land). Som Palme uttryckte det, så skulle skolan vara en ”spjutspets mot framtiden” (och framtiden definierades givetvis av Palme och gänget kring honom). Eleverna skulle bli goda socialister och helst också ateister, och detta skulle skolan verka för på olika sätt. Enligt Alva Myrdal så skulle lärarna inte längre vara kunskapsförmedlare utan handledare och inspiratörer. Det utsades klart och tydligt att lärarna egentligen inte behövde ha mer kunskaper än eleverna. I så fall fanns ju risken att de förtryckte eleverna med sina överlägsna kunskaper (exakt så uttryckte man sig faktiskt!). Sviterna av dessa hjärndöda tankegångar lider vi fortfarande av.

Grundskolan, kom att bli en nationell katastrof, vars konsekvenser vi fortfarande lider under. När man hör Socialdemokraternas talesman i skolfrågor, Ibrahim Baylan, skylla svenska skolans problem helt och hållet på Alliansen, ja då tappar man all respekt för politiker. Åtminstone om man känner till hela bakgrunden. Jag har ju av och till arbetat som lärare ända sedan 1962 och med egna ögon kunnat följa utvecklingen, som kan sammanfattas i en klatschig slogan, ”Från utbildning till inbillning”. Elaka tungor brukade för övrigt säga att Ingvar Carlssons valspråk, när han var socialdemokratisk utbildningsminister, var ”Mot bättre vetande!”.

Den katastrofala omdaningen av skolan hade förmodligen inte kunna ske om vi hade haft kvar det gamla tvåkammarsystemet. Visserligen kom den nya skolan 1969, två år innan tvåkammarsystemet avskaffades, men med all sannolikhet hade detta system i praktiken upphört att fungera redan då. Även många andra förändringar (fri abort, avskaffande av värnplikt etc, etc) hade nog inte blivit som de blev, om vi fortfarande haft ett tvåkammarsystem. Avskaffandet av detta system möjliggjorde nedmonteringen av landet Sverige. Och det visste Palme. Han var utan tvekan intelligent. Tyvärr var hans agenda ödesdiger för Sveriges framtid.

Och det är ju precis detta som är problemet. Det är därför vi idag har politiker som inte har några åsikter alls. Idag ser man ytterst få människor som sticker ut. Alla är en i mängden, och alla tycker som mängden, och förfasar sig över den som inte underordnar sig. Så går det när man ersätter objektiva kunskaper och förutsättningslöst sanningssökande med ideologins slutna och statiska åsiktspaket. Så gott som alla politiker (undantag finns och har funnits – Göran Persson var ett sådant undantag och Jimmy Åkesson är ett sådant undantag) är livrädda för att säga något som gör att de får media på sig. De slickar hit och bugar dit, och kryper och ljuger och slingrar sig, och gör pudlar om och när de avslöjas med att ha otillåtna åsikter, och skutan Sverige, våldtagen av den politiska korrekthetens gissel, kontrollerat av hjärndöd vänsterideologi, fortsätter framåt, utan vare sig karta och kompass, mot katastrofen som väntar.

Ovanstående ger jag som en bakgrund till Peter Hitchens artikel. Jag tycker den är mycket bra skriven, relevant och viktig och har därför översatt valda delar. Hitchens kommer också lite grand in på detta med invandring och ett lands kultur och språk och identitet (Läs originalartikeln här)

Avskaffa Överhuset och bli av med alla kryp och tvivelaktiga givare.
Av Peter Hitchens

Låt oss avskaffa Överhuset. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men när fakta förändras så förändrar jag mitt tänkande. Och det har förändrats.

Före Blair-revolutionen var Överhuset fullt av oberoende själar, som inte var skyldiga någon någonting, som inte kunde påverkas av Downing Street. Det fanns ingen logik i detta, som ofta är fallet i vårt land, men det fungerade.

Överhuset var en sådan bra tanke att till och med revolutionärer brukade vara avundsjuka på den. Fram till 1913 var Senaten i USA modellerad efter det brittiska Överhuset – och dess medlemmar valdes därför inte. Jag kan inte se några tecken på att Amerika har blivit bättre styrt sedan man började välja senatorer. Och jag kan se mängder av tecken på att Storbritannien har styrts sämre sedan Blairiterna tog över landet.

Nu verkar det som att man endast kan komma in i Överhuset efter att man krupit för de stora partierna, eller efter att ha skänkt dem högar av kontanter, eller båda dessa saker på en och samma gång. Det är givetvis bara en tillfällighet, naturligtvis, att krypare och donatorer blir adlade, men så är det.

Som det nu är så är Överhuset en värdelös och ganska skamlig relik, fyllt till brädden med exakt den sorts människor som inte borde ha någonting alls med makt att göra.

Jag avskyr det hela, eftersom jag minns hur det en gång var. Jag kan också erinra mig allt spott och spe jag fick ta emot, när jag varnade för att förändringen skulle göra saker och ting värre, och för att jag försvarade det gamla, ärftliga systemet.

Jag är ganska säker på att nästa Regering kommer att sopa Överhuset åt sidan och ersätta det med en vald senat. Såvida vi inte enas om att påtvinga dem en bättre idé, så kommer detta inte att innebära någon positiv förändring.

Eftersom en sådan senat kommer att utses av de stora partierna, och gissa vad slags människor som kommer att stå högst upp på deras listor – jamen självklart, donatorer och krypare, naturligtvis.

Precis som i Underhuset, kommer vi att presenteras med intetsägande, lydiga, i förväg utvalda kandidater och uppmanas att godkänna dessa i val, som avgörs av stora summor pengar och dominerande media, där människor med integritet inte har en chans.

De valda ombuden kommer sedan att göra vad Regeringen befaller dem att göra, i utbyte mot inkomster och betalda utgifter i en skala som de flesta människor inte ens kan drömma om. Detta är vad vi i vårt land kallar ’demokrati’.

Det bästa vi kunde göra vore att ta tillbaka det gamla ärftliga systemet, men våra media och de politiska klasserna är alltför dumma och ondskefulla för att tillåta detta.

Så vad sägs om en vald brittisk senat, men en som är väldigt olik det underdåniga Underhuset?

