Higgspartikeln än en gång

Igår tillkännagavs att Nobelpriset i fysik 2013 inte helt oväntat tilldelas de två fysikerna Francois Englert (Belgien) och Peter Higgs (UK) för deras förutsägelse av Higgspartikelns existens (de gjorde sina upptäckter oberoende av varandra). Att årets pris kom att handla om denna partikel, beror på att dess existens verifierades experimentellt för drygt ett år sedan. För den som vill veta mer om Higgspartikeln har jag skrivit en ganska lång och uttömmande artikel i ämnet.

Jag kan också berätta att Englert är överlevare från Förintelsen medan Peter Higgs tillhör den sorgliga skara brittiska akademiker som bojkottar Israel. Jag kan i sammanhanget nämna att två av Adolf Hitlers främsta supporters var nobelpristagare i fysik – Johannes Starck och Philipp Lenard. Logisk och matematisk intelligens har uppenbarligen föga att göra med vare sig verklig förståelse av den totala verkligheten eller hög moral. Det gör mig genuint ledsen att en så duktig fysiker som Higgs samtidigt är politisk idiot. Men han är väl, som så många andra intellektuella britter, offer för det jag brukare kalla "Lawrence-av-Arabien-syndromet" (en kombination av islamofili och antisemitism, den senare maskerad som antisionism).

RÄTTELSE:Det tycks som att det jag skriver ovan om Peter Higgs möjligen inte stämmer helt. Han har visserligen uttryckt kritik mot Israel och vägrade, av politiska skäl, att komma till en vetenskaplig konferens i Israel 2004 (vilket jag inte har problem med – självklart har man rätt att vara kritisk till Israels politik och även visa detta i handling), men det verkar oklart om i vad mån han verkligen stöder vissa brittiska akademikers bojkott av israeliska akademiker (som jag verkligen ifrågasätter och misstänker snarare bottnar i antisemitism än omtanke om det palestinska folket). Higg tycks i varje fall inte driva frågan om bojkott mot Israel speciellt hårt. Så möjligen är inte Higgs politisk idiot, kanske snarare politisk baby (Einstein, som visserligen var oerhört proisraelisk, var i många andra avseenden oerhört naiv när det gällde politik – logisk begåvningen innebär inte automatiskt att man förstår politik, eftersom politik involverar människan, vars handlingar inte kan förklaras med enbart logik).

Slutligen kan nämnas att årets kemipris går till 3 judiska forskare, varav 2 är israeliska medborgare. Apropå min hemsidesartikel om judiska respektive muslimska nobelpristagare. Det tycks som att israeliska forskare hävdar sig väl trots att de motarbetas i diverse olika sammanhang.

Hatets anatomi

Ibland känner man sig väldigt ensam i sina åsikter. Många av mina vänner tycker att jag går alltför långt när jag kritiserar diverse olika företeelser. ”Du överdriver”, säger de. ”Dina förutsägelser om ett muslimskt övertagande av Europa saknar förankring i verkligheten”. ”Och när du kallar våra politiker för landsförrädare, så tappar du i trovärdighet.” ”Och att den svenska kultureliten skulle hata sitt eget land, det är bara nonsens.” Ja, ingen skulle bli gladare än jag, om de hade rätt. Och trodde jag att de hade rätt, skulle jag givetvis inte skriva som jag skriver.

Idag tänkte jag i alla fall tipsa om en mycket bra (och synnerligen politisk inkorrekt) ledare i gårdagens Svenska Dagbladet (130929) med rubrik, "Västvärldens självhat urholkar demokratin”. Jag känner mig lite upprättad efter att ha läst denna artikel. Jag är tydligen, trots allt, inte ensam när jag talar om ”Västvärldens självhat” (oikofobi). Läs artikeln så får du själv se!

Medans jag ändå sitter framför datorn kan jag skicka med lite ytterligare brandfacklor.

Kärlekens och fridens religion, dvs islam, visar åter prov på sin alldeles egen speciella version av kärlek och frid. Enligt en artikel i Daily Mail den 26/9 2013, vilken handlar om terrordådet i Nairobi, så blev gisslan utsatt för den mest fruktansvärda tortyr. Artikelns rubrik lyder ”’Eyes gouged out, bodies hanging from hooks, and fingers removed with pliers’: Horrific claims of torture emerge as soldiers reveal gory Kenyan mall massacre details.” (”’Utgrävda ögon, kroppar hängande från krokar och fingrar avklippta med tång’: fruktansvärda påståenden om tortyr när soldater avslöjar de vidriga detaljerna om massakern i det kenyanska köpcentret.”). I artikeln påstås att män blivit kastrerade och att man i kylrum hittat mördade barn med knivar fortfarande sittande i kroppen.

Än är det kanske för tidigt att uttala sig med full säkerhet om huruvida dessa uppgifter verkligen stämmer. Men om man jämför med andra muslimska terrordåd, så verkar påståendena inte orimliga, ja de verkar till och med troliga. Vid palestinska terrordåd i Israel har terrorister t ex släpat fram småbarn som gömt sig under sängar och mördat dem också. Muslimska terrorister drar sig inte för någonting. Där spelar de i samma liga som nazisterna och japanerna under WW2.

Det finns vissa uppgifter som tyder på att tre svensk-somalier (där "svensk" får tolkas som att de ibland vistas i Sverige och då förmodligen försörjs av svenska skattebetalare) deltog i massakrerna i Nairobi. Detta visar ju tydligt vilka strömningar som finns bland vissa grupper av muslimer i vårt land. I Sverige är det inte olagligt att vara medlem i en terrororganisation (typiskt det kraftlösa, ynkliga landet Sverige), och om någon av dessa svenska terrorister skulle återkomma till Sverige efter väl förrättat värv i Kenya (nu vet jag inte om någon av terroristerna undkom levande – man kan nog misstänka av de kenyanska soldaterna inte hade några större betänkligheter att skjuta för att döda, när det gäller den här typen av människor), så kan han såvitt jag kan förstå inte straffas i Sverige, även om det står klart att han begått massbord i Kenya. Visserligen kan han straffas i Kenya om han blir utlämnad, men det är tveksamt om det vore möjligt att utlämna någon till ett sådant land. Det finns ju inga garantier för att han inte blir torterad, och kanske riskerar han också dödsstraff. Däremot kan en pedofil straffas här i Sverige för brott han begått i Thailand. Jag tycker det senare är fullt ok i sig. Men varför gäller inte detta en massmördare? Nu är jag inte helt säker på att jag har rätt i det jag skriver, så om någon läsare vill rätta mig, vore jag tacksam (om jag har fel).

Det har framkommit att dådet i Nairobi varit mycket väl förberett. Förövarna har sedan lång tid tillbaka drivit en butik i köpcentret och på så sätt steg för steg kunnat smuggla in vapen och sprängämnen i sin förberedelse för att visa upp islams kärlekssyn inför hela världen.

Terrorgruppen Al-Shabaab (med anknytning till Al-Qaida) har tagit på sig dådet och säger att det är ett straff för att Kenya involverat sig i striderna i Mali. I Mali försöker nämligen islamisterna att ta över landet och skapa en islamistisk stat (helt i enlighet med vad Koranen och islams heliga dokument befaller). Både Frankrike och Kenya har skickat trupp till Mali (eftersom de flesta som bor i Mali inte vill leva under sharíalagar, trots att de är muslimer), vilket lett till ett flertal terrordåd mot franska medborgare (bl a så har barn kidnappats). Och så nu dådet i Kenya. Sverige ligger också farligt till, eftersom vi håller på och involverar oss i Mali. Inte med stridande trupp, men vi ställer bl a upp med ett C-17 transportplan som understöd. Kanske håller islamisterna just nu på och öppnar en butik på Arlanda eller i Sturegallerian i Stockholm? Tja, vem vet. Den som lever får se.

Sky News rapporterar (130929) från ett terrordåd i Nigeria, där ca 50 sovande studenter mördades för något dygn sedan (i Nigeria är det terrorgruppen Boko Haram som står för merparten av de illgärningar som begås). Man skriver, ”As many as 50 people have been killed after suspected Islamist gunmen fired on students as they slept at a college in northeast Nigeria” (Så mycket som 50 människor har mördats efter det att islamistiska angripare öppnade eld mot sovande studenter på ett College i nordöstra Nigeria).

Jag vill också påminna mina läsare om det islamistiska dådet mot en kyrka i Peshawar i Pakistan för ett par veckor sedan, där ca 75 människor dog och hundratals skadades (jag vill också påminna om vad skador i samband med sprängdåd ofta innebär – bortslitna armar och ben, förstörda ögon etc, etc, dvs livslång grav invaliditet).

Statistik visar att ca 100 000 kristna mördas varje år för sin tro, varav den absoluta merparten i muslimska länder. De mördas enbart för sin rätt att tro! Till skillnad från muslimska "martyrer", som dör när de försöker tvinga sin tro på andra (genom att mörda alla som vägrar att böja sig för islam)! Idag dör fler kristna för sin tro varje år än under romartidens värsta förföljelser (totalt dog någonstans mellan 10 000 och 100 000 kristna martyrdöden i Romarriket).

