Förintelsen – sant eller falskt?

Jag läste för ett par veckor sedan om en SFI-lärare, som råkade i onåd hos sin rektor. På minnesdagen för befrielsen av Auschwitz (den 27/1 1945 intog sovjetiska trupper lägret och befriade de kvarvarande fångarna) hade läraren i fråga tagit upp detta med sina elever. En SFI-lärare skall ju inte bara lära eleverna svenska utan också ge dem lite grundläggande kunskaper om svenska traditioner och svensk och europeisk historia. En elev (muslim givetvis) protesterade då och förklarade att Förintelsen är en lögn påhittad av judarna. Läraren, som tydligen hade ett viss mod (de flesta svenskar skulle givetvis böjt sig för muslimen – det är ju en sådan attityd som kännetecknar medborgarna i en döende kultur) började argumentera med eleven och envisades med att Förintelsen utgör ett historiskt faktum.

Så långt rymmer historien inget anmärkningsvärt. Hur stor procent av världens muslimer som förnekar Förintelsen vet jag inte men jag misstänker att siffran ligger mycket nära 100 procent. Skulle den ligga under 90 procent, blir jag helt chockad. Men, nu inträffade det jag vill ta upp här. Eleven gick till rektorn och klagade över att han blivit kränkt av läraren, som sagt emot honom (har vi hört den förut?). Läraren blev inkallad till rektorn och fick en rejäl utskällning. Rektorn menade att elevens världsbild var lika mycket värd som lärarens världsbild och att läraren inte hade rätt att ifrågasätta elevens historiesyn. Egentligen är inte heller detta speciellt anmärkningsvärt. Rektorer i allmänhet är ju inte kända för sitt stora mod och sin integritet. I varje fall inte så att det stör. Undantag finns förvisso, jag har träffat ett antal sådana, men i princip så handplockar kommunen lydiga ja-sägare till rektorstjänsterna (som t ex utan att protestera går med på kommunens sparkrav, trots att dessa är destruktiva för eleverna och samhället i stort, i varje fall på sikt).

Nu fick media reda på detta, och trots allt så står fortfarande media för någon form av yttrandefrihet och sanning. Förintelsen är dessutom ett känsligt ämne och t o m få på den yttersta vänsterkanten förnekar, eller sympatiserar med, Förintelsen. Hade det handlat om något annat (t ex att läraren hade försvarat kristendomen eller Israel, hade media garanterat ställt sig på rektorns och elevens sida). Men nu slutade det hela med att rektorn fick ta tillbaka och göra den berömda pudeln. Och det var ju bra.

Idag finns bara en handfull överlevare kvar från Förintelsen. När den siste överlevaren, om några år, har dött, gissar jag att ifrågasättandet av Förintelsen kommer att ta fart på allvar. Detta också kopplat till den ökande andelen muslimer i vårt land. Jag förutsäger att inom 30 år (om inte något oförutsett inträffar) så kommer med stor sannolikhet majoriteten av svenska folket att förneka Förintelsen. Och om 50 år (när islam tagit över vårt land) kommer det att vara straffbart att påstå att Förintelsen ägt rum.

Jag vill därför påminna mina läsare om mina viktiga artiklar om Förintelsen (kanske bland de viktigaste artiklar jag skrivit). KLICKA HÄR för att gå till huvudartikeln om Förintelsen!

I artikeltexten finns ett antal länkar, där jag mer i detalj diskuterar olika ämnen som har anknytning till Förintelsen (krematorierna, motståndsgrupper i lägren, icke-judar som hjälpte judar att undkomma Förintelsen etc). I själva huvudartikeln som är lång (totalt innehåller nog mitt block om Förintelsen 60-70 A4-sidor) försöker jag i 30 punkter ge argument mot de som förnekar att Förintelsen ägt rum.

I Auschwitz och de andra lägren var det inte bara judar som mördades (även om dessa utgjorde merparten). Även ryska krigsfångar, polacker, romer, norrmän etc mördades (ca 2 miljoner totalt). Jag har aldrig sett eller hört att någon förnekar att ryska krigsfångar eller polacker eller romer mördades i lägren. Varför förnekar man då mordet på 6 miljoner judar? Svaret är mycket enkelt – det stavas J U D E H A T!

Vid ett besök i Auschwitz (vilket gav upphov till artikeln om Förintelsen) frågade jag den polska guiden, som berättade att hon arbetat många år som guide där, om hon träffat några Förintelseförnekare. "En del" svarade hon. Och så berättade hon att nästan alla förnekare hon mött varit kanadensare. Och det är ju ganska intressant. Om Förintelsen inte ägt rum, hade givetvis de flesta förnekare varit tyskar, som ville rentvå sitt land från en falsk anklagelse. Men så är inte fallet. Det finns inte en enda tysk framstående kulturpersonlighet, politiker eller forskare som förnekat eller förnekar Förintelsen. Tvärtom så skäms de. Tyskland har utan att protestera betalat ut biljoner till överlevare för Förintelsen. Det faktum att så gott som alla Förintelseförnekare är kanadensare, engelsmän och fransmän, och att dessa inte förnekar att polacker mördades i lägren, visar att förnekande av Förintelsen handlar om antisemitism (judehat) och inget annat! Dvs ren och skär ondska från avgrunden!!!

LÄNK TILL MIN ARTIKEL OM FÖRINTELSEN

Det är inte lätt att gå alla till mötes

Häromdagen surfade jag runt lite på Internet och råkade hamna på en diskussionstråd på Flashback. Där diskuterade man min blogg. Även om meningarna var något delade var det överlag positivt. En av de som talade gott om min blogg tyckte dock att jag på senare tid verkade ha låst fast mig i det här med islam och invandring. Att det började bli alltmer tjatigt och enformigt. Han rekommenderade att i stället läsa mina äldre inlägg, eftersom de kändes friskare och hade mer flyt.

Det är ju ganska lustigt, eftersom jag precis, sedan ett par år tillbaka, börjat känna ungefär samma sak själv. Jag har ju också gett uttryck för detta i flera artiklar. I föregående blogg skrev jag t ex:

Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man [idag] läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden.

Så egentligen innehåller mina äldre inlägg (om man går ett par år bakåt i tiden) i princip allt som finns att säga om islam, massinvandringen till Sverige och dess konsekvenser och det allmänna tankeförfallet i vårt land.

Nu är det ju inte lätt att göra alla läsare nöjda. Med anledning av de tankar jag uttryckte i min förra bloggartikel, så påpekade en av mina läsare i ett mail att det ändå kändes skönt att få de senaste händelserna kommenterade, även om de i princip bara var upprepningar av det som skett tidigare. Vederbörande skrev:

När Siw Malmqvist för många år sen erbjöds rollen som Pippi Långström i någon musical var hennes första respons negativ. Hon tänkte att alla barn var välbekanta med henne och inget nytt kunde tillföras. Men så insåg Siw att det hela tiden fyller på med nya barn, för vilka Pippi kanske var okänd.

Kom att tänka på detta när du menar att allt har sagts. För mig är din blogg relativt ny. Visst, man kan hämta tidigare artiklar, men att läsa nyskrivet ligger betydligt närmre till hands.

Som sagt, det finns många aspekter på det mesta. När det gäller aktuella händelser och kommentarer så finns ganska många bra sajter att välja på. Alternativa media blir allt viktigare ju mer våra vanliga media sjunker ned i grupptänkande och en vilja att uppfostra människor till de rätta åsikterna i stället för att rapportera sanningen om vad som sker, och låta människor själva bilda sig en uppfattning. Politisk korrekthet och ideologiskt tänkande har idag till stora delar ersatt den sanningskärlek, objektivitet etc som normalt kännetecknar (eller i varje fall borde känneteckna) media i ett fritt, demokratiskt samhälle. När stora delar av verkligheten sopas under mattan och fakta förvrängs på olika sätt, vilket är vad som sker i Sverige idag, då kräver demokratin att människor kan få information från andra håll. Två sådana alternativa, svenska media jag kan rekommendera är (det betyder inte att jag håller med om allt som skrivs där, läsaren har själv ansvar att bedöma):

Avpixlat.info – Den av Godhetskören mest hatade av alla sajter (vilket är det finaste betyg man kan få). Kommentarfälten innehåller en del osympatiska inlägg, men läs artiklarna. De har oftast med källor, så man kan kontrollera det som sägs.
Dispatch International – En alternativ tidning, kan man säga.
Samtiden är en ytterligare nättidning (eller vad man skall kalla det). Där finns många bra artiklar, där politisk korrekthet och hjärndöd ideologi fått ge vika för Sanningen. Sidan uppdateras ofta. Här får vi bl a ta del av Nasrin Sjögrens vassa och visa penna då och då. Rekommenderas varmt.

På sajten MXp har Dag Selander nyligen lagt upp en lista på "20 svenska nätagenter (skribenter som står upp för sanningen om verkligheten)". Undertecknad har fått äran att vara med på denna lista. Klicka här för att se listan!

För den som vill ha en mer objektiv bild av Israel och situationen i Mellanöstern rekommenderar jag att läsa Jerusalem Post. Några ytterligare länkar hittar du i länksamlingen på min hemsida.