Här är några förslag: Den som har tillhört eller skänkt pengar till något parti under de senaste fem åren, skall vara absolut diskvalificerad [dvs icke valbar]. Varje senator som senare går med i, eller skänker pengar till, ett parti, eller tar emot någon form av betalning, favör, titel eller tjänst för Regeringen, skall automatiskt tvingas avsäga sig sin plats i senaten.

Jag skulle vilja föreslå en minimiålder av 50 och speciella stolar reserverade för hemmafruar, krigsveteraner, brottsoffer och pensionärer, dvs alla som är föraktade och ignorerade av vårt existerande etablissemang.

Men framför allt måste vi förstöra de tre zombiepartiernas tyranni. Jag talar då om Labour, Liberal Democrat and Tory, som inte talar för någon annan än för sig själva och som har förstört landet.

…

Starka gränser räddar världen.

Naturligtvis hade Sir John Major rätt i att immigranter i allmänhet kommer för att få det bättre för sig själva.

Jag har alltid beundrat modet och beslutsamheten hos människor som reser tusentals, och ofta farliga, mil, i sitt sökande efter ett bättre liv för sig själva och sina familjer.

Men vadå? Argumenten mot massmigration har inget att göra med den personliga kvaliteten hos migranterna. Det har att göra med vår vilja att bevara vår egen kultur, våra egna lagar och vårt språk. Det har också något att göra med vår önskan att inte få lönedumpning genom en stor pool av billig, lättutnyttjad arbetskraft.

Det är också värt att ta i beaktande att de länder, som dessa människor flyr från, lider utav förlusten av sina modigaste och mest företagsamma unga män och kvinnor.

Globalisering handlar enbart om rikedom. Den känner till priset på allt och värdet av ingenting. Utan gränser kommer världen – ja den håller redan, efter vad vi kan se, på – att bli en ylande öken av avgaser, plast och betong, där ingen känner sig hemma och det enda språket är pengar.

Hitchens avslutar med:

Jag tror inte heller att våra ledare bryr sig speciellt mycket om demokrati, där eller här. De säger bara att de gör det.

Som jag ser det så gäller Peter Hitchens beskrivning av vår tids politiker i lika hög grad Sverige. Och generellt sett så gäller problemet hela Västvärlden. Grundläggande så är det demokratin som är själva problemet. Den moderna demokratin har bara existerat i drygt 100 år. Och det finns inget som säger att Västvärldens demokratier kommer att bestå. Den största faran för det demokratiska systemet är utan tvekan människans dumhet, vilken så tydligt framgår av dagens infantila politiska debatt. Alltför många människors feghet gör inte precis saken bättre. Demokratin är synnerligen skör, vilket visas av att så fort det blir krig så ersätter man demokratin med samlingsregeringar eller ger presidenten (eller vad nu den högste styrande ledaren kallas) extraordinära befogenheter (detta gällde både England och USA under Andra Världskriget – och även Sverige). En demokrati är helt enkelt för svag för att leda ett land i en allvarlig kris. Då kan man inte hålla på med tjuv- och rackarspel i maktens korridorer. Det är t ex svårt att se hur Mexiko skulle kunna bli av med sina förödande knarkkarteller inom demokratins ram, när kartelledarna kan lägga ner miljarder på försvarsadvokater, och där vittnen och deras familjer hotas och mördas, och där åklagare mördas och de poliser som vägrar ta mutor mördas tillsammans med hela sin familj etc, etc. Inför en sådan kompakt ondska står sig demokratin slätt. Tyvärr! I sådana lägen måste man tillgripa extraordinära åtgärder (förhoppningsvis tillfälliga sådana).

Speciellt gäller detta den typ av demokratier som vi ser i det moderna Europa, där det enda som bestämmer heter politisk korrekthet. Där media har mer makt än politikerna och där många av politikerna antingen är obegåvade dumbommar eller beräknande politruker. Givetvis finns också bra politiker, men frågan är om de är tillräckligt många för att leda Europas länder i rätt riktning. Det jag observerar när det gäller Europas utveckling antyder snarare att vi är på väg mot en katastrof av fruktansvärda mått. Inte minst på grund av den växande andelen muslimer, vilka kommer att visa sin sanna natur när de börjar närma sig majoritet i Europas länder. Att det är absolut förbjudet att ens knysta om detta, talar inte gott för demokratin.

Alla våra politiker talar i mun på varandra när det gäller att fördöma IS (Islamiska Staten) och deras illdåd. Men de talar också i mun på varandra för att förklara att IS har absolut ingenting med islam att göra. Dessvärre vet de inte vad de talar om, eftersom de aldrig gjort sig besväret att ta reda på vad islam verkligen står för. Det anser de sig inte behöva, eftersom Aftonbladet säger att islam tillhör de goda krafterna i världen. Och då finns inte mer att tillägga. Problemet är att Koranen och islams övriga heliga skrifter inte håller med Aftonbladet. Och måste man välja auktoritet, när man skall definiera islam, tycks det mig mer förnuftigt att utgå från islams egna heliga skrifter än från Aftonbladet. Och läser man islams heliga skrifter (vilket jag ägnat åratal åt) så framgår klart att IS är de sanna muslimerna. De gör EXAKT vad Muhammed befaller sina efterföljare, dvs varje muslim, att göra. EXAKT, EXAKT, EXAKT!!! In i minsta detalj. Varje muslim är skyldig att delta i, eller stödja, jihad. Men vad spelar fakta för roll i ett samhälle där politisk korrekthet upphöjts till själva definitionen av sanning?! Det är därför som merparten av våra politiker inte är kapabla att leda vårt land. Ett land måste ledas utifrån sanningen som princip. När ideologi och politisk korrekthet upphöjs till absolut sanning, ja då är undergången nära.

På något sätt känns det som att demokratin arbetar på sin egen undergång. I långa loppet är det svårt att tro att Europas befolkning kommer att acceptera en allt snabbare islamisering av våra länder och då öppnas Pandoras ask, och en avgrund av nya partier kommer att poppa upp. Partier jämfört med vilka SD kommer att framstå som en del av Miljöpartiet.

Invandringsfrågan, är som jag ser det, den just nu absolut viktigaste frågan under det här valet. Genom sin totala ovilja att ens diskutera eller tillåta diskussion rörande invandringens nuvarande omfattning och karaktär, idiotförklarar samtliga politiker från de etablerade partierna hela svenska folket! Förutom att de idiotförklarar sig själva!

