måndag 28 maj 2012

Hata Israel – igen och igen och igen och igen och…

Tro det eller ej, men jag hann inte mer än lägga upp förra bloggen (egentligen borde det väl heta bloggartikel, men ”blogg” tycks vara allmänt vedertaget) så råkade jag hamna på TV1 mitt i just den programserie jag skrev om. Den heter (fick jag nu reda på) ”The promise” och är i fyra avsnitt. Programbeskrivningen lyder:
01:25
The promise [Repris] Brittisk dramaserie från 2011. 18-åriga Erin reser till Israel med sin väninna som ska göra värnplikt. Hon har med sin morfar Lens dagbok från hans tid i Palestina. Han var där som fredsbevarande brittisk soldat efter andra världskriget. Erin fortsätter, trots varningar, att leta efter Mohammeds familj. Hon vill hålla det löfte hennes morfar en gång gav. Del 4 av 4. Producerat år 2011. [74243485]
Jag råkade komma in i slutet av del 4 (av 4). Den fredsbevarande brittiska soldat (som nämns ovan) var på väg tillbaka till England (engelsmännen lämnade ju området när Israel proklamerades) och sammanfattade nu sina tankar. De gick ungefär så här, ”Jag kom med en positiv inställning till att judarna skulle få en egen stat. Jag kände att deras strävanden och envishet och hängivenhet gjorde att de förtjänade detta. Men efter att ha sett deras grymhet och de illdåd som begåtts av dem, så är jag inte så säker längre (att de förtjänar ett eget land)”. Orden har jag tagit ur minnet och de stämmer säkert inte exakt, men de fångar andemeningen i hans tankar. Med illdåd avses givetvis bl a det som skedde i Deir Yassin (vilket visades i ett annat avsnitt).

Att kalla engelsmännens insats i Palestinamandatet för ”fredsbevarande” är en grov överdrift. De tog i stort sett 100-procentigt arabsidans parti och gjorde allt för att obstruera när det gällde att judarna skulle få ett eget land. När de utrymde sina förläggningar och baser överlämnade de i stort sett alla vapen, all ammunition och alla befästningar till araberna (och hoppades säkert att araberna snabbt skulle förinta den spirande judiska staten). Redan innan 1948 hade de gjort allt för att försvåra för judarna. När det gällde judisk immigration höll de sig strikt till de siffror som beslutats av FN, samtidigt som de olagligt släppte in mängder av araber (och bröt mot sina instruktioner som mandatmakt). Hur mycket jag än gillar England och engelsmän, så anser jag att deras insats i palestinaområdet 1948 och tidigare var djupt orättvist och orättfärdigt. Ett moraliskt bottennapp utan like. Givetvis fanns undantag och det fanns engelsmän som stannade kvar och stred på judarnas sida. Jag känner till många exempel på detta.

Det är ju typiskt SVT att visa just den här typen av program. Det fanns säkert delar av programmet som uppvisade en viss förståelse och sympati för den judiska saken (på så sätt ger man ju sken av att vara objektiv och kan inte fällas av den s k Granskningsnämnden, vilken f ö är en parodi på allt vad rättvisa och rättfärdighet heter). Och sedan avslutar man med att ifrågasätta Israels rätt att existera. På detta sätt förgiftar man svenska folkets tankar och skapar ett hat mot Israel och på sikt även mot det judiska folket (men det är väl antagligen meningen). Godhetskören säger sig inte vara antisemiter (eftersom det är att vara rasist) och påstår sig vara antisionister (dvs mot existensen av Israel med motiveringen att judarna stulit sitt land från de araber som bott där sedan urminnes tider). Det stämmer inte alls. Om de vore antisionister och inte antisemiter skulle de kritisera arabsidan lika skarpt som de kritiserar Israel. De skulle då rapportera lika mycket och detaljerat om arabiska terrordåd som de gör om påstådda israeliska övergrepp (verkliga övergrepp skall givetvis rapporteras, oavsett vem som begår dem). Och de skulle visa lika många och gripande filmer och ha lika många snyftreportage om judar som skadats eller dödats av palestinska terrorister, som man idag har om offer på den palestinska sidan. Nu har jag inte sett hela serien (jag har bara sett några sekunder av den) men jag skulle bli förvånad om man där berättar om de många massakrer som utfördes av araberna mot judarna i området innan 1948. Kanske tog man upp detta, men som sagt, jag skulle bli mycket, mycket förvånad om man gjorde det. Kanske någon av mina läsare sett hela serien och kan tala om för mig hur det ligger till.

En av mina läsare skickade mig några sidor med intressanta detaljer om Deir Yassin (kan läsas här ).

Tyvärr är detta skrivet på engelska. Just nu hinner jag inte översätta innhållet. Å andra sidan gissar jag att minst 90 procent av mina läsare kan tillräckligt med engelska för att kunde förstå det mesta. Men låt mig ge några korta utdrag ur texten:
Deir Yassin var inte någon oskyldig arabby nära den enda vägen till Jerusalem 1948.
… Som svar på FN:s resolution [dvs att det skulle upprättas en judisk stat – min kommentar] startade araberna en våg av attacker mot judar överallt i landet och speciellt så isolerade man Jerusalem. Det judiska befolkningen i Jerusalem svalt bokstavligt talat. Den enda vägen till staden passerade genom området intill Deir Yassin och arabiska militiamän hindrade alla konvojer till staden att passera.
Dåligt utbildade irregulära judiska trupper [från de judiska motståndsgrupperna Irgun Zva’i Leumi och Lehi (Stern-ligan)] beordrades att attackera Deir Yassin för att häva belägringen. De gjorde så under våldsamma närstrider, vid vilka några av invånarna i Deir Yassin dödades. Hata-Israel-lobbyn har alltid hävdat att byinvånarna kallblodigt massakrerades, trots frånvaro av bevis.
De judar som deltog i striderna hävdar att byborna dog när judarna sköt mot de hus från vilka de själva blev beskjutna. Byn erövrades och belägringen av Jerusalem hävdes. Ett stort antal judiska militiamän hade dödats under närstriderna, hus för hus. Omkring 100 araber i byn dog [senare uppskattningar ger siffran 120]…
Den som skriver detta (källan framgår i artikeln) menar att även vissa judiska vänstergrupper överdrev medvetet dödssiffran i Deir Yassin och vad som skett där. Avsikten var att misskreditera Irgun och Stern-ligan, inför den kommande konkurrensen om vem som skulle kontrollera den framväxande judiska staten. Det handlade således om politiskt maktspel.

Däremot så ägde en verklig massaker rum några dagar senare. Jag citerar:
Måndagen den 13 april 1948 massakrerade en arabisk pöbel, sjungande ”Deir Yassin”, en busskonvoj av judiska läkare och sjuksköterskor på väg till Hadasshsjukhuset på Mount Scopus i Jerusalem. 78 medlemmar av Hadassahs medicinska personal mördades kallblodigt. Endast nyligen har det avslöjats att några av sköterskorna hade sökt skydd i det närliggande brittiska konsulatet. Britterna överlämnade dessa till araberna, vilka omedelbart slaktade dem som hämnd för vad de trodde hade hänt i Deir Yassin.
Observera det senare var ingen stridssituation! Läkarna och sköterskorna hade inte beskjutit araberna. Här kan man tala om en ren massaker. Britterna har mycket blod på sina händer när det gäller det judiska folket och staten Israel. Så ovanstående förvånar mig inte ett dugg.

Som sagt, Israel, landet som så många älskar att hata. Hatet mot Israel och det judiska folket kan inte förstås i psykologiska eller sociala termer. Det kan bara förstås andligt. Om det finns en Gud och judarna är hans utvalda folk (som Bibeln säger) och det också finns en ond Djävul, ja då är det självklart att det är som det är. För mig är hatet mot Israel och mot det judiska folket, precis som hatet mot bibeltroende kristna, ett oerhört starkt bevis för att Bibeln verkligen är Guds ord! Det är tråkigt att det skall behöva vara så, men så är det, tror jag i alla fall…

Det är också intressant att se hur människor är fullständigt ointresserade av att ta reda på hur saker och ting förhåller sig. Och även om de skulle läsa t ex det jag skriver ovan, så kommer många att avfärda detta som nonsens. Och det spelar ingen roll hur mycket fakta man kommer med. Det som är politiskt korrekt är nämligen sant, oberoende av fakta. Det är därför politisk korrekthet är så ofattbart fördummande.

lördag 26 maj 2012

Godhetskören älskar att hata Israel

För någon vecka sedan zappade jag förbi TV2 (eller möjligen TV1). Det går tydligen någon serie där, som handlar om Israel och palestinierna. SVT (och SR) är ju knappast kända för sin objektivitet när det gäller Mellanösternkonflikten. Dessa kanaler (dvs de som arbetar där) har totalt tagit ställning för den palestinska sidan (en delorsak kan vara att vänstermänniskor, som dominerar bland journalister, av någon outgrundlig anledning stödjer islam – detta är synnerligen märkligt, eftersom den dag islam får makten så kommer alla ateister, dvs i stort sett alla marxister, att tvingas böja sig under islam eller dö). Visar man någon gång en film, eller har ett inslag, som på något sätt uppvisar förståelse för den israeliska sidan, är det alltid ett inköpt program (jag har i varje fall aldrig sett något sådant program, producerat av SVT själva). Förmodligen hatar man Israel så mycket att man inte klarar av att göra program som försöker förstå Israels situation. Samtidigt inser man att man någon enstaka gång (det kanske handlar om en promille av inslagen) måste visa något som inte bara ensidigt försvarar palestinierna. Det handlar således inte om att man vill vara sann eller objektiv, utan om en slags deodorant, som förhoppningsvis neutraliserar stanken från kulturetablissemangets Israelhat. Alltså köper man någon enstaka gång program utifrån och visar sedan dessa – förmodligen under stor vånda. Men man är ju tvungen, eftersom man vill upprätthålla ett sken av att man sysslar med public service. Vilket man inte alls gör. Den enda service man upprätthåller är att man företräder den självutnämnda Godhetskörens (kulturdräggens) åsikter. Servicen riktar sig således mot en liten del av svenska folket. Limited service och inte public service.

Jag tittade bara några sekunder på det avsnitt jag råkat hamna i, innan jag zappade vidare. Jag orkade inte se eländet. Men som jag uppfattade det så befann sig hjälten plus en palestinsk pojke (att ha med barn är bra, det skapar de rätta känslorna) i den palestinska byn Deir Yassin år 1948. Som sagt, jag tittade så kort tid att jag kan ha missuppfattat det hela. Å andra sedan vet jag ju hur SVT fungerar, så även om jag skulle missuppfattat just detta, stämmer mitt resonemang rent generellt. Jag förmodar, att om jag tittat vidare, så hade jag fått se hur judar gick omkring i byn och sköt alla araber, även kvinnor och barn (nedan framgår varför jag förmodar detta).

För övrigt har det den senaste tiden visats flera program i SVT, vilka varit starkt vinklade mot Israel. Ett av dem var filmen ”Gazas tårar” som jag diskuterat i en tidigare bloggartikel. En visserligen välgjord men extremt vinklad film med mycket barn i, för att skapa de rätta hatkänslorna mot Israel och det judiska folket.

Detta med Deir Yassin är något som ofta tas upp när man försvarar palestinsk terror. ”Ja men judarna är inte ett dugg bättre. Tänk bara på Deir Yassin” går resonemanget. Och så berättar man om hur israelerna mördade hela befolkningen i denna by, trots att de var obeväpnade och inte hade gjort en fluga förnär. När man ser antiisraeldemonstrationer på olika ställen i Europa är det inte ovanligt att man ser skyltar med texter typ ”Glöm aldrig Deir Yassin!”. Araberna tar på samma sätt ständigt upp det de kallar ”massakern i Deir Yassin” i sina media och när de demonstrerar mot Israel i sina länder.

Låt oss nu titta lite på fakta.

När man nämner Deir Yassin så syftar på en massaker som begicks av israeliska paramilitära förband 1948 i en by med detta namn. Deir Yassin ligger nära Jerusalem och under kriget 1948, där israelerna var mycket hårt trängda och slogs för sina liv (de var mycket underlägsna araberna när det gällde antal soldater, vapen, flygplan, pansarfordon, ammunition etc, etc), blev de beskjutna i ryggen från denna by (byborna var således inte obeväpnade eller passiva), varför man beslöt sig för att inta byn. Man tyckte kanske att det räckte med att bli beskjuten från ett håll. 107 palestinier dog under striderna. Även kvinnor och barn ingick i denna siffra (jag känner inte till några bevis för att alla byborna dödades). Huruvida kvinnor och barn avsiktligt mördades är inte på något sätt bevisat. En del menar att kvinnor och barn dog när israeliska soldater slängde in handgranater i husen (detta görs normalt av alla världens militära förband vid ”strid i stad”, som det kallas), och att felet ligger hos de arabiska männen, som drog in sina familjer i striderna genom att beskjuta israelerna från sina hus, och inte hade sett till att kvinnor och barn hann sätta sig i säkerhet (detta tycks vara normalt för den arabiska sidan – alla andra folk försöker skydda sina familjer från krig, araberna använder sina fruar och barn som sköldar, inte speciellt sympatiskt skulle jag vilja säga, men västerländska journalister tycks anse att detta är charmigt). Att inte skjuta tillbaka var knappast något alternativ för israelerna.

