Alla är vi svenskar – även Usama bin Laden

Häromdagen intog jag min lunch framför tv:n. Jag hamnade utan egen förskyllan (dvs direkt när jag satte på min tv) i ett Extra Rapport (kl 12.00 den 7/5 2012) med anledning av den stundande rättegången mot den s k ”serieskytten i Malmö”. Olika experter fick uttala sig och man diskuterade bl a vad som kan få en ”vanlig” människa att begå sådana illdåd. En journalist på Sveriges Radio, som gjort research för ett kommande program om serieskytten, berättade att denne var en skicklig jazzmusiker och tidigare varit väldigt intresserad av afrikansk kultur. Hans lägenhet var t ex inredd i afrikansk stil. Han hade också drivit en träningslokal i ett invandrartätt område i Malmö (och fått bidrag för att hans arbete bidrog till integrationen) och där kommit i kontakt med många invandrarungdomar. Man fick inte riktigt detta att gå ihop med han skulle vara rasist och erkände att det var mycket svårt att förstå hur han fungerade. Programmet var till ytterlighet politiskt korrekt och själva sakfrågan, dvs den massinvandring som sker i Sverige och Norge etc, vilket utlöst serieskyttens och Breiviks agerande (men som inte på något sätt ursäktar det de gjort), nämndes överhuvudtaget inte.

På 1970-talet beslutade socialdemokraterna under Olof Palmes ledning att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land. Utan att fråga svenska folket om lov, inledde man en omdaningsprocess av vårt land, som på sikt kommit, och kommer att få, mycket större påverkan på vår framtid än vare sig kärnkraft eller vänster/högertrafik (där man hade folkomröstningar). Det är ofattbart att man ger sig in på ett totalt omdanande av ett land utan att kommunicera med landets befolkning. Detta är så långt ifrån sann demokrati som man bara kan komma. I mina ögon var Olof Palme ingen demokrat, utan en maktmänniska, som manipulativt använde demokratins spelregler för att härska (huruvida han gjorde detta av god vilja eller hade ett ondskefullt uppsåt kan jag inte uttala mig om – men han var mycket intelligent och det är svårt att tro att han inte skulle insett konsekvenserna av de ödesdigra beslut han lyckades driva igenom – han var ju också delaktig i omformandet av världens bästa skola till flumskola på 1960-talets slut, något som jag aldrig kan förlåta honom för).

Jag tar till 100 procent avstånd från Breiviks (som definitivt inte är rasist – han är inte arg på invandrare utan på de politiker som förstört/förstör Norge) och serieskyttens i Malmö avskyvärda handlingar. Däremot anser jag att Breivik i sak har rätt i väldigt mycket (om vi nu bortser från hans absurda påståenden om hemliga Tempelriddare etc). Breivik anser med all säkerhet att ett plus ett är två. Skulle jag då säga att ett plus ett inte är två, bara för att inte hålla med Breivik? Det som är sant är sant oavsett vem som säger det. Även Hitler hade rätt ibland. Visste du att det var han som kom med idén till Volkswagen-bubblan (den klassiska Folkvagnen) och sedan gav Ferdinand Porsche i uppdrag att konstruera den? När det gäller Breiviks analys av invandring och islam håller jag med honom om mycket (de tankar han för fram i sitt Manifest är inte sådant han själv tänkt ut utan sådant han läst i böcker och på Internet).

Problemet är att man aldrig diskuterar själva sakfrågan, dvs invandringen. Är vår invandringspolitik rimlig? Vad kostar den svenska folket? Vad kommer den att få för konsekvenser för vårt land i framtiden? Och vill vi ha dessa konsekvenser? Den som på minsta sätt ställer den typen av frågor betraktas som rasist eller som en kuf (på många diskussionsforum på nätet kallas undertecknad för just kuf – hehehe…). Det är precis samma sak som när det gäller diskussionen intelligent design/evolution. Den som tycker sig se en intelligens bakom universum, livet och de olika arterna avfärdas som okunnig, korkad, fanatisk eller rent ut sagt ond (Albert Einstein talade ofta om ett överlägset intellekt bakom Universum – undrar till vilken av dessa kategorier han hör; okunnig eller korkad känns inte riktigt trovärdigt). Någon seriös debatt när det gäller invandring, intelligent design etc förekommer knappast i det som ibland kallas gammelmedia (tidningar, tidskrifter, böcker som ges ut på etablerade förlag; SR, SVT, Bonniers, de stora dagstidningarna etc). Och det är precis detta som kännetecknar alla kontroversiella frågor i en kultur där den politiska korrektheten förkväver all verklig debatt. Eftersom det som är politiskt korrekt är sant per definition, behövs ingen debatt. Alla goda människor (Godhetskören) vet, ja de bara veeeet i hela sin varelse, att det politiskt korrekta är sant. Det är ju självklart eller hur?! Endast en idiot eller en ond människa skulle försöka hävda någon annan åsikt än den politiskt korrekta. Således är den som ifrågasätter det politiskt korrekta en idiot eller en ond person och behöver inte tas hänsyn till.

Det torde vara ställt bortom varje rimligt tvivel att majoriteten av Sveriges (och Europas) befolkning i slutet av detta århundrade kommer att utgöras av invandrare. Detta erkänns av alltfler experter, som knappast kan kufifieras så där utan vidare. David Coleman, professor i demografi vid Oxford University, försöker i studien "Immigration and Ethnic Change in Low-Fertility Countries: A Third Demographic Transition", utifrån invandringsstatistik år 2004, uppskatta den kommande utvecklingen i Europa. När det gäller Sverige kommer enligt Coleman andelen svenskar att vara mindre än 50 procent vid slutet av detta århundrade (sid 416 – obs pdf-filen börjar på sidan 401!), även om vi betraktar tredje generationens invandrare som svenskar (och eftersom troende muslimer aldrig kommer att bli ”svenskar” – även om vi talar om tredje generationens invandrare – islams heliga skrifter förbjuder en muslim att integreras i ett icke muslimskt land – kommer det att vara värre än så). Även om vi skulle totalstoppa all muslimsk invandring i morgon hjälper det inte med tanke på hur många barn muslimska invandrare skaffar sig (dels är det kulturellt, dels är det medvetet – det handlar om demografisk krigföring, uppmuntrad av islams prästerskap). Det oundvikliga skjuts bara upp något eller några decennier. Sedan har vi antingen ett muslimskt Europa eller historiens blodigaste inbördeskrig (med tiotals miljoner döda). Frågan är vilket av dessa alternativ som är värst.

Nu kan man ju invända att Coleman talar om invandrare i allmänhet och inte om enbart muslimska invandrare. Men eftersom en mycket stor del av invandringen består av muslimer och eftersom dessa skaffar stora barnkullar (och i hemlighet tillämpar månggifte) är det den muslimska gruppen som kommer att växa mest. Dessutom vägrar denna grupp att låta sig integreras. Jag roade mig för ett par år sedan med att göra en enkel matematisk modell som utgick från att all invandring av muslimer till Sverige stoppats. Utifrån antalet muslimer (enligt SCB) i vårt land det aktuella året (jag kommer inte ihåg vilket år det var, jag tror det var 2010), och utifrån födelsetal för muslimska invandrare respektive etniska svenskar, kom jag fram till (en försiktig uppskattning) att det skulle dröja ca 90 år innan muslimerna utgjorde 1/3 av Sveriges befolkning (eftersom invandringen av muslimer förmodligen inte kommer att minska, och definitivt inte stoppas – det vore nästan omöjligt i en demokrati där politiskt korrekthet och inte sanning är den vägledande principen – kommer detta att inträffa mycket tidigare än så). Jag utgick då från 5 barn i varje muslimsk familj (förmodligen en realistisk siffra – alla familjer från Somalia jag läst om har haft 8 barn eller fler).

Varför valde jag 1/3 av Sveriges befolkning? Jo för jag uppskattar detta vara den ”kritiska massan” (som man säger när man talar om atombomber). Då är muslimerna så många att de på allvar börjar påverka vårt samhälle. De kommer då att ställa oerhörda krav, t ex att vi inte längre får fira jul i Sverige (i varje fall inte offentligt med julskyltning, tomtar på varuhus, julfester på företag etc), eftersom det kränker muslimerna etc, etc, etc. Vi kommer inte att få ringa i kyrklockar medan muslimerna kommer att kräva att få ha böneutropare i moskéerna. Och då har Sverige blivit ett nytt Libanon. Då kommer vi att få ultranationalistiska partier i vårt land (som kommer att få dagens SD att framstå som ett invandrarpositivt parti), och dessa partier kommer antagligen att bli större än både S och M, och sedan är steget inte långt till inbördeskrig (undrar på vilken sida Reinfeldts efterträdare kommer att ställa sig – kommer Moderaterna att slåss på muslimernas sida mot de etniska svenskarna och de invandrare som inte vill att Sverige skall bli en talibanstat, eller kommer Moderaterna att solidarisera sig med det som trots allt är deras fosterland? – tja ingen vet). Tyvärr! Så att Coleman talar om invandrare i största allmänhet är ingen tröst. Slutet blir detsamma i alla fall, även om det kan ta något längre tid än hans beräkningar visar.

Några bilder från diverse islamistiska demonstrationer i Europa (klicka på bilden för att förstora den!)

Så den fråga våra politiker borde ställa sig, är om vi vill att Sverige skall vara ett muslimskt land om 90 år (plus minus några årtionden), eller kanske mycket tidigare än så. När muslimerna blir en majoritet kommer vi, i enlighet med demokratins spelregler, att få en muslimsk majoritet i Riksdagen och en muslimsk regering. Vad som då kommer att hända behöver man inte spekulera om. Det första de kommer att göra är att avskaffa demokratin (som är helt, hundraprocentigt oförenligt med islam) och sedan långsamt (i bästa fall – det kan gå snabbt också) börja förtrycka alla icke muslimer. Man inför sharíalagar, förbud mot att bygga nya kyrkor, homosexuella avrättas, judar mördas, muslimer som lämnat islam för att bli ateister eller kristna avrättas etc, etc, allt i enlighet med islams ”heliga” dokument, som uttryckligen befaller detta. Yttrandefrihet, tryckfrihet etc, etc avskaffas och all västerländsk kultur kommer att förbjudas eller marginaliseras.

Ja men tänk om David Coleman har fel! Jo, men han är inte ensam. Enligt Norska Statistiska Centralbyrån kommer etniska norrmän att vara i minoritet i Oslo om 28 år (se min förra blogg). Etc, etc. Men tänk om både Coleman och Norska Statistikbyrån m fl har fel! Jovisst, men tänk om de har rätt! Självklart är statistiska förutsägelser osäkra. Men vad spelar det för roll om det slår fel på några år eller ett par decennier. I slutet av 2000-talet har under alla förhållanden medeltidens mörker sänkt sig över hela Europa (eller också befinner vi oss mitt i ett blodigt inbördeskrig). Nog borde väl svenska folket få rösta om huruvida de verkligen vill ha det så? Eller vad säger du Reinfeldt? Vore inte det demokratiskt?

Idag (13/5) läste jag på Aftonbladets hemsida att SD är det fjärde största partiet i Sverige. De har nu passerat Folkpartiet och endast MP, M och S är större än SD. Ändå skall SD frysas ut och marginaliseras och särbehandlas negativt. Nyligen spelades den årliga fotbollsmatchen mellan regeringspartierna och oppositionen. SD fick givetvis inte vara med i den matchen. Ynkligt! Det är ju ren mobbing och dessutom så långt från sann demokrati som man kan komma. F ö så tog Aftonbladet häromdagen in en lång artikel av Jimmy Åkesson, vilken handlade om svenska polisens ineffektivitet. Ibland anar man i Aftonbladet en viss sympati för SD, vilket skiner igenom. Vem vet, kanske journalisterna där till slut blir så trötta på alla lögner och all propaganda om invandringen positiva effekter, att de tar bladet från munnen och börjar skriva sanningen. Vem vet?

Gammelmedia gör som sagt allt för att trycka ned all verklig diskussion om invandringsproblemen, samtidigt som man vill få invandringen att framstå som positiv (en kassako för vårt land heter det – fast knappast för svenska folket, däremot är invandringen en kassako för de företag som driver flyktingförläggningar etc, vilka gör miljonvinster varje år).

För någon vecka sedan läste jag en artikel i Nature med rubriken ”Ancient Swedish farmer came from the Mediterranean” (Stenålderns bönder kom från Medelhavet – ungefärlig översättning) (26/4 2012). Där redogjorde man för DNA-undersökningar av 5000 år gamla skelettfynd i stenåldersgravar, dels på Gotland, dels i Västergötland. Fynden på Gotland innehåller, enligt experterna, rester från jägar- och samlarfolk medan de västgötska fynden härrör från jordbrukare. DNA:t hos jägarna och samlarna uppvisar mest likheter med människor som idag lever i Nordeuropa medan DNA:t hos jordbrukarna ligger närmare de européer som idag finns runt Medelhavsområdet. Slutsatsen blir att det var invandrare från Sydeuropa som förde jordbruket till Sverige.

Samma dag hade Svd en ganska lång artikel med rubrik "Invandrare från södra Europa förde jordbruket till Sverige”. Att SvD gjorde stor sak av dessa fynd skulle möjligen kunna bero på att man anser dem vara starka argument mot Sverigedemokraterna och deras negativa inställning till invandring. Jag vet inte om det var tidningens avsikt, men nog tror jag att många kommer att uppfatta det så. ”Titta vilken nytta Sverige haft av invandrare som kommer söderifrån! Utan invandrare hade vi inte haft något jordbruk i vårt land.”

Att SvD i sin rubrik, till skillnad från Nature, använde ordet ”invandrare”, innebär ett starkt stöd för min gissning. Ordet känns främmande i en artikel som handlar om vetenskap. Rubriksättarens uppenbara avsikt är att läsaren skall minnas att invandrare gjort något positivt för Sverige och hur beroende vi är av invandrare.

Det är väl knappast någon som förnekar att Sverige är ett ”invandrarland” om man med invandrare menar att människor förflyttat sig från andra områden till det som idag kallas Sverige. Inte ens Sverigedemokraterna gör det. När Norden var täckt av en flera kilometer tjock inlandsis, bodde inga människor här. Vid istidens slut började människor flytta norrut allt eftersom isen drog sig tillbaka. Så självklart var de första ”svenskarna” ”invandrare”. Men det gäller ju i princip alla länder. Oavsett var nu människan uppstod (och oavsett om vi tror på evolution eller skapelse) så har människan spritt sig ut över hela jorden från den plats där hon en gång uppstod.

Dock kan jag inte se hur detta skulle vara något argument i dagens invandringsdebatt (i den mån det finns en sådan debatt – media och politiker gör som sagt allt för att se till att dessa frågor inte debatteras). Att jämföra många av dagens invandrare med de människor som flyttade hit under stenåldern (och från ingenting skapade något) eller med de svenskar som invandrade i USA under 1800-talets senare hälft (och som röjde mark och byggde ett land) är synnerligen missvisande. Att jämföra den typen av invandrare med östeuropeiska invandrare som rånar gamlingar och även har mördat gamlingar som bor ensamma på landet (vi har haft flera sådana fall under de senaste åren) eller med romska tiggeriligor eller med muslimska invandrare som är arbetslösa, försörjs av bidrag och begår brott, är så missvisande som det bara kan bli (obs! jag säger inte att alla östeuropiska invandrare är rånare eller att alla romer tigger eller att alla muslimer försörjs av bidrag – men om vi t ex tar muslimska invandrare så lever majoriteten på bidrag, den saken är klar).