Jag tänker inte föreslå hur människor skall rösta. Men en sak är i alla fall säker, det finns bara ett enda riksdagsparti som vågar ta upp invandringsfrågan. Deras politiker mordhotas. De hindras från att komma fram i media etc (motvilligt släpps de fram ibland för att det inte skulle bli alltför uppenbart att Sverige inte längre är en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet). De får klä spott och spe på alla sätt och vis. De marginaliseras i kommunpolitiken över hela vårt land. Etc. Jag känner inte Jimmy Åkesson, så jag kan inte uttala mig om honom som person. Men en sak vet jag, han är i alla fall modig. Han är ingen fegis, vilket nästan alla andra toppolitiker tycks vara. De övriga partiernas ledare har klart uttryckt att de kommer att marginalisera SD oavsett hur valresultatet blir. Får SD en vågmästarroll, ja då tänker man ingå olika oheliga allianser för att hindra SD från att kunna påverka. Allt för att översvämma vårt land med jihadister i hundratusental. Det senare kanske inte är avsikten, men det blir resultatet, oavsett vad avsikten är.

Bara på grund av den odemokratiska behandlingen av SD, skulle jag kunna tänka mig rösta på detta parti. Men det har inget med SD att göra. Det är för att näpsa de odemokratiska krafter, som inte respekterar vanliga människors ökande oro för vilka konsekvenser massinvandringen till Sverige kommer att få. Om V (som jag har föga sympati för) behandlades på samma sätt, skulle jag kunna tänka mig att rösta på detta parti. Jag tror nämligen på demokratin och för mig innebär demokrati rätten att ha även åsikter som jag själv inte delar. Eller som Voltaire förmodligen inte sade, ”Jag hatar dina åsikter, men jag är beredd att dö för att du skall få uttrycka dem” (detta citat tillskrivs ofta Voltaire, men tycks inte komma från honom).

Oavsett övriga politiska frågor så står det helt klart att det enda parti som har en invandringspolitik som stämmer överens med min egen uppfattning är SD. Punkt slut.

Jag kan inte stillatigande se på när mitt land förstörs. Våldtas och utarmas av främmande inkräktare (jag talar då inte om riktiga flyktingar, jag talar om de muslimer som kommer hit och vars avsikt är att ta vårt land ifrån oss, därtill befallda av sina heliga skrifter – detta gäller i princip varje muslim, eftersom varje muslim är befalld att erövra hela världen och tvinga alla människor att böja sig under islam – tror du mig inte läs då den sista tredjedelen av den här artikeln). Den dag IS börjar operera i Europa är jag övertygad om att majoriteten av Europas muslimer kommer att solidarisera sig med IS. Jag kan ju ha fel här, men jag är ganska övertygad om att jag tyvärr har rätt (jag skulle sannerligen önska att jag hade fel).

Det intressanta är att skulle man fråga Fredrik Reinfeldt och de andra toppolitikerna, så skulle de alla säga att jag är landsförrädare. En dålig svensk, som man måste skämmas över. Helst skulle de förmodligen vilja utvisa mig. En följdfråga blir då hur dessa politiker definierar begreppet landsförräderi. Det skulle vara väldigt intressant att få ta del av deras definition. Kanske är det något jag inte förstått här. Personligen anser jag att de som står för dagens invandringspolitik är landsförrädare i en klass, jämfört med vilken Stig Wennerström (Sveriges kanske värste spion någonsin) framstår som en varm fosterlandsvän, som enbart verkade för Sveriges bästa.

Den tröttsamma, tröttsamma, tröttsamma ondskan…

Även om det sista Gazakriget, eller vad man nu vill kalla det för, tycks vara slut, så fortsätter Hamas raketattacker. I senaste Israel Report från Livets Ord kan man läsa följande:

Fram till nu har Israel låtit Hamas bestämma konfliktens takt genom att acceptera varje vapenvila de bett om och bara svarat på Hamas initiativ, dvs rakethoten och tunnlarna. Detta håller nu på att slita ut befolkningen som lever utanför Gaza, som måste stanna inom ett avstånd på femton sekunder från sina skydd. Det är omöjligt att leva ett normalt liv under sådana omständigheter.

Medan kriget mot Hamas i Gaza fortsätter, har terrororganisationens avdelning i Judéen och Samarien (Västbanken) planerat och förberett en rad terrorattacker. På måndagen släppte Israel informationen att 93 Hamas-medlemmar arresterats under perioden av ett par månader, anklagade för inblandning i denna terrorkampanj. Målet var att öppna en front mot Israel i Judéen och Samarien, som skulle leda till hårt israeliskt gensvar, som i sin tur skulle destabilisera den Palestinska Myndigheten (PA) och störta dess ledare Mahmoud Abbas.

Terrorattackerna mot israeliska mål skulle leda till många offer och inkluderade attacker mot judar på Tempelberget. Det skulle fungera som en start på vad Hamas kallade "den tredje intifadan" som inte är något annat än ett terrorkrig. Under ledning av den Turkiet-baserade palestinske araben Saleh al-Arouri, hade Hamas inrättat 46 terrorceller i Judéen och Samarien och kommit över 30 automatgevär, sju raketavfyrare och en massa ammunition.

Kommentar:
Ibland kan man höra västerländska politiker, ganska motvilligt, säga att "Israel har rätt att försvara sig" - innan de kommer med sin kritik mot Israels handlingar. Det är som om att uttala det självklara ger dem moralisk amnesti för deras obalanserade kritik. Västvärlden behöver komma bort från hyckleri och dubbelmoral och se fakta som de är. Då blir bilden glasklar: Hamas är onda! Det är verkligen så enkelt. Men frågan är om Västvärldens politiker och journalister alls bryr sig om sanningen - för den är verkligen inte så svår att upptäcka.

I Aftonbladet och SVT/SR fortsätter som vanligt demoniseringen av Israel. Rubriken i dessa media kan vara ”Israel bombar åter Gaza” och sedan, i texten, kan man läsa helt kort om att Israels bombardemang var ett svar på raketbeskjutning från Gaza. Den 19/8 avsköt t ex Hamas 50 raketer mot Israel mellan kl 16 och 24. Hamas bryter ständigt vapenvilorna och sedan får Israel hela skulden, åtminstone i medias rubriker. Jag har överhuvudtaget svårt att förstå hur man kan vara så vinklad som vad Aftonbladet, SVT/SR och vissa andra media är. Det är obegripligt! Det är en ondska av så ofattbar dignitet att tanken svindlar! Public Service! Tvi vale! Snarare Högalid Service (det är på Högalid på Södermalm i Stockholm som många av de vänsterintellektuella och vänsterjournalister bor) eller varför inte Hamas Service. Men någon service gentemot den svenska allmänheten (general public) handlar det knappast om.