Israelerna beklagade efteråt att kvinnor och barn dog, och aktionen fördömdes av Haganah (Israels reguljära armé), av Ben-Gurion (Israels dåvarande premiärminister) och av alla ledande rabbiner (har du hört någon mullah någon gång fördöma muslimska terrordåd – tvärtom, med ytterst, ytterst, ytterst, extremt få undantag inspirerar de till terrordåd i stället, eftersom detta i princip är befallt av islams heliga skrifter). Man sände också ett brev till kung Abdullah av Jordanien, där man bad om ursäkt (denne mördades senare på grund av att han ville ha fred med Israel). De paramilitära israeliska förband som var involverade i striderna (eventuellt massakern) avväpnades och upplöstes. Till saken hör att araberna, innan Israel blev självständigt, hade utfört oräkneliga massakrer på judiska kibbutzer. Vid dessa massakrer mördades även kvinnor och barn skoningslöst. Och här talar vi inte om kibbutzer som besköt araberna (annat än om de angreps). Och där bad man minsann inte om ursäkt. Ofta lemlästade man kropparna på det mest fruktansvärda sätt. Araberna fotograferade de styckade offren och skickade stolt ut bilderna till araber i området, för att visa hur det skulle gå för judarna. Så självklart fanns 1948 en vrede hos judarna mot araberna (1948 kallades judarna i området palestinier och de araber som bodde där kallades araber – det palestinska folket är ett senare påfund). Men att avsiktligt döda kvinnor och barn ligger inte för den judiska religionen. Däremot tycks muslimerna inte ha några som helst skrupler i detta avseende. Tvärtom, man dödar ju till och med sina egna barn om de som tonåringar vägrar att acceptera den 75-årige man de giftes bort med vid 4 års ålder.

Så det som hände i Deir Yassin är inte något som kan jämföras med palestinsk terror. Jag påstår visserligen inte att judar aldrig gör fel, eller att det aldrig förekommit grymheter begångna av israeliska soldater. Men det finns en stor skillnad. Sådant accepteras inte i Israel och de soldater som begår krigsförbrytelser straffas hårt (om det verkligen handlar om krigsförbrytelser – svensk vänster tycks anse att om Israel försvarar sin rätt att existera så är detta definitionsmässigt en krigsförbrytelse i sig). Palestinier som begått terrorbrott och kanske mördat tiotals barn, tas emot som hjältar när de eventuellt släpps ur Israeliska fängelser. Och då inte bara av sin släkt och sina vänner, utan av de palestinska myndigheterna. Flera terrorister har till och med fått gator och torg uppkallade efter sig.

En avgrund skiljer således den judiska och den palestinska/arabiska/muslimska inställningen till terror och våld och mord. Något som aldrig nämns i SVT och SR.

Dessutom, 1948 var tre år efter att Andra Världskriget tog slut. Många av judarna i Israel var överlevare från Hitlers dödsläger, och/eller hade fått hela sin familj, ja kanske till och med hela sin släkt, förintad. Andra hade fått barn och nära anhöriga mördade (och kanske även styckade och lemlästade på andra sätt) av arabiska terrorister. Självklart skapar sådant svåra trauman. Om man nu visar sådan förståelse för palestiniernas situation (som vad Godhetskören gör) och försöker bortförklara deras terrordåd med hur förtvivlade de är, då borde man i konsekvensens namn kunna uppvisa viss förståelse för eventuella judiska överreaktioner 1948 (dvs även om det som skedde i Deir Yassin kan klassas som en verklig massaker).

I senaste numret av Menorah (Förenade Israelinsamlingens Tidning, nr 2 2012 – jag får den eftersom jag ibland skänker pengar till denna insamling), fanns som vanligt en del intressanta artiklar om Israel. I en artikel med rubriken ”Det andra Israel” skriver Margarete Nudel
Israel är ett utsatt modernt land utvecklingsland med en problematik som inga andra länder har. Om Israels grannar lägger ner sina vapen, då blir det fred. Om Israel lägger ner sina vapen, då slutar landet att finnas. För närvarande går 38 procent av BNP till försvaret och Israel mäktar inte med att ta hand om alla hjälpbehövande som de annars kunde ha gjort.
Därför skänker jag en del pengar till Förenade Israelinsamlingen. Dessa går till offer för terrordåd (för varje offer som dör har vi många, många personer – inte sällan barn – som blivit lemlästade på olika sätt; blindhet, bortsprängda lemmar och andra handikapp, plus psykiska trauman), hem för barn från dysfunktionella familjer och funktionshindrade barn etc, etc.

Sverige lägger ned ca 1 procent av BNP (2010) på försvaret medan Israel, som framgår ovan, lägger ned 38 procent. Och den dag Israel rustar ner, ja då får man inte fred, utan staten Israel utplånas och judarna i området fördrivs (i bästa fall) eller mördas (vilket bl a talesmän för Hamas utlovat). Som sagt, Israels situation är svår. Det är lätt för Sverige att rusta ner och muta väljarna med pengarna som då blir över (speciellt med tanke på att vi litar på att Nato och våra nordiska grannar, kommer att hjälpa oss om behov uppstår). Sverige med drygt 9 miljoner invånare kan stoltsera med ca 40 000 soldater (inklusive 37 000 hemvärnsmän och -kvinnor, som saknar tung beväpning och som endast kan lösa begränsade uppgifter) medan Finland, som har knappt 5,3 miljoner invånare, kan ställa upp med 285 000 soldater (enligt vad jag kunnat inhämta på nätet). Finland har uttalat skarp kritik mot Sverige för att vi överlåter Nordens försvar på dem. Och jag håller med. Att lägga ned 1 procent av BNP på försvaret är inget mindre än rent landsförräderi och försätter Sverige i en mycket farlig situation!

I en annan artikel (De nya sionisterna) berättas om israeliska ungdomar som flyttar ut i öknen och odlar upp denna och grundar samhällen (detta kallas Ayalim). Det var ju så Israel en gång i tiden förvandlades från nästan obeboelig ödemark (malariainfekterade sumpmarker, öken, total frånvaro av träd etc) till ett blomstrande land som t ex har världens mest högproducerande kor. Givetvis kommer palestinierna sedan att säga om de områden som Ayalim odlat upp, ”Det där tillhör oss. Dom är inkräktare som tagit allt ifrån oss”. Vilket är en stor lögn även generellt. Stora delar av marken i Israel har judarna en gång köpt från turkiska godsägare (de fick köpa mark som turkarna betraktade som värdelös) för priser som kan räknas som rent ocker, och sedan har de odlat upp marken. Detta ger dem dubbel besittningsrätt.

Lisa Abramowicz ställer sig i en artikel frågan ”Varför Ship to Gaza – igen?. Där berättar hon att stora mängder varor kommer in i Gaza via Israel. Hon nämner att under veckan 25-31 mars i år kom det in 24 754 ton gods till Gaza från Israel. 24 procent av detta var byggnadsmaterial (ofta påstås att Gazaborna inte har tillgång till just byggnadsmaterial). Dessutom flyter ett ständigt flöde av varor från Egypten in i Gaza. Lisa skriver också:
Varför kommer då inte diesel in via Israel med tanke på att det just nu bara går att få 6 tim el/dygn i Gaza genom det allmänna nätet? Är det Israels fel, som det antytts i media? Nej Palestinierna har själva bestämt att dieseln skall levereras direkt från Egypten. Trots det levererade ändå Israel diesel till Gazas elverk för att underlätta för Gazaborna. Om detta kommer inga rapporter i svenska media.
Hon nämner vidare att det fartyg i första Ship to Gaza, Mavi Marmara, som för några år sedan bordades av israelisk militär, varvid 9 turkiska medborgare dödades (dessa var turkiska kommandosoldater och inga oskyldiga hjälparbetare), inte hade någon som helst last (mer än 600 aktivister) och därför inte fyllde något hjälpsyfte. Det handlade inte om att hjälpa det palestinska folket, utan om att slå in ytterligare en spik i den kista man hoppas Israel snart skall begravas i. Idag låter Turkiet last till Gaza gå via den israeliska hamnen Ashdod. Varför kan inte de organisationer som vill hjälpa palestinierna använda samma kanaler? Det sker uppenbarligen mycket i det fördolda, som Godhetskören gör allt för att undanhålla svenska folket.

I en artikel med titeln ”Teknikens Mecka” berättar Leon Nudel om Israels framgångsrika ekonomi. Företagsjättar som Apple, Microsoft och Google har gjort stora investeringar i landet och israeliska dataföretag kommer ständigt med nya och banbrytande innovationer. Israel har dessutom fler börsnoterade bolag på Nasdaq än Kina och Indien tillsammans.

Om det blev en verklig fred mellan Israel och grannländerna (inklusive palestinierna), kunde Israels ekonomiska framgångar och teknologiska kompetens användas till bättre ändamål än det militära. Även grannländerna skulle kunna få det mycket bättre. Det tragiska är att om det så småningom skulle bli fred, ja då kommer palestinierna (som mest) att få det de kunde fått redan 1948. Allt lidande för både det judiska och palestinska folket har då varit till ingen nytta. Hade arabsidan accepterat FN-beslutet om att upprätta en judisk stat i området, hade vi idag haft en palestinsk, välmående stat, sida vid sida med Israel. Men tyvärr, de palestinska ledarnas hat, kopplat till islam, var starkare än deras kärlek till sitt eget folk. Därför har de orsakat ett stort lidande för de människor, de som ledare, var/är kallade att värna om.

En bidragande orsak till arabsidans och de arabiska ledarnas motstånd mot Israel är säkert att Israel är en demokrati. Ingår man fred och kanske till och med samarbete med Israel, finns risken att demokratin sprider sig, när medborgarna i arabländerna ser den frihet och öppenhet som finns i Israel. Alltså måste man demonisera Israel och det judiska folket för att kunna fortsätta att förtrycka sina egna medborgare. Den så kallade arabiska våren var från början ett uttryck för folkens längtan efter frihet. Tyvärr tyder mycket på att det bara kommer att bli värre. Får Muslimska brödraskapet makten i Egypten kommer nog många egyptier att längta tillbaka till Mubaraks styre.

Tyvärr kan det, som jag ser det, inte bli fred. Området har en gång tillhört islam, och ett område som en gång tillhört islam (Dar al-islam) får inte överges, enligt islams heliga skrifter. Det måste återtas till varje pris. Varje fredsförhandling syftar bara till en temporär fred (hudna – slå gärna upp detta ord på Wikipedia), under vilken man hinner rusta upp, så att man i nästa sammandrabbning kan förinta motståndaren. Varje fred som Israel kan få med sina grannar är av denna typ. Muslimska brödraskapet har lovat att omedelbart rusta för krig mot Israel, om de får makten i Egypten (vilket de antagligen kommer att få – 70 procent av egyptierna röstade på dem och en annan islamistisk organisation i parlamentsvalet och eventuellt får man också inom någon månad en president som tillhör brödraskapet).

Skulle arabsidan acceptera en judisk stat (annat än tillfälligt), kommer de enligt sin egen tro, att få tillbringa evigheten i Helvetet, under outhärdliga plågor. Därför måste islam falla innan vi kan få verklig fred i Mellanöstern. Det är inte jag som säger detta. Det är islams heliga skrifter som säger detta och varje ärlig muslim skulle hålla med mig.

tisdag 22 maj 2012

Balansgång på slak lina över en avgrund – för den som vill tillhöra Godhetskören…

Så har då Fredrik Reinfeldt gjort det. Dvs gjort bort sig. När han skulle försöka försvara regeringens arbetsmarknadspolitik vid ett besök på ett företag, så råkade han säga följande, ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge av massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet”. Reinfeldt brukar kunna hålla tungan rätt i mun och säga de rätta, politiskt korrekta flosklerna. Men nu, i hastigheten, kanske lite ställd, så kom denna groda ur hans normalt så väloljade statsministermun. De förbjudna orden ”etniska svenskar” åstadkom skakningar i hela vårt avlånga land. Minst styrka 7 på Richterskalan. Hela twittervärlden rasade i avsky och mediadrevet gick igång som vanligt. Reinfeldt anklagades för att spela SD i händerna och för att inte veta vad han talade om. ”Vad är en etnisk svensk?” frågade man sig. Det finns inga etniska svenskar och endast rasister och andra onda människor använder detta uttryck. Krönikörer, både med och utan invandrarbakgrund, öste galla över Reinfeldt. Få röster hördes till hans försvar. Lena Mellin i Aftonbladet (som ibland skriver riktigt bra och politiskt inkorrekta krönikor) hade en krönika med rubriken "Reinfeldt har rätt men säger det fel”. Hon menar således att Reinfeldt i princip har rätt, men att han uttryckte det på fel sätt. Bl a så skriver Mellin:
Det andra som överraskar är Reinfeldts användning av begreppet ”etniska svenskar”. För det första är det ingen som vet vad det är. För det andra låter det som han lånar argument från Sverigedemokraterna.
Här ser man vad som händer om man vågar antyda något, som möjligen skulle kunna uppfattas som dold kritik av massinvandringen i Sverige (var Reinfeldt innerst inne står i denna fråga kan vi inte veta). Omedelbart så associeras man med Sverigedemokraterna och blir därmed en paria, dvs oberörbar, och marginaliseras då omedelbart (nu kan man ju knappast helt marginalisera en statsminister). Dessutom kommer Mellin här med Godhetskörens standardpåstående, nämligen att begrepp som etnisk svensk och svensk kultur är meningslösa och dessutom kränkande mot de stackars invandrarna (Mellin säger inte detta uttryckligen, men det kan anas – varför reagerar man annars så starkt på detta begrepp?). Jag återkommer strax till detta.