Det är således skillnad på invandrare och invandrare. Som jag påpekat i andra bloggartiklar är andelen grova våldsbrott när det gäller invandrare från Asien en tredjedel av genomsnittet för hela befolkningen. När det gäller invandrare från Mellanöstern och Afrika (varav flertalet är muslimer) är motsvarande andel tre gånger så stor som genomsnittet. Invandrare från Sydamerika, Asien och Europa har dessutom inte för avsikt att ta över vårt land. Detta har däremot de muslimska invandrarna (de som tar sin tro på allvar), demografiskt eller med våld – allt är tillåtet. Hur kan jag veta det? Jo Koranen, hadítherna och sharíalagen, dvs islams heliga dokument, befaller dem att göra detta, och dessa befallningar är dessutom helt entydiga, dvs kan inte tolkas på andra sätt (vilket jag visar i många artiklar på min blogg och hemsida).

Om vi bortser från arbetskraftsinvandring innebär invandringen oerhörda kostnader för vårt land. Dessutom blir vår hjälpinsats (vi säger ju att vi vill arbeta för att skapa en bättre värld) synnerligen ineffektiv med tanke på att en invandrare kostar vårt land flera tusen kronor per dygn under de första åren och sedan måste vi försörja många av dem för oöverskådlig framtid. Vi har en mycket hög ungdomsarbetslöshet i Sverige (25,5 procent i mars 2012) – och att en somalisk ungdom skulle få ”ett riktigt arbete” (jag talar således inte om olika arbetsmarknadsåtgärder) i vårt land är synnerligen osannolikt. De äldre invandrare som vi låter komma hit innebär enbart en stor kostnad för svenska folket (och en sänkning av våra pensioner och vår välfärd – ett välfärdssystem som ger tiotusentals människor, som inte bidragit ekonomiskt till systemet, full tillgång till välfärden, kan inte fungera i långa loppet, utan att man försämrar välfärden för de som bidragit till systemet). Som jag skrivit på många ställen skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler människor på plats (eller i närområdet). Årskostnaden för 2400 s k ensamkommande flyktingbarn (varav väldigt få är barn i egentlig mening, dessutom är de inte flyktingar enligt någon FN-definition och dessutom har de kunnat hosta upp ca 100 000 kr för att ta sig hit – en svindlande, för att inte säga omöjlig summa för en somalisk tonåring) är ungefär densamma som vad det kostar att hjälpa 684 000 barn (verkliga barn) under ett år i länder som Indien! Vill vi verkligen lindra lidandet i världen? Det tycks inte så i varje fall. Det tycks snarare som att det gått prestige i flykting”barn”sfrågan (och som sagt endast i undantagsfall handlar det om barn under 18 år).

Bortsett från arbetskraftsinvandring tillför invandringen Sverige ganska lite (annat än vissa exotiska maträtter). Visst finns det stor efterfrågan på arbetskraft inom vissa branscher (läkare med patologi som specialitet, experter på programmering och datornätverk, utbildade sjukhusfysiker etc, etc). En del av bristen på experter kan avhjälpas genom arbetskraftsinvandring. Men den massinvandring som sker idag kommer knappast att ge oss fler patologer eller programmerare eller nanoteknikexperter. De invandrare som kommer från Mellanöstern och Afrika och är över 50 kan vi lämna därhän. De kommer aldrig (annat än i extrema undantagsfall) att få något arbete (de kommer inte att lära sig svenska, de kommer inte att utbilda sig). De invandrare som kommer hit från t ex Somalia och liknande länder är ofta analfabeter. De kommer från en helt främmande kultur. En kultur som dessutom är ond. Hur kan jag säga det? Ja men det är ju bara att titta på verkligheten. Världssamfundet har pumpat in ofattbara summor i Afrika och ändå fortsätter bara eländet i länder som Sudan och Somalia. Hat, krig, svält, massvåldtäkter, barnsoldater, hedersmord, folkmord, en kvinnosyn från helvetet, masstympningar (där man hugger av händer och fötter till och med på barn) och elände, elände elände… Något måste vara fel på själva folket som bor där. Inte genetiskt, men kulturellt. Deras sätt att tänka är perverterat genom deras kultur. Detta tar de med sig till Sverige. De förändras inte när de kommer hit, eftersom de kommer från en kultur som inte kan förändras, utan de kräver att vi förändras (och vi är så mesiga att vi inte kräver att de förändras, vilket skulle hjälpa dem att integreras).

Självklart har de rätt att leva på sitt sätt i sina länder. Men de har inte rätt att försöka omskapa Sverige till ett somaliskt klansamhälle! Det hela förstärks av islam, som är en spegel av den här typen av kultur. Många forskare, som studerat de preislamska (före islam) religionerna i arabvärlden, menar att alla islams fundamentala lärosatser hämtades av Muhammed från dennes födelsestad Mecka och de religioner som fanns där före islam. Muhammed, tog således delar av innehållet i islam från den arabiska kultur som fanns i Mecka. Det är kanske därför som arabisk islam är värre än andra varianter av islam. Här går kultur och religion hand i hand och det finns inga kulturella faktorer som kan mildra texterna i Koranen och islams andra heliga dokument, utan de tillämpas fullt ut.

Nu tänker säkert medlemmarna i Godhetskören hemska tankar om mig. Hur kan du bara säga att Muhammed hittade på islam? Det är ju islamofobi och hets mot folkgrupp och rasism, och du (som tycker så) vet inte vad. Det märkliga är att i stort sett alla medlemmar i Godhetskören är ateister, som rimligen förnekar varje form av religion och tro på något övernaturligt (annars är de ju inte ateister). Om nu inte Muhammed hittat på islam, varifrån kommer då islam, om Allah inte finns (om du är ateist kan du väl ändå inte tro att Allah finns – men i den politiska korrekhetens namn är ju i och för sig vilka motsägelser som helst möjliga)? Svara på det du, käre medlem i Godhetskören! Det är nog så att även den mest politiskt korrekte Godhetskörare innerst inne tror precis som jag, dvs att Muhammed hittade på islam, vilket i förlängningen innebär att Muhammed inte var Guds profet, att Allah inte existerar och att Koranen är skriven av människor (förmodligen Muhammed). Skillnaden mellan mig och Godhetskörarna är att de är för fega för våga säga sanningen. Trots att få svenskar tror att Allah existerar, anser ändå väldigt många att man kränker islam om man antyder sådana tankar. Samtidigt har de inga som helst problem när kristendomen kränks. Det är intressant. Kristendomens negativa särbehandling är ett oerhört starkt argument för att den kristna tron är den äkta varan. Guds levande Ord till människan!

Endast en minoritet av de invandrare som idag kommer hit från Mellanöstern och Afrika tillför något positivt till vårt land. Resten utgör enbart en oerhörd ekonomisk belastning. Om detta påstående inte är sant så borde våra beslutsfattare ärligt redovisa alla kostnader och intäker i samband med invandringen, och då talar jag inte om demagogiska kaskader av vackra ord, utan om en trovärdig analys. Får jag se en sådan analys, som övertygar mig om att jag har fel, lägger jag omedelbart ner mitt påstående.

Men invandringen har inte bara ekonomiska konsekvenser. Titta hur det ser ut i delar av Malmö och förorter till Stockholm, Göteborg och en del andra städer! Vi har inte bara tagit hit somalier och afghaner, vi har låtit Somalia och Afghanistan med sin klankultur etablera sig i vårt land! Titta för övrigt hur det ser ut i våra fängelser! En god vän till mig, som själv är invandrare, har arbetat under en stor del av sitt liv i Kumlafängelset. Enligt honom är en förödande majoritet av fångarna där invandrare.

Häromdagen rapporterade media ”Svenskor gripna i Norge med 100 kg kat” (för den som inte vet det är kat någon form av blad som tuggas och som har en viss narkotisk verkan). På SVT:s hemsida kunde man läsa följande:

Två unga svenskor greps i lördags på Oslos storflygplats Gardermoen för innehav av cirka 100 kilo kat. Kvinnorna, i åldern 20-30 år, misstänks för narkotikasmuggling.

– Detta är så stora mängder att det med all sannolikhet inte räcker med böter, säger Bjørn Bekken, vakthavande på Gardermoens polisstation, till Romerikes Blad. Kat odlas på Afrikas horn och södra delen av Arabiska halvön, där den brukats i århundraden. Europeiska länder har på senare år narkotikaklassat drogen.

Två unga svenskor har således gripits. Det är säkert sant att de unga kvinnorna har svenskt pass. Men som jag ser det blir man inte svensk bara för att man har ett svenskt pass. Enligt Avpixlat.se rör det sig om två somaliska kvinnor. Med all sannolikhet lever de på socialbidrag. På vad sätt skulle de utgöra en ”kassako” för vårt land (som många politiker uttrycker det). De här unga kvinnorna är enligt min mening inte mer svenska än vad Usama bin Laden var svensk (jag gör inga andra jämförelser mellan kvinnorna och bin Laden). De utgör ingen del av det svenska samhället. De har ingen som helst avsikt att blir värdefulla medborgare i vårt land (jag gissar givetvis, men sannolikheten att jag har rätt ligger nog väldigt nära 100 %). Förr brukade man säga att man blir en del av ett land efter tre generationer. Jag har vissa planer på att flytta till Portugal, men jag skulle aldrig kalla mig portugis, eftersom jag aldrig kommer att bli en del av det portugisiska samhället. Jag kommer t ex aldrig att lära mig språket så att jag uppfattar alla nyanser. Jag har en god vän som kommer från Canada och som bott i Sverige i snart 40 år. Även om han lagt ned stor möda på att lära sig svenska (han pratar och skriver mycket bra svenska) så märker man ibland att han grovt missuppfattar saker han hör eller läser. Och det är ju fullt naturligt. Det tar tid (ett helt liv) att bli en del av en kultur. Det finns så många underförstådda nyanser hos ord och uttryck och gester, som inte kan förmedlas av ordböcker eller grammatikor. Plus alla kulturella subtiliteter som bara kan anas men som är nog så viktiga.

Media är mycket noga med att inte avslöja när personer med invandrarbakgrund begår brott, även om undantag finns. För en tid sedan kunde man läsa om kristna föräldrar, som försökt driva ut onda andar ur en ung flicka i Borås. Flickan, som var i 12-årsåldern, hölls fången och torterades, eftersom föräldrarna trodde att flickan var en häxa, besatt av onda andar och demoner. Media var mycket noggranna att påpeka att det hela hade skett i en kristen församling. Den som inte är fullständigt hjärndöd (dvs inte är medlem i Godhetskören) inser naturligtvis att det måste handla om invandrare från Afrika. Jag råkar ha träffat en medlem i sagda församling, som berättade att föräldrarna och flickan var från Kongo (vilket jag gissade när jag läste om det – en god vän till mig har varit missionär där och berättat många intressanta saker). Dessutom var dessa kongoleser knappast med i församlingen utan levde sitt eget liv. Så den omtalade andeutdrivningen hade ingenting med genuin kristen tro eller med någon svensk, kristen församling att göra. Föräldrarna åtalades och när domen föll (samtliga frikända) så nämnde faktiskt Aftonbladet, till min stora förvåning, att det handlade om kongoleser. Men varför nämnde man inte det från början? Jo Godhetskören är genuint kristendomsfientlig och vill gärna sprida negativ propaganda mot kristendomen och mot troende kristna. I det aktuella fallet ville man inte att det skulle framgå att det handlade om invandrare, eftersom kritiken då tappat sin udd och dessutom kunde uppfattas som negativ mot invandrare.

Som sagt, i några fall under senare tid har media angett etnicitet i samband med att dom fallit. Men det är undantag. Det har nästan gått så långt att om man inte nämner namn eller visar bild så kan man utgå från att det handlar om invandrare. Därmed har media motverkat sitt eget syfte.

Jag är inte omänsklig. Jag tycker att Sverige skall hjälpa människor i nöd (inom rimliga gränser – förstör vi vår ekonomi kan vi ju inte hjälpa någon). Men jag anser att det sker på helt fel sätt. Endast några få procent av invandrarna har flyktingstatus i någon FN-mening. Den absoluta merparten av hjälpen skall ske i närområdet, då vi kan hjälpa hundratals gånger fler människor än vi gör nu. Endast verkliga flyktingar skall få komma hit. Invandrare, som begår grova brott, skall omedelbart utvisas på livstid efter avtjänat straff och invandrare som begår mindre grova brott skall utvisas om de ännu inte fått sitt PUT. Vid särskilt grova brott (mord och liknande) skall invandrare kunna fråntas sitt svenska medborgarskap och sedan utvisas på livstid efter avtjänat straff. Om en utvisningshotad invandrare slänger sina identitetshandlingar kan han inte utvisas, som det är nu. Detta måste givetvis förändras så att han ändå kan utvisas. Och invandrare som ljuger om sin ålder eller ger falska uppgifter när han kommer till Sverige skall omedelbart utvisas. Och invandrare skall inte ha några som helst förmåner framför etniska svenskar. Det är djupt omoraliskt!

Ovanstående är inte omänskligt. Det är inte rasistiskt. Det är inte kränkande. Det är självklart. Att hellre hjälpa människor på plats än att försörja dem i Sverige är inte rasism eller missunnsamhet, det är sunt förnuft, optimering av våra resurser. Att inte släppa in horder av muslimer i vårt land är inte heller rasism eller diskriminering. Det är ren självbevarelse. Det handlar om att skydda vårt lands suveränitet. Det är inte rasistiskt att utvisa invandrare som begår brott. De utvisas inte för att de tillhör en viss kulturell eller genetisk eller religiös folkgrupp utan för att de är skitstövlar (skitstövlar finns överallt – både bland svenskar och bland invandrare, skillnaden är att etniska svenskar, som begår brott, inte går att utvisa, eftersom de har födslorätt här)! Endast en nation som lider av ett akut dödslängtansyndrom skulle göra som Sverige gör. Ärligt talat, våra politiker är inte kloka och deras dåraktiga invandringspolitik kommer att stå svenska folket dyrt!!!

Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2, mars 2011:

Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.

Jag är mycket oroad för mitt lands framtid!!!

Tårtgate och konstnärlig frihet

Få svenskar har väl kunnat undgå att höra om den famösa ”negertårt-incidenten” på Moderna Muséet i Stockholm den 15/4 2012. Det hela började med att Konstnärernas Riksorganisation, KRO, bad konstnären Makode Linde att göra en tårta till firandet av World art day. Tårtan kom att föreställa en karikatyr av en mörkhyad kvinna med rött innanmäte (blodiga inälvor). Konstnären, som är känd för att i sina verk diskutera och kritisera rasismen, säger själv:

Tårtan var tänkt att symbolisera massgravar, styckning och kvinnlig omskärelse. Jag ville att det skulle kännas obehagligt att skära i den och att det skulle få folk att reflektera.

