Tre trappsteg till helvetet

Muhammeds försök att övertala invånarna i Mecka att konvertera till hans nya religion ledde till att han 622 e Kr tvingades fly från staden. Färden gick till Medina, ca 32 mil norr om Mecka. Invånarna i Medina hade bett Muhammed komma dit, eftersom de låg i fejd med varandra och behövde en stark ledare som kunde mäkla fred.

Eftersom Muhammed inte hade någon maktposition i Mecka var han där hänvisad till att vinna människor genom övertalning. De suror som skrevs i Mecka är därför förhållandevis försiktiga och det är här man hittar de mer toleranta texterna i Koranen (de flesta av dessa texter upphävs dessutom av senare suror). När Muhammed kom till Medina fick han omgående en stark ställning och behövde inte längre krusa. Nu kunde han visa sitt rätta jag. De suror som nu ”uppenbarades” hade därför en mer hätsk och oförsonlig och hatisk ton. De talar om att döda alla motståndare (dvs alla otroende), halshuggningar, stympningar, terrorism och religiös intolerans. Nu handlade det inte längre om att övertala människor att ansluta sig till Muhammed, utan nu blev hot och tvång och även mord verktyg i ”vinnandet” av själar.

I Medina fanns vid den här tiden tre judiska släkter. Efter att ha misslyckats med att omvända dem till sin egen religion, blev Muhammed alltmer fientligt inställd till dem, även om han till en början tolererade dem (mycket i islam är inspirerat från judendomen). Så småningom förvärrades situationen och en av de judiska släkterna, Banû Qayanyqa, utvisades till Syrien (år 3 AH, dvs 624 e Kr). Den andra släkten, Banû Nadir, ägde hus och fruktträdgårdar i ett område som hette Fadak utanför Medina. Muhammed lade beslag på dessa rikedomar mot att Banû Nadir fick fri lejd ur landet (624 e Kr). De fick vara glada att de undkom med livet i behåll. Den sista judesläkten i Medina, Banû Quraiza, kom inte lika lindrigt undan. Männen i släkten avrättades genom halshuggning 627 e Kr. Enligt arabiska källor rörde det sig om ca 600 - 700 män som mördades på detta sätt. Kvinnorna och barnen såldes som slavar.

Även om svenska ärkebiskopar och andra politiskt korrekta massmediala figurer envetet hävdar att islam är minst lika kärleksfull som den kristna tron, behöver man inte vara speciellt observant för att inse att så inte är fallet. Ovanstående utgör ett exempel bland många. Vilken avgrund mellan Jesu moral och Muhammeds moral! Det jag berättar om de tre judiska släkterna i Medina utgör inte något elakt kristet förtal av islam utan finns historiskt dokumenterat (se t ex Jan Hjärpe, Islams lära och livsmönster, AWE/Gebers 1979, sid 53). I den muslimska historieskrivningen skäms man inte över sådana här saker. Snarare tvärtom. Man är stolt över detta, och skryter om det, och tycker att det visar vilken kraftfull och duglig ledare Muhammed var. Som sagt det finns moral och det finns moral. Och det finns goda religioner och det finns onda religioner!

Låt oss nu hoppa nästan 1700 år framåt i tiden – till Tyskland under början av 1930-talet. Nazismen håller på att ta över landet. Antisemitismen utbreder sig och det stiftas nya lagar som alltmer inskränker judarnas rättigheter. Judarna förbjuds att inneha statliga anställningar. Judiska barn får inte gå i skolan. Och det blir värre och värre. En del judar (tyvärr alldeles för få) insåg i tid vartåt det barkade och lämnade landet (i den mån de kunde). Än så länge kunde de ta med sig sina ägodelar och pengar. En del lyckades ta sig till Israel (trots att de arabofiliska engelsmännen gjorde allt för att hindra detta). Andra tog sig till de få länder som var villiga att ta emot dem (Sverige var inte ett av de länderna).

Så småningom började alltfler judar inse det öde som kanske väntade dem och flydde i det man brukar säga ”grevens tid”. Nazisterna hade ännu inte bestämt sig för att utrota judarna (en tanke man lekte med var att förvisa alla judar till Madagaskar) och var glada att bli av med dem (problemet var att så få länder var beredda att ta emot några judar). Men nu fick de inte ta med sig några ägodelar. De fick lämna Tyskland i stort sett utblottade.

Det öde som drabbade de judar som blev kvar känner vi alla till, alltför väl.

Det tycks som att allting går igen. Man brukar säga att alla goda ting är tre. Det verkar som att vissa onda ting också uppträder i tripletter. När en ond regim, religion eller ideologi är på väg att ta över ett land och hotar vissa gruppers existens, så sker detta i tre steg. En liten del av de hotade grupperna inser tidigt vad som väntar och lämnar i god tid och lyckas få med sig det mesta av sina ägodelar (eller säljer det som går att sälja). En annan del börjar till slut förstå vad som väntar, men nu börjar det bli för sent. De kanske undkommer, men får lämna kvar allt de äger, och får vara glada att de lyckades rädda sina liv. Och resten, ja de blir kvar och går olika tragiska öden till mötes.

Mönstret känns igen i många, många sammanhang. Vid ryska revolutionen utspelade sig liknande scenarion. Där var det "kapitalisterna" som fick fly för sina liv. När Islamska Staten just nu drar fram, ser vi samma sak upprepas. Här är det de "otrogna" som får välja mellan att underordna sig islam eller dö. Det är inte alltid det slutar med en total förintelse av de som inte lämnar i tid. I stället kanske dessa hamnar i Gulag eller något liknande, eller framsläpar sina liv i armod och förtryck (som judar och kristna i de länder där islam regerar fullt ut). Ofta tvångskonverterade till den härskande religionen eller ideologin

Så, sammanfattningsvis: När en ond kultur/religion/ideologi är på väg att erövra ett område, finns det människor som tidigt inser vad som är på gång och flyttar någon annanstans med sitt pick och pack. De som vaknar upp senare kanske kommer undan, men de får fly för sina liv och lämna det mesta av sina ägodelar kvar. Och de som blir kvar. Ja för dem väntar dystra tider. Förtryck, slaveri, kanske massutrotning.

Ondskan är monotont tröttsam i sin upprepning. Ondskan saknar fantasi. Och ondskan skapar ett helvete, vare sig den kallas nazism, marxism eller islam. Och ondskan skapar inte bara ett helvete för sina offer. Även de ”egna” blir till slut offer, eftersom ondskan till slut förtär också sig själv.

(På min hemsida har jag en artikel där jag jämför kristendom, islam, nazism och marxism. Läs gärna denna som ett komplement till ovanstående.)

Parallella universum – vetenskap eller ideologi?

Idag tänkte jag tipsa om en ny artikel på hemsidan. Den handlar om s k parallella universum.

De senaste veckorna har det i media förekommit en del artiklar i detta ämne. Teorin om parallella universum innebär helt enkelt teorin att det (eventuellt) existerar fler universum än vårt eget (kanske till och med oändligt många). Ibland används uttrycket multipla universum eller multiversum.

Det största problemet med multiversumteorierna är att det i princip inte finns någon möjlighet att observera de andra universumen (om de nu finns). Därför handlar det mer om spekulativ metafysik än om vetenskap (även om teorierna i och för sig involverar korrekt matematik – men matematiska akrobatkonster, hur imponerande de än må vara, leder inte självklart till giltiga sanningar om verkligheten).

Egentligen finns ingen större anledning för mig att ta upp den här typen av teorier. I varje fall inte ur vetenskapliga aspekter. Men, eftersom multipla universum används för att försöka bortförklara observationer som pekar på att universum är designat, dvs att det bakom universum finns en Intelligens, känns det viktigt att förklara vad det handlar om (det är lätt att bli lurad om man själv inte är fysiker). Därför har jag skrivit denna artikel.

Klicka här för att läsa artikeln!

Vad kommer det sig att högt intelligenta människor kan tro på så ofattbart korkade saker?

Idag vill jag tipsa mina läsare om en ny artikel på min hemsida (där jag har lite djupare artiklar, vilka inte är ”dagsländor”, dvs sådant som kommenterar det som sker just nu och som därför tenderar att snabbt bli inaktuella). Som vanligt blev det en ganska lång artikel.

Jag har i många tidigare artiklar diskuterat begrepp som intelligens och vishet, vilka utgör delar av det man brukar kalla intellektet. Jag har alltmer fascinerats över hur många, uppenbarligen intelligenta, människor som tycks företräda de mest bisarra åsikter. Åsikter som framstår som totalt bortkopplade från den verklighet vi trots allt lever i. Jag har noterat att intelligenta människor tycks ha lättare att tro på bisarra saker, än ”normala” människor, som i högre grad styrs av sunt förnuft och erfarenhet.

Klicka här för att läsa min artikel om dummeligens!

I det allmänna samtalet talas idag mycket om intelligens och IQ. Sällan finns begreppet vishet med i sammanhanget. Kanske beroende på att vishet har en tendens att slå hål på ideologiska drömmar (eftersom vishet är kopplad till erfarenhet och mogenhet – vishet innebär, lite förenklat, att intelligensen underordnas sanningen). I en tid när människor allt mindre tycks tro på en absolut sanning, vill man fortsätta att drömma om det underbara paradis som kommer att följa bara vi (vilka vi nu är) får chansen att genomföra vår lära/politik/ideologi.