Allt detta sker i Allahs namn. Förövarna, som i stort sett alla gått på koranskolor och kan Koranen mer eller mindre utantill, ropar verser ur Koranen, vilka stöder deras handlingar, när de torterar och mördar. Nu säger visserligen Godhetskören i vårt land att detta inte har med islam att göra. Och dessutom är de människor som begår sådana här dåd helt desperata på grund av Västvärldens övergrepp mot islam. De ser sig ingen annan utväg. Etc, etc. Så islam har således inte med saken att göra och dessutom är det Västs eget fel att sådant här sker?! Men dylika åsikter får stå för Godhetskören. Det finns emellertid flera saker som talar emot att Godhetskören skulle ha rätt härvidlag.

a) De som begår dessa terrordåd är alla djupt troende muslimer, som är beredda att dö för sin tro. De är ofta, som nämnts ovan, väl grundade i Koranen och islams andra heliga skrifter (och kan bl a hela eller delar av Koranen utantill) och rabblar koranverser under det att de begår sina vidriga, ondskefulla handlingar. Och de är ofta utskickade av muslimska präster (som rimligen borde känna till vad islam står för). Att den här typen av dåd är allmänt accepterad i muslimvärlden visas av att det på Västbanken blir stora festligheter, när en terrorist, som kanske mördat ett antal judiska barn, släpps ur israeliskt fängelse. Och självmordsbombare, som mördat och lemlästat oskyldiga civila inkluderande barn, får gator och torg uppkallade efter sig. Detta tyder knappast på att dessa terrorister är ”udda enslingar som totalt missuppfattat Koranen”. Tvärtom så tyder det på att de står för ”main stream islam”. De har fullt stöd både av islams religiösa ledare och muslimvärldens politiska ledare (med vissa undantag, som tyvärr är alltför få).

b) Den nästan totala frånvaron av skarpa fördömanden från de muslimer som bor i Europa, när det gäller den här typen av våldsdåd, är symptomatisk. Tillfrågas en muslimsk talesman av en svensk journalist, så tar han kanske lite svävande avstånd från att 50 studenter mördats i sömnen, men frågan är vad han egentligen tycker. Varför demonstrerar inte ”vanliga muslimer” mot de våldsmän som ”kidnappar islam för sina egna syften” som det brukar heta? Det mesta talar dessvärre för att merparten av muslimerna i Sverige sympatiserar med, eller i varje fall har förståelse för, det t ex grupper som Al-Shabaab och Boko Haram sysslar med i Allahs namn. Om nu Allah är så god som islams talesmän påstår, kan man tycka att den här typen av våldsdåd måste vara den ultimata hädelsen av Allah. Var är fatworna mot Al-Shabaab? Mot Al-Qaida? Var är fatworna mot muslimer som halshugger skolflickor, för att skrämma flickor och kvinnor till underkastelse? Var är plakaten som säger ”Förbannelse över den som använder Allah för att begå våldsdåd!”? Svaret är att de lyser med sin nästan totala frånvaro. Vid muslimska demonstrationer i Europa brukar man i stället se den här typen av plakat:

c) Om nu inte ”vanliga” muslimer fördömer den här typen av dåd (för att de t ex missuppfattat Koranen), kan man tycka att ledarna för det islamska prästerskapet borde göra det. Ingen kan väl anklaga dessa för att inte veta vad islam står för. Det finns i och för sig enstaka mullor som kritiserat muslimsk terror, men de är få. Mycket få. Alltför få. Detta tyder på att terror utgör en del av islam, eller i varje fall ligger snubblande nära. Och det är bara att läsa Koranen och hadítherna så inser man att det är så. I Hadith läser vi:

"...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat..." (Hadith enligt Bukhari, Volum 1, Bok 2, Nummer 24)

Al Shabaab, Boko Haram, Al Qaida etc, etc, gör bara det som deras heliga skrifter befaller dem att göra. Verkligheten antyder att det vi kallar islamister i själva verket är de ”riktiga” muslimerna, dvs de som visar vad islam står för. Islams mål, såsom det framställs i Koranen, hadítherna och sharíalagen (se t ex citatet ovan), är att erövra hela världen (med våld om så krävs) och sedan tvinga in mänskligheten under islams system (islam är kanske till 25 procent en religion och till 75 procent ett politiskt system), där sharíalagar gäller och där kristna och judar får leva som en underkuvad grupp utan fulla mänskliga rättigheter, och där ateister får välja mellan att konvertera till islam eller dö. Det är inte jag som säger att det är så – det är islams egna, heliga dokument som säger detta. Så om du är arg nu så är det inte mig du skall vara arg på utan på islam!

En sak är i alla fall säker, ingen kristen (som kan sin Bibel och som fått möta Jesus) skulle kunna begå sådana illdåd som islams representanter regelbundet gör. Det vore absolut omöjligt! Den som sett in i Jesu ögon (bildligt talat) fylls av kärlek och inte hat. Skulle man försöka egga upp troende kristna till våldshandlingar, genom att indoktrinera dem med Jesusord (motsvarande görs ju med muslimska terrorister, som indoktrineras med Muhammedord och Allaord), så skulle det inte bli några våldsdåd. I stället för att spränga skolor i luften, så skulle de kristna, tilltänkta terroristerna, istället bygga skolor och sjukhus och predika kärlek och frid! Jesus var en fridsfurste till skillnad från Muhammed som var en krigarhövding!

Jag älskar muslimer som människor (men jag älskar inte de vidriga svin – vad skall man kalla dem annars för – som begick illdåden i Nairobi). Jag tycker synd om dem som hamnat under islams motbjudande system av hat och våld och intolerans (men alla människor, även muslimer har ansvar för sina handlingar – och alla människor vet innerst inne att det är fel att t ex döda barn). Det är inte muslimerna som människor jag kritiserar (däremot kritiserar jag terroristerna som människor – att bortse från att en människa begått fruktansvärda handlingar är att avhumanisera henne), utan det system som de i sina tankar är bundna av. Därför tar jag mig rätten att kritisera islam. Jag bävar för den dag när BokoHaram-Shabaab-Qaida-liknande muslimska organisationer börjar verka i Sverige för att skrämma svenskarna till att ge upp sitt land och överlämna det till islam (som skett, och håller på att ske, i Libanon och många andra områden i Mellanöstern och Afrika). Då kommer svenska folket att ångra att vi släppte in horder av muslimer i vårt land. Att vara kristen är en kallelse till kärlek. Men kärlek, sann kärlek, är inte att verka för sitt eget lands undergång!!!

En djupt troende katolik eller pingstvän eller livetsordare, som gått på bibelskola eller liknande i flera år, har ungefär samma förankring i sin religion, som terroristerna i Kenya. Jag känner inte till några katoliker, pingstvänner eller livetsordare som blivit självmordsbombare eller liknande. Jesus kallar inte människor till sådant! Den som är fundamentalist nitälskar för det han eller hon tror på. På frukten känner man trädet, som Jesus säger. Frukten av ondskans fundamentalister är våld, lidande, hat och förakt, som dessutom slår tillbaka mot dem själva. Man blir sitt eget hats offer. Frukten av godhetens fundamentalister är kärlek, omsorg, hjälp och godhet. Ondskan skapar tårar och sorg, godheten torkar tårar och lindrar sorg!

En bild från skolan där min f d elev är lärare. Där är det kärleksbomber som briserar och inget annat.

Jag kan berätta att jag för två veckor sedan åt lunch med en gammal elev från Livets Ords Kristna Gymnasium, där jag var lärare i 19 år. Hon arbetar med slumbarn i en förstad till New Delhi i Indien och var nu hemma några veckor för att vila upp sig. När hon berättade om det hon gjorde där, så hade jag svårt att hålla tårarna tillbaka. Hon är en sann representant för Jesus, som gör det som Jesus kallar oss att göra; strida mot lidandet i världen, torka tårar, omfamna de ensamma och utstötta.

Skillnaden mellan islam och kristendom utgörs av en avgrund. De är varandras absoluta motsatser. Kanske någon då säger, ”Ja men jag är muslim och tror på det goda!” Ja, men visa det då! Inte i vackra ord utan i handling. Om jag har fel i min kritik av islam, bevisa det för mig då! Inte genom att prata en massa om hur god Allah är och hur fridsam och kärleksfull islam är. Man är inte god för att man säger sig vara god. Man är god för att man är god. Och godhet är någonting alla människor förstår. När moder Théresa dog ställde man in programmen i Indiens statliga TV-kanaler och spelade sorgemusik. Indien är ett i huvudsak hinduiskt land och Moder Théresa var en katolsk nunna. Men den sanna kärleken är uppenbar för alla och behöver inte basuneras ut med pukor och trumpeter. Den står på egna ben och talar för sig själv!

Äkta kärlek är inte ord och ljuva känslor – utan innebär att handla! Att göra något! Godhetskören må uppleva underbara värmevågor som går genom deras kroppar när de säger de rätta, politiskt korrekta flosklerna. Men det blir bara floskler. Riktig kärlek är alltid kopplad till Sanning! Godhetskören kärlek är bara en sötsliskig sirap som inte hjälper någon. Tvärtom så är de på väg att förstöra det vackra landet Sverige med sitt floskeliserande av sanningen. Äkta kärlek är inte mesig. Den är uppfordrande. Ställer sig upp för Sanningen. Mot ondskan. Vågar allt. Men inte genom att mörda och plåga utan genom att upprätta människor till vad de egentligen är. Medan ondskan depraverar människor och skapar onda karikatyrer av dem själva. Innan jag köper påståendet att islam tillhör de goda krafterna i världen, vill jag se att så är fallet. Hittills har jag inte sett ett enda tecken på detta!

Saliga är de som blir förföljda

Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. (Matt 5:11)

När kristna protesterar mot att media och den intellektuella ”eliten” (dvs Godhetskören) hädar och hånar kristen tro, samtidigt som man visar stor respekt för alla andra religioner (och då speciellt islam), blir ofta svaret att kristendomen är i majoritet i Sverige, och att de kristna därför bör tåla sådant, medan de andra religionerna är svaga och förföljda, och att man därför måste visa respekt mot dem. Det låter ju bra, men verkligheten visar att det inte stämmer. Någon berättade t ex för mig att man för ett par år sedan bildade en etisk kommitté i något sammanhang (jag har glömt bort vilket), och att det ingick två biskopar i denna kommitté. Flera debattörer ondgjorde sig över detta, och menade att de kristna idag utgör en obetydlig minoritet i Sverige, och att det därför inte är befogat att låta den kristna ståndpunkten påverka politiska beslut. Så när det passar (man vill kritisera kristen tro) då utgör de kristna en stark majoritet, som får finna sig i att bli kritiserad. Och i nästa ögonblick, när det passar (man vill hindra de kristna att påverka), ja då utgör de kristna en så liten minoritet att deras synpunkter inte bör räknas. Ondskan förnekar sig inte. Den är alltid full av motsägelser och lögner. Det är därför de människorna som går ondskans ärenden alltid blir så arga när någon vågar säga emot dem.

Idag tänkte jag ta upp ett exempel på hur man i media smutskastar och hånar den kristna tron och de kristna. Jag utgår en artikel i Aftonbladet den 13/8 2013 med rubrik "(Troende mindre intelligenta”. Här talar man således generellt om troende och inte enbart om kristna (helst hade man givetvis skrivit ”kristna mindre intelligenta…” men det vågar man förstås inte, eftersom förföljelsen av kristna då hade blivit allt för uppenbar). Något som för övrigt är ganska typiskt från ateisthåll, är att antigen öser man galla explicit över den kristna tron och Bibelns Gud, eller också kritiserar man tron på det övernaturliga lite allmänt utan att nämna någon viss religion (det är så de flesta ateister gör – att enbart rikta vreden mot de kristna framstår ju inte som trovärdigt om man kallar sig ateist – i så fall borde man kalla sig för antikrist). Explicit kritik av islam förekommer överhuvudtaget inte i vårt land! Aldrig, aldrig, aldrig någonsin!!!