Linde har i andra sammanhang sagt att verket absolut inte har något med rasism att göra. Dessutom ville han, enligt egen utsago, testa gränserna för yttrande- och tryckfriheten (ungefär som Lars Vilks med sina rondellhundar). Att han skulle vara rasist, eller haft för avsikt att kränka afrikaner, verkar dessutom inte troligt med tanke på att han själv har afrikansk bakgrund (mulatt).

Närvarande på Moderna Muséet var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon var den som fick äran att skära upp den första tårtbiten, vilket hon gjorde med ett leende. Idag tycks leendet ha stelnat till en grimas.

Tårtincidenten ledde till ett svenskt ”Tårtgate”, som någon skämtsamt kallat det för (med hänsyftning till Watergate). Afrosvenskarnas Riksförbund har anklagat tårtan (eller snarare konstnären) för att vara rasistisk och krävt kulturministerns avgång. Muséet har också bombhotats. Jag skall inte gå närmare in på själva kränkningsaspekten, även om jag generellt anser att det finns alltför många lättkränkta grupper i vårt land. Jag tänker t ex på den i Sverige boende asiat som för något år sedan JO-anmälde Fazers Kinapuffar (ett populärt godis som finns i de flesta affärer), eftersom han ansåg omslaget (en kines av streckgubbetyp) vara kränkande mot alla asiater.

Hu så kränkande!

Personligen tycker jag sådana människor är löjliga. Det är lika löjligt som att försöka förbjuda böcker av Astrid Lindgren eller Tintin-serierna, bara för att där förekommer ord som idag inte är politiskt korrekta. Pippi Långstrumps pappa var ju t ex negerhövding på någon Söderhavsö – huuh så hemskt! Men så uttryckte man sig på den tiden och skall vi redigera alla gamla böcker så att de blir politiskt korrekta, befinner vi oss på samma nivå som i Sovjetunionen, där man ändrade misshagliga texter och tog bort sådant som inte stämde med ideologin. Vad som är politiskt korrekt ändras hela tiden och i så fall skulle det ständigt bli ett fasligt nyutgivande av gamla böcker i nya, redigerade upplagor (och indragning av de gamla upplagorna). Och till slut kommer innehållet att vara så intetsägande att ingen kommer att vilja läsa dessa böcker. Jag tror det är mycket bättre att behålla originaltexten. Detta kan sedan ge anledning till diskussioner om människosyn förr och nu, vilket är mycket bättre än att låtsas som om det förflutna inte existerar.

Allt det jag skriver ovan är säkert välkänt för mina läsare. Att jag skriver det är för att någon kanske kommer att läsa den här artikeln om ett par år och då är förmodligen Tårtgate glömt och förlåtet. Därför vill jag ge en bakgrund till det som nu följer, som alltså är själva budskapet.

Vi börjar med att gå till SvD den 19/4 2012. Där kunde man läsa en artikel om att Moderna Muséet i Stockholm mister en donation med anledning av Tårtgate.

Tårtkuppen på Moderna museet där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar och åt av en rasstereotyp tårta har blivit en världsnyhet och fortsätter att väcka känslor. Nu ger sig konstnären Elisabeth Ohlson Wallin in i debatten, rapporterar SVT:s ”Kulturnyheterna”. Hon hade tänkt donera bilderna från sin kontroversiella utställning ”Ecce homo” till museet, men har nu ändrat sig.

Det var Elisabeth Ohlson Wallin som låg bakom den så kallade Ecce Homo, dvs de fotografier föreställande Jesus i homosexuella miljöer och som själv homosexuell, vilka presenterades under en högmässa i Uppsala Domkyrka för ett antal år sedan. Ecce Homo utgör den ultimata hädelsen för en troende kristen. Inte för att fotografierna visar Jesus i homosexuella miljöer (han umgicks hela tiden med vanliga människor och syndare till de självgoda fariséernas stora förskräckelse) utan för att fotografierna framställer Jesus som en syndare. I Ecce Homo är inte Jesus människans frälsare, dvs lösningen på syndens och ondskans problem, utan han är själv i lika stort behov av frälsning som människan. Elisabeth Ohlson Wallin försvarade sig genom att bl a hänvisa till yttrandefriheten, när hon blev anklagad för att genom sina fotografier häda den kristna tron. Jag ber läsaren att hålla detta i minnet.

Senare uttalanden av Elisabeth Ohlson Wallin visar, som vi strax skall se, att hennes version av yttrandefrihet innebär ”friheten att enbart yttra och publicera saker som Elisabeth Ohlson Wallin håller med om”. Men detta är inte yttrandefrihet i ordets sanna bemärkelse. Elisabeth Ohlson Wallin verkar ha samma syn på yttrandefrihet som Adolf Hitler. Han tillät ju alla som tyckte som han själv att yttra sig. Voltaire (eller vem det nu var – det är nämligen omstritt om det verkligen var Voltaire som sade detta) gav en gång följande mitt-i-prick-definition: "Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för du skall få framföra dem".

Det är uppenbart att Elisabeth Ohlson Wallin inte håller med om detta, vilket visas av en P1-intervju med henne för några år sedan med anledning av Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten. Hon fick då frågan hur hon ställde sig till dessa karikatyrer med tanke på hennes egen kränkning av den kristna tron. Jag minns hur spänd jag var när hon skulle svara. Jag satt nästan andlös. Nu skulle det avslöjas om hon tillhörde de onda eller de goda. Hade hon varit en sann förkämpe för yttrandefrihet hade hon sagt något i stil med, ”Hur illa jag än tycker om Muhammedkarikatyrerna så stöder jag ändå Jyllandspostens rätt att publicera dessa”. Men så svarade hon inte. Även om jag inte kommer ihåg den exakta ordalydelsen så minns jag mycket väl innehållet i svaret. Det gick ut på att Muhammedkarikatyrerna utgjorde en fruktansvärd och oförlåtlig kränkning av muslimerna och deras tro och att Danmark borde be om ursäkt för det som skett. Jag kan inte minnas vad hon hade för förklaring till att det var tillåtet att kränka kristna men inte muslimer, men det spelar kanske ingen roll. Någon egentlig, meningsfull förklaring kan ju inte finnas till detta annat än ren ondska.

Nu har hon alltså gjort det igen. Hon tar tillbaka sin donation till Moderna Muséet av fotografierna från Ecce Homo, eftersom muséet tillåtit en konstnärlig manifestation som Elisabeth Ohlson Wallin inte tycker om. Även denna gång visar hon sin definition av yttrandefrihet – ”Jag hatar dina åsikter och är beredd att dö för att du inte skall få framföra dem”. Trots att konstnären hänvisar till att han ville testa yttrandefrihetens gränser och trots att konstnären själv har afrikansk bakgrund, och därför knappast kan ha intresse av att kränka afrikaner av rasistiska skäl, så vill Elisabeth Ohlson tydligen begränsa Makode Lindes rätt att uttrycka sig. Nu är ju i och för sig ingen skada skedd, rent konkret. Ur Moderna Muséets perspektiv måste det betraktas som synnerligen positivt att slippa hysa fotografierna från Ecce Homo.

Nu är inte Elisabeth Ohlson Wallin på något sätt unik när det gäller yttrandefrihet. Tvärtom, så delar hon sina åsikter när det gäller demokrati och yttrandefrihet med de flesta intellektuella, de flesta politiker och merparten av mediafolket i vårt land. Elisabeth Ohlson Wallins definition av yttrandefrihet kännetecknar det politiskt korrekta samhället. Enligt den politiska korrekthetens credo existerar nämligen inget värdefullt utanför det egna tankesystemet och man får då ett slutet, totalitärt system, där logik och sanning får stå tillbaka för konsensus. Jag tar bara henne som ett tydligt exempel på hur begreppet yttrandefrihet i dagens Sverige blivit ett tämligen innehållslöst och meningslöst begrepp. Vilket på sikt allvarligt kommer att skada vårt land. Den svenska demokratin har uppenbarligen utvecklats mot en totalitär demokrati eller som man ibland säger, en demokratur.

Yttrandefrihetens förkämpar drevs en gång i tiden av en passion när det gällde friheter av olika slag och demokrati och människovärde. Dagens intellektuella ”elit” (kulturdräggen eller om vi så vill, Godhetskören) vill begränsa yttrandefriheten till politiskt korrekt nonsens. De demokratiska rättigheterna, varav yttrandefrihet är en, skall i deras definition endast inkludera de som har de ”rätta” åsikterna. Inte heller människovärdet står högt i kurs hos Godhetskören. En miljon mördade barn sedan den fria aborten infördes (livsdugliga barn, vid sena aborter, får t ex ligga och självdö på diskbänken i sköljrummet – visst skall man vara stolt över att vara svensk) och barn har blivit en leksak för egoistiska vuxna, där man t ex vid vissa typer av adoptioner och vid konstgjord befruktning av ensamstående kvinnor helt bortser från barnets behov av en pappa (trots att alla barnpsykologer etc vet hur viktig pappan är för barnet).

Jag tror Gud är arg på Sverige (och Europa). Det är kanske därför som Europas folk tycks vara helt förblindande när det gäller islam och det uppenbara faktum att Europa inom ca 50 år kommer att vara en muslimsk kontinent med sharíalagar (fler och fler demografer och statistiska institut bekräftar detta dystra scenario). I Bibeln finns exempel på hur Gud slår individer och ibland hela folk med blindhet – jag talar då inte om fysisk blindhet utan om andlig och mental förblindelse. Kanske kommer Gud att använda muslimerna för att straffa Europas befolkning, som ju lever i totalt uppror mot allt som är rättfärdigt gott, ja som pekar finger åt Gud. Men mer om detta i nästa blogg.

Än en gång...

Jag undrar om jag håller på att bli för gammal för att blogga. Det verkar svårt att klämma fram något att skriva om. Dvs egentligen är det inte svårt. Det finns hur många tankar som helst som snurrar runt i mitt huvud. Problemet är att det känns som att jag redan skrivit allt. Visst kan jag skriva lite mer om islam och om vad som händer just nu i olika frågor; de arga ateisterna, evolutionisternas förväxling av vetenskap och ideologi och den västerländska kulturens undergång. Men det blir ju egentligen bara upprepningar av det jag redan skrivit. Även om jag kommenterar något aktuellt som hänt just i dagarna, har jag ju i princip kommenterat detta i tidigare bloggar. Det är bara detaljerna som skiljer. Så egentligen skulle jag kunna skriva en sista kort blogg, där texten lyder (skriven i fetstil med största typsnittet), ”Det enda nya är att det gamla räcker. Läsaren hänvisas härmed till tidigare bloggar. Tack för mig.”

Men visst finns saker att fundera över. Nyligen googlade (en moderns synonym för att söka) jag på mitt namn eller om det var på gluefox.com. Jag kommer inte ihåg varför, men det spelar ingen roll. Kanske ville jag bara se vad som skrivs om min blogg och hemsida. Hur som helst så hamnade jag på Föreningen Vetenskap och Folkbildnings (vof) hemsida. Namnet på föreningen är något missvisande. Till stora delar hittar man samma personer här som på Humanisternas hemsida, dvs de arga ateisterna. Vof arbetar bl a emot pseudovetenskap (läs gärna min artikel om detta aktuella ämne). Jag delar i princip vof:s syn på pseudovetenskap. Skillnaden är att de menar att t ex Intelligent Design (ID) är pseudovetenskap, medan jag anser att ID inte är vetenskap överhuvudtaget (om en övernaturlig intelligens varit inblandad i universums, livets och de olika arternas ursprung kan detta definitionsmässigt inte beskrivas med hjälp av den vetenskapliga metoden). Men frågan är inte om ID är vetenskap eller ej. Frågan är om ID är sann eller ej. Vetenskapen har inte monopol på absolut Sanning! Vetenskapen ger oss användbara modeller av den fysiska verkligheten, men kan inte uttala sig om absoluta sanningar.

På vof:s hemsida finns ett diskussionsforum. Jag upptäckte, inte helt oväntat, att jag förekommer där i vissa trådar. Det är ganska intressant att ta del av resonemangen. Man blir ganska ledsen, eftersom man, när man följer resonemangen, förstår hur svårt det är att få en seriös debatt i kontroversiella ämnen, där de två sidorna verkligen lyssnar på varandra och försöker förstå varandras argument.

För det första kallar man mig för alla möjliga kränkande saker (kuf, stolle etc). Det spelar mig ingen roll personligt, men det visar på diskussionens nivå. Kränkande tillmälen är knappast något argument i en seriös debatt. Det visar snarare på brist på argument och en frustration över denna brist. Något annat man gör sig lustig över är mitt flygintresse och speciellt att jag skriver om flygsimulatorer på min hemsida. Som om detta skulle vara något argument mot det jag skriver om kristen tro eller Intelligent Design. Det är ju faktiskt lite patetiskt. Ja inte så lite förresten.

Någon berättade i en diskussionstråd att han på ett bibliotek, till sin stora förvåning, sett en fysikbok författad av mig (jag har skrivit en universitetslärobok i kvantmekanik, relativitetsteori och partikelfysik med titeln Den moderna fysikens grunder – från mikrokosmos till makrokosmos, utgiven på Studentlitterat 1995). Givetvis lånade han inte den (eftersom han antagligen visste hur dålig den måste vara med tanke på att jag har fel i allt jag säger och skriver och tänker). Och här ser vi hur den politiska korrektheten fungerar. Allt som skulle kunna få en att tänka om, filtrerar man bort, just för att man inte vill ta risken att behöva tänka om. Nu misstänker jag i och för sig att den som skrev detta varken har förkunskaper eller ork att ge sig i kast med min fysikbok. Men, jag misstänker också att han bläddrade lite i den (jag har svårt att tro att han kunde avhålla sig). Förmodligen fick han sig en tankeställare, men eftersom han knappast förstod någonting av de matematiska resonemangen, avfärdade han säkert det hela med en axelryckning. Jaja, så är det här i livet. Vattentäta skott. Därför ilar den Västerländska Kulturen skyndsamt mot sin undergång (för att citera en av Shakespeares sonetter).

Jag fick för några månader sedan ett kritiskt mail. Enligt detta så har jag upprepade gånger påstått att de militanta ateisterna aldrig kommer med explicit kritik mot islam (dvs uttryckligen nämner islam och Muhammed och Allah), medan de samtidigt skriver de mest fruktansvärda saker om den kristna tron och Bibelns Gud. Richard Dawkins beskriver t ex i sin bok Illusionen om Gud (utgiven på Leopard Förlag – var annars) den Gud som uppenbaras i Gamla Testamentet på följande sätt:

Mycket talar för att Gamla Testamentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförlåtande kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sado-masochistisk, nyckfullt illvillig översittare.

Så skriver den som aldrig på allvar läst bibeltexten, utan bara analyserat sönder den genom att göra begränsade datasökningar på ord som krig, död, mord etc (personligen har jag läst Koranen två gånger rakt igenom för att göra Koranen rättvisa). Men den diskussionen för jag i andra blogginlägg och i min omfattande avdelning om kristen tro på min hemsida, så den lämnar vi därhän just nu.