Att Reinfeldt har rätt i sak torde de flesta inse. Det vore anmärkningsvärt om så inte vore fallet. Man ser inte många platsannonser där man för omedelbar anställning söker getherdar och folk som kan hämta vatten i närmaste brunn och där analfabetism är en merit. Att nyanlända somalier skulle ha lättare att få jobb än utbildade svenskar vore en absurditet. Så självklart är arbetslösheten högre bland exempelvis tämligen nyanlända somalier än bland etniska svenskar mitt i livet. Att tro något annat vore idiotiskt.

Innerst inne erkänner säkert också de flesta att begreppet ”etniska svenskar” är användbart och relevant. Självklart finns en gråzon, men det är t ex uppenbart att den som har anknytning till Sverige 5 generationer eller mer bakåt, som är kaukasier (dvs vit och kanske t o m blond och blåögd), som har svenska som första språk, som omfattar den svenska kulturen och de värderingar som i alla fall tidigare kännetecknat vårt samhälle, kan kallas etnisk svensk. Lika självklart är att den som är nyanländ från Somalia, är analfabet och har en för Sverige totalt främmande världsbild och kultur och människosyn, inte är etnisk svensk, oavsett hur många svenska pass han eller hon (eller skall jag kanske skriva hen?) har. Den absoluta majoriteten av de som bor i Rosengård, Tensta, Bergsjön (en problemfylld förort till Göteborg) etc, etc, etc är inte etniska svenskar. Du kan hota med att döda mig, men jag erkänner i alla fall inte dessa människor som etniska svenskar. De lever i sina gamla klansamhällen och månggiften och föraktar allt vad Sverige heter. De har inga som helst planer på att bli en del av det svenska samhället, annat än att för kunna få så många bidrag som möjligt (just här talar jag självklart inte om alla invandrare, utan om vissa invandrare, som tyvärr utgör en alldeles för stor och för vårt samhälle alltför belastande, grupp, vilken borde kastas ut från vårt land – ja de borde överhuvudtaget aldrig ha fått stanna här).

Givetvis finns många invandrare som vill integreras, som vill arbeta (och kanske också har ett arbete), som accepterar svensk lag, yttrandefrihet och demokrati, och som är en tillgång för vårt land. Men inte heller dessa kan räknas som etniska svenskar.

Innan du nu blir arg på mig, vänligen läs fortsättningen också! Inte förrän du läst hela denna artikel kan du uttala dig om var jag står någonstans när det gäller invandringen.

Vill man vara politiskt korrekt får man således inte använda begreppet etnisk svensk. Däremot är det tillåtet att talar om inrikes och utrikes födda, vilket framförts i samband med debatten om Reinfeldts uttalande.

Diskussioner av den här typen blir ofta meningslösa, eftersom man inte definierar de begrepp som används. Inrikes och utrikes födda är enkla begrepp, som är lätta att fastställa när det gäller en viss individ. Den som är född i Sverige är inrikes född och alla andra är utrikes födda. Problemet är att dessa begrepp är fullständigt ointressanta när man diskuterar invandringens kostnader och dess för- och nackdelar. Barn till muslimska föräldrar är (inte alltid givetvis) inte etniska svenskar, oavsett om de är födda här eller ej. De utgör ingen del av den svenska kulturen eller det svenska samhället.

Låt oss se hur Wikipedia definierar etnicitet (jag använder engelska Wikipedia, eftersom artiklarna där av uppenbara skäl är mer omfattande och håller högre standard):
En etnisk grupp är en grupp människor som delar en gemensam etnicitet. Det vill säga, dess medlemmar identifierar sig med varandra genom ett gemensamt arv, som består av en gemensam kultur, inkluderande ett delat språk eller en delad dialekt. Gruppens moral eller ideologi kan också understryka gemensam härstamning, religion eller ras.
Att begreppet etnicitet fått dålig klang är säkert kopplat till att Hitler ofta talade om ”etniska tyskar” (Volksdeutsche) och använde detta för att motivera sina angreppskrig och utrotningen av judar etc. Min personliga uppfattning är att vi inte skall låta grupper eller personer ”stjäla” användbara ord (ungefär som ateisterna stulit ordet ”humanism” och bögarna stulit ordet ”gay”, vilket helt enkelt betyder glad). Wikipedia talar här om etniska grupper, om gemensam kultur etc. Dvs alla instämmer tydligen inte i den svenska Godhetskörens uppfattning om dessa begrepp såsom varande meningslösa.

Problemet med begrepp som etnisk svensk etc är att dessa inte är lika väldefinierade, eller kanske snarare inte lika enkla att definiera, som begreppen inrikes född etc. Men, när det gäller invandringsdebatten är begreppet etnisk svensk mycket mer relevant än begreppet inrikes född. En etnisk svensk är en del av Sverige kan man säga, medan en inrikes född inte behöver vara det (men kan givetvis vara det). Man kan vara inrikes född och inte vara mer svensk än vad Usama bin Laden var svensk.

De allra flesta i vårt land kan ganska enkelt hänföras till någon av kategorierna etnisk svensk respektive icke etnisk svensk. Således är begreppet etnisk svensk meningsfullt och relevant, vilket också tydligen Reinfeldt innerst inne tycker (även om han säkert förbannar sin tunga som slant och sade det förbjudna). Att det sedan finns människor som kanske hamnar mellan ovannämnda två kategorier, i en gråzon, spelar ingen roll. Att så är fallet är fullständigt normalt när man försöker klassificera människor. Det finns t ex människor som inte definitionsmässigt är mentalsjuka, men som inte heller är fullt friska mentalt. Skulle det bevisa (dvs att det finns en gråzon när det gäller mentala störningar) att begreppet mentalsjukdom är meningslöst (och borde förbjudas)? Självklart inte! Begreppet etnisk svensk ger värdefull information om en person. Det betyder inte att den personen är mer värd som människa än en invandrare. Problemet är, att om Sverige består av en allt mindre del av etniska svenskar, då kommer det Sverige som vi hittills kallat Sverige att försvinna. Och om man nu skall omvandla ett samhälle så drastiskt, då måste politikerna fråga svenska folket om lov!!!!!!!!!!!!!!!!! Och då räcker det inte med att säga att i och med att ni röstar på oss, så röstar ni indirekt på alla våra åsikter. En så ödesdiger fråga måste avgöras genom en folkomröstning, där man öppet och ärligt redovisar de framtida konsekvenserna (ekonomiska, sociala, demografiska etc) för vårt land på grund av dagens invandringspolitik. Jag har svårt att tro att majoriteten av svenska folket verkligen vill ha en muslimsk majoritet i vårt land. Det har jag väldigt, väldigt svårt att tro.

Dessutom, som jag påpekat gång på gång på gång, så skulle vi kunna hjälpa så många fler människor om vi hjälpte dem på plats eller i närområdet. Det tycks som att Godhetskören prioriterar omdaningen av Sverige som land (till något vi inte ens kan förutsäga) framför att hjälpa lidande människor i världen! Man undrar vad som driver dem. Knappast godhet i varje fall (eftersom de väljer att hjälpa en bråkdel av det antal människor vi skulle kunna hjälpa på annat sätt). Möjligen dumhet. Eller också sker utvecklingen av sig själv, inte driven av någon. Kanske är det så att när den politiska korrektheten förkvävt varje form av verklig debatt, så driver skutan Sverige omkring på havet utan någon vid rodret. Eller kanske med någon vid rodret, men som har fel sjökort och en kompass som hela tiden pekar mot den politiska korrekthetens nordpol. Mot undergången.

Debatten kring Reinfeldts felsägning visar tydligt hur det politiskt korrekta samhället fungerar. Personer som skaffat sig en position måste hela tiden vara på sin vakt. Det är som att balansera på slak lina över en avgrund. Minsta misstag och man faller. Och fallet blir stort om man har klättrat högt. Hur respekterad Reinfeldt än är bland moderaterna så skulle de direkt offra honom, om han skulle göra alltför många tabbar av den här typen. En gång kanske går.

På så sätt får vi ett samhälle fullt av rädsla, där folk vaktar sin tunga och inte vågar säga vad de tycker, dvs ett samhälle otäckt likt den värsta diktatur. Men här är det inte en ond diktator som bestämmer agendan utan det intellektuella etablissemanget (kulturdräggen), som själva ser sig som supergoda. Den kristne filosofen C S Lewis skrev en gång så här,
Av alla tyrannier är den mest förtryckande den som utövas för undersåtarnas bästa. Det kan vara bättre att leva under rövarbaroner än under allsmäktiga moralister. Rövarbaronens grymhet kan ibland slumra och hans snikenhet kan efter en viss punkt vara mättad. Med de som plågar oss för vår egen skull, kommer att plåga oss utan gränser, för de gör det med gott samvete (God in the Dock, en essäsamling om teologi och etik, utgiven 1948).
Godhetskören sover gott på natten, eftersom de förtrycker det fria ordet för vårt eget bästa. Frågan är bara om det är för vårt bästa. Den dag muslimerna får makten i Sverige, och den närmar sig obevekligt, om inte Gud griper in, får vi ett samhälle som jag har svårt att tro att Godhetskören på fullt allvar längtar efter.

Godhetskören förnekar inte bara existensen av etniska svenskar utan också existensen av svensk kultur. Detta har jag diskuterat i flera tidigare bloggar så jag tar inte upp det här (lär gärna min hemsideartikel om detta ämne). Men jag kan i alla fall knyta an till en artikel den 18/5 2012 i Svenska Dagbladet med rubriken "Ny folkbokföring raserar kulturarvet”. Jag citerar:
Regeringens planer på att göra om folkbokföringen måste stoppas. Att ta bort indelningen i församlingar/socknar skulle få stora negativa konsekvenser. Detta är en av de viktigaste kulturarvsfrågor vi någonsin stått inför, skriver 22 professorer, akademiledamöter med flera.
Jag tar inte ställning till huruvida dessa 22 professorer etc har rätt i sak. Det intressanta är att man talar om ett kulturarv som riskerar att raseras. Men om det inte finns någon kultur i Sverige (dvs svensk kultur), hur kan det då finnas ett kulturarv? Man kan väl inte ärva något som inte finns! Det är uppenbart att dessa 22 professorer anser att det faktiskt finns en svensk kultur som är värd att bevara (även om de antagligen skulle förneka det i en intervju, eftersom de vet de ödesdigra konsekvenserna).

Självklart finns en svensk kultur och självklart är begreppet svensk kultur meningsfullt och användbart. Jag har svårt att tro att Godhetskören skulle förneka att det finns etniska palestinier, etniska afrikaner etc eller att det finns en palestinsk kultur, afrikansk kultur (i olika schatteringar givetvis) etc, etc. Varför skulle då Sverige vara det enda land i världen, där man inte kan tala om en etnisk befolkning och om en egen kultur? Jo det bror på att Godhetskören lider av en allvarlig sjukdom – oikofobi, dvs hat mot sitt eget land och sin egen kultur (läs mer om detta på länken ovan). Förmodligen baserat på att man skäms för sitt lands förflutna. För att vi krigat, för att vi haft slavar (nu har ju inte Sverige haft speciellt mycket slavar efter vikingatiden – men vi kanske sympatiskäms för USA:s etc slavar) etc. Men då glömmer vi bort att övriga länder (alla länder!!!) i världen också krigat och erövrat och haft slavar (om de kunnat – det har i varje fall inte berott på bristande vilja). Antalet slavar i arabvärlden var mångdubbelt större än i Europa och Amerika (endast en liten del, drygt 600 000 av de ca 10 miljoner slavar som transporterades över Atlanten, hamnade i USA – varför talar man då nästan enbart om slaveriet där?) och fortsatte ända fram till mitten av 1900-talet (och finns kvar än i dag i t ex Sudan). Dessutom behandlades slavarna mycket grymmare i arabvärlden än i Västvärlden (jag håller på med en artikel om detta). Vi har definitivt inte mer att skämmas för än andra folk och kulturer (jag skriver ingående om detta här). Och även om vi nu har saker att skämmas för, blir begreppet svensk kultur i alla fall inte meningslöst. Ingenting säger att en kultur enbart är god.