Bibelns Gud har kallats allt möjligt av de moderna, aggressiva ateisterna (som snarare är kristendomshatare än de är gudsförnekare); Han har kallats barnamördare, ondskefull tyrann etc. Aldrig någonsin hör man sådana invektiv när det gäller Allah eller Muhammed (där ord som ondskefull tyrann, enligt min mening, vore betydligt mer adekvata än när det gäller Jesus). Svaret på varför de moderna, militanta ateisterna riktar nästan all kritik mot just den kristna tron är väldigt enkelt. Islam med alla sina absurditeter (som jag diskuterar i min avdelning om islam på hemsidan) och andra icke-kristna religioner framstår som alltför orimliga för att man skall kunna ta dem på allvar. När man t ex tar del av asiatiska eller afrikanska skapelsemyter (enligt en sådan skapades universum ur en jättemyras exkrementer) är de ofta så absurda att det är omöjligt att se dem som seriösa alternativ. När det gäller kristendomen är jag övertygad om att många ateister, innerst inne, ändå ser möjligheten att Bibeln skulle kunna vara sann. Annars är det svårt att förstå vreden hos dem (det som enbart är löjligt blir man inte arg på utan skrattar åt). Biskop Nils Bolander hade tydligen samma uppfattning, när han i en av sina dikter ställde följande fråga till ateisterna, ”Hur kan han vålla Er så häftig plåga, den Gud som Ni förklarat vara död?”

För att återvända till artikeln i Aftonbladet, så skriver man:

Den nya genomgången har visat att ju intelligentare ett barn är, desto mer troligt är det att barnet vänder sig bort från religion redan tidigt i livet.
Enligt undersökningen finns det också samband hos äldre personer, där individer som har en intelligens över medel är mindre benägna att vara religiösa.

Nu har man i och för sig med några brasklappar:

Som förklaring till sambandet presenterar man att intelligenta människor kan vara mindre benägna att vara religiösa då de förknippar sig med idéer som rör självkontroll.
Man är även självkritiska till vad man hittat, och menar att man endast definierat intelligens som en analytisk förmåga – att resonera, planera, lösa problem, abstrakt tänkande och att kunna förstå komplexa idéer – och inte räknat med kreativ och emotionell intelligens.

Det kanske kan ligga något i det man skriver. Men det finns mycket mer att säga om saken. Personligen anser jag att rubriken är fullständigt meningslös och missvisande. För det första kan man fråga sig vad man menar med intelligens. Ber man en ung psykologistudent att definiera begreppet intelligens, så blir svaret förmodligen (på ett ungefär), ”Förmågan att resonera logiskt och dra logiska slutsatser, att se mönster i komplexa strukturer och att ha god språklig förståelse”. Om man däremot ber en erfaren professor i psykologi att definiera intelligens, får man förmodligen ett annat svar. Kanske något i stil med, ”Det vet jag inte. Intelligens är det man mäter med hjälp av intelligenstester. Mer kan jag inte säga.”

Intelligens (definierad som det man mäter i intelligenstester) är en egenskap som förvisso är bra att ha. Inom vissa yrken kan den vara oumbärlig. Men intelligens säger ganska lite när det gäller förmågan att dra korrekta slutsatser om verkligheten. Sådana slutsatser kan definitionsmässigt inte enbart bygga på satslogikens enkla språk (satslogik är den enklaste formen av logik, som t ex datorer grundläggande arbetar utifrån). Förmåga att dra slutsatser om verkligheten låter sig dessutom inte mätas i några tester eller simulatorer.

Jag brukar jämföra intelligens med gehör inom musikens värld. Gehör, dvs förmågan att särskilja toner, är en nödvändig egenskap för att t ex bli en duktig violinist eller sångare. Gehör är enkelt att mäta på ett objektivt sätt (ungefär som intelligens). Men gehör har egentligen ingenting med musikalitet att göra (även om det som sagt kan vara nödvändigt med ett bra gehör för vissa kategorier av musiker). Det finns sångare som inte sjunger speciellt rent, och kanske inte ens har en vacker röst, men som ändå får tårarna att rinna hos publiken, eftersom dessa blir djupt berörda. Och så finns det andra sångare, som sjunger klockrent och har en väldigt vacker röst, men där allt bara är dött och mekaniskt. Musiken blir då lika steril som börsrapporten i P1 (eller är det kanske P2?). ”Asea B-aktier plus 2, ABB minus 1 etc”. En dator kan generera toner som är oerhört mycket mer exakta än vad en människa kan (plus/minus 1/1000 hertz eller bättre), men ändå är datormusik död. Lika död som hjärtat hos majoriteten av dagens jurister.

En intressant aspekt av gehör är s k absolut gehör (till skillnad från relativt gehör). Absolut gehör innebär enkelt uttryckt att man kan ta rätt ton utan stämgaffel. Perfekt absolut gehör är mycket ovanligt. En del stora musikbegåvningar har haft eller har absolut gehör medan andra saknat denna egenskap. För vissa kategorier av musiker är absolut gehör en stor tillgång (dirigenter och sångsolister) medan det för andra kategorier kan var ett hinder (moderna orkestrar stämmer t ex ofta instrumenten högre än "normalt", eftersom violinerna låter bättre då – detta ställer dessvärre till problem för den som absolut gehör). Här kan vi försöka oss på en liknelse. Precis som att absolut gehör kan vara ett hinder för vissa musiker så kanske också "absolut" intelligens kan vara ett hinder för vissa kategorier av människor (t ex de intellektuella).

Intelligens måste relateras till vishet precis som gehör måste relateras till musikalitet. Vishet, som har med erfarenhet och kunskap att göra, plus egenskaper som vi kanske inte ens har namn på, kan betraktas som förmågan att dra korrekta slutsatser om verkligheten. Och eftersom verkligheten, där också människan ingår, är oerhört mycket mer komplex än vad som kan uttryckas i logikens formalism, krävs mer än intelligens för att verkligen förstå, fullt ut. Vishet låter sig, lika lite som musikalitet, mätas i tester. Båda måste bedömas utifrån resultatet. Vishet innebär att lägga sitt intellekt under Sanningen (ideologi innebär raka motsatsen till vishet, dvs att man lägger sanningen under sitt intellekt, något som tyvärr kännetecknar dagens Europa). Stora sanningar om verkligheten kan ibland inte uttryckas ens en gång med ord, på vanligt sätt, utan måste förmedlas genom poesi eller musik eller konst eller något annat som talar direkt till människans hjärta (bildligt talat) utan att filtreras av intellektet. Läs gärna inledningen till min artikel om de intellektuella psykopaterna, där jag diskuterar detta mer ingående.

Man påpekar i artikeln att man inte tagit hänsyn till faktorer som skapande och emotionell förmåga. De vetenskapsmän som förändrat människans fysiska världsbild, som Newton, Einstein (den senare hyste stor respekt för den kristna tron och Newton var djupt troende, 2/3 av hans efterlämnade skrifter handlar om Gud) etc, var förvisso mycket intelligenta personer, men de har också haft just denna skapande förmåga, dvs att kunna tänka i helt nya banor, att kunna tänka tankar som ännu ingen tänkt. Dvs inte bara permutera (skapa nya kombinationer av) det man redan vet, utan skapa något nytt, som inte kan reduceras till enbart kombinationer av tidigare kunskaper och insikter. Och för detta räcker det inte att kunna analysera (sönderdela), vilket mäts med intelligenstester, utan då måste också finnas en förmåga att syntetisera (sätta samman) och skapa något nytt. Och detta kan som sagt inte mätas i tester utan enbart i relation till verkligheten. ”The proof of the pudding is in the eating” (Beviset på puddingen är när man äter den), som man brukar säga i England.

Det kan hända att det ligger något i påståendet att troende har lägre analytisk intelligens än vad icke-troende har. Men det kan också finnas brister i undersökningen. Den är en s k metaundersökning, dvs bygger på ett stort antal tidigare gjorda undersökningar. Där har man säkert använt olika typer av tester, vilket bara det gör intelligensbegreppet i metaundersökningen mindre väldefinierat. Plus att man kan fundera över hur representativa urval man gjort. Det är t ex skillnad mellan olika religioner när det gäller inställning till det intellektuella (läs t ex min artikel om nobelpris och islam). Frågan är också hur många olika kulturer man studerat.

Sedan har man också andra faktorer att ta hänsyn till. I många intellektuella sammanhang finns ett starkt tryck mot religion, och då speciellt mot den kristna tron (islam vågar man sig inte riktigt på, eftersom islamkritik dels betraktas som rasism fullt jämförbar med Hitler, dels leder till fruktan för konsekvenserna – Muhammed befallde ju, till skillnad från Jesus, inte sina anhängare att vända andra kinden till). Som ung student är det svårt att värja sig, när en beundrad lärare kritiserar eller till och med hånar troende människor. Kritiken mot kristendomen är så massiv, och hela tiden förekommer nålstick, där vart och ett kanske inte har förmåga att påverka, men den samlade kraften blir förödande. Endast den unga student som har en stark tro, dvs som är grundad i Bibeln och vet vad han/hon tror på och personligt fått möta Jesus, kan behålla sin tro. Resten sjunker i tron och börjar antingen tro på vad som helst bara det är politiskt korrekt (som våra svenska ärkebiskopar) eller tappar helt sin tro.

Det finns också en ytterligare viktig faktor – människans högmod. Högmod kan få vem som helst på fall och räknas i den katolska kyrkan som en av de sju dödssynderna (nummer 1). En människa som vet sig vara intelligent blir lätt högmodig. Jag har mött detta otaliga gånger i t ex mail jag får. Typfallet är en 18-25-årig man, som gick ut gymnasiet med högsta betyg i allt, och som klarade högskoleprovet med 2.0 (full poäng), och som också är med i Mensa (googla på ordet om du inte vet vad det är). Jag har fått mail från personer som uppfyllt just dessa kriterier. Och jag blir lika full i skratt varje gång. Det är så man bara väntar på knallen, när de exploderar som en uppblåst ballong. Vissa mail jag fått tyder på akut, galopperande megalomani (storhetsvansinne). Jag brukar skriva tillbaka och gratulera dem till att ha begåvats med en kraftfull processor. Och så brukar jag påminna dem om att en bug i programvaran eller i indata, gör att en snabbare dator (med mer kraftfull processor) hänger sig snabbare än en dator med svagare processor. På samma sätt "hänger" sig en kraftfull hjärna snabbare än en svagare hjärna, om man utgår från fel indata.

