The never ending story…

Den som vill veta mer om den pågående konfrontationen mellan Israel och Hamas rekommenderas att leta reda på mina gamla artiklar om förra gången det begav sig (sök på Gaza i min blogg). Det är bara att ändra datum i artiklarna så är de lika aktuella som om jag skulle skrivit nya, fräscha artiklar om det som sker just nu.

Förra gången ingrep Israel efter att palestinierna i Gaza avskjutit omkring 12 000 missiler mot Israel. Till och med Egyptens dåvarande utrikesminister uttryckte den gången förståelse för Israels reaktion och kritiserade starkt Hamas. Även den här gången har Egypten uttryckt skarp kritik mot Hamas, för att de utsätter det palestinska folket för ett stort lidande.

Denna gång utlöstes det hela av att tre judiska tonåringar kidnappades på Västbanken och sedan brutalt mördades. Detta ledde till att en grupp judiska ungdomar några dagar senare mördade en palestinskt tonåring. Det sistnämnda har enhälligt fördömts i Israel och premiärminister Netanyahu har till och med ringt till den mördade palestinske tonåringens föräldrar och bett om förlåtelse. Även om den palestinske presidenten Abbas kritiserat mordet på de tre judiska tonåringarna, har varken han eller någon annan på den palestinska sidan kraftfullt tagit avstånd från detta illdåd. I Sverige har Godhetskören uttryckt viss förståelse för mordet på de judiska ungdomarna, typ ”Vad hade de där att göra – Västbanken är ju palestinskt område” Det är sant att det finns judiska bosättningar på Västbanken och det är givetvis något som kan diskuteras, men att mörda unga människor på det sättet kan aldrig ursäktas. Aldrig någonsin!

Dessutom, den judiska närvaron på Västbanken gör nog varken till eller från. När judarna ensidigt och hundraprocentigt 2005 utrymde Gaza, hade Hamas nu chansen att visa om de var fredssträvande statsbyggare eller simpla terrorister. Det visade sig snart att det senare alternativet var det aktuella. En kort tid efter att Israel lämnat Gaza började raketerna regna över Israel, vilket till slut gjorde att Israel gick in i Gaza. Och något samhälle byggde aldrig Hamas upp. Tvärtom har de åstadkommit ett elände för sitt eget folk och de palestinier som kritiserar Hamas terror mördas ovillkorligt! Det är Hamas (och de palestinska ledarna) som är det palestinska folkets fiende och inte Israel! Hade palestinierna accepterat ett eget land på Västbanken och Gaza 1948 hade det idag funnits en välmående palestinsk stat vid sidan av Isrel. Men, ondskan kräver allt! Och skapar lidande och död, och i slutändan ingenting i stället för allt.

För att återvända till den aktuella situationen, så började snart raketer att regna över Israel, efter mordet på den palestinske tonåringen. Eftersom Israel inte accepterar att bli beskjutet, började man med luftangrepp mot avfyrningsplatserna för raketerna. Israelerna är mycket noggranna med att få så små civila förluster som möjligt (det går dessvärre inte att undvika helt – när Nato bombade Serbien i samband med inbördeskriget i forna Jugoslavien dog tusentals serber – och inga skrev något om det och Godhetskören hade inget som helst att säga om saken). Man ringer till och med och varnar den lokala befolkningen inför ett förestående angrepp (vilket är till stor militär nackdel för Israel, eftersom överraskningsmomentet då försvinner). Problemet är att Hamas gör allt för att så många civila som möjligt skall dö. Dessa kommer ju ändå till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull (vilket är enda sättet att hundraprocentigt säkert komma till islams Paradis). Hamas vet att de aldrig någonsin får någon skuld för att de till och med tvingar civila (inklusive barn) att vistas intill raketramper och liknande, för att sedan kunna gråta krokodiltårar över att så många civila dött. I stort sett inga västerländska journalister vågar ifrågasätta det Hamas säger (det finns undantag, men de är få). Hamas har till och med uppmanat medborgarna i Gaza att stå på hustaken när Israel bombar, så att så många som möjligt skall dö (detta har faktiskt nämnts i svenska media). Och Israel har sagt att de kommer att bomba i alla fall. Och så måste de göra, annars skulle ondskan alltid segra. På samma sätt har Hamas sina bunkrar och vapenförråd etc, under sjukhus och skolor. Smart va? Och nästan ingen västerländsk journalist kritiserar detta. I varje fall inte skarpt. Detta är ett direkt krigsbrott, eftersom det strider mot Genèvekonventionen (man använder här civila som sköldar).

Man kan säga att Hamas har Hitlers ondska (deras mål är detsamma – att utrota det judiska folket), men använder (ibland) Gandhis metoder (passivt motstånd). Och denna kombination av ren, djävulsk ondska och en offermentalitet, gör tydligen våra journalister förvirrade. De får helt enkelt hjärnsläpp.

Men inte bara det som sker på plats (dvs i Israel och Gaza) utan också Godhetskörens (den svenska kultureliten – Europas byfånar) reaktioner i svenska media är identiskt lika som förra gången, intill tröttsam upprepning.

En intressant sak är att socialdemokraternas hittills ganska oprövade partiledare, Stefan Löfven, nu ”klampat i klaveret”. Åtminstone om man får tro kultureliten (kulturdräggen). Han har nämligen på Facebook gjort det otillåtna, att också kritisera Hamas. I sitt inlägg menade han att Hamas också har ett ansvar för situationen just nu och måste stoppa fortsatt avskjutning av raketer mot Israel. Han var mycket noga med att påpeka att Israel också har ett ansvar och att så många civila dött är oacceptabelt. Men som han säger, ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig.” Genast gick vänstermaffian igång. Det de flesta kommentarerna vände sig mot var just formuleringen att Israel ”självfallet har rätt att försvara sig”. Och Löfven blev inte bara kritiserad, många av kommentarerna var fyllda av hat. Löfven uttrycker förvåning över de skarpa reaktioner som hans tämligen lamt formulerade Facebookinlägg gav upphov till. Till TT säger han, ”Jag måste säga att jag blir ju väldigt bekymrad när jag ser tonen och oförsonligheten och i vissa fall hatet i en del kommentarer”.

Intressant är också att Löfven säger sig stå fast vid det han skrev. Heder åt honom! Löfven har ju sin bakgrund i facket (han var bl a ordförande i Metall under ett antal år). Han är således ingen ideolog utan en vanlig människa, som står med båda fötterna på jorden och som till och med vågar använda sitt sunda förnuft. Jag hoppas han fortsätter att våga stå för sina åsikter, även när snålblåsten viner. Lite grand påminner han om Göran Persson, som också försvarade Israel många gånger.

En och annan artikel i DN och SvD har uttryckt ungefär samma sak som Stefan Löfven, dvs att Israel måste iaktta internationell rätt, men att landet samtidigt har rätt att försvara sig. Aftonbladet firar nya orgier i israelhat (som vanligt). Det är otroligt att en hel redaktion tycks vara så förblindad. Jag läser givetvis Aftonbladet varje dag, inte för att ta reda på vad som hänt i konflikten, utan eftersom det är intressant att ta del av hur de resonerar. Ungefär på samma sätt som att en biolog, av vetenskapliga skäl, kan vara intresserad av att analysera hundspyor.

Jag misstänker att Löfven nu fått en hel del att fundera över, på grund av de hatiska reaktioner han fick på sitt Facebookinlägg. Kanske lägger han ihop två och två och kommer fram till en slutsats. Förmodligen kan han inte dela den slutsatsen med någon annan, eftersom hans karriär som partiledare då omedelbart skulle ta slut.

Att vara antisemit är idag inte gångbart (i varje fall inte i Sverige – i muslimvärlden och de muslimska ghettona i Europa är antisemitismen allmänt vedertagen). Ingen i Godhetskören vill kallas antisemit (eftersom man då omedelbart kopplas ihop med nazister – och då skulle inte Godhetskören kunna fortsätta att stoppa all debatt genom att kalla motståndarna för, just nazister). I stället säger man sig vara antisionister. Det är ganska lätt att påvisa att detta är en ren lögn. Godhetskören är antisemiter, och inget annat!

Om de enbart vore antisionister så skulle de också kritisera Hamas raketbeskjutningar av Israel, och de skulle skarpt ta avstånd från mordet på de tre judiska tonåringarna, samtidigt som de skulle kritisera Israel för att landet använder övervåld (jag är dock inte så säker på att Israel verkligen använder övervåld). Löfven kanske är antisionist, det vet jag inte, men hans inlägg på Facebook är förenligt med en sådan ståndpunkt (men det är också förenligt med att han tillhör Israels vänner). Men det hat som hans relativt försiktiga inlägg utlöste, visar att de som skrivit hatinläggen är antisemiter i ordets verkliga bemärkelse och inget annat. Dvs, dessa tragiska människor, vilka reflexmässigt kallar alla, som inte håller med dem om allt, för nazister, är i själva verket de som är de verkliga nazisterna och rasisterna (precis som att islam är en rasistisk och antisemitisk ideologi – kanske därför som Godhetskören reflexmässigt solidariserar sig med islam).

Det intressanta är att Godhetskören, med all sannolikhet, inom kanske 20-40 år kommer att få skåda rakt in i islams verkliga ansikte. När islam härskar i vårt land (som jag är övertygad om kommer att ske). Då kommer Godhetskören inse att marxism och islam är absolut oförenliga. Även om båda är en del av ondskan är de varandra motpoler (ungefär som Stalin och Hitler). Men denna insikt kommer inte Godhetskören att ha någon glädje av, eftersom det då kommer att vara för sent.

Låt mig då påminna läsaren om den berömda dikten av den tyske prästen Martin Niemöller (som under Första Världskriget var ubåtskapten), vilken hamnade i nazistiskt koncentrationsläger på grund av sin kritik mot nazisterna;

I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.

Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.

Kassako – Några kommentarer till min förra blogg:

Det jag skrev i föregående blogg bekräftas på många sätt. Den 2/10 2012 kunde man läsa följande på SVT:s hemsida, "Många i SFI har ingen skolgång från hemlandet". I själva artikeln läser vi bl a:

Allt fler av landets nyanlända invandrare analfabeter och kan varken läsa eller skriva när de kommer till Sverige. Nu vill Sveriges kommuner och landsting, SKL, att regeringen lägger mer resurser på svenskundervisningen för invandrare.
Publicerat tisdag 2 oktober 2012 kl 17:01

– Eleverna har inte ens traditionen att läsa skyltar. Tittar inte på symboler, bildtolkning är jättesvårt, siffror och att lära sig klockan är jättekomplicerat, säger Johanna Karlman, SFI-lärare i Borlänge.

– Vi har en kraftigt växande asylinvandring. Den här gruppen blir allt mer lågutbildad. Det finns ingen politisk beredskap. Jag ser en regering som springer runt och försöker fånga fallande bollar.

Det handlar som sagt om helt andra kulturer som har föga beröringspunkter med den svenska/europeiska kulturen. Detta är ägnat att skapa oerhörda problem för vårt land. Och givetvis också för de som kommer från dessa kulturer.

Just visiting

"Just visiting" är en ganska rolig film, som handlar om en riddare och hans väpnare, vilka genom magi, förflyttas från medeltidens Frankrike till 2000-talets New York. Den ena dråpliga situationen avlöser den andra (i bilden ovan tror de att toastolen är en vattenkälla och låter sig väl smaka av det friska "källvattnet"). Men filmens värld är inte verkligheten. I verkligheten så ger dylika kulturkollisioner också upphov till enorma problem. Om vi dessutom tänker oss att det inte handlade om en riddare och en väpnare utan om miljoner och åter miljoner medeltidsmänniskor (typ 45 procent av New Yorks befolkning) som plötsligt skulle dimpa ner i New York, ja då skulle nog skrattet fastna i vrångstrupen är jag ganska säker på. Det skulle ju leda till totalt kaos. Och det är precis detta som håller på att hända i vårt land, där nästan hundratusen "medeltidsmänniskor" (bortsett från modern teknoligi så lever man i islamvärlden fortfarande på 1100-talet) dimper ned varje år (för närvarande handlar det om ca 80 000 per år, men denna siffra förväntas växa)!