Jag har i många texter sett påståenden, enligt vilka intelligenta människor är mer lättlurade än vanliga människor och dessutom lättare att hypnotisera (vilket också är en form av lurendrejeri). Personligen är jag övertygad om att intelligens, utan vishet som kontrollerande faktor, kan leda hur fel som helst. Under en längre tid har jag tänkt sammanfatta de tankar som mina funderingar lett fram till. Vilket jag således har gjort nu.

Inom musiken talar man om musikalitet. Inom detta begrepp ryms egenskaper som gehör (förmåga att avgöra toner, vilket är nödvändigt om man skall sjunga rent) och rytmkänsla. Gehör är inte samma sak som musikalitet. Det finns människor som sjunger klockrent (dvs har ett perfekt gehör) och har en vacker röst, men ingen påverkas av deras sång. Ingen gråter när de sjunger. Ingen berörs. Sedan finns det andra människor, som inte sjunger speciellt rent, och som kanske har en skrovlig och oattraktiv röst, men när de börjar sjunga, tystnar alla människor och många får tårar i ögonen. Och människor berörs i sitt inre. Musikalitet innebär förmågan att gestalta musikens sanna väsen (gehör etc är verktyg för detta, men långt ifrån hela förklaringen). Att överföra det som bor i kompositörens hjärta till publikens hjärta (och kanske även lägga till något själv – en utövande musiker är inte bara en uppspelningsmaskin, utan skapar något). Ett bra gehör är nödvändigt när man sjunger eller spelar vissa instrument (violin, cello m fl). Men det är inte tillräckligt. När en omusikalisk person spelar eller sjunger blir det bara mekaniskt (även om den personen sjunger rent). Det finns inget liv i det. Och därför griper det ingen. Sådan musik talar inte. Den är död.

Det blir ungefär som när en idiot savant (betyder ordagrant "vetande idiot" och används om personer, ibland barn, som t ex har en närmast ofattbar förmåga att räkna i huvudet, men samtidigt är svagbegåvade på alla övriga områden) uppträder. Vissa av dessa savanter (som de ibland kallas) kan dra kvadratroten ur tiosiffriga tal i huvudet och ge 12 korrekta decimaler inom någon minut, men är för övrigt ofta helt obegåvade när det gäller riktig matematik.

Man kan se stora likheter mellan musikens och intellektets värld. Precis som musikalitet inrymmer egenskaper som gehör och rytmkänsla, så inrymmer intellektet egenskaper som intelligens och vishet. Intelligens (förenklat lika med logisk förmåga) utgör bara en liten del av intellektet. Intelligens i sig (utan att kompletteras av bl a vishet) är lika död och oanvändbar som vad gehör utan musikalitet är inom musiken. Tyvärr ser vi idag alltför mycket av intelligens utan något mer. Åsikter som handlar om människan som människa (och inte bara som en samling atomer), blir utan liv och kommer inte att fungera, om de enbart bygger på logik. Orsaken till detta är att logiken bara kan uttala sig om en liten del av den totala verkligheten.

Orsaken till att högt intelligenta människor kan tro på så ofattbart underliga saker förklaras, enligt Michael Shermer i boken Why People Believe Weird Things, av att "Smarta människor tror på egendomliga saker, eftersom de är skickliga på att försvara åsikter de kommit fram till utifrån icke-smarta bevekelsegrunder" (Smart people believe weird things because they are skilled at defending beliefs they arrived at for non-smart reasons.).

Eftersom jag tycker humor och ironi är ett bra sätt att handskas med smärtsamma saker (den dumhet vi ser i dagens debatt fyller mig med stor sorg) har jag infört ett nytt begrepp inom intellektets domän, dummeligens. Med detta menar jag intelligenta människors förmåga att hysa och försvara ofattbart dumma åsikter (t ex att det inte finns några biologiska kön eller att hela förklaringen till svenska skolans problem är existensen av kristna friskolor eller att en obegränsad muslimsk asylinvandring kommer att skapa ett paradis i Sverige). Jag inför också ett mått på dummeligens, DQ, och sätter genomsnittet till 100. DQ lika med 0 är det endast Gud som har, eftersom detta innebär att man har rätt (i absolut mening) i alla sina åsikter. Jag postulerar att journalister, kultureliten och politikerkasten ligger på runt 500 och uppåt. Här finns givetvis stor spridning, jag talar om medeltal.

Även om min artikel är lite skämtsam, så finns ett djupt allvar bakom den. Jag ser med förfäran och stor sorg hur debattklimatet i Sverige alltmer för tankarna till åsikts- och yttrandefriheten i diktaturer som Sovjet och Nordkorea. När Aftonbladet hurtfriskt deklarerar ”Vi gillar olika” så ger de oss inte hela sanningen. Vad de egentligen menar bakom de vackra orden (vilket tydligt framgår av hur de agerar och vilka artiklar som tas in) är ”Vi gillar olika, men bara om olika innebär att du är precis som vi – dvs har samma åsikter som vi när det gäller Israel, religion, islam, familjen, USA, invandring etc). Ärligt talat ser jag ingen principiell skillnad mellan Aftonbladets och Hitlers inställning till yttrande- och åsiktsfrihet. Observera jag säger inte att Aftonbladet och Hitler har samma ideologi. Det jag säger är att båda endast tillåter och respekterar åsikter de själva står för. Och det kallar inte jag yttrandefrihet. Och det har inget med demokrati att göra.

Jag tar här Aftonbladet som exempel, eftersom denna tidning är störst i Sverige. Och eftersom deras hat mot Israel och kristna och mycket annat är exceptionellt. Dessvärre har de flesta media i vårt land ungefär lika skakig demokratisyn – SVT/SR är om möjligt ännu värre än Aftonbladet. Detta är speciellt illa med tanke på att SVT/SR skall förställa att vara public service, vilket de definitivt inte är. Om de nu servar någon, så inte är det svenska folket i gemen. Snarare handlar det om att serva kultureliten på Södermalm i Stockholm. "Södermalm service" vore kanske ett mer passande namn.

Klicka här för att läsa min artikel om dummeligens!

Muslimerna ber om ursäkt för algebran och kaffet

I DN kunde man för några dagar sedan läsa en artikel med rubrik ”Muslimer på Twitter: Förlåt för algebra”. Många muslimer känner sig tydligen trötta på att behöva be om ursäkt för, eller ta avstånd från, det som Islamska Fronten just nu sysslar med i Irak, Syrien etc. Det är uppenbart att muslimerna har drabbats av det som kristna och judar fått leva under sedan lång tid tillbaka. När Anders Behring Breivik begick de fruktansvärda massmorden i Norge för några år sedan, klagade t ex P1-programmet Medierna över att kristna inte ställdes till svars på samma sätt som muslimer ställs till svars vid muslimska terrordåd (jag kan dock inte minnas att jag någonsin sett att muslimer ställts till svars för islamistisk terror, i varje fall inte i media eller det offentliga samtalet – media brukar i stället med stora bokstäver påpeka att islamister inte har något alls med islam att göra). Aftonbladet krävde å sin sida att kristna nu skulle ta klart avstånd från det Breivik gjort. I någon tidning (kommer inte ihåg vilken) krävde man till och med att kristna skulle be om förlåtelse för Breiviks massmord.

Att kristna skulle behöva ta avstånd från Breiviks dåd eller be om förlåtelse för vad han gjorde är fullständigt befängt. Det finns ingenting i Jesu undervisning (vilken definierar den kristna tron) som kan användas för att rättfärdiga eller motivera det Breivik gjorde. Tvärtom så bryter den här typen av handlingar mot varenda punkt, varenda bokstav i Nya Testamentet! Terror innebär den absoluta olydnaden mot Jesus Kristus!!! Skulle kristna be om ursäkt för något som inte finns i kristendomen?

Däremot finns all anledning för muslimer att offentligt och kraftfullt och tydligt ta avstånd från IS, eftersom IS till punkt och pricka gör exakt vad islams heliga dokument befaller dem att göra.

Precis som när det gäller kristna så kräver många intellektuella idag att judar skall ta avstånd från det ”judiska massmordet” på palestinier som anses pågå (t ex under sista "Gazakriget”). Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö är en av de som krävt detta. Ilmar Reepalu (S), Malmös tidigare starke man, har krävt samma sak. Beträffande judar och palestinier så pågår inget som helst massmord på den senare gruppen. Tvärtom så växer befolkningarna på Gaza och Västbanken mycket snabbare än den judiska befolkningen gör i Israel, vilket inte skulle vara fallet om massmord pågick.

I själva verket är det precis tvärtom. Många palestinska grupper (t ex Hamas och Hizbollah) har klart uttalat att de planerar massmord på det judiska folket. Vissa företrädare har till och med sagt att man avser att rensa hela Mellanöstern (och helst hela världen) från judar när man blir tillräckligt stark för att göra detta. Hur stor del av den palestinska befolkningen som sympatiserar med detta vet jag inte. Men med tanke på den antisemitiska hjärntvätt som pågår i samtliga skolor på Gaza och Västbanken, fruktar jag att det är en alltför stor del. Speciellt bland de som är unga. Man skulle önska att vår blivande statsminister Stefan Löfven hade något att säga om detta också, och inte bara ensidigt demoniserade Israel.