Över världen finns tusentals engelskspråkiga Internetsajter vilka rapporterar sådant som vanliga media (ibland, ganska välförtjänt, kallade ”fulmedia”) inte rapporterar. Självklart måste man använda sitt omdöme och kontrollera fakta. Men det gäller ju alla typer av media, inte minst SR/SVT och de stora tidningarna i Sverige. Allt måste prövas och bedömas.

Jag kommer säkert att få en del återfall och tjata om samma sak. Så blir några av mina läsare glada. Men jag skall försöka att inte tjata så mycket, för att glädja de andra läsarna. Ibland kan dock att tjata ha en viss funktion. Jag tänker då på den romerske senatorn Cato, som avslutade alla sin tal i den romerska Senaten med "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Han fick till slut sin vilja igenom. Cato betraktade Karthago som Roms huvudfiende allt sedan Hannibal 100 år tidigare hade försökt erövra Rom. Personligen menar jag att vår tids politiker och kulturelit utgör ett lika stort hot mot Sveriges säkerhet och välstånd som Karthago gjorde mot Roms framtida säkerhet. Jag vill inte förstöra några människor. Det jag vill förstöra är kulturelitens etc inflytande och hindra dem att föröda sitt eget land. Vilket de är på god väg att göra.

För övrigt anser jag att Godhetskörens inflytande bör genomskådas!

Nu lämnar jag Sverige!

Kära läsare (och ni andra)!

Som kanske märkts så har det varit lite stiltje på min blogg de senaste månaderna. Ett av skälen till detta är att jag tillbringat några månader i mitt älskade Lissabon för att lyssna på fado och njuta av livet och ett skönare klimat, och samtidigt koppla av från allt man kan bli upprörd över i Sverige (t ex våra ryggradslösa politiker som säljer ut sitt eget land till islam och som i den falska godhetens namn tillåter ett allt otryggare samhälle att utvecklas, där gamlingar inte längre vågar öppna när det ringer på dörren och där hundratals områden i Sverige idag inte längre tillhör Sverige – polisen kan bara åka in i dessa områden med stora, tungt beväpnade insatsstyrkor).

Jag har nu skaffat en lägenhet i Lissabon. Denna ligger precis där jag vill att den skall ligga, vilket är stadsdelen Graça, som ligger på den högsta av Lissabons kullar. Till lägenheten hör två balkonger med utsikt över den vackra Tejofloden, som flyter genom Lissabon. Det är bara några minuters promenad till mina favoritfadoställen. Jag planerar att flytta dit någon gång i höst, om allt går som det skall. Dessvärre går ju inte allt som det skall när man fyllt 70. I varje fall inte alltid. Men vi får hoppas att det blir som jag tänkt den här gången.

Bilden (klicka på bilden för att göra den större) är visserligen inte tagen från min lägenhet, men den är tagen från en plats inte långt ifrån där jag kommer att bo. Lissabon är en stad efter mitt hjärta. Det är ju också Stockholm, där jag bott i många år, men tyvärr så har det Stockholm jag ser idag föga likhet med det Stockholm jag minns. Att komma till Lissabon är att komma 50 år bakåt i tiden i vissa avseenden. Och det passar mig perfekt.

Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden. När det gäller min hemsida, som innehåller artiklar av mer bestående värde, kommer jag att försöka ha den kvar och även skriva nya artiklar (jag har många planerade sådana). Bloggen kostar ju inget att ha kvar, så den får väl ligga där den ligger. Jag har några nya bloggartiklar planerade, som jag kommer att skriva innan jag flyttar. Inget hindrar givetvis att jag fortsätter att skriva från Lissabon, men vi får se hur det blir med den saken.

Tyvärr är min visualisering av det framtida Sverige synnerligen mörk, men jag hoppas verkligen att jag har fel. Inte bara för min egen skull utan framför allt med tanke på kommande generationer. Hur ett folk (det svenska folket) frivilligt kan välja att ge bort sitt land till en förtryckande ideologi (jag tänker då på islam) är för mig helt ofattbart. Min hjärna kan helt enkelt inte ta in detta. Speciellt med tanke på vilket fruktansvärt lidande detta kommer att åsamka de egna barnen. Men svenska folket har tydligen sagt sitt (87 procent röstade ju i sista valet på fortsatt massinvandring av muslimer till Sverige), och då får det bli så.

Nu kan man förstås ifrågasätta vad svenska folket verkligen röstade på. Valet handlade inte om att svenska folket, utifrån sann kunskap om konsekvenserna av invandringen till Sverige, om vad islam står för etc, valde som de gjorde, utan svenska folket lurades av manipulerande, ljugande, trixande, vinklade journalister att rösta ungefär som journalisterna ville att de skulle rösta. Så det största ansvaret faller över våra journalister och politiker och vår kulturelit, dvs de som normalt skulle värna om sitt folk och sitt land (eftersom de borde förstå mer av det som sker än vanliga människor), och som nu i stället har förrått sitt folk och sitt land. Precis som att journalisterna, politikerna och kultureliten förrådde tyska folket på 1930-talet och fick dem att anamma Adolf Hitler (denne kom ju till makten inom det demokratiska systemet, vilket han sedan snabbt avskaffade), med katastrofala konsekvenser som följd (långt innan Hitler blev Rikskansler så hade han starkt stöd från både Kapitalet och många kulturpersoner – t ex så tillhörde två nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Philipp Lenard, hans främsta vapendragare).

Jag vill i alla fall önska mina läsare en riktigt Glad påsk!!! Även om jag personligen har svårt att känna någon större glädje när jag tänker på mitt arma lands framtid. Min tröst och mitt hopp är att Gud har allt i sin hand.

Bloggstiltje?

Det var värst vad lite aktivitet det varit på den här bloggen den senaste tiden! Jag ber om ursäkt för detta, men jag har haft annat att göra. Livet inrymmer mer än att sitta framför en datorskärm och knappa på tangenter.

Jag har dock inte varit helt inaktiv när det gäller skrivande. Dels har jag skrivit några nya artiklar på hemsidan plus att jag ändrat och lagt till och rättat i diverse äldre artiklar där. I den senaste artikeln, som är ett tillägg till min artikel om islams historia (se föregående blogg), går jag lite mer detaljerat in på den grymhet och totala hänsynslöshet genom vilken islam oftast utbretts. Will Durant beskriver i sin bok The Story of Civilization (Civilisationens historia) den muslimska invasionen av Indien som "med all sannolikhet historiens blodigaste berättelse". Antalet människor som mördats i Allahs och Profetens namn under jihad ligger med all sannolikhet någonstans mellan 200 och 300 miljoner!!! Och denna religion kallas av den svenska s k intellektuella eliten för "godhetens, fridens, toleransens och kärlekens religion", medan samma "elit" spyr sitt illa dolda hat över kristendom och judendom!

Som jag nämnt tidigare så håller en hjälpsam person på och översätter min hemsida till engelska. Ett stort projekt, som kommer att ta många år. När jag får en översatt artikel, måste jag göra om den till html, vilket jag gör för hand. Detta tar lite tid. Jag vet att det finns program som gör samma sak mer eller mindre automatiskt, men dessa genererar väldigt mycket onödig kod. Och gör jag det för hand får jag fullständig kontroll över allt. Dessutom blir det ofta så att jag omarbetar artiklarna när jag ändå håller på med dem. Lägger till lite saker här och där, både text och bilder. En del av mina engelska artiklar är därför bättre och mer utförliga och aktuella än motsvarande svenska artiklar. Hoppas att jag så småningom får tid att uppdatera min svenska sida så att den får samma innehåll som den engelska.

Min engelska hemsida är länkad till från min svenska sida. För den som vill gå direkt dit, klicka här.

Den senaste översatta artikeln är mitt lilla islamlexikon, som läsaren hittar här. Denna artikel utgör en kortfattad men ändå ganska uttömmande och viktig sammanfattning av de viktigaste begreppen inom islam.

Jag vet inte riktigt hur stor del av min hemsida som är översatt hittills. Kanske någonstans mellan 5 och 10 procent? Jag försöker prioritera artiklar som jag ser som speciellt viktiga och som inte är begränsade till den svenska debatten (eller snarare frånvaro av debatt). Och som dessutom är lite ovanliga när det gäller innehåll och argumentation (artiklar på engelska som t ex handlar om Jesu uppståndelse, bibelkoder etc finns det redan miljontals av på nätet).

Har du vänner eller bekanta som inte talar svenska så kan du tipsa dem om min engelska avdelning.

Som jag påpekat många gånger tidigare så utgör det som händer idag bara en tröttsam upprepning av det vi sett under de senaste 10-20 åren. Även om jag inte kommenterat den senaste tidens händelser så har jag ändå gjort det, i tidigare artiklar på blogg och hemsida – i varje fall i princip. Israelhatet består och blir snarast värre. Våra politiker fortsätter att sälja ut Sverige och Sveriges folk till islam. Media fortsätter att mörka den groteska överrepresentationen av vissa invandrargrupper (bl a muslimer) när det gäller grova brott. SR och SVT lyckas till med då och då överträffa sig själva när det gäller oärlighet och förljugenhet (vilket måste betraktas som anmärkningsvärt). Och Aftonbladet svävar som vanligt mellan sitt Israelhat å ena sidan och ibland förvånansvärt politiskt inkorrekta och bra artiklar, som knappast ens SvD skulle våga ta in.
T ex den här om rätten att häda.
Eller den här om Sveriges parodi på försvar (som våra landsförrädare till politiker är ansvariga för).