Att invandringen är en kassako för vårt land påstås med jämna mellanrum. Senast i raden var Sandvikens kommun, som i ett anfall av godhetsnoja påstod att de hade tjänat en halv miljard på invandringen. Detta slogs upp stort av politiskt korrekta media (som DN etc). Det påminner mig om något som profeten Jesaja säger. Det handlar om hur folket inte vill höra sanningen från Gud, utan hellre vill bli kliade i sina öron med sina önskedrömmar.

Profetera inte för oss vad sant är; tala till oss sådant som är oss välbehagligt, profetera bedrägliga ting (Jes 30:10).

Tyvärr vill många människor inte höra sanningen, utan vill få sina egna tankar och drömmar bekräftade. Och att höra att invandringen är en kassako är givetvis den ultimata våta drömmen för medlemmarna i Godhetskören. Tänk vilka enorma pensioner vi kommer att få i framtiden, tack vare de somaliska och afghanska etc invandrarna!

Alla låter sig dock inte förföras. Tino Sanandaji, som har kurdisk bakgrund och som är ekonom, har analyserat det Sandvikens kommun påstår om invandringens enorma vinster, och visar på sin blogg att detta inte alls stämmer.

I min förra blogg diskuterade jag problemet med kusinäktenskap, vilket yttrar sig som en dramatisk ökning av genetiska defekter, dvs både fysiska och psykiska handikapp. Eftersom kusinäktenskap är normen i många kulturer som kommer hit (detta gäller framför allt muslimer; turkar, palestinier, afghaner, etc, etc) kommer detta problem att få stora ekonomiska konsekvenser för vårt land. Allt detta försöker media och politiker att tysta ner. Men då och då läcker även oönskad information igenom den politiska korrekthetens filter. Sveriges Radio hade den 11/2 2012 ett inslag med titeln "Vården ignorerar invandrare med funktionshinder". Där läser vi följande:

Med hjälp av pengar av landstinget Sörmland har NHR, Neurologiskt handikappades förbund i Sörmland undersökt hur personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning upplever sin livssituation.

Enligt undersökningen har var fjärde person av de 52000 Sörmlänningar med utländsk bakgrund någon form av funktionsnedsättning [fetstil tillagt av mig].

"Var fjärde" betyder 25 procent, vilket är en väldigt hög procent, vilken bekräftar det jag säger i min föregående blogg. Självklart kommer detta att kräva oerhört mycket sjukvårdsresurser från samhällets sida. Invändningen att man inte får lägga ekonomiska aspekter på människoliv kan lätt bemötas av det faktum att man redan lägger ekonomiska aspekter på människoliv – svårt sjuka cancerpatienter får t ex inte alltid den optimala vården, eftersom detta skulle bli alltför dyrt. Detta har tagits upp i diverse debattartiklar skrivna av läkare. Och kan man lägga ekonomiska aspekter på etniska svenskar kan man definitivt också göra det på invandrare!

Jag säger inte att vi inte skall hjälpa lidande människor. Självklart skall vi göra det! Jag har själv flera fadderbarn av just detta skäl. Men vi skall inte förstöra vårt eget land! För då kan vi inte hjälpa någon! Och hur vi hjälper och omfattningen av hjälpen, skall vara baserad på sanning. Svenska folket måste få reda på vad invandringen verkligen kostar vårt samhälle. Och då skall siffrorna som redovisas vara korrekta. Ärliga! Sanna! Relevanta! Och inte innebära att man manipulerar människor, vilket fallet är idag. Dessutom måste svenska folket också få reda på vilka konsekvenser massinvandringen av muslimer kommer att få för vårt land; ekonomiskt, kulturellt och säkerhetsmässigt. Är svenska folket verkligen beredda att sänka sin pension till hälften, och acceptera en dramatiskt försämrad sjukvård? Detta blir nämligen fallet om vi tar in miljoner människor i vårt land, vilka inte bidrar/bidragit ekonomiskt till systemet (det kommer att handla om sådana siffror ifall invandringen fortsätter i samma takt som hittills). Är svenskarna beredda att acceptera en sådan framtid, ja varsågod! Då har de ju fattat sitt beslut och får ta konsekvenserna av detta! Men då måste de också veta vilken framtid som väntar dem, så att de kan rösta utifrån denna kunskap. Att välja utifrån kunskap om sanningen, är demokrati. Att välja utifrån att man är bedragen, är manipulation.

Jag misstänker att få svenskar verkligen vill ha en sådan framtid, som jag målar upp, för sig och ännu mindre för sina barn. Och den framtiden kommer vi att få vare sig vi vill eller ej. Och avsett vad kultureliten anser (vars kunskap om islam inte är hämtad från islams heliga skrifter, utan från Aftonbladet och andra politiskt korrekta media). Den svenska kultureliten (kulturdräggen) kan inte bestämma vad som är sant! Sanningen står på egna ben och låter sig inte bestämmas av ideologi! Sanningen om islam hittar vi i islams heliga skrifter (Koranen, hadiths, siras och sharíalagen) och hos islams prästerskap. Sanningen om islam hittar vi också i islams konsekvenser. Jesus säger att "på frukten känner man trädet". Frukten av islam ser vi i islamvärlden! Och i de förorter i London, Paris, Stockholm, Göteborg, Malmö etc, vilka domineras av islam! Och nu är vi på väg att så denna draksådd i vårt eget land!

Jag kan f ö nämna att Australien fått kritik från bl a FN för att de inte tar emot tillräckligt många invandrare (jag talar då om flyktingar). Hittills har de tagit emot 13 750 flyktingar per år. Man har nu beslutat att inte höja denna siffra, trots kritiken. Landets migrationsminister menar att landet bara kan hantera ett visst antal flyktingar per år (självklart gäller detta också Sverige) och Australien fokuserar därför sina resurser på att hjälpa människor i respektive närområden (läs mer om detta här).

USA tar mot ca 70 000 flyktingar per år, men av dessa får bara runt 20 000 stanna i landet. Kanada tar emot ungefär 25 000. Och Sverige då? Ja, man räknar med att 80 000 flyktingar kommer att anlända till vårt land under 2014, varav de allra flesta kommer att få stanna. Man förutspår också att denna trend kommer att fortsätta (på 10 år blir det 800 000 – ja du svenska folk, du vet nog inte vad du drar över dig, om du tar in 800 000 muslimer, förutom de vi redan har plus att muslimerna generellt föder mångdubbelt fler barn än den övriga befolkningen). Detta är fullständigt absurt och kommer, som jag ser det, att skada vårt land oerhört, eftersom merparten av dessa flyktingar är oförmögna att anpassa sig. Detta vet man i Kanada, USA, Australien etc. Japan släpper överhuvudtaget inte in muslimer! Inte en enda! I Ostasien är de livrädda för islam. När jag var i Lissabon i vintras träffade jag en sydkoreansk kvinna på en fadoklubb. Hon började genast utgjuta sig över islam, utan att jag hade sagt något. Hon menade att islam var det största hotet i världen mot mänskligheten och i Sydkorea vill man inte heller släppa in muslimer. Men i Sverige är politikerna så hypnotiserade av godhetsnojan, och så vettskrämda att bli kallade rasister (vilket man blir så fort man säger något som inte Godhetskören gillar) att de hellre förstör sitt eget land än att de verkar för sitt eget folks och lands bästa (vilket är deras uppdrag – de skall vara våra tjänare och inte våra herrar – i det här avseendet uppträder Reinfeldt som en ansvarslös diktator, ja t o m värre än en diktator, eftersom de flesta diktatorer brukar inte sträva efter att förstöra sitt land, då har de ju inget land att härska över).

Att verka för sitt eget folks bästa utesluter inte på något sätt att man har ett stort hjärta och hjälper där det behövs. Genom att hjälpa i närområdet skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler än vi gör idag. Och detta utan att förstöra vårt eget land. Att släppa in islam, är som att släppa in ondskan själv! Islam kan bara förstöra (titta på hur det ser ut i islamvärlden! – det är ju därför miljontals människor flyr därifrån). Jag menar inte att muslimer är sämre som människor. De har lika stort människovärde som någon annan (självklart), men de är fångna i ett ondskefullt, ideologiskt system, vars mål är att erövra hela världen (med våld om så behövs), och sedan tvinga in alla människor i systemet. Om du är kristen eller jude får du fortsätta att vara detta under förutsättning du böjer dig för islam och lever som dhimmi i ett förtryckande apartheidsystem (där man bl a får betala en straffskatt för att man inte är muslim). För alla andra gäller; bli muslim eller dö! När vi släpper in muslimer i vårt land, släpper vi inte bara in människor som har det svårt, vi släpper också in detta vidriga ideologiska system. Det är det som är problemet. Och det är därför vi skall hjälpa människor i deras närområde. Där har vi ju redan islam. Där kan det knappast bli värre än vad det redan är.

Vi skall inte hjälpa människor för att vi tjänar på det! Så hela kassakoscenariot är irrelevant i sammanhanget. Under alla förhållanden så är massinvandringen av muslimer inte någon kassako utan en katastrof för vårt land. Däremot är dagens massinvandring en kassako för Bert Karlsson och de riskkapitalister som driver asylboenden. Sandvikens kommun tjänar inget, vad de än påstår. Bert Karlsson et al tjänar miljarder! Därför finns starka krafter i vårt land som vill att vi skall ta emot hur många invandrare som helst. Dessa kapitalister driver inte denna linje för att de är goda, utan för att de är giriga! Och det är svenska folket som får betala. Både ekonomiskt och trygghetsmässigt.

Den skånska tätorten Röstånga, tillhörande Svalövs kommun, har idag 800 invånare. Nu väntar man tillökning av 300 asylsökande, som man kan förmoda kommer från Syrien (kommunen fick reda på denna "kulturberikande" tillökning bara en vecka i förväg). Det går ju bara inte att integrera så många, från en så främmande kultur, i ett så litet samhälle!

Enligt siffror från SCB så har, i åldersgruppen 0-44 år, 57,5 procent av invånarna i Malmö minst en utlandsfödd förälder (och då är inte andra och tredje generationens invandrare inräknade)! Svenskarna blir ju snart en förtryckt minoritet i sitt eget land! Och detta har våra politiker medvetet, av fri vilja, genomfört! Dumhet? Ondska? Feghet? Tja, jag har inget svar. Kanske en kombination av alla tre. Ingen skall betvivla att svenska folket, inom en inte alltför avlägsen framtid, kommer att få uppleva en försmak av helvetet, redan här på jorden!!!

Och ingen (eller nästan ingen bryr sig). Allt är väl, säger de. Allt står bra till. De flesta tycker att jag är en idiot som skriver det jag skriver. Må så vara, men jag kan bara skriva det jag tror vara sant. Och jag tycker att jag har lagt ned oerhört mycket arbete på att ta reda på fakta. Har du? Har du läst Koranen, du som uttalar dig så tvärsäkert om islams underbara godhet och kärleksfullhet (detta gäller givetvis inta alla mina läsare utan det gäller den det gäller — du vet ju själv om det gäller just dig)? Har du studerat hadiths, som säger att den som lämnar islam skall stenas, att homosexuella skall stenas, och som berättar att Muhammed gifte sig med en sexårig flicka och sedan fullbordade äktenskapet (vad det innebär kan du säkert räkna ut) när hon var nio? Har du studerat sharíalagen som kallar alla muslimer till jihad, vars mål är att erövra hela världen och tvinga alla människor att böja sig under islams vidriga förtryckarssystem (i andra artiklar, både på min hemsida och min blogg, har jag källangivelser för allt detta)?! Nej det har du inte! Du bara snackar! Du är bara en snackis! Tomma tunnor som skramlar. Om du nu anser att jag har fel i min kritik av islam – upp till bevis! Bevisa utifrån islams heliga skrifter att det jag påstår är osant, så skall jag omedelbart ändra mig! Jag böjer mig för sanningen, men inte för Aftobladet! Eller för Godhetskören.