För ett par dagar sedan var jag och talade på ett konfirmandläger och åkte då tåg. I stolsfickan finns, som läsaren säkert känner till, ofta tidskriften Kupé, och där finns en avdelning som heter ”Fråga lokföraren”. Jag är lite tågintresserad och brukar läsa den. Ibland finns där intressanta fakta om våra tåg och det är ju alltid roligt att få lära sig något nytt. I det aktuella numret (Maj 2012) fanns frågan, ”Vilka tycker du [som lokförare] är Sveriges vackraste järnvägssträckor att jobba på?” Svaret blev (jag klipper bara ett kort stycke), ”Norsesund, strax söder om Alingsås, är också en favorit för att utsikten är så klassisk svensk”.

Vi får hoppas att ingen medlem i Godhetskören åker tåg den här månaden och bläddrar i Kupé. Då får väl den här lokföraren sparken.
– Vad skall de stackars invandrarna tycka när han säger att den vackra utsikten är så klassisk svensk?! De blir ju kränkta! Vadå klassisk svensk?! Om det inte finns någon svensk kultur och några etniska svenskar, kan det ju inte finnas någonting som är klassiskt svenskt. Då finns ju ingen som kan uppfatta vad som är klassiskt svenskt. Usch vilken hemsk människa!!! Brrrrrrr…..!!!

Men som sagt, jag tror trots allt att de flesta människor (både svenskar och icke svenskar) anser det vara meningsfullt och relevant att använda begrepp som etnisk svensk, svensk kultur och klassiskt svensk. Innan jag blev kristen trodde jag att man var tvungen att operera bort halva hjärnan för att bli kristen. Den uppfattningen byggde på en del kristna jag hade träffat och som sagt väldigt dumma saker. Nu vet jag att jag hade fel. Men när man läser och hör om Godhetskörens åsikter, då undrar man om man inte måste operera bort hela hjärnan för att bli fullvärdig medlem i detta illustra sällskap.

Häromdagen innehöll våra tidningar en artikel med rubrik, ”Norsk elev gav Breivik stöd i 17 maj-tal”. Eftersom alla tidningar får många av sina nyheter från TT, så blir rubriker och text på dessa artiklar väldigt lika eller identiska. Aftonbladet skrev t ex:
En norsk elev gav Anders Behring Breivik sitt stöd i ett tal den 17 maj på Gran Canaria. Talet innehöll hets mot muslimer. Flera av åhörarna reagerade starkt och ledningen vid norska skolan på Gran Canaria beklagar.
– Det hölls ett tal som jag godkände och som var lite kontroversiellt. Hon är en reflekterande flicka som kom med några politiska synpunkter på grundlagsändringar och nämnde islamiseringen och Breivik, säger Ronny Kiil Olsen, ledare för föräldraföreningen FAU.
Jag vet inte exakt vad eleven sade, men förmodligen sade hon väl ungefär det jag skriver i olika artiklar, bl a föreliggande artikel. ”Hets mot muslimer” ja. Så fort någon säger något kritiskt om islam så är man islamofob och hetsar mot muslimer. Säger man något kritiskt om den kristna tron då är man i Godhetskörens ögon en ärlig sanningssägare som strider mot mörkrets makter. Jag ställer inte upp på detta. En religion, eller snarare ideologi (Koranen handlar till största delen, inte om religion utan om implementerandet av ett islamskt världsrike), som har som mål att lägga hela världen under sig (detta befaller både Koranen, hadítherna och sharíalagen), måste självklart kunna granskas med förstoringsglas, precis som man kan granska kristendomen och olika politiska ideologier. Godhetskörens ensidiga försvar av islam är svårt att förstå. Åtminstone logiskt. Men det är klart, har man opererat bort hela hjärnan blir ju logiken inget problem längre.

Jag brukar säga att den politiska korrektheten ligger som ett förkvävande blytäcke över vårt land. Låt mig avsluta med att citera en insändare jag hittade på Avpixlat.se med titeln, "Den politiska korrektheten och rädslan”:
Många frågar sig hur den politiska korrektheten kan hålla ett sådant grepp över folk. Ett av svaren är att folk är rädda. Att få epitetet främlingsfientlig eller rasist, eller ens misstänkas, innebär ett stigma. Det tenderar att bli mer stigmatiserande ju mer av socialt anseende du fått. I offentlig verksamhet blir konformismen och tystnaden total. Men även de privata företagen och deras anställda vill slippa få DO på sig och riskera förlora kunder. Så hela arbetslivet är mer eller mindre engagerat.
Denna räddhågsenhet får djupgående konsekvenser för samhället. Hur känner sig läraren som inte tror på det han förmedlar, hur mår sjuksystern inför att hjälpa folk som illegalt snyltar på resurserna, bibliotekarien som efter ett långt arbetsliv ser att hennes pension är lägre än för nyanlända, vårdbiträden som ser vården erodera samtidigt som skäggiga män får kosta hur mycket som helst? Det som får dem att tiga och knoga vidare är rädslan. Rädslan för att förlora jobbet, rädslan för att vara den som sticker ut och protesterar, rädslan av att bli socialt utfrusen, ett gnagande tvivel på sig själv – är det jag som är konstig?
Läs gärna hela insändaren! Och läs gärna den klassiska sagan Kejsarens Nya Kläder av H C Andersen. Den handlar om dagens Sverige.

onsdag 16 maj 2012

Svenska Kyrkan – sanningens pelare eller vindflöjel

Jag tänkte bara tipsa om en ny artikel på min hemsida. Den handlar om Svenska Kyrkan och bygger på vad Svenska Kyrkan säger på sin hemsida och hur detta förhåller sig till Guds Ord. Klicka här för att komma till artikeln! Ha en bra dag!

söndag 13 maj 2012

Alla är vi svenskar – även Usama bin Laden

Häromdagen intog jag min lunch framför tv:n. Jag hamnade utan egen förskyllan (dvs direkt när jag satte på min tv) i ett Extra Rapport (kl 12.00 den 7/5 2012) med anledning av den stundande rättegången mot den s k ”serieskytten i Malmö”. Olika experter fick uttala sig och man diskuterade bl a vad som kan få en ”vanlig” människa att begå sådana illdåd. En journalist på Sveriges Radio, som gjort research för ett kommande program om serieskytten, berättade att denne var en skicklig jazzmusiker och tidigare varit väldigt intresserad av afrikansk kultur. Hans lägenhet var t ex inredd i afrikansk stil. Han hade också drivit en träningslokal i ett invandrartätt område i Malmö (och fått bidrag för att hans arbete bidrog till integrationen) och där kommit i kontakt med många invandrarungdomar. Man fick inte riktigt detta att gå ihop med han skulle vara rasist och erkände att det var mycket svårt att förstå hur han fungerade. Programmet var till ytterlighet politiskt korrekt och själva sakfrågan, dvs den massinvandring som sker i Sverige och Norge etc, vilket utlöst serieskyttens och Breiviks agerande (men som inte på något sätt ursäktar det de gjort), nämndes överhuvudtaget inte.

På 1970-talet beslutade socialdemokraterna under Olof Palmes ledning att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land. Utan att fråga svenska folket om lov, inledde man en omdaningsprocess av vårt land, som på sikt kommit, och kommer att få, mycket större påverkan på vår framtid än vare sig kärnkraft eller vänster/högertrafik (där man hade folkomröstningar). Det är ofattbart att man ger sig in på ett totalt omdanande av ett land utan att kommunicera med landets befolkning. Detta är så långt ifrån sann demokrati som man bara kan komma. I mina ögon var Olof Palme ingen demokrat, utan en maktmänniska, som manipulativt använde demokratins spelregler för att härska (huruvida han gjorde detta av god vilja eller hade ett ondskefullt uppsåt kan jag inte uttala mig om – men han var mycket intelligent och det är svårt att tro att han inte skulle insett konsekvenserna av de ödesdigra beslut han lyckades driva igenom – han var ju också delaktig i omformandet av världens bästa skola till flumskola på 1960-talets slut, något som jag aldrig kan förlåta honom för).

Jag tar till 100 procent avstånd från Breiviks (som definitivt inte är rasist – han är inte arg på invandrare utan på de politiker som förstört/förstör Norge) och serieskyttens i Malmö avskyvärda handlingar. Däremot anser jag att Breivik i sak har rätt i väldigt mycket (om vi nu bortser från hans absurda påståenden om hemliga Tempelriddare etc). Breivik anser med all säkerhet att ett plus ett är två. Skulle jag då säga att ett plus ett inte är två, bara för att inte hålla med Breivik? Det som är sant är sant oavsett vem som säger det. Även Hitler hade rätt ibland. Visste du att det var han som kom med idén till Volkswagen-bubblan (den klassiska Folkvagnen) och sedan gav Ferdinand Porsche i uppdrag att konstruera den? När det gäller Breiviks analys av invandring och islam håller jag med honom om mycket (de tankar han för fram i sitt Manifest är inte sådant han själv tänkt ut utan sådant han läst i böcker och på Internet).

Problemet är att man aldrig diskuterar själva sakfrågan, dvs invandringen. Är vår invandringspolitik rimlig? Vad kostar den svenska folket? Vad kommer den att få för konsekvenser för vårt land i framtiden? Och vill vi ha dessa konsekvenser? Den som på minsta sätt ställer den typen av frågor betraktas som rasist eller som en kuf (på många diskussionsforum på nätet kallas undertecknad för just kuf – hehehe…). Det är precis samma sak som när det gäller diskussionen intelligent design/evolution. Den som tycker sig se en intelligens bakom universum, livet och de olika arterna avfärdas som okunnig, korkad, fanatisk eller rent ut sagt ond (Albert Einstein talade ofta om ett överlägset intellekt bakom Universum – undrar till vilken av dessa kategorier han hör; okunnig eller korkad känns inte riktigt trovärdigt). Någon seriös debatt när det gäller invandring, intelligent design etc förekommer knappast i det som ibland kallas gammelmedia (tidningar, tidskrifter, böcker som ges ut på etablerade förlag; SR, SVT, Bonniers, de stora dagstidningarna etc). Och det är precis detta som kännetecknar alla kontroversiella frågor i en kultur där den politiska korrektheten förkväver all verklig debatt. Eftersom det som är politiskt korrekt är sant per definition, behövs ingen debatt. Alla goda människor (Godhetskören) vet, ja de bara veeeet i hela sin varelse, att det politiskt korrekta är sant. Det är ju självklart eller hur?! Endast en idiot eller en ond människa skulle försöka hävda någon annan åsikt än den politiskt korrekta. Således är den som ifrågasätter det politiskt korrekta en idiot eller en ond person och behöver inte tas hänsyn till.

Det torde vara ställt bortom varje rimligt tvivel att majoriteten av Sveriges (och Europas) befolkning i slutet av detta århundrade kommer att utgöras av invandrare. Detta erkänns av alltfler experter, som knappast kan kufifieras så där utan vidare. David Coleman, professor i demografi vid Oxford University, försöker i studien "Immigration and Ethnic Change in Low-Fertility Countries: A Third Demographic Transition", utifrån invandringsstatistik år 2004, uppskatta den kommande utvecklingen i Europa. När det gäller Sverige kommer enligt Coleman andelen svenskar att vara mindre än 50 procent vid slutet av detta århundrade (sid 416 – obs pdf-filen börjar på sidan 401!), även om vi betraktar tredje generationens invandrare som svenskar (och eftersom troende muslimer aldrig kommer att bli ”svenskar” – även om vi talar om tredje generationens invandrare – islams heliga skrifter förbjuder en muslim att integreras i ett icke muslimskt land – kommer det att vara värre än så). Även om vi skulle totalstoppa all muslimsk invandring i morgon hjälper det inte med tanke på hur många barn muslimska invandrare skaffar sig (dels är det kulturellt, dels är det medvetet – det handlar om demografisk krigföring, uppmuntrad av islams prästerskap). Det oundvikliga skjuts bara upp något eller några decennier. Sedan har vi antingen ett muslimskt Europa eller historiens blodigaste inbördeskrig (med tiotals miljoner döda). Frågan är vilket av dessa alternativ som är värst.

Nu kan man ju invända att Coleman talar om invandrare i allmänhet och inte om enbart muslimska invandrare. Men eftersom en mycket stor del av invandringen består av muslimer och eftersom dessa skaffar stora barnkullar (och i hemlighet tillämpar månggifte) är det den muslimska gruppen som kommer att växa mest. Dessutom vägrar denna grupp att låta sig integreras. Jag roade mig för ett par år sedan med att göra en enkel matematisk modell som utgick från att all invandring av muslimer till Sverige stoppats. Utifrån antalet muslimer (enligt SCB) i vårt land det aktuella året (jag kommer inte ihåg vilket år det var, jag tror det var 2010), och utifrån födelsetal för muslimska invandrare respektive etniska svenskar, kom jag fram till (en försiktig uppskattning) att det skulle dröja ca 90 år innan muslimerna utgjorde 1/3 av Sveriges befolkning (eftersom invandringen av muslimer förmodligen inte kommer att minska, och definitivt inte stoppas – det vore nästan omöjligt i en demokrati där politiskt korrekthet och inte sanning är den vägledande principen – kommer detta att inträffa mycket tidigare än så). Jag utgick då från 5 barn i varje muslimsk familj (förmodligen en realistisk siffra – alla familjer från Somalia jag läst om har haft 8 barn eller fler).