Beträffande Sveriges bristande försvar, så vilar ett tungt ansvar här över alla partier utom SD. För mig framstår Stig Wennerström (Sveriges kanske genom tiderna värste landsförrädare) som en varm fosterlandsvän jämfört med många av dagens politiker (inkluderande en stor del av moderater och folkpartister, vilka man skulle förväntat sig mer av) och journalister (som man inte skulle förvänta sig något alls av). Undantag finns förvisso och ingen skugga över dem. Men över de andra – SHAME ON YOU!!!

Eftersom jag inte skrivit något på bloggen på länge kan jag passa på och rekommendera en förvisso flera år gammal artikel om Israel etc. Men den torde vara lika aktuell idag som när den skrevs. Klicka här för att läsa den!

Den slumrande jätten – islams historia

Idag har jag lagt upp en ny artikel på min hemsida med rubrik "Den slumrande jätten – islams historia för fotgängare". Precis som rubriken säger så handlar artikeln om islams historia med tonvikt på hur islam utbretts och hur islams heliga dokument befaller de troende att utbreda islam. Själv tycker jag att det är ganska otäck läsning.

Klicka här för att läsa

Jag får önska mina läsare ett riktigt Gott Nytt År!!!

Eftersom artikeln handlar om striden mellan den den ljusa och den mörka sidan, passar det bra att sluta med, "Må kraften vara med Eder!" Eller som vi kristna brukar säga, "Gud välsigne dig!"

Kontraktsbrott är brottsligt!

Ett kontrakt innebär att ett avtal (en överenskommelse) ingåtts mellan (i allmänhet) två parter. Ett kontrakt är juridiskt bindande. Om någon av parterna inte fullföljer sin del av avtalet, kallas detta kontraktsbrott och får juridiska (och/eller andra) konsekvenser.

I ett välfärdssamhälle som Sverige finns ett kontrakt upprättat mellan samhället å ena sidan och medborgarna å andra sidan. Medborgarna uppfyller sin del av avtalet genom att tillåta samhället att lägga beslag på runt 50 procent av deras inkomster (direkta skatter, moms etc). Dessutom förväntas medborgarna följa samhällets lagar och uppfylla ett antal olika skyldigheter (t ex att göra värnplikt om detta krävs och att skicka sina barn till skolan). Mot detta förbinder sig Staten att som motprestation leverera välfärd, dvs tillhandahålla infrastruktur (vägar och allmänna kommunikationsmedel), sjukvård, äldrevård, pensioner, utbildning, ta hand om den som av olika skäl inte har förmåga att försörja sig själv, samt att skapa trygghet genom att skydda medborgarna mot yttre fiender (genom militärt försvar) och inre fiender (genom polis och rättsväsen) plus en del andra saker.

Medborgare som inte betalar skatt, eller fuskar med skatten, eller som begår brott, eller som på annat sätt inte uppfyller sin del av kontraktet (t ex inte låter sina barn gå i skolan, eller vägrar att göra värnplikt om sådan finns), gör sig skyldiga till kontraktsbrott och drabbas av diverse olika konsekvenser. Om staten inte fullgör sin del av avtalet är även detta ett kontraktsbrott. Staten har här ett starkt övertag. Den enskilde medborgaren är av naturliga skäl i underläge gentemot Staten och har i egen kraft begränsade möjligheter att ”straffa” samhället om samhället inte fullgör sina åtaganden. Varje samhälle som förtjänar att kallas demokrati har därför en lagstiftning och ett rättssystem, som gör det möjligt för enskilda medborgare att föra talan mot samhället. ”Land skall med lag byggas” och detta gäller både enskilda personer, företag och Staten! Har en medborgare förlorat en tvist med samhället även i den högsta instansen i sitt land, och bor i ett EU-land, så kan denne, som en sista utväg, hänvisa ärendet till EU-domstolen.

Det starkaste maktmedlet har medborgarna i en demokratisk stat i valprocessen. Genom valsedeln kan man ”straffa” det makthavande partiet och hoppas att detta parti förlorar makten (vilket de gör om tillräckligt många medborgare är missnöjda), och ersätts med något annat parti som är mer benäget att tillgodose medborgarnas intressen.

En medborgare har inte rätt att ensidigt bryta sin del av kontraktet. Inte heller samhället har denna rätt. Ett avtal kan inte förändras av enbart den ena parten. Vill man ändra något i kontraktet eller bryta kontraktet måste man förhandla med den andra parten. Om samhället av olika skäl vill bryta eller förändra sitt kontrakt med medborgarna, måste samhället således klart och tydligt fråga medborgarna om lov. Vilket man gör genom de fria valen – under förutsättning att man före valet presenterat sitt program och sedan står för detta efter valet (att som Löfvens rödgröna regering, direkt efter valet 2014, svika flera av vallöftena, innebär ett ensidigt kontraktsbrott). När det gäller enskilda frågor som har mycket stor betydelse för landet ifråga, kan man överlåta åt medborgarna att bestämma genom en beslutande folkomröstning. Förutsättningen för att en sådan omröstning skall vara meningsfull är att de olika alternativen redovisas ärligt och öppet för medborgarna. Och att media fullgör sitt ansvar och inte vinklar de olika alternativen. Det är inte media, som genom manipulation, skall lura människor att rösta på det politiskt korrekta alternativet (om sådant finns). Det är medborgarna, som utifrån sann kunskap om de olika alternativen, skall välja vilket alternativ de vill stödja!!!

Och så är vi framme vid dagens ämne. För närvarande plockar man in hundratusentals människor i det svenska välfärdssystemet varje år, vilka inte på något sätt ekonomiskt bidragit till systemet, och av vilka en mycket stor del aldrig någonsin kommer att bidra till systemet. Jag tänker då på dels de flyktingar som söker asyl i vårt land (jag talar således inte om ”vit” arbetskraftsinvandring, eftersom de personer som kommer hit på detta sätt omedelbart kommer i arbete och börjar betala skatt). Jag tänker också på de s k papperslösa (dvs illegala invandrare, för att tala klarspråk) som inte fått asyl och som vistas illegalt i vårt land (och alltså vägrar att lyda svensk lag). Även tänker jag på EU-tiggare från öststater som Rumänien och Bulgarien, vilka kommer hit i snabbt växande antal. Asylsökande och de som fått PUT och illegala invandrare har idag i stort sett samma välfärdsförmåner (när det gäller skola, sjukvård, tandvård etc) som en vanlig svensk som betalat skatt hela sitt liv. Ja de har till och med bättre förmåner, eftersom de inte betalar lika mycket för sjukvård etc som en vanlig svensk. Det är inte ovanligt att invandrare får gratis tandsanering om de behöver. Vilket knappast en infödd svensk får, annat än i extrema undantagsfall. Även EU-tiggare kommer nu med all sannolikhet att få samma förmåner. Detta har aviserats av flera partier. På sikt måste detta rimligen allvarligt urholka det svenska välfärdssystemet.

Om vi hade ett enormt ekonomiskt överskott i statens finanser, eller om endast ett litet antal icke-betalande personer belastade systemet, vore det en sak. Men så är definitivt inte fallet. Enligt migrationsverket är antalet papperslösa i vårt land mellan 10 000 och 50 000 personer (antagligen närmare den högre siffran). När det gäller asylsökande så talar vi om betydligt större siffror än så (per år). Statens budget är en tight balans och om ett konto belastar statskassan mer, så blir det med nödvändighet mindre pengar över till de andra kontona. Alternativt att staten lånar pengar. Men det löser inga problem. Det skjuter ju bara problemet framåt i tiden.

Observera! I föreliggande artikel diskuterar jag välfärdssamhället som ett kontrakt mellan stat och medborgare, och invandringens betydelse för detta kontrakt. Jag lägger här inga humanitära aspekter på invandringsfrågan. Det är en helt annan problematik, som jag diskuterar i andra artiklar. Invandringen har dessutom inte bara ekonomiska konsekvenser, utan medför också sociala, kulturella etc konsekvenser för vårt land. Att ta in miljoner muslimer i vårt land (vilket det kommer att handla om på sikt) kommer att medföra oerhört stora problem för landet. Dramatisk ökning av brottslighet (rån, våldtäkter etc) och växande motsättningar mellan etniska svenskar och muslimer, vilket så småningom riskerar att eskalera till lågskaligt eller fullt inbördeskrig (precis som i alla länder med en hög andel muslimer i befolkningen). Även detta diskuterar jag i andra artiklar.

Överallt sparas det inom det allmänna. Både i stort och smått. I Metro kunde man den 21/11 2014 läsa en artikel med rubrik ”Larmet: Våra äldre hamnar på gatan”. Underrubriken löd:

Ny rapport. Hemlöshet bland pensionärer ökar – det slår Stadsmissionen fast i en ny rapport. – Matkostnader och hyror har höjts, men inte pensionen, säger Marika Markovits på Stockholms Stadsmission.

Aftonbladet hade den 29/11 2014 en artikel med rubrik ”Drar in sylten på de gamlas pannkakor”. I artikeln kunde man läsa:

Snart är det slut på sylt till pannkakorna för pensionärer i Ragunda.
Kommunen har nämligen bestämt att slopa det klassiska tillbehöret i matlådorna.