Konflikten i Mellanöstern kan inte förstås utan att man förstår hur islam fungerar. Titta på det här filmklippet (knappt 7 minuter långt), där en islamist, som säger sig befinna sig i Sverige, intervjuas i den kristna arabiska TV-kanalen al Hayat! Intervjun är för ovanlighetens skull översatt till svenska. Observera hur reportern på al Hayat verkligen ställer den här islamisten mot väggen (till skillnad mot svenska journalister som intervjuar muslimer och då nöjer sig med ödmjuka frågor om den underbaraste och fridsammaste och mest kärleksfulla av alla religioner). Översättningen är korrekt, vilket även Aftonbladet erkänner (om det hade varit fel översatt kan man vara säker på att Aftonbladet hade gjort stor sak av detta).

Om det är någon tidning som varit föredömliga under det pågående Gazakriget så har det varit SvD (och givetvis också Världen idag, men det är så självklart så det behöver vi inte nämna). Där har man kunnat läsa ett flertal artiklar som också försökt se situationen ur Israels perspektiv, och där man synnerligen skarpt kritiserat Hamas. Häromdagen kunde man läsa en mycket bra artikel, en av de bästa jag läst, som tar upp väsentliga och viktiga aspekter på Israel och Hamas och även PLO. Många av synpunkterna som där förs fram har jag själv diskuterat på min hemsida och blogg, men artikeln är en mycket bra sammanfattning. Om du inte hinner gå till länkarna ovan, läs åtminstone den artikeln! Författaren var tidigare judisk fredsaktivist, som verkade för att Israel skulle lämna Gaza, men har nu bytt ståndpunkt inför verkligheten. Han menar att Israel kanske borde återockupera Gaza – både för det judiska folkets skull, men också för det palestinska folkets skull. Klicka här för att läsa artikeln!

I The Times of Israel kunde man den 11/8 2014 läsa en artikel med rubrik, ”Hamas sägs ha avrättat dussintals tunnelbyggare”. Läs själv artikeln! Även om detta kanske inte är helt bekräftade uppgifter så ligger det helt i linje med hur Hamas behandlar det palestinska folket.

För någon dag sedan kunde man läsa om att Hamas avrättat 18 palestinier, vilka påstods ha spionerat för Israels räkning. Hamas har själva gått ut med detta som en nyhet. Och som jag påpekat i tidigare artiklar, så uppvisar Hamas en brottslig likgiltighet inför sitt eget folks bästa genom att använda palestinierna som mänskliga sköldar. Det råder ingen som helst tvekan om att palestinierna skulle få det oerhört mycket bättre och tryggare under israeliskt styre än vad de har det nu.

Orsaken till att man avrättat dessa spioner är, enligt Hamas, att tre höga chefer inom Hamas dödades av Israel för ett par dagar sedan, och att de avrättade skulle försett Israel med uppgifter om var dessa ledare befann sig. Man undrar om de avrättade fick någon rättegång, värd namnet. Eller rättare sagt, det undrar man inte alls. Det kan de inte rimligen ha fått. Varje gång det av Godhetskören så hatade USA avrättar en massmördare (som i mina ögon därmed får sitt välförtjänta straff – jag talar således inte om misshandlade kvinnor som i självförsvar sticker en kniv i sitt kräk till karl – jag talar om mördare som planerat och avsiktligt kanske torterat och sexmördat flera barn eller liknande), tuggar den svenska journalistkåren fradga av raseri. Och fördömelserna haglar över USA. Avrättningar i USA föregås alltid av åratal av juridiska processer och överklaganden inför olika typer av domstolar. Ofta handlar det om minst 5 och ibland upp till 20 år av processande innan avrättningen sker. Och här avrättar man 18 personer dagen efter det brott de anklagas för! Och ingen journalist på SVT/SR eller Aftonbladet har något att säga. Ingen!!!! Ingen!!! Inga fördömanden! Ingenting! Ynkligt! Som sagt, Godhetskörens omsorg om det palestinska folket tycks vara synnerligen begränsad. Däremot framstår stödet för Hamas som monumentalt.

Det är uppenbart att den svenska Godhetskören inte är intresserad av palestiniernas väl och ve. Deras högsta prioritet ligger i utplånandet av landet Israel. Vilket är märkligt med tanke på att många av Godhetskörens medlemmar kallar sig liberaler. Israel är ju trots allt den enda verkliga demokratin i hela Mellanöstern. Där kan homosexuella och transpersoner leva som de vill. Där kan ateister leva i trygghet och även muslimer (så länge de inte försöker mörda judar). Men detta tycks inte betyda någonting för Godhetskörens medlemmar. Det tycks som att Godhetskören har många dirigenter. Några av dem heter uppenbarligen Lenin och Marx. Vem chefsdirigenten är behöver vi inte fundera en sekund på. Han har ingen vanlig taktpinne, utan en eldgaffel. Med andra ord så är det Djävulen själv. Och hela Godhetskören låter sig ledas i ondskans symfoni. Som tycks gå mot sitt crescendo.

Media håller svenska folket i ett hjärngrepp!

Enligt den tyske filosofen Immanuel Kant finns det två sätt att ljuga:
1. Lögn
2. Vilseledande sanning
Vill man verkligen bedra människor är nr 2 det i särklass mest effektiva.