Varför valde jag 1/3 av Sveriges befolkning? Jo för jag uppskattar detta vara den ”kritiska massan” (som man säger när man talar om atombomber). Då är muslimerna så många att de på allvar börjar påverka vårt samhälle. De kommer då att ställa oerhörda krav, t ex att vi inte längre får fira jul i Sverige (i varje fall inte offentligt med julskyltning, tomtar på varuhus, julfester på företag etc), eftersom det kränker muslimerna etc, etc, etc. Vi kommer inte att få ringa i kyrklockar medan muslimerna kommer att kräva att få ha böneutropare i moskéerna. Och då har Sverige blivit ett nytt Libanon. Då kommer vi att få ultranationalistiska partier i vårt land (som kommer att få dagens SD att framstå som ett invandrarpositivt parti), och dessa partier kommer antagligen att bli större än både S och M, och sedan är steget inte långt till inbördeskrig (undrar på vilken sida Reinfeldts efterträdare kommer att ställa sig – kommer Moderaterna att slåss på muslimernas sida mot de etniska svenskarna och de invandrare som inte vill att Sverige skall bli en talibanstat, eller kommer Moderaterna att solidarisera sig med det som trots allt är deras fosterland? – tja ingen vet). Tyvärr! Så att Coleman talar om invandrare i största allmänhet är ingen tröst. Slutet blir detsamma i alla fall, även om det kan ta något längre tid än hans beräkningar visar.


Några bilder från diverse islamistiska demonstrationer i Europa (klicka på bilden för att förstora den!)


Så den fråga våra politiker borde ställa sig, är om vi vill att Sverige skall vara ett muslimskt land om 90 år (plus minus några årtionden), eller kanske mycket tidigare än så. När muslimerna blir en majoritet kommer vi, i enlighet med demokratins spelregler, att få en muslimsk majoritet i Riksdagen och en muslimsk regering. Vad som då kommer att hända behöver man inte spekulera om. Det första de kommer att göra är att avskaffa demokratin (som är helt, hundraprocentigt oförenligt med islam) och sedan långsamt (i bästa fall – det kan gå snabbt också) börja förtrycka alla icke muslimer. Man inför sharíalagar, förbud mot att bygga nya kyrkor, homosexuella avrättas, judar mördas, muslimer som lämnat islam för att bli ateister eller kristna avrättas etc, etc, allt i enlighet med islams ”heliga” dokument, som uttryckligen befaller detta. Yttrandefrihet, tryckfrihet etc, etc avskaffas och all västerländsk kultur kommer att förbjudas eller marginaliseras.

Ja men tänk om David Coleman har fel! Jo, men han är inte ensam. Enligt Norska Statistiska Centralbyrån kommer etniska norrmän att vara i minoritet i Oslo om 28 år (se min förra blogg). Etc, etc. Men tänk om både Coleman och Norska Statistikbyrån m fl har fel! Jovisst, men tänk om de har rätt! Självklart är statistiska förutsägelser osäkra. Men vad spelar det för roll om det slår fel på några år eller ett par decennier. I slutet av 2000-talet har under alla förhållanden medeltidens mörker sänkt sig över hela Europa (eller också befinner vi oss mitt i ett blodigt inbördeskrig). Nog borde väl svenska folket få rösta om huruvida de verkligen vill ha det så? Eller vad säger du Reinfeldt? Vore inte det demokratiskt?

Idag (13/5) läste jag på Aftonbladets hemsida att SD är det fjärde största partiet i Sverige. De har nu passerat Folkpartiet och endast MP, M och S är större än SD. Ändå skall SD frysas ut och marginaliseras och särbehandlas negativt. Nyligen spelades den årliga fotbollsmatchen mellan regeringspartierna och oppositionen. SD fick givetvis inte vara med i den matchen. Ynkligt! Det är ju ren mobbing och dessutom så långt från sann demokrati som man kan komma. F ö så tog Aftonbladet häromdagen in en lång artikel av Jimmy Åkesson, vilken handlade om svenska polisens ineffektivitet. Ibland anar man i Aftonbladet en viss sympati för SD, vilket skiner igenom. Vem vet, kanske journalisterna där till slut blir så trötta på alla lögner och all propaganda om invandringen positiva effekter, att de tar bladet från munnen och börjar skriva sanningen. Vem vet?

Gammelmedia gör som sagt allt för att trycka ned all verklig diskussion om invandringsproblemen, samtidigt som man vill få invandringen att framstå som positiv (en kassako för vårt land heter det – fast knappast för svenska folket, däremot är invandringen en kassako för de företag som driver flyktingförläggningar etc, vilka gör miljonvinster varje år).

För någon vecka sedan läste jag en artikel i Nature med rubriken ”Ancient Swedish farmer came from the Mediterranean” (Stenålderns bönder kom från Medelhavet – ungefärlig översättning) (26/4 2012). Där redogjorde man för DNA-undersökningar av 5000 år gamla skelettfynd i stenåldersgravar, dels på Gotland, dels i Västergötland. Fynden på Gotland innehåller, enligt experterna, rester från jägar- och samlarfolk medan de västgötska fynden härrör från jordbrukare. DNA:t hos jägarna och samlarna uppvisar mest likheter med människor som idag lever i Nordeuropa medan DNA:t hos jordbrukarna ligger närmare de européer som idag finns runt Medelhavsområdet. Slutsatsen blir att det var invandrare från Sydeuropa som förde jordbruket till Sverige.

Samma dag hade Svd en ganska lång artikel med rubrik "Invandrare från södra Europa förde jordbruket till Sverige”. Att SvD gjorde stor sak av dessa fynd skulle möjligen kunna bero på att man anser dem vara starka argument mot Sverigedemokraterna och deras negativa inställning till invandring. Jag vet inte om det var tidningens avsikt, men nog tror jag att många kommer att uppfatta det så. ”Titta vilken nytta Sverige haft av invandrare som kommer söderifrån! Utan invandrare hade vi inte haft något jordbruk i vårt land.”

Att SvD i sin rubrik, till skillnad från Nature, använde ordet ”invandrare”, innebär ett starkt stöd för min gissning. Ordet känns främmande i en artikel som handlar om vetenskap. Rubriksättarens uppenbara avsikt är att läsaren skall minnas att invandrare gjort något positivt för Sverige och hur beroende vi är av invandrare.

Det är väl knappast någon som förnekar att Sverige är ett ”invandrarland” om man med invandrare menar att människor förflyttat sig från andra områden till det som idag kallas Sverige. Inte ens Sverigedemokraterna gör det. När Norden var täckt av en flera kilometer tjock inlandsis, bodde inga människor här. Vid istidens slut började människor flytta norrut allt eftersom isen drog sig tillbaka. Så självklart var de första ”svenskarna” ”invandrare”. Men det gäller ju i princip alla länder. Oavsett var nu människan uppstod (och oavsett om vi tror på evolution eller skapelse) så har människan spritt sig ut över hela jorden från den plats där hon en gång uppstod.

Dock kan jag inte se hur detta skulle vara något argument i dagens invandringsdebatt (i den mån det finns en sådan debatt – media och politiker gör som sagt allt för att se till att dessa frågor inte debatteras). Att jämföra många av dagens invandrare med de människor som flyttade hit under stenåldern (och från ingenting skapade något) eller med de svenskar som invandrade i USA under 1800-talets senare hälft (och som röjde mark och byggde ett land) är synnerligen missvisande. Att jämföra den typen av invandrare med östeuropeiska invandrare som rånar gamlingar och även har mördat gamlingar som bor ensamma på landet (vi har haft flera sådana fall under de senaste åren) eller med romska tiggeriligor eller med muslimska invandrare som är arbetslösa, försörjs av bidrag och begår brott, är så missvisande som det bara kan bli (obs! jag säger inte att alla östeuropiska invandrare är rånare eller att alla romer tigger eller att alla muslimer försörjs av bidrag – men om vi t ex tar muslimska invandrare så lever majoriteten på bidrag, den saken är klar).

Det är således skillnad på invandrare och invandrare. Som jag påpekat i andra bloggartiklar är andelen grova våldsbrott när det gäller invandrare från Asien en tredjedel av genomsnittet för hela befolkningen. När det gäller invandrare från Mellanöstern och Afrika (varav flertalet är muslimer) är motsvarande andel tre gånger så stor som genomsnittet. Invandrare från Sydamerika, Asien och Europa har dessutom inte för avsikt att ta över vårt land. Detta har däremot de muslimska invandrarna (de som tar sin tro på allvar), demografiskt eller med våld – allt är tillåtet. Hur kan jag veta det? Jo Koranen, hadítherna och sharíalagen, dvs islams heliga dokument, befaller dem att göra detta, och dessa befallningar är dessutom helt entydiga, dvs kan inte tolkas på andra sätt (vilket jag visar i många artiklar på min blogg och hemsida).

Om vi bortser från arbetskraftsinvandring innebär invandringen oerhörda kostnader för vårt land. Dessutom blir vår hjälpinsats (vi säger ju att vi vill arbeta för att skapa en bättre värld) synnerligen ineffektiv med tanke på att en invandrare kostar vårt land flera tusen kronor per dygn under de första åren och sedan måste vi försörja många av dem för oöverskådlig framtid. Vi har en mycket hög ungdomsarbetslöshet i Sverige (25,5 procent i mars 2012) – och att en somalisk ungdom skulle få ”ett riktigt arbete” (jag talar således inte om olika arbetsmarknadsåtgärder) i vårt land är synnerligen osannolikt. De äldre invandrare som vi låter komma hit innebär enbart en stor kostnad för svenska folket (och en sänkning av våra pensioner och vår välfärd – ett välfärdssystem som ger tiotusentals människor, som inte bidragit ekonomiskt till systemet, full tillgång till välfärden, kan inte fungera i långa loppet, utan att man försämrar välfärden för de som bidragit till systemet). Som jag skrivit på många ställen skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler människor på plats (eller i närområdet). Årskostnaden för 2400 s k ensamkommande flyktingbarn (varav väldigt få är barn i egentlig mening, dessutom är de inte flyktingar enligt någon FN-definition och dessutom har de kunnat hosta upp ca 100 000 kr för att ta sig hit – en svindlande, för att inte säga omöjlig summa för en somalisk tonåring) är ungefär densamma som vad det kostar att hjälpa 684 000 barn (verkliga barn) under ett år i länder som Indien! Vill vi verkligen lindra lidandet i världen? Det tycks inte så i varje fall. Det tycks snarare som att det gått prestige i flykting”barn”sfrågan (och som sagt endast i undantagsfall handlar det om barn under 18 år).

Bortsett från arbetskraftsinvandring tillför invandringen Sverige ganska lite (annat än vissa exotiska maträtter). Visst finns det stor efterfrågan på arbetskraft inom vissa branscher (läkare med patologi som specialitet, experter på programmering och datornätverk, utbildade sjukhusfysiker etc, etc). En del av bristen på experter kan avhjälpas genom arbetskraftsinvandring. Men den massinvandring som sker idag kommer knappast att ge oss fler patologer eller programmerare eller nanoteknikexperter. De invandrare som kommer från Mellanöstern och Afrika och är över 50 kan vi lämna därhän. De kommer aldrig (annat än i extrema undantagsfall) att få något arbete (de kommer inte att lära sig svenska, de kommer inte att utbilda sig). De invandrare som kommer hit från t ex Somalia och liknande länder är ofta analfabeter. De kommer från en helt främmande kultur. En kultur som dessutom är ond. Hur kan jag säga det? Ja men det är ju bara att titta på verkligheten. Världssamfundet har pumpat in ofattbara summor i Afrika och ändå fortsätter bara eländet i länder som Sudan och Somalia. Hat, krig, svält, massvåldtäkter, barnsoldater, hedersmord, folkmord, en kvinnosyn från helvetet, masstympningar (där man hugger av händer och fötter till och med på barn) och elände, elände elände… Något måste vara fel på själva folket som bor där. Inte genetiskt, men kulturellt. Deras sätt att tänka är perverterat genom deras kultur. Detta tar de med sig till Sverige. De förändras inte när de kommer hit, eftersom de kommer från en kultur som inte kan förändras, utan de kräver att vi förändras (och vi är så mesiga att vi inte kräver att de förändras, vilket skulle hjälpa dem att integreras).