Det jag kritiserat är att kända ateister kommer med oerhört kränkande påståenden om den kristna tron, medan de nästan aldrig nämner islam. Om man nu förnekar existensen av det övernaturliga, och därmed existensen av en övernaturlig Gud, måste man i rimlighetens namn också förneka Allahs existens. Och den Gud som uppenbaras i Koranen är definitivt en betydligt otrevligare Gud än den Gud som uppenbaras i Bibelns Gamla Testamente. Varför kritiseras enbart kristendomen? Det finns kanske två skäl. Att kritisera islam etc skulle kunna betraktas som rasism, kränkande, hets mot folkgrupp etc, medan de kristna får tåla kritik eftersom de är i majoritet i vårt land (vilket knappast är sant om man med kristna menar bibeltroende kristna). Sedan finns förstås en ytterligare aspekt. Muslimer slår tillbaka med våld (flera mordförsök har gjorts mot danska tidningen Jyllandspostens personal och den svenske konstnären Lars Vilks), vilket de uppmanas till (ja befalls till) av sina heliga skrifter. Jesus däremot uppmanade sina efterföljare att älska sina fiender och vända andra kinden till när de förföljs (det finns en avgrund mellan islam och kristen tro när det gäller moralisk resning).

Hur som helst så menade brevskrivaren att jag har fel. Det finns flera ateister som har uttryckt explicit kritik mot islam, skrev han. Brevskrivaren har i viss mån rätt. Det har skett en liten omsvängning under de senaste åren (dvs efter jag skrev de artiklar som kritiserades). Några, riktigt ärliga ateister, som vill vara konsekventa, har på senare tid nämnt islam i sin religionskritik. Men de flesta undviker fortfarande detta. Jag har t ex aldrig hört eller läst Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, kritisera islam och explicit säga att islam är en falsk religion och att Allah inte finns, att Muhammed var en vanlig människa som hittade på islam och att Koranen är skriven av Muhammed och inte av ärkeängeln Gabriel (som muslimerna tror). Det måste ju rimligen vara hans ståndpunkt om han är ateist. Överhuvudtaget kan jag inte minnas att jag hört eller läst en enda framträdande svensk ateist, som nämnt islam. Förmodligen är de rädda att bli klassade som islamofober plus att de fruktar vedergällning från islamister. Egentligen kan man säga att det faktum att man vågar kristera kristen tro men inte islam, talar gott för kristendomen.

Det finns alltså vissa ateister som på senare tid kritiserat islam. En av dem är Richard Dawkins. Jag håller inte med honom om mycket (mer än att Apple gör bra datorer) men jag har ändå intrycket att han försöker vara ärlig och att han kommit fram till att han explicit måste nämna islam för att framstå som trovärdig. På sin hemsida hade han den 7/5 förra året (2011) en artikel med rubriken ”Support Christian missions in Africa? No, but…" (Understödja kristen mission i Afrika? Nej, men…). Där skriver han följande:

Given that Islam is such an unmitigated evil, and looking at the map supplied by this Christian site, should we be supporting Christian missions in Africa? My answer is still no, but I thought it was worth raising the question. Given that atheism hasn't any chance in Africa for the foreseeable future, could our enemy's enemy be our friend?

(Med tanke på att Islam står för ren ondska, och om man tittar på kartan som tillhandahålls av denna kristna webbplats (se bild ovan) borde vi kanske stödja kristen mission i Afrika? Mitt svar är fortfarande nej, men jag tyckte det var värt att ta upp frågan. Med tanke på att ateismen inte har någon chans i Afrika under överskådlig framtid, kan vår fiendes fiende vara vår vän?)

Kontentan av det han skriver är att islam håller på och kopplar ett allt starkare grepp om Afrika. Att ateismen skulle kunna få inflytande i Afrika inom överskådlig tid verkar mycket osannolikt, vilket Dawkins inser. I Afrika är det religion (i någon form) som gäller och inte ateism. Dawkins ställer sig således frågan om inte ateisterna borde stödja kristen mission i Afrika, eftersom kristendomen verkar vara den enda faktor som kan stoppa islams framryckning. Det är uppenbart att Dawkins tycker att kristendomen är den mindre onda av dessa två religioner. Nu blir hans slutsats visserligen att man som ateist i alla fall inte skall stödja kristen mission (Nej, men…). Men bara att han kan leka med tanken är ju intressant. Vem vet vart det kan leda.

Så visst finns några få exempel på ateister som uttryckligen nämner islam när de kritiserar gudstron, men de är få och i Sverige finns mig veterligen inte en enda (rätta mig gärna om jag har fel – jag har självklart inte läst varenda artikel skriven av ateister i vårt land).

Apropå islam så pågår just nu rättegången mot Anders Breivik. Denne har fått tillfälle att detaljerat och offentligt redogöra för sina motiv, vilket väckt diskussion. En del är för, eftersom de menar att hans analys av Europas framtid (Norge och Sverige kommer att vara muslimska länder inom några decennier) är så groteskt felaktig att folk kommer att ta ännu mer avstånd från främlingsfientlighet efter att hört Breivik. Andra är rädda för att hans argument kommer att påverka människor i den motsatta riktningen (kanske inser man att det ligger en hel del i hans analys). Aftonbladet har i en artikel punkt för punkt försökt kontra Breiviks påståenden. Låt mig kommentera två av punkterna (Breiviks uttalande i fetstil):

”Det finns inga måttliga muslimer.”
– Det här är bara nonsens, det finns naturligtvis ett stort antal muslimer som är måttliga, medan en mycket liten grupp är fanatiker, säger professorn Anne Sofie Roald till Dagbladet.

Det här blir bara en lek med ord. Anne-Sofie Roald är professor i religionsvetenskap vid Malmö Högskola och specialiserad på islam. Tyvärr har jag inga höga tankar om den islamforskning som bedrivs av välvilliga svenskar. Allt jag tagit del av i den vägen dryper av politiskt korrekthet och ofta finns kopplingar till att man hatar Israel och att man hatar bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Den här typen av människor verkar mer driva en ideologisk linje än de bedriver seriös forskning (i snäv mening – om man begränsar sig till deras avhandling, kanske det handlade om vetenskap – problemet är att i den här typen av ämnen så flyter man ofta omkring i en osalig röra av lite vetenskap, mycket metafysik och ännu mer politiskt korrekt ideologi). Koranen och hadítherna och sharíalagen befaller sina anhängare att utbreda islam över hela världen, om så krävs med våld. Det är bara att läsa innantill. Det är inte jag som säger att det står så. Och Anne-Sofie Roald kan inte förneka att det står så. Det står så oavsett vad hon säger och hur mycket professor hon än är. Den muslim som inte ställer upp på detta, räknas inte som rättrogen. Islams heliga skrifter säger att i varje land som erövras så skall medborgarna tvingas att bli muslimer (eller dö). Endast ”bokens folk”, dvs kristna, judar och zoroastrer (en i stort sett utdöd persisk religion) har, enligt islam, rätt att behålla sin tro (om de underkastar sig islam och lever i ett apartheidliknande tillstånd och betalar en särskild straffskatt bara för att de inte är muslimer).

Enligt William Gawthrop, föreläsare i ämnet terrorism på FBI-Akademin i Quantico (Virginia, USA), handlar Koranen till 17 procent om religion och 83 procent om ett politiskt/religiöst system för att erövra och styra hela världen. Enligt Gawthrop borde FBI snarare bekämpa islam än al-Qaida, eftersom problemet inte är islamister, utan islam själv. De exakta procenttalen kan givetvis diskuteras, men jag anser (efter att ha läst Koranen två gånger och fört noggranna anteckningar) att Gawthrop i princip har rätt i sina slutsatser.

Liknande tankegångar framför den syriskfödda före detta muslimen Wafa Sultan, numera psykiatriker i USA, i sin bok The God who hates. Hon menar att det inte är islamisterna som är problemet utan problemet är Allah själv, hatets gud, som befaller sina anhängare att hata alla som inte är muslimer.

Svenska massmedias tidigare kelgris, Muhammed Omar (poet och författare och jag vet inte vad), som numera talar klarspråk, har i intervjuer förklarat att islamisterna står för det sanna islam. De är de enda som tolkar Koranen rätt.

Efter att i åratal studerat Koranen, hadítherna och sharíalagen håller jag med både Wafa Sultan och William Gawthrop och Muhammed Omar. Det är visserligen inte politiskt korrekt att tycka så, men det finns något som är större än den politiska korrektheten – nämligen Sanningen (med stort S)! Att vara kritisk till islam och att se enorma faror med ett ökat islamskt inflytande i Europa, är inte att vara islamofob. Fobi handlar om påhittade rädslor, t ex agorafobi – rädsla för att vistas på öppna platser, s k torgskräck). Churchill var inte nazistofob för att han insåg vad nazismen skulle komma att ställa till med. Hans rädsla byggde på en korrekt analys och visade sig så småningom utgöra en korrekt bedömning (även om han före kriget hånades och kallades krigshetsare).

”Etniska norrmän kommer att vara en minoritet i Oslo inom tio år.”
En färsk undersökning från norska statistiska centralbyrån, SSB visar att detta sker år 2040, om 28 år, skriver Aftenposten.

Det här är ju extra roligt. Jag undrar om Aftenposten och Aftonbladet förstår vad de skriver. Jag tror inte heller att muslimerna kommer att vara i majoritet i Oslo eller Stockholm om 10 år. Så där har Breivik fel. Min uppskattning handlar om kanske 50 år eller liknande (under förutsättning att all muslimsk invandring stoppas, annars kan det gå betydligt fortare). Nu kommer muslimernas praktiska inflytande säkert att öka dramatiskt långt innan de är i majoritet, på grund av deras aggressivitet. Några mullor i London har nyligen sagt att de inte accepterar att engelsmännen firar jul. Det strider mot islam. Undrar hur länge det dröjer innan liknande krav kommer i Sverige. Och de dumma svenskarna kommer antagligen att gå med på detta (till skillnad från engelsmännen som jag inte tror kommer att falla till föga).

Som sagt, Breivik hävdar att etniska norrmän är i minoritet i Oslo inom tio år. Då är det ju väldigt intressant att Aftenposten erkänner att etniska norrmän faktiskt kommer att bli en minoritet, men det kommer att ta 28 år. Jag undrar om man förstår vad man säger. Väldigt många av medlemmarna i Godhetskören är s k liberaler. Vet de inte att islam föreskriver dödsstraff för homosexualitet? Samtidigt som man slåss för de homosexuellas rättigheter är man således beredd att låta islam ta över Europa. Förstår man inte hur detta kommer att drabba de homosexuella?

Tänk så betryggande att höra att det inte dröjer 10 år tills Oslo (och Stockholm) blir muslimska städer utan att det tar hela 28 år. Käre läsare, visst var detta ett lugnande besked! Nu kan vi sova gott om natten.

Det påminner mig om Jens Orback (känd socialdemokratisk politiker och journalist), som för en tid sedan sade, att om vi idag är snälla mot muslimerna i Sverige (när de är i minoritet) kanske de kommer att vara snälla mot oss, om och när de blir i majoritet i vårt (deras framtida) land. Att de snart blir en majoritet tycks vara något som alltfler erkänner, till och med Aftonbladet.

Så vi skall alltså acceptera att islam tar över våra länder! Utan att överhuvudtaget reagera eller ens att få uttala vår åsikt och vår frustration (utan att bli kallad islamofob, rasist etc). Att vara rädd för islam handlar inte om främlingsfientlighet eller rasism. Det handlar om en berättigad rädsla för en fiende som håller på och smyger sig in i våra länder och som inom några decennier kommer att stjäla våra länder ifrån oss och bli våra förtryckare och slavdrivare. Är det så svenskar och norrmän vill ha det? Tja, var så god i så fall.

Att SSB (norska statistiska centralbyrån) erkänner att etniska norrmän kommer att vara i minoritet i Oslo om 28 år, visar att det finns vetenskaplig grund för ett sådant uttalande (annars skulle inte SSB komma med ett sådant påstående). Att svenska proffspolitiker inte skulle vara medvetna om detta (Orback är tydligen det) verkar osannolikt. Att då fortsätta att ta emot skaror av muslimer framstår som obegripligt. Hur tänker dessa politiker? Det går inte att förstå. Och hur tänker svenska folket, som kommer att drabbas? Där är ju problemet att media gör allt för att mörka framtiden. Man kan undra vad som driver journalisterna att bidra till att deras eget land förstörs (i smyg utan att de etniska svenskarna är medvetna om vad som sker). Hur kan de medverka i detta? Jag förstår ingenting. Gör du käre läsare? Om du förstår hur politikerna och journalisterna tänker, delge mig gärna detta, så jag kan förstå. Politikerna har aldrig frågat svenska folket om de vill att Sverige skall vara ett muslimskt land med sharíalagar om 40 år. Tyvärr kan jag inte annat än hålla med Breivik när han säger att svenska och norska (och Europas) politiker är landsförrädare (detta betyder inte att jag på något sätt sympatiserar med Breiviks agerande, så kom nu inte och påstå något sådant). Vad kallar man annars den som ger bort sitt eget land till en främmande kultur?!

Civilisationer kommer och civilisationer går. Man hade kanske hoppats att den storslagna (vilket inte skall tolkas som felfria) västerländska, judisk-kristna civilisationen skulle ersättas av något bättre än Medeltidens mörker. Men så blir tydligen inte fallet.

– Jorden går under om 10 år!!!
– Nej, nej, nej, du har helt fel. Det är ingen som helst fara, det kommer att dröja 28 år.

Antikulturmonoliten

Ursäkta min månadslånga frånvaro i cyberrymden! Under de senaste veckorna har jag varit fullt upptagen med att leva i, och njuta av, verkligheten (IRL=In Real Life). Men nu är det åter dags att ge sig in i Internet – detta viktiga andningshål i en alltmer tillfrusen tankeocean. I en tid när den s k kultureliten och våra proffspolitiker och alla deras tankebefriade medlöpare (nyttiga idioter) nästan totalt behärskar den offentliga debatten genom att de kontrollerar i stort sett alla gammaldags media (tidningar, tidskrifter, radio, TV etc) behövs verkligen Internet som en motvikt. För att få en debatt värd namnet.

Ungdomar, men också ett ökande antal äldre, tenderar att mer och mer överge konventionella media för att i stället söka information på nätet. Detta till stor förtret för kultureliten, som därmed förlorar en stor del av sitt tankemonopol. Går man tillbaka till 1950-talet fanns ju en viss mångfald i den officiella debatten, men när tanke-, yttrande- och tryckfriheten alltmer begränsades (inte genom statlig censur utan genom elitens självpåtagna konsensus – den politiska korrekthetens förkvävande blytäcke) blev samtidigt, som tur var, Internet en allt viktigare och mer inflytelserik faktor. Man kan säga att Internet kom i grevens tid.

Även om kultureliten/godhetskören/etablissemanget i vårt land aldrig skulle erkänna detta (kanske inte ens för sig själva), så misstänker jag att de innerst inne beklagar existensen av Internet, eftersom detta försvårar deras strävanden efter att neddroga svenska folket i liknöjdhetens och dåsighetens narkos. Ett drogat folk är lättkontrollerat och lättmanipulerat. Något som är drömmen för varje politiker med självaktning.