Med hjälp av enbart logik kan man inte bevisa sina slutsatser. Det enda man kan bevisa är att slutsatsen (S) följer från premisserna (P=utgångspunkten). Detta kallas implikation (om P så S, dvs om premisserna är sanna så är slutsatsen sann). I matematiken säger läraren ofta att nu skall vi bevisa Pythagoras Sats. Det är fel. Man bevisar inte alls denna sats. Det kan man inte! Det man bevisar är att Pythagoras Sats är en logiskt nödvändig följd av Euklides axiom (axiom är de obevisbara påståenden som ligger till grund för en matematisk teori – i det här fallet geometrin). Endast under förutsättning att Euklides axiom är sanna, blir Pythagoras Sats sann. Problemet är att vi definitionsmässigt inte kan bevisa att axiomen är sanna.

Det blir i stället en omvänd bevisföring. Om Pythagoras sats och andra geometriska satser visar sig stämma (när vi använder dem för att navigera, bygga hus etc), så indikerar detta att axiomen är sanna. Men när som helst kan en ny observation visa att en matematisk sats inte stämmer och då faller teorin (det visar sig t ex att nära stora massor som solen så gäller inte Pythagoras sats – där får man använda s k icke-Euklidisk geometri). Och det är precis samma sak med logisk intelligens som med matematik. Utgår man från fel saker, blir slutsatsen felaktig eller ogiltig, hur logiskt korrekt än själva slutledningen må vara (det är endast i själva slutledningsprocessen som man har nytta av sin intelligens). Skräp in skräp ut brukar man säga i datorsammanhang. Analytisk intelligens kan inte hjälpa oss att stoppa in rätt saker i vårt tänkande. Därtill krävs vishet. Det har f ö gjorts försök som visar att ”intelligenta” människor är lättare att både lura och hypnotisera (som också är en form av lurendrejeri) än mindre intelligenta människor. Och det visas ju också av hur intellektuella människor dras till de mest vidriga ideologier, ungefär som kossor till en skål melass. De värsta illdåden i historien har utförts eller inspirerats av högt intelligenta människor. Många oerhört intelligenta människor var t ex djupt insyltade i Förintelsen (se t ex denna artikel).

Vishet är alltid kopplad till sanning. Och även mod (att våga stå för sanningen kan kosta både ära och jobb). Den som är vis söker sanningen och står för sanningen, även när den är politiskt inkorrekt. Vi ser tydligt i dagens media hur alltför många intelligenta (enligt intelligenstester) människor helt och hållet låter sig styras av den politiska korrekthetens piska. De är fullständigt vettskrämda för att inte tycka som alla andra.

Så det kan uppenbarligen finnas många orsaker till att ”intelligenta” människor är mindre representerade bland de troende (om nu detta stämmer). En sak är i alla fall säker, om det vore möjligt att mäta vishet så är jag övertygad om att en motsvarande undersökning skulle visa på raka motsatsen när det gäller troende kontra icke troende.

Aftonbladet och andra anti-kristna media i vårt land (SVT, SR etc) gottade sig åt nyheten om att kristna är dumma i huvudet (även om man inte uttryckte sig så, är det uppenbart att det var precis det man menade). Det finns mycket mer att säga om detta intressanta ämne, men en sak är säker – påståendet att troende människor är mindre intelligenta är ett synnerligen missvisande påstående som inte säger någonting. Även om påståendet formellt är sant, är det ändå en större osanning än vad det är en sanning, med tanke på vad det utelämnar. Mängder av framstående forskare (inkluderande nobelpristagare som Charles Townes och George Smoot) har varit och är troende kristna eller judar.

För att bli kristen krävs ingen intelligens. Vem som helst kan bli kristen. Kristendomen är den mest demokratiska och jämställda av alla religioner. Jesus säger till den rike ynglingen, att det är svårt för den som är rik att komma in i himlen. På samma sätt är det nog så att det kan vara svårt för en mycket intelligent person att komma in i himlen. I det första fallet är det girighet – en av de klassiska sju dödssynderna – som är hindret. I andra fallet handlar det nog oftast om högmod (kanske i kombination med feghet, som också är en svår synd enligt Bibeln). Högmod utgör, som nämnts tidigare, den första (och kanske allvarligaste) av de sju dödssynderna, eftersom högmodet får människan att jämställa sig med Gud. Människans högmod innebär att hon säger, ”Det finns ingenting som jag inte kan förstå. Det finns ingenting som står över mig.” Det innebär att hon ersätter den heliga treenigheten; Fadern, Sonen och den Helige Ande med den oheliga treenigheten; Jag, Mig och Mitt.

En tydlig illustration av detta är när den tidigare huvudredaktören för Nature (den kanske mest prestigefyllda vetenskapliga publikationen i världen), John Maddox, i en artikel förklarade att tanken på en begynnelse är ”fullständigt oacceptabel” eftersom den förutsätter ett ”yttersta ursprung för vår värld”, vilket ger de skapelsetroende ”goda skäl” för sina uppfattningar [Nature 340 (1989), sid 425]. Så mycket för vetenskaplig objektivitet! Man har således redan på förhand bestämt sig för att universum, livet och de olika arterna uppkommit av sig själva enbart genom en kombination av naturlagar och slumphändelser. Och varje observation eller förslag som strider mot detta, avfärdas, inte på logiska grunder, utan helt enkelt därför att det inte kan vara så. Och hur vet vi att det inte kan vara så? Tja, snarare är det väl så att det inte får vara så. Det får helt enkelt inte finnas någonting som inte inryms i vad den analytiska intelligensen han analysera. Allt annat avfärdas som pseudoteorier och hokus pokus. Och på så sätt gör man vetenskapen, inte till sanningens tjänare, utan till dess herre!

Royal Society, den brittiska Vetenskapsakademin, har gamla anor (grundades 1660) och har haft många av naturvetenskapens giganter som medlemmar, bl a Isaac Newton. Dess valspråk lyder ”Nullius in Verba” vilket är latin för ”På ingens ord”, dvs allt skall utgå från objektiva mätningar och observationer, och mänskliga åsikter och prestige och politisk korrekthet är bannlysta från det vetenskapliga arbetet. Detta får inte begränsas av någonting, utan skall enbart bygga på vad som är sant och som kan bevisas. När det gäller vetenskapliga områden som elektricitetslära och gasdynamik lever säkert de flesta forskare upp till detta (bortsett från att det även där kan finnas prestige och pengar och andra saker som påverkar). Men kommer man in på livsåskådningsmässigt känsliga ämnen, som t ex alltings ursprung, ja då begränsar man sig till att tänka inom vissa, tillåtna ramar, genom att man definitionsmässigt utesluter existensen av en övernaturlig verklighet. ”Nullius in Verba” ("På ingens ord") har blivit ”Intellectualius in Verba” ("På de intellektuellas ord" – jag ber om ursäkt för mina bristande kunskaper i latinsk grammatik).

Vetenskapen kan inte kan uttala sig om det övernaturliga, eftersom det övernaturliga inte låter sig studeras med vetenskapens metoder. Därför vore det fel att låta vetenskapen syssla med sådana saker. Så långt är allt gott och väl. Inom vetenskap skall man således avhålla sig från att införa övernaturliga kopplingar. Men det motbevisar inte på något sätt existensen av en övernaturlig verklighet. Vetenskapen måste helt enkelt erkänna sin begräsning. Den är blind när det gäller det övernaturliga. Att vetenskapen inte kan studera t ex Gud, är inte en begräsning hos Gud, utan hos vetenskapen. Därför måste vetenskapen vara ödmjuk inför frågor som ligger utanför dess kompetensområde. Är den inte det, ja då får vetenskapen ideologiska dimensioner. Vilket den tyvärr fått i vår tid (när det gäller vissa områden som har livsåskådningsmässiga implikationer). Ingen må betvivla att detta på sikt är till stor skada för den vetenskap man säger sig värna om. Ibland hör man ateistiska forskare säga att det är omöjligt för en kristen att vara en god forskare. Bortsett från att verkligheten visar hur felaktigt detta påstående är, så visar det också att ateisternas definition av vetenskap är en parodi på vetenskap, där vetenskapens uppgift inte längre är att objektivt och utan förutfattade meningar söka sanningen, utan har urartat till ett medel för att bekräfta våra förutfattade meningar!

Eländes elände...

Lars Ekborg var en mycket populär skådespelare för länge, länge sedan. Han dog 1969, endast 43 år gammal. Vi som var med på den tiden minns honom inte bara som en seriös skådespelare, som medverkade både i film och teater, utan han var också en mycket populär revyartist. Han förekom flitigt i både radio och TV. Som svärson i filmerna om Lille Fridolf kanske en del yngre av mina läsare har sett honom (de går ju i repris då och då). Hans humor var ibland ganska mörk, och vissa av hans sketcher hade dödskallestämpel och fick bara spelas i radion om man först varnade ”känsliga” lyssnare.

Jag minns en monolog med Ekborg, där han spelade nyhetsuppläsare i TV. Texten gick ungefär så här:

Eländes, eländes, eländes – eländes, eländes, eländes – eländes, eländes, eländes – eländes, eländes, eländes – förlåt, skall vara Erlander (den dåvarande statsministern – Ekborg läste namnet ”Erlander” långsamt med stark betoning och övertydligt).

Han höll på i flera minuter och bara upprepade ”eländes”. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det hela slutade, men genom att Ekborg läste ”nyheterna” med stor inlevelse så blev det hela ganska roligt. Och speciellt knorren med Erlander.

Faktum är att egentligen skulle man kunna ersätta dagens Rapport och Aktuellt med Ekborgs monolog. Dels skulle det bli mycket billigare för SVT, dels skulle rapporteringen också bli mindre lögnaktig när det gäller Israel, kristna och många andra känsliga frågor.

På samma sätt skulle man kunna ersätta alla artiklar på min hemsida och blogg med en liknande text. Speciellt när det gäller bloggen så känns det som att allt jag skriver har jag redan skrivit förut. Det mesta som händer har jag i princip kommenterat tidigare (visserligen är det kanske andra personer, andra tidpunkter och andra platser och annorlunda detaljer – men de nya händelserna har mer gemensamt med de gamla än vad de skiljer sig från dem).