Självklart har de rätt att leva på sitt sätt i sina länder. Men de har inte rätt att försöka omskapa Sverige till ett somaliskt klansamhälle! Det hela förstärks av islam, som är en spegel av den här typen av kultur. Många forskare, som studerat de preislamska (före islam) religionerna i arabvärlden, menar att alla islams fundamentala lärosatser hämtades av Muhammed från dennes födelsestad Mecka och de religioner som fanns där före islam. Muhammed, tog således delar av innehållet i islam från den arabiska kultur som fanns i Mecka. Det är kanske därför som arabisk islam är värre än andra varianter av islam. Här går kultur och religion hand i hand och det finns inga kulturella faktorer som kan mildra texterna i Koranen och islams andra heliga dokument, utan de tillämpas fullt ut.

Nu tänker säkert medlemmarna i Godhetskören hemska tankar om mig. Hur kan du bara säga att Muhammed hittade på islam? Det är ju islamofobi och hets mot folkgrupp och rasism, och du (som tycker så) vet inte vad. Det märkliga är att i stort sett alla medlemmar i Godhetskören är ateister, som rimligen förnekar varje form av religion och tro på något övernaturligt (annars är de ju inte ateister). Om nu inte Muhammed hittat på islam, varifrån kommer då islam, om Allah inte finns (om du är ateist kan du väl ändå inte tro att Allah finns – men i den politiska korrekhetens namn är ju i och för sig vilka motsägelser som helst möjliga)? Svara på det du, käre medlem i Godhetskören! Det är nog så att även den mest politiskt korrekte Godhetskörare innerst inne tror precis som jag, dvs att Muhammed hittade på islam, vilket i förlängningen innebär att Muhammed inte var Guds profet, att Allah inte existerar och att Koranen är skriven av människor (förmodligen Muhammed). Skillnaden mellan mig och Godhetskörarna är att de är för fega för våga säga sanningen. Trots att få svenskar tror att Allah existerar, anser ändå väldigt många att man kränker islam om man antyder sådana tankar. Samtidigt har de inga som helst problem när kristendomen kränks. Det är intressant. Kristendomens negativa särbehandling är ett oerhört starkt argument för att den kristna tron är den äkta varan. Guds levande Ord till människan!

Endast en minoritet av de invandrare som idag kommer hit från Mellanöstern och Afrika tillför något positivt till vårt land. Resten utgör enbart en oerhörd ekonomisk belastning. Om detta påstående inte är sant så borde våra beslutsfattare ärligt redovisa alla kostnader och intäker i samband med invandringen, och då talar jag inte om demagogiska kaskader av vackra ord, utan om en trovärdig analys. Får jag se en sådan analys, som övertygar mig om att jag har fel, lägger jag omedelbart ner mitt påstående.

Men invandringen har inte bara ekonomiska konsekvenser. Titta hur det ser ut i delar av Malmö och förorter till Stockholm, Göteborg och en del andra städer! Vi har inte bara tagit hit somalier och afghaner, vi har låtit Somalia och Afghanistan med sin klankultur etablera sig i vårt land! Titta för övrigt hur det ser ut i våra fängelser! En god vän till mig, som själv är invandrare, har arbetat under en stor del av sitt liv i Kumlafängelset. Enligt honom är en förödande majoritet av fångarna där invandrare.

Häromdagen rapporterade media ”Svenskor gripna i Norge med 100 kg kat” (för den som inte vet det är kat någon form av blad som tuggas och som har en viss narkotisk verkan). På SVT:s hemsida kunde man läsa följande:
Två unga svenskor greps i lördags på Oslos storflygplats Gardermoen för innehav av cirka 100 kilo kat. Kvinnorna, i åldern 20-30 år, misstänks för narkotikasmuggling.

– Detta är så stora mängder att det med all sannolikhet inte räcker med böter, säger Bjørn Bekken, vakthavande på Gardermoens polisstation, till Romerikes Blad. Kat odlas på Afrikas horn och södra delen av Arabiska halvön, där den brukats i århundraden. Europeiska länder har på senare år narkotikaklassat drogen.
Två unga svenskor har således gripits. Det är säkert sant att de unga kvinnorna har svenskt pass. Men som jag ser det blir man inte svensk bara för att man har ett svenskt pass. Enligt Avpixlat.se rör det sig om två somaliska kvinnor. Med all sannolikhet lever de på socialbidrag. På vad sätt skulle de utgöra en ”kassako” för vårt land (som många politiker uttrycker det). De här unga kvinnorna är enligt min mening inte mer svenska än vad Usama bin Laden var svensk (jag gör inga andra jämförelser mellan kvinnorna och bin Laden). De utgör ingen del av det svenska samhället. De har ingen som helst avsikt att blir värdefulla medborgare i vårt land (jag gissar givetvis, men sannolikheten att jag har rätt ligger nog väldigt nära 100 %). Förr brukade man säga att man blir en del av ett land efter tre generationer. Jag har vissa planer på att flytta till Portugal, men jag skulle aldrig kalla mig portugis, eftersom jag aldrig kommer att bli en del av det portugisiska samhället. Jag kommer t ex aldrig att lära mig språket så att jag uppfattar alla nyanser. Jag har en god vän som kommer från Canada och som bott i Sverige i snart 40 år. Även om han lagt ned stor möda på att lära sig svenska (han pratar och skriver mycket bra svenska) så märker man ibland att han grovt missuppfattar saker han hör eller läser. Och det är ju fullt naturligt. Det tar tid (ett helt liv) att bli en del av en kultur. Det finns så många underförstådda nyanser hos ord och uttryck och gester, som inte kan förmedlas av ordböcker eller grammatikor. Plus alla kulturella subtiliteter som bara kan anas men som är nog så viktiga.

Media är mycket noga med att inte avslöja när personer med invandrarbakgrund begår brott, även om undantag finns. För en tid sedan kunde man läsa om kristna föräldrar, som försökt driva ut onda andar ur en ung flicka i Borås. Flickan, som var i 12-årsåldern, hölls fången och torterades, eftersom föräldrarna trodde att flickan var en häxa, besatt av onda andar och demoner. Media var mycket noggranna att påpeka att det hela hade skett i en kristen församling. Den som inte är fullständigt hjärndöd (dvs inte är medlem i Godhetskören) inser naturligtvis att det måste handla om invandrare från Afrika. Jag råkar ha träffat en medlem i sagda församling, som berättade att föräldrarna och flickan var från Kongo (vilket jag gissade när jag läste om det – en god vän till mig har varit missionär där och berättat många intressanta saker). Dessutom var dessa kongoleser knappast med i församlingen utan levde sitt eget liv. Så den omtalade andeutdrivningen hade ingenting med genuin kristen tro eller med någon svensk, kristen församling att göra. Föräldrarna åtalades och när domen föll (samtliga frikända) så nämnde faktiskt Aftonbladet, till min stora förvåning, att det handlade om kongoleser. Men varför nämnde man inte det från början? Jo Godhetskören är genuint kristendomsfientlig och vill gärna sprida negativ propaganda mot kristendomen och mot troende kristna. I det aktuella fallet ville man inte att det skulle framgå att det handlade om invandrare, eftersom kritiken då tappat sin udd och dessutom kunde uppfattas som negativ mot invandrare.

Som sagt, i några fall under senare tid har media angett etnicitet i samband med att dom fallit. Men det är undantag. Det har nästan gått så långt att om man inte nämner namn eller visar bild så kan man utgå från att det handlar om invandrare. Därmed har media motverkat sitt eget syfte.

Jag är inte omänsklig. Jag tycker att Sverige skall hjälpa människor i nöd (inom rimliga gränser – förstör vi vår ekonomi kan vi ju inte hjälpa någon). Men jag anser att det sker på helt fel sätt. Endast några få procent av invandrarna har flyktingstatus i någon FN-mening. Den absoluta merparten av hjälpen skall ske i närområdet, då vi kan hjälpa hundratals gånger fler människor än vi gör nu. Endast verkliga flyktingar skall få komma hit. Invandrare, som begår grova brott, skall omedelbart utvisas på livstid efter avtjänat straff och invandrare som begår mindre grova brott skall utvisas om de ännu inte fått sitt PUT. Vid särskilt grova brott (mord och liknande) skall invandrare kunna fråntas sitt svenska medborgarskap och sedan utvisas på livstid efter avtjänat straff. Om en utvisningshotad invandrare slänger sina identitetshandlingar kan han inte utvisas, som det är nu. Detta måste givetvis förändras så att han ändå kan utvisas. Och invandrare som ljuger om sin ålder eller ger falska uppgifter när han kommer till Sverige skall omedelbart utvisas. Och invandrare skall inte ha några som helst förmåner framför etniska svenskar. Det är djupt omoraliskt!

Ovanstående är inte omänskligt. Det är inte rasistiskt. Det är inte kränkande. Det är självklart. Att hellre hjälpa människor på plats än att försörja dem i Sverige är inte rasism eller missunnsamhet, det är sunt förnuft, optimering av våra resurser. Att inte släppa in horder av muslimer i vårt land är inte heller rasism eller diskriminering. Det är ren självbevarelse. Det handlar om att skydda vårt lands suveränitet. Det är inte rasistiskt att utvisa invandrare som begår brott. De utvisas inte för att de tillhör en viss kulturell eller genetisk eller religiös folkgrupp utan för att de är skitstövlar (skitstövlar finns överallt – både bland svenskar och bland invandrare, skillnaden är att etniska svenskar, som begår brott, inte går att utvisa, eftersom de har födslorätt här)! Endast en nation som lider av ett akut dödslängtansyndrom skulle göra som Sverige gör. Ärligt talat, våra politiker är inte kloka och deras dåraktiga invandringspolitik kommer att stå svenska folket dyrt!!!

Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2, mars 2011:
Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.
Jag är mycket oroad för mitt lands framtid!!!

fredag 27 april 2012

Tårtgate och konstnärlig frihet

Få svenskar har väl kunnat undgå att höra om den famösa ”negertårt-incidenten” på Moderna Muséet i Stockholm den 15/4 2012. Det hela började med att Konstnärernas Riksorganisation, KRO, bad konstnären Makode Linde att göra en tårta till firandet av World art day. Tårtan kom att föreställa en karikatyr av en mörkhyad kvinna med rött innanmäte (blodiga inälvor). Konstnären, som är känd för att i sina verk diskutera och kritisera rasismen, säger själv:
Tårtan var tänkt att symbolisera massgravar, styckning och kvinnlig omskärelse. Jag ville att det skulle kännas obehagligt att skära i den och att det skulle få folk att reflektera.
Linde har i andra sammanhang sagt att verket absolut inte har något med rasism att göra. Dessutom ville han, enligt egen utsago, testa gränserna för yttrande- och tryckfriheten (ungefär som Lars Vilks med sina rondellhundar). Att han skulle vara rasist, eller haft för avsikt att kränka afrikaner, verkar dessutom inte troligt med tanke på att han själv har afrikansk bakgrund (mulatt).

Närvarande på Moderna Muséet var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon var den som fick äran att skära upp den första tårtbiten, vilket hon gjorde med ett leende. Idag tycks leendet ha stelnat till en grimas.

Tårtincidenten ledde till ett svenskt ”Tårtgate”, som någon skämtsamt kallat det för (med hänsyftning till Watergate). Afrosvenskarnas Riksförbund har anklagat tårtan (eller snarare konstnären) för att vara rasistisk och krävt kulturministerns avgång. Muséet har också bombhotats. Jag skall inte gå närmare in på själva kränkningsaspekten, även om jag generellt anser att det finns alltför många lättkränkta grupper i vårt land. Jag tänker t ex på den i Sverige boende asiat som för något år sedan JO-anmälde Fazers Kinapuffar (ett populärt godis som finns i de flesta affärer), eftersom han ansåg omslaget (en kines av streckgubbetyp) vara kränkande mot alla asiater.


Personligen tycker jag sådana människor är löjliga. Det är lika löjligt som att försöka förbjuda böcker av Astrid Lindgren eller Tintin-serierna, bara för att där förekommer ord som idag inte är politiskt korrekta. Pippi Långstrumps pappa var ju t ex negerhövding på någon Söderhavsö – huuh så hemskt! Men så uttryckte man sig på den tiden och skall vi redigera alla gamla böcker så att de blir politiskt korrekta, befinner vi oss på samma nivå som i Sovjetunionen, där man ändrade misshagliga texter och tog bort sådant som inte stämde med ideologin. Vad som är politiskt korrekt ändras hela tiden och i så fall skulle det ständigt bli ett fasligt nyutgivande av gamla böcker i nya, redigerade upplagor (och indragning av de gamla upplagorna). Och till slut kommer innehållet att vara så intetsägande att ingen kommer att vilja läsa dessa böcker. Jag tror det är mycket bättre att behålla originaltexten. Detta kan sedan ge anledning till diskussioner om människosyn förr och nu, vilket är mycket bättre än att låtsas som om det förflutna inte existerar.

Allt det jag skriver ovan är säkert välkänt för mina läsare. Att jag skriver det är för att någon kanske kommer att läsa den här artikeln om ett par år och då är förmodligen Tårtgate glömt och förlåtet. Därför vill jag ge en bakgrund till det som nu följer, som alltså är själva budskapet.