För att återvända till artikeln i DN så läser man där:

”Förlåt för algebra, kameror, universitet, sjukhus och kaffe”, skriver en användare och anspelar på att innovationerna har sitt ursprung i områden som domineras av muslimsk kultur.

Algebra, kameror, universitet och sjukhus är knappast något man behöver be om ursäkt för. Dessvärre har inga av dessa företeelser sitt ursprung i religionen islam eller den islamska kulturen. Detta inser den som är det minsta allmänbildad omedelbart, utan att ens en gång kontrollera detta närmare i några källor. Islam uppstod i mitten av 600-talet. De egyptiska, babyloniska, grekiska och kinesiska kulturerna är mycket, mycket äldre än så, och vi vet att dessa kulturer var anmärkningsvärt avancerade. Att det inte skulle funnits någon form av sjukvård (sjukhus), någon form av högre utbildning (akademier eller universitet) etc i dessa högstående kulturer faller på sin egen orimlighet. Ett sådant påstående är ju inte ens trovärdigt. Vi känner också till, utifrån en uppsjö av historiska dokument, att grekerna sysslade med avancerad matematik (bl a algebra) redan 500 f Kr.

Det vi kallar algebra, dvs en symbolisk matematik, där tal representeras av bokstäver, har sitt ursprung långt före islam. Pythagoras (580 - 495 f Kr) är känd för sin berömda sats, som bevisades genom algebra. Algebra fanns således långt före islam och grekerna var mästare i matematik. När araberna 642 e Kr, under ledning av kalif Omar, erövrade Alexandria fick de tillgång till alla de gamla grekiska matematiska verken (t ex Euklides berömda Elementa i 13 band, där all dåtida känd matematik sammanfattas), som fanns i det berömda biblioteket där. När staden intogs brände man tyvärr böckerna, men en hel del lyckades framsynta personer rädda undan förödelsen. Kalif Omar lär ha sagt, att om biblioteket innehåller böcker (bokrullar) som inte stämmer med Koranen, så skall dessa böcker brännas, och om där finns böcker som stämmer med Koranen, ja då behövs de inte (de tillför ju ingen ytterligare information) och skall också brännas.

Arabiska matematiker kom sedan att utgå från grekernas (och före dem babyloniernas) matematiska upptäckter och byggde vidare på detta. Vissa begränsade matematiska och andra vetenskapliga upptäckter gjordes av muslimska matematiker etc innan islams prästerskap på 1100-talet satte stopp för all sådan verksamhet, eftersom den ansågs utmana Allahs allmakt och därför var kufr (synd). Själva ordet ”algebra” kommer visserligen från arabiskan och betyder ”återförening” eller ”koppling”. Men algebran som sådan kommer definitivt inte från islam (jag har skrivit en lång artikel på min hemsida, där jag bl a diskuterar islams vetenskapssyn). Om någon kultur skall ha äran av att ha upptäckt algebran så är det framför allt den grekiska. Och definitivt inte islam.

Den fotografiska kameran är en utveckling av camera obscura, en anordning som går tillbaka till de antika kineserna och de antika grekerna, och som använder ett nålfint hål (hålkamera) eller en lins för att projektera en upp-och-nedvänd bild på en yta. Hålkameran beskrivs för första gången i litteraturen av den kinesiske filosofen Mozi (470-391 f Kr). Aristoteles skriver 300 f Kr, i Problemata, att solstrålar som passerar en liten fyrkantig öppning ger upphov till en rund bild av solen, oberoende av hålets form (detta är ett exempel på en hålkamera). Den arabiske matematikern Ibn Al-Haitham diskuterar i en bok (vars latinska namn är Opticae Thesaurus: Alhazeni Arabis) från 1036 hålkameror och för fram en del intressanta tankar i ämnet. Men vid denna tid hade ännu inte islams prästerskap tagit den totala makten. Fortfarande fanns viss tankefrihet kvar. Men det skulle inte vara länge till. 100 år senare hade i princip allt sant vetenskapligt arbete upphört i islamvärlden, eftersom detta, enligt prästerna, ansågs hota tron och utmana Allah (se länken i föregående stycke!).

Den moderna kameran, som kan lagra en bild, antingen i pappersformat eller på annat sätt (i exempelvis ett usb-minne), har definitivt inte islam att tacka för sin tillkomst. Fransmannen Joseph Nicéphore Niépce var den förste som konstruerade en fungerade kamera, där bilden kunde bevaras. Detta var 1826 och som kuriosa kan nämnas att det tog ca åtta timmar att exponera en bild.

När det gäller universitet så kommer förebilden för de europeiska universiteten från antiken och Platons akademi. Den sistnämnda grundades nordväst om staden Aten 387 f.Kr (dvs ungefär 1000 år innan islam uppstod), och förebilden var pythagoreernas skolor i Syditalien, vilka Platon besökt. Ordet akademi kom från att den skogslund, där Platons Akademi låg, var förknippad med Akademos (som var en legendarisk hjälte i den grekiska mytologin och som från början hette Hekademos). Platons Akademi fortlevde i 900 år. Så inte heller universiteten kommer från islam. Inte ens ordet universitet har sitt ursprung i islam. Ordet kommer från latinets ”universitas”, som betyder ”helhet” eller ”samfund” (egentligen är begreppet universitet en förkortning av uttrycket ”universitas magistrorum et scholarium”, vilket betyder en samling av mästare och lärjungar.

De tidigast dokumenterade institutionerna för att vårda sjuka och bota sjukdomar var antika, egyptiska tempel. I det antika Grekland fanns tempel dedicerade till läkedomsguden Askleipios, vilka fungerade som centrum för medicinska råd, prognoser och botande av sjukdomar.

Hippokrates brukar kallas ”läkekonstens fader” för sina bestående bidrag till den medicinska vetenskapen genom att han grundade den hippokratiska medicinska skolan, vilken revolutionerade läkekonsten i antikens Grekland. Hippokrates levde ca 460 – 370 f Kr (dvs ca 1000 år innan islam blev en faktor). Hans elever och efterföljare skrev det berömda medicinska verket Corpus Hippocraticum, vilket består av 70 volymer!

De första läkarna under muslimskt styre var kristna och judiska läkare i erövrade områden under 600-talet. Det första framstående islamska sjukhuset grundades i Damaskus, Syrien omkring 707 med hjälp av kristna.

Beträffande det berömda sjukhuset i Bagdad, som också hade en medicinsk högskola, skriver man i Wikipedia:

Bimaristan (Medicinska Skolan) och Bayt al-Hikmah (Vishetens Hus) grundades av professorer och elever från Jundishapur. Det leddes av den kristne läkaren Jibrael ibn Bukhtishu från Jundishapur och senare av islamska läkare.

Så inte heller kan sjukvård och sjukhus härleda sitt ursprung till islam. Och inte är sjukvården i muslimska länder så värst imponerande idag heller. När t ex Abbas (den palestinske ledaren på Västbanken) hustru skulle opereras för ett halvår sedan skedde detta på ett sjukhus i Israel (något som givetvis svenska, isrealhatande media nogsamt undvek att rapportera).

Och vad återstår då. Kaffet? Ja, låt oss se vad svenska Wikipedia har att säga om den saken:

Kaffedrickandet har sitt ursprung i Etiopien för två tusen år sedan och fick sedan en spridning via Arabiska halvön till Turkiet och nådde Europa under slutet av 1600-talet. Under 1800-talet tog kaffedrickandet rejäl fart i samband med koloniseringen av Afrika och Sydamerika där stora plantager kunde förse bland annat kolonialmakterna med bönor.

Man började således, enligt svenska Wikipedia, att dricka kaffe i Etiopien runt år 14 e Kr, vilket är ca 600 år innan islam uppkom.

När det gäller sjukhus, universitet, kameran och algebra så finns historiska dokument, vilka kan ge oss vägledning om dessa företeelsers tidiga historia. Beträffande kaffet är detta svårare. Det kan ju ha funnit isolerade stammar eller grupper som använt kaffe långt, långt innan denna dryck blev allmänt känd. När det gäller svenska Wikipedia så kan vi i alla fall vara säkra på att man där inte medvetet är orättvist negativ mot islam. I kontroversiella ämnen (Israel, intelligent design, abort, kristen tro etc) är Wikipedia (både svenska och engelska) ofta vinklad till förmån för den politiskt korrekta synen.

Engelska Wikipedia är ofta mer utförlig, och där anges några olika möjliga scenarion när det gäller kaffets ursprung. Enligt ett sådant var det en muslim, Sheikh Omar, som upptäckte kaffeplantans egenskaper när han hade utvisats från Mecka och levde i en grotta i öknen och inte hade något att äta.

Vi får nog acceptera att vi inte riktigt vet med säkerhet hur kaffet som dryck upptäcktes. Det kan mycket väl ha varit araber som var de första att tillaga kaffe på ”modernt” vis, dvs genom att bönorna rostades och sedan användes för att brygga en stimulerande dryck.