Så tycks ”Gazakriget” vara slut för den här gången. Mer eller mindre. Under loppet av 29 dagar avfyrade Hamas ca 3 350 raketer mot Israel. Mot köpcentra, mot skolor, mot förskolor och mot bostadsområden inne i Israel. Tack vare att Israel lagt ned miljarder på antiraketsystemet Iron Dome (som sköt ner mängder av palestinska raketer), plus att man byggt tillräckligt med skyddsrum, så har inte fler än tre civila dödats, förutom 64 israeliska soldater, vilka dödades i strid. Den palestinska raketbeskjutningen har dock inte lämnat Israel opåverkat. Omkring 75 % av israelerna, som bor i kommuniteter nära gränsen till Gaza, lämnade under de pågående striderna sina hem på grund av de palestinska raket- och tunnelhoten. Vi får heller inte glömma att raketer hela tiden skjuts mot Israel fast givetvis inte i samma omfattning som den senaste månaden. Men även ett sådant lågintensivt bombardemang tär på människors psyke. Den israeliska sjukvården rapporterar att många israeliska barn i de utsatta områdena är traumatiserade av att hela tiden leva under hot från raketer. Även under mer fredliga perioder tvingas befolkningen, speciellt i Gazas närhet, att springa till skyddsrummen med jämna mellanrum. Ibland mitt i natten. Detta är ju självklart helt oacceptabelt. Inget land på jorden skulle acceptera något sådant. Men av Israel kräver Sverige och andra islamkramande nationer just detta!

Under de pågående operationerna i Gaza upptäckte och förstörde den israeliska armén 32 tunnlar, som ledde till Israel, och där avsikten varit att ta sig in i Israel för att utföra massakrer och kidnappningar. Israel har hittat lager av israeliska militäruniformer (äkta eller möjligen kopierade), som terroristerna skulle bära för att lättare kunna ta sig in i kibbutzer och samhällen. Där skulle man mörda så många judar som möjligt (inklusive barn – man undrar om Allah ger pluspoäng ju fler barn man mördar – det tycks ju nästan så med tanke på hur den palestinska sidan beter sig) plus att man planerat att ta gisslan. Avsikten med gisslan är givetvis att man vill ha något att köpslå med för att få palestinska terrorister frigivna från israeliska fängelser.

De palestinska tunnlarna utgör ett stort hot mot civilbefolkningen i Israel. Avsikten med dessa tunnlar är att kunna smuggla in palestinska terrorister, iklädda israeliska uniformer, i Israel för mörda och skada och såra och skapa kaos. Därför var det en absolut nödvändighet att dessa tunnlar förstördes. Israel planerar också ett nätverk av sensorer i marken runt gränserna mot Gaza som skall registrera försök att bygga nya tunnlar. Bilden ovan, som kommer från IDF (Israel Defence Forces), visar några av dessa tunnlar. De är mycket ambitiöst gjorda och har utan tvekan kapacitet att få in tusentals Hamassoldater i Israel. Man vill inte ens tänka tanken på vad som skulle hända om ett sådant scenario blev verklighet.

Israelerna har känt till dessa tunnlar under en längre tid och det har pågått diskussioner om att man förr eller senare måste göra något åt dessa. Så oavsett vad som hänt hade Israel inom en inte alltför avlägsen framtid ändå varit tvungna att gå in i Gaza för att förstöra dessa tunnlar. Att bygga sådana anordningar, vilket innebär en direkt förberedelse för anfallskrig, berättigar ett land att agera, enligt internationell lag. Men nu hann ju palestinierna före, genom att man trappade upp raketangreppen mot Israel till en oacceptabel nivå (egentligen är redan en raket en oacceptabel nivå). Vad skulle hända om Ukraina sköt en enda raket in i Ryssland? Ja, vi vet alla svaret på den frågan. Men Israel förväntas acceptera vilka angrepp som helst.

De siffrorna som angetts, när det gäller dödade palestinier, handlar om flera hundra barn och sammanlagt 1 500 eller fler offer. Plus alla skadade. Plus all förstörelse. Men siffrorna är mycket osäkra. Hamas har uppgett att totalt 1 939 palestinier dött och att mer än 300 av dessa var barn (den högsta siffra jag sett när det gäller dödade barn är 486) plus ca 10 000 skadade. Enligt Hamas är merparten av de dödade och sårade civila (FN har uppgett siffran 72 procent och enligt Palestinian Center for Human Rights är den 84 procent). Israel å sin sida hävdar att någonstans runt hälften av de palestinska offren varit stridande Hamassoldater. Eftersom Hamassoldaterna ofta uppträder i civila kläder är det lätt att räkna dem som civila offer om de dödas eller såras.

Oavsett om det handlar om 84 procent eller 50 procent så slår dessa siffror snarare tillbaka mot Hamas själva än mot Israel. De visar tydligt hur lite Hamas gjort för att skydda sin egen befolkning (det var ju Hamas som angrep Israel och inte tvärtom, så Hamas kan inte skylla på att de blev tagna på sängen). Även media (få svenska och många utländska) har tagit upp att Hamas överdriver och ljuger när de anger palestinska offer (så länge uppgifterna är till nackdel för Israel publiceras de gärna av svenska media, utan någon som helst kontroll eller förbehåll). Det finns goda skäl att betvivla procentsatserna när det gäller civila offer. Och skulle siffrorna stämma något så när, så slår detta dessutom hårt mot Hamas trovärdighet som företrädare för det palestinska folket. I så fall visar dessa siffror snarare att Hamas är sitt eget folks största fiende, och att de bara utnyttjar det palestinska folket i sina ondskefulla planer att utplåna staten Israel. Hamas har i stort sett inte gjort något alls för att förbereda sitt folk för ett anfallskrig mot Israel. Tvärtom, så hoppas man uppenbarligen att så många palestinier som möjligt skall dö eller såras. Ju fler offer desto mer tycker ju svenskarna och många andra aningslösa, hjärndöda, hjärntvättade människor synd om palestinierna och ger Israel hela skulden. Det är därför som Hamas placerar sina raketramper och andra installationer nära skolor, sjukhus etc. Och det är därför de tycker det är bra ju flera palestinier som dödas. Dessa betraktas som martyrer och kommer därför enligt islam till paradiset, så egentligen gör man dem en tjänst.

Antalet dödade och sårade civila palestinier, både när det gäller vuxna och barn, säger helt enkelt att Hamas inte gjort något alls för att skydda sina barn eller sin civilbefolkning. Under Blitzen, när Nazityskland bombade London och andra brittiska städer, evakuerades i princip alla barn till landsbygden, utanför räckvidden för de tyska bombplanen (vilka hade begränsad räckvidd). Plus att man hade tillgång till skyddsrum. Bl a så användes tunnelbanan i London som sådant. Tyvärr dog ändå alltför många barn (ca 5 000), vilket berodde på att tyskarnas bombardemang, till skillnad från israelernas, var direkt riktade mot civilbefolkningen för att skapa terror.