Nyligen kunde man i den svenska tidningen Journalisten läsa om en intervju i tidningens danska motsvarighet (som också heter Journalisten) med parlamentarikern Søren Espersen, Denne kritiserar svenska journalister för att de manipulerar fakta. Han säger också att dagens unga journalister saknar ryggrad. Jag citerar (läs gärna hela artikeln här):

Den journalistiskt utbildade parlamentarikern och före detta presschefen för Dansk Folkeparti, Søren Espersen, riktar skarp kritik mot svenska journalister. I en intervju med danska Journalisten kommenterar han ett påstående om att man vägrat ge svenska medier intervjutid med partiledaren Pia Kjærsgaard.

”Det stämmer, och förklaringen är att svenska journalister är ett gäng slynglar, och där kan du gärna citera mig. De har bara en sak i åtanke, nämligen att manipulera”, säger Espersen.

Skulle man fråga svenska journalister om de anser sig manipulera svenska folket skulle de givetvis, fulla av upprördhet, förneka detta bestämt. De är så övertygade om sin egen ofattbara godhet och det rättfärdiga i deras åsikter, att de anser sig vara sanningsvittnen även när de medvetet manipulerar sanningen genom att välja vad som skrivs och genom att aldrig släppa fram alternativa åsikter. Som de ser det så är motparten (dvs de som står för politiskt inkorrekta åsikter) så groteskt ondskefull och har så ofattbart fel att alla medel måste vara tillåtna för att i godhetens namn bekämpa dessa mörka krafter.

Ibland brukar jag använda termen Godhetskören (någon gång har jag använt ordet Bamseligan – de som läst Bamse kanske förstår varför), vilken innefattar kultureliten och alla de andra som fascineras av sin egen oerhörda godhet och uppfylls av ljuva känslor (endorfinorgasm) när de uttalar de politiskt korrekta flosklerna om mångfald, gensusvetenskap och mycket annat. Här kan man nästan tala om en verbal massagestav.

Miljöpartiet arbetar för övrigt just nu på att alla förskolor fortsättningsvis skall ha tillgång till en genuspedagog (se t ex denna artikel i DN) som bl a lär barnen att det är kränkande att säga han eller hon om någon – ”hen” skall det vara, eftersom könen bara är en social konstruktion – en tanke så ofattbart korkad att jag blir alldeles vimmelkantig. De personer som arbetar med genusfrågor är så gott som alltid materialistiska ateister, som menar att det enda som existerar är materia och naturlagar plus en god portion slump. De anser att människan till 100 procent är en produkt av den biologiska evolutionen och därmed att människan till 100 procent är en biologisk/kemisk/mekanisk/elektrisk varelse (de borde i varje fall anse detta, eftersom deras egen världsbild implicerar denna slutsats). Att då å ena sidan hävda att könen inte har något med biologi att göra, utan enbart är en social konstruktion, och samtidigt hävda att människan uteslutande är en biologisk varelse, utgör en grov logisk motsägelse och visar hur ofattbart fördummande den politiska korrektheten är. Genom att aldrig släppa fram seriös kritik mot de allmänt accepterade åsikterna går man miste om den dynamik som en verklig debatt leder till, och försjunker så alltmer in i självgodhetens och dumhetens mörker.

Kultureliten är egentligen ett ganska missvisande begrepp, eftersom den sorgliga skara, som ofta avses med detta ord, vare sig utgör någon elit eller ens står för kultur i egentlig mening. Ordet kulturelit borde begränsas till att syfta på den verkliga eliten av duktiga, ja ibland till och med geniala, tonsättare, konstnärer, musiker, författare, forskare etc som finns i vårt land. Den sorgliga skara ”skendebattörer”, självutnämnda experter och politiskt korrekta nollor, som man ofta avser när man talar om kultureliten (de som syns och hörs i media), skulle man snarare kunna kalla för ”antikulturmonoliten”.

Monolit betyder ungefär ”en enda sten” och används ofta om ett berg som består av ett enda massivt stenblock. Ordet kan också syfta på att någonting är ensidigt och enahanda. Det åsiktsberg som antikulturmonoliten är beredda att acceptera är uppenbarligen just ett berg bestående av ett enda massivt åsiktsblock, som innefattar en enda tillåten åsikt för varje frågeställning.

Antikultur syftar på att verklig kultur utgör ett kaleidoskop av olika åsikter (jag talar då inte om en konstlad mångkultur, där men genom manipulation försöker implementera främmande kulturers tankar, dvs våra politikers försök att på konstlad väg manipulera fram ett mångkulturellt samhälle – självklart så påverkar alla kulturer värda namnet varandra på ett naturligt sätt, men det är en helt annan sak). Det Sverige vi ser idag, där frånvaron av verklig debatt och verkligt ifrågasättande blivit normen, och där media skapat en beröringsskräck inför alla tankegångar som inte fått stämpeln ”Godkänd av antikulturmonoliten”, kännetecknas snarare av en frånvaro av kultur än av en levande och livskraftig kultur.

I skrivande stund befinner jag mig i Portugal i den vackra staden Lissabon (eller som den heter på portugisiska, Lisboa – uttalas ”Lischbóa). Här skäms man inte för sin kultur. Tvärtom är man stolt över sitt förflutna och beundrar de män och kvinnor som i gången tid lade grunden för dagens Portugal. Förvisso har landet ekonomiska problem idag men jag tror man kommer att lösa dessa, just på grund av att man tror på sig själv. Låt mig citera första versen i Portugals nationalsång, som heter A Portuguesa:

Havets hjältar, ädla personer,
Modig, odödlig nation,
Res dig upp än en gång.
Portugals prakt!
Bland minnenas dimmor,
Å Faderland, man hör rösten
Av dina framstående förfäder,
Som skall leda dig till seger.

(jag har inte gjort några försök att ge rättvisa åt textens poetiska kvaliteter, utan bara översatt rakt av)

Alla portugisiska skolbarn får lära sig denna sång. Den sjungs i skolan och ingen skäms ett dugg. I Sverige skäms man ögonen ur sig för ”Du gamla du fria”. Nästan inga barn kan den och en normal rektor skulle antaglikgen hellre begå självmord än tillåta "Du gamla du fria" på en skolavslutning eller i samband med Sveriges Nationaldag (”Vad skall de stackars invandrarna tycka”, tänker man kanske).

Den svenska antikulturmonoliten har under de senaste decennierna genom media, teaterpjäser etc, etc, indoktrinerat svenska folket till att anse att svenskar och svensk kultur egentligen inte existerar (något som jag detaljerat diskuterat i flera tidigare bloggar). Och skulle det mot förmodan, i någon mening, existera ett svenskt folk och en svenska kultur, så är under alla förhållanden det svenska folket och den svenska kulturen det absolut sämsta på hela jorden. När Sverige så småningom kommer att tillhöra det muslimska kalifatet då har vi äntligen hittat hem. Då har vi funnit vår sanna natur. Eller hur?

Jag hade nästan glömt bort hur det var i Sverige, eftersom jag haft så trevligt här nere i Portugal. Men nu, när jag har börjat skriva på den här bloggen, känner jag hur vreden, hopplösheten och illamåendet kommer över mig. Hur kunde det Sverige jag en gång var stolt över förvandlas till ett idioternas paradis? En sak är säker – journalisterna har en stor skuld i detta. I stället för att stå på sanningens och rättfärdighetens sida och försvara sitt eget land, valde man att kräla omkring i den politiska korrekthetens ynkliga träsk.

Jag såg precis på Internet att Kd nu börjar svänga om sterilisering vid könsbyte från kvinna till man. Det är ju ofattbart. Som framgår av namnet handlar det om könsbyte och inte om skapandet av ett nytt kön (det finns inga högre däggdjur, där hannarna kan bli gravida och föda barn). Det man skapar på detta sätt är varken en man eller kvinna utan en vederstygglighet! Ett monstrum. Det är dessutom totalt kärlekslöst mot det barn som föds av en sådan hybrid. Godhetskören talar om kärlek och omsorg. Någon kärlek när det gäller barn tycks man inte ha. Barn har blivit leksaker för sjuka vuxna. Det är djävulskt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu skall jag tala lite om Tobias Hübinette, fil dr i koreanologi (det låter verkligen som seriös vetenskap, eller hur?) vid Södertörns högskola (var annars?) och docent i något så spännande (och tidstypiskt) som interkulturell pedagogik (låter också seriöst eller hur?) samt en av grundarna till vänsterextrema Expo. Denne föreläste för någon vecka sedan om ras och rasism för ett fyrtiotal studenter hos Tamams studentförening i Lund. Vad som sades kan vi kanske gissa oss till. Speciellt om vi tittar lite grand på Hübinettes bakgrund (läs gärna om Tobias Hübinette på svenska Wikipedia).

Tobias Hübinette föddes 1971 och är adopterad från Sydkorea. I tidningen Creol uttryckte han 1996 sin åsikt om “den vita rasen”:

Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!

1992 dömdes han för skadegörelse, sabotage och uppvigling. Tre år senare var det dags igen, bland annat för hot mot sverigedemokrater och människor kring dessa. Han bedömdes dessutom vara psykiskt instabil. Samma år stormade han tillsammans med AFA ett möte Sverigedemokraterna höll och vandaliserade lokalen. 2006 greps och åtalades han åter igen för mordbränder, bland annat hos sin före detta flickvän. 2007 åtalades han efter att ha hotat en jurist och 2008 för olaga hot då han även genomgick ytterligare en rättspsykiatrisk undersökning (uppgifterna hämtade från avpixlat.se).

Hübinette önskar således att den vita rasens västerland skall ”gå under i blod och lidande”. Det tycks inte som att Hübinette är speciellt tacksam mot det land som tagit emot honom som adoptivbarn. Dessutom har han inte någon större anledning att som korean känna sig speciellt överlägsen den vita rasen. När han talar om den vita rasens historia tänker han säkert bland annat på slaveriet. Då skulle jag vilja påminna honom om att ända in på 1900-talets början så var mellan 30 och 50 procent av Koreas befolkning slavar (enligt Wikipedia). Ondskan, käre Hübinette, är inte ett västerländskt fenomen. Den är ett mänskligt fenomen och finns i lika hög grad i t ex Korea som den finns i Europa! För övrigt, om nu Hübinette hatar Västvärlden så mycket, varför flyttar han inte hem till paradiset i Korea. Och varför inte Nordkorea? Där skulle han säkert känna sig hemma!

Att en förvirrad, adopterad korean har sjuka åsikter och önskar att Västvärlden skall gå under i blod och lidande, är en sak. Betydligt mer anmärkningsvärt är att merparten av det svenska etablissemanget tycks arbeta på samma projekt. Även om politikerna kanske inte medvetet strävar efter ett blodigt slut för Västvärlden, så kommer deras vansinniga invandringspolitik i alla fall att leda till ett blodigt inbördeskrig (kanske historiens blodigaste), när islam har vuxit sig tillräckligt stark i Europa. Den dagen kommer Europas ”urbefolkning” att förbanna dagens parlamentariker och kalla dem för landsförrädare (vilket de de facto är enligt min mening).

Min förra bloggartikel var del 2 av sammanalagt 3 delar av mitt försvarstal när det gäller min inställning i invandringsfrågan. Jag diskuterade där bl a om det är rätt att ge invandrare företräde till vissa utbildningr och yrken. Polismyndigheten har nyligen aviserat att man avser att sänka antagningskraven för Polishögskolorna. Bl a så kommer man att ta bort det s k språkprovet. Avsikten är att ”modernisera antagningen till polisutbildningen”. ”Modernisera” ja. Ett fullständigt innehållslöst argument, men som skapar de räta vibrationerna av gränslös godhet.

I en artikel i Göteborgsposten den 16/2 2012 skriver Kent Ekroth:

I utredningen ”Framtidens polisutbildning” från 2008 föreslår utredaren bland annat att kravet på svenskt medborgarskap ska slopas för att påbörja en polisutbildning, att de fysiska kraven ska bort, att de personliga bedömningarna av sökandens lämplighet ska utgå och svenskaprovet ska tas bort. Anledningen till de föreslagna förändringarna är i första taget att ge ”förutsättningar för en bredare antagning till polisutbildningen” och att därmed ge ”förutsättningar för en ökad jämställdhet och en ökad etnisk mångfald inom polisen.” [snacka om floskler – Kristers kommentar].

Jag mår nästan illa när jag läser detta. Man skall således inte ens behöva vara svensk medborgare när man söker till polisutbildningen. Man behöver knappast sänka några krav för att få tillräckligt med elever till Polishögskolorna. 2011 sökte drygt 16 000 personer till utbildningens 671 platser. Tanken är, vilket man också erkänner, att få en ”ökad etnisk mångfald” (en av de floskler som triggar människans känsla av att vara oändligt god – har man den rätta läggningen räcker det antagligen med att man säger dessa ord ett tiotal gånger så börjar endorfinerna strömma genom kroppen och en ljuvlig, orgasmliknande känsla utbreder sig).

Låt oss tala lite grand om den svenska polisen. Av olika skäl, som jag inte tänker redogöra för här, så hade jag mycket god insyn i den svenska polisen under 1960-talet och något tiotal år framåt. Svensk polis hade vid den här tiden ett mycket gott rykte internationellt. Svensk kriminalteknik höll en mycket, mycket hög standard. Vid Stockholmspolisens tekniska avdelning (TA kallad) fanns två mycket skickliga brottsplatsundersökare, Otto Wendel och Arne Svensson. De skrev på 1950-talet tillsammans en klassisk bok i brottsplatsundersökning med den synnerligen relevanta titeln Brottsplatsundersökning. Den kom att översättas till ett stort antal språk och användes i minst ett trettiotal länder som lärobok för blivande brottsplatsundersökare. Till och med i Sovjet så användes den. Sovjetmakten respekterade vid den här tiden inte Västvärldens copyrightregler, så man översatte utan tillstånd boken till ryska och kopierade alla bilder. Jag har själv bläddrat i ett sådant exemplar och bilderna var usla. När man kopierar rastrerade bilder och sedan använder dessa som förlaga vid tryckning blir resultatet dåligt. Jag kan för övrigt skryta med att jag innehar ett dedicerat exemplar av denna bok (svenska upplagan), som jag fått av författarna (nu blev du imponerad va?).

På TA fanns också på 1960-talet och framåt den legendariske fingeravtrycksexperten Sven-Arne Eriksson, som också skrivit en lärobok i fingeravtryckslära med titeln Identifieringslärans grunder (som jag också har ett dedicerat exemplar av – nu blev du ännu mer imponerad, eller hur?). Sven-Arne Eriksson, som så småningom blev hedersdoktor för sina insatser i daktyloskopi (läran om fingeravtryck), var förmodligen en av världens mest framstående experter inom sitt område. När FBI och Scotland Yard klarade av att ta fram maximalt ett år gamla fingeravtryck på papper (genom jod eller silvernitrat), kunde man med en svensk metod, som utvecklats genom ett samarbete mellan SLU (Lantbruksuniversitet i Uppsala) och Stockholmspolisens Tekniska Avdelning, ta fram avtryck på papper som avsatts för mer än 40 år sedan (Eriksson lyckades t ex framkalla fingeravtryck han gjort i de böcker han hade i småskolan). Man använde sig då av ninhydrin, som lilafärgas vid reaktion med de aminosyror som finns i svetten. Övriga poliskårer i världen anammade så småningom ninhydrinmetoden.