Så visst, vi kanske har anledning att vara tacksamma mot araberna för att de eventuellt var de som gav oss drycken kaffe. Men detta har knappast något med religionen islam att göra. Eller ens med den arabiska kulturen att göra. Självklart har användbara upptäckter gjorts inom de flesta kulturer. Men den arabiska kulturen eller islam utmärker sig knappast i detta avseende. Vare sig då eller idag. Snarare tvärtom.

Detta är ingen kritik mot araber eller muslimer som människor. De har samma värde, rättigheter och möjligheter som alla andra människor på vår jord. Men islam skulle nog behöva ett nytänk om den islamska kulturen verkligen vill vara en del av den mänskliga kulturen. Det vi ser idag i islamvärlden är en stor tragedi både för muslimerna själva och för oss andra (som kommer att få betala dyrt för det jag misstänker islam kommer att ställa till med inom 100 år eller mindre – kanske till och med ett världskrig).

Muhammed, som skapade islam, var en krigarhövding. Han hade säkert goda sidor. Det har alla. Men han hade definitivt också dåliga sidor. Islam avspeglar med all sannolikhet mycket av hans personlighet. Och i islam finner vi oförsonlighet, hat, våld, förakt mot andra, intolerans, aggressivitet och antiintellektualism. Därför saknar islam förmåga att på sikt skapa en bättre värld. Och därför lider muslimerna under ett fruktansvärt system, som de inte kan frigöra sig ifrån.

Det vore bra om muslimerna ändrade sin inställning mot andra kulturer och visade lite mer tolerans och respekt för andra. Kaffet behöver de definitivt inte be om ursäkt för!

Vad är godhet?

Den här gången tänkte jag "sända" en gammal repris. För ett och ett halvt år sedan skrev jag en artikel, där jag diskuterade godhetsbegreppet. Huvudpunkten var att vi kristna låter ateisterna definiera innebörden av ordet godhet. I stället för att gå till Bibeln, låter vi Aftonbladet bestämma hur vi kristna skall ställa oss till u-hjälp, invandring och liknande frågor (som ytterst handlar om godhet).

Kristendomen talar mycket om kärlek. Man kan säga att om man med ett enda ord skulle försöka fånga kristendomens innersta väsen så är nog ordet "kärlek" det första ord som dyker upp i tankarna. När man studerar Bibeln ingående så finner man emellertid att kärlek alltid är kopplad till ordet sanning. Kärleken kommer, om den kopplas till sanning, att verka för en bättre värld.

I den judiska kulturen finns uttrycket ”Tikkun Olam”, som betyder att ”reparera världen”. Detta uttryck ingår i den dagliga judiska bönen. Tikkun Olam tolkas som att världen inte är perfekt och att vi människor är kallade av Gud att hjälpa till att göra den bättre. Även om man inte använder själva uttrycket Tikkun Olam inom kristendomen så finns detta i hög grad även där (den judiska Skriften, dvs Gamla Testamentet, är ju en helig skrift inom kristendomen och Jesus var dessutom jude fullt ut). Oräkneliga människor har därför, inspirerade av Jesu undervisning, gett sina liv åt att lindra lidandet på jorden; genom att bygga sjukhus, ta hand om gatubarn, bygga skolor för att genom ökad kunskap i ett land kunna höja levnadsstandarden där, etc.

Den sanna kärleken är inte en kravlös, menlös, sliskig sirap (vilket den blir om den isoleras från sanningen). Kung Salomo skriver i Höga Visan:

Ty kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en HERRENS låga är den (8:6).

Höga Visan handlar på ytan om kärleken mellan man och kvinna, men symboliserar också Guds kärlek till människan. Guds kärlek är inte en likgiltig välvilja, utan liknas vid en eld. Den är passionerad. Den utgår från sanningen och bygger upp och skapar något gott.

Kärlek utan sanning blir bara en sötsliskig sirap, som kanske gör att man själv känner sig god. Men den åstadkommer inget bestående gott. Resultatet blir kanske applåder på den politiskt korrekta teaterscenen, men inget mer. Sanning utan kärlek blir å andra sidan iskall lagiskhet, som inte förvandlar människor i deras inre, även om sanningen kanske kan lösa vissa typer av problem, åtminstone ytligt och kortsiktigt. Men tillsammans så reparerar kärleken och sanningen världen. Kärlek och sanning i förening skulle man kunna kalla för vishet. Kärleken talar om för oss vad det yttersta målet är och sanningen hjälper oss att nå detta mål så effektivt som möjligt. Då helas trasiga hjärtan. Brustna relationer återupprättas. Munnar mättas. Och världen formas, såsom Gud hade tänkt att världen skulle vara.

Den godhet vi ser idag, den politiska korrekthetens godhet, definierad av kultureliten på Södermalm i Stockholm, kan inte skapa en bättre värld, eftersom den inte är baserad på sanning. Den är på samma nivå som att av "snällhet" köpa knark till sina drogberoende barn i stället för att hjälpa dem ur deras beroende. Den sanna kärleken kan förvandla föräldrar till rasande lejon, som utan fruktan konfronterar knarklangare och mesiga politiker. Den sanna kärleken vägleds inte av vad som är politiskt korrekt, eller av fruktan för vad andra skall tycka, utan den vägleds av det som är sant.

Det gör mig väldigt ont att se hur kristenheten idag i alltför hög grad låter kultureliten bestämma vad som är gott och ont. I stället för att låta kristendomens manual, Bibeln, avgöra. Jag känner mig tyvärr alltmer främmande för mycket som jag hör från kristna. Det är bara ett ogenomtänkt upprepande av vad man hört på TV och läst i våra dominerande media. Den godheten drivs inte av kärleken och sanningen, utan av fruktan för vad andra skall tycka. Ängsligt sneglar man sig omkring så att man inte råkar säga fel saker och därmed fryses ut från gemenskapen. I stället för att vara sanningens röst. Staden på berget som lyser så att alla kan se det. Sanningens fyr som vägleder vilsna människor på livets ocean.

När man vill påverka finns det vissa effektiva trick. Ett sådant är att kapa ord, vilka har en inbyggd positiv klang (ungefär som ateisterna kapat ordet humanist och numera kallar sig Humanisterna). T ex ord som godhet, generositet, tolerans, mångfald, öppenhet och även då humanism. I och med att man har fått något slags monopol på ett visst ord, kan man sedan lätt manipulera människor. Till den som inte håller med, säger man då bara, "Så du vill inte vara god?!" Vilket översatt betyder, "Eftersom du inte håller med mig är du inte god (utan ond)". Och med "god" menas då "tycka samma sak som vi (=Godhetskören)". Man kan också manipulera människor genom att på analogt sätt kapa negativt laddade ord som rasism, fascism, snålhet, intolerans etc. När företrädare för de självutnämnda goda säger "Eftersom du är emot den nuvarande invandringspolitiken är du rasist och intolerant", så betyder detta egentligen, "Eftersom du inte håller med mig är du ond". Om man inte håller med kultureliten (Godhetskören) är man således definitionsmässigt ond och om man håller med kultureliten är man definitionsmässigt god. Punkt slut. Och det är av detta skäl som vi inte har någon verklig debatt i vårt land när det gäller svåra frågor. Kulturelitens manipulerande omöjliggör varje meningsfull diskussion om hur vi bäst kan hjälpa människor (detta förstärks dessutom av att media och politiker utgör en del av kultureliten). Och så får vi det debattklimat som vi har just nu i Sverige, och som t ex danskarna fascinerat betraktar (de äcklas av den svenska självgodheten – tror du mig inte läs lite danska media så får du se – det är bara att gå till deras hemsidor, t ex Berlingske).

Som kristen måste man fråga sig vad det innebär att vara god? Innebär det att tanklöst anamma medias definition av godhet (som inte får ifrågasättas – bara att ifrågasätta denna definition gör att man automatiskt klassificeras som ond)? Eller innebär det att söka svaret i kristendomens källor? Att fråga Jesus? Jag kan t ex inte se att Jesus befaller oss som kristna att förstöra vårt eget land och vår egen kultur, för att hjälpa andra (jag hävdar med bestämdhet att man kan hjälpa människor utan att förstöra sitt eget land!!!). Men rätta mig gärna om jag har fel. Jag tar tacksamt emot bibelverser som bevisar att jag har fel. Jag lovar att ändra mig i så fall!

I den artikel jag nämnde inledningsvis så diskuterar jag denna fråga, vilken jag upplever såsom synnerligen aktuell just nu.

Så, om du vill, läs artikeln! Klicka här!

Efter valet 2014 – några tankar

Ja, så är valet över för den här gången och hela Sverige är chockat över utgången. Trots att man (lika med journalister, kulturpersonligheter, idrottsmän, politiker, korvbrödsbagare och alla andra) gjorde allt för att smutskasta och varna för Sverigedemokraterna, så fick detta parti 13 procent (12,9 om man skall vara noggrann) av rösterna i hela riket. Och inte nog med det, SD blev tredje största parti. Före valet tävlade SD med MP om vem som skulle bli det tredje största partiet och nu blev SD nästan dubbelt så stora som MP. I kväll, när jag zappade lite mellan olika tv-kanaler, var studiosofforna fulla av paneler som intervjuade olika politiker och som sedan diskuterade dessa intervjuer med olika experter. Hur kunde det gå så här?

"Visa att du är en av #87procent" genom att lägga upp en selfie på dig själv, skriver Aftonbladet.