När det gäller Israels attacker så har dessa enbart varit inriktade på att slå ut Hamas raketramper och liknande. Men eftersom Hamas medvetet valt att ha sina vapendepåer, sina skyddsrum (för Hamassoldater), sina högkvarter etc under skolor, sjukhus och så vidare, och eftersom Hamas ofta hindrat civilbefolkningen att söka skydd, så har det ändå blivit alltför många civila offer. Israel har gång på gång förvarnat Gazas befolkning om angrepp via mobilsamtal och SMS och flygblad (vilket verkar till deras nackdel, eftersom överraskningsmomentet försvinner) och uppmanat människor att lämna sina hus eller ett visst område. Hamas har å sin sida uppmanat, och ibland tvingat, människor att stanna kvar.

Eftersom nästan alla svenska journalister (och många andra journalister med för den delen, både engelska och amerikanska etc) tycks vara antisemiter, så kommer Hamas undan med detta. Få svenska media har tagit upp hur Hamas använder civila som sköldar. SVT och SR tycks vara värst i Sverige när det gäller hatpropaganda mot Israel (Public Service – pyttsan!). Media i arabvärlden har varit mycket mer kritiska till hur Hamas utnyttjat civila än svenska media (jag har gett exempel på detta i tidigare bloggar).

Svenska och en del andra journalister har stor skuld när det gäller dödade palestinska civila, inkluderande barnen. Hade svenska journalister påtalat hur skamligt Hamas beter sig mot sin egen civilbefolkning, och skoningslöst kritiserat Hamas i detta avseende, är jag övertygad om att Hamas hade ändrat taktik. De kan omöjligen besegra Israel militärt. Israel kan när som helst gå in i Gaza och återockupera Gaza, om de skulle vilja. Hamas är beroende av världssamfundet för att komma någon vart. Det är uppenbart att deras taktik går ut på att framställa sig själva som offer och få världssamfundet att tro att Israel sysslar med apartheid och folkmord. I bästa fall, hoppas man, kommer världssamfundet att ingripa mot Israel, ungefär som man gjorde i Libyen, och montera ned staten Israel och låta palestinierna få hela området. Det näst bästa är att man får en internationell bojkott mot Israel, som får Israel att gå ned på knä ekonomiskt och sedan göra stora eftergifter. Men det senare är ingen slutlösning. Den icke förhandlingsbara slutlösningen för Hamas är Israels totala utplånande och mord på eller fördrivning eller förslavning av alla judar i området!

Eftersom Hamas är helt och hållet beroende av världssamfundets välvilja, skulle man aldrig våga fortsätta med taktiken att använda sin befolkning som sköldar, om detta kraftfullt och skoningslöst och konsekvent fördömdes av samtliga västerländska media och politiker. Därför har svenska och andra journalister (och politiker) en personlig skuld för varje dött palestinskt barn! JAG ANKLAGAR DÄRFÖR VARJE JOURNALIST PÅ SVT/SR, AFTONBLADET ETC, SOM RAPPORTERAT FRÅN GAZA DEN SENASTE MÅNADEN, OCH SOM INTE KRITISERAT HAMAS BEHANDLING AV DET PALESTINSKA FOLKET, FÖR ATT VARA MÖRDARE, BARNAMÖRDARE OCH ANTISEMIT!!! BARNENS BLOD KOMMER ÖVER DIG! DU ÄR MEDSKYLDIG TILL VARJE BARNS DÖD!

JUST DU! JAG PEKAR PÅ DIG! Genom att vara kollaboratör i Hamas ondskefulla taktik, som slår mot det egna folket, drar journalistkåren en enorm skuld och skam över sig! Och en vacker dag kommer varje journalist att stå inför Gud som Domare och få svara för sina onda gärningar! För sina lögner och för sitt svek mot sanningen och allt som är rättfärdigt!

Hamas har under pågående konflikt gång på gång försökt isolera små grupper av israeliska soldater med avsikt att kidnappa dem och sedan kunna byta ut dem mot tusentals palestinska fångar som finns i israeliska fängelser (de sitter inte där för snatteri utan för att de mördat eller skadat israeler eller för att de förberett sådana dåd). Kidnappade soldater är oerhört traumatiskt i judarnas ögon och man gör allt för att förhindra sådant. Vid några tillfällen under den gångna månaden öste Israel artillerigranater över de palestinska ställningarna för att rädda inringade soldater, varvid en hel del civila palestinier dog. Men jag har full förståelse för att Israel gjorde så. Ett land är skyldigt att prioritera sina egna soldater framför fienden (och även framför civilpersoner som tillhör fiendesidan). Det skulle vara svårt att motivera de egna soldaterna att riskera sina liv för sitt land, om dessa soldater visste att deras eget land prioriterar fiendens liv mer än de egna soldaternas och den egna befolkningens liv.

( CNN skrev på sin hemsida för några dagar sedan apropå att Gaza är så tättbefolkat:

När det sker luftangrepp, när artillerigranater slår ner, så innebär att ha fler människor på ett litet område ofta högre dödssiffror. Även om palestinierna får och åtlyder varningar att lämna ett område innan ett luftangrepp skall äga rum, är det sannolikt att de inte har något säkert ställe att fly till. Det finns inga skyddsrum eller varningssirener i Gaza. Och det finns ingen möjligt att ta sig ut. Det finns ett stängsel runt Gaza [den ökända Muren]. Israel kontrollerar luftrummet runt Gaza och gränserna runt Gaza. Egypten kontrollerar den södra gränsen och den övergången är också stängd.

CNN är en genuint israelfientlig TV-kanal, i klass med svenska media och här snubblar de nästan på sina egna finter. Avsikten är uppenbarligen att kritisera Israel och framställa den palestinska sidan som offer (det palestinska folket är offer, det är sant, men det är inte Israel som ockuperar Gaza och förtrycker dess befolkning, utan Hamas). Man erkänner i alla fall att även Egypten håller sin gräns mot Gaza stängd. Varför då? Jo inte heller Egypten vill ha in terrorister i sitt land. Det har förekommit mängder av palestinska angrepp mot egyptiska polisposteringar etc. Muren, och att Israel kontrollerar luftrummet (man glömde nämna att Israel också kontrollerar havet utanför Gaza), finns till enbart på grund av den palestinska terrorismen. Den dag palestinierna ingår ett varaktigt och trovärdigt fredsavtal med Israel, rivs muren och blockaderna upphör. Israel måste skydda sig och sin befolkning. De tunnlar som nu avslöjats och förstörts har Hamas grävt just på grund av att muren och Israels andra försvarsåtgärder är så effektiva. Vilket visar att muren är nödvändig och att den dessutom måste kompletteras med ytterligare åtgärder för att förhindra att nya tunnlar grävs.