Beslutet togs efter en översyn av priset på matlådor som levereras via hemtjänst till pensionärer.
Eftersom priset inte justerats på fem år var man tvungen att höja – eller dra in på något.
– Vi ville inte ta bort efterrätten på helgerna. Men plockar vi bort sylt kan vi behålla priset på 45 kronor, säger kommunens kostchef Elisabeth Norman Edlund.
Förutom sylten försvinner inlagda rödbetor och inlagd gurka.

(När jag skulle kontrollera att länken till sylt-artikeln fungerade, var länken död. En sökning på Aftonbladets hemsida gav följande träff. Där kan man läsa att sylten inte alls skulle dras in och att det hela var ett missförstånd. Plus att artikeln också hade gett näring åt "rasister". Därför har man tagit bort den ursprungliga artikeln. Jag misstänker dock att man kanske på kommunen ändrat sig efter skriverierna. Det som står i artikel nummer två känns inte trovärdigt. Varför skulle t ex kommunens kostchef, Elisabeth Norman Edlund, annars säga "Vi ville inte ta bort efterrätten på helgerna. Men plockar vi bort sylt kan vi behålla priset på 45 kronor". Och att Östersunds-posten, som Aftonbladet fått informationen från, skulle hittat på att kostchefen skulle sagt detta, har jag svårt att tro. Så öppet ljuger inte media. Och speciellt inte när det gäller fakta som kan ge Sverigevännerna vatten på sin kvarn. Därför väljer jag att ha kvar artikeln – tills någon verkligen bevisar för mig att det handlar om ett missförstånd. Nu spelar artikeln om sylten egentligen ingen roll i sammanhanget, eftersom det finns hur många andra exempel som helst på hur man sparar när det gäller de äldre i vårt samhälle.)

Ynkligt! Skall inte gamla människor, som arbetat hårt hela sitt liv, och som varit med om att bygga upp Sveriges välstånd, kunna leva ett anständigt liv på sin ålders höst! Samtidigt som deras barn och barnbarn köper 62 tums LCD-TV och åker på jordenruntresor. När det gäller våra fängelser snålas det minsann inte på maten. Någon föreslog i en artikel att alla gamlingar på äldreboenden skulle få byta plats med fångarna i våra fängelser. Detta skulle bli ett riktigt lyft för de äldre, både när det gäller mat, aktiviteter, sjukvård och mycket annat. Och för fångarna skulle det innebära en rejäl straffskärpning. Då kanske straffen äntligen skulle verka så avskräckande att brottsligheten minskade dramatiskt. ”Om du inte passar dig får du tillbringa två år på ett ålderdomshem!”

Eftersom äldreboende kostar mer än att låta en gammal människa bo kvar hemma, så tvingas många gamlingar att sitta ensamma i sin lägenhet. Där sitter de i en stol och glor. Kollar om de fått några nya födelsemärken sedan igår eller huruvida fuktfläcken i taket vuxit. Kanske nedbajsade. Då och då kommer hemtjänsten och byter blöjor, kanske fixar lite mat (smaklös, trist – och nu utan sylt och rödbetor och gurka) och ger mediciner. Hela tiden kommer ny personal. En del talar dessutom mycket dålig svenska. En äldre person jag kände lite grand, besöktes under ett år av runt 150 olika hemtjänstarbetare, eller vad de kallas (hon förde bok). Att under ett år tvingas släppa in över hundra olika personer i sin lägenhet är integritetskränkande i högsta grad. Och där sitter de gamla och glor medan timmarna släpar sig fram. Utan stimulans. Visst, det är säkert bättre på vissa ställen, men säkert också sämre på andra ställen. Det vet vi ju från medias rapporter.

Ett samhälle som behandlar sina massmördare och våldtäktsmän oerhört mycket bättre än de gamla människor som arbetat hårt och hederligt hela sina liv, som är fallet i Sverige, är ett ont samhälle! Ett mördarsamhälle!

Under de senaste åren har vi sett ett antal debattartiklar i media, skrivna av läkare, vilka kritiserat hur sparandet i vården fått negativa konsekvenser för vårdtagarna. Svårt sjuka cancerpatienter får t ex inte de dyrbara mediciner som skulle kunna förlänga deras liv några månader. Man skär ned på personal för att spara pengar (vilket måste öka risken för felbedömningar och misstag). Vårdköerna börjar bli farligt långa. Landstingen anser sig inte ha råd. Och de har förmodligen inte råd.

Alla samhällsfunktioner (precis som den privata ekonomin) handlar om prioriteringar. Vi har sparat in på försvaret och har idag i stort sett inget försvar värt namnet, vilket försätter Sverige i ett mycket farligt läge. Vi har alltför få poliser för att komma till rätta med den ökande brottsligheten. Sverige med sina 9,5 miljoner invånare har ca 20 000 poliser medan fattiga Portugal, som har en befolkning på 10,5 miljoner, har ca 65 000 poliser. Alltfler människor känner sig otrygga utomhus och även hemma. Pensionärer rånas dagligen både ute på stan och i sina bostäder. De flesta äldre öppnar inte längre när någon ringer på dörren, som inte avtalat tid för besök. Och speciellt inte efter att det blivit mörkt. Många som bor ensligt ute på landet har hagelbössan till hands nära TV-stolen (jag känner flera sådana). Detta med tanke på alla rån (och även mord) som skett ute på landsbygden. Den typen av brott begås ofta av ligor från öststaterna och man ger sig oftast på äldre personer som bor i ensligt belägna stugor.

Polisstationer försvinner från allt fler mindre orter i vårt land och uppe i Norrland kan närmaste polisbil vara flera timmar bort. Det kan inte kännas speciellt tryggt att veta detta, när man ser någon smyga omkring ute i trädgården. Sjukhus och vårdmottagningar läggs ner på löpande band och människor får spendera en hel dag på att ta sig till och från doktorn. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet på temat, men slutar här (jag har många fler exempel på samma tema i andra artiklar på hemsida och blogg). Jag är övertygad om att läsaren själv är väl medveten om ovanstående. Dagligen ser man i våra tidningar artiklar som bekräftar detta.

Självklart måste samhället tänka ekonomiskt. Det finns en ekonomisk verklighet och ekonomiska problem kan inte lösas genom att man trycker fler sedlar. Eller genom ideologiska skrivbordsdrömmar. Sådana problem måste lösas genom verklighetsanknutna, ekonomiska åtgärder. Därför måste samhället lägga ekonomiska aspekter även på sjukvård och skola. Om vi skulle använda alla existerande mediciner och behandlingsmetoder oavsett kostnad på varje patient, skulle samhället snabbt göra konkurs. Alltså går inte detta. Det inser var och en som kan tänka. Samma sak gäller givetvis övriga samhällsfunktioner.

Hela välfärdssystemet utgör en ekonomisk balansräkning. Man försöker avväga hur stor del av samhällets intäkter som skall gå till de olika funktionerna (sjukvård, skola, polis, försvar etc). Och sedan försöker man givetvis också avsätta kapital för framtida investeringar, precis som vilken god företagare som helst.

Självklart får vi aldrig glömma det mänskliga perspektivet. Detta måste alltid finnas i bakgrunden. Men det är absolut nödvändigt att diskutera de olika samhällsfrågorna, inklusive sjukvården, också utifrån ett ekonomiskt perspektiv (om vi vill ha en hållbar utveckling). Gör Sverige konkurs upphör all välfärd. Och då kan vi inte hjälpa någon. Vare sig oss själva eller andra. Men, om vi nu kan lägga ekonomiska aspekter på sjukvård och äldrevård och skola (och t ex fundera över hur mycket pengar vi är beredda att lägga ned på en cancersjuk 85-årig svensk), så måste vi självklart också kunna lägga ekonomiska aspekter på u-hjälp och invandring. Ett samhälle som prioriterar andra länder och folk framför det egna folket är ett ont samhälle! Ett djävulskt samhälle, för att tala i klartext.

Ett förhållandevis rikt samhälle som Sverige har utan tvekan moralisk förpliktelse att dela med sig av sitt överskott till mindre lyckligt lottade samhällen och individer (genom u-hjälp och genom att ta emot flyktingar). Men i vilken utsträckning detta skall ske måste bedömas utifrån den ekonomiska verkligheten. Och utifrån folkets vilja. De styrande i Sverige har inte rätt att dramatiskt nedgradera Sveriges välfärd utan att explicit fråga svenska folket om lov i en beslutande folkomröstning. Om man ensidigt fortsätter den inslagna vägen när det gäller invandring etc, bryter samhället sitt kontrakt med svenska folket och de ansvariga (dvs våra politiker) bör då lagföras (för trolöshet mot huvudman alternativt landsförräderi).