Man har varit noga med att påpeka att även om SD mer än fördubblade sina mandat så var det trots allt 87 procent ”som inte röstade på deras människosyn”. Aftonbladet föreslog t o m (se bilden ovan) att alla svenskar (dvs alla goda svenskar som definitionsmässigt avskyr SD) borde skriva 87 på handen och sedan ta en selfie (som det numera heter) och lägga ut på Facebook och andra sociala plattformar. För att visa hur goda de är. Det känns lite frestande att då också påpeka att det var 93,2 procent som inte röstade på MP och 96,9 procent som inte röstade på F!. Plus att 75,8 procent valde att inte rösta på M och 68,8 procent valde att inte rösta på S.

Man river sig i sina huvuden och förstår ingenting. Dvs, det finns journalister som tycks förstå en del och också uttrycker det, men dessa drunknar i mängden av artister som jonglerar sina tankar på de hjärndödas stora teaterscen. Flera har frågat sig varför de skandaler inom SD som man försökte vaska fram dagarna innan valet inte tog luften ur SD. För det första handlade det mest om stormar i vattenglas. De flesta avslöjanden rörde dessutom sådant som hänt för länge sedan. Dagen innan, eller var det två dagar innan, valet avslöjades att Jimmy Åkesson är spelberoende och att han spelat bort ungefär en halv miljon på nätcasino. Det verkar ju i och för sig vara en svaghet att slänga bort så mycket pengar på något så meningslöst, men han har inte gjort något olagligt och han har inte spelat bort andras pengar. Sedan kan man ju fundera över hur man fått reda på detta (förmodligen är det sant, eftersom Åkesson inte förnekat det). Det måste ju vara någon som hackat sig in i nätcasinots databas eller som gjort något annat olagligt på Internet. Om polisen på något olagligt sätt skulle få fram graverande fakta mot en bov, så får dessa inte användas, även om de är sanna. Man tycker att samma sak borde gälla den som olagligt gräver fram fakta på det här sättet. Men journalister tycks stå över lagen, i sina egna ögon i alla fall.

Dessutom kan jag i viss mån förstå Åkesson. Han är ju Sveriges mest hatade person just nu. Föraktad av alla kändisar, kulturpersonligheter, politiker, journalister etc, etc (och om någon känd person inte skulle förakta honom, skulle vederbörande omedelbart förpassas ut i kylan) och baktalad och hotad och jag vet inte vad. Utan att göra några andra jämförelser så påminner det lite grand om förföljelsen mot Ulf Ekman på 1980- och 1990-talet (observera, jag sade, ”utan att göra några andra jämförelser”). Även om Jimmy Åkesson ser lugn ut i alla intervjuer är det säkert en tung börda att bära och kräver stort personligt mod och stor integritet (oavsett vad man sedan tycker om hans åsikter). Kanske är nätspelande en flykt från verkligheten. Åkesson kan ju knappast gå ut på stan och roa sig. Det vore säkert både farligt och obehagligt (även om han har livvakt med sig), och nätcasino kan man spela hemma. Och det är säkert avkopplande. Som att gå in i en annan värld. En flykt från en jobbig vardag.

(En läsare hade följande kommentar till det jag skriver om Åkessons spelande: "En liten reflektion från ditt senaste inlägg där du nämner Jimmie Åkessons spelande på nätcasino: han har väl OMSATT, inte SPELAT BORT, en halv miljon?! En viss skillnad... han kanske t.o.m. gått på plus?" Och visst kan det vara så. Man kan under alla förhållanden vara säker på att media vinklar till det så negativt som det bara går i allt de skriver om Åkesson. Jag läste f ö att Åkesson åtminstone någon gång vunnit en storvinst under sitt spelande.)

Något mer hittade man inte (hade man gjort det kan vi nog vara säkra på att detta skulle basunerats ut med största löpsedelstypsnittet). Förvisso har man hittat en del domar och sådana saker mot olika företrädare för SD runt om i landet, men sådant kan man nog hitta i alla partier. Någon som blivit arg på att man inte granskat de andra partierna på samma sätt har roat sig med att ställa samman en lista över politiker, som dömts för brott sedan 2004, från de av Godhetskören tillåtna partierna (listan inkluderar inte politiker som har skulder hos Kronofogden eller som blamerat sig med olämpliga uttalanden – det finns många exempel på företrädare från olika partier som uttalat t ex starkt antisemitiska åsikter). Jag garanterar inte listans korrekthet, men allt går att kontrollera om man vill. Domar är ju offentliga handlingar.

”Hur kunde SD gå så framåt med tanke på allt negativt som skrivits om dem och hur de särbehandlats negativt i alla sammanhang?” Ja, några journalister har faktiskt insett sanningen, nämligen att eftersom många människor vet hur negativa (och orättfärdiga och vinklade) media är när det gäller SD (och mycket annat också för den delen; Israel, kristna, Livets Ord etc), så är sådana här skriverier inget att bry sig om. Förmodligen har den mediala behandlingen av SD gjort att många människor ser SD som en underdog, som är stigmatiserad och förföljd. Och då reagerar människor genom att ta parti för SD. Media har med andra ord bundit ris åt sin egen rygg. Alla som kunde tänka sig att rösta på SD visste att media skulle försöka få fram en skandal alldeles innan valet bara för att sänka SD. Så därmed hade det vapnet mist sin kraft. Och därmed föll media på eget grepp. Vilket är rätt åt dem!

Intressant är att få kommentatorer och experter har försökt förklara SD:s framgång med den mest uppenbara förklaringen, nämligen att det finns allt fler människor i vårt land som är genuint oroade över den stora inströmningen av framför allt muslimer. Vad detta skall få för konsekvenser, inte bara ekonomiskt, utan när det gäller brottslighet (vissa invandrargrupper är groteskt överrepresenterade när det gäller exempelvis våldsbrott), otrygghet och mycket, mycket annat. Och att detta faktiskt inte handlar om rasism. Det tycks nästan som att överhuvudtaget oroa sig för Sveriges framtid automatiskt definieras som ett uttryck för grov rasism. Och det är ju bara dumheter. Det är inte ens värt att ta på allvar.

När man granskar flödet av väljare mellan de olika partierna så visar det sig att M har förlorat 26 procent (tror jag det var) av sina väljare i förra valet till SD. Jag ser det som Reinfeldts eget fel. Han missbedömde människor och var en dålig taktiker. I sitt sista sommartal så erkände han att invandringen till Sverige skulle komma att kosta pengar, mycket pengar och att detta skulle påverka vår välfärd. Och han bad människor att öppna sina hjärtan och plånböcker för de som har det svårt. Och visst, det är en fin uppmaning. Men man kan hjälpa människor utan att omvandla Sverige till en islamistisk stat (som det kommer att bli om invandringen fortsätter oförändrat). Skulle vi hjälpa människor på plats, skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler utan att förstöra vårt eget land. Vilket vi håller på med just nu.

Reinfeldt har genom sin ansvarslösa invandringspolitik, där han prioriterat andra människors bästa framför svenska folkets bästa (vilket är trolöshet mot huvudman), lett vårt land in i en oerhört farlig situation. Men, oavsett hans personliga åsikter kunde han ha varit lite mer taktisk. Då hade han förmodligen inte förlorat lika många väljare. Han kunde t ex i sitt sommartal sagt något i stil med,

Jag vet att det finns många människor som är djupt oroade över den stora invandringen till Sverige just nu. Jag är övertygade att det handlar om en äkta och ärlig oro. Men samtidigt måste vi under en så här svår situation göra vår plikt som medmänniskor. Jag lovar att försöka göra allt för att vi skall kunna lösa den här situationen på bästa sätt, så att Sverige inte kommer att skadas ekonomiskt.

Eller något liknande. Jag är övertygad om att betydligt färre tidigare M-väljare hade röstat på SD i det här valet om han uttryckt sig mer taktiskt. Reinfeldt har gång på gång uttryckt förakt gentemot SD:s väljare (han har också uttryckt förakt mot Sverige och bl a sagt att innan invandrarna kom hit fanns bara barbari här) och förklarat att de som röstar på SD är missunnsamma och rasistiska. Aldrig någonsin (vad jag vet) har han erkänt att det finns många människor i Sverige som känner en växande oro inför de skaror av muslimer som slår sig ned i vårt land. Aldrig har han uttryckt någon förståelse för vanliga människor. Hur de tänker och känner. Han har inte tagit människors oro på allvar. Det är en skillnad på att bo på Södermalm i Stockholm, där det inte finns några muslimska invandrare, och att bo i ett litet samhället i Skåne med 800 invånare som tvingats ta emot 300 invandrare, och sedan på nära håll fått se följderna av multikulturalismen, när två inkompatibla kulturer möts och där den ena kulturen (islam) är oförmögen och ovillig att på något som helst sätt kompromissa med den redan existerande kulturen (den svenska). Reinfeldt har varit totalt oförstående när det gäller vanliga människor och deras oro för Sveriges framtid.