Vi får inte heller glömma bort Harry Söderman, som också var en legend. Denna var en generation tidigare. Bl a så fick Söderman på 1930-talet i uppdrag att omorganisera NewYorkpolisen. När tyskarna kapitulerade i Norge efter Andra Världskrigets slut spelade Söderman en viktig roll. Han var också den som byggde upp staten Israels polis, då landet skapades genom ett FN-beslut 1948. Plus att han var en av kriminalteknikens pionjärer (läs gärna om honom på Wikipedia).

Varför går jag in på dessa detaljer? Ja kanske någon läsare tycker att detta är intressant. Eftersom jag, som sagt, av olika skäl haft viss insyn i polisiära frågor, ville jag allmänbilda läsaren lite grand (vi i Sverige har faktiskt haft anledning att vara stolta över vår polis). Men jag har också en djupare tanke med ovanstående, som kommer att framgå av det som nu följer.

Man kan fråga sig varför svensk polis höll så hög standard från 1930-talet och ca 40 år framåt. En förklaring jag har fått var att under depressionen på 1930-talet var det svårt för jurister att få arbete och de sökte sig då till polisen. Därför var, under den aktuella perioden, många chefer (även på lägre nivå) inom polisen högt utbildade jurister. Detta smittade givetvis av sig på verksamheten och kom att leda till en hög standard både etiskt/moraliskt men också tekniskt.

Jag tror att det är oerhört viktigt att ett land har välbetalda och väl utbildade poliser. Orsaken till att maffian i Italien och knarkkartellerna i Mexico och Colombia har kunnat få ett sådant fäste, och kunnat agera så pass ostört, har varit att stora delar av politikerkåren och poliskåren varit djupt insyltade i de olika brottssyndikaten. En bidragande orsak till detta, när det gäller poliser, har säkert varit deras usla lön, som det nästan varit omöjligt att försörja sin familj på. För att undvika korruption är det nödvändigt att poliser har en bra lön och att de också har en hög intellektuell och moralisk standard. Nu signalerar man i vårt land om en oerhörd standardsänkning när det gäller polisernas intellekt och kunskaper. Detta är knappast något som Polishögskolorna själva kommit på, utan bakom detta finns givetvis instruktioner från departementet (jag har svårt att tro att ykesverksamma poliser ser de nya riktlinjerna som något positivt).

Det finns således en stor fara i att göra avkall på de blivande polisernas kvalitet. Detta kan bara ge negativa effekter. Om det nu går drygt 16 000 sökande på 671 platser, tycker man att det borde gå att få en ökad etnisk spridning utan att öppna upp för ytterligare grupper att söka (som inte har gymnasiekompetens, som inte talar ordentlig svenska och som inte ens är svenska medborgare). För mig är det helt ofattbart hur man kan resonera som man gör. Det ger till och med begreppet hjärndöd en ny och ganska harmlös innebörd.

Polisyrket är i många avseenden ett fysiskt yrke. Två polismän som åker i samma polisbil är varandras backup och måste kunna lita på varandra. För att kunna agera relevant i ett skarpt läge, där det kanske föreligger livsfara för poliserna eller för den allmänhet man har till uppgift att skydda, krävs en viss fysisk styrka och reaktionsförmåga plus en lämplig personlighet. Genom att både ta bort de fysiska kraven samt lämplighetsbedömningen riskerar man att få poliser som inte är lämpade att lösa de uppgifter de är ålagda. Slopandet av krav på goda kunskaper i svenska språket ökar dessutom risken för missförstånd i ett utsatt läge. Man är alltså beredd att av ideologiska skäl riskera både polisers och allmänhetens liv.

Att sänka kraven öppnar upp för ytterligare tusentals personer (vi kallar dessa B-laget) att söka till Polishögskolorna (förutom de ca 16 000 som redan söker, vilka vi kallar A-laget). Detta leder till allvarliga konsekvenser. Om inte A-laget innehåller sökande med lämplig etnisk bakgrund (t ex utomeuropeiskt ursprung) måste man ta dessa från B-laget, dvs man måste ge personer från B-laget företräde framför personer från A-laget (kvotering). Eftersom B-laget innehåller personer med dåliga svenskkunskaper, dålig fysik och mindre lämplig personlighet (observera att ingen i det jag kallar B-laget skulle kunna bli poliser om inte antagningskraven sänktes – de som klarar nuvarande krav tillhör ju A-laget – B-laget utgör således ett verkligt B-lag), ersätter man således sökande med goda förutsättningar att bli dugliga poliser med mindre lämpliga sådana. Detta måste vara till stort men för den svenska polisens kvalitet. Jag kan inte se att de nya riktlinjerna skulle innebära någon som helst fördel. Och som jag påpekat ovan, nog borde 16 000 sökande till 617 platser ge antagningsenheten möjligheter till en viss etnisk spridning.

Dessutom är det tveksamt om ökad etnisk spridning bland svenska poliser verkligen ger de effekter man hoppas på. Erfarenheten hittills (enligt poliser jag känner) visar att poliser med invandrarbakgrund inte har lättare att handskas med stökiga invandrarungdomar. Snarare tvärtom, eftersom dessa poliser ses som förrädare av ungdomarna. De förråder ju sin egen folkgrupp, när de ställer sig på "den vite mannens sida" mot sitt eget folk.

När den politiska korrektheten sitter i högsätet, ja då finns ingen gräns för dumheten.

Visheten bygger sitt hus, dårskapen river det med egna händer (Ords 14:1).

Sverige byggdes av visa män och kvinnor. Människor som inte i första hand drevs av ideologi och politisk korrekthet, utan leddes av sanning och moral och rättfärdighet och ett värnande om Sverige och det svenska folket. Vi ser idag hur dårarna håller på och river hela vårt land. Att försöka tala dem till rätta är knappast någon idé.

Tillrättavisa inte bespottaren på det att han icke må hata dig, tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig (Ords 9:8).

Dårarna lyssnar inte. De är dömda att möta sin egen undergång. Det tragiska är att de drar hela Sverige och hela svenska folket med sig ner i avgrunden. Jag kan inte stillatigande acceptera detta!

Ett försvarstal – del II (av III)

Så var det dags för del 2 av mitt försvarstal, när det gäller det här med invandring (med anledning av att många tycks ha missuppfattat mig). Eftersom det var ganska länge sedan jag skrev del 1 så ger jag först en liten sammanfattning.

I del 1 drev jag tesen att invandrare som begår brott (i någon form, bortsett från parkeringsförseelser och liknande) och ännu inte fått PUT (permanent uppehållstillstånd) skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. Invandrare som begår grova brott (våldsbrott som våldtäkt, grov misshandel, rån och mord – även stöld och inbrott räknas enligt min mening som grova brott) och som fått PUT skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. När det gäller invandrare som hunnit bli svenska medborgare skall det finnas en prövotid (någonstans mellan 5 och 10 år). Begår man grova brott under den tiden skall man förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid (efter avtjänat straff). Detta skall alltid gälla utan några som helst undantag. Om de misskötsamma invandrarna visste att detta tillämpades konsekvent skulle de inte begå några brott. Alla skulle tjäna på detta, inklusive de skötsamma invandrarna.

Jag kan inte förstå hur en sådan åsikt kan vara det minsta kontroversiell. För mig framstår det som självklart att det skall vara så. Dessutom är det viktigt att ha sådana principer för att undvika att etniska svenskar får en negativ syn på invandrare. Fortsätter vi på den inslagna kursen kommer SD att bli ett av de större partierna inom en snar framtid (ja kanske till och med det största).

Vad sägs t ex om Adama Diarra (muslim) från Elfenbenskusten? Hans fru, Maria Oscarsson, försvann i november 2011. Hennes styckade kropp påträffades i ett skogsparti på Hisingen i Göteborg. Parets son har vittnat om att Adama misshandlade modern och sedan kastade ut henne från balkongen. Påföljden blev 5 års fängelse och utvisning till 2022. Enligt Tingsrätten kan det inte anses vara klarlagt att uppsåtet var att döda hustrun (därav den korta strafftiden). Som lekman tycker man att det faktum att han styckade kroppen borde varit synnerligen graverande (bara det borde ha gett 5 års fängelse). ”Hoppsan, jag råkade visst stycka frugan. Ooooppps. Som det kan bli.” Men outgrundliga äro domstolarnas vägar. Rättvisan tycks inte längre enbart vara blind till person (som den skall vara) utan minst lika blind när det gäller rättvisa och rättfärdighet (vilket den inte skall vara).

Bortsett från att straffet förefaller väldigt lågt undrar man varför Adama dömdes till endast 10 års utvisning. Varför skulle Sverige någonsin vilja ha tillbaka en sådan motbjudande person? Sverige har inte några som helst förpliktelser gentemot Adama Diarra. Sverige kommer att vara ett mycket bättre land utan honom!!!

Till saken hör att Adama kom till Sverige år 2000. Vid ankomsten uppgav han falska uppgifter (bl a felaktigt namn och fel ålder). Han var vid ankomsten gift med en kvinna från Gambia som han misshandlade grovt, för vilket han dömdes till 10 månaders fängelse. Trots att han lämnade felaktiga uppgifter vid ankomsten och dessutom misshandlade sin hustru fick han i alla fall stanna i Sverige. För mig är detta en gåta. Samtidigt som man släpper in personer som Adama Diarra och låter dem stanna här, slänger vi ut sjuka barn (verkliga barn), kristna pastorer som riskerar att dödas (av muslimer) om de återvänder till sitt land och asylsökande som ärligt uppger ålder och bakgrund och som accepterar att de blir utvisade, dvs som accepterar svensk lag. Vore det inte bättre att göra tvärtom? Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2 mars 2011:

Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.

Oavsett om det är medvetet (jag har ju i alla fall svårt att tro att det skulle vara medvetet – men säker kan man nog inte vara) eller ej, så tycks våra politiker sträva efter att på kortast möjliga tid förstöra det svenska samhället.

För mer detaljer se här:

http://avpixlat.info/2011/12/03/muslimsk-invandrarmusiker-haktad-for-hustrumord/
http://avpixlat.info/2012/01/04/muslimsk-hustrumordare-doms-endast-for-vallande/

(Du kanske tycker att avpixlat.info är en motbjudande sajt. Jag anlägger inte några sådana aspekter. Det enda som betyder något för mig är om det som skrivs där är sant eller ej. När vanliga media inte tar sitt ansvar och objektivt rapporterar vad som sker, ja då är det bra att någon annan gör det).

Efter denna lilla tillbakablick är det så dags för dagens ämne som kan sammanfattas på följande sätt: Är det rätt och eftersträvansvärt att positivt särbehandla invandrare, dvs behandla invandrare bättre än etniska svenskar? Detta är ju en form av diskriminering och diskriminering är alltid fel!.

Låt mig börja med att utgå från en artikel i Kristianstadsbladet.

Artikeln handlar om en pensionerad bibliotekarie som efter sin pensionering arbetat med att hjälpa utsatta kvinnor. Vi läser i artikeln:

I sitt ideella arbete med utsatta kvinnor, kom hon [dvs bibliotekarien] i kontakt med en kvinna som invandrat till Sverige när hon var över 65 år gammal. Den gamla damen [som invandrat] hade svårt att få ekonomin att gå ihop.

När den pensionerade bibliotekarien började hjälpa den äldre damen blev hon mycket överraskad. Den äldre damen hade sammanlagt med bidrag för bostad och skälig levnadsnivå ett skattefritt bidrag som nästan uppgick till elvatusen kronor. Hon behövde nu hjälp med kostnader för dyr tandvård.

Eftersom vår pensionerade bibliotekarie får ut en pension, efter skatt, som ligger strax över tiotusen kronor [dvs ca 1000 kr mindre än den invandrade damen], tog hon kontakt med en socialsekreterare för ett reda ut begreppen.

Jo, den gamla damen hade rätt till kostnadstäckning för tandvård, men nej – det hade inte den före detta bibliotekarien. Hon kunde söka bostadsbidrag, men det skulle inte röra sig om mer än ett par hundra kronor per månad.

I artikelrubriken ställer sig författaren den synnerligen relevanta frågan, ”Var är hennes pengar som hon har betalt in under livet?” Och jag instämmer. Är det verkligen rimligt att en person som kommit till Sverige efter att ha fyllt 65, och som inte betalat in ett enda öre till det svenska välfärdssystemet, skall ha 1000 kr mer per månad att leva av än en person som arbetat hela sitt liv och betalat in skatt under hela livet? Och är det rimligt att denna person, som inte bidragit med ett enda öre till det svenska välfärdssystemet, dessutom skall få dyr och avancerad tandvård helt gratis medan den svenska kvinnan själv får stå för sin tandvård? Jag tycker inte det och om du inte håller med mig, ja då anser jag att något måste vara allvarlig fel i ditt huvud. Jag tycker det är så orättfärdigt och orättvist som det bara kan bli (själv har jag, som betalat skatt hela mitt liv, förutom mina tjänstepensioner, vilka inte är relevanta i det här sammanhanget, endast 1000 kr mer per månad än den invandrade kvinnan – även det tycker jag är stötande).

I Sverige finns alltför många uteliggare (som är etniska svenskar). Tänk om våra hemlösa skulle behandlas lika gentilt som de invandrare, som halkat in i vårt välfärdssystem på ett bananskal! Det vore ju fantastiskt! Men det kan vi nog bara drömma om. Uteliggarna har ju gjort sig skyldiga till det i våra politikers ögon oförlåtliga brottet att vara etniska svenskar.

Antag att vi har ett pensionsförsäkringsbolag. Kunderna får nu reda på att de som betalat in premier under hela livet till en viss pensionsförsäkring får 1000 kr mindre i månaden i pension än de som inte betalat in ett enda öre i premier. Skulle de betalande kunderna acceptera detta? Nej. Det skulle bli ett ramaskri! Eller hur?! Dessutom skulle naturligtvis ett sådant bolag snabbt göra konkurs. Man kan inte betala ut pengar man aldrig fått in (om man inte tar från de betalande kunderna och ger till de icke betalande kunderna – det är ju så svenska staten gör). Eller vad skulle kunderna säga om de som troget betalat premien till villaförsäkringen år efter år fick lägre ersättning vid skada än den som aldrig betalat någonting alls, och att detta tillämpades konsekvent?

En stat kan visserligen betala ut mer pengar än man får in (som i fallet med den invandrade damen). Men detta kan bara fungera om det sker i mycket liten skala i förhållande till folkmängden. I ett samhälle med 9 miljoner invånare (varav kanske 4 miljoner har riktiga jobb och bär upp samhället ekonomiskt) kan man omöjligen göra så om det handlar om hundratusentals människor som åker snålskjuts på välfärdssystemet. Det kommer att urholka hela systemet. Visserligen kan man låna pengar eller trycka mer sedlar (den grekiska metoden) men detta kan bara fungera på kort sikt. Långsiktigt så kommer det att innebära att man tar från de som betalat in till systemet och ger till de som ingenting betalat. Det kan man i och för sig göra, men då måste man redovisa vad detta innebär ekonomiskt för medborgarna och sedan i en folkomröstning fråga dem om de går med på detta (jag talar här inte om etniska svenskar som är handikappade och liknande utan om de invandrare som belastar vårt välfärdssystem utan att tillföra något till systemet).