Vi börjar med att gå till SvD den 19/4 2012. Där kunde man läsa en artikel om att Moderna Muséet i Stockholm mister en donation med anledning av Tårtgate.
Tårtkuppen på Moderna museet där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar och åt av en rasstereotyp tårta har blivit en världsnyhet och fortsätter att väcka känslor. Nu ger sig konstnären Elisabeth Ohlson Wallin in i debatten, rapporterar SVT:s ”Kulturnyheterna”. Hon hade tänkt donera bilderna från sin kontroversiella utställning ”Ecce homo” till museet, men har nu ändrat sig.
Det var Elisabeth Ohlson Wallin som låg bakom den så kallade Ecce Homo, dvs de fotografier föreställande Jesus i homosexuella miljöer och som själv homosexuell, vilka presenterades under en högmässa i Uppsala Domkyrka för ett antal år sedan. Ecce Homo utgör den ultimata hädelsen för en troende kristen. Inte för att fotografierna visar Jesus i homosexuella miljöer (han umgicks hela tiden med vanliga människor och syndare till de självgoda fariséernas stora förskräckelse) utan för att fotografierna framställer Jesus som en syndare. I Ecce Homo är inte Jesus människans frälsare, dvs lösningen på syndens och ondskans problem, utan han är själv i lika stort behov av frälsning som människan. Elisabeth Ohlson Wallin försvarade sig genom att bl a hänvisa till yttrandefriheten, när hon blev anklagad för att genom sina fotografier häda den kristna tron. Jag ber läsaren att hålla detta i minnet.

Senare uttalanden av Elisabeth Ohlson Wallin visar, som vi strax skall se, att hennes version av yttrandefrihet innebär ”friheten att enbart yttra och publicera saker som Elisabeth Ohlson Wallin håller med om”. Men detta är inte yttrandefrihet i ordets sanna bemärkelse. Elisabeth Ohlson Wallin verkar ha samma syn på yttrandefrihet som Adolf Hitler. Han tillät ju alla som tyckte som han själv att yttra sig. Voltaire (eller vem det nu var – det är nämligen omstritt om det verkligen var Voltaire som sade detta) gav en gång följande mitt-i-prick-definition: "Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för du skall få framföra dem".

Det är uppenbart att Elisabeth Ohlson Wallin inte håller med om detta, vilket visas av en P1-intervju med henne för några år sedan med anledning av Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten. Hon fick då frågan hur hon ställde sig till dessa karikatyrer med tanke på hennes egen kränkning av den kristna tron. Jag minns hur spänd jag var när hon skulle svara. Jag satt nästan andlös. Nu skulle det avslöjas om hon tillhörde de onda eller de goda. Hade hon varit en sann förkämpe för yttrandefrihet hade hon sagt något i stil med, ”Hur illa jag än tycker om Muhammedkarikatyrerna så stöder jag ändå Jyllandspostens rätt att publicera dessa”. Men så svarade hon inte. Även om jag inte kommer ihåg den exakta ordalydelsen så minns jag mycket väl innehållet i svaret. Det gick ut på att Muhammedkarikatyrerna utgjorde en fruktansvärd och oförlåtlig kränkning av muslimerna och deras tro och att Danmark borde be om ursäkt för det som skett. Jag kan inte minnas vad hon hade för förklaring till att det var tillåtet att kränka kristna men inte muslimer, men det spelar kanske ingen roll. Någon egentlig, meningsfull förklaring kan ju inte finnas till detta annat än ren ondska.

Nu har hon alltså gjort det igen. Hon tar tillbaka sin donation till Moderna Muséet av fotografierna från Ecce Homo, eftersom muséet tillåtit en konstnärlig manifestation som Elisabeth Ohlson Wallin inte tycker om. Även denna gång visar hon sin definition av yttrandefrihet – ”Jag hatar dina åsikter och är beredd att dö för att du inte skall få framföra dem”. Trots att konstnären hänvisar till att han ville testa yttrandefrihetens gränser och trots att konstnären själv har afrikansk bakgrund, och därför knappast kan ha intresse av att kränka afrikaner av rasistiska skäl, så vill Elisabeth Ohlson tydligen begränsa Makode Lindes rätt att uttrycka sig. Nu är ju i och för sig ingen skada skedd, rent konkret. Ur Moderna Muséets perspektiv måste det betraktas som synnerligen positivt att slippa hysa fotografierna från Ecce Homo.

Nu är inte Elisabeth Ohlson Wallin på något sätt unik när det gäller yttrandefrihet. Tvärtom, så delar hon sina åsikter när det gäller demokrati och yttrandefrihet med de flesta intellektuella, de flesta politiker och merparten av mediafolket i vårt land. Elisabeth Ohlson Wallins definition av yttrandefrihet kännetecknar det politiskt korrekta samhället. Enligt den politiska korrekthetens credo existerar nämligen inget värdefullt utanför det egna tankesystemet och man får då ett slutet, totalitärt system, där logik och sanning får stå tillbaka för konsensus. Jag tar bara henne som ett tydligt exempel på hur begreppet yttrandefrihet i dagens Sverige blivit ett tämligen innehållslöst och meningslöst begrepp. Vilket på sikt allvarligt kommer att skada vårt land. Den svenska demokratin har uppenbarligen utvecklats mot en totalitär demokrati eller som man ibland säger, en demokratur.

Yttrandefrihetens förkämpar drevs en gång i tiden av en passion när det gällde friheter av olika slag och demokrati och människovärde. Dagens intellektuella ”elit” (kulturdräggen eller om vi så vill, Godhetskören) vill begränsa yttrandefriheten till politiskt korrekt nonsens. De demokratiska rättigheterna, varav yttrandefrihet är en, skall i deras definition endast inkludera de som har de ”rätta” åsikterna. Inte heller människovärdet står högt i kurs hos Godhetskören. En miljon mördade barn sedan den fria aborten infördes (livsdugliga barn, vid sena aborter, får t ex ligga och självdö på diskbänken i sköljrummet – visst skall man vara stolt över att vara svensk) och barn har blivit en leksak för egoistiska vuxna, där man t ex vid vissa typer av adoptioner och vid konstgjord befruktning av ensamstående kvinnor helt bortser från barnets behov av en pappa (trots att alla barnpsykologer etc vet hur viktig pappan är för barnet).

Jag tror Gud är arg på Sverige (och Europa). Det är kanske därför som Europas folk tycks vara helt förblindande när det gäller islam och det uppenbara faktum att Europa inom ca 50 år kommer att vara en muslimsk kontinent med sharíalagar (fler och fler demografer och statistiska institut bekräftar detta dystra scenario). I Bibeln finns exempel på hur Gud slår individer och ibland hela folk med blindhet – jag talar då inte om fysisk blindhet utan om andlig och mental förblindelse. Kanske kommer Gud att använda muslimerna för att straffa Europas befolkning, som ju lever i totalt uppror mot allt som är rättfärdigt gott, ja som pekar finger åt Gud. Men mer om detta i nästa blogg.

torsdag 19 april 2012

Än en gång...

Jag undrar om jag håller på att bli för gammal för att blogga. Det verkar svårt att klämma fram något att skriva om. Dvs egentligen är det inte svårt. Det finns hur många tankar som helst som snurrar runt i mitt huvud. Problemet är att det känns som att jag redan skrivit allt. Visst kan jag skriva lite mer om islam och om vad som händer just nu i olika frågor; de arga ateisterna, evolutionisternas förväxling av vetenskap och ideologi och den västerländska kulturens undergång. Men det blir ju egentligen bara upprepningar av det jag redan skrivit. Även om jag kommenterar något aktuellt som hänt just i dagarna, har jag ju i princip kommenterat detta i tidigare bloggar. Det är bara detaljerna som skiljer. Så egentligen skulle jag kunna skriva en sista kort blogg, där texten lyder (skriven i fetstil med största typsnittet), ”Det enda nya är att det gamla räcker. Läsaren hänvisas härmed till tidigare bloggar. Tack för mig.”

Men visst finns saker att fundera över. Nyligen googlade (en moderns synonym för att söka) jag på mitt namn eller om det var på gluefox.com. Jag kommer inte ihåg varför, men det spelar ingen roll. Kanske ville jag bara se vad som skrivs om min blogg och hemsida. Hur som helst så hamnade jag på Föreningen Vetenskap och Folkbildnings (vof) hemsida. Namnet på föreningen är något missvisande. Till stora delar hittar man samma personer här som på Humanisternas hemsida, dvs de arga ateisterna. Vof arbetar bl a emot pseudovetenskap (läs gärna min artikel om detta aktuella ämne). Jag delar i princip vof:s syn på pseudovetenskap. Skillnaden är att de menar att t ex Intelligent Design (ID) är pseudovetenskap, medan jag anser att ID inte är vetenskap överhuvudtaget (om en övernaturlig intelligens varit inblandad i universums, livets och de olika arternas ursprung kan detta definitionsmässigt inte beskrivas med hjälp av den vetenskapliga metoden). Men frågan är inte om ID är vetenskap eller ej. Frågan är om ID är sann eller ej. Vetenskapen har inte monopol på absolut Sanning! Vetenskapen ger oss användbara modeller av den fysiska verkligheten, men kan inte uttala sig om absoluta sanningar.

På vof:s hemsida finns ett diskussionsforum. Jag upptäckte, inte helt oväntat, att jag förekommer där i vissa trådar. Det är ganska intressant att ta del av resonemangen. Man blir ganska ledsen, eftersom man, när man följer resonemangen, förstår hur svårt det är att få en seriös debatt i kontroversiella ämnen, där de två sidorna verkligen lyssnar på varandra och försöker förstå varandras argument.

För det första kallar man mig för alla möjliga kränkande saker (kuf, stolle etc). Det spelar mig ingen roll personligt, men det visar på diskussionens nivå. Kränkande tillmälen är knappast något argument i en seriös debatt. Det visar snarare på brist på argument och en frustration över denna brist. Något annat man gör sig lustig över är mitt flygintresse och speciellt att jag skriver om flygsimulatorer på min hemsida. Som om detta skulle vara något argument mot det jag skriver om kristen tro eller Intelligent Design. Det är ju faktiskt lite patetiskt. Ja inte så lite förresten.

Någon berättade i en diskussionstråd att han på ett bibliotek, till sin stora förvåning, sett en fysikbok författad av mig (jag har skrivit en universitetslärobok i kvantmekanik, relativitetsteori och partikelfysik med titeln Den moderna fysikens grunder – från mikrokosmos till makrokosmos, utgiven på Studentlitterat 1995). Givetvis lånade han inte den (eftersom han antagligen visste hur dålig den måste vara med tanke på att jag har fel i allt jag säger och skriver och tänker). Och här ser vi hur den politiska korrektheten fungerar. Allt som skulle kunna få en att tänka om, filtrerar man bort, just för att man inte vill ta risken att behöva tänka om. Nu misstänker jag i och för sig att den som skrev detta varken har förkunskaper eller ork att ge sig i kast med min fysikbok. Men, jag misstänker också att han bläddrade lite i den (jag har svårt att tro att han kunde avhålla sig). Förmodligen fick han sig en tankeställare, men eftersom han knappast förstod någonting av de matematiska resonemangen, avfärdade han säkert det hela med en axelryckning. Jaja, så är det här i livet. Vattentäta skott. Därför ilar den Västerländska Kulturen skyndsamt mot sin undergång (för att citera en av Shakespeares sonetter).

Jag fick för några månader sedan ett kritiskt mail. Enligt detta så har jag upprepade gånger påstått att de militanta ateisterna aldrig kommer med explicit kritik mot islam (dvs uttryckligen nämner islam och Muhammed och Allah), medan de samtidigt skriver de mest fruktansvärda saker om den kristna tron och Bibelns Gud. Richard Dawkins beskriver t ex i sin bok Illusionen om Gud (utgiven på Leopard Förlag – var annars) den Gud som uppenbaras i Gamla Testamentet på följande sätt:
Mycket talar för att Gamla Testamentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförlåtande kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sado-masochistisk, nyckfullt illvillig översittare.
Så skriver den som aldrig på allvar läst bibeltexten, utan bara analyserat sönder den genom att göra begränsade datasökningar på ord som krig, död, mord etc (personligen har jag läst Koranen två gånger rakt igenom för att göra Koranen rättvisa). Men den diskussionen för jag i andra blogginlägg och i min omfattande avdelning om kristen tro på min hemsida, så den lämnar vi därhän just nu.