Om någon läsare undrat varför min bloggaktivitet varit sporadisk på senare tid, så beror det dels på ovanstående. Vad skall jag skriva? Jag har ju redan skrivit det. Men det finns också ett ytterligare skäl. En person har erbjudit sig att översätta artiklar på min hemsida till engelska. Så nu har jag börjat bygga upp en engelsk version av hemsidan. Den är än så länge i den ringa begynnelsen. Huruvida hela hemsidan kommer att bli översatt är en öppen fråga. Med tanke på omfattningen lär ett sådant projekt ta flera år. Hur som helst så har jag arbetat med detta (även om man får en färdig översättning så skall detta överföras till html, vilket är en del jobb).

Jag återkommer strax med fler inlägg hoppas jag.

Överklass och lite annat...

Jaha, här sitter jag framför datorn och tänker skriva några rader.

Först vill jag kommentera stängningen av Lundsbergs internatskola. För mig framstår detta som ytterst märkligt av flera skäl, och man anar här, vilket flera debattörer också påpekat, ett klasshat riktat mot den s k överklassen.

Jag tänker inte här diskutera själva nollningsbegreppet. Personligen är jag inte någon större vän av nollningar, men precis som så mycket annat så är nollning i sig ett neutralt begrepp. Det kan göras så att det är spännande och fungerar som ett kitt som binder eleverna samman, men det kan också göras kränkande och sadistiskt. Jag har själv gått tre år på internatskola (bl a ett år på Solbacka, numera nedlagd, men var tidigare en liknande skola som Lundsberg med ungefär samma elevurval) så jag vet vad jag talar om.

Att det finns en överklass råder nog ingen tvekan om. Frågan är bara vilka som tillhör den. Rövardirektörerna, som jag inte har mycket till övers för, utgör en form av överklass. Politiker en annan och kultur”eliten” en tredje. Grevar och baroner och kungligheter, som utgjorde den ursprungliga överklassen, har idag varken speciellt mycket inflytande eller pengar. Huruvida någon av dessa grupper är överrepresenterade på Lundsberg vet jag inte. Många av ungdomarna där är barn till föräldrar med utlandsarbete, där en internatskola kan vara en praktisk lösning. Sedan anses det säkert fint att gå på Lundsberg, och föräldrar som själva varit elever där, kanske vill att deras barn också skall gå där, vilket i så fall skulle tyda på att föräldrarna själva inte for speciellt illa under sin skoltid på Lundsberg. Hur som helst så uppfattas Lundsberg av många människor som en överklasskola (där ”överklass” blir ett odefinierat begrepp som står för mycket av det man tycker illa om), och eftersom journalister (och de som arbetar på Skolverk och Skolinspektion) ofta har en dragning åt vänster, så gottar de sig nu i att överklassens barn fått slinka hem med svansen mellan benen.

Självklart är det oförsvarbart att det förekommer nollning, där elever bränns med strykjärn och liknande. Men att stänga hela skolan på grund av att en handfull elever går över gränsen är ingenting annat än kollektiv bestraffning. Tidningarna har visat bilder på ledsna och även gråtande elever som nu måste söka sig en annan skola. Skolinspektionen säger sig vilja värna om eleverna genom sitt beslut. Men eleverna i gemen vill inte att skolan skall stängas. Det kallas björntjänst.

Det har då och då förekommit kollektiva bestraffningar i svenska skolor. Kanske har man stoppat någon förmån eleverna haft på grund av att vissa elever missbrukat detta. Sådana bestraffningar fördöms alltid av både Skolverket (förr) och Skolinspektionen (vilket numera är tillsynsmyndigheten för svenska skolor) och av våra media. Men plötsligt, när det gäller Lundsberg, så är kollektiv bestraffning av samtliga elever inte bara på sin plats, utan till och med något lovvärt, det minsta man kan begära. Någon ledarskribent på tidningen Arbetaren (tror jag det var) såg lika nöjd ut som en katt som just ätit upp kanariefågeln, när han igår i TV deklarerade hur rätt och riktigt och moraliskt det var att stänga Lundsberg. Han hoppades dessutom att skolan aldrig skulle öppna igen, eftersom den var en ”feodal relikt” (så talar den som läst många hyllmeter marxistisk litteratur). Huruvida han ansåg att skolans elever och personal skulle arkebuseras i tidningen Arbetarens källarlokal framgick inte (det var ju så Tjekan, efter ryska revolutionen, förintade överklassen i Sovjet – även barn sköts – hurra, hurra för marxismen!).

Dessutom, om man skulle stänga alla skolar i Sverige, där elever kränks, misshandlas, hotas, våldtas etc, ja då skulle var och varannan skola stängas. Att bli kränkt, mobbad och hotad är vardagsmat för många elever, som upplever skolan som ett helvete. Flickor som regelbundet kallas ”hora” och där killarna tafsar både här och där, är inget ovanligt alls. Men då talas det inte om stängning. Inte ens om eleverna själva anmäler skolan. Kanske blir det en inspektion och sedan nöjer man sig med att skolan skriver en gullig saga som kallas ”Sagan om handlingsplanen”. Där kan man t ex läsa, ”Skolan motsätter sig kraftfullt varje form av mobbning. Den skall vara en säker plats för elever. Ingen skall behöva känna sig hotad eller mobbad.” Och därmed upphör all mobbning, omedelbart, eller hur? Tänkt vilken makt ordet har!

Jamen, säger någon, att Lundsberg stängdes berodde inte enbart på just den aktuella händelsen med strykjärnen, utan på att man under lång tid fått kritik för nollningsprocedurerna och andra former av kamratförtryck, och att man inte haft någon välformulerad handlingsplan för hur man skall komma till rätta med problemen, och att man dessutom intet agerat kraftfullt mot avarterna.

Men samma kritik skulle kunna riktas mot många, många skolor i vårt avlånga land. Mobbningen fortsätter, könsorden fortsätter att hagla, hoten fortsätter och den välformulerade handlingsplan, som man förvisso har, är ungefär lika konkret som ett tal av Annie Lööf, dvs en orgie i vackra ord, inneord, floskler.

Visst kan man rikta kritik mot Lundsberg. Men den skall inte gå ut över eleverna. I ett rättssamhälle skall de skyldiga straffas. Det hade kanske varit rimligt att Skolverket ställde vissa villkor, t ex att rektorn skulle avgå, för att skolan skulle få fortsätta och att de skyldiga eleverna skulle relegeras. Som det nu är så har Skolinspektionen åsamkat merparten av eleverna, som inte har gjort något fel, lidande och besvär. De elever som Skolinspektionen säger sig värna om.

Och så tänkte jag sluta min artikel här, men jag misstänker att läsaren då skulle bli helt chockad över en så kort artikel. Förmodligen skulle läsaren börja oroa sig över att jag kanske är allvarligt sjuk, och eftersom jag inte vill oroa mina läsare i onödan så är det bäst att jag tar en punkt till på min lista.

När jag var i Stockholm för någon vecka sedan så bläddrade jag i vanlig ordning, när jag satt på tåget, i tidningen Metro (23/8 2012) och hittade en artikel med rubriken ”Vi trodde inte det kunde sluta så här” (sid 04). Där kunde man läsa om vänsterpolitikern Abdirahim Hassan som mördades i Somalia för ett par veckor sedan (en annan vänsterpartist skadades vid dådet). Islamistgruppen al-Shabaab tros ligga bakom dådet. I artikeln fanns en bild på Abdirahim och i bildtexten läser vi ”Han älskade sitt hemland och kämpade för folkets rättigheter, säger Ilyas Hassan, 21, om sin bror Abdirahim…”

Det jag tänkte kommentera är bildtextens ”Han älskade sitt hemland och kämpade för folkets rättigheter…” Underbart! Jag har den största respekt för detta. Men det intressanta är att så kan man inte skriva om en etnisk svensk. ”Han älskade sitt hemland (dvs Sverige)” blir då ekvivalent med ”Han var en vidrig rasist som hatade alla utom blåögda, blonda svenskar…” (vad nu svensk har med blåa ögon att göra – själv är jag brunögd).

Vad kommer det sig, att när en invandrare, eller någon icke-svensk, älskar sitt hemland, ja då ses detta som en fin egenskap, men när en etnisk svensk älskar sitt eget land, då ses detta som rasism av värsta slag? Varför har alla andra folk rätt att älska sina länder och vara stolta över sitt ursprung, men inte svenskar. Svenskarna skall bara gå omkring och skämmas. Allt som är bra här i Sverige har vi fått från andra, och framför allt då från islam (vetenskap, matematik, musik, maträtter och jag vet inte vad), och allt som är dåligt och ondskefullt har vi själva tänkt ut (slaveriet, kolonisationen av andra länder etc, etc). Som om inte alla andra folk också haft slavar och erövrat andra länder. Och som inte alla andra folk också påverkats av intryck utifrån. Nåja, detta diskuterar jag i detalj på annan plats (läs t ex här för en ingående diskussion om slaveriet.

Abdirahims bror säger, ”Han älskade sitt hemland…”, vilket uppenbarligen syftar på Somalia. Detta visar på ett ytterligare problem. Jag hyser, som sagt, den största respekt för en somalier som älskar sitt hemland Somalia. Absolut! Men det visar också på problemet med det mångkulturella samhället. Ett land behöver något som enar dess folk, någonting gemensamt. Annars kommer landet på sikt att falla sönder eller hamna i inbördeskrig, som antingen pågår lågintensivt i generationer (t ex Libanon för 20 år sedan), eller där någon grupp tar makten (t ex Hizbollah i dagens Libanon) och sedan förtrycker de andra, tills någon annan grupp tar makten etc, etc…

Förvisso kan man både tycka om Sverige och Somalia, precis som att man kan ha två fruar eller två män. Men det leder ändå till att man blir kluven och inte sätter det land man bor i främst. Och precis som att en kvinna eller man har rätt att kräva att hens partner sätter hen framför alla andra kvän (här försöker jag vara modern och använder "hen" plus att jag myntar ett motsvarande ord för kvinnor/män – "kvän" – Wow, det blir full poäng i politisk korrekthet!), så anser jag att ett land har rätt att kräva av sina medborgare att de sätter detta land före alla andra länder. Vilket inte behöver betyda att man inte är beredd att hjälpa andra, mindre lyckligt lottade länder. Tvärtom, ett land med ett folk som drar åt ungefär samma håll, kommer att i högre grad kunna hjälpa fattiga, utsatta människor, än ett land, vars befolkning är splittrad i grupper som kanske till och med hatar varandra.

Tack för idag! Och ha en skön helg!