Bespara mig ditt politiskt korrekta nonsens, där du pådyvlar mig rasism och allt möjligt annat, och sedan kommer med din orddiarré om tolerans, rättvisa och alla andra modeord, som idag i stort sett inte betyder något alls, annat än som markörer för offentligt uppvisande av maximal "godhet" (ungefär som stjärtfjädrarna på en påfågelhanne – "titta på mig jag är vackrast, godast, bäst!"). Jag är inte ett dugg mer rasist än vad du själv är, snarare tvärtom. Och du bara snackar en massa!

Debatten om svenska skolan är ännu mer okunnig än svenska skolans elever.

Och det vill inte säga lite!
(läs gärna min artikel om svenska skolan, som jag skrev för några år sedan, där ges lite mer kött på benen)

 

Få människor har väl lyckats undgå att läsa om svenska skolelevers katastrofala resultat i den senaste PISA-undersökningen. För att ge en bakgrund citerar jag från Skolverkets hemsida:

Svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras. Sverige har den sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder. De svenska eleverna presterar numera under OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområden i den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012.

Försämring på alla tre områden Inget av de andra 33 OECD-länderna i PISA 2012 har en lika stor resultatförsämring som Sverige. Från att ha presterat över OECD-genomsnittet i PISA 2000 ligger resultaten nu långt under genomsnittet på alla tre områden.
Matematetik – De svenska resultaten har sjunkit från 494 poäng i PISA 2009 till 478 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 494 poäng. Alla andra nordiska länder når bättre resultat än Sverige.
Läsförståelse – Resultaten har sjunkit från 497 poäng i PISA 2009 till 483 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 496 poäng. Tre OECD-länder -Slovakien, Chile och Mexiko - har sämre resultat.
Naturvetenskap – Resultaten har sjunkit från 495 poäng i PISA 2009 till 485 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 501 poäng. Sex OECD-länder presterar sämre än Sverige.

Försämring störst bland lågpresterande

I läsförståelse är det framför allt de lågpresterande eleverna som tappar. Den grupp som presterar svagast ligger idag 35 poäng under OECD-genomsnittet för motsvarande grupp. I PISA 2000 presterade motsvarande elevgrupp 20 poäng över OECD-genomsnittet. Ungefär samma bild syns i naturvetenskap. I matematik tappar alla elever nästan lika mycket. Skolverket bedömer att problemet med bristande likvärdighet i den svenska skolan kvarstår.
– Lärarna måste få resurser, förutsättningar och ansvar att höja kvalitén i undervisningen. Både nationellt och lokalt behöver mer göras för att förbättra likvärdigheten. Nu behöver skolorna långsiktiga förutsättningar för att förbättra kunskapsresultaten, säger Anna Ekström.

Egentligen talar ovanstående för sig själv. Trots Björklunds välmenande försök att förbättra den svenska skolan, och trots ökade resurser inom flera områden, så har det gett föga resultat. Snarare så går det utför i allt snabbare takt.

Tidigare har Skolverkets och skolpolitikernas reaktion på rapporter av den här typen varit att hugga huvudet av budbäraren, dvs att påstå att resultaten är missvisande, eftersom det är fel saker som mätts, eller liknande. Den här gången är man tydligen så chockad att det kulturelitistiska filtret (dumhetsfiltret) krackelerat och släppt fram åtminstone delar av sanningen.

Vissa försök har dock gjorts att avfärda PISA-rapporten som missvisande. En förklaring har varit, menar vissa, att eftersom resultatet på det prov som låg till grund för PISA-rapporten, inte påverkade betyget, så gjorde inte eleverna sitt bästa. Detta bygger på intervjuer med elever som deltog. En annan möjlig förklaring är att de frågor och uppgifter som förekom i Pisa-provet, inte är relevanta eller inte passar in i den svenska kursplanen (eleverna är således inte vana vid den typen av frågeställningar). Jag kan tänka mig att det kan ligga något i båda dessa invändningar. Men, oavsett PISA-rapporten så är det ett faktum att kunskapsstandarden i svenska skolan (och i de flesta skolor i Europa) har sjunkit dramatiskt. Det finns mängder av indikationer på detta (se t ex min sida om svenska skolan, som länkas till ovan). Det stämmer också med min egen lärarerfarenhet, vilken sträcker sig bakåt till 1963 (när jag hade mitt första lärarvikariat) och fram till 2010.

Hittills har jag talat om relevanta och ärliga försök att försöka förstå Sveriges dåliga resultat i Pisa-sammanhanget. Allt måste prövas. Det är ju så vetenskap fungerar. Alltså måste också PISA-rapporten granskas och kritiseras.

Men, de försök som synts mest i våra media har inte haft med relevans eller ärlighet att göra. I stället så har den politiska korrektheten (och därmed dumheten) firat triumfer av oanade dimensioner. Uttrycket ”Kultureliten – Europas byfånar” tycks vara mer relevant än någonsin.

Låt oss nu titta på några av de förklaringar som diverse politiker och ”experter” och andra tyckare fört fram i media. Jag avstår från att ge en massa länkar, eftersom det i så fall skulle ta ytterligare tid att skriva denna artikel. Tid som jag inte har just nu. Men den som följt med det allra minsta i media har själv sett alla de argument jag nämner i det följande:

1. Det hela är orsakat helt eller delvis av Alliansens skolpolitik (tidiga betyg, för höga krav på eleverna, för få vuxna i skolan etc).

Denna förklaring har framför allt förts fram av oppositionen, t ex Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan. Och det är föga förvånande. Allt dåligt är borgarnas fel och allt gott kommer från vänsterhåll. Dessvärre håller knappast denna förklaring. PISA-undersökningen mäter kunskaper hos 15-åringar. Citaten ovan från Skolverkets hemsida handlar om PISA 2012. De elever som gick i årskurs nio 2012, började årskurs ett 2003 (och eventuell förskola flera år tidigare). Alliansen kom till makten 2006 och det måste rimligen ha tagit några år innan deras skolpolitik fick något som helst praktiskt inflytande på skolarbetet. Låt oss säga att det tog 3 år (förmodligen var det inte förrän efter att Alliansen blev omvald som deras politik verkligen började påverka skolarbetet). De elever, vars resultat redovisades i PISA 2012, har således gått minst 4-5 år i en skola helt styrd av socialdemokratisk skolpolitik. Dessutom så har dessa barns lärare helt eller nästan helt gått i en skola, och genomgått en lärarutbildning, vilka inte formats av Alliansen utan av socialdemokraterna (och i någon liten mån av tidigare borgerliga regeringar).

Att då påstå att dagens skolproblem till 100 procent är Alliansens fel, vilket Baylan gjort (han kanske inte exakt använt uttrycket ”100 procent”, men ändå är det vad han i praktiken antytt), är ofattbart oärligt, korkat och så fel som det kan bli. Mona Sahlin har ju vid minst ett tillfälle erkänt att det fanns stora brister i den socialdemokratiska skolpolitiken, och det är ju ärligt. Det beundrar jag henne för. Om socialdemokraterna skall framstå som trovärdiga kan de inte komma med sådana dumheter som Baylan gör. Han börjar nästan komma upp i Thomas Östros (tidigare ekonomisk talesman för S) klass när det gäller att säga dumma saker (varje gång Östros framträdde i TV så gissar jag att sossarna tappade 10 000 röster eller mer).

Svenska skolan fram till 1969 var en mycket bra skola. Kvalitetsmässigt låg vi internationellt sett mycket högt. Ja vi var kanske t o m världsledande i detta avseende. Den gamla skolan (som jag kallar den) var formad av duktiga lärare och pedagoger och ämnesexperter. Den tidens S-politiker stod med båda fötterna på jorden. Gunnar Sträng och Tage Erlander m fl var förankrade i verkligheten. Och sedan kom Olof Palme, som jag ser som en oerhört destruktiv kraft i Sverige. En katastrof för vårt land. Han var ideolog och manipulatör och drog ner den politiska debatten till en avgrund av personangrepp och obehaglig stämning. Jag slutade ganska snart att titta på valdebatter efter att Palme börjat få inflytande (hans uppenbara hat mot staten Israel var en ytterligare orsak till att jag inte ville ha något som helst med Palme att göra). Borta var de relativt godmodiga debatterna mellan folkpartiets Bertil Ohlin (som var professor i nationalekonomi och nobelpristagare i ekonomi) och Tage Erlander, där Ohlin på sin skånska dialekt upprört kunde utbrista inför Erlanders vilja att spendera stora summor på välfärden, ”Men Errrrlander, det här kommerrr ju att kosta miiiljaaaarrrrrrrder!”. Visst kunde det hetta till ibland men det var aldrig den genuint obehagliga stämning som Palme så ofta framkallade.

Redan innan Palme kom till makten hade han stort inflytande på den socialdemokratiska skolpolitiken, och den nya, ideologiserade, svenska skolan var nog till stora delar hans barn. Han var utbildningsminister 1967-1969 och var den som formulerade uttrycket ”skolan – en spjutspets mot framtiden”. Nu var han givetvis inte ensam om att skapa den nya skolan. Stellan Arvidsson (vilken hämtade mycket inspiration från DDR), var här en av de verkliga dödgrävarna och Ingvar Carlsson, som sedan efterträdde Palme, var under en tid utbildningsminister och tilldelades då av elaka tungor valspråket ”Mot bättre vetande” (för den som inte är så kvick i huvudet kan jag berätta att detta uttryck kan tolkas på två sätt). Om den gamla skolan var en lärdomsskola, vars uppdrag var att överföra en generations kunskaper till nästa generation, och även att fostra en god karaktär, så var den nya skolan framför allt en värderingsskola, vars uppgift var att överföra värderingar (och vilka dessa värderingar skulle vara, behöver vi ju inte tvivla på – marxism, ateism, materialism, hat mot Israel etc, etc). Även om också kunskaper skulle överföras (även i ideologins värld måste mat produceras, läkare utbildas etc) så skedde en rejäl standardsänkning som sedan fortsatt i decennier.

Sossarna har under nästan 40 år format den nya skolan (med smärre treåriga avbrott för borgerliga regeringar, vilka inte på något sätt bröt med den socialdemokratiska skolpolitiken). Alliansen har nu i snart 8 försökt att skapa en bättre fungerande skola genom att delvis gå tillbaka till den gamla skolan. Detta har uppenbart inte fungerat. Personligen trodde jag aldrig att det skulle fungera. Det finns, enligt min mening, flera orsaker till detta. Den viktigaste faktorn, som vi knappast kan göra något åt, är att det vi idag ser är den Västerländska civilisationens undergång. Alla civilisationer hittills har förr eller senare gått under, så varför skulle inte vår civilisation försvinna. Vi ser idag alla tecken på detta. Moralupplösning. Europas invånare tror inte längre på sin egen kultur, som man enbart uttrycker förakt för. Att vara stolt över sitt land och värna om sitt land räknas idag som rasism och ännu värre. Lojalitet och trofasthet, och ärlighet är sådant som Europas kulturelit hånskrattar åt. Och sanning har numera ersatts av politiskt korrekta floskler. Det hjälper inte att ändra skolan om föräldrarna och hela det övriga samhället motarbetar dessa förändringar (självklart generaliserar jag här, men det måste man om man skall förstå historiska skeenden).

Att ge Allansen hela skulden för de dåliga resultaten vid PISA 2012, får man ta för vad det är – valpropaganda. Men dålig sådan, eftersom den utgår från att människor är idioter. Eller också kanske den är bra, under förutsättning att människor verkligen är idioter. Jag utesluter inte att de flesta människor är så korkade att de faktiskt går på denna propaganda. Det är ju inte direkt smickrande för människosläktet, om så skulle vara fallet.