Det jag kritiserat är att kända ateister kommer med oerhört kränkande påståenden om den kristna tron, medan de nästan aldrig nämner islam. Om man nu förnekar existensen av det övernaturliga, och därmed existensen av en övernaturlig Gud, måste man i rimlighetens namn också förneka Allahs existens. Och den Gud som uppenbaras i Koranen är definitivt en betydligt otrevligare Gud än den Gud som uppenbaras i Bibelns Gamla Testamente. Varför kritiseras enbart kristendomen? Det finns kanske två skäl. Att kritisera islam etc skulle kunna betraktas som rasism, kränkande, hets mot folkgrupp etc, medan de kristna får tåla kritik eftersom de är i majoritet i vårt land (vilket knappast är sant om man med kristna menar bibeltroende kristna). Sedan finns förstås en ytterligare aspekt. Muslimer slår tillbaka med våld (flera mordförsök har gjorts mot danska tidningen Jyllandspostens personal och den svenske konstnären Lars Vilks), vilket de uppmanas till (ja befalls till) av sina heliga skrifter. Jesus däremot uppmanade sina efterföljare att älska sina fiender och vända andra kinden till när de förföljs (det finns en avgrund mellan islam och kristen tro när det gäller moralisk resning).

Hur som helst så menade brevskrivaren att jag har fel. Det finns flera ateister som har uttryckt explicit kritik mot islam, skrev han. Brevskrivaren har i viss mån rätt. Det har skett en liten omsvängning under de senaste åren (dvs efter jag skrev de artiklar som kritiserades). Några, riktigt ärliga ateister, som vill vara konsekventa, har på senare tid nämnt islam i sin religionskritik. Men de flesta undviker fortfarande detta. Jag har t ex aldrig hört eller läst Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, kritisera islam och explicit säga att islam är en falsk religion och att Allah inte finns, att Muhammed var en vanlig människa som hittade på islam och att Koranen är skriven av Muhammed och inte av ärkeängeln Gabriel (som muslimerna tror). Det måste ju rimligen vara hans ståndpunkt om han är ateist. Överhuvudtaget kan jag inte minnas att jag hört eller läst en enda framträdande svensk ateist, som nämnt islam. Förmodligen är de rädda att bli klassade som islamofober plus att de fruktar vedergällning från islamister. Egentligen kan man säga att det faktum att man vågar kristera kristen tro men inte islam, talar gott för kristendomen.

Det finns alltså vissa ateister som på senare tid kritiserat islam. En av dem är Richard Dawkins. Jag håller inte med honom om mycket (mer än att Apple gör bra datorer) men jag har ändå intrycket att han försöker vara ärlig och att han kommit fram till att han explicit måste nämna islam för att framstå som trovärdig. På sin hemsida hade han den 7/5 förra året (2011) en artikel med rubriken ”Support Christian missions in Africa? No, but…" (Understödja kristen mission i Afrika? Nej, men…). Där skriver han följande:

Given that Islam is such an unmitigated evil, and looking at the map supplied by this Christian site, should we be supporting Christian missions in Africa? My answer is still no, but I thought it was worth raising the question. Given that atheism hasn't any chance in Africa for the foreseeable future, could our enemy's enemy be our friend?

(Med tanke på att Islam står för ren ondska, och om man tittar på kartan som tillhandahålls av denna kristna webbplats (se bild ovan) borde vi kanske stödja kristen mission i Afrika? Mitt svar är fortfarande nej, men jag tyckte det var värt att ta upp frågan. Med tanke på att ateismen inte har någon chans i Afrika under överskådlig framtid, kan vår fiendes fiende vara vår vän?)
Kontentan av det han skriver är att islam håller på och kopplar ett allt starkare grepp om Afrika. Att ateismen skulle kunna få inflytande i Afrika inom överskådlig tid verkar mycket osannolikt, vilket Dawkins inser. I Afrika är det religion (i någon form) som gäller och inte ateism. Dawkins ställer sig således frågan om inte ateisterna borde stödja kristen mission i Afrika, eftersom kristendomen verkar vara den enda faktor som kan stoppa islams framryckning. Det är uppenbart att Dawkins tycker att kristendomen är den mindre onda av dessa två religioner. Nu blir hans slutsats visserligen att man som ateist i alla fall inte skall stödja kristen mission (Nej, men…). Men bara att han kan leka med tanken är ju intressant. Vem vet vart det kan leda.

Så visst finns några få exempel på ateister som uttryckligen nämner islam när de kritiserar gudstron, men de är få och i Sverige finns mig veterligen inte en enda (rätta mig gärna om jag har fel – jag har självklart inte läst varenda artikel skriven av ateister i vårt land).

Apropå islam så pågår just nu rättegången mot Anders Breivik. Denne har fått tillfälle att detaljerat och offentligt redogöra för sina motiv, vilket väckt diskussion. En del är för, eftersom de menar att hans analys av Europas framtid (Norge och Sverige kommer att vara muslimska länder inom några decennier) är så groteskt felaktig att folk kommer att ta ännu mer avstånd från främlingsfientlighet efter att hört Breivik. Andra är rädda för att hans argument kommer att påverka människor i den motsatta riktningen (kanske inser man att det ligger en hel del i hans analys). Aftonbladet har i en artikel punkt för punkt försökt kontra Breiviks påståenden. Låt mig kommentera två av punkterna (Breiviks uttalande i fetstil):
”Det finns inga måttliga muslimer.”
– Det här är bara nonsens, det finns naturligtvis ett stort antal muslimer som är måttliga, medan en mycket liten grupp är fanatiker, säger professorn Anne Sofie Roald till Dagbladet.
Det här blir bara en lek med ord. Anne-Sofie Roald är professor i religionsvetenskap vid Malmö Högskola och specialiserad på islam. Tyvärr har jag inga höga tankar om den islamforskning som bedrivs av välvilliga svenskar. Allt jag tagit del av i den vägen dryper av politiskt korrekthet och ofta finns kopplingar till att man hatar Israel och att man hatar bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Den här typen av människor verkar mer driva en ideologisk linje än de bedriver seriös forskning (i snäv mening – om man begränsar sig till deras avhandling, kanske det handlade om vetenskap – problemet är att i den här typen av ämnen så flyter man ofta omkring i en osalig röra av lite vetenskap, mycket metafysik och ännu mer politiskt korrekt ideologi). Koranen och hadítherna och sharíalagen befaller sina anhängare att utbreda islam över hela världen, om så krävs med våld. Det är bara att läsa innantill. Det är inte jag som säger att det står så. Och Anne-Sofie Roald kan inte förneka att det står så. Det står så oavsett vad hon säger och hur mycket professor hon än är. Den muslim som inte ställer upp på detta, räknas inte som rättrogen. Islams heliga skrifter säger att i varje land som erövras så skall medborgarna tvingas att bli muslimer (eller dö). Endast ”bokens folk”, dvs kristna, judar och zoroastrer (en i stort sett utdöd persisk religion) har, enligt islam, rätt att behålla sin tro (om de underkastar sig islam och lever i ett apartheidliknande tillstånd och betalar en särskild straffskatt bara för att de inte är muslimer).

Enligt William Gawthrop, föreläsare i ämnet terrorism på FBI-Akademin i Quantico (Virginia, USA), handlar Koranen till 17 procent om religion och 83 procent om ett politiskt/religiöst system för att erövra och styra hela världen. Enligt Gawthrop borde FBI snarare bekämpa islam än al-Qaida, eftersom problemet inte är islamister, utan islam själv. De exakta procenttalen kan givetvis diskuteras, men jag anser (efter att ha läst Koranen två gånger och fört noggranna anteckningar) att Gawthrop i princip har rätt i sina slutsatser.

Liknande tankegångar framför den syriskfödda före detta muslimen Wafa Sultan, numera psykiatriker i USA, i sin bok The God who hates. Hon menar att det inte är islamisterna som är problemet utan problemet är Allah själv, hatets gud, som befaller sina anhängare att hata alla som inte är muslimer.

Svenska massmedias tidigare kelgris, Muhammed Omar (poet och författare och jag vet inte vad), som numera talar klarspråk, har i intervjuer förklarat att islamisterna står för det sanna islam. De är de enda som tolkar Koranen rätt.

Efter att i åratal studerat Koranen, hadítherna och sharíalagen håller jag med både Wafa Sultan och William Gawthrop och Muhammed Omar. Det är visserligen inte politiskt korrekt att tycka så, men det finns något som är större än den politiska korrektheten – nämligen Sanningen (med stort S)! Att vara kritisk till islam och att se enorma faror med ett ökat islamskt inflytande i Europa, är inte att vara islamofob. Fobi handlar om påhittade rädslor, t ex agorafobi – rädsla för att vistas på öppna platser, s k torgskräck). Churchill var inte nazistofob för att han insåg vad nazismen skulle komma att ställa till med. Hans rädsla byggde på en korrekt analys och visade sig så småningom utgöra en korrekt bedömning (även om han före kriget hånades och kallades krigshetsare).
”Etniska norrmän kommer att vara en minoritet i Oslo inom tio år.”
En färsk undersökning från norska statistiska centralbyrån, SSB visar att detta sker år 2040, om 28 år, skriver Aftenposten.
Det här är ju extra roligt. Jag undrar om Aftenposten och Aftonbladet förstår vad de skriver. Jag tror inte heller att muslimerna kommer att vara i majoritet i Oslo eller Stockholm om 10 år. Så där har Breivik fel. Min uppskattning handlar om kanske 50 år eller liknande (under förutsättning att all muslimsk invandring stoppas, annars kan det gå betydligt fortare). Nu kommer muslimernas praktiska inflytande säkert att öka dramatiskt långt innan de är i majoritet, på grund av deras aggressivitet. Några mullor i London har nyligen sagt att de inte accepterar att engelsmännen firar jul. Det strider mot islam. Undrar hur länge det dröjer innan liknande krav kommer i Sverige. Och de dumma svenskarna kommer antagligen att gå med på detta (till skillnad från engelsmännen som jag inte tror kommer att falla till föga).

Som sagt, Breivik hävdar att etniska norrmän är i minoritet i Oslo inom tio år. Då är det ju väldigt intressant att Aftenposten erkänner att etniska norrmän faktiskt kommer att bli en minoritet, men det kommer att ta 28 år. Jag undrar om man förstår vad man säger. Väldigt många av medlemmarna i Godhetskören är s k liberaler. Vet de inte att islam föreskriver dödsstraff för homosexualitet? Samtidigt som man slåss för de homosexuellas rättigheter är man således beredd att låta islam ta över Europa. Förstår man inte hur detta kommer att drabba de homosexuella?

Tänk så betryggande att höra att det inte dröjer 10 år tills Oslo (och Stockholm) blir muslimska städer utan att det tar hela 28 år. Käre läsare, visst var detta ett lugnande besked! Nu kan vi sova gott om natten.

Det påminner mig om Jens Orback (känd socialdemokratisk politiker och journalist), som för en tid sedan sade, att om vi idag är snälla mot muslimerna i Sverige (när de är i minoritet) kanske de kommer att vara snälla mot oss, om och när de blir i majoritet i vårt (deras framtida) land. Att de snart blir en majoritet tycks vara något som alltfler erkänner, till och med Aftonbladet.

Så vi skall alltså acceptera att islam tar över våra länder! Utan att överhuvudtaget reagera eller ens att få uttala vår åsikt och vår frustration (utan att bli kallad islamofob, rasist etc). Att vara rädd för islam handlar inte om främlingsfientlighet eller rasism. Det handlar om en berättigad rädsla för en fiende som håller på och smyger sig in i våra länder och som inom några decennier kommer att stjäla våra länder ifrån oss och bli våra förtryckare och slavdrivare. Är det så svenskar och norrmän vill ha det? Tja, var så god i så fall.

Att SSB (norska statistiska centralbyrån) erkänner att etniska norrmän kommer att vara i minoritet i Oslo om 28 år, visar att det finns vetenskaplig grund för ett sådant uttalande (annars skulle inte SSB komma med ett sådant påstående). Att svenska proffspolitiker inte skulle vara medvetna om detta (Orback är tydligen det) verkar osannolikt. Att då fortsätta att ta emot skaror av muslimer framstår som obegripligt. Hur tänker dessa politiker? Det går inte att förstå. Och hur tänker svenska folket, som kommer att drabbas? Där är ju problemet att media gör allt för att mörka framtiden. Man kan undra vad som driver journalisterna att bidra till att deras eget land förstörs (i smyg utan att de etniska svenskarna är medvetna om vad som sker). Hur kan de medverka i detta? Jag förstår ingenting. Gör du käre läsare? Om du förstår hur politikerna och journalisterna tänker, delge mig gärna detta, så jag kan förstå. Politikerna har aldrig frågat svenska folket om de vill att Sverige skall vara ett muslimskt land med sharíalagar om 40 år. Tyvärr kan jag inte annat än hålla med Breivik när han säger att svenska och norska (och Europas) politiker är landsförrädare (detta betyder inte att jag på något sätt sympatiserar med Breiviks agerande, så kom nu inte och påstå något sådant). Vad kallar man annars den som ger bort sitt eget land till en främmande kultur?!

Civilisationer kommer och civilisationer går. Man hade kanske hoppats att den storslagna (vilket inte skall tolkas som felfria) västerländska, judisk-kristna civilisationen skulle ersättas av något bättre än Medeltidens mörker. Men så blir tydligen inte fallet.
– Jorden går under om 10 år!!!
– Nej, nej, nej, du har helt fel. Det är ingen som helst fara, det kommer att dröja 28 år.