Idag har man kunnat ta del av valresultaten kommun för kommun (Aftonbladet har en utmärkt sökmotor för detta) och man ser då att F! har sitt starkaste fäste på Södermalm i Stockholm (vilket bekräftar det jag skrivit i artikel efter artikel). I Maria 13 Mariaberget Ö, dvs själva epicentrum (styrka 9 på godhetsskalan) av Godhetskören fördelades rösterna till Riksdagen på följande sätt:

V 10,3%, MP 27,0%, F! 16,6% SD 2,6%

Knappast representativt för Sverige, eller hur?. Jag skrattade faktiskt högt när jag såg de här siffrorna. Denna patetiska stadsdel (som jag förvisso älskar – det är min favoritstadsdel i Stockholm och jag har bott där i många år) med sin rödvinspimplande salongsvänster och sina stödgalor för Ships to Gaza och Hata Israel. Och sitt genuina förakt för alla åsikter som man själv inte delar. Vänsterintellektualismens själva högborg. Där alla tycker lika och där man bara träffar människor med de rätta åsikterna, vilka läser de rätta böckerna, prenumererar på de rätta tidningarna och lyssnar på den rätta musiken (dvs badar i allt som är inne just nu). Och där den som har fel åsikter ändå aldrig skulle våga berätta vad de verkligen tycker, av rädsla för att bli utfrusna ur gemenskapen. Dvs ett samhälle som starkt påminner om den forna Sovjetstaten, där nästan allting baserades på lögn och propaganda. Där kom förtrycket uppifrån, medan det på Södermalm (och Sverige rent generellt) kommer från människorna själva. Den senare formen av (själv)förtryck kallas grupptryck.

I vilka kommuner har då SD sina starkaste fästen? Ja bl a i många skånska kommuner. I t ex Svalöv fördelades rösterna enligt följande:

S 22,3%, M 12,4%, SD 18,8%

Och Örkelljunga

S 19,6%, M 10,6%, SD 23,2%

I dessa två samhällen är alltså SD nästa största respektive största parti.

Hur kan man då förklara denna diskrepans mellan Söders charmiga höjder och Skåne? Tja, det är nog inte så svårt. I många kommuner i Skåne har man konfronterats med verkligheten. Man har med egna ögon kunnat observera mångkulturens alla problem. I min förra artikel skrev jag om Målilla i Småland och om de problem som den stora invandringen medfört med nedskräpning, förstörelse, hur invandrare tränger sig före i köer, snattar etc, etc (islam är ju inte den religion som direkt uppmanar sin anhängare att anpassa sig – tvärtom så uppmanar den sina anhängare att ta för sig, de tillhör ju herrefolket som skall erövra hela världen). När man ser sådant på nära håll så inser man Sveriges framtid när vi har en majoritet av muslimer här (vilket vi kommer att ha vare sig vi vill eller ej). Och då kanske man väljer det enda parti som överhuvudtaget vågar tala om dessa svåra frågor.

De som bor på Södermalm och liknande ställen har aldrig sett mångkulturen på nära håll. För dem handlar det om en romantisk dröm om ett spännande, färgrikt samhälle, fullt av valmöjligheter. Problemet är att när islam väl blir i majoritet i vårt land, så upphör all valfrihet och alla måste ordna in sig i ledet (eller halshuggas – IS visar vad islam kommer att innebära även i Europa). Godhetskören på Södermalm har ingen aning om vad islam är för något och vad som väntar Sverige om 40 år. Ingen som helst aning. Och de skulle aldrig komma på tanken att själva undersöka islam. Det vore att kränka muslimerna. Och man behöver ju inte heller granska islam, eftersom Aftonbladet garanterar att islam tillhör de goda krafterna på vår planet. Och då är det ju så! Journalisterna nitälskar ju, som vi alla vet, för Sanningen. För mig innebär f ö att rösta på F! något ofattbart. Jag förstår inte hur någon kan ta ett sådant parti på allvar (om det nu inte bara handlar om taktik- eller missnöjesröstning).

Nåja, detta om detta. Avslutningsvis så har de goda partierna klart uttalat att de inte på något sätt kommer att inkludera SD i politiken. Inte direkt smart. Jag förutspår att SD av detta skäl kommer att få minst 20 procent i nästa val (eller mer), eftersom folk blir arga på en sådan bristande demokrati. Att totalt försöka negligera det tredje största partiet, dvs 13 procent av Sveriges befolkning, är ett allvarligt brott mot demokratins principer. Stefan Löfvén, tillträdande statsminister, har klart uttalat att han inte kommer att ha något med SD att göra. Han vann dock en poäng hos mig i och med att han vägrade att ta in V i regeringen. Om man nu anklagar SD för deras förflutna, vad skall man då säga om V, som i alla år stödde Sovjetunionen. Ett land som mördade 100 miljoner av sin egen befolkning (och miljontals människor i sina satellitländer, som Polen, Baltikum etc)? Kanske insåg Löfvén i alla fall att hans hårda attityd mot SD skulle vara inkonsekvent om han samtidigt hårdflörtade med V. Det ger jag honom en poäng för. Ärligt talat tycker jag betydligt bättre om Löfvén än om Reinfeldt.

I en intervju i danska Berlingske Tidene uttryckte Dansk Folkeparti förvåning över att inget parti vill samarbeta med SD trots deras starka valresultat. Partiets talesman Kristian Thulesen Dahl säger:

Demokratin blir inte respekterad. Det är obegripligt att övriga partier kan hålla SD utan inflytande. Man respekterar inte väljarna och tittar bort från resultatet. Det är odemokratiskt.

Ja man säger t o m i intervjun att det är ”groteskt” att SD hålls utanför. Nu kan ju inte detta fortgå hur länge som helst. I nästa val (eller om det blir ett eventuellt omval, vilket en del tror) så kommer med all sannolikhet SD att få ännu fler röster. Och förr eller senare kommer konsekvenserna av invandringen (både de ekonomiska och de kulturella/samhälleliga) att komma ikapp. Man kan inte bortse från verkligheten hur länge som helst. Till slut blir differensen mellan den politiskt korrekta verklighetsbeskrivningen (som inte bygger på sanning utan på önsketänkande) och sanningen så stor att den politiska korrekthetens falska världsbild rasar som ett korthus.

En del kommentatorer har talat om ett splittrat Sverige efter valet. Och det är nog profetiskt. När man ser vilka starka känslor som nu rivs upp med anledning av valresultatet, antar man i förlängningen livslånga vänskapsrelationer som bryts, äktenskap som upplöses och vänskap och kärlek som övergår i hat på grund av olika syn på invandring etc. Jag läste i Aftonbladet om en kvinna som beskrev hur hennes kärlek till sin man avtog alltmer varje gång han uttryckte stöd för SD. Inget hat är så starkt som det mellan personer som haft en nära relation. Just därför att man känner sig personligt sviken när man glider ifrån varandra. Därför är inbördeskrig (där grannar, ja kanske familjemedlemmer, strider mot varandra) ofta mycket grymmare än konventionella krig (där soldater som inte känner varandra skjuter på varandra – i allmänhet hatar de inte varandra, utan gör bara sitt jobb). Gode Gud bevara Sverige från ett framtida inbördeskrig!

Även om vi nu inte går mot ett inbördeskrig så kan mycket väl klyftorna mellan olika grupper i samhället till slut bli så stora att landet faller sönder. Här har våra politiker att stort ansvar. Bl a genom att inte exkludera 13 procent av Sveriges befolkning från varje form av inflytande (i själva verket visar en del statistik att det är betydligt fler som stöder SD:s syn på invandring, även om de inte röstar på SD – det kan röra sig om kanske upp mot 50 procent). Hittills finns inga tecken på att våra politiker kommer att ta ett sådant ansvar. De har fullt upp med att kråma sig på Godhetens teraterscen och visa upp sin fantastiska godhet (som bara ser ut som godhet, men i själva verket är destruktivitet) och stora tolerans (som inte inkluderar den som har en avvikande åsikt).

Inför valet 2014 – del 5 (3 dagar kvar till valet)

Ja så är det bara några dagar kvar till valet. Just nu jobbar media febrilt med att gräva fram lik i Sverigedemokraternas garderob, för att på så sätt få människor att inte rösta på dem. Med tanke på att man säkert gör allt vad man kan för att hitta lik i garderoben, är resultatet anmärkningsvärt magert. Lade man ner lika mycket möda på att hitta komprometterande saker hos de andra partiernas representanter är jag övertygad om att man skulle kunna hitta en hel del smaskiga godbitar.

Den så hatade sajten Avpixlat.info har de senaste veckorna, som motvikt, grävt i tidningsarkiv och domar (utdömda domar är ju offentlig handling) och funnit en hel del intressanta saker om Alliansens och den Rödgröna Rörans partier. T ex hur en socialdemokratisk landstingsfullmäktigekandidat i Värmland, tillika LO-lokalordförande och ABF-ledamot, dömts för flerfaldig misshandel av sina egna barn, vid tillfället 10 och 15 år gamla. Eller vad sägs om Centerpartiets riksdagskandidat Dayana Jadarian, som nu tvingats lämna partiet efter att ha spritt grov antisemitism på sin Facebooksida (på samma sätt tvingas de SD-medlemmar som sprider rasism att lämna partiet, så det tycks ju som att SD fungerar som de andra partierna i detta avseende). Vi får inte heller glömma bort den socialdemokratiske fullmäktigekandidaten i en västsvensk kommun, som dömts tre gånger för sexuellt ofredande av småpojkar, och som fortfarande står på valsedlarna (S menar att de inte känt till domarna mot honom och att det nu är för sent att ända valsedlarna). Det finns många, många fler exempel på representanter för de, enligt Godhetskören, rumsrena partierna, som har avslöjats såsom långt ifrån så oförvitliga och hederliga som man förväntar sig av den som säger sig representera svenska folket i vårt demokratiska system. Och som dessutom säger sig stå på det godas sida. Det sista fallet (med småpojkarna) kunde man läsa om i GP (Göteborgsposten) den 10/9 2014.