2. Orsaken till svenska elevers dåliga resultat är existensen av friskolor. Försvann alla friskolor så skulle vi åter få en toppenskola.

Återigen ett argument som till största delen är ideologiskt. Vänstern hatar friskolor, eftersom man i sådana skolor kan påverka eleverna åt ”fel håll”. Eftersom vänsterns åsikter är omöjliga att motivera utifrån logik och fakta, kan inte vänstern tillåta en fri debatt eller skolor där vänsterns världsbild ifrågasätts. Därför hatar man speciellt ”konfessionella” skolor, där inte ateismen är den styrande principen. Och därför har det aldrig funnits något fritt kommunistland!

Alla friskolor är inte bra. Men alla kommunala skolor är inte heller bra. Man kanske till och med kan säga att svenska skolan är inte bra (vilket styrks av PISA-rapporten). Jag ogillar starkt att riskkapitalbolag kan driva skolor och plocka ut vinster på hundratals miljoner per år. Men man måste inte tillåta detta, även om man tillåter friskolor. Jag hoppas på en ny lagstiftning, där sådant blir omöjligt. Men jag gillar frihet. I den kommunala skolan predikas ateism, materialism etc, och framställs som objektiva fakta. Detta har inte något stöd i skollagen (snarare tvärtom) men däremot har det stöd i läroplanerna och de flesta läromedel, där den ateistiska världsbilden framställs som den enda möjliga sanningen (exakt så formulerar man sig givetvis inte, men läser man mellan raderna är det exakt vad man i praktiken säger, och det är exakt det intrycket som eleverna får, vilket naturligtvis är meningen). Eftersom svenska kommunala skolan inte är objektiv, måste det finnas alternativ. Om man skall förbjuda fria skolor, då måste det i så fall ske en stor förändring i den skola som drivs av samhället. Då måste skolan vara absolut objektiv, när det t ex gäller religion och filosofi och politik. Den får i så fall inte driva linjen att alla religioner är myter och sagor (formuleringar som finns i flera av religionsläroböckerna). Förmodligen är en sådan skola en omöjlighet, eftersom det är människor involverade. Och ingen människa är objektiv (och inte jag heller – men det påstår jag inte). Alltså är bästa garantin för objektivitet (som vanligt) att det finns alternativ att välja mellan.

Enligt de bestämmelser som finns, så ställer man samma krav på friskolor som på kommunala skolor när det gäller kunskaper, elevvård etc. Alltså finns ingen som helst anledning varför friskolor skull leda till en sänkt standard. Påståendet att friskolor utarmar den vanliga skolan är fel. Varje skola får betalt per elev. Vill kommunala skolan ha fler elever så får den skärpa sig och bli bättre. Så enkelt är det.

3. I citaten från Skolverkets hemsida ovan så framgår att försämringen är störst bland lågpresterande. Under senaste tiden har flera debattörer påstått att det är segregeringen som ligger bakom de dåliga resultaten.

Det är helt korrekt att vi har synnerligen olika resultat i olika skolor i vårt land. Dåliga resultat är ofta kopplade till s k ”socialt utsatta områden”. Till den senare gruppen hör i allmänhet invandrartäta områden, varav några av de mest kända finns i Malmö (t ex Rosengård m fl), Göteborg (Bergsjön m fl) och Stockholm (Husby m fl).

Och då kommer vi in på något mycket intressant, som visar på hur hjärndödande den politiska korrektheten är. Ingen har vågat nämna att de dåliga resultaten i de alltmer växande invandrartäta områdena huvudsakligen beror på invandrarna själva. I stället har förklaringarna varit; svenskarnas vidriga rasism, invandrarna är frustrerade över att känna sig utanför, själva skolsystemet är dåligt, läroböckerna är dåliga, lärarna är dåliga, lärarna behandlar invandrarelever orättvist etc, etc. Dvs på typiskt Godhetskörsmanér så skyller man allt på andra. Min övertygelse är dock att det inte riktigt är så enkelt. Visst finns det dåliga läroböcker, visst finns rasistiska svenskar (men muslimer är mycket, mycket värre rasister än normala svenskar, eftersom rasism är inbyggd i själva islam – om detta skriver jag i ett flertal artiklar på min hemsida och blogg). Men 99 procent av förklaringen till invandrarungdomars dåliga skolresultat ligger hos dem själva. Detta är min absoluta övertygelse.

Observera alla invandrargrupper har inte dåliga resultat i skolan. Asiatiska invandrare (jag talar då om invandrare från länder som Indien, Kina, Vietnam, Japan och liknande och inte om invandrare från muslimska länder som Pakistan, Bangladesh etc) har i snitt bättre skolresultat än genomsnittet i USA och många andra länder (där sådana mätningar är tillåtna – i Sverige får man numera inte göra den typen av statistik, men det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda här). På samma sätt ligger brottsligheten hos asiatiska invandrare i Danmark och Norge långt under genomsnitten (ca 1/3 av snittet), medan invandrare från muslimländer har en brottslighet som ligger långt över snittet (3 ggr eller mer – i Norge förekommer, enligt de senaste uppgifterna, somaliska invandrare 20 gånger oftare i brottsregistret i förhållande till sin andel av befolkningen jämfört med medelvärdet – det finns inte heller här någon anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige).

Allt talar för att muslimska invandrarungdomar presterar mycket dåligt i svenska skolan (givetvis finns undantag, men det är inte dem vi talar om här). Det är inte rasistiskt att säga så. Av två skäl. För det första är inte islam en ras, och negativa omdömen när det gäller islam och muslimer kan därför definitionsmässigt inte vara rasism. För det andra så handlar det om vad som är sant. Om vi verkligen vill förbättra svenska skolan måste vi utgå från sanningen och inte från vad som är politisk korrekt. Vill vi hjälpa invandrarungdomar att bli bättre i skolan måste vi förstå vad problemet är. Annars kan vi inte hjälpa dem (om de nu själva vill – många av dessa ungdomar är nog föga intresserade av att lyckas bättre i skolan, eftersom de har helt andra prioriteringar).

Enligt Migrationsverkets egen statistik så är 4/5 av de somalier som kommer hit analfabeter. Liknande siffror gäller de som kommer från Afghanistan. Är det inte ganska självklart att en 15-årig analfabet, som kommer hit och sätts i en vanlig svensk skolklass, presterar sämre än en genomsnittlig, etnisk svensk elev (jag talar här inte om blonda och blåögda utan om sådana som har sina rötter här sedan flera generationer tillbaka – förr brukade man säga att det tar tre generationer att integreras in i ett nytt land, under förutsättning att man vill integreras – så får man visserligen inte säga, eller ens tänka, idag, men det kan ju vara sant i alla fall). Om vi har en klass med nästan bara invandrarelever från Somalia och liknande länder, vore det väl anmärkningsvärt om denna klass hade lika goda resultat som en ”normal” svensk klass. Eller hur? Det vore ju inte ens en gång trovärdigt! Det har väl inget med rasism att göra. Det handlar i stället om ett av de många problem som finns med den massinvandring vi har till Sverige just nu. Och det handlar framför allt om att många av dessa invandrare kommer från kulturer som är så annorlunda att de lika gärna kunde komma från ett annat universum, med 5 rumsdimensioner och 2,5 tidsdimensioner, där tiden går på tvären och matematiken används till matlagning.

Ovanpå detta kommer många andra faktorer som jag diskuterar på olika ställen. Kusinäktenskap är en viktig sådan. I vissa delar av Turkiet är 40 procent av alla äktenskap kusinäktenskap. Enligt Wikipedia utgör kusinäktenskap 70 procent av äktenskapen i Saudiarabien och siffrorna för Irak och Afghanistan ligger runt 30-40 procent. Enligt BBC News från 16/11 2005 är 55 procent av de pakistanier som bor i Storbritannien (UK) gifta med kusiner (first cousins). Enligt denna artikel så är sannolikheten 13 gånger (dvs 1 300 procent) större för brittiska pakistanier, jämfört med ”etniska britter” att föda barn med genetiska missbildningar (fysiska eller psykiska, t ex förståndshandikapp) och trots att dessa barn bara utgör 3 procent av de barn som föds i UK, så utgör pakistaniernas barn 33 procent av alla barn som föds med sådana missbildningar!

Jag vet inte om läsaren såg den här nyheten ”Bebis anklagad för mordförsök”. Det hela utspelade sig i Pakistan och när man läser artikeln så dyker osökt tanken ”en hjärndöd kultur” upp. Eller vad skall man annars kalla det? Hur skulle man kunna ursäkta någonting så ofattbart korkat?! Om nu den här nyheten är sann, vilket mycket talar för att den är (jag har läst samma sak i många seriösa, utländska media) talar det inte gott för den genomsnittliga intelligensnivån i Pakistan.

Enligt en forskningsrapport från Indien, daterad 1983, med den politiskt inkorrekta titeln ”Consanguinity Effects on Intelligence Quotient and Neonatal Behaviours of nsari Muslim Children” (Blodsbandseffekter på Intelligenskvot och Neonatalt Beteende hos nsari Muslimska Barn) så har de barn som lever i en kultur med inavel (som den muslimska) statistiskt signifikant lägre intelligenskvot än de barn som kommer från kulturer där man inte tillämpar kusinäktenskap. Orsaken till att man i Indien forskat i detta ämne, är att Indien hyser det näst största antalet muslimer i världen (efter Indonesien) och att problemet därför är angeläget att försöka råda bot på.

Kusinäktenskap är inte något problem så länge som det handlar om enstaka fall. I Sverige är sådana äktenskap tillåtna, eftersom de är så ovanliga. Men när man i generation efter generation konsekvent gifter sig med kusiner så får man efter ett antal generationer en skadlig inavel. Att påstå detta är inte rasism utan biologi. Och det är väl ingen som vill förneka att turkar etc är biologiska varelser. Den som förnekar det förnekar i så fall att de är människor, och det vore verkligen rasism av grövsta slag.

Att kusinäktenskap i många led är genetiskt skadligt är inte en åsikt utan ett faktum. En bekant, som arbetat med hönsavel, berättade för mig att man använder just ”kusinäktenskap” (dvs att man parar genetiskt närstående individer med varandra) vid avelsarbete för att bli av med defekta anlag i en population. Genom att konsekvent avla nära släktingar med varandra kommer dolda, dåliga anlag fram och blir synliga.

I praktiskt avelsarbete använder man inte kusiner utan syskon (eftersom det är ännu mer effektivt) vid den här typen av avelsarbete, som är vanligt vid bl a hönsavel. I en hönspopulation finns givetvis dåliga anlag, som poppar upp då och då. Genom att konsekvent, under en längre tid, para syskon med varandra, kommer de skadliga anlagen upp till ytan och man får så småningom ett stort antal individer, som uppvisar olika typer av genetiska defekter (se nästnästa stycke för förklaring). De individer, som är fullt friska efter många generationer av syskonparning, saknar dåliga anlag och används för det fortsatta avelsarbetet. Och de sjuka individerna avlivas. På så sätt kan man effektivt få bort de dåliga anlagen ur en population.

Detta var ju i princip vad Hitler försökte göra genom det s k T4-programmet, där mer än 200 000 (varav ca 20 000 barn) förståndshandikappade, långtidssjuka etc tyskar avlivades (vilket skedde långt innan Förintelsen hade påbörjats – detta hade inget med antisemitism att göra utan var snarare darwinism tillämpad på människan). Metodiskt fungerar detta med syskon-/kusinparning givetvis också på människor (människan är ju en biologisk varelse), men anses av uppenbara skäl för djupt omoraliskt (samtidigt som man med gott samvete avlivar ofödda barn på löpande band och betraktar sig själv som höjden av godhet och moral och hävdar att man dödar barnen för deras eget bästa — genom argument som ”rätten att födas önskad” etc). Enda möjliga alternativet, när det gäller kusinäktenskapens skadliga genetiska konsekvenser, är att förbjuda sådana äktenskap, eller att en kultur frivilligt avstår från dem. Tyvärr fungerar inte det senare alternativet på islam, eftersom islam har svårt att ta till sig vetenskapliga argument – i Pakistan har t ex ganska många hjälparbetare, som vaccinerar barn mot olika svåra sjukdomar, mördats.