Profeten Winston Churchill

En ung Winston Churchill

När Churchill under tidigt 1930-tal varnade England för den framväxande nazismen i Tyskland och hävdade att England måste rusta upp sina militära styrkor, hånades han och betraktades som ett gammalt fossil som inte förstod någonting alls. Så småningom visade det sig att hans bedömning av Hitler och Nazityskland var korrekt och när kriget bröt ut så blev han engelsk premiärminister och ledde framgångsrikt landet under hela kriget. Det finns historiker som menar att utan Churchill så hade Hitler vunnit Andra Världskriget (alternativt att England hade accepterat att Hitler dominerade Europa). Konsekvenserna av detta hade varit fruktansvärda. Då hade Hitler fått möjlighet att fullborda sin djävulska plan att utrota alla som han betraktade som ”undermänniskor” (judar, romer, homosexuella, förståndshandikappade, långtidssjuka, invalider etc, etc). Nu hann han ändå med att orsaka ett ofattbart lidande (även för sitt eget folk). Facit av Hitlers livsverk blev ca 50 miljoner döda!

Nedan följer ett utdrag ur ett kort tal som Winston Churchill höll 1899, när han var ung journalist och soldat, 25 år gammal (talet finns att läsa på engelska Wikipedia).

Hur fruktansvärd är inte den förbannelse som Muhammedanismen [ett äldre ord för islam] lägger på sina efterföljare. Vid sidan av det fanatiska raseriet, vilket är lika farligt hos en människa som rabies hos en hund, finns denna skrämmande, fatalistiska apati. Effekterna är uppenbara i många länder; tanklösa vanor, slarviga jordbrukssystem, tröga affärsmetoder, osäkerhet när det gäller egendom finns överallt där Profetens efterföljare härskar eller lever. En förnedrande sensualism berövar livet dess behag och förfining och vår nästa hennes värdighet och okränkbarhet. Det faktum att varje kvinna, enligt muslimsk lag, måste tillhöra en man som dennes absoluta egendom, antingen som barn, hustru eller älskarinna, fördröjer det slutgiltiga utrotandet av slaveriet till dess att islam har upphört att vara en dominerande faktor bland mänskligheten.

Individuella muslimer kan uppvisa utmärkta kvaliteter, men inflytandet av denna religion paralyserar den sociala utvecklingen hos dess anhängare.

Det existerar ingen starkare bakåtsträvande kraft i världen. Muhammedanismen är långt ifrån utdöende utan är en militant tro som vinner nya anhängare. Den har redan spridit sig genom centrala Afrika, och reser upp orädda krigare för varje steg den tar, och vore det inte för att kristendomen skyddas av vetenskapens starka armar, den vetenskap mot vilken islam förgäves har kämpat, skulle Europa mycket väl kunna falla, precis som Roms antika civilisation föll.

Winston Churchill (källa: The River War, first edition, Vol II, pages 248-250, London)

Churchill såg på 1930-talet Hitler som en framväxande, hotfull kraft och kunde med profetisk skärpa förutsäga utvecklingen i Nazityskland. I det tal han höll 1899 talar han om islam som en framväxande och hotfull kraft. Kanske är detta tal lika profetiskt som många av hans senare tal på 1930- och 1940-talen. Historien kommer att visa oss hur det förhåller sig med den saken.

PS. Är du arg på mig nu? Varför då? Det är inte jag som säger ovanstående utan Winston Churchill. En av 1900-talets största statsmän. DS.

Kravallerna i Husby – en kommentar (del 3 av 3)

På grund av fint väder, jordgubbar med vispgrädde, färskpotatis med matjessill och andra underbara sommarfaktorer har bloggandet legat nere en månad. Men nu tänker jag fullborda min serie om kravallerna i Husby. Jag får hänvisa nytillkomna läsare till de två tidigare delarna (läs alltså inte bara denna avslutande del, eftersom den inte ger hela bilden).

Eftersom jag inte skrivit på länge så hämnas jag nu genom ett extra långt inlägg.

I föregående del skrev jag att arbetslöshet och utanförskap i våra invandrartäta områden delvis är invandrarnas eget fel. Observera att jag skriver ”delvis”. Att t ex ungdomar från vissa invandrargrupper har svårt att få arbete i vårt land beror givetvis till stor del på att det generellt råder stor arbetslöshet bland ungdomar. Men problemet förstärks av att alltför många av dessa ungdomar, och framför allt gäller detta killarna, totalt struntar i sina studier under skoltiden och går ut med mycket dåliga betyg eller inga betyg alls. Dessutom ingår i den muslimska kulturen ett förakt för alla icke-muslimer (vilka jämförs med hundar eller lägre än hundar). Många muslimska ungdomar sänder på grund av detta ut helt fel signaler när de söker arbete. Det blir inte precis lättare att få ett jobb när man har helt fel attityd och retar upp den som skall anställa en.

Men, som jag säger, så finns ytterligare aspekter. Många av de invandrare, som upplever sig stå utanför det svenska samhället, kommer från kulturer som skiljer sig dramatiskt från den svenska kulturen. De har ett helt annat sätt att tänka och relatera till saker och ting. De har andra värderingar och en helt annan moral. Och en helt annan syn på demokrati, kvinnor, människovärde och jämlikhet. Plus att många av dem, speciellt de som kommer från länder som Somalia, är analfabeter (4/5 av de som idag kommer från Somalia är analfabeter – vilket jag diskuterat i tidigare bloggartiklar). De har i stort sett inga kunskaper som efterfrågas i dagens Sverige. Ett ytterligare problem är att många flyktingungdomar som kommer hit har varit med om fruktansvärda upplevelser i sina länder. De kanske sett sina föräldrar mördas, de kanske själva varit barnsoldater. En del av dem är så traumatiserade att de kan betraktas som ”tickande bomber”, som när som helt kan brisera. Ett samhälle fullt av sådana tickande bomber, som kanske dessutom upplever sig föraktade och utstötta, är ett otryggt samhälle.

Allt detta är givetvis tragiskt och komplext och jag säger inte att vi inte skall hjälpa människor. Tvärtom! Men vi skall hjälpa dem i närområdet. Där kostar det inte 2000-5000 kr/dygn utan där kan vi hjälpa kanske 100 gånger fler än vi hjälper idag. Då slipper vi dessutom de destruktiva kulturkollisioner som kommer att bli allt vanligare i vårt land, allt eftersom antalet invandrare från (framför allt) muslimska länder ökar.

Händelserna i Husby och en del andra ställen är en direkt konsekvens av att vi tagit emot för många flyktingar i vårt land (vi kan varken ge dem bostad eller arbete), och dessutom har vi tagit emot ett stort antal flyktingar från kulturer som inte passar in här. Ett land kan inte ta emot hur många flyktingar som helst. Det är ett faktum som ingen politisk korrekthet kan kan utplåna.

I SvD kunde man den 29/6 2012 läsa en ledare med rubrik ”Medborgarskapets värde bör inte tas för givet”, skriven av Fredrik Kärrholm. Denne skriver bl a:

I går blev det klart att papperslösa från och med nästa år ska få samma rätt till sjukvård som asylsökande. Efter många vändor kom regeringen och Miljöpartiet till sist överens. Det aktualiserar samtidigt frågan om innebörden av medborgarskap.

------

Medborgarskapets betydelse ägnas dock inte många tankar i Sverige. Kanske för att vi tar nationen för given. Något som sannolikt är en viktig förklaring till att nationaldagen inte firas lika passionerat här som i andra länder. Sverige är en av Europas äldsta stater, och för de flesta svenskar är det en självklarhet att Sverige alltid har funnits och alltid kommer att finnas.

I Norge däremot – som blev självständigt först förra seklet och därefter ockuperat – tas inget för givet. Där firas 17:e maj varje år med buller och bång. Ändock finns även i Sverige en nationell gemenskap.

De rättigheter som är exklusiva för svenska medborgare, jämfört med icke-medborgare med permanent uppehållstillstånd, är i praktiken fyra: skydd mot landsförvisning, svenskt pass, möjligheten att inneha vissa uppdrag och tjänster (till exempel minister eller polis) samt rösträtt i riksdagsvalet.

------

Ändå har det framförts förslag på att ytterligare utjämna skillnaderna mellan medborgare och icke-medborgare. Det riskerar dock att urholka medborgarskapets värde och försvaga den nationella gemenskapen. En gemenskap som inte bara formas av språk och värderingar, utan även av just de rättigheter och skyldigheter som följer medborgarskapet.

Processen för utrikesfödda att få ett eftertraktat medborgarskap fungerar inkluderande. Det har ett betydelsefullt symbolvärde som stärker känslan av gemenskap.

Denna nationella gemenskap är en viktig förutsättning för demokratin. Att vi respekterar valens utgång och politikernas beslut beror till stor del på känslan av att vi hör ihop och har mer gemensamt än att vi råkar vara på samma plats samtidigt.

Historien har också visat att demokrati har svårt att överleva utan nationella lojaliteter, som kan överbrygga politiska meningsskiljaktigheter. I detta spelar medborgarskapets särställning en viktig roll.

Kärrholm säger precis vad jag själv säger i flera olika artiklar. Medborgarna i ett land måste ha någonting gemensamt som binder dem samman. Då kan ett land hålla ihop trots att där finns olika åsikter och värderingar. Ett land som är alltför splittrat kommer förr eller senare att falla sönder eller drabbas av inbördeskrig. Jag har svårt att tro att Godhetskören medvetet strävar efter något sådant (dessvärre är det, vare sig de vill det eller ej, precis dithän som deras manipulerande kommer att föra vårt land). På SR:s nyhetssida fanns den 15/6 2013 en artikel ”Färre flyktingar från Syrien väntas till Sverige”. Där säger Migrationsverkets omvärldschef Christer Zettergren;

Grannländerna [han avser här Syriens grannländer] vittnar redan om att när man får så många på relativt kort tid in i sitt land som kanske har en annan etnisk bakgrund, en annan religion, så blir det destabiliserande för det landet [fetstil tillagt av mig], vilket också gör att det blir svårare att visa den solidaritet som man nu visat.

Till och med en hög chef på Migrationsverket erkänner således att stora flyktingströmmar med annan etnisk bakgrund och religion kan vara destabiliserande för mottagarlandet och göra att medborgarna där blir mindre solidariska (och i förlängningen direkt invandrarfientliga). Det Zettergren säger är egentligen så självklart att det inte borde behöva sägas (men det är ändå intressant att det sägs – samtidigt som artikelförfattaren inte tycks dra några som helst konsekvenser av det Zettergren säger).