Många människor, ja kanske de allra flesta, har något eller några lik i lasten. Människan är inte perfekt och skulle vi kräva att våra politiker vore felfria så skulle det nog bli ganska tomt på den politiska arenan. Huruvida man lämpar sig som politiker handlar nog mer om hur man förhåller sig till de fel man begått (kanske för flera år sedan) och de man eventuellt begått nyligen.

Det påminner mig för övrigt om när SVT för 10-15 år sedan, inför ett riksdagsval, granskade valarbetare i diverse olika valstugor. Man talade inte om att man kom från SVT och man använde dold mikrofon och dold kamera (så vitt jag vet är sådant förbjudet – står möjligen journalister över lagen?, skulle jag vilja veta). Jag kommer inte ihåg några detaljer och minns inte om man granskade alla partier. Hur som helst så framställde man sig som en vanlig väljare som villa ställa några frågor och ledde snabbt in samtalet på invandrare. Jag minns i alla fall att det var några representanter för Moderaterna som uppvisade avgrunder av fördomar och rasism. Stor skandal i media! Men å andra sidan inte ägnat att förvåna. Det finns nog mycket rasism i Sverige även i de etablerade partierna. Men just nu slåss ju människor om att framställa sig som maximalt goda och håller därför inne med eventuella avvikande åsikter. De vet ju att deras politiska framtid tar slut om de skulle råka säga fel saker.

Frågan är vilket som är bäst, ett öppet samhälle, där allt kan luftas och dryftas, eller det slutna Sverige av idag, där vissa ämnen är tabubelagda, och där den som bara antyder någon otillåten frågeställning riskerar att förlora både arbete, politiska uppdrag och sina vänner (som därmed visar att de inte var några vänner). Jag tror det första är att föredra. Då kan man i en öppen debatt bemöta åsikter man inte tycker om. Och har man rätt (t ex att dagens massinvandring är bra för Sverige), ja då kan man bevisa detta med statistik och andra fakta. Och det är ju så det skall gå till i en demokrati.

Nyligen avslöjade media att en företrädare för SD bl a sagt att ”islam är som en cancer”. Detta har av i stort sett alla media basunerats ut som ett rasistiskt påstående för att bevisa att SD är ett nazistiskt parti. Men om vi nu vill vara logiska och inte bara ideologiska, så kan vi direkt konstatera att påståendet inte kan vara rasistiskt. Islam är nämligen ingen ras (handlar inte om biologi) utan en ideologi/religion. Om att kalla islam för cancer är rasism, då är i så fall, med tvingande logisk nödvändighet, också att kalla nazismen för cancer, ett uttryck för rasism. Det finns för övrigt mängder av artiklar i våra media där man kallar SD för en cancer. Jag såg en sådan rubrik bara häromdagen. Rasismen är tydligen ganska vanlig i vårt land, även hos den självutnämnt goda sidan, om nu all kritik av religioner och ideologier är rasism. Vilket det alltså inte är.

Det är således inte rasism att likna islam vid cancer. Jag har själv den åsikten (att islam är som en cancersvulst). Däremot anser jag inte att muslimer är en cancersvulst. De är människor precis som alla andra och har samma värde och samma rättigheter som alla andra, precis som att nazisterna under WW2 hade samma värde som alla andra människor (men det nazisterna gjorde var inte bra, det var ondskefullt och vidrigt). Även om muslimerna har lika stort människovärde som en svensk eller som vem som helst, så har de inte rätt att komma hit och ta vårt land ifrån oss. De har inte mer människovärde än en etnisk svensk (vilket verkar vara den allmänt accepterade åsikten bland kultureliten).

Såvitt jag vet är SD:s officiella åsikt att man är mot islamister men för islam (de som formulerat SD:s politik är förmodligen inte troende och förstår därför inte hur en religion fungerar – om man inte tror på något övernaturligt kan man omöjligen till fullo förstå sig på religioner). Problemet är att SD, i likhet med alla andra partier, inte förstår vad islam är. Jag som personligen ägnat flera år åt att sätta mig in i islams heliga skrifter, har kommit fram till helt andra slutsatser än de företrädare för Godhetskören som uttalar sig positivt om islam (och som inte lagt ned tid på att seriöst undersöka islam). Islam och islamismen går inte att skilja åt. Islamisterna är de sanna muslimerna, om man med sanna muslimer menar de som tar sin tro på allvar och som till punkt och pricka följer Koranen och Muhammeds undervisning i hadítherna. Islamisterna anser sig själva vara de sanna muslimerna (och det är de också, eftersom de bevisligen följer islam till punkt och pricka). För övrigt, vilket jag nämnt i andra artiklar, så finns många indikationer på att IS har stort stöd bland t ex Europas muslimer. Ytterst få muslimer i Europa (ja knappt några) har uttryckt skarp kritik mot IS (undantag finns, bl a så har en mullah utfärdat en fatwa mot IS, men han utgör ett extremt undantag). Att makthavarna i Irak, Jordanien etc ser IS som ett hot, är inte i första hand för deras korantolkning, utan för att makthavarnas egen maktställning hotas av IS (givetvis har det också med ekonomi att göra – arabvärldens kungar och presidenter och vad de kallas lever verkligen som kungar förväntas leva, dvs i ofattbar, extrem lyx, och det skulle snabbt ta slut om IS fick makten i deras respektive länder).

Företrädarna för Godhetskören (kultureliten=kulturdräggen) i vårt land talar i mun på varandra i sin iver att berätta för svenska folket att IS inte har något alls med islam att göra. Hur vet de det? De vet ju ingenting om islam mer än vad det berättas för dem från olika försvarare av islam. De har aldrig läst Koranen eller hadítherna eller sharíalagen. IS är de sanna muslimerna, dvs de är korantrogna muslimer som följer sin herre och mästare (Muhammed och dennes uppdragsgivare Allah). IS är helt enkelt pingstmuslimerna eller livetsordsmuslimerna eller väckelsemuslimerna eller vad vi nu vill kalla dem för (därmed antyder jag inte att det finns några läromässiga likheter mellan kristna samfund och IS). När de halshugger kristna i Irak gör de exakt vad Koranen och hadítherna befaller dem att göra. De följer islams heliga skrifter lika noggrant som den som köpt en komplicerad byrå från Ikea följer den medföljande manualen. När islam erövrat ett område får ”Bokens folk” (kristna och judar) behålla sin tro om de antingen lämnar området, böjer sig under islam och betalar en straffskatt (jizya) och lever i ett apartheidliknande tillstånd som dhimmis (kommer en muslim på trottoaren måste man kliva ut i gatan och släppa fram muslimen etc, etc) eller blir muslimer. Eftersom de kristna i Irak etc inte vill fly (från sina hus och åkrar, det är ju allt de äger) och eftersom de inte vill bli muslimer (varför skulle de bli det?) och inte vill betala straffskatt, så skall de halshuggas. Alla andra (dvs de som inte är kristna eller judar) får välja mellan att bli muslimer om de inte redan är det, eller dö. Punkt slut. Detta är exakt, exakt, exakt vad islams heliga dokument säger, klart och tydligt så att det är omöjligt att missuppfatta. Det finns inget tolkningsutrymme här. Så kom inte och snacka om att IS inte har något med islam att göra! De visar exakt vad islam är och står för!!! Och de ger oss en föraning av vad som väntar Sverige om 50 år eller kanske kortare tid än så. Och våra politiker verkar inte ha bråttom nog att se till att detta framtidsscenario går i fullbordan. Helst så snart som möjligt!

Självklart kan man ha synpunkter på att någon säger att islam är som en cancer. Självklart är detta sårande för muslimer (men de tar sig samtidigt rätten att kalla kristna och judar för de mest fruktansvärda saker). I en demokrati måste det vara tillåtet att komma med skarp kritik mot religioner och ideologier, och även kritik som sårar! Annars är det inte demokrati! Under inga som helst förhållanden är det rasism att kalla islam för cancer. Det kan det inte vara, som jag visat ovan! I så fall är det som sagt lika mycket rasism att kritisera nazismen, och det faller väl ändå på sin egen orimlighet. Eller? Sedan kan man tycka att det är onödigt att jämföra islam med cancer. Visst man måste inte säga allt som är sant. Allt är inte lämpligt att säga. Men att kritisera islam, även mycket skarpt, måste vara tillåtet. Islam påstår ju sig vara den yttersta sanningen och har som mål att ta över hela världen och tvinga in alla människor i sitt system. Nog måste det väl ändå vara tillåtet att seriöst granska en religion som kommer med sådana anspråk?!