Låt oss ta lite kort genetik. För varje ”egenskap” (ögonfärg etc – nu förenklar jag väldigt) har man ett anlag från vardera föräldern. Vissa anlag är dominanta medan andra är recessiva. Får man ett dominant anlag för en viss egenskap från den ena föräldern och ett recessivt anlag för samma egenskap från den andra föräldern, kommer det dominanta anlaget att undertrycka det recessiva. Anlaget för bruna ögon är t ex dominant medan anlaget för blå ögon är recessivt. Får man ett brunt anlag från ena föräldern och ett blått från den andra, får man bruna ögon. Endast om man får blå anlag från båda föräldrarna blir man blåögd. När det gäller anlag som vare sig är dominanta eller recessiva, så blir resultatet ett mellanting av de båda anlagen. När man t ex korsar ärtor med röda blommar och ärtor med vita blommor blir resultatet ärtor med skära blommor. Allt detta upptäckte Gregor Mendel redan på 1800-talet.

I alla populationer finns genetiska defekter beroende på mutationer, kopieringsfel etc. Defekta anlag är i allmänhet recessiva, dvs när ägget befruktas, så kommer eventuella dominanta, friska anlag att uttryckas medan sjuka anlag undertrycks. På så sätt kommer individen i fråga att vara frisk, men samtidigt bärare av recessiva, skadade anlag, som kan komma att uttryckas i senare generationer. I en ”normal” population (utan inavel) är det ganska ovanligt med defekta anlag och sannolikheten för att två anlag (för en viss egenskap) med samma defekt skall mötas är liten. Det är ju bara om två likadana, recessiva anlag möts som anlaget kommer att uttryckas. Men när individer från en liten, begränsad grupp, som avlats inbördes under en längre tid, får avkomma, är sannolikheten oerhört mycket större att två defekta anlag möts (eftersom individerna i denna grupp har väldigt lika anlag), och i detta fall får vi en avkomma med en eller flera genetiska defekter. Och det är precis detta som inträffar om man generation efter generation praktiserar kusinäktenskap.

Nu har jag förvisso skrivit det absolut, totalt otillåtna! Men för mig är det sanningen som gäller. Det jag skriver är sant. Flera läkare jag känner har erkänt problemet för mig, men de kan inget göra, eftersom deras karriär omedelbart skulle ta slut om de bara antydde vad jag skriver ovan.

Det här visar ju ganska tydligt hur den politiska korrektheten fungerar. Nästan alla i Godhetskören är ju ateister eller i varje fall funktionella ateister (även om de t ex råkar vara ärkebiskopar). I stort sett 100 procent av körmedlemmarna anser att evolutionen till hundra procent är förklaringen till människan och allt vad som kännetecknar henne, och att det inte finns något att tillägga, när det gäller människan. Människan är således till 100 procent en biologisk varelse styrd av arv (genetik) och miljö. Men varför skulle det då vara förbjudet att tala om genetiska problem (som kusinäktenskap är). Det handlar ju om ett reellt problem. Och problemet ligger inte hos mig eller hos Sverige, utan hos de kulturer där detta tillämpas. Jag anser att vi skulle göra dessa kulturer en tjänst om vi hjälpte dem att inse nackdelarna med kusinäktenskap. I BBC-artikeln jag hänvisar till ovan skriver man:

Vi behöver alla bli delaktiga i att övertala människor att anta en annan livsstil.

Enligt Ann Cryer, som är parlamentsledamot från Keighly, ett samhälle med en stor pakistanskt befolkning, så lever den pakistanska gruppen i förnekelse när det gäller problemet.
Hon säger till Newsnight att hon tror att det är dags för en öppen debatt i ämnet. ”På samma sätt som att vi säger att rökning, alkohol, fetma etc utgör en hälsofråga och försöker övertala människor att ändra sin livsstil”, säger hon.

Jag tror att samma sak borde tillämpas på detta problem hos den asiatiska kulturen. De måste anamma en annan livsstil. De måste leta utanför familjen efter makar och hustrur till sina ungdomar.

(Även i England finns givetvis politisk korrekthet. Cryer nämner "den pakistanska gruppen" och "problem hos den asiatiska kulturen" och aktar sig noga för att koppla det hela till islam. Och det har jag förståelse för. Att överhuvudtaget säga det hon säger kräver stort mod och hon riskerar kanske sin politiska karriär – hade en svensk politiker sagt något liknande hade mediedrevet omedelbart gått igång. Men, uttrycket "den asiatiska kulturen" är missvisande. Undersökningar, och verkligheten, visar att genomsnittsintelligensen i länder som Sydkorea, Japan och Kina ligger över genomsnittsintelligensen för t ex Europa. Detta gäller definitivt inte de muslimska grupperna, vilket verkligheten tydligt visar. Och det är därför som det hela inte har med rasism att göra. Det handlar inte om asiater eller araber, som kan ses som rasbegrepp, utan om islam, som är en ideologi.)

Den ytterligare faktor när det gäller de studiesvaga invandrarbarnens (varav de flesta kommer från muslimska familjer) statistiskt dåliga skolresultat är direkt kopplat till islam som religion och kultur. Enligt islams heliga dokument är det förbjudet för en muslim att integreras in i en icke-muslimsk kultur. Även om de muslimska invandrarbarnen på lågstadiet är nyfikna och öppna som alla andra barn, och vill lära sig, så påverkas de av sin egen kultur. När de kommit upp i åk 8 och högre, ja då har många av dem blivit väldigt arroganta och ointresserade. De accepterar inte undervisning om Förintelsen eller evolutionen, ja överhuvudtaget så är de negativa till all undervisning om Västvärldens historia och mycket annat. Vetenskap är Satans påfund och anses hota islam, och ingenting är värt något utom islam (därför finns med få undantag nästan ingen vetenskap värd namnet i islamvärlden). Dessa elever har i princip samma möjligheter som etniskt svenska elever att bli professorer i fornfransk fonetik eller doktorera på torskens vänstra ögonlock, men tar inte tillvara på detta, fångna som de är av sin egen kulturs efterblivenhet och andra negativa sidor (läs mer om islams inställning till vetenskap och kunskap här).

Så sanningen, käre läsare, är att en hel del av de dåliga resultaten när det gäller svenska skolans elever, beror på invandrareleverna; på deras avsaknad av förkunskaper, att många av dem är underbegåvade (på grund av kusinäktenskapen, dvs inavel, i deras kultur), och att många inte vill vara en del av det svenska samhället, och att man i hemmen har en allmänt negativ inställning till västerländsk kunskap och vetenskap och tradition. Andra och tredje generationens invandrarelever har visserligen vuxit upp i Sverige, och har därför kanske i någon mån samma förkunskaper som andra elever, men konsekvenserna av kusinäktenskapen kvarstår (så länge som dessa kulturer fortsätter att tillämpa den typen av äktenskap). Och deras inställning till västerländsk vetenskap etc är säkert oförändrat negativ. Dessutom så är andra och tredje generationens invandrare mer problematiska (när det gäller brottslighet och liknande) än första generationens, enligt många poliser och socialarbetare (läs t ex här). De muslimska invandrarna får betala ett högt pris för sin ovilja att bli en del av Sverige i form av arbetslöshet och utslagenhet.

Observera, jag påstår inte att alla problem i svenska skolan har med invandringen att göra! Det jag försöker säga är att vissa invandrargrupper utgör en icke försumbar del av problemet och att man också måste ta med denna faktor i analysen. Huvudproblemet är dock inte invandringen, utan att den västerländska kulturen är på väg att falla samman. Att gå under. En stark kultur, skulle aldrig släppa in så många invandrare, från så främmande kulturer, och skulle man det så skulle man definitivt inte vara så kravlös och undfallande inför dessa kulturer som man är idag. Något sådant hade aldrig kunnat ske för 50 år sedan. Detta är ju precis vad den brittiske historikern Arnold Toynbee, som analyserat alla världens stora kulturer, säger (fritt formulerat), "En kultur går i allmänhet inte under för att den mördas, den begår självmord". Och det är precis detta vi ser idag i vårt land och i Europa. Och skolans kollaps är bara en del av detta.

Om vi vill ha en bättre skola i Sverige, måste vi börja med att utgå från vad som är sant. Valpropaganda, politisk korrekthet och vackra ord, kan inte skapa en bättre skola. Endast sanningen kan hjälpa oss. Ett samhälle som i likhet med Sverige konsekvent förnekar det som är sant, kommer på sikt att gå under. Själv fruktar jag att det redan är för sent. Västerlandets nedräkning har redan börjat.

Några spridda nedslag i skolans värld:

Lärarnas tidning berättade den 12/6 2012 om en gymnasielärare i Malmö som av sin rektor anmäls till Skolverket för att han satt för låga betyg. Förmodligen var han ärlig och gav eleverna de betyg de verkligen förtjänade (det är min gissning). Han säger själv i artikeln:

Arbetsgivaren var inte intresserad av att se mitt betygsunderlag. De har endast utgått från statistiken och säger att det är “orimligt” många F [icke godkänd i det nya systemet].

Att i stort sett ingen annan skola har så dålig statistik kan bero på flera faktorer. Kanske är det just väldigt många invandrarelever på den här skolan. Dessutom är det nog så att de flesta lärare ser till att i stort sett alla elever blir godkända. Så slipper de bråk. Jag har lång erfarenhet från svenska skolan så jag vet vad jag talar om.

I DN kunde man för en tid sedan läsa om en journalist som arbetat som lärare under en termin i Botkyrka (en kommun med många problem av den typ jag beskriver ovan). Han berättade om totalt kaos på lektionerna och hot mot lärarna. Det var deprimerande att ta del av det han skrev. I samma tidning kunde man den 11/6 2014 läsa en uppföljning med rubriken ”Lärarfacken: Bilden av skolkaoset stämmer”. Man skriver där:

Våldsamma elever, kaos i klassrummet och avsaknad av både ledning och resurser. Lärarfacken känner igen bilden som Thomas Peterssons ger av den svenska grundskolan i onsdagens DN. ”Det är en bild som stämmer, tyvärr. Men det är fullständigt oacceptabelt att en lärare ska behöva möta en sådan här situation” säger Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet.

Att den Västerländska kulturen befinner sig i skymningslandet är inte svårt att inse. Och inte blir man direkt uppmuntrad av det som P1-Morgon tog upp den 13/6 2014. Inslaget handlade om gymnasieelever som inte kan klockan. Det gällde fordonsprogrammet (där går ofta de minst studiemotiverade, varav många är de minst studiebegåvade, pojkarna – att vara lärare där kräver en personlighet med drag av både Moder Théresa och Hannibal Lecter och Adolf Hitler). Enligt programmet så var det flera elever i fordonsprogrammets årskurs 1 som inte kunde läsa av en analog klocka (dvs en klocka med visare). Många av eleverna förstod inte heller hur måttenheterna millimeter, centimeter och decimeter förhåller sig till varandra. Man skulle gärna vilja veta var dessa elever kommer att jobba när de är klara med sin inbillning, förlåt utbildning, så man inte av misstag lämnar in bilen där.

Apropå Godhetskören så har nu Göran Hägglund, i samband med att kampanjerna inför höstens val har börjat, föreslagit att man skall ha idrott varje dag i skolan. Det är lösningen på problemen, menar han. I och för sig ligger det något i vad han säger. Man har dragit ner på idrotten i skolan. I gymnasiet lyser den nästan helt med sin frånvaro. Eleverna behöver fysisk aktivitet. Det kommer att gynna även de teoretiska studierna.

Men att Hägglunds förslag skulle lösa problemen i svenska skolan tror jag inte på. Det skulle behövas helt andra åtgärder. I skolan måste finnas en disciplin som är omutlig. Elever som insisterar på att störa undervisningen skall skiljas från klassen. Vad man sedan skall göra med en sådan elev kan diskuteras, men det är i så fall en egen artikel. Eleverna måste veta att det finns absoluta och icke förhandlingsbara bestämmelser i skolan, som inte går att rucka på vad dessa än gör och tycker; hur mycket de än hotar, bråkar och skriker. De måste veta att sätter man sig upp mot dessa regler, ja då får man inte vara kvar (om man inte är beredd att böja sig för de ordningar som finns). Ingen elev har rätt att förstöra undervisningen för andra elever. Och ingen elev har rätt att hota lärare som undervisar om Förintelsen, evolutionen, västerländsk historia etc. Ingen! Inte ens muslimska elever har denna rätt (fast nu hädar jag väl, antar jag).

Ingen elev har rätt att förstöra för andra!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen!

Dessutom gör man dessa elever en stor tjänst genom att näpsa dem. De kommer att vara tacksamma efteråt. Dagens mesiga, ynkliga skola förstör de stökiga elevernas hela framtid, genom att den tillåter dessa elever att förstöra för sig själva (och för andra).

Det första man måste ha i en skola värd namnet är disciplin. Ett ord som alla vänstermänniskor hatar (trots att disciplinen i kommunistländer alltid varit järnhård). På engelska heter lärjunge ”disciple”. Disciplin har med lärjungaskap att göra (ordet kommer från latinets discipulus, vilket betyder "lärjunge, elev") och är helt enkelt den ordning som är nödvändig för att man skall kunna lära sig något. Den skola som beskrivs i DN-artikeln ovan, är en skola där vuxenvärlden abdikerat i all sin ynkedom och låtit eleverna ta över. Ett samhälle där något sådant kan ske, och inte utgör sällsynta undantag utan snarare är regel, är ett dödsdömt samhälle. Och ingen människa med integritet och sanningskärlek, och som står upp för det goda och det rätta, kommer att gråta om ett sådant samhälle försvinner. Det man kanske kommer att gråta över är vad som kommer i stället. Kalifatet Sverige kommer knappast att uppfylla Godhetskörens våta framtidsdröm.

Bevisen är överväldigande. Svenska skolan är i kris, eftersom det svenska samhället är i kris. Men kristen är mycket allvarligare än vad någon politiker tycks ana. Sov gott!

Ny artikel på min hemsida

Idag har jag lagt upp en nyskriven, viktig artikel på min hemsida. Jag jämför där, i en omfattande tabell, hur kristendom, islam, nazism och marxism förhåller sig till demokrati, respekt för andra kulturer/ideologier/religioner, vetenskap, rasism, tolerans, fri och rättigheter etc. Den skrämmande slutsatsen blir att islam och nazismen ligger varandra oerhört nära i detta avseende.

I tabellen utgår jag, när det gäller islam, från vad Koranen och Hadith säger, dvs från islams egna, heliga skrifter. Dessa måste rimligen vara en säkrare väg till att förstå islam än att läsa Aftonbladet eller lyssna på någon medlem i Godhetskören som lovsjunger islam som fridens och kärlekens och upplysningens relgion utan att ha någon verklig kunskap om islam.

Artikeln återfinns här: http://gluefox.com/orel/muna.htm

Glad Midsommar!

Efter valet

Så har då EU-valet ägt rum. Och våra media är fulla av krönikor och diskussioner om hur det kunde gå som det gick. I Frankrike blev invandringskritiska Nationella Fronten (Front National) största parti. I Sverige fick SD nästan 10 procent av rösterna (medan M fick 13 procent, dvs SD och M är i EU-sammanhang nu av ungefär samma storleksordning). Även i många andra europeiska länder gick invandringskritiska partier starkt framåt. Inte konstigt att Reinfeldt såg synnerligen sammanbiten ut. Han hatar ju SD och resultatet måste gjort honom ursinnig.

Innan vi går vidare vill jag helt kort nämna SVT:s valvaka i samband med EU-valet. Den var ett bottennapp i objektivitet men en riktig höjdare när det gäller att vinkla till det. Samtliga i panelen var i princip svurna SD-hatare. I och för sig kan man ha en valvaka i en TV-kanal som inte förväntas vara objektiv (ungefär som att många dagstidningar har en partifärg). T ex om ett visst parti skulle driva en egen TV-kanal. Men SVT påstår sig vara Public Service. Den här valvakan visade, bortom allt tvivel, att SVT inte alls är en Public Service kanal, utan en propagandacentral för den politiska korrektheten såsom den definieras av MP, V och F!. Någon kommenterade den skamliga valvakan med, ”Den mest partiska och osakliga valvakan någonsin”. Redan inom ett dygn hade programmet dragit på sig runt 300 anmälningar till Granskningsnämnden (som med nästan hundraprocentig säkerhet kommer att avslå samtliga klagomål, med tanke på att det sitter ungefär samma människor i Granskningsnämnden som var med i SVT:s valvaka). Granskning Sverige (ett av Sveriges många fria media, dvs som står utanför Godhetskörens propagandacentraler) gjorde efter valvakan en telefonintervju med Eva Landahl, som var ansvarig för valvakan. Det slutade med att hon slängde på luren. Lyssna gärna på denna intervju här! Eva Landahl ger där orättfärdigheten ett tydligt ansikte.

De självutnämnda företrädarna för allt det goda i Sverige (Godhetskören) är utom sig av sorg, vrede, förtvivlan och jag vet inte allt, på grund av valresultatet. Europa har nu tagit ett steg närmare Nazityskland, tycks den allmänna meningen vara. Rubriker av typ ”Ett valresultat som skrämmer” flödar och invektiven (”bruna partier”, invandrarfientliga partier, hatpartier, rasistpartier och liknande) duggar tätt. I Aftonbladet kunde man den 26/5 2014 läsa en artikel med titeln "Förstår inte vilka farliga krafter de släpper fria". Underförstått är således att de som röstat på SD, och liknande partier, och de som röstskolkat (och därmed indirekt släppt fram dessa partier), inte förstår vilka ondskefulla krafter de släppt lös. Hade de förstått vad SD etc verkligen står för, så hade de inte röstat på sådana partier, alternativt masat sig iväg till vallokalen för att rösta på något annat, anständigt parti.

Nu är det givetvis så att man inte kan klumpa ihop alla europeiska invandringskritiska partier. Där finns säkert allt, från partier som verkligen är rasistiska och nazistiska till partier som helt enkelt är oroade över vilka konsekvenser (både ekonomiskt och kulturellt) som den pågående massinvandringen till Europa kommer att få. Jag har dock inte funnit någonting som talar för att SD står för nazistiska eller antisemitiska eller rasistiska (i ordets verkliga bemärkelse) åsikter. SD är förmodligen det just nu mest Israelpositiva partiet, vilket starkt talar emot att de skulle vara antisemiter. Förvånansvärt många invandrare (detta har diskuterats i media) röstar på SD, vilket talar emot att SD skulle vara rasister. Detta utesluter inte att det kan finnas medlemmar som har en diskutabel människosyn (men det finns garanterat personer med tvivelaktiga åsikter i alla partier). Vissa partier av den här typen är med stor säkerhet rasistiska. Som Jobbik i Ungern (ett land som uppvisade avgrunder av antisemitism under Andra Världskriget och där fortfarande antisemitismen är stark). Gyllene Gryning i Grekland kan nog också misstänkas ha en starkt brun nyans.

Låt mig citera lite ur ovannämnda artikel i Aftonbladet:

Hur kunde det bli så här? Fransmännen rannsakar sig för att hitta förklaringar.
Nicole Crestey berättar att hon var i Lyon i går.
– Jag besökte en invandrarstadsdel där det inte finns en enda fransk restaurang. Sånt klarar inte fransmän av att hantera. Det utnyttjar Nationella fronten.
Jessica letar andra förklaringar.
– Kanske handlar det om rädsla eller okunnighet. Människor behöver något att hålla fast vid. Nu är det många som ger utlänningarna skulden för allt. Men sanningen är ju att inget land i Europa skulle klara sig utan utlänningar.
– Egentligen är det bara tio procent av fransmännen som röstat på Nationella Fronten men tack var det låga valdeltagandet så blir de ändå största parti. De som inte röstade förstår inte vilka farliga krafter de släpper fria.

I TV-sofforna, i de kanaler som har sådana soffor, sitter medlemmarna i Godhetskören och ockar och ojar sig och överbjuder varande i vackra ord för att visa upp sin egen ofattbart enorma godhet och den fruktansvärda ondskan hos de som på något sätt vill begränsa invandringen till Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet, och dessutom kanske vill ställa hårdare krav på de invandrare som redan finns här (t ex att den som begår grova brott skall utvisas på livstid – vilket för mig och även de flesta skötsamma invandrare framstår som en självklarhet).

Nästan ingen journalist, debattör eller annan medlem i de intellektuellas skrå har kunnat tänka tanken att valresultatet beror på att en hel del människor i Europa idag känner en djup och ärlig oro över massinvandringen av speciellt muslimer från Nordafrika, Mellanöstern och Somalia och Sudan och de konsekvenser detta kommer att få för respektive länder på sikt. Den som kan tänka själv, och inte är intellektuellt zombifierad av den politiska korrekthetens hypnos, måste rimligen hysa vissa tvivel på att den typen av invandrare utgör en kassako för vårt land. Hur skulle de kunna göra det, när vi har en jättestor arbetslöshet? 4/5 av invandrarna från Somalia, Sudan och Afghanistan är helt outbildade analfabeter. Ett litet fåtal av de mest intelligenta av dem kan räkna med att någonsin få riktiga jobb (alltså jobb där inte staten betalar deras lön). Och dessutom väller det in anhöriga till dessa invandrare, varav många är gamla, och därför aldrig överhuvudtaget kommer att bidra till det svenska samhället med en enda krona. Självklart kommer detta att få en stor negativ påverkan på köerna inom sjukvården och välfärden i största allmänhet. Plus att det kommer att leda till en dramatisk ökning av brottsligheten, med tanke på hur överrepresenterade vissa invandrargrupper är i brottsstatistiken (det senare gäller framför allt flyktingar från MENA – dvs Mellanöstern och Nordafrika). Jag har i ett stort antal artiklar på min blogg och hemsida gett skäl, i form av fakta och logiska resonemang, för varför jag själv hyser starka tvivel när det gäller kassakoscenariot. Många ärliga, vanliga människor är djupt oroade över allt detta och det avspeglar sig i valresultatet. Och människors oro växer när de inte ens får lufta sina farhågor utan att kallas rasister och nazister och jämföras med Hitler. Men det är ju så den intellektuella eliten fungerar. Jag har faktiskt skrivit en lång artikel om denna elit. Titeln är ”De intellektuella psykopaterna”. Läs gärna den för att få lite mer förståelse för det jag skriver.

Det finns säkert en hel del debattörer etc som inser att det jag säger ovan är sant. Problemet är att de antingen inte vågar uttrycka detta (det kan bli ett snabbt slut på deras journalistiska, politiska etc karriär) eller inte har möjligt att uttrycka det, eftersom media sällan släpper fram politiskt inkorrekta texter (man kan ju alltid publicera sina åsikter i en blogg eller på en hemsida, men det kan ju också påverka ens framtida karriär om ens arbetsgivare får reda på vilka åsikter man har – hade jag arbetat som lärare i en kommunal skola hade jag med stor sannolikhet fått sparken på grund av min hemsida och blogg). Några artiklar har jag dock läst i vanliga media, som på ett mer seriöst sätt försöker diskutera valresultatet.

I SvD fanns den 2/5 2014 (dvs före valet – men artikeln är ändå relevant) en artikel med rubrik ”Oro för invandring måste tas på allvar”. Författare var Leo Kramár (som bl a författat boken Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler). Kramár är själv inte kritisk till vår invandringspolitik och såvitt jag kan förstå är han negativ till SD, men han menar ändå att man måste ta de som oroas av massinvandringen på allvar. Han skriver bl a:

Vi måste sluta blunda för att det finns en stor grupp människor som oroas av invandringen och som har svårt att finna sin plats i ett multikulturellt samhälle. De söker sig till ett parti som förstår deras oro och lovar förändring. I stället för att använda invektiv, förhåna, stöta ifrån och behandla dem som känner sig hotade av utvecklingen och svikna av sitt samhälle som parias borde det politisk-kulturella komplexet, de som har makten, försöka förstå orsakerna till den oroande utvecklingen och söka konstruktiva lösningar.

Expressen hade den 28/5 2014 en lysande artikel av Torbjörn Elensky med rubrik ”Lika barn leka bäst”. Där kritiserar han Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika”. En synnerligen välskriven och skarpt analyserande artikel. Elensky skriver:

Hyllandet av viss nationalism, till exempel kurdisk, går inte ihop med avståndstagandet från svensk. Antingen finns nationer, och kan vara viktiga för den egna identiteten, eller så gör de det inte.
När den ensidiga uppdelningen i vita och ickevita, så kallade rasifierade, får genomslag, och de vita anses bära på en kollektiv skuldbörda, upphör möjligheterna att skapa ett samhälle där vi alla möter varandra på lika villkor. Rangordnandet av människor efter ras blir inte mera rätt för att det görs med antirasistiska förtecken.
Den som börjar gradera friheterna, och som ursäktar vissas övergrepp men inte andras, vare det ur ett höger- eller ett vänsterperspektiv, är redan på väg att avskaffa friheterna. Du kanske vill tysta den du ogillar, visst, men nästa gång kan det vara du själv som blir tystad med exakt samma argument.

I första stycket tar han upp det jag själv skrivit så många gånger. Om det nu inte finns någon svensk kultur, ja då kan det knappast finnas någon kurdisk kultur heller. Eller någon annan kultur. Lite konsekvens borde man kunna begära även av Godhetskören. Men ideologisk förblindelse ökar ju inte precis vår förmåga att tänka klart. Snarare tvärtom!

I sista stycket syftar han säkert på Aftonbladets försvar för de vänstergrupper som begår våldsbrott. Den typen av våld har av vissa skribenter i tidningen försvarats och kallats för ”det goda våldet”. Det är av just sådana skäl jag hyser vissa tvivel på att våra politiker och journalister verkligen är de demokrater de utger sig för att vara (demokrati betyder folkstyre och inte elitstyre – det senare verkar vara den typ av statsskick som Godhetskören står för, där de själva givetvis kräver att få tillhöra den styrande eliten).

En hel del av den ”goda” sidans medlemmar verkar så uppfyllda av sin egen godhet att de tycks se sig som föredömliga demokrater, oavsett att de försvarar odemokratiska metoder. Inte bara våld mot meningsmotståndare försvaras (inte av alla tack och lov men av oroväckande många) utan också valfusk (så länge det hindrar ”den onda sidan” att få inflytande). Faran med att betrakta sig själv som tillhörande de goda är att man i godhetens namn då tillåter sig allt möjligt. Ändamålet helgar medlen. Denna devis är alltför ofta tillämpad i diktaturer. ”De onda” är så onda så de förtjänar inte att få del av demokratins yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Det skall bara tiga!” Och på så sätt ersätter man en form av intolerans med en annan intolerans. Vilket är svårt att se som något framsteg.

De gånger valfusk tidigare avslöjats i vårt land, har det ofta varit socialdemokrater som legat bakom (ofta har det handlat om att man transporterat dementa åldringar från något äldreboende till vallokalen och sedan stuckit den ”rätta” valsedeln i deras hand. Efter att ha styrt Sverige i 40 år, var många sossar så maktfullkomliga och övertygade om sin gudagivna rätt att styra vårt land, att de antagligen såg de fria valen som en onödig process, ja rent av som något negativt. De visste ju i alla fall bättre än medborgarna i Sverige vad som var bäst för dem.

Man kan undra i vad mån det förekommit valfusk i detta val. I så fall är nog en rimlig gissning att fusket huvudsakligen varit riktat mot SD. Man kan misstänka att många partiföreträdare, med gott samvete, skulle kunna tänka sig att slänga eller ogiltigförklara SD:s röstsedlar. Om de bara kunde. Och vågade.

Farah Halawi, 21 år, i Trollhättan var valförrättare och rösträknare i sin hemkommun i EU-valet. På sin Facebook-sida skriver hon om hur snacket gick bland valförrättarna i den vallokal där hon var stationerad.

Ovan skriver Farah, "Även idioter har en röst". Problemet är, att som idiot räknas, i det här perspektivet, alla som inte tycker precis som du! Det blir en något skakig demokrati om Farahs princip skulle tillämpas i det svenska valsystemet (dvs att man ogiltigförklarar valsedlarna för de partier som har "fel" åsikter). Frågan är nämligen vilka åsikter som är fel. Ja, det är ju de åsikter jag inte gillar. Men då står vi inför nästa problem. Det finns många jag i Sverige. Vilket jag skall få bestämma? Apropå jag, så såg jag förresten att Assad nu vunnit valet i Syrien. Han fick 86 procent av rösterna! Jo ja tackar jag! Förmodligen ligger Syriens valsystem helt i linje med Farahs tankegångar. Å andra sidan är det väl knappast någon som betraktar Syrien som en demokrati. Sverige påstås ju i varje fall fortfarande vara en demokrati.

Om det är något som skrämmer mig, för att knyta an till den artikel i Aftonbladet som jag citerade inledningsvis, så är det aningslösheten hos makteliten, dvs den politiska korrekthetens prästerskap. Den skrämmer mig verkligen. Och den borde skrämma hela svenska folket. En styrande elit som inte förstår vanliga människors oro över den massinvandring som sker till vårt land (och många andra europeiska länder). Och som inte heller förstår konsekvenserna av denna massinvandring. I artikeln så sade ju bl a en kvinna, ”Jag besökte en invandrarstadsdel där det inte finns en enda fransk restaurang. Sånt klarar inte fransmän av att hantera. Det utnyttjar Nationella fronten”. Tja, inte behöver Nationella Fronten utnyttja detta. Problemet finns ju redan där, vare sig man utnyttjar det eller ej. Är det så konstigt att människor känner oro och obehag när de ser hur deras eget land, bit för bit, steg för steg, tas ifrån dem. Och de som erövrar Frankrike steg för steg är företrädare för en aggressiv, förtryckande ideologi/religion (jag talar alltså om islam), vars mål är att lägga hela världen under sina fötter (om detta skriver jag i många andra artiklar). Med våld om så krävs. Om du inte visste det, käre läsare, så kallas detta jihad, och varje muslim är befalld av sina heliga skrifter att delta i eller stödja jihad. Att inte fler oroas över detta beror på att våra politiker och journalister gör allt för att vanliga människor inte skall få reda på vad islam egentligen står för. Och genom att mörka sådant förråder man sitt eget folk och sitt eget land! Så långt förstår jag och blir skrämd. Det enda jag inte förstår är vad som driver dessa politiker och denna kulturelit att förråda sitt eget folk och sitt eget land. Varför? Det är svårt att tro att de verkligen, när det kommer till kritan, längtar efter att leva under sharíalagen.

Och inte nog med det, politiker och kulturelit gör sitt bästa för att ta ifrån Europas folk deras självkänsla och stolthet över sin kultur och sitt land. Det kanske beror på någon slags missriktad välvilja, men är likafullt destruktivt. Man hävdar att det inte finns någon svensk kultur (om vi tar Sverige som exempel). Man hävdar att det inte finns någon svensk mat. Sverige och de etniska svenskarna har inte åstadkommit någonting av värde. Allt som är bra har vi fått från andra folk och kulturer (och framför allt då från islam). Det enda vi själva har bidragit med är slaveri och kolonisation och folkmord (som om inte slaveri förekommit inom islam – den muslimska slavhandeln i Afrika försiggick i över 1000 år och omfattade mellan 12 och 30 miljoner svarta afrikaner, dvs var oerhört mycket mer omfattande än den europeiska/amerikanska slavhandeln). Ungefär detta har Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Maud Olofsson sagt (jag har källor till detta påstående i andra artiklar – sök på dessa namn för att hitta). Genom att ta ifrån svenska folket all självkänsla, bäddar man för en farlig situation, vilket inte våra beslutsfattare tycks förstå. Det var precis så situationen var i Tyskland innan nazisterna kom till makten på 1930-talet. Hitler utlovade att upprätta tyska folkets självkänsla och ta tillbaka de områden man förlorat under Första Världskriget. Hade tyska folket haft en god självbild och stark självkänsla, tror jag inte nazisterna hade kunnat få makten. Men nu utnyttjade nazisterna situationen på ett skickligt sätt och spelade på människors känslor.

Det finns också en ytterligare likhet mellan Sverige och mellankrigstidens Tyskland. I det senare landet försökte kommunisterna ta makten genom våld. Det förekom våldsamma slagsmål mellan kommunister och deras meningsmotståndare. Folk kände sig hotade på gatorna och upplevde situationen som obehaglig. När Hitler skapade SA (föregångaren till SS) för att gå emot kommunisterna, tyckte folk det var skönt. Äntligen någon som kunde sätta stopp för detta hot. Och när nazisterna växte sig allt starkare var det ganska snart slut på kommunisternas våldsyttringar. Dessa hamnade i koncentrationsläger strax efter att Hitler blivit Rikskansler. Och de flesta tyskar tyckte det var bra! Äntligen lugn och ro! Hade kommunisterna vunnit ”slaget om Tyskland”, hade med stor säkerhet Tyskland blivit ett stalinistiskt land och miljoner tyskar hade mördats. Nu gick det lika illa, ja snarare ännu värre, med tanke på Andra Världskriget och Förintelsen, men det kunde kanske ingen veta då. Då var man bara glad åt att det blev ordning på gatorna så vanligt folk vågade sig ut.

En tredje faktor, som beredde vägen för nazisterna var att tyska folket upplevde judarna som ett hot mot landet. Visserligen som jag ser det, ett obefogat hot. Judarna hade inte som mål att ta över Tyskland och sedan förtrycka tyska folket. De hotade inte på något sätt Tysklands välstånd eller säkerhet. Snarare tvärtom, eftersom judarna bidrog positivt till Tysklands ekonomi. Problemet var att judarna var duktiga affärsmän och hantverkare mm, och i den dåliga ekonomi som Tyskland led av efter Första Världskriget, så väckte judarnas framgång avundsjuka. Detta spelade nazisterna på. Detta visar på det mångkulturella samhället problem. Nazisterna spelade på känslor som redan fanns hos tyska folket. Har man en stor minoritetsgrupp i ett land, och denna grupp särskiljer sig starkt från den inhemska kulturen, blir det lätt så att minoritetsgruppen blir syndabock när tiderna blir sämre. Enligt Jonathan Friedman, professor i Lund, som forskat på mångkulturella samhällen, så finns inte ett enda exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle av den typ som Godhetskören just nu försöker skapa i Sverige (läs mer om detta här). För att få ett väl fungerande samhälle måste man ta hänsyn till människans natur och hennes behov av att kunna identifiera sig och känna trygghet. Vi människor är flockdjur och det är ett biologiskt faktum, som vi inte kan göra något åt. Alltså måste vi skapa samhällen som är anpassade för människans natur. Inget annat samhälle kommer att fungera på sikt.

I dagens Sverige har vi en våldsvänster som till och bryter sig in hos folk, vars åsikter de inte gillar, och misshandlar dem. De hotar människor. De trakasserar människor. De försöker stoppa lagliga demonstrationer, som företräder åsikter som vänstern inte delar. Etc. Samtidigt betraktar de sig själva som mönsterdemokrater. Nu har de inte mördat någon än (det har ju varit nära några gånger – t ex vid demonstrationerna i Göteborg för ett antal år sedan), men det är säkert bara en tidsfråga innan detta kommer att ske. Och en del skribenter, som t ex förekommer i Aftonbladet, försvarar, som nämnts ovan, inte sällan våldsvänstern, och skriver om ”det goda våldet”. Fler och fler människor upplever våldsvänstern som ett hot mot demokratin.

Ovanstående, dvs att man tar ifrån svenska folket deras identitet och självkänsla i kombination med massinvandringen till vårt land (som kommer att påverka vårt land negativt på många olika plan) plus hotet från våldsvänstern, kanske kommer att bereda vägen i Sverige (och många andra europeiska länder) för partier och grupperingar, jämfört med vilka SD kommer att framstå som Moder Théresas förlängda arm. Vi kanske bara har sett början än. Skulden till detta har i så fall våra aningslösa politiker (och opinionsbildare), vilka själva bor på Södermalm i Stockholm och liknande ställen, så långt från invandrartäta förorter som bara möjligt. Genom sitt förakt för vanliga människors åsikter och upplevelser och oro, driver de vanliga människor rakt i armarna på extrema partier.

Detta möjliga framtidsscenario skrämmer mig betydligt mer än att SD fick nästan 10 procent av rösterna i årets EU-val.

Ännu en dag i försommarens tid

Goddagens!

Enligt vad en del förståsigpåare i den allmänna debatten menar så är svenskarna världens värsta rasister. Tänkte bara tipsa om ett intressant inlägg i SvD, skrivet av en afghansk invandrare, Zulmay Afzali, som bott några år i Sverige. Han skriver bl a:

Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som kommer i närheten av rasism bland svenskar.

Däremot är det tyvärr flera av mina landsmän och andra som invandrat som bär hat och förakt i sina hjärtan mot svenskar och som inte vill anpassa sig och integreras i det land som gett dem möjligheter. Om de får sina pengar från Socialbyrån en dag för sent kallar de det rasism. När busschauffören ber dem visa sina biljetter är han rasist. Om läkaren inte ger dem de mediciner de vill ha så är läkaren rasist. Och så vidare.

Tack och lov att det finns en tidning som SvD! Den är visserligen långt ifrån perfekt och när det gäller artiklar om kristen tro och även om Israel så fattas mycket, men jämfört med tidningar som Aftonbladet och DN, så spelar SvD i sin egen division när det gäller god journalistik. Om objektivitetsnivån i SvD ligger på låt oss säga 70 på en hundragradig skala så ligger Aftonbladets och DN:s nivå på 30 eller kanske ännu lägre. I de två sistnämnda tidningarna är i princip varje artikel om kristna eller om Israel en ren hatartikel, som skulle fått vilken diktator som helst grön av avund och inse att han är ren amatör när det gäller att ljuga och vinkla och förvränga.

Ändå är dessa två tidningar, i sin tur, när det gäller att förvanska sanningen och ersätta nyheter med ideologiska påståenden, usla klåpare jämfört med SR och SVT, våra s k Publicserviceorgan. Den public de servar bor på Söders höjder och röstar på Miljöpartiet, V eller F!, och hyser en hemlig sympati för muslimsk terrorism och Stalin samtidigt som de hatar kristna, judar (fast de maskerar det som antisionism, familjen, sitt eget land, USA, moral, polisen och ytterst sett sanningen! För dessa människor finns överhuvudtaget ingen sanning – bara hjärndöd ideologi.

Ha en bra dag, morgon, kväll, förmiddag, eftermiddag eller natt! Välj det som passar!

Några nyutkomna böcker och en del annat

Jaha ja, så har det gått en månad drygt sedan mitt senaste blogginlägg. Men å andra sidan så skriver jag, om man räknar i tecken eller sidor per månad, kanske nästan lika mycket som de flitiga bloggare vilka skriver varje dag. Mina bloggar brukar ju vara nog så omfattande.

Först tänkte jag tipsa om två ganska nyutkomna böcker som nu kan laddas ner gratis. Båda handlar som samma ämne, den svenska invandringspolitiken och dessa kostnader. Och båda har synnerligen kompetenta författare. Och båda böckerna har mer eller mindre tigits ihjäl av vanliga media. Vilket är ett synnerligen gott betyg, i denna era av extrem politisk korrekthet, där alla avvikande åsikter demoniseras.

Den första boken är skriven av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin. Först en presentation av författarna:

Karl-Olov Arnstberg, född 1943, är pensionerad professor i etnologi vid Stockholms universitet. Han har skrivit ett femtiotal forskningsrapporter och fackböcker om främst invandrarfrågor, etnicitet, svenskhet och samhällsplanering. Han har också gett ut tio romaner.

Gunnar Sandelin, född 1951, är socionom och journalist. Han har tidigare varit socialarbetare och reporter vid Sveriges Television. Under många år var han därefter presschef på barnrättsorganisationen Bris (Barnens rätt i samhället). Numera frilansjournalist.

Den bok dessa två herrar har skrivit tillsammans har titeln, Invandring och mörkläggning – En saklig rapport från en förryckt tid och kan laddas ner här (antingen som pdf-fil eller i format lämpligt för läsplatta).

På min hemsida har jag en intressant artikel med titel Rädslans kultur. Där diskuterar jag en förvånansvärt politiskt inkorrekt intervju i radioprogrammet Tendens i P1 med Karl-Olov Arnstberg och Jonathan Friedman (den senare var då professor i socialantropologi vid bl a Lunds Universitet och har under många år studerat mångkulturella samhällen – enligt Friedman finns inte ett enda historiskt exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle). I min artikel finns också en länk så att man kan lyssna på programmet.

Den andra boken är skriven av Jan Tullberg, som presenteras så här:

Jan Tullberg har doktorerat och blivit docent vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har skrivit vetenskapliga artiklar i svenska och internationella akademiska tidskrifter inom ett brett forskningsområde av hög relevans för bokens ämne.

Titeln är Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik och kan laddas ner här (som pdf-fil eller i format för läsplatta).

Båda böckerna är fulla av fakta och källor. Politiskt inkorrekta artiklar och böcker, som har en väl underbyggd argumentering inkluderande källor, bemöts nästan aldrig i main-stream-media eller av den intellektuella s k eliten. Och det är inte svårt att förstå varför. Hur skulle man sakligt kunna bemöta kritiska tankegångar? De politiskt korrekta åsikterna är ju alltför sällan underbyggda av skarpa argument, utan bygger huvudsakligen på ”det självklara”, dvs det anses vara så självklart att alla anständiga människor tycker så (utan att kanske veta varför de tycker så). Dvs, den som inte tycker så tillhör med andra ord de onda, och förtjänar inte att bemötas av anständigt folk. Så enkelt är det!

Jag kan också tipsa om att jag numera utökat min hemsida (gluefox.com) med en ny avdelning. Där hittar man ljudinspelningar av föredrag och predikningar jag hållit. Än så länge finns inte jättemånga filer, men så småningom kommer kanske antalet att öka. I skrivande stund är det 8 filer.

För övrigt tuffar allt på som vanligt. Förhandlingarna mellan Israel och PA (den palestinska myndigheten) har brutit samman, vilket var väntat. Den palestinska sidan har i vanlig ordning inte gjort en enda eftergift (i varje fall känner inte jag till någon), medan Israel släppt ett antal palestinier som suttit inspärrade för mord och terror eller förberedelse för den typen av brott. Avtalet var att Israel skulle släppa ett antal skurkar (som det faktiskt handlar om) i tre omgångar. Efter två omgångar hade inte palestinierna uppvisat någon som helst konkret motprestation, varför Israel krävde att den palestinska sidan åtminstone skulle förbinda sig att fortsätta förhandlingarna, för att Israel skulle släppa den sista omgången fångar (vilka var de mest ruggiga av allihop). Som Israel uttryckte det, så kändes det ganska meningslöst att släppa en massa farliga fångar och sedan avbryter kanske palestinierna förhandlingarna dagen därpå. Israel ville ha ett löfte på att så inte skulle ske. Som sagt, den arabiska sidan vill ha allt, och är inte beredd att ge något tillbaka. Och det är ju precis så islam fungerar. Och svenska journalister (med få undantag) ger som vanligt Israel hela skulden för att förhandlingarna nu brutit samman.

Och Brunei implementerar, som jag nämnde i en tidigare bloggartikel, nu gradvis sharíalagstiftning. Aftonbladet berättar i en artikel från den 30/4 2014 om den tragiska utvecklingen i detta lilla land (där den genomsnittliga årsinkomsten är ca 50 000 USD):

I en första fas kommer tolkningen av sharialagarna att gälla graviditet utanför äktenskapet, uteblivande från fredagsbönen samt propagerande för andra religioner. Brott som kan ge böter eller fängelse.

I en andra fas som träder i kraft om tolv månader kommer stöld och alkoholkonsumtion bland muslimer att straffas med piskrapp eller amputationer.

Stening och avrättning införs i en tredje fas ett år senare för äktenskapsbrott, sex mellan homosexuella och hädande av profeten Muhammed. De flesta lagarna kommer att tillämpas även på icke-muslimer.

Ofta säger medlemmarna i Godhetskören, när någon påstår att islam påbjuder dödsstraff för äktenskapsbrott och utövad homosexualitet, att detta är lögn. Det är smutskastning av islam, menar man. Ett annat påstående i den allmänna debatten (eller snarare parodi på debatt) är att den här typen av "extrem" islam handlar om fattiga och förtvivlade människor, som lever under svåra förhållanden och som drivs till den här typen av åsikter på grund av Europas och USA:s övergrepp på islamvärlden. En medelinkomst årligen på 50 000 USD talar emellertid knappast för att Brunei består av fattiga människor. När ett rikt land som Brunei inför den här typen av lagar, så talar det mesta för att detta inte handlar om någon extrem vantolkning av islam. Vilket jag också påstår gång på gång på min hemsida och blogg.

Islams heliga dokument, som är absolut bindande för varje rättrogen muslim, säger entydigt och kategoriskt att utövad homosexualitet, utan undantag, skall straffas hårt. Förvisso finns smärre skillnader mellan olika sharíatradtioner. Enligt en sådan så skall en ogift man som begår en homosexuell handling straffas med 100 piskrapp (vilket antagligen kan vara dödande det också), medan en gift man skall straffas med döden. Under alla förhållanden är homosexualitet, utövad, straffbart enligt alla muslimska heliga skrifter och enligt det muslimska prästerskapets konsensus. Och nästan ingen svensk politiker, journalist eller intellektuell vågar ens andas om hur det förhåller sig. I stället demoniserar man den som påstår detta, trots att det sant! Sant! Sant! Sant! Samtidigt som man ivrigt talar i mun på varandra för att betyga islam sin stora vördnad och betyga inför hela världen att islam är det mest underbara och kärleksfulla och toleranta som finns i hela universum. Einstein formulerade många kloka sentenser, bl a lär han ha sagt, "Det finns två saker som är oändliga, universum och människans dumhet – men jag är inte helt säker på det förstnämnda". Jag har citerat detta tidigare, men det är ständigt relevant.

Och den svenska vänstern och feministerna har inget att säga, som vanligt. Vänstern brukar ju tala om ”det goda våldet”. Kanske anser de att stening av homosexuella hör till kategorin ”den goda steningen”? Vem vet? Och enligt Gudrun Schyman så räknas väl islams förtryck av kvinnor som "det goda förtrycket"? Vart tog empatin för utsatta kvinnor och för de homosexuella vägen? Omfattar inte vänsterns och feminismens empati alla människor, i hela världen? Och om inte – varför då?