När det gäller folkomröstning om invandringen så säger politikerna och medlemmarna i Godhetskören att en sådan är överflödig. Det behövs inte. Det räcker med att vi har ordinarie val vart fjärde år. Genom att välja talar vi om vad vi tycker om olika saker. Jag kanske skulle kunna köpa detta rent principiellt. Om Sverige verkligen vore en demokrati i ordets fulla bemärkelse, skulle det kanske räcka med vårt ordinarie valsystem. Men vi ser vad som pågår just nu i politiken. Ca 800 000 svenskar har, genom att rösta på SD, klart och tydligt sagt att de är missnöjda med nuvarande invandringspolitik. Och de andra partierna gör allt för att se till att SD får noll inflytande. Noll! Och detta gäller både på riksdagsnivån och i den kommunala politiken. Man manipulerar på olika sätt för att marginalisera SD:s inflytande. Man ingår oheliga allianser, man manipulerar det politiska systemet för att exkludera dem från nämnder och riksdagsgrupper etc, etc. Man frångår konsekvent, gång på gång etablerad praxis för det politiska arbetet, samtidigt som man blir rosenrasande när SD frångick etablerad praxis och fällde regeringens budget (vilket Alliansen borde vara synnerligen tacksamma för – men det visar de sannerligen inte). Undantag finns förvisso, men dessa är ovanliga. Och nu vill man ändra beslutsordningen (jag vet inte om det krävs ändring i grundlagen för detta, men det tycks som att man behöver två riksdagsbeslut med val mellan för att genomföra ändringen) så att SD inte skall kunna fälla en minoritetsregerings budget. Denna ändring är direkt riktad mot SD.

Mitt krav på folkomröstning står fast! Skulle svenska folket genom en sådan omröstning besluta om fortsatt massinvandring av muslimer till Sverige, ja då har jag inte mer att säga. Jag tror fortfarande att detta kommer att sluta med katastrof för vårt land, men i så fall är ju inte svenska folket bedraget. Då är det svenska folket som drar denna katastrof över sig själva. Och då får de också skylla sig själva! Tyvärr kommer detta också att drabba svenska folkets barn och barnbarn etc. Godhetskören brukar säga, med tanke på miljön, att framtiden tillhör barnen och vi måste leva så att vi inte förstör våra barns framtid. Här håller jag helt med Godhetskören. Men vad hjälper det om miljön räddas om hela Sverige går under i ett blodigt inbördeskrig om 50 år?!

Jag har i alla år, via skattsedeln, betalat till min pension (även den del av pensionen som arbetsgivaren betalar utgör i princip en del av min lön). Staten har lovat mig en viss rimlig levnadsstandard på min ålders höst. Som det sett ut de senaste åren har emellertid pensionerna sjunkit år för år och den levnadsstandard som pensionssystemet utlovat urholkas allt mer. Detta är ett klart kontraktsbrott.

Olika länder har olika kultur när det gäller att arbeta. Och även när det gäller hederlighet. Svenskar hade tidigare ett mycket gott rykte utomlands. De var kända för att vara hederliga och arbetsamma och ansvarsfulla, och det var mycket lätt för en svensk att få jobb i andra länder. De flesta svenskar arbetar flitigt och ansvarsfullt fram till pensionen vid 65 och har de tur kan de sedan avnjuta några år av ”guldkantat” pensionärsliv. I andra länder har man annorlunda traditioner när det gäller pensionering. I Grekland pensionerade man sig, fram till den ekonomiska krisen för några år sedan, i 50-årsåldern med 90 procent av lönen livet ut (och jag misstänker att detta fortfarande förekommer) om man tillhörde vissa privilegierade yrkesgrupper (och jag pratar då inte om direktörer utan om lokförare, busschaufförer och liknande). Dessa grupper hade dessutom ytterligare otroliga förmåner ekonomiskt och på annat sätt. Trots en vacklande ekonomi fortsatte man på denna oansvariga väg, även efter att man gått med i EU. Det tycks som att man förväntade sig att de andra EU-länderna (som hade en mer ansvarsfull ekonomi) skulle betala kalaset när det gick med förlust för Grekland. Men, som jag vill minnas att Anders Borg påpekade, så var inte vi i Sverige villiga att arbeta till 70 och sedan få 50 procent av vår lön i pension för att betala för grekernas pensionering vid 50 med 90 procent av lönen livet ut. Om nu grekerna vill pensionera sig i femtioårsåldern med 90 procent av lönen i pension – ja varsågod! Det är ju upp till dem. Men då får de själva betala kalaset. Jag är definitivt inte beredd att göra det. Även i Frankrike har man haft en liknande kultur med låga pensionsåldrar, vilket nyligen skarpt kritiserats av Tyskland, som sagt sig inte vara villigt att betala för fransmännens vidlyftiga pensionsavtal. Det finns för övrigt fler EU-länder än Grekland och Frankrike som har en ansvarslös ekonomisk politik.

Vissa länders dåliga ekonomi är dessutom, åtminstone till en del, en konsekvens av deras kultur. I dessa länder finns ofta en enorm korruption, där stora delar av statskassan hamnar i politikers och andra profitörers fickor. I vissa kulturer kan det finnas en ovilja att arbeta hårt, ja ett förakt för sådant arbete. Här skiljer sig den nordeuropeiska, protestantiska kulturen (som fortfarande dominerar Sverige) från den sydeuropeiska kulturen. Protestantismen betonar mycket starkt hederlighet, ansvar, hårt arbete och moral. Detta skapar en hög levnadsstandard i ett land (det är inte svårt att förstå varför). Den sydeuropeiska kulturen kanske skapar en hög levnadsstandard för en elit (högre tjänstemän, politiker etc). Men vi får också en hel del fattigdom. Frågan är hur stort ansvar Sverige har för andra EU-länders korruption och kulturella problem. Om dessa länder vill vara med i EU. tycker jag att EU skulle kräva att dessa länder gör upp med sin korruption och andra dåligheter. Annars skall de slängas ut från EU. EU har för övrigt avsatt någonstans runt 30-40 miljarder kronor (vill jag minnas) för att Rumänien skall ta hand om sina romer. Rumänen har inte ens plockat ut dessa pengar (så de har i alla fall inte försnillat dem, och det är ju bra i sig). Jag tycker att EU borde låta Rumänien välja mellan att ta hand som sina romer (pengarna får de ju av EU) eller också lämna EU. Det vore ett synnerligen rimligt krav. Och skulle förmodligen få effekt.

Jag säger inte att det är fel att hjälpa de öststatstiggare som kommit till Sverige. Men det är ingen hållbar lösning. Problemen måste löses i deras egna länder. Pengarna finns ju! Dessutom är det också en hel del brottslighet kopplad till de s k EU-migranterna från öst. Dels tycks tiggarverksamheten till vissa delar vara reglerad med gangstermetoder. Tiggare får betala för sin plats. Och det är ganska dyrt tydligen. En siffra jag hört är 50 kr/dag, och med tanke på att en tiggare kanske får in max 150 kr på en dag, är detta en betydande del av inkomsten. De som tar upp avgiften äger ju inte på något sätt platsen utanför ICA i X-köping (de kommer ju själva från Rumänien etc), utan det handlar om beskyddarverksamhet i gangsterstil. Men det är ju inte bara tiggare som kommer hit. Hit kommer också ligor bestående av romer (till stora delar). En av deras specialiteter är rån av åldringar. Även butiksstölder och ficktjuveri tycks vara en specialitet för dessa ligor. Men som sagt, föreliggande artikel handlar inte om de humanitära aspekterna av invandring och tiggeri, utan om välfärden som ett kontrakt.

Självklart skall inte svenska folket betala för ansvarslösa EU-länders slösande. Varje land måste ta de ekonomiska konsekvenserna av sin egen ekonomiska politik. Men även när det gäller u-hjälp så finns en ekonomisk verklighet. Sverige kan inte hjälpa alla lidande människor i världen (det finns runt en miljard svältande människor på vår planet, och jag tror att till och med den gode Gustav Fridolin inser att det skulle innebära problem om vi tog hit alla dessa). Det är helt enkelt omöjligt, hur gärna vi än skulle vilja. Alltså måste vi prioritera. Vi måste fundera över hur vi skall hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Och vi måste också tänka igenom vilka vi skall hjälpa. Vilka som bäst behöver vår hjälp. Skall vi låta människor komma hit, eller skall vi hjälpa dem på plats (då kan vi hjälpa mångdubbelt fler)? Skall vi verkligen ta emot människor som betalat 100 000 kr (en ofattbar förmögenhet i de länder de kommer ifrån) per person för att ta sig hit (det är vad de flesta flyktingar som kommer hit betalat)? Är det verkligen dem vi skall hjälpa? Vore det inte bättre att ta emot fler kvotflyktingar (som lever i misär i läger och som inte kan hosta upp 100 000 kr för att ta sig hit)? Borde vi dessutom inte kontrollera bakgrunden hos de som kommer hit lite bättre, så att vi tar emot riktiga flyktingar och inte ekonomiska flyktingar, eller rent av terrorister? Skall den nyanlända invandrare, som strax efter sin ankomst hit begår grova brott (mord, rån, våldtäkt, misshandel etc), verkligen få stanna kvar här och försörjas av svenska folket till döddagar? Allt detta måste kunna diskuteras öppet och utan att den som inte ylar med Godhetskören blir kallad rasist.

Tyvärr är all sådan diskussion för närvarande förbjuden. Att överhuvudtaget, på något sätt, ha synpunkter på Sveriges sanslösa invandringspolitik (som de övriga nordiska länderna betraktar med förundran och bestörtning) anses av media, kultureliten och våra politiker (med vissa undantag) vara rasism, ja rent av nazism av värsta slag. Ändå inser vem som helst (som använder hjärnan till objektivt tänkande och inte ideologisk rundgång) att en diskussion om invandringen förr eller senare kommer att bli nödvändig. Vi kan inte ta hit hundratals miljoner fattiga människor till vårt land och sedan försörja dem. Det går bara inte. Detta är inte en åsikt. Det är ett faktum.