Dessutom, även om det ekonomiskt skulle fungera att betala sjukvård och pensioner för skaror av folk som inte betalat in ett enda öre till systemet (vilket det inte gör), så är det moraliskt förkastligt. Och att till och med ge människor, som inte betalat in ett enda öre i skatt, mer pension än den som betalat till välfärdssystemet under hela livet, ja det är djupt, djupt orättfärdigt. Det är genuint ondskefullt!!!! Dessutom gör man på detta sätt invandrarna en oerhört stor otjänst, eftersom det kommer att leda till hat mot invandrare (vilket också kommer att drabba de invandrare som arbetar och betalar skatt).

För mig påminner systemet om föräldrar som köper julklappar till grannens barn och ordnar julfest för dem och samtidigt låter de egna barnen sitta ensamma på julafton och gråta i en kal lägenhet, medan de hör föräldrarnas och grannbarnens glada skratt och tjo och tjim från grannlägenheten. Sådana föräldrar skulle nog de flesta människor klassa som djävulska monster!

Nu finns det ju något som heter existensminimum. Detta är den minsta summa pengar som man anses kunna leva på. Givetvis har alla människor rätt till existensminimum. Men detta kan inte förklara hur en invandrare, som inte betalat in ett enda öre till systemet, kan få 1000 kr mer per månad att leva på än en etnisk svensk, som hela sitt liv betalat skatt. Dessutom, om ett helt livs arbete endast ger existensminimum som pension, ja då måste något vara fel på pensionssystemet! Hur många av våra yrkespolitiker får drygt 10 000 kr per månad i pension efter skatt? En statsministerpension ligger runt 93 000 kr per månad före skatt. En f d statsminister erbjuds dessutom mängder av styrelseuppdrag och liknande (så länge han orkar), vilket torde ge mångdubbelt mer än pensionen. Det är lätt att vara generös när man inte själv drabbas.

Den som inte betalat in ett öre till systemet skall ha en pension lika med existensminimum. Inte ett öre mer. För mig är det självklart att den som betalat in skatt hela livet skall ha mycket, mycket mer i pension än den som inte betalat in ett enda öre. Allt annat är orättvist och orättfärdigt och destruktivt! Sedan kan jag som individ välja att hjälpa andra mindre lyckligt lottade pensionärer med mina pensionspengar. Men staten skall definitivt inte stjäla mina pensionspengar för att ge dem till andra människor (medborgarna har ju ingått ett avtal med svenska staten och staten kan inte bryta detta avtal utan medborgarnas uttryckliga godkännande – när jag började arbeta utlovade svenska staten en pension baserad på hur mycket jag tjänade under de 15 bästa åren av mitt yrkesliv, ett avtal som de för länge sedan brutit).

Låt mig nu ta ett annat exempel. En god väns dotter läser till undersköterska. Hon har givetvis fått ta studielån för detta. De flesta av hennes klasskamrater är invandrare. I stort sett alla invandrarna får, enligt henne, sina studier betalda av samhället. Då undrar jag, om nu min goda väns dotter anses kunna betala tillbaka studielånet med sin kommande lön som undersköterska, varför kan då inte invandrarna ta studielån och sedan betala tillbaka detta med sin framtida undersköterskelön? Detta är ett flagrant exempel på hur svenska ungdomar särbehandlas negativt relativt invandrarungdomar. Självklart skall invandrare betala sina studier med studielån. Kan du som läser detta ge mig ett enda skäl för att de skall få sina studier betalda när inte svenska ungdomar får det?

Men inte nog med det. Enligt min väns dotter så talar de flesta av invandrareleverna synnerligen dålig svenska och är inte speciellt duktiga på lektionerna (snarare tvärtom). Ändå får de väldigt ofta MVG på proven. Detta tycker hon (och jag) verkar mycket misstänkt. Man undrar om lärarna är snällare mot invandrarna än mot de etniska svenskarna? Jag talade med en vårdlärare för någon vecka sedan. Jag har ingen som helst anledning att misstro henne. Hon berättade om problem med just invandrarelever från vissa länder (gissa vilka!). Dessa elever har svårt att acceptera att de blir underkända och kan bli väldigt aggressiva och hotande när de får tillbaka icke godkända prov. Många lärare vågar inte eller orkar inte konfrontera dem och godkänner sådana elever bara för att slippa bråk. Till stort men för sjukvårdens kvalitet!

En god vän till mig, som undervisat i matematik vid ett universitet i Sverige, berättade ungefär samma sak. Han hade underkänt några elever från Iran. De hade misslyckats totalt på sin sluttentamen och var långt, långt från gränsen för godkänt. När de fick tillbaka provet anklagade de min vän för att vara rasist. Han blev så arg så han nästan hoppade på dem (tack och lov lugnade en kollega ner honom).

Vid flera tillfällen har man gett invandrare förtur vid antagning till olika utbildningar. På juridiska fakulteten i Uppsala försökte man sig på detta för ca 10 år sedan (2003). Nu är ju inte jurister födda bakom en gärdsgård så några etniska svenskar, som inte antogs på grund av att invandrare gavs företräde (och som hade bättre betyg än någon av de kvoterade invandrare som antogs), stämde Uppsala Universitet och vann! Så universitet tvingades upphöra med diskrimineringen av etniska svenskar (som det faktiskt handlar om). Som sagt, diskriminering kan vara riktad åt båda hållen.

Tanken med att ge invandrare förtur till utbildningar är givetvis att man vill ha etnisk mångfald inom vissa yrken (motsvarande gäller när man ger kvinnor eller män förtur). Speciellt menar man att det är viktigt att rättsväsendet uppvisar etnisk mångfald för att kunna relatera till invandrares problem och för att kommunicera bättre med invandrare och accepteras av invandrare.

Antagningen till polishögskolorna (jag tror det gäller alla polishögskolor) är idag kvoterad och ger invandrare och kvinnor förtur. Man hoppas antagligen att invandrarpoliser skall ha lättare att vinna invandrarungdomars förtroende. Den fristående organisationen Centrum för Rättvisa har anmält kvoteringen till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Personligen kan jag berätta för dem att detta inte kommer att leda någonvart alls. DO är förmodligen det mesigaste som finns i hela universum. DO vågar inte ens kalla julen för jul av rädsla för att stöta sig med muslimska invandrare (julfesten hos DO heter decemberfest och julklappar heter vinterpresenter om jag inte minns fel – Happy Non-denominational Midwinter Feast, som man numera säger i USA, för att inte stöta sig med någon)!

Enligt en god vän till mig (du märker vad många goda vänner jag har), som själv är polisbefäl, så har inte invandrarpoliser (med t ex muslimskt ursprung) lättare att kommunicera med stökiga invandrarungdomar. Tvärtom. Muslimska ungdomar anser, enligt min polisvän, att de muslimer som blir poliser är förrädare och hyser bara förakt för dem.

När det gäller brandkåren så har man på vissa ställen försökt kvotera in kvinnor och invandrare. Här kan man lyssna på ett radioprogram i P1 som diskuterar detta.

Programmet handlar om rekryteringen till Brandkåren Attunda utanför Stockholm. Där betraktar man inte den tvååriga brandmannautbildningen som en merit. Däremot är det en merit att vara utomnordisk invandrare eller kvinna, eller gärna båda samtidigt. Mångfaldsvansinnet äventyrar således samhällets säkerhet. Detta signalerar att brandkårens huvuduppgift inte längre är att släcka bränder utan att stå för etnisk och genusmässig mångfald. Och det är ju precis så sjuka ideologier fungerar. Ungefär som Nordkorea (visste du att deras nye ledare Kim Jong-un nu har utnämnts till ”geniernas geni”). Brandkåren har ett grundläggande uppdrag och det är att hindra att bränder bryter ut och att släcka bränder. Att ta in personer som är mindre lämpliga än andra sökande är att äventyra detta uppdrag.

Inom vissa brandkårer har man i samma anda sänkt de fysiska kraven för att också kvinnor skall kunna bli brandmän – man bortser således från den fullt möjliga situationen att en rökdykare hittar en medvetslös, mycket tung person och sedan på grund av sin fysiska svaghet inte orkar bära eller släpa ut den personen i säkerhet (men det klart vad spelar ett människoliv för roll när mångfald och genuspolitik står på spel). Personligen tycker jag att det hela är så ofattbart sjukt att jag mår illa!

Kanske skulle vi kvotera när det gäller pilotutbildning också. Varför inte kvotera in blinda personer till pilotutbildningen? De torde ju ha svårt att komma in den normala vägen. Det spelar väl ingen roll om planen störtar. Det viktiga är ju inte flygsäkerheten utan mångfalden, eller hur? Mångfald blir på detta sätt ekvivalent med enfald!

Kvotering är kränkande mot den grupp som får förtur. Det innebär ju att man indirekt idiotförklarar dem och säger, ”Ni är så dumma i huvudet och så odugliga och värdelösa att ni inte har en chans att konkurrera med normala människor. Därför ger vi er förtur till vissa utbildningar”. Problemet är att det inte bara gäller att komma in på en utbildning. Man måste komma ut också. Genom att släppa in sämre kvalificerade och mindre lämpliga personer på en kanske svår utbildning, kommer produkten från denna utbildning att hålla lägre kvalitet. Till stort men för det svenska samhället.

I den positiva särbehandlingen av invandrare ingår att man i vissa badhus i vårt land numera har olika badtider för män och kvinnor (för att anpassa sig till islam) och att man i vissa skolar i klassrummen har (eller i varje fall har haft) skärmar mellan de manliga och kvinnliga eleverna (jag tror och hoppas att detta har upphört). Det är långt ifrån säkert att sådan särbehandling gagnar de invandrare som försöker bli en del av det svenska samhället (däremot gagnar det de invandrare som kommit hit för att åka snålskjuts på den svenska välfärden eller som kommit hit för att islamisera vårt land). I Svd kunde man den 20/1 2012 läsa en artikel med rubriken ”Det finns stor rädsla”. Artikeln handlar om Sara Mohammad som flydde från sin familj i irakiska Kurdistan när hon skulle giftas bort med en betydligt äldre man. 1993 kom hon till Sverige. Hon var fast besluten att ägna sitt liv åt att kämpa för de som utsatts för samma sak som hon själv.

I dag är hon ordförande i organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. För tio år sedan var ämnet tabubelagt, minns Sara Mohammad. Vid ett tillfälle tvingades hon ha Säpovakter vid sin sida när hon skulle föreläsa på ABF i Stockholm.

– I dag diskuterar vi frågan. Samtidigt finns en rädsla och feghet; många hänvisar till rasism och islamofobi, vilket gör att de inte ser problemets vidd [tyvärr gäller detta fortfarande i alltför hög grad].

Enligt Ungdomsstyrelsen lever 70000 unga killar och tjejer under hedersförtryck – lågt räknat. Av dem uppskattas 8500 vara oroliga över att bli bortgifta.

…Tyvärr, menar Sara Mohammad, tassar det svenska samhället ibland på tå kring problemet.

– Att ge killar och tjejer olika tider i badhuset är till exempel inte bra. Det gör bara att man bejakar de här familjerna – det kommer att slå tillbaka senare.

Det tycks som att våra beslutsfattare totalt ignorerar de invandrare som vill bli en del av Sverige (vilka är de vi borde satsa på) och i stället hejhjärtat satsar på de som vill förvandla Sverige till en islamisk stat med sharíalagar (vilka omedelbart borde slängas ut från vårt land). Genom att ställa upp på vissa invandrargruppers krav på särbehandling försvårar man i själva verket för invandrare att integreras!

Jag skulle kunna fortsätta att ge hur många exempel som helst på diskriminering av etniska svenskar i deras eget land (i tidigare bloggar har jag gett dussintals sådana exempel). Ett exempel bland många är invandrare som säger sig ha flytt med fara för livet från sitt land och sedan, när de fått sitt PUT, åker tillbaka till hemlandet på ”semester” med resan betald av svenska skattebetalare (åtminstone i vissa fall). Men de flydde ju alldeles nyss med fara för livet. Hur kan de då åka tillbaka några månader senare utan fara för livet? Här håller jag helt med SD om att sådana invandrare inte skall vara välkomna tillbaka till Sverige efter sin "semester" (jag talar således inte om invandrare som åker tillbaka till hemlandet efter flera år, när förhållandet där ändrats till det bättre och som betalar resan med egna beskattade pengar de förtjänat på ärligt arbete).

En av mina läsare fäste min uppmärksamhet på kriget i Libanon för några år sedan (2006). På nyheterna nämndes gång på gång att ca 7 000 ”svenskar” var fast i Libanon och behövde hjälp för att komma hem till Sverige (citationstecknet kring svenskar kommer sig av att många av de muslimer, som är svenska medborgare, i mina ögon inte är mer svenskar än vad Usama bin Laden var svensk). Det skulle vara intressant att veta hur många av dessa 7 000 som fått sin ”semester” betald med svenska skattepengar. Och hur många som transporterades hem på svenska statens bekostnad. Normalt tar inte staten ansvar för hemtransporter av den här typen. Men det är klart att för invandrare gäller ju helt andra bestämmelser.

Ett annat exempel är hur man anger namn och visar bild på etniska svenskar som begår grova brott medan man så långt det går undviker att exponera invandrare som begår grova brott (när man anger domen kan man ju ibland inte undvika att berätta att de efter avtjänat straff skall utvisas, vilket gör att sanningen i dessa fall skiner igenom).

Men jag tror jag stannar här. Förhoppningsvis har jag lyckats förmedla min åsikt när det gäller kvoteringar och positiv särbehandling av invandrare. Dessa företeelser är absolut fel (lika fel som negativ särbehandling av invandrare) och kommer att leda till stora problem i samhället plus att etniska svenskar kommer att bli alltmer negativa till invandrare.

Det som våra politiker (med undantag för SD) tycker allra sämst om, ja rent av hatar, tycks vara etniska svenskar, som arbetat hela sitt liv, som betalat skatt hela sitt liv och som aldrig straffats för grova brott (och näst mest illa verkar man tycka om de invandrare som försöker bli en del av Sverige). Dessa behandlas sämre än alla andra människor i vårt samhälle. Jag kanske är orättvis, men det är i varje fall så det känns. Ändå är det dessa människor som bär upp samhället och möjliggör politikernas feta löner och pensioner och som betalar för den svenska välfärden. Utan dessa trogna, naiva människor skulle vi t ex inte ha råd att betala 2000 kr/dag för s k ensamkommande flyktingbarn (som i allmänhet varken kommer ensamma eller är flyktingar eller är barn eller verkar speciellt tacksamma över att få komma hit). Det faktum att det finns människor som under sina liv ger mer till samhället än de får (jag talar här rent ekonomiskt), möjliggör för andra människor att under sina liv få mer än de ger (långtidssjuka, invandrare, förtidspensionärer etc). Jag tycker självklart att vi skall ta hand om den som är handikappad eller långtidssjuk (och invandrare i rimliga kvantiteter). Absolut! Men det är inte självklart att vi skall behandla invandrare (som dessutom kanske missköter sig) bättre än etniska svenskar!!