Det pratas mycket om de enorma pengar som Sverige påstås tjäna på invandringen. ”Rena kassakon” heter det. Vilket bara det är konstigt. Vi skall väl inte hjälpa människor bara för att vi tjänar på det? Så huruvida det är lönsamt eller ej borde inte ha någon betydelse. Det borde inte vara en faktor som nämns i debatten. Det mesta talar dessutom för att påståendet är en myt. I en tidigare artikel har jag nämnt att Norges Statistiska Byrå räknat fram att varje utomeuropeisk invandrare i Norge i snitt under sin livstid kostar landet ca 5 miljoner svenska kronor. Och plockar vi bort invandrarna från Sydostasien och Amerika (som säkert går med stor förtjänst), och bara tittar på invandrarna från MENA (Nordafrika, Mellanöstern, Somalia) etc så handlar det nog om den dubbla eller tredubbla summan i ren förlust. Eller kanske ännu mer. Så om vi nu skall fortsätta med vår nuvarande invandringspolitik borde vi åtminstone, i ärlighetens namn, erkänna att det är en dyr affär för svenska folket. Sedan kanske svenska folket tycker att vi har råd med detta. Men då skall alla fakta redovisas, så att svenska folket är fullt medvetet om de ekonomiska konsekvenserna av vår nuvarande invandringspolitik. Det är så det går till i en demokrati värd namnet!

Ovanstående får mig att tänka på vad Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2, mars 2011:

Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.

I den brittiska tidningen The Telegraph fanns den 3/7 2013 en artikel med rubrik ”Immigrants create overcrowding och fuel tensions, report finds (Rapport visar att invandrare skapar trångboddhet och ger näring åt motsättningar)”. Jag citerar från artikeln som bygger på en undersökning gjord av Home Office i England (Home Office är det departement som utfärdar pass och ansvarar för lag och ordning och även immigration och som dessutom gör statistik inom sina domäner):

Asylsökande, flyktingar och lågutbildade immigranter skapar trångboddhet, ger upphov till motsättningar i samhället och belastar sjukvårdssystemet, har en statlig rapport kommit fram till.

Forskare vid Home Office har för första gången visat de grundläggande konsekvenserna av invandringen på det brittiska samhället gnom att studera de organ som står för lokal administration och samhällstjänster.

De fann att invandrare sannolikt leder till längre väntetider på vårdcentraler, och oftare är involverade i antisocialt beteende och skapar problem med ohyra på grund av trångboddhet.

Den [rapporten] betonar vikten av att skydda det allmänna och inta en hållbar attityd till de som kommer hit för att utnyttja vårt välfärdssystem.

Beträffande olika sjukdomar skriver man:

Forskarna fann att de [asylsökande] oftare lider av depression, ångest och mentala sjukdomar, medan invandrarna i allmänhet oftare led av TBC, HIV och Hepatit B.

”Detta antyder att behandlingskostnaderna för vissa tillstånd och sjukdomar i oproportionerligt hög grad kan tillskrivas invandrarna,” säger rapporten.

Invandrarna har fler barn än engelsmän [fetstil tillagt av mig – att invandrare föder fler barn förnekas alltid av Godhetskören men här ser vi svart på vitt att så är fallet], vilket skapar ”ökade behov av barnmorskor, mödravårds- och barnavårdscentraler”.

Asylsökande, flyktingar och lågutbildad arbetskraft befanns också skapa spänningar i samhället på grund av antisocialt beteende.

Sedan poängterar man visserligen att invandringen också har vissa positiva konsekvenser. Men det är ju klart att även i England måste man lägga till detta eller något annat förmildrande för att inte kallas rasist. Och sedan beror det ju på vad man menar med invandring. Jag anser också att invandringen till Sverige har positiva konsekvenser. Men det beror på vilka grupper man avser. Även om det givetvis finns enstaka undantag hävdar jag att t ex den somaliska invandringen till Sverige på det stora hela är synnerligen skadlig för vårt land. Den tillför ingenting och förstör vårt land både ekonomiskt, välfärdsmässigt, kulturellt och när det gäller brottslighet.

Min slutsats, som jag uttryckt i mängder av andra artiklar, är att invandringen från MENA leder till oöverstigliga kulturella och religiösa motsättningar i vårt samhälle. Den leder till att rasistiska grupper kommer att uppstå (bl a på grund av att etniska svenskar upplever sig som diskriminerade i sitt eget land – och sanningen är att de är diskriminerade) och detta kommer att leda till ett sönderfallande samhälle.

En allvarlig konsekvens är ett urholkat välfärdssystem. Självklart måste välfärdssystemet påverkas negativt när man släpper in hundratusentals personer i systemet, som inte bidragit med ett enda öre (och många av dem kommer dessutom aldrig att bidra, eftersom de aldrig kommer att få ett riktigt arbete – de låtsasjobb som skapas genom olika statliga åtgärder kostar enbart pengar för samhället och bidrar inte ekonomiskt). Det senaste är ju att från den 1/7 2013 så får illegala invandrare i princip full tillgång till svensk sjukvård och tandvård (och dessutom till en mycket lägre kostnad än infödda svenskar). Självklart måste detta påverka ett redan överbelastat och dessutom drastiskt nedbantat sjukvårdssystem. I olika debattartiklar den senaste tiden har läkare, sjuksköterskor och barnmorskor varnat för vad som håller på att hända inom vården, där väntetider och antalet felbehandlingar ökar på grund av bristande resurser.

Jag läste häromdagen (4/8 2013) i Aftonbladet om cancersjuka Elisabeth Erlandsson, 40 år gammal och tvåbarnsmamma, som inte får vård i Sverige utan som tvingas att åka till Finland för dyra behandlingar, som hon får betala själv. Sjukvården missade först att diagnostisera hennes cancer och när man till slut konstaterade att hon hade livmoderhalscancer så hade den redan spridit sig i hela kroppen. Den enda vård hon erbjuds är nu bromsmedicin, eftersom läkarna menar att det inte finns något hopp att rädda hennes liv. Någon riktig behandling får hon inte i Sverige (bromsmedicinen kanske kan förlänga hennes liv en kort tid). Behandlingarna i Finland kostar 60 000 kr per gång (jämför detta med ett s k ensamkommande flykting”barn” – som i allmänhet är en vuxen man i 20-årsåldern, som kunnat hosta upp ca 100 000 kr för att ta sig till Sverige och som dessutom varken är flykting enligt någon FN-definition eller ensamkommande – vilken kostar svenska skattebetalare mellan 720 000 kr och 1,8 miljoner kr/år under de två första åren). Så här har vi således en infödd svensk, som arbetat och betalat skatt hela livet, som först har blivit felbehandlad, dvs att hon nu är dödssjuk beror på att den svenska sjukvården missade att ställa rätt diagnos, och som nu får betala sin egen behandling, eftersom läkarna inte anser det ekonomiskt försvarbart att ge henne den dyra behandling som krävs (det är ju inte helt säkert att hon blir frisk). Och så har vi samtidigt illegala invandrare (som alltså bryter mot svensk lag genom att olagligt stanna kvar i vårt land), som får all sjukvård till en bråkdel av vad en svensk måste betala. De politiker som ligger bakom allt detta förråder, som jag ser det, sitt eget folk!

Under sommaren har man kunnat läsa om att förlossningsklinikerna i vårt land varit hårt överbelastade. Det föds barn som aldrig förr. Särskilt svårt har det varit i Malmöregionen, och där har man tvingats skicka blivande mammor till Danmark för att klara av alla förlossningar. Läsaren kan kanske själv räkna ut varför barnafödandet varit extra frekvent i just Malmötrakten.

Beträffande arbetslösheten och möjligheten att ge outbildade invandrare ”riktiga” arbeten (dvs arbeten som inte bara är terapi bekostad av samhället) så finns delade meningar om detta. För mig framstår det dock som ganska självklart att om vi har stor arbetslöshet (och speciellt då stor ungdomsarbetslöshet) i vårt land (vilket vi har) så kan vi omöjligen erbjuda alla invandrare och etniska svenskar arbeten. Om det finns fler arbetssökande än vad det finns arbeten, så kommer varje jobb som ges till någon att innebära ett jobb mindre till de andra arbetslösa. Och det är ju självklart och inte heller något att anmärka på. Men det innebär att för varje invandrare som får ett arbete (jag talar nu således inte om invandrare med specialkunskaper) så blir det en svensk mindre som kan få jobb. När det gäller invandrarna så förvärras det hela dessutom av att vissa grupper har krav som många arbetsgivare inte kan acceptera. Jag tänker då främst på muslimer, där männen inte kan ta en kvinnlig chef i handen och där männen överhuvudtaget har svårt att acceptera kvinnliga chefer, eftersom de omöjligen kan tänka sig att lyda en kvinna. Och muslimska kvinnor, som envisas med att bära någon from av heltäckande slöja (niqab och liknande) har inte många arbeten att välja på (för övrigt så kräver inte något av islams heliga dokument att kvinnor skall vara helt täckta, alltså finns ingen anledning för oss svenskar att acceptera sådan klädsel). Jag skulle definitivt inte vilja ha sjuksköterskor iklädda niqab. Och jag skulle inte vilja ha lärare eller dagispersonal som bär den typen av kläder. Det är ju dessutom en säkerhetsfråga. Vem som helst och vad som helst kan dölja sig under niqaben.

I Norge är man som bekant inte lika politiskt korrekt när det gäller invandringen. I Dagens Industri (som visserligen är en svensk tidning men som är en av de mindre politiskt korrekta tidningarna i Sverige) den 27/6 2013 fanns rubriken ”Norska LO: Invandrarna tar alla nya jobb”. Vi läser:

Norska LO är bekymrade. Av de 38.000 nya jobb som skapades i Norge i fjol gick samtliga till invandrare, varav 3.300 till svenskar. "Detta kan göra det mer krävande för utsatta grupper på arbetsmarknaden," säger Liv Sannes på norska LO.

En talesman för norska LO, Liv Sannes, säger också, ”En allt för snabb och stor invandring kan hota vår integrationskapacitet”.

Sammanfattningsvis menar jag att kravallerna i Husby, precis som motsvarande upplopp i England för ett par år sedan, är en konsekvens av en vansinnig invandringspolitik som hotar att förstöra Västeuropas länder. Den arbetslöshet som förekommer i invandrartäta områden samt vissa invandrargruppers utanförskap har som vi konstaterat ovan flera förklaringar. Eftersom vi har stor arbetslöshet i Sverige kan vi omöjligen bereda alla invandrare riktiga arbeten av flera skäl. Invandrarna från MENA är lågutbildade, många är analfabeter och de har dessutom en kultur som gör att de har svårt att fungera i det svenska arbetslivet (svårt att passa tider, svårt att följa instruktioner och svårt att böja sig för chefer, och speciellt då kvinnliga sådana). Ovanpå detta kommer de muslimska invandrarnas ovilja till integration och krav på speciella förmåner och rättigheter. Ett ytterligare problem är att ungdomar (speciellt killar) från vissa invandrargrupper, bl a från MENA, ofta struntar i skolan och därmed straffar ut sig själva från arbetsmarknaden.