Våra resurser är som sagt begränsade, vilket visas av det jag nämnt ovan när det gäller sparandet i den svenska sjukvården och på många andra offentliga områden. Överallt sparas det och något överflöd är det inte tal om när det gäller vårt välfärdssystem. De pensionärer som inte har gigantiska tilläggspensioner (som f d politiker och bankdirektörer) har fått se sin levnadsstandard urholkas alltmer de senaste åren. Arbetslösheten i Sverige uppgår för närvarande till strax under 400 000.

Att i detta läge ta emot 85 000 flyktingar i år (man räknar med liknande, förmodligen högre siffror även under de kommande åren) måste rimligen få stora ekonomiska konsekvenser (förutom andra negativa konsekvenser – ökad brottslighet, kulturella motsättningar etc – med tanke på att en stor del av de som kommer är muslimer, vilka erfarenhetsmässigt har mycket stora problem att samexistera med andra kulturer och religioner). Eftersom de flyktingar vi tar emot också får ta hit sina närmaste anhöriga, kommer Sverige i år att totalt ta emot ca 200 000 personer (och mer än så de kommande åren). Med tanke på att vi har 400 000 arbetslösa verkar det föga troligt att den del av dessa 200 000 immigranter, som är i arbetsför ålder, skulle kunna få jobb inom överskådlig tid (att asylinvandringen påverkar arbetslösheten negativt bekräftas t ex av följande artikel i DN). Och sedan kommer ju drygt 200 000 nästa år och nästa år och... Dessutom kommer många av dem från kulturer, som står oerhört långt från den svenska kulturen. Två tredjedelar av de som kommer från länder som Somalia och Afghanistan är analfabeter och överhuvudtaget så har få av de asylsökande invandrarna som kommer idag kunskaper som är gångbara på den svenska arbetsmarknaden. Media försöker måla upp en bild av att invandrare i snitt är mer högutbildade än en genomsnittlig svensk, men det handlar bara om att bolla med statistik eller ren och skär lögn. Ofta räknar man då bara migranter som kommer från EU-området, och som kommer hit som arbetskraftsinvandrare. Men det inte dem vi talar om ovan. Arbetskraftsinvandrare har aldrig varit något problem och det är svårt att se att den typen av invandrare skulle bli ett problem, ens på sikt.

Sammanfattningsvis så bryter den svenska staten det välfärdskontrakt den har med Sveriges medborgare. Som jag påpekat ovan så kan inte ett avtal brytas ensidigt. Man måste förhandla med den andra parten. Det har man inte gjort. I stället försöker man lura svenska folket så att de inte inser vad invandringen kommer att kosta på lång sikt (och då inte bara ekonomiskt). När Reinfeldt i ett tal före valet bad svenska folket att öppna sina hjärtan så erkände han också att detta skulle komma att kosta. Förmodligen förlorade han valet 2014 genom detta tal. Det länder honom till heders att han i alla fall sa ett sanningens ord, vilket nästan ingen annan politiker gjort.

Jag tycker också, precis som Fredrik Reinfeldt, att vi skall öppna våra hjärtan. Jag har i alla år försökt att hålla mitt hjärta öppet genom att ha några fadderbarn och ge ganska mycket pengar (i förhållande till min inkomst) till olika hjälpprojekt. Men att öppna sitt hjärta är en sak. Jag skulle verkligen önska att fler människor i Sverige öppnade sina hjärtan och delade med sig (det är många som gör det, men det skulle behövas ännu fler). På min hemsida har jag en artikel om just detta (klicka på bilden på den lilla flickan). Men att öppna sitt hjärta är inte samma sak som att förstöra sitt land. Och det är det vi ser just nu. Våra politiker (och hela etablissemanget) offrar Sverige och det svenska folket på den falska godhetens altare! Man undrar vad som driver dem.

Kanske är det så enkelt att de är fångar i sin egen fälla. Den politiska korrekthetens rävsax. De har satsat så mycket på invandringsprojektet att det är helt omöjligt för dem att byta spår, även om de ville, och till och med skulle inse att vi är på väg mot avgrunden. Prestige och stolthet är bland människans starkaste drivkrafter och samtidigt hennes kanske största svaghet. Att erkänna att vår invandringspolitisk inte alls varit god för vårt land, utan ond, går helt enkelt inte. Det är lika svårt som det var för männen i min föräldrageneration att säga ”förlåt!”. Det gick bara inte. De kunde visa att de ångrade sig genom att ge presenter och vara extra snälla. Men ordet förlåt kunde aldrig komma över deras läppar. Det var bara omöjligt, eftersom det hade inneburit en sådan enorm prestigeförlust. De var sin egen stolthets fångar. Precis som dagens politiker och journalister och kulturelit är fångna i prestige och den falska godhetens bur. Jag fruktar därför att vår destruktiva invandringspolitik kommer att fortsätta ända tills SD möjligen får egen majoritet, eller att islam tar över vårt land. Vilket som nu inträffar först?

Jag hoppas att min fruktan för Sveriges framtid är överdriven. Både för min och svenska folkets skull! Tyvärr finner jag inga sakliga, faktabaserade argument för detta hopp.

Tankedöden närmar sig med stormsteg

Inom fysiken finns ett begrepp kallat värmedöden. I universum existerar stora temperaturskillnader (t ex att stjärnor är varmare än planeter och att det inuti en bilmotor är varmare än utanför motorn). Det som driver många processer i universum, t ex förbränningsmotorer (bensinmotorn, dieselmotorn, jetmotorn) och inte minst livet självt, är temperaturskillnader. Skillnaderna i temperatur utjämnas sakta men säkert (lokalt sker det hela tiden – t ex när en människa dör och hon efter några timmar antar samma temperatur som sin omgivning) och det hela kommer att sluta med att universum har en homogen temperaturfördelning, dvs exakt samma temperatur i varje punkt. På sikt kommer därför alla processer i vårt universum att upphöra och vi får ett totalt dött, statiskt universum, som kanske kommer att existera i detta frusna tillstånd i evigheters evigheter. Det är detta som kallas värmedöden. När Ludwig Bolzmann, en av de fysiker som på 1800-talet lade grunden för termodynamiken (värmeläran), upptäckte detta, tog han, endast 42 år gammal, sitt liv (kanske fanns det fler skäl till detta, men utan tvekan bidrog upptäckten av värmedöden till hans egen död).

Inom tankedynamiken (läran om våra tankar), som jag själv studerat den senaste tiden, och där jag lämnat vissa mindre bidrag (upptäckten av begreppet dummeligens och formulerandet av tankedynamikens andra lag), finns uppenbarligen en motsvarighet till värmedöden. I brist på bättre kallar jag detta för tankedöden (observera att jag är ironisk – se det som allegori och inte som vetenskap). Precis som att fysikaliska processer drivs av temperaturskillnader, så drivs intellektuella processer av "tankeskillnader", dvs att olika tankar möts och påverkar och befruktar varandra. I ett politiskt korrekt tankeklimat (som i dagens Sverige eller i islamvärlden), där endast en enda tanke om varje sak är tillåten, går vi därför, vare sig vi vill det eller ej, mot att allt verkligt tänkande upphör och ersätts av hjärndöd konsensus – vilket jag kallar tankedöden.

I dagarna har vi sett tydliga tecken på tankedöden i samband med att SD fällde statsminister Löfvens budget. Med gapande mun har jag iakttagit debatten och både förvånats, fascinerats och äcklats. Förvånats och fascinerats över att uppenbarligen normalbegåvade människor kan säga så dumma saker och tänka så grumligt, och äcklats över att människor som säger sig vara ärliga och vilja det goda och det sanna, kan ha en så hycklande inställning till sanning och godhet.

För det första, hur kan man förvånas över att SD röstade fram Alliansens budget? Det är ju fullständigt hjärndött. Och dessutom ofattbart oärligt. Man anklagar t ex SD för att gå emot praxis när de röstade på Alliansens budget i stället för att lägga ned sin röst (vilket tydligen är praxis i sådana här situationer). Men hur kan man vara förvånad över det? Både Löfven och hans anhang, och Alliansen, har vägrat tala med SD. De har tagit totalt avstånd från SD. De har gjort allt för att SD skall få noll inflytande, trots att SD fick över 800 000 röster i senaste valet. Att totalt frysa ut och försöka marginalisera det tredje största partiet är inte heller praxis, dvs de etablerade partierna har flagrant frångått praxis när det gäller att förhålla sig till andra partier. Hur kan man då vara förvånad över att SD frångår praxis?

Man anklagar vidare SD för att vara oansvariga och ha etablerat en politisk lekstuga i Riksdagen. Vad skall man då säga om de politiker som vill ha obegränsad invandring till Sverige? Som har lagt ned vårt försvar. Som erkänt Palestina, trots att det inte finns någon palestinsk stat, och trots att delar av palestinierna styrs av en ren terrororganisation som svurit att utplåna Israel, och trots att detta allvarligt kommer att skada fredprocessen i Mellanöstern, och dessutom omöjliggör för Sverige att någonsin kunna bidra till denna process (på grund av vårt ensidiga ställningstagande för den ena sidan i konflikten). Jag skulle snarare vilja säga att SD är det enda parti som tar ansvar för vårt land. Dessutom visar opinionsundersökningar att majoriteten av Alliansens väljare tycker det var bra att SD fällde regeringens budget. Och jag är övertygad om att de flesta Allianspolitiker innerst inne tycker det också, men det vågar de inte säga av rädsla för att bli betraktade som SD-sympatisörer.