CNN skriver aningslöst ”Det finns inga skyddsrum eller varningssirener i Gaza” utan att själva förstå vad detta implicerar. Utan att rikta någon som helst kritik mot Hamas (vilket avslöjar dem, dvs CNN – Hamas är ju redan avslöjade) konstaterar man detta. Men frågan blir ju då, ”Varför finns det inga skyddsrum i Gaza?” Varför inleder Hamas ett angrepp mot Israel utan att ha vidtagit några som helst åtgärder för att skydda sin egen befolkning? Frågor som varje seriös journalist borde ställa. Att man inte ställer dessa frågor, gör att CNN får stå där i journalismens egen skamvrå och skämmas.

Flera utländska media har granskat hur media rapporterat från senaste Gazakriget. Inte bara texterna är starkt vinklade till Hamas fördel. När det gäller bilder (vilka ofta påverkar mer än text) så är det om möjligt ännu värre. Cirka 97 procent av bilderna (jag har sett lite olika siffror) föreställde antingen sårade eller döda eller gråtande palestinier – företrädesvis barn – eller förstörda bostadshus och sjukhus i Gaza, eller också visade de ”grymma israeliska soldater” i full stridsmundering med vapen i hand eller stridsvagnar eller stridsplan. Några futtiga, ynkliga procent av bilderna visade Hamassoldater med vapen i hand eller skadade israeler eller raserade byggnader i Israel (vilket tack och lov inte var så många på grund av att Israel, till skillnad från Hamas, skyddar sin egen civilbefolkning)! De exakta siffrorna spelar inte så stor roll. Var och en som läst tidningar de senaste veckorna har med egna ögon sett allt detta. DN hade bara för några dagar sedan ett jättebild av den förstnämnda typen. Många människor orkar inte läsa om det som sker i Gaza (de är trötta på det och resignerade) och bläddrar snabbt fram till sportsidorna eller serierna eller sidan med sudoko eller något annat avkopplande. Så det enda de minns efter att ha läst morgontidningen är givetvis bilderna. Och dessa bilder talar sitt tydliga språk. Israel är en grym, barbarisk stat, värre än Nazityskland, och sysslar med etnisk rensning, folkmord och apartheid, medan palestinierna, inklusive Hamas, bara vill ha fred och frihet.

Som jag skrivit om tidigare så är Hamas version av fred och frihet lika med Israels utplånande och fördrivning av, eller mord på, alla judar i området. Något som DN, Aftonbladet, SVT/SR och de flesta andra media underlåter att upplysa sina läsare och tittare om. Undantaget är möjligen SvD, som faktiskt haft en del artiklar där man kraftfullt kritiserat Hamas.

I utländska media har det förekommit en hel del mycket vass och avslöjande kritik mot Hamas. Läs t ex på den israeliska nyhetssajten Ynetnews. Där kan man bl a se några videoklipp. Ett av dem är filmat av en indisk reporter och visar hur Hamas sätter upp en raketramp mitt i ett bostadsområde. Det andra klippet från France 24 visar på ungefär samma sak. Och alldeles i bakgrunden ser man en FN-flagga vaja. Vilket är en annan anklagelse som Israel har fört fram. Dvs hur FN samverkar med Hamas och tillåter Hamas att sätta upp raketramper intill sina installationer, vetande att Israel då förmodligen kommer att undvika att slå tillbaka, för att inte anklagas för att angripa FN. Detta har förekommit i tidigare konflikter också och visar att FN inte är en opartisk fredsorganisation, utan att FN är en del av konflikten (och därmed har frånhänt sig varje möjlighet att medla – vilket inte heller är avsikten – FN:s inställningen idag är förmodligen att Israel skall utplånas). Och det är precis vad man kan förvänta sig av en organisation där skurkstater numera utgör majoriteten. UN, dvs den internationella förkortningen för FN, uttolkas i Israel som ”United Nothing”. Visste du för övrigt att Irak, under Saddam Husseins ledning, var ordförandeland i FN:s nedrustningskommission och Libyen, under Khadaffi, var ordförandeland för FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Behöver mer sägas?!

En reporter som inte vill skylta med sitt namn (eftersom detta kan vara farligt) intervjuas i Ynetnewsartikeln och säger:

Hamas kontroll av de utländska journalisternas bevakning under Gazakriget var inte speciellt sofistikerad men mycket effektiv.

För det första bestämde Hamas att organisationens talesman endast fick intervjuas på gården till Al-Shifa sjukhuset. Resultatet blev att det bildades en lång kö av journalister, som väntade på en intervju, och under sin väntan fick de se skadade människor som anlände till sjukhuset för vård – detta skapade precis det intryck som Hamas försökte förmedla – ett tillstånd av svår nöd och en humanitär katastrof.

För det andra har Hamas aldrig tillåtit utländska journalister att besöka militära installationer som attackerats av Israel, vare sig dessa är baser, raketramper eller andra Hamasmål. Dödade och sårade medlemmar av organisationen fångades inte heller på film, och således, ur ett mediaperspektiv, existerade de inte ens. Allt detta tjänade Hamas mål att skapa ett intryck av att alla offer var civila.

För det tredje så stod det klart att Hamas avfyrade raketer från befolkade områden, men organisationen krävde att pressfotograferna inte dokumenterade detta för att inte avslöja Hamas taktik, eller var deras raketramper fanns.

I The Times of Israel kunde man den 28/7 2014 läsa en artikel med rubrik ”Hamas hotar journalister i Gaza som avslöjar utnyttjandet av civila”. Där skriver man bl a:

Reportrar hotas, får utrustning konfiskerad, stängs ute från känsliga områden… Men de rapporterar inte detta. ”De är alltför rädda”, säger en israelisk talesman, som beklagar denna kapitulation inför trakasserierna.