Det är ju faktiskt vi vanliga människor som är politikernas uppdragsgivare. De är inte våra herrar (vilket de tycks tro) utan de skall vara våra tjänare. När man hör Reinfeldt, Göran Hägglund, Annie Lööf och Håkan Juholt etc uttala sig, så får man en känsla av att de nog inte riktigt insett hur det förhåller sig. De skall fråga oss vad vi anser och hur vi vill ha det och inte bestämma vad vi skall tycka och hur vi skall ha det!!!!!!!!!!!!!!!!! Sverige är enligt min mening ingen verklig demokrati i ordets sanna bemärkelse. Sverige är en totalitär diktatur, där invånarna visserligen får rösta vart fjärde år men där makthavarna sedan, mellan valen, beter sig lika arrogant som den värsta diktator. En del av arrogansen visar sig i att man inte öppet, för svenska folket, redovisar vad t ex invandringen kostar och vad detta får för konsekvenser när det gäller sjukvård, pensioner etc. Denna brist på insyn gör att man misstänker att det ligger en hel del i Sverigedemokraternas kritik mot den svenska invandringspolitiken. Hade man haft rent mjöl i påsen hade det effektivaste argumentet mot SD varit en sådan redovisning (baserad på en ingående utredning gjord av en trovärdig, utomstående ekonom).

Den som skriver detta, dvs jag, är inte rasist eller emot att vi hjälper människor i andra länder som har det svårt. Tvärtom! Men jag kan inte se att detta nödvändigtvis måste innebära att vi förstör vårt land genom att ta hit kulturer som inte kan (eller vill) anpassa sig till vårt sätt att leva (jag talar här om den muslimska kulturen), och som dessutom långsiktigt planerar att ta över vårt land och förslava de etniska svenskarna (vilket är varje rättrogen muslims yttersta mål). Om vi dessutom vill hjälpa så effektivt som möjligt, ja då skall vi hjälpa människor på plats eller i närområdet så långt det går. Då skulle vi kunna hjälpa 100-tals gånger fler människor (vilket jag visat genom räkneexempel i många tidigare artiklar) än vi hjälper idag. Vore inte det något gott? Och om det inte vore gott får du gärna tala om för mig varför det inte vore gott.

I den avslutande, tredje delen, av denna serie kommer jag att diskutera invandring rent allmänt.

Kristendomen – ett ljus på berget eller en vindflöjel på gödselstacken?

Det tycks som att alltför stora delar av kristenheten hoppas bli accepterade av Godhetskören genom att man anpassar sin tro efter vad som för stunden är politiskt korrekt (abort, homoäktenskap, evolution etc). Det mesta tyder på att alla sådana försök är dömda att misslyckas. Antingen får man köpa hela budskapet eller också återstår bara att lämna den kristna tron helt och hållet.

I en intervju på Revelation TV i mars 2011 med den kände ateisten och evolutionisten Richard Dawkins så utspann sig följande samtal:

– Var det något speciellt ögonblick eller någonting du läste eller någon erfarenhet som fick dig att inse att Gud inte finns?”
– Det absolut viktigaste var förståelsen av evolutionen. Evangeliska kristna har på sätt och vis rätt när de ser evolutionen som fienden, medan sofistikerade teologer inte har några problem med att acceptera evolutionen. Jag anser att de sistnämnda är vilseledda. Evangeliska kristna har verkligen rätt i att det finns en djup motsättning mellan evolution och kristendom.

Dawkins svar visar för det första hur viktig och avgörande skapelsefrågan är för oss kristna. För det andra visar hans svar att kompromissande med Bibelns budskap inte framkallar respekt hos ateisterna utan snarare förakt. En ärlig, konsekvent ateist föredrar kristna som verkligen tror på det de säger sig tro på.

Lena Andersson, författare, debattör och ateist, skrev nyligen en artikel på Newsmill med rubriken:

"Hellre bokstavstroende kristna än förljugna nytolkningar av bibeln".

Torbjörn Tännsjö, filosofiprofessor och ateist, säger i Christer Sturmarks bok Personligt, Samtal med fritänkare om den tidigare ärkebiskopen K G Hammar, ”Ja, det är ju helt uppenbart att han [Hammar] inte tillhör de troende”.

Varken Richard Dawkins, Lena Andersson eller Torbjörn Tännsjö tycks charmas av kompromissande kristna, som är beredda att sälja ut sin tro för att få frid med Världen och bli accepterade av det intellektuella etablissemanget. Vindflöjelkristendom vinner inte någon människa utan skapar bara förakt. Har man väl påbörjat anpassningen av kristendomen till samhällets värderingar, har man beträtt ett sluttande plan. Vad kompromissande kristna kommer att finna är att frid med Världen får man först när man helt slutat tro på Gud, dvs när den religion man då företräder i alla avseenden är ekvivalent med den ateistiska världsbilden. Tyvärr tycks Svenska Kyrkans ledning vara på väg åt detta håll. Med ilfart!
Kristendomens förhållande till samhället kan sammanfattas i följande två rader:

Halv kristendom tolereras men föraktas.
Hel kristendom respekteras men förföljs.

Något ytterligare alternativ gives icke.

Miljöpartiets tidigare språkrör, Birger Schlaug skrev för ett par år sedan en krönika i tidningen Dagen (090929). Schlaug, som enligt egen uppgift är icke troende, säger där bl a:

En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt.
…En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka
…Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt.

Jesus säger i Luk 19:40 att om vi kristna inte predikar så skall stenarna ropa. Och det är precis detta vi ser idag. När stora delar av kristendomen inte vågar stå för sin tro, ja då reser sig ateisterna upp och säger det som många kristna är för fega för att säga!!!

Voff-voff än en gång

För en tid sedan skrev jag en bloggartikel om farliga hundar (pitbull, rottweiler och ett antal andra), där jag pläderade för att man antingen bör förbjuda vissa hundraser eller åtminstone ställa speciella krav på ägarna plus att sådana hundar skall ha munkorg när de vistas på allmän plats. Ämnet är ständigt aktuellt. Igår kunde man i Aftonbladet läsa en artikel om en rottweiler som plötsligt slet sig från sin matte och kastade sig över en par småpojkar (4 och 6 år gamla) som var ute och promenerade med sin mamma. Om inte en rådig man ingripit, hade förmodligen åtminstone en av pojkarna dödats av hunden:

Estelle Nordenfalk, 44, promenerade i Karlavägsallén på Östermalm i Stockholm med sina söner Carl Johan, 6, och Philip, 4.
Plötsligt slet sig en stor rottweiler från sin matte – och gick till attack mot pojkarna.
– Det jag minns mest är ljudet, det vansinniga morrandet när den först ger sig på Philip och sedan riktar in sig på Carl Johan, säger Estelle Nordenfalk.
Hon lyfte upp sina söner med varsin arm samtidigt som hon sparkade mot den aggressiva hunden.
Tvingades släppa
Men pojkarna var för tunga. Rottweilern hoppade och fick tag i Carl Johans ben, Estelle tvingades släppa taget och 6-åringen släpades skrikande från sin mamma.
– Ju blodigare Carl Johan blev, desto mer aggressiv blev hunden, säger Estelle.
– Jag bara skrek. Att som mamma inte kunna skydda sina barn, det förföljer mig fortfarande, säger hon.
Trots att ett 20-tal personer såg vad som hände var det bara Pontus Klingspor som agerade. Från långt håll hörde han det förtvivlade skriket.
– Jag såg rottweilern hänga i Carl Johans ben. Jag tänkte inte utan slängde bara datorväskan och rusade mot den.
– Jag laddade allt vad jag orkade och fick in en sträckt vrist i sidan.

…Rottweilern avlivades samma dag, med tillåtelse från ägaren.

(läs gärna hela artikeln)

Intressant formulering, ”Rottweilern avlivades samma dag, med tillåtelse från ägaren”. Man undrar vad som hänt om ägaren inte gett tillåtelse till avlivning. Hade hennes hund då fått nya chanser att bita ihjäl barn? Självklart skall en hund som attackerat barn på ett så brutalt sätt omedelbart avlivas oavsett vad ägaren anser.

Jag noterar också att ca 20 personer såg vad som hände men bara en reagerade. Nu kan det ju vara så att reaktionstiden spelar roll. Kanske hade någon annan agerat om inte Pontus Klingspor gjort det. Men vill ju ogärna tro att 20 personer skulle stå och titta på när en rottweiler slaktar en 6-årig pojke. Men å andra sidan – mod och sådana dygder betraktas av den intellektuella "eliten" i vårt land snarare som dumheter än dygder.

Hur som helst tycker jag detta med farliga hundar är synnerligen otäckt. Personligen tycker jag att rottweiler är en av de otäckaste hundarna, eftersom den är oerhört stark och kapabel att döda även en vuxen människa.

Under de senaste månaderna har jag läst om två ytterligare hundattacker i Sverige. I ett av fallen kastade sig familjens hund plötsligt över ett av barnen. Föräldrarna lyckades rädda barnet och det hela slutade med att polisen fick komma dit och skjuta hunden. I detta fall vet jag inte om det handlade om just en rottweiler. Rasen angavs inte. Det stod i artikeln att hunden vägde 35 kilogram och enligt vad jag läst på nätet så väger en vuxen rottweiler mellan 40 och 55 kilogram. Fast den kan ju ha handlat om en icke färdigvuxen hund.

Hur som helst är det för mig obegripligt att vem som helst kan få inneha livsfarliga hundar.

Hundägare brukar invända att det är inte hundarna det är fel på utan ägarna. Något ligger det förstås i detta. En människa som vet hur man skall handskas med hundar kan säkert inneha farliga kamphundar utan att det inträffar några tillbud. Detta implicerar att inte vem som helst skall få inneha potentiellt farliga hundar utan att det skall ställas krav på ägarna.

Men riktigt så enkelt är det inte. För det första är det omöjligt att förutse hur djur kommer att bete sig. Plötsligt kastar sig familjens hund över något av barnen. Detta har inträffat flera gånger. Orsaken kan vara flera. Hunden kanske har en hjärntumör. Den kanske är resultatet av dålig avel och därmed en tickande bomb. Etc, etc. Det kan finnas många förklaringar. Men inga av dessa förklaringar utgör någon tröst för offret. Även om hundens beteende beror på en hjärntumör så är offret lika dött eller lemlästat för det.

För det andra måste man ta hänsyn till att hundraser faktiskt har olika egenskaper. En del raser är framavlade för att vara aggressiva. Vissa hundraser är potentiellt farliga på grund av sin fysiska styrka och sitt bett. En hundras som både är aggressiv och stark utgör en livsfarlig kombination. Om en dvärgpudel eller en tax blir galen kanske man blir biten så att man blöder. Mycket mer händer inte. En galen rottweiler däremot kan döda en fullvuxen karl om det vill sig illa.

Om en person som har licens för pistol skulle gå omkring på stan med sitt vapen laddat och i ett axelhölster, och detta uppdagades, så skulle vapnet beslagtas och han skulle förlora sin licens. Skulle han dessutom springa omkring och skrämma folk genom att vifta med vapnet, skulle polissirener höras inom några få sekunder och sedan skulle vederbörande aldrig någonsin mer få inneha ett vapen. Och det är precis så det skall vara. Men liknande borde också gälla för ägare av potentiellt livsfarliga hundar. Självklart har vare sig vapeninnehavare eller hundägare rätt att skrämma sin omgivning. Ofta påstår hundägaren att dennes lille gulleplutt är snällast i världen och inte skulle göra en fluga förnär. Men hur kan jag vara säker på att detta stämmer? Skrämselfaktorn minskar inte av att hundägaren bagatelliserar sin hunds förmåga att göra människor illa. Antag att någon hade antytt för den kvinna, vars hund gav sig på de två pojkarna (som jag inledningsvis berättade om), att hennes hund var potentiellt farlig, och att detta skett några minuter innan hunden slet sig. Hon hade säkert avfärdat detta som nonsens. Ja förmodligen hade hon blivit jättearg på den som kom med sådana antydningar.

Kraven för att i Sverige få inneha enhandsvapen är rigorösa och skall så vara. På samma sätt måste kraven på att få inneha en potentiellt farlig hund vara rigorösa. Det finns också en avgörande skillnad mellan att ha en pistol och en hund. Och denna skillnad är till hundens nackdel. Om jag går omkring med en pistol eller revolver så kommer inte detta vapen plötsligt fram av sig självt, och börjar skjuta vilt omkring sig. Vapnet kommer bara fram om jag drar det ur hölstret, osäkrar det och håller det i handen på rätt sätt och trycker in avtryckaren. En potentiellt farlig hund, däremot, kan plötsligt slita sig från sin ägare och ge sig på någon (eventuellt ägaren själv eller någon familjemedlem).

Jag är inte hundrädd på något sätt. Men när jag ser t ex en person som har en rottweiler i ett koppel så cyklar eller går jag långa omvägar för att inte komma i närheten.

Ett minimikrav borde vara att den här typen av hundar måste ha munkorg på allmän plats (och då räknar jag in skogen – vid flera tillfällen har bl a rottweilers överfallit och allvarligt skadat folk som varit ute och tränat i motionsspåret). Detta skulle kunna införas omedelbart. Påträffas en sådan hund på allmän plats utan munkorg skall ägaren få en allvarlig varning. Nästa gång detta inträffar skall hunden omhändertas för försäljning eller avlivning och ägaren skall få livstids förbud att äga en farlig hund.

På sikt anser jag att många raser av den här typen skall totalförbjudas. Ingen fortsatt avel eller försäljning skall få ske. Det finns ingen som helst anledning att få ha den typen av hund. Den som idag innehar en sådan hund skall tvingas gå med i en brukshundsklubb. Är vederbörande inaktiv under en längre period skall hunden tas ifrån vederbörande. Om klubbens funktionärer bedömer att ägaren är olämplig att inneha en potentiellt farlig hund, skall detta anmälas till polisen, som beslagtar hunden. Motsvarande bestämmelser gäller för pistolskyttar och jag anser det vara självklart att vi skall ha liknande bestämmelser när det gäller potentiellt farliga hundar.

I Danmark förbjöds sommaren 2010 ett dussin hundraser (bl a pitbull och amstaff men konstigt nog inte rottweiler). Hundägarna rasar som vanligt medan vanliga människor tycker det är bra. Jag förstår mig faktiskt inte på sådana här hundägare. Menar de att andra människor skall behöva omkring och vara rädda för deras hund? Vad har de för rätt att åstadkomma stort obehag för andra människor? Så att människor nästan inte vågar gå ut. Jag har en kusin som är hundrädd på riktigt. För henne är det en pina att promenera på stan. Så fort det kommer en hund i närheten känner hon obehag. Idag är rökning förbjuden på många offentliga platser med motiveringen att ingen skall behöva irriteras av andras rök. Det kallas hänsyn. Det är dags att innehavarna av potentiellt farliga hundar börjar ta hänsyn!!! Eller rättare sagt tvingas ta hänsyn, eftersom många av dem uppenbarligen inte är beredda att göra detta av fri vilja.

Du som nu tvivlar på att rottweiler är en farlig hund vill jag be om följande: Gå till Aftonbladets hemsida och sök på ordet rottweiler! Jag tror att du kanske då kommer att förstå vad jag menar. Läs också den här artikeln, som handlar om hundangrepp på människor (på engelska). Där framgår bl a att rottweilers stod för ungefär hälften av alla dödsfall vid hundangrepp under en tioårig mätperiod (trots att rottweiler endast utgör ca 0,9 procent av hundbeståndet).

Visst vore väl den här gulliga rottweilern en lämplig lekkamrat för din tvåriga dotter?! Eller hur?!