Det vi ser idag i debatten är ett ofattbart hyckleri och en feghet som är nästan oöverträffad. Till och med det fåtal debattörer och politiker som tycker att de andra partierna skall tala med SD och eventuellt också samarbeta i vissa frågor, och som själva är kritiska till Sveriges nuvarande sanslösa invandringspolitik uppvisar stor feghet. Jag såg idag på Aftonbladets webb-TV en intervju med en Centerpolitiker, vilken själv sedan flera år tillbaka kritiserat den svenska invandringspolitiken. Han hade många bra synpunkter, men kunde inte låta bli att gång på gång påpeka hur mycket han tog avstånd från SD på alla sätt och vis, och samtidigt tala om vilken stor humanist han själv var. Det hade kanske räckt med dessa påpekanden en enda gång, men nu upprepades det igen och igen och igen, för att riktigt visa att han minsann också tillhör ”de goda”.

På sätt och vis kan jag förstå honom. Att bara andas den minsta kritik mot massinvandringen av muslimer till vårt land kan förstöra både ens politiska och professionella framtid. Plus att man riskerar att förlora många av sina vänner.

Lars Leijonborg, som har en viss förmåga att då och då trampa i klaveret, har också, enligt våra media, gjort bort sig nyligen. Under ett panelsamtal konstaterade Leijonborg att den hittillsvarande strategin mot SD inte varit framgångsrik (och det torde alla vara överens om). Han menade att man borde kunna samarbeta med SD i vissa frågor, eftersom även SD kan komma med bra förslag ibland. För att förtydliga sig så sade han:

Hitler byggde motorvägar, när vi nu åker på Autobahn, så att säga, är det.. var det fel av Hitler att bygga motorvägar?

Och det är ju ingen tvekan om att Hitler byggde motorvägar och att Tyskland haft stor nytta av dessa, både under och efter Andra Världskriget (dessa vägar hade projekterats och påbörjats innan Hitler kom till makten, men han påskyndade och utvidgade byggandet). Vad Leijonborg menar är uppenbarligen att om ett förslag eller en idé är bra, så är den bra oberoende av vem som kommit med den.

Författaren Henrik Arnstad hade följande kommentar i Aftonbladet till Leijonborgs argumentering, ”Själva tanken att lyfta russinen ur den nazistiska kakan är avskyvärd”. Mona Sahlin hade enligt SvD följande att säga:

SD är inte ett parti som andra och den som tvekar på det kan lyssna på Mattias Karlsson i tisdags. De är inte ett politiskt parti som vill ha inflytande om vägarna. Utan de vill definiera svenskheten och nationen på ett helt annat sätt.

För övrigt var rubriken till artikeln i Aftonbladet ”Rasar mot Leijonborgs Adolf Hitler-referens”. Det är ett förfärligt ”rasande” nu för tiden. Alla rasar, både hit och dit. Så fort någon säger något som inte är politisk korrekt ja då blir alla "goda" människor rasande, upprörda och förstår inte hur någon kan vara så ond. Allt för att visa hur oerhört god man själv är. Ju mer rasande man blir när man tar del av "fel" åsikter, desto mer god anses man tydligen vara. Denna extremt stora "känslighet" för "gott" och "ont" (där ont ofta definieras som det som inte stämmer med mina egna åsikter) påminner lite om prinsessan på ärten, som kände att det låg en ärta på sängbotten trots att hon hade tjugo madrasser och tjugo ejderdunsbolster under sig. När hon vaknade på morgonen hade hon ont och var full av blåmärken och bevisade därmed, enligt sagan, att hon var en verklig prinsessa. Är man så känslig, ja då är man nämligen en äkta prinsessa. Tydligen försöker Godhetskören, genom sina ständiga raseriutbrott mot alla som tycker annorlunda, framställa sig själva som "godhetens prinsessor". När alla kan se vilka mentala "blåmärken" godhetens företrädare får varje gång någon uttalar de förbjudna åsikterna, ja då förstår svenska folket bredden och djupet och höjden av deras oändliga godhet. En godhet, sannerligen värdig en prinsessa.

Mona Sahlin säger ovan "Utan de [SD] vill definiera svenskheten och nationen på ett helt annat sätt". Jag tycker snarare det är Sahlin som försöker definiera svenskheten "på ett helt annat sätt". I en intervju i Turkiska Ungdomsförbundets tidskrift Euroturk sade hon t ex, efter att ha berättat hur mycket hon beundrade den turkiska kulturen, "Vi [Sverige] har [bara] midsommarafton och sådana "töntiga" saker". Dvs, enligt Sahlin är det enda Sverige har att komma med en löjlig midsommarstång. Bortseende från alla stora svenska uppfinnare, att vi tillverkat och tillverkar avancerade flygplan och är en av världens största tillverkare av lastbilar etc, etc. Dessutom är vi en av världens största exportörer av populärmusik. Att en eventuellt blivande statsminister (som Sahlin var då) har en sådan syn på sitt eget land och sin egen kultur, innebär sannerligen ett helt nytt sätt att definiera svenskhet och nation. Ett nytt sätt, som enligt min ringa mening, snarare förtjänar epitetet landsförräderi! Det är inte SD som omdefinierat begreppet svenskhet. Det är det politiska etablissemanget!

När jag läser dessa och många andra kommentarer till det Leijonborg sade, känns det nästan som man vill kasta in handduken. Det är som hämtat ur en absurd Kafkaliknande verklighet. Jag förstår inte hur människor, som på egen hand kan hitta till jobbet och som kan äta själva utan att bli matade, kan vara så ologiska. Hjärndöd är bara halva ordet! Hur kan man vara författare och debattör som Arnstad eller toppolitiker som Sahlin och tänka så grumligt? Eller snarare inte tänka alls, utan bara reagera reflexmässigt. Det är väl ganska uppenbart vad Leijonborg menade. Man måste inte sympatisera med någon för att ta till sig det som eventuellt är bra hos denna någon.

Under Andra Världskriget lärde sig de allierade mycket av tyskarna, vilket de sedan med stor framgång tillämpade mot tyskarna själva. Och tyskarna lärde sig på samma sätt mycket av de allierade. För att inte tala om hur mycket Sovjet lärde sig av sina kapitalistiska fiender, med USA i spetsen, under det kalla kriget (det var ju ryska spioner som gjorde att Sovjet kunde kopiera atombomben, B-29 bombaren och Concorde och mycket, mycket annat). Med Sahlins och Arntstads logik, eller snarare brist på logik, så skulle de allierade rynkat på näsan och sagt, ”Vi vägrar använda tyskarnas överlägsna pansartaktik. Vi förlorar hellre kriget än vi använder den tyska taktiken, trots att den är mycket bättre än vår”. Risken fanns att man då fått precis det man sade, nämligen att man förlorat kriget.

Om SD skulle säga att 2+2=4 (jo, jag brukar ta det som exempel – jag ber mina trogna läsare om ursäkt) så skulle de andra partierna tala i mun på varandra i sin iver att bedyra att de absolut inte håller med om detta. Av rädsla för att på något sätt förknippas med SD. Det är ju egentligen vad Arnstad och Sahlin säger.

Det är uppenbart att Löfven och Magdalena Andersson (finansministern) hatar SD med ett vitriolliknande hat. Det var ju SD som fällde deras budget och som gjort att det nu blir nyval. Och visst kan man hata. Men man kunde ju titta på sig själv lite grand i spegeln. Genom sitt totala avståndstagande från SD, som trots allt är det tredje största partiet, kan man knappast förvänta sig någon lojalitet tillbaka. Hur kunde de tro att deras behandling av SD inte skulle slå tillbaka mot dem själva. Men det är ju så maktfullkomliga människor ofta fungerar. Man tar sig själv rätten att mobba och förtrycka och säga elaka saker, men när offret då svarar emot, ja då blir man kränkt och ropar på polis. Ingen är så lättkränkt som en mobbare.

Det var ju Magdalena Andersson som för övrigt, efter valet, hävdade att den nya regeringen kom till tomma lador. Samtidigt har Sverige, enligt de flesta utländska bedömare, mycket goda finanser och en statsskuld som ligger bland de lägsta inom EU (att länder som Rumänien och Bulgarien har lägre statsskuld beror på att där nästan inte finns någon välfärd, och därmed väldigt lite utgifter). Att bara kunna kläcka ur sig en sådan groda är en bedrift i den högre skolan (hon har ju också blivit starkt kritiserad för detta). Andersson verkar ju vara en intelligent person. Hon är utbildad på Handelshögskolan och Harvard, vilka båda är elitskolor (med höga antagningskrav). Men det visar ju precis på det som är temat för denna artikel, nämligen hur ideologi och politisk korrekthet kan få även intelligenta människor att säga de mest korkade saker (detta diskuteras mer detaljerat i min artikel om dummeligens).