Jag kan garantera att vi kommer att få se ytterligare och betydligt värre kravaller än de vi såg i Husby. Fortsätter Sverige sin vansinniga invandringspolitik (inte att vi tar emot invandrare i sig, utan att vi tar emot invandrare från kulturer som omöjligen kan anpassa sig till vårt samhälle) kommer motsättningarna mellan olika grupper i samhället att öka. Vi kommer att får se hur främlingsfientliga partier växer dramatiskt och vi kommer också att få se öppet rasistiska partier komma fram. Allt detta kommer dessvärre att drabba även de skötsamma invandrarna, de som är positiva för vårt land.

Men som sagt, vad spelar det för roll vad jag skriver. Godhetskören har lagt ned så mycket prestige i den nuvarande invandringspolitiken att det är omöjligt för dem att erkänna att något är fel och än mindre att ändra kurs. Det skulle vara att totalt tappa ansiktet. Så därför fortsätter vi mot avgrunden som väntar. Det kan dröja 20 år det kan dröja 50 år, men avgrunden finns där i alla fall.

Nu är det inte bara i Sverige som det är känsligt att kritisera invandrare och invandring. I The Telegraph fanns den 8/5 2012 en artikel med rubriken ”Rochdale grooming trial: Police accused of failing to investigate paedophlie gang for fear of appearing racist (Groomingrättegången i Rochdale: Polisen anklagas för att inte ha utrett ett pedofilgäng av fruktan för att framstå som rasister)”.

(ordet grooming, som också används på svenska, innebär att vuxna skapar vänskapsrelationer med barn – bjuder dem på godis, är snälla mot dem och ger dem pengar – för att så småningom få barnet att gå med på en sexuell relation)

De nio männen från Rochdale fälldes igår för att ha utnyttjat fem sårbara tonåringar efter att ha gett dem alkohol, mat och små summor pengar i utbyte mot sex. Det verkliga antalet offer, som ”gick runt” mellan gängmedlemmarna ligger emellertid sannolikt närmare 50 har polisen medgivit.

Polisen i Manchester City och åklagarväsendet har nu bett om ursäkt för att de underlät att ta fallet med det första offret – flickan A – till domstol efter hennes rop på hjälp i augusti 2008.

Klagomål som lämnades till socialarbetare och polisen ignorerades eftersom dessa var vettskrämda för att bli kallade rasister [fetstil tillagt av mig], sade förre parlamentsledamoten för Labour Keighley Ann Cryer.

I reportaget berättar man om en 13-årig flicka som blev gravid och tvingades till abort medan en annan flicka tvingades att ha sex med 20 män under en natt. Namnen på några av de som nu fällts är; Abdul Qayyum, Kabeer Hassan, Qamar Shahzad och Abdul Rauf. Läsaren kan själv dra sina slutsatser utifrån dessa namn.

Det är ganska skrämmande när polisen inte vågar ingripa mot invandrare av rädsla för att bli kallade rasister, trots att det handlar om mycket, mycket allvarliga brott. Det visar hur den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke över samhället, vars verklighetsbeskrivning blir alltmer förljugen.

Samtidigt som politiker och journalister gör allt för att förneka och mörka islams och vissa invandrargruppers negativa aspekter, knyter Svensson näven i byxfickan och blir alltmer förbannad (jag vet inte vad jag skall använda för annat ord än just detta – ord som arg, förbaskad etc är alltför milda för att vara adekvata). Och samhället splittras isär alltmer. I Sydsvenskan kunde man den 1/7 2013 läsa en artikel om äventyrsbadet Aq-va-kul i Malmö, som nu skulle hålla stängt under några dagar.

Bakom stängningen ligger ett gäng ungdomar som hotade personal och besökare i helgen. Dessutom kastade de saker i vattnet. En taklampa gick sönder, så att glas hamnade i vattnet.

Ungdomarna avvisades från badet på lördagen. På söndagen kallades vaktbolag och polis in för att kasta ut dem som bråkade – två gånger.

Men nu hoppas han [badets föreståndare] på konkreta åtgärder för att skydda personalen [fetstil tillagt av mig – vi måste alltså ta till "konkreta åtgärder" för att skydda svensk badhuspersonal mot hotande invandrarungdomar].

Självklart gör sådant här vanliga människor ursinniga. Vad det är för typ av ungdomsgäng behöver vi nog inte tvivla på. Samtidigt som våra toppolitiker hånar den svenska kulturen (enligt Reinfeldt så fanns bara barbari i vårt land innan invandrarna kom) och Sverige som land, ser vanliga människor hur sjukvården försämras, brottsligheten ökar dramatiskt och vi svenskar skall gå omkring och vara rädda i vårt eget land. Jag vet precis vad vanliga människor tycker att man skall göra med invandrarungdomar som beter sig som gänget som hotar personalen på Aq-va-kul. De tycker att man skall slänga ut dem från Sverige. Och har de svenskt medborgarskap skall detta tas ifrån dem. Och jag håller helt med. Visste dessa ungdomar att detta blev följden när de beter sig illa, så skulle de sköta sig. ”Men”, säger då Godhetens självutnämnda apostlar i vårt land, ”då kommer de att känna sig otrygga och hotade hela tiden”. Då svarar jag, ”Just det. Om det är någon som skall känna sig hotad så är det personer som hotar andra. Ingenting tvingar dem att hota eller förstöra”. Men som sagt, det är ju vad många vanliga människor tycker. Godhetskörens medlemmar, å sin sida, bor på Söders höjder i Stockholm och ser aldrig vad som händer vanliga människor. Godhetskören hinner inte besöka Husby, eftersom de har fullt upp med att gå på stödgalor för Ships to Gaza eller lyssna på politiskt korrekta föredrag med titlar som ”Biologiska kön – en bluff” eller ”Än har vi långt kvar till jämlikhet i Riksdagen – 100 procent kvinnliga ledamöter”.

De verkliga rasisterna i vårt land är inte SD eller Avpixlat.se. Det verkliga rasisterna är medlemmarna i Godhetskören och våra politiker och journalister, vilka enbart tycks ha förakt till övers för vanliga svenskars åsikter och intressen.

Samtidigt som de gör sig till talesmän för hela svenska folket, representerar Godhetskören bara en liten del av detta folk. De talar gärna om demokrati, yttrandefrihet och tolerans, samtidigt som de gör allt för att begränsa både demokrati, yttrandefrihet och tolerans. Reinfeldt sade i Almedalen, att om SD skulle få en vågmästarroll i nästa val, ja då skulle han hellre släppa makten till de röd-gröna än att låta SD få ett inflytande. Reinfeldt menar med andra ord att han har rätt att bestämma vilka åsikter som skall få påverka vårt lands politik. Han planerar således att med manipulation hindra någonstans mellan 10 och 20 procent av svenska folket att uttrycka sin vilja. Jag hoppas att svenska folket i nästa val visar vad de tycker om detta!

Yttrandefrihet och tolerans är också satta i strykklass. Endast den som har rätt åsikter har rätt att få föra fram dem i media, inklusive Public Service (som falskeligen utger sig för att vara hela svenska folkets media). Verkligheten visar att SR och SVT enbart representerar den s k kultureliten (av mig ofta kallad kulturdräggen), som står för marxism, hat mot USA, Israel, kristna, familjen och som också tycks hata sitt eget land och sin egen kultur. Och för vilka islam tycks framstå som den absoluta godhetsfaktorn i världen.

Det märkliga är att jag har aldrig hört eller sett en mulla säga eller skriva något som jag skulle vilja kalla gott. Det enda de predikar är hat, förakt mot icke-muslimer, hot, kvinnoförakt och ett aggressivt uppsåt att erövra hela världen och tvinga alla människor att bli muslimer (eller dö). Ibland talar man om ”osynlig evolution” för att förklara varför man inte kan se någon evolution just nu, trots att man vet att den hela tiden sker. Kanske att islams godhet är av samma typ, dvs osynlig godhet. Synlig är den i alla fall inte! Jag kan inte förstå hur ansvarsfulla svenska politiker kan vilja ge ett så fruktansvärt och destruktivt system som islam ett avsevärt inflytande i vårt land. Det är för mig obegripligt.

Sammanfattning: I tre delar har jag försökt att analysera kravallerna i Husby och andra ställen. I del 1 diskuterade jag huvudsakligen det faktum att vänstern och feminismen alltid solidariserar sig med de krafter som vill förstöra vårt samhälle. I del 2 försökte jag påvisa att en del av vissa invandrargruppers utanförskap, arbetslöshet etc beror på dem själva; att de är analfabeter, inte har några relevanta kunskaper, har fel attityder etc. Och i föreliggande del driver jag tesen att, oberoende av brister hos vissa invandrargrupper, så kan inte ett land, utan att genomgå stora och smärtsamma förändringar, ta emot hur många invandrare som helst, och speciellt då inte från helt främmande kulturer. Detta är omöjligt både fysiskt, ekonomiskt och demografiskt. De problem, som bl a kravallerna i Husby etc avslöjade, är bara toppen på ett isberg, orsakat av en verklighetsfrämmande och vansinnig invandringspolitik, som inte ens kan klassas som godhet. Sann godhet är att hjälpa så många som möjligt så bra som möjligt. Detta görs bäst i de egna länderna eller i närområdet. Sann godhet är defintivt inte att förråda sitt eget folk och sitt eget land! Vår invandringspolitik bygger inte på logik eller analys eller ens en gång godhet i ordets sanna bemärkelse. Den bygger i stället på en slags floskelgodhet, där debatten helt enkelt blivit ett slags VM i floskler.

Trycket från den politiska korrektheten gör att situationen eskalerar och inte går att ta sig ur. Till och med om journalister och politiker skulle vilja trycka på resetknappen, så kan de inte, eftersom de då omedelbart krossas av det mediadrev som då drar igång. Den politiska korrektheten har skapats av Godhetskören, men har nu blivit ett slags Frankensteins monster, som lever sitt eget liv, och som Godhetskören inte längre kan kontrollera. Alltså fortsätter skutan Sverige mot sin undergång, styrd av feghetens och dumhetens autopilot.