Flera västerländska media, som för närvarande arbetar i Gaza har trakasserats och hotats av Hamas för att de dokumenterat fall som visar hur terroristgruppen involverar civila i kriget mot Israel, sade israeliska talesmän, och uttryckte upprördhet över att vissa representanter för internationell media uppenbarligen låter sig skrämmas och inte rapporterar sådana incidenter.

Fotografer som dokumenterar beväpnade män i civila kläder och terrorister som skjuter raketer från områden nära skolor blir rutinmässigt utsatta för Hamas trakasserier… ”När de befinner sig här [i Israel] så klagar de [de utländska journalisterna] över restriktioner och censur etc. Men när de blir hotade i Gaza är de alltför rädda för att säga någonting, och allt sopas under mattan.

Man tycker att journalisterna borde bli uppretade och arga på Hamas när de hindras att rapportera vissa saker. Men kanske är deras antisemitism (maskerad som antisionism och medkänsla med det palestinska folket) starkare är deras sanningskärlek. I ideologins värld spelar ju sanningen föga roll. Det man säger och skriver avser endast att gynna ideologin, oavsett om det man säger är sant eller ej.

Har då Hamas strategi lyckats? Möjligen i Sverige. Men även här har, trots allt, media i någon mån tagit upp problemen med att Hamas utnyttjar civila som sköldar. I utländska media har sådant kritik varit betydligt vanligare. Och i arabiska media har den varit ganska massiv (om vi bortser från i Iran, som ju numera tycks stödja Hamas). Generellt kan man nog säga att Hamas misslyckats. Dessutom har förmodligen Hamas tappat stora delar av stödet från Gazaborna. Dessa vågar visserligen inget säga något när de intervjuas av västerländska journalister, eftersom detta skulle vara fullständigt livsfarligt. Vi får inte glömma bort att även om det dog strax under 2 000 palestinier under den sista kraftmätningen mellan Israel och Hamas, så har Hamas mördat betydligt fler palestinier än så (plus att Hamas och västerländska journalister kan lastas för den civila delen av dessa 2 000).

Den dåliga träffsäkerheten hos Hamas primitiva, men inte ofarliga, raketer bidrog givetvis till att hålla nere israeliska förluster och materiella skador. En del av de palestinska offren har f ö dödats eller skadats av Hamasraketer som farit iväg i en helt annan bana än som varit tänkt. En god vän till mig som bor i Jerusalem skrev följande i ett mail jag fick under den pågående konflikten:

Ganska fantastiskt att av alla raketer som skjutits mot Jerusalem så har de flesta landat i Betlehem, Hebron eller Ramallah. Jag tror vi har en osynlig hand över våran stad. Det står ju att Gud blick är på denna stad ständigt.

Man kan förutsäga att Hamas inte på något sätt gett upp sina planer när det gäller Israels utplånande. Redan nu har de satt igång med att tillverka nya vapen, bygga nya tunnlar, och smuggla in vapen och ammunition för nästa konfrontation. Och Israel å sin sida måste göra allt för att motverka Hamas slagkraft i kommande konflikter.

Men konflikten kommer inte att upphöra så länge islam utgör en faktor i Mellanöstern. Ett område som en gång tillhört islam, tillhör för alltid islam och måste återerövras om det en gång förlorats (detta gäller också Spanien och Portugal). Bibeln förutsäger också att när vi närmar oss den yttersta tiden så skall hela världen dra upp mot Israel för att tillintetgöra landet. Profeten Sakarja skriver:

Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när Jerusalem bliver belägrat.
Och det skall ske på den tiden att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla sig mot det (Sak 12:2-3).

Det tycks nästan vara precis upptakten till detta som vi ser just nu. Men, säger Sakarja, Gud kommer att ingripa och strida för sitt folk:

Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra alla folk som komma mot Jerusalem (Sak 12:9).

Självklart har en ateist svårt att hålla sig för skratt när hen (nej vad säger jag, jag menar förstås han/hon) läser detta. Och jag har full förståelse. Men sanningen har många gånger blivit skrattad åt. Skrattet tenderar dock ibland att fastna i vrångstrupen när man får se sina förutfattade meningar krossade. Under alla förhållanden är det omöjligt att psykologiskt/vetenskapligt förstå hatet mot det judiska folket och landet Israel. Det trotsar varje försök att förstå på rationell grund. Som jag ser det kan antisemitismen endast förklaras andligt. Om det skulle vara dumhet och ointelligens som får våra journalister att rapportera som de gör från Mellanöstern, ja i så fall krävs en sådan ofattbar dumhet att de omöjligen skulle kunna hitta till jobbet själva. Och när de äter skulle de definitivt behöva någon som matar sig. Hur skulle de annars kunna veta om de skall stoppa maten i örat eller näsan eller munnen?

Kanadas premiärminister Stephen Harper besökte i början av detta år Israel och talade då i Knesset (Israels parlament). Han är uppenbarligen en modig man som vågar gå emot den politiska korrekthetens piska (klicka här för att höra Harpers tal).

Harper sade i sitt tal att det är rätt att stödja Israel därför att efter generationer av förföljelser förtjänar det judiska folket sitt eget hemland och de förtjänar att bo där tryggt och fredligt. Kanada stödjer Israel därför att det är rätt att göra det. Han talade även om en ny form av antisemitism och menade att ”på samma sätt som judiska affärer en gång bojkottades, påkallar samhällsledare i dag en bojkott av Israel. Vissa kallar till och med Israel för en apartheidstat. Tänk efter en stund och fundera över den konstiga logiken och illviljan i dessa uttalanden: en stat, grundad på frihet, demokrati och rättsstatsprincipen, som grundades så att judar kunde leva och blomstra som judar, och söka skydd från skuggorna av det värsta rasistiska experimentet i historien, och som fördöms, ett fördömande som maskeras genom åberopande av antirasism. Det är den nya antisemitismen.”

”Jag anser att historien om Israel är ett lysande exempel för världen. Det är en historia om ett folk som svarat på lidande genom att bygga ett samhälle, en levande demokrati och ett frihetsälskande land.
Ni har tagit det kollektiva minnet av död och förföljelse för att bygga ett optimistiskt och framåtsträvande land som värderar liv så högt att ni ibland frisläpper tusen brottslingar och terrorister för att rädda en av era egna.”