Löfven har i sitt raseri (genom sitt raseri bevisar han ju sin godhet inför hela svenska folket á la prinsessan-på-ärten-principen) hävdat att SD är ett nyfascistiskt parti. Magdalena Andersson har sagt samma sak. Detta har de fått kritik för av de övriga partierna (utom V och MP förstås). Forskare, som studerat fascism och icke-demokratiska ideologier, och som arbetar utifrån logik och klara definitioner och inte ideologi, tar också avstånd från Löfvens uttalande. Detta redovisas i den populärvetenskapliga tidskriften Forskning och Framsteg i en artikel med rubrik, "Forskarna är eniga – SD är inte fascister". I inledningen läser vi (läs gärna hela artikeln):

En enkät med några av Sveriges tyngsta forskare inom området nationalism och högerextremism visar att det inte finns anledning att kalla Sverigedemokraterna fascister.

Det råder nog ingen tvekan om att det inledningsvis fanns personer inom SD med åsikter som kan klassas som fascistiska. Åkesson och de andra i partiledningen har arbetat hårt på att rensa ut dessa. Jag betraktar inte SD som ett fascistiskt eller rasistiskt parti idag. Att vara kritisk till en invandringspolitik, som också våra nordiska grannar är kritiska mot, och att vara kritisk mot islam, har inget med fascism eller nazism eller rasism att göra (våra nordiska grannar är starkt kritiska när det gäller Sveriges extrema invandringspolitik, eftersom denna utsätter även dem för fara – läs t ex följande artikel i gårdagens norska Aftenposten). I sammanhanget kan nämnas att Sverige beräknar ta emot runt 120 000 anhöriginvandrare 2015, medan Kanada har begränsat antalet anhöriginvandrare under nästa år till 15 000! För övrigt så var islam en särskilt gynnad religion i Nazityskland och Himmler satte upp två muslimska SS-bataljoner. Tillämpar man talesättet, ”visa mig vilka vänner du har, så skall jag säga vem du är” på islam så talar detta knappast gott för islam.

Om man nu hela tiden skall komma dragande med SD:s förflutna så varför inte tillämpa samma sak på de övriga partierna. För att inte tala om media. Aftonbladet, som ofta anklagar alla som på minsta sätt har invändningar mot Sveriges invandringspolitik, för att vara rasister och nazister, har själva inte så mycket att skryta med om vi tittar tillbaka. Under Andra Världskriget var tidningen klart protysk (i varje fall tills det stod klart att Tyskland skulle förlora kriget) och ganska klart antisemitisk (gör gärna en utflykt på Google – sök t ex på ”Aftonbladet antisemitisk under Andra Världskriget” så kommer du att hitta en hel del intressant – eller ännu hellre, läs boken Att bo granne med ondskan av Klas Åmark, utgiven på Bonniers förlag). Inom S och M fanns under Andra Världskriget starka sympatier för Hitlertyskland och även klart antisemitiska drag. Hade nazisterna ockuperat Sverige hade nog Sverige haft sina Quislingar. Och många av dem!

Jag skulle tro att vi hade haft ett helt annat debattklimat i vårt land idag om svenskarna under Andra Världskriget fått chansen att visa vilka vi egentligen är. Chansen att öppet visa våra mörka sidor. Och det hade vi sannerligen fått om nazisterna ockuperat vårt land. Då hade vi nog inte inbillat oss att vi är så mycket godare än alla andra folk (den som verkligen är god, äkta god, har inga synpunkter eller funderingar över sin egen godhet). Att så gott som samtliga judar i Sverige då hamnat i utrotningslägren torde stå helt klart. Och att många svenskar villigt och nitiskt hade samarbetat med nazisterna i detta avseende torde också stå helt klart. Sverige tog nästan inte emot några judar alls, av de som försökte lämna Tyskland innan kriget bröt ut. Dessa judar, som vi kunde ha räddat, hamnade i stället i gaskamrarna. Då gick det bra att stänga gränserna. Under hela Andra Världskriget tog vi emot ungefär lika många flyktingar som vi idag tar emot under ett par månader! Speciellt allvarligt var att vi vägrade ta emot judiska flyktingar.

Att Raoul Wallenberg räddade tiotusentals judar, vilket dagens svenska politiker skryter med, har vi inte UD eller Sverige att tacka för. Snarare så motarbetades han av UD, som såg honom som obekväm. Pengarna för sina räddningsaktioner fick han inte från UD utan från USA. Och Folke Bernadottes vita bussar, som vi svenskar också brukar framhålla för att vitmena oss själva, hade uttryckliga order att inte ta med några judar från lägren, utan framför allt skulle de välja skandinaviska fångar. Att sedan vissa chaufförer trotsade dessa order är en annan sak, som inte har med det officiella Sverige att göra.

(Tillägg 150902. I ett avsnitt av programmet "En bok en författare", som sändes den 2/9 2015 kl 23.35 på Kunskapskanalen, intervjuades författaren Staffan Thorsell med anledning av dennes bok Warsawasvenskarna. Man kommer där in på de de vita bussarna, varvid Thorsell spontant säger om Folke Bernadotte (med emfas), "1900-talets mest överskattade svensk". Och jag kan inte annat än instämma.)

Och judehatet i Sverige består. Jag anser att de inom kultureliten som nu kallar sig antisionister (dvs är emot staten Israel) i själva verket, innerst inne, är antisemiter. Ja inte heller antisemiter, om vi skall vara noga, eftersom de i så fall också borde hata araber (som också är semiter). Nej de är helt enkelt judehatare och inget annat. Usla, ondskefulla, vidriga judehatare!

Statens rasbiologiska Institut låg på Biskopsgatan i Uppsala. Idag används huset av Uppsala Universitet och kallas Dekanhuset. Institutets uppgift var bl a att formulera en sund rashygien (vilket inkluderade tvångssteriliseringar av "genetiskt underlägsna individer" — dvs i princip samma sak som sedan skedde i Nazityskland 10 år senare) för att förhindra en fruktad degeneration av det svenska folket. Tyvärr inträffade tydligen denna degeneration ändå, om man betänker den politiska korrekthet och dumhet som idag kännetecknar det svenska samhället. Tänk vilka pionjärer vi varit i Sverige! Någon minnesplakett som stolt deklarerar att "här låg världens första rasbiologiska institut" finns inte, av förklarliga skäl.

För övrigt var Sverige, under Socialdemokratisk ledning, världsledande på ämnet rasbiologi. I Uppsala grundades 1922 världens första rasbiologiska institut (se bild ovan) på initiativ av bl a Hjalmar Branting. Något som S talar tyst om idag. Inte heller har Uppsala Universitet någon minnessten över institutet, där man stolt beskriver denna pionjärgärning.

Så mörka rötter finns lite var stans. Ondskan är ett allmänt problem. Och den finns även i dig som läser detta och i mig som skriver detta. Är man medveten om ondskan och dess faror kan man kanske hålla den i schack, men är man helt omedveten om den, eller förnekar den, ja då kan man bli slav under den. Utan att vara medveten om detta. Ondskan är en skiclig bedragare. Och den som är bedragen vet definitionsmässigt inte om att han eller hon är bedragen. I så fall vore ju vederbörande inte bedragen.

I stället för att dra upp gamla lik, borde man bedöma människor och partier för vad de är idag. Och vilka åsikter de har idag. Och i stället för att totalt bojkotta den som har andra åsikter än vad jag själv har, och få raseriutbrott så fort någon uttrycker kritik mot mina åsikter, borde man kunna ta till sig argument och logiskt analysera dessa. Man kan lära sig av alla andra. Även sina fiender. Aftonbladet har som slogan, "Vi gillar olika". Det borde ju också innefatta att Aftonbladet gillar de som har andra åsikter än Aftonbladet. Så tycks dock inte vara fallet. Aftonbladets "olika" tycks bara innefatta mycket begränsade olikheter.

Efter Andra Världskriget blev Japan snabbt en ekonomisk stormakt. Varför då? Jo därför att de tog till sig det som var bra från den som besegrat dem, dvs från framför allt USA. Samtidigt som man behöll sin egen kultur. Muslimländernas, och speciellt då de arabiska muslimländernas, ovilja att lära av andra har konserverat dem i en mentalitet hämtad från 1100-talet (vissa muslimländer är mer moderna eftersom de i viss mån försökt lära sig av andra – men i själva islam ligger en slutenhet, som tyvärr djupfryst islam i forntiden).

Nu tror jag att det som hänt i vår svenska politik det senaste halvåret kommer att ge stora förändringar. Sverige och svenskarna är inte vana vid sådan här dramatik. På sikt tror jag i alla fall att vår invandringspolitik kommer att förändras. Och det dramatiskt. Den nuvarande politiken leder Sverige mot en total katastrof. Vi skall hjälpa fattiga och lidande människor – ja! Men inte genom att förstöra vårt eget land, vilket vi gör just nu. Den dag vi har en muslimsk majoritet i Sverige, vilket vi de facto kommer att ha inom några decennier, om allt fortsätter som hittills, kommer Sverige att förändras på ett sätt som jag inte ens tror Gudrun Schyman skulle vilja. Om hon verkligen förstod vad islam är och står för, skulle även hon rösta på SD. Det är min absoluta övertygelse. Ja, jag är 100 procent säker på detta! Om hon verkligen visste! Dessvärre kommer hon nog aldrig att få veta. Tankedöden hindrar effektivt all verklig, objektiv kunskap när det gäller kontroversiella frågor, och ersätter den typen av kunskap med politiskt korrekta floskler.