Dessutom, hur mycket fruktansvärda saker har inte sagts om kristendomen? Richard Dawkins beskriver i sin bok Illusionen om Gud (utgiven på Leopard Förlag – var annars) Gamla Testamentets Gud på följande sätt:

Mycket talar för att Gamla Testamentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförlåtande kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sado-masochistisk, nyckfullt illvillig översittare.

Jag har aldrig läst någon kritik av denna formulering, vare sig i recensioner eller allmänt. Tvärtom har många recensenter i Sverige höjt den till skyarna. Man undrar vad som skulle hänt om någon hade skrivit liknande formuleringar om islam. Då hade hela kulturdräggen gått i taket. Boken hade med all sannolikhet dragits in och förlaget hade fått be om ursäkt. Etc, etc.

Hård kritik av den kristna tron är mycket vanlig i dagens Sverige och jag har mängder av exempel på detta i andra artiklar (obs, jag har inget emot att man kritiserar den kristna tron – är den sann håller den för kritik och är den inte sann, ja då är det dags att skrota den). Och även ren skändning. Ta bara ICA-reklamen i påskas (kristendomens heligaste högtid) där man drev med Nattvarden (kristendomens kanske heligaste handling) och kopplade den till sex! Och sedan knappt bad om ursäkt. Ja man bad inte om ursäkt. Reklamen drogs visserligen in, men någon verklig ursäkt kom aldrig. Kritiken från kulturdräggen mot denna skändning av den kristna tron lös nästan helt med sin frånvaro och speciellt de som normalt försvarar islam mot varje form av kritik var helt tysta. Detta kära läsare kallas ondska!!! Det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om ICA gjorde en motsvarande parodi (eller vad man skall kalla det) om islam mitt under Ramadan. Nåja, det vet man ju vad som skulle hända. För övrigt så förknippar jag nu ICA-Stig med kristendomshat och byter kanal så fort ICA-reklamen sänds. Det kanske inte direkt var tanken med reklamfilmen i påskas. Med en sådan reklambyrå behöver ICA inga fiender.

Slutsatsen blir att det är fullt tillåtet att i princip säga precis vad som helst om den kristna tron utan att detta räknas som kränkning eller rasism. Samtidigt räknas i princip all kritik av islam som värsta sortens rasism och kränkning. Förklara det, det som kan. Men det kan man inte, eftersom ondskan inte låter sig förklaras. Den är bara ond. Den vill förstöra allt. Dvs allt som är gott. Jag ser dessvärre inte islam som en god faktor i världen utan som lika ondskefull och destruktiv som Hitlers nazism! På min hemsida har jag en artikel där jag jämför bl a islam och nazismen och visar att dessa två ideologier är intill förväxling lika.

Normalt skulle man tycka att när människor från en annan kultur oombedda slår sig ner i ett annat land, och dessutom försörjs av medborgarna i detta land, så skulle de anpassa sig till det land de kommer till. Och de skulle dessutom vara tacksamma. Men så är det inte annat än i undantagsfall. Och maktens företrädare i Sverige tycker tydligen det är så det skall vara. Svenska folket skall anpassa sig till islam och inte tvärtom.

Låt mig avsluta med ett exempel från verkliga livet. I LV (Länstidningen Norr/Vimmerby Tidning) kunde man den 5/9 2014 läsa en artikel med rubrik, ”De har tröttnat på nonchalansen”. Artikeln handlar om samhället Målilla i Småland och ett asylboende där, kallat Moliljan. Jag citerar:

De reagerar på nonchalansen. Från de asylsökandes sida, och framför allt från Migrationsverkets.
Micke Lindqvist och Gert Schuld känner sig inte respekterade, aldrig någon gång tidigare har det varit som nu att bo vid Moliljan.
– Kalla oss inte rasister, säger Gert Schuld. Vi vill bara ha den respekt man kan förvänta sig och att Migrationsverket ska lyssna till våra problem.
– Vi har de asylsökande springandes i våra trädgårdar, de stjäl av våra grönsaker och blommor, förstör och tar lyktor och konstverk, vägrar stå i kö i affären, går mitt i gatan och vägrar flytta på sig även om det kommer en bil. Bland annat. Och när det var absolut eldningsförbud i hela länet – ja, då träffade vi på två killar med tändare som skulle elda i skogen.
– För att inte tala om hur skräpigt det blivit här. Cigarettpaket, blöjor, porslinsmuggar, bestick, ja, allt möjligt kastas, tillägger Micke och visar ett fotografi på hur matrester slängts ut genom Moliljans fönster och i naturen bredvid. De samlar uppenbarligen på sig mer mat från matsalen än de orkar äta upp. Det är fruktansvärt dålig respekt mot de landsmän som sitter hungriga kvar i ett flyktingläger.

Det är ju konstigt att en tidning vågar ta med sådana här synpunkter. Men detta är vardagen för svenskar som bor i samhällen där det finns många s k nysvenskar (så värst mycket nysvenskar verkar de inte vara, snarare gammelaraber och gammelafrikaner). Jag läste nyligen om ett samhälle i Skåne med 800 invånare som hade tagit emot 300 invandrare. Efter någon månad fick man stänga Pressbyråkiosken på grund av alla hot och rån och snatterier och vandalisering. Plus liknande nedskräpning som talades om ovan.

Så beter sig inte flyktingar. Riktiga flyktingar! De är tacksamma för att de får en fristad. De här människorna (självklart finns undantag) är fräcka, arroganta, otacksamma och beter sig rent ut sagt som svin! De kommer förvisso från en annan kultur, men då är det deras sak att försöka lära sig hur man beter sig i ett annat land. Islam är en aggressiv erövrarkultur och många muslimer betraktar sig redan som herrefolket i Sverige. Och de beter sig verkligen som så. Och de uppmuntras till detta genom svenska folkets ofattbara ynklighet som i stället för att tala om för invandrarna vad som gäller här, backar och ber om ursäkt för Sveriges kultur och allt annat. Detta förstärker muslimernas dåliga sidor. Hos DB Schenker, det stora åkeriföretaget i Sverige, kunde man idag läsa på på deras hemsida:

Leveranser till postnummer i Rinkeby stoppas tills vidare
DB Schenker stoppar tills vidare leveranser till postnummerområdena 163 70, 163 71, 163 72 och 163 73 i Rinkeby.
Det beror på att vi inte kan garantera säkerheten för vår personal. Vi ser därför ingen annan möjlighet än att åberopa ansvarsbefrielse enligt bestämmelserna om Force majeure.
Publiceringsdatum: 2014/09/11

Två av deras chaufförer har överfallits i området och en av dem misshandlades svårt. Detta kära vänner är det Sverige som väntar oss, när islam breder ut sig alltmer.

Personligen anser jag att invandrare som beter sig på det här sättet omedelbart skall utvisas. Det skall inte ens behövas någon rättegång utan bör räcka med att deras skuld är fastställd.

Låt mig avsluta med vad en av min läsare skrev till mig för några år sedan. Han är äldre än jag och har personliga minnen från tiden under Andra Världskriget (jag föddes 1942 och var således bara 3 år när kriget tog slut – jag har dock starka minnen av att man använde ransoneringskort när man skulle handla, vissa varor var tydligen ransonerade ytterligare några år efter krigsslutet). Under kriget kom en hel del flyktingar till Sverige. När det gällde att ta emot judar före kriget så var det i stort sett stopp. Man var rädd för hur svenska folket skulle reagera om det kom för många judar hit. Konstigt att man inte är rädd för hur svenska folket skall reagera när man idag tar in horder av muslimer i vårt land. Hur som helst så skrev min läsare:

Jag minns väl situationen i min lilla hemstad Gränna under de senare åren av andra världskriget. Alla hotell var fulla av flyktingar och alla privata hem som hade möjlighet därtill upplät husrum. Det var südettyskar, det var danskar, norrmän och andra grupper som flytt undan vidrigheter. Dessa människor uppfattades alla av lokalbefolkningen som verkliga flyktingar i behov av hjälp. I den situationen var det som vi idag kallar integration (då okänt ord) inte ett problem, lokalbefolkningen hade vidöppen famn för alla dessa hjälpbehövande människor. Då fanns tacksamhet bland flyktingarna – detta ord har jag sällan eller aldrig hört (förlåt om jag missat något) i dagens flyktingdebatt. Idag har "flyktingarna" en annan attityd. Om de inte redan på förhand lärt sig den svenska kravmentaliteten tillägnar de sig den snabbt efter hitkomsten. Kommer "flyktingarna" från muslimska länder faller svenska politiker och "tyckare" i press och TV på knä i stum beundran inför dessa människor. Och diskuterar man kriminalitet uppträder alltid den skäggige och på svenska något brytande professorn i kriminalitet vid BRÅ och försvarar invandrargruppen.

En sak en säker, de som kom hit då var tacksamma för att vi tog emot dem och de gjorde allt för att försörja sig själva och inte ligga svenska folket till last. Och de gjorde också allt för att anpassa sig till svenska seder och bruk. Och de begick knappast rån eller gruppvåldtäkter och brände vare sig bilar eller skolor.

Man undrar hur länge svenska folket kommer att fortsätta att acceptera förstörelsen av vårt land?! Alltför länge misstänker jag. Ack vårt arma land, som förmodligen är räddningslöst förlorat. Det skall bli intressant att se vad folk kommer att säga